S� kom �ntligen br�llopsdagen. Tuva-Lisa stod framf�r altaret, bredvid henne stod Trygve, och v�ntade och v�ntade. Hon hade n�stan gett upp hoppet om att Waldemar skulle komma, n�r han kom in i kyrkan med buller och brak.
Han sprang fram till Tuva-Lisa och skulle just ta henne i sina armar n�r han fick syn p� Trygve. Han s�g p� Trygve, sedan s�g han p� Tuva-Lisa. Sedan p� Trygve igen, sedan p� Tuva-Lisa. Han s�g p� dem �nnu en g�ng. Tuva-Lisa som b�rjade bli ot�lig fr�gade Waldemar vad som stod p�, men han svarade inte. Ist�llet tog han ett stadigt tag om... |
