N�gra minuter innan filmen b�rjade satte sig en man bredvid Jesper. F�rst lade Jesper inte m�rke till honom, men ganska snart var det n�got som fick Jesper att titta lite mer noggrant p� sin nya granne Till hans stora f�rv�ning var det den engelska sk�despelaren Jonathan Island. Han var en av Jespers stora idoler. Jesper tyckte att Jonathan Island var en av v�rldens b�sta sk�despelare. Han tog mod till sig och fr�gade: �Urs�kta, men �r inte ni Jonathan Island?�
�Ja det �r jag�, svarade han.
�Du f�r urs�kta om jag verkar framfusig, men jag m�ste bara f� s�ga att jag tycker att ni �r en av v�rldens b�sta sk�despelare!�
��h, tack!� svarade han, f�rv�nansv�rt �verraskat.
�Jag menar verkligen det. Men vad g�r ni h�r, i den h�r h�lan?�
�Jag kollar bara in l�get f�r min n�sta film. Det �r inte s�kert att den ska spelas in just h�r men p� ett liknande st�lle.�
�Jaha. Vad ska den handla om?� fr�gade Jesper nyfiket.
�Det f�r jag inte s�ga�, svarade Jonathan Island tv�rt.
�Jag f�rst�r.� Mer hann de inte s�ga till varandra f�r filmen b�rjade.
Efter filmen blev Jesper s� blyg inf�r sin stora idol s� han v�gade inte s�ga n�got mer till honom. Ist�llet skyndade han sig ut ur salongen med Sara i sl�pt�g.
Jonathan Island satt kvar i salongen och blev den siste att g� ut. Han t�nkte p� den unga mannen som hade tyckt att han, Jonathan Island, var en av v�rldens b�sta sk�despelare. Det var sj�lvklart inte f�rsta g�ngen i hans 20 �r l�nga och framg�ngsrika karri�r som han hade h�rt det, men det var n�got som gjorde den h�r g�ngen speciell eller annorlunda. Han kunde inte s�ga vad det var men det var n�got som hade gjort att den unge mannens ord hade etsat sig fast p� hj�rnan.
N�sta dag gick Jonathan Island till Dagsposten. I sin n�sta film skulle han spela en helt vanlig tidningsreporter som r�kar hamna i ett ovanligt �ventyr. Han skulle f� f�lja med en av reportrarna i en vecka f�r att se hur �en helt vanlig� reporter har det. I receptionen fr�gade han efter Dick Andersson, som han skulle f� f�lja med. Receptionisterna f�rs�kte f�rst ringa upp till Dicks rum och s�ga att Jonathan hade kommit. Men de fick inget svar s� d� f�rs�kte de beskriva f�r Jonathan hur han skulle g� f�r att komma till Dicks rum, s� att han skulle kunna v�nta d�r p� honom. Emellertid f�rstod Jonathan inte riktigt hur han skulle g�, f�r de pratade hela tiden i mun p� varandra, och deras engelska var inte den b�sta. R�ddningen blev att Jesper kom in genom d�rren. S� fort de i receptionen fick syn p� honom bad de honom f�lja med �mr Island� upp till Dick. Jesper h�lsade p� honom och bad sedan honom att f�lja med honom.
�Hej igen�, h�lsade Jonathan och fr�gade: �Vad tyckte du om filmen ig�r?�
�Tja, s�d�r. Jag har sett b�ttre och s�mre�, svarade Jesper lite blygt.
�Jag med.�
Sedan blev det tyst. Varken Jonathan, som n�stan alltid hade n�got att s�ga, eller Jesper visste vad de skulle s�ga. N�r de �ntligen var framme vid Dicks rum var han inte ens d�r.
�Han verkar inte ha kommit �n. Men om du vill s� f�r du v�nta inne i mitt rum tills han kommer�, erbj�d Jesper Jonathan.
Det tyckte Jonathan l�t som en bra id�, men bara om han inte var i v�gen f�r Jesper. Jesper f�rs�krade honom att det skulle g� bra.
�Nejd�, det �r lugnt.�
�Okej, bara du �r s�ker s�?�
�Jag �r s�ker, dessutom s� kommer Dick nog snart.�
De satte sig i Jespers rum, som l�g v�gg i v�gg med Dicks. F�rst sa de inte s� mycket till varandra men efter ett tag n�r de hade f�tt v�nta i en halvtimme b�rjade det sl�ppa och ju l�ngre de fick v�nta desto b�ttre gick det att komma p� saker att prata om. Jonathan ber�ttade om sin nya film och varf�r han skulle ha tag p� Dick, sedan fr�gade han: �Urs�kta att jag fr�gar, men du �r ganska blyg, eller hur?�
�Det beror p� hur man ser det. Egentligen �r jag nog det. Men inom det h�r jobbet kan man inte, eller man f�r inte vara blyg. Numer �r det s�llan jag k�nner mig blyg, men ibland kommer det igen, som ig�r till exempel.�
�Jag m�rkte det.�
�Du f�r urs�kta mig f�r det. Jag kunde bara inte r� f�r det. Det var inget som du hade gjort, s� du f�r inte ta det p� det viset.�
�Jag f�rst�r. Jag var likadan n�r jag var i din �lder.�
�Det har jag sv�rt att tro.�
�Det �r sant. Jag var kolossalt blyg, men sk�despelaryrket har gjort att jag har blivit mindre blyg. Egentligen �r det bara p� scenen eller framf�r kameran som jag inte k�nner mig blyg alls.�
�Jag vet. N�r jag gick i skolan dr�mde jag ibland om att bli sk�despelare. Skolan hade en liten teatergrupp som jag var med i. Jag kommer fortfarande ih�g k�nslan av att st� p� scenen och framf�ra n�got f�r en stor publik. Man f�r liksom en kick av det.�
�Varf�r fortsatte du inte med att spela teater d�?�
�Nej jag var nog inte en s� bra sk�despelare. Dessutom �r jag glad f�r att jag valde att bli journalist ist�llet, f�r jag �lskar mitt jobb.�
�Det tycker jag �r huvudsaken. Jag �lskar ocks� mitt jobb.�
�Det tycker jag med. Att det �r huvudsaken att man trivs med sitt jobb.�
�Hoppas att det inte g�r n�got att jag fr�gar, men hur gammal, eller ung �r du?�
�Det g�r inget att du fr�gar. Jag �r 24 �r men fyller snart 25.�
�Jag misst�nkte att du var n�got s�dant. Min dotter Daniella har just fyllt 20 �r. Tiden g�r alldeles f�r snabbt. Jag b�rjar k�nna mig gammal. Jag �r snart 40 �r!�
�Inte �r det s� gammalt.�
�L�tt f�r dig att s�ga, som bara �r 24.�
�Snart 25. Jag tycker inte att 40 �r s� gammalt. Alla mina kompisars f�r�ldrar �r �ver 50, mina ocks�. Din dotter kan vara glad att hon har s� unga f�r�ldrar.�
�Unga och unga. Jag skulle fylla 20 �r och min fru var 27 n�r vi fick Daniella.�
�Jag tycker att det �r ungt. Mina var b�da tv� 35 �r. De �r allts� nu 60 �r. Drygt 10 �r �ldre �n du. Mer �n det, de �r 20 �r �ldre.�
�Mina f�r�ldrar var ocks� n�rmare 40 �r n�r de fick mig. Fast jag var nog inte s� planerad. Jag tror inte att de hade t�nkt sig ett till barn, speciellt inte s� sent. Jag har en tolv �r �ldre syster, Jane.�
N�r det hade g�tt mer �n en timme b�rjade Jonathan och Jesper allvarligt fundera p� varf�r Dick aldrig kom. De gick b�da tv� iv�g f�r att se om n�gon visste var han var. Efter �tskilliga personer och fr�gor senare fick de reda p� att han hade sjukskrivit sig och alla hade gl�mt att Jonathan skulle komma. Men det f�reslogs att Jonathan skulle f�lja med Jesper ist�llet.
�Jovisst. Sj�lvklart kan du f� g�ra det. Om du bara tror att du kan st� ut med mig hela veckan?� svarade Jesper och f�rs�kte d�lja hur entusiastisk och glad han blev �ver fr�gan.
�Sj�lvklart. Det ska bli ett n�je, bara du st�r ut med mig hela veckan�, svarade Jonathan.
�Det tror jag inte att det ska bli n�gra problem med.�
