�Det �r ingenting, jag �r bara tr�tt.�
Jesper gav sig inte och efter ett tag kom det fram att John var orolig f�r hur julen skulle bli. Det hade alltid varit s� att de hade samlats hela sl�kten b�de p� Sylvies och hans sida, och firade julen tillsammans. Men hur skulle det bli nu d�? Hur skulle Dan g�ra? Vem skulle hon fira jul med? John f�rs�kte f� det att l�ta som om det var f�r Dan han var orolig, men i sj�lva verket var det han sj�lv som var orolig. Jesper m�rkte det men l�t honom tro att han trodde att det var Dan som John var orolig f�r.
�Jag vet inte vad jag ska g�ra.�
�Fr�ga henne. Hon hade kanske t�nkt fira julen med dig. Fr�ga! Om inte annat s� kan du fira den med mig och min familj.�
John tackade och sa att han skulle t�nka p� det, men Jesper m�rkte �nd� att John inte riktigt ville fira den med honom.
Jesper fr�gade Dan lite senare hur hon hade t�nkt fira julen. Hon svarade att hon hade t�nkt mycket p� det.
�Jag tror att mamma beh�ver mig mer �n pappa just nu. S� det lutar nog �t att jag firar jul med henne.�
�Jag tror att John beh�ver dig minst lika mycket.�
�Men han har ju dig.�
�Jag �r inte s� s�ker p� att han vill fira jul med mig. Jag fr�gade honom och han verkade ganska tveksam till det.�
�Men mamma d�? Ska jag bara strunta i henne?�
�Nej sj�lvklart inte. Men du kan ju inte bara strunta i din pappa heller. Eller hur?�
�Hur ska jag kunna v�lja mellan pappa och mamma?� sa hon f�rtvivlat. �Det �r l�tt f�r dig att v�lja! Du skulle h�lla p� pappa vad som �n h�nde! Jag kan inte g�ra det. Jag m�ste t�nka p� mamma ocks�!�
�Prata med honom i alla fall.�
�Jag ska�, sa hon tr�tt. �Jag �r bara s� leds p� att vara mittemellan dem. Jag �nskar att allt var som f�rut.�
�Innan jag tr�ffade din pappa?�
�Det var inte s� jag menade.�
�Hur menade du d�?� fr�gade Jesper surt. �Det l�t som du menade det p� det s�ttet.�
�Jag �r glad f�r att du och pappa �r tillsammans�, f�rsvarade Dan sig. �Jag menar verkligen det. Pappa �r mycket lyckligare �n vad han har varit p� mycket l�nge. Han m�ste verkligen �lska dig. Men jag saknar �nd� den tiden d� allt var bra mellan mamma och pappa, eller i alla fall n�r jag fortfarande var lyckligt omedveten om deras problem. Allt var s� mycket l�ttare d�, man visste vad som skulle h�nda och hur allt var.�
�Jag f�rst�r. F�rl�t att jag blev sur. Jag �r glad f�r att jag inte beh�ver v�lja.�
�Jag avundas dig. Du har allt!�
�Allt?�
�Dina f�r�ldrar �r fortfarande gifta...�
�Det �r dina med!� avbr�t Jesper henne.
�Jaja. Men de har separerat och pappa lever mer eller mindre tillsammans med en annan man. Dina f�r�ldrar �r fortfarande lyckliga tillsammans.
�Jag hoppas det.�
�Dessutom har du, framf�r allt, n�gon som �lskar dig och som du �lskar. Jag �nskar att jag ocks� hade det.�
�Det kunde ha varit b�ttre.�
��r det inte bara mellan dig och pappa?�
�Jo, men det ofta k�nns det som jag kom i andra eller tredje hand. Inget kan konkurrera med hans karri�r.�
�Jag tror inte att du kommer efter den. Det �r nog bara s� att han �r r�dd. Under alla �r med mamma har han alltid kunnat falla tillbaka p� karri�ren om n�got skulle h�nda. Det �r bara av gammal vana som han fortfarande h�ller fast vid den s�. Du ska inte bry dig om det, du �r viktigast i hans liv.�
�Jag tror inte det. Det k�nns inte som det. Du kommer alltid att komma i allra f�rsta hand f�r honom. Han skulle inte g�ra n�got som du inte skulle tycka om.�
�Jag betvivlar det.�
�Han g�r allt f�r dig. Har han n�gonsin gjort n�got utan ditt medgivande?�
�Jag vet inte.�
�Han pratade till och med med dig innan han kunde erk�nna f�r sig sj�lv att han var k�r i mig. Bara en s�dan sak...�
�Men...�
�Jag f�rst�r att du kommer i f�rsta hand. Du �r �nd� hans enda barn. Efter dig kommer hans viktiga karri�r och Sylvie.�
�Mamma?�
�Ja.�
�Nu f�r du ge dig! Sj�lvklart kommer du f�re henne!�
�Okej, men du kommer helt klart f�re mig. Men det �r kanske som det ska vara, du �r hans dotter, hans enda barn.�
�Mm.�
�Har du m�rkt n�got p� honom att han skulle vara orolig f�r n�got?�
�Nej. �r han det?�
�D�r ser du. Han vill inte oroa dig. Han g�r allt f�r dig.�
�Vad �r han orolig f�r?�
�Han har g�tt och grubblat i flera dagar p� hur julen ska bli.�
�Jag trodde att det bara var f�r att han var tr�tt.�
�Men s� �r det inte. Han s�ger att det �r f�r din skull som han �r orolig, men jag tror att det �r lika mycket f�r sin egen skull.�
�Jag ska prata med honom.�
�Bra. Jag tror inte att jag kan g�ra s� mycket mer f�r honom �n att erbjuda honom om att fira jul med mig och min familj, fast det tror jag inte att han vill.�
�Jag lovar jag ska prata med honom.�
