| Sagan om prinsen p� tuggbenet eller... Hur man skaffar sig en k�nslig man |
|||||||||||
| Det var en g�ng en prinsessa, eller egentligen var hon ingen prinsessa, men hon trodde sig vara en. F�r hennes f�r�ldrar hade alltid sagt att hon var en riktig liten prinsessa. Prinsessan hade allt man kunde �nska sig h�r i livet, utom en prins. Hon reste v�rlden runt f�r att hitta en riktig prins, f�r det skulle var en riktig. Hon �kte p� alla charterresor hon kunde och hon �kte p� alla �ventyrsresor hon kunde. Hon �kte med buss, hon �kte med t�g, hon fl�g, hon k�rde bil, hon �kte till och med inlines genom hela riket. Men hur hon �n letade kunde hon inte finna en riktig prins. Det var alltid n�got som var fel. Oftast var prinsarna hon tr�ffade inga riktiga prinsar. Det kunde hon se p� att de drack sig fulla varje kv�ll och oftast somnade i n�got h�rn. En del som hon tr�ffade kunde f�rst verka lovande, men s� visade det sig att de redan hade en prinsessa hemma i sitt slott eller att de till och med hade en prins undanstoppad i n�gon garderob. Andra som f�rst inte verkade s� lovande l�rde hon k�nna och d� blev de lovande kanske lite f�r lovande. N�stan alltid visade det sig att de hade varit s� prinslika bara f�r att f� henne att tro att de var prinsar. N�, hon hade det inte l�tt. Tillslut gav hon upp och reste hem och best�mde sig f�r att stanna d�r f�r alltid. En kv�ll var det ett ov�der utan like, regnet bara forsade ner och �skan mullrade som v�rsta odjuret. Det var s� m�rkt ute att man inte kunde se n�san framf�r sig. Men prinsessan hade det varmt och ombonat i sitt lilla slott, d�r hon bodde med sin hund Ajg���r och diverse dammr�ttor. Ajg���r var inte vilken hund som helst, han var en stor och lurvig varghund. Han kunde se v�ldigt skr�ckinjagande ut n�r han ville, men i sj�lva verket var han sn�ll som ett lamm och han skulle nog egentligen ha velat vara en liten kn�hund. Pl�tsligt bultade det p� slottsd�rren och prinsessan gick och �ppnade. Utanf�r stod en prins. Han var totalt dyngsur. Han s�g ut som om n�got otroligt stort djur hade slickat honom, hans h�r h�ngde i ansiktet och hans kl�der var som klistrade p� kroppen. Prinsessan kunde se konturerna av hans v�lmejslade muskler genom t-shirten. �Skulle jag kunna f� stanna h�r i natt eller i alla fall tills ov�dret har dragit f�rbi?� fr�gade prinsen och prinsessan sl�ppte in honom. Nu tycker du s�kert att det var dumt av henne att bara sl�ppa in en helt fr�mmande man s� d�r, men hon hade ju Ajg���r som vaktade �ver henne. Dessutom b�rjade hon bli v�ldigt! desperat i sin jakt p� en riktig prins. Prinsen sa att han var en riktigt prins, men prinsessan v�gade inte tro honom, hon hade blivit besviken s� m�nga g�nger f�rut. N�r det blev kv�ll och ov�dret inte hade slutat h�rja utanf�r b�ddade prinsessan i sin soffa till prinsen. Hon tog alla t�cken och kuddar och madrasser som hon kunde hitta, s� att prinsen skulle f� det mjukt och sk�nt. F�r om han nu var en riktigt prins s� m�ste han f� sova sk�nt. P� morgonen vid frukostbordet fr�gade prinsessan prinsen om han hade sovit gott. �Jag m�ste erk�nna att jag inte har det. Jag har legat p� n�got h�rt, s� jag k�nner mig bl� �ver hela kroppen.� Prinsessan kunde inte fatta vad som skulle kunna ha varit h�rt i soffan, s� de gick f�r att titta. Och under alla dessa madrasser, kuddar och t�cken vad hittade de om inte ett av Ajg���rs tuggben. F�rst kunde inte prinsessan begripa hur prinsen hade kunnat k�nna benet under allt detta mjukt, men s� med ens f�rstod hon! Prinsen m�ste vara en riktig prins, om han �r s� k�nslig s� att han k�nner ett tuggben under massor med t�cken, kuddar och madrasser! �ntligen hade prinsessan hittat sin prins. Sj�lvklart gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar� Och tuggbenet? Det �t Ajg���r upp innan det hann komma in p� konstmuseum d�r alla skulle ha kunnat se det� |
|||||||||||
| SLUT | |||||||||||
| TILLBAKA TILL SAGOR | |||||||||||