Gapet mellan sårkanterna fylls med så kallad granulationsvävnad som är mycket blodkärlsrik. Den saknar
helt nerver och är således okänslig, men skyddar mot infektion.
När sårhålan är fylld med granulationsvävnad börjar huden växa in från kanterna. Man talar om
primär läkning, när sårväggarna läker mot varandra med eller utan sutur.
Läkningen sker då på 12-14 dagar.
I många fall får man tillgripa plastiska operationer, vilket innebär att man för över normal hud
i små bitar från lårets baksida till granulationsvävnaden. Bitarna växer fast och utgör sedan "öar"
från vilka hudtillväxten sker.
Hudplastik måste ofta utföras på sår i hasveck och nedre delarna av benen.
Sårläkningen är beroende av många faktorer, unga friska djur läker såren bättre hos än på äldre
hästar.
Om ett djur efter operation äter och dricker dåligt innebär det försämrad läkningsförmåga.
Sårets lokalisation har också betydelse för läkningen. Ett sår som sitter på ett blodrikt
ställe som exempelvis ögonlocke eller läppar läker fortare än ett sår som sitter på extremiteter
som har färre blodkärl.
Även sårinfektion förlänger läkningen
Ofta är senvävnad, ledband och benhinna skadade samtidigt.
Svallkött måste hållas i en nivå med omgivande hud för att såret skall läka. Man kan då använda
etsande medel eller bränning, i vissa fall även kirurgi.
Hästens medfödda immunförsvar, sårets karaktär och lokalisation tillsammans med graden av nedsmutsningen
samt sårbehandlingen är de faktorer som avgör om inflammationen utvecklas eller inte.
Obetydliga sticksår till senskidor kan ge livshotande inflammationer!
Vid en sårinflammation är symptomen smärta, feber och varbildning. I vissa fall föreligger lymfkärlsinflammation som kan övergå i allmän blodförgiftning.
Idag finns det förutsättningar för att klara det mesta med hjälp av sulfapreparat och
antibiotika. Om en behandling har påbörjats får den inte avbrytas för tidigt.
Oftast krävs en resistentbestämning av sårinfektionen för att man effektivt skall kunna välja rätt antibiotika eller
sulfapreparat.