Den f�rsta m�naden
Birut� Galdikas f�ddes den 10 maj 1946 i Wiesbaden i Tyskland. N�r hon var tv� �r flyttade familjen till Toronto i Kanada. Redan som liten var hon fylld av dr�mmar om avl�gsna skogar och exotiska varelser. Den f�rsta bok hon l�nade fr�n biblioteket var �Nicke Nyfiken�, en bok om en busig liten apa. Sen n�r hon blev �ldre fascinerades hon av National Geographics� skildringar av Jane Goodalls och Dian Fosseys �ventyrliga liv.
Hon studerade psykologi vid University of California i Los Angeles vid mitten av 60-talet och sommarloven tillbringade hon p� arkeologiska utgr�vningar. Men hon ledsnade p� att gr�va fram gamla reliker fr�n v�rt f�rflutna. 1969, medan hon arbetade p� sin licentiatavhandling i psykologi, gick hon p� en f�rel�sning av Louis Leakey. Efter�t gick hon fram till honom och sa � Jag vill studera orangutanger. Jag menar allvar och jag har redan skrivit till Indonesien. Vill professorn hj�lpa mig?� Han gav henne sin afrikanska adress och bad henne h�ra av sig. Efter ett m�te till gick han med p� att hj�lpa henne att s�ka ett anslag f�r orangutangforskning, eftersom han l�nge hade letat efter en tredje person som kunde forska om orangutangerna
Den 6 november 1971 i ett tropiskt skyfall �kte Galdikas och hennes d�varande man, Rod Brindamour, 50 kilometer upp f�r Sekonyer-floden fr�n hamnstaden Kumai p� Borneo. Efter tio timmar b�rjade de k�mpa sig fram till sitt nya hem, genom kn�djup lera, med bara tv� ryggs�ckar med f�rr�d, med sig. Deras nya hem var en �vergiven barkhydda med bara ett rum. De d�pte hyddan till �Camp Leakey�, och det visade sig vara ett v�ldigt passande namn eftersom det l�ckte in genom taket./1/
F�rsta morgonen d�r gav sig Galdikas fylld av sp�nning ut f�r att se en orangutang, men ingen visade sig. Dag efter dag spanade hon f�rg�ves i tr�dkronorna. P� tionde dagen h�rde hon �ntligen ett prasslande h�gt uppe. Hennes hj�rta tog ett j�tteskutt av lycka n�r hon fick se en ung hanne. Under de f�ljande veckorna s�g hon skymtar av flera, men varje g�ng f�rsvann de utom synh�ll efter bara ett par minuter. Men en morgon fick hon syn p� en hona och hennes unge. Galdikas f�rs�kte att inte st�ra dem och lyckades f�lja dem i fem dagar.
Men det var inte alla orangutanger som gillade hennes s�llskap. En dag s� b�rjade en orangutanghona pl�tsligt vr�la �t Galdikas, som satt obekv�mt mellan tv� tr�dstammar och antecknade. Apan b�rjade knuffa p� en d�d stam och v�lte den mot Galdikas. Som tur var styrdes stammen undan av en lian och dundrade i marken bara ett par decimeter fr�n henne. Eftersom orangutanger tillbringar st�rre delen av livet i tr�dtopparna s� blev Galdikas jobb �nnu sv�rare. Hon beklagade sig f�r sin man en dag: �Det enda jag ser �r en massa orangutangt�r och bakar.�
Medan hon timme efter timme s�g dem �ta �ver 400 olika frukter, l�v och bark, uppt�ckte hon att de tillbringade �ver 80 procent av tiden ensamma.
F�ngna orangutanger blir fria orangutanger
Inom en m�nad efter sin ankomst kontaktade Galdikas en tj�nsteman i indonesiska skogsdepartementet. �Skulle ni kunna t�nka er att konfiskera f�ngna orangutanger, om jag kunde l�ra dem att leva i naturen igen?� fr�gade hon. Trots att det var (och fortfarande �r) olagligt att �ga en orangutang, till�mpades lagen s�llan, eftersom man inte hade n�gonstans att placera de f�ngna aporna. Galdikas hade blivit best�rt av att se hur m�nga orangutanger som �ppet h�lls i f�ngenskap i hela centrala Borneo.
Den f�rsta orangutangen som kom till henne var en liten orangutangpojke p� ett �r. Galdikas blev hans fostermor. Hon matade honom och hon kramade honom, men s� fort hon f�rs�kte s�tta ner honom p� marken b�rjade han gn�lla av r�dsla.
N�r polischefen i den n�rmaste staden kom med sin tama orangutang till Galdikas f�r att f�reg� med gott exempel, b�rjade det lilla l�grets befolkning av f�re detta f�ngna apor �ka. Folk i trakten kom med sina tama orangutanger och bad att Galdikas och hennes man skulle ta med deras orangutanger tillbaka till skogen. Andra gav namnen p� familjer som hade tama orangutanger. Paret brukade sedan s�ka upp familjerna och f�rs�ka �vertala dem att �verl�mna orangutangerna, s� att de kunde �terf�ras till naturen. Tack vare Galdikas projekt f�r de f�re detta f�ngna orangutangerna, kunde polisen �ntligen b�rja till�mpa lagen mot att h�lla dessa djur i f�ngenskap. En f�ljd av detta blev att den illegala handeln med vilda orangutanger s� gott som upph�rde i provinsen Centrala Kalimantan. Trots alla f�rs�k att g�ra hyddan orangutangs�ker betraktade de frigivna aporna den som sitt territorium. En kv�ll kom paret hem efter en tr�ttande dag i djungeln f�r att finna att ett halvdussin orangutanger hade rivit upp ett h�l i taket och kl�ttrat in. En av dem satt p� bordet och k�kade tandkr�m, medan en annan rev s�nder madrassen i jakt p� fr�n. P� natten tr�ngdes makarna bort fr�n madrassen.
Varje eftermiddag gick Galdikas eller hennes man ut till foderplatserna, som de hade byggt djupt inne i djungeln. Medan m�naderna gick blev orangutangernas bes�k allt s�llsyntare. Till slut sl�ppte de ut den f�rsta orangutangungen som nu hade hunnit bli nio �r.
Livet
Med �ren kom Galdikas� anteckningsb�cker att fyllas med resultatet av tusentals timmars iakttagelser av vilda orangutanger. Hon gav ett namn till var och en av dem och l�rde sig att k�nna igen dem p� deras mycket individuella ansikten.
Hon fann, att av alla de stora m�nniskoaporna �r orangutangen m�nniskans mest avl�gsna kusiner, eftersom de inte �nnu har kl�ttrat ner ur tr�den, �De har faktiskt aldrig l�mnat Edens lustg�rd�.
En av hennes mest gl�djande upplevelser intr�ffade n�r hon uppt�ckte att en vild hona var havande. F�r att inte missa f�delsen, sp�rade hon henne i veckor. N�r f�delsedagen kom f�ljde Galdikas h�ndelserna i kikaren, till slut n�sta morgon f�ddes den lilla ungen. Det var f�rsta g�ngen som en forskare hade f�tt se en orangutang komma till v�rlden i naturen.
Galdikas fick ett speciellt f�rh�llande till en vild, vuxen orangutanghanne p� �ver 100 kilo. Det hade tagit �r f�r den unga kvinnan att f� hannen att v�nja sig vid henne. N�r hon en dag gick omkring ensam i n�rheten av l�gret, uppt�ckte hon till sin f�rv�ning att hannen blockerade stigen fem meter framf�r henne.
De stelnade till och stirrade p� varandra. Hon stod kvar, b�de fascinerad och r�dd p� samma g�ng, f�r hon mindes n�r hon hade sett honom rycka upp ett tr�d ur marken som om det var en gr�storva. Sedan v�nde sig pl�tsligt hannen sig om och gick sin v�g. Galdikas blev �verf�rtjust f�r hon t�nkte att om en vild, vuxen hanne v�nder ryggen �t henne �r det ett stort f�rtroende han visar henne.
Det var visserligen f�rbjudet att skjuta och f�nga djur inom reservatet, men att avverka skog var fortfarande till�tet d�r. S� Galdikas b�rjade uppvakta tj�nstem�n i n�rheten med en plan p� att f�rvandla reservatet till en nationalpark. Och n�r myndigheterna flyttade tv� inf�dingsbyar inom reservatet till andra sidan floden, f�rstod hon att hon gjorde framsteg.
Galdikas drabbades av m�nga sjukdomar, fr�n denguefeber till malaria, men fortsatte �nd� med sina dagliga rundor, till och med n�r hon var gravid i nionde m�naden.
1976 fick paret en son som de d�pte till Binti. N�gra m�nader tidigare hade en av aporna, som hon hade lyckats �teranpassa, f�tt en unge. Hon b�rjade j�mf�ra sin son med den n�gra m�nader �ldre orangutangflickan, som hade f�tt namnet Princess.
Orangutangens huvudsakliga intresse �r mat, men Bin, som Binti normalt kallades, gav g�rna sin mat till sin kompis Princess, om han inte var hungrig sj�lv.
Bin b�rjade ta efter sin apkompis. Deras gester, uttryck och ljud blev alltmer snarlika. Bin f�rs�kte till och med f�lja med Princess upp i tr�den och leka. Det h�nde ocks� att Bin bet andra m�nniskor och vid tre �rs �lder kunde han perfekt h�rma en orangutang.
Samtidigt b�rjade hans f�r�ldrar bli lite oroliga, hans pappa menade p� att l�gret inte var den r�tta platsen att uppfostra ett barn p�. Och att Bin beh�vde mer kontakt med m�nniskor. Galdikas� man for tillbaka till Kanada i samma veva och s� sm�ningom f�ljde Bin med. Men Galdikas stannade kvar.
Nationalparken
N�r l�gret v�xte anst�llde hon dajaker/2/ fr�n stammar i n�rheten som orangutangsp�rare. 1981 gifte hon om sig med Pak Bohap, den fr�mste sp�raren och den mest respekterade stammedlemmen i hela regionen. 1982 fick hon sin andre son Frederick och 1985 f�ddes dottern Filomena Jane. Den h�r g�ngen f�rs�krade hon sig om att de skulle f� gott om m�nskliga lekkamrater genom att st�rre delen av tiden leva bland m�nniskor i ett samh�lle i n�rheten.
Galdikas� liv blev bara mer och mer hektiskt. �ratals anstr�ngningar fick �ntligen sin bel�ning 1982, n�r hon blev ombedd att hj�lpa till med att g�ra upp sk�tselplaner f�r Tanjung Puting National Park. Men i slutet av 80-talet blev skogen i parken utsatt f�r illegala avverknings- och guldgr�vningsprojekt.
Eftersom Galdikas st�r mellan avverkarna och tr�den, s� har hon upprepade g�nger utsatts f�r hot och trakasserier. Som en s�kerhets�tg�rd har d�rf�r de lokala myndigheterna avdelat en bev�pnad polis att eskortera henne p� resor l�ngs floden. Genom sina oupph�rliga korst�g har Galdikas lyckats s�tta stopp f�r den illegala handeln med orangutanger i provinsen Centrala Kalimantan.
1993 hade hennes l�ger plats f�r upp till 20 forskare och frivilliga arbetare. Och det kommer ett par tusen indoneser dit varje �r f�r att titta p� utfodringen. Galdikas tycker att det �r viktigt att de f�rst�r behovet av att skydda sina skogar. Och som professor vid Djakartas Universitas Nasional har hon hj�lpt �ver 30 indonesiska studenter med deras avhandlingar p� grundval av data, som insamlats i parken. Flera av dem har doktorerat.
Det var vetenskapen som f�rst lockade Galdikas till den avl�gsna djungeln, men det �r hennes h�ngivenhet och k�rlek till de stora, r�da aporna som h�llt henne kvar i alla dessa �r.
____________________
1/ Leaky p� engelska betyder l�ckande
2/ Dajakerna �r icke-malajsiska folkgrupper p� Borneo
