Alla tre hade alltid �lskat djur, och alla tre best�mde sig f�r att n�r de blev stora skulle de arbeta med djur. Och de har alla Louis Leakey att tacka f�r att de fick b�rja studera respektive apa. Goodall var 23 �r n�r hon tr�ffade Louis Leakey f�r f�rsta g�ngen och blev erbjuden att jobba med schimpanserna. D� Leakey hade f�tt ihop nog med pengar f�r att hon skulle kunna �ka till Tanzania och studera aporna var hon 26 �r. Fossey var s� gammal som 31 �r n�r hon tr�ffade Leakey p� sin safari, och 34 �r n�r hon blev erbjuden att f� arbeta med bergsgorillorna och �kte iv�g till Belgiska Kongo. Och Galdikas var den yngsta av dem n�r hon satte ig�ng. Hon var 23 �r n�r hon tr�ffade Leakey och bara 25 �r n�r hon �kte till Borneo.
N�r Goodall h�lsade p� en v�n i Kenya tr�ffade hon Leakey och hon blev hans sekreterare. Sedan fr�gade han om hon ville studera schimpanserna i Gombe f�rutsatt att han kunde fixa n�gon sorts sponsring. Fossey och framf�r allt Galdikas tog saken i lite mer egna h�nder. Fossey h�lsade p� Leakey p� utgr�vningarna i Olduvai-klyftan och ber�ttade om sitt intresse f�r bergsgorillorna, tre �r senare fick hon jobbet. Och Galdikas kontaktade Leakey efter en f�rel�sning och fr�gade om han kunde hj�lpa henne med att f� bidrag till att studera orangutangen, tre �r senare �kte hon till Borneo.
Ingen av dem hade n�gon universitetsutbildning i etologi. Men det struntade Leakey i, f�r han ville ha n�gon, till varje m�nniskoapa, utan f�rutfattade meningar, n�gon som inte var fullproppad med teorier utan som ville g�ra unders�kningen utan n�got annat sk�l �n �kta str�van efter kunskap, och dessutom n�gon som hade en v�nlig inst�llning till djur
Hur och var de levde
Galdikas och hennes man Rod Brindamour bodde till att b�rja med i en �vergiven barkhydda med bara ett rum vid Sekonyer-floden mitt i Borneos djungler. Med tiden v�xte l�gret och de byggde b�ttre stugor, de b�rjade �ven anst�lla dajaker som sp�rare.
Galdikas och Brindamour fick en son som sedan f�ljde med sin pappa tillbaka till Kanada n�r Galdikas och Brindamour efter n�gra �r skilde sig. 1981 gifte Galdikas om sig med den fr�mste sp�raren och de fick en son och en dotter. �n idag bor hon kvar p� Borneo.
Goodall och hennes mamma bodde i t�lt fr�n b�rjan, en bit ifr�n Gombe-flodens strand i Tanzania. Efter fem m�nader �kte hennes mamma hem igen. 1961 kom det en professionell fotograf till l�gret och efter drygt ett �r var han och Goodall ett gift par. De fick s� sm�ningom minst en son. De skilde sig och Goodall gifte om sig efter en tid. Numera bor hon i Tanzanias huvudstad och kommer till Gombe n�gra g�nger om �ret.
1965 flyttade paret och de inf�dda medhj�lparna l�gret och satte upp monteringsf�rdiga aluminiumbyggnader ist�llet f�r t�lt.
Fossey beh�vde inte bygga upp ett l�ger fr�n start i Za�re som Galdikas och framf�r allt Goodall fick g�ra. Fossey anv�nde George B. Schallers stuga, som stod kvar sedan hans tid i Za�re. Men n�r hon kom till Rwanda efter att ha flytt fr�n Za�re var hon tvungen att bygga upp ett helt nytt l�ger d�r. Fram till 1968 hade hon bott i t�lt men det �ret byggde hon och hennes afrikanska personal en stuga �t henne. Trots flera f�r�lskelser och romantiska aff�rer, med studenter och andra m�n som bes�kte l�gret och som hon tr�ffade medan hon doktorerade, gifte hon sig aldrig.
Ensamheten
Det var bara Fossey som b�rjade ensam med arbetet. Fast de tv� f�rsta dagarna hade hon s�llskap av en fotograf som hon k�nde sen f�rut och sedan fram till 1970 hade hon bara s�llskap av den afrikanska personalen, som hon hade sina gr�l med titt som t�tt. Det kom ibland fotografer och liknande personer upp till l�gret f�r att h�lsa p� gorillorna, och �ven hennes v�nner som bodde i n�rheten kom och h�lsade p� henne och gorillorna ibland. Men det �r ju inte samma sak som att alltid ha s�llskap av sin mamma eller sin man.
Sen, kring 1970, b�rjade hon ta emot studenter i l�gret. Ibland kunde hon k�nna sig ensam fast�n det fanns studenter i l�gret. Det var f�rst�s n�r hon inte riktigt kom �verens med dem. Hon studerade periodvis mellan -68 och -74 p� Cambridge, d� tr�ffade hon mycket folk. Men d� hade hon vant sig vid att vara ensam s� hon trivdes n�stan mer i s�llskapet av gorillorna.
Goodall hade som sagt var sin mamma med sig n�r hon kom. Och n�r mamman �kte efter fem m�nader k�nde hon sig v�ldigt ensam till att b�rja med men det gick �ver efter ett tag. Och s� kom hennes blivande man f�r f�rsta g�ngen efter ungef�r ett halv�r. Sen de hade gift sig beh�vde hon inte sakna m�nniskor runt omkring sig. Dessutom hade de studenter i l�gret fram till 1975. Och Goodall kom nog b�ttre �verens med sina studenter och sin afrikanska personal �n vad Fossey gjorde. Men hon tycker �n idag att vara ensam med schimpanserna �r n�got av det b�sta som finns.
Galdikas hade sin man med sig fr�n f�rsta b�rjan och n�r de skildes, i slutet av 70-talet, s� kanske hon k�nde sig ensam, men hon gifte om sig mellan ett och tv� �r senare.
�ven Galdikas tog och tar fortfarande emot studenter, fast till skillnad fr�n de andra tv� s� �r Galdikas� studenter huvudsakligen fr�n Indonesien.
Studier
Ingen av dem visste fr�n b�rjan hur de skulle g� till v�ga med studierna och de var tvungna att pr�va sig fram. Och d� menar jag speciellt Goodall som var f�rst. Fossey tog efter ganska mycket av henne och Galdikas h�rmade f�rst�s b�de Goodall och Fossey. Fr�n b�rjan var aporna skygga och undvek forskarna som d� inte fick n�gon riktig kontakt. Fossey var den enda av dem som redan hade sett sina apor som vilda innan hon b�rjade studera dem. Men Goodall hade f�tt lite hj�lp p� v�gen genom att hon studerade vervetmarkattorna n�gra veckor innan hon fick komma upp till Gombe.
B�de Goodall och Fossey h�rmade apornas beteende och ljud f�r att komma n�rmare dem. Om orangutangen hade haft ett mer utm�rkande l�te och ett mer l�ttimiterat beteende �n vad den har, s� skulle nog �ven Galdikas ha anv�nt den metoden.
Goodall hade tur den f�rsta tiden d� hon hittade ett frukttr�d som schimpanserna gillade, men sen n�r tr�det inte hade n�gon mer frukt gick det inte lika bra. D� s�g hon mest svarta p�lsbitar sticka ut fr�n v�xtligheten. Efter ett halv�r ungef�r b�rjade hon kunna studera aporna lite b�ttre. Och drygt ett halv�r senare b�rjade aporna v�nja sig vid hennes n�rvaro.
Galdikas hade det stora problemet med att orangutangerna tillbringar st�rre delen av livet h�gt uppe i tr�dtopparna. Ibland var det knappt att hon kunde se dem. Men hon l�rde sig att uppt�cka dem med tiden. Hon studerade �ven de f�ngna orangutanger som hon skulle �teranpassa till ett liv i frihet.
B�de Galdikas och Goodall j�mf�rde sina s�ner med respektive apas ungar och kom fram till mycket intressanta saker.
Fossey hittade sina apor ganska snart efter att hon hade kommit till Kabara. Hennes f�rs�k att n�rma sig dem var ganska klumpiga till att b�rja med, men hon l�rde sig ganska snart hur hon skulle g�ra. N�r de sex m�nader senare hade b�rjat v�nja sig vid hennes n�rvaro var hon tvungen att fly fr�n Za�re till Uganda och efter en tid for hon till Rwanda. D�r fick hon s� gott som b�rja om fr�n b�rjan, men hon hittade minst en grupp som k�nde igen henne. Och nu n�r hon visste hur hon skulle g� till v�ga s� gick det mycket b�ttre. Hon r�ddade tillf�lligt �ven tre gorillaungar fr�n d�den. Under den tid som hon sk�tte om dem kunde hon �ven studera dem.
Problem
Ett problem som de alla hade var terr�ngen och klimatet. Galdikas hade ett v�ldigt fuktigt och varmt klimat med brant terr�ng och mycket v�xlighet och dessutom aporna uppe i tr�den. Goodall var tvungen att krypa genom sn�r och buskar i ett varmt klimat f�r att kunna hitta och f�lja efter schimpanserna, medan Fossey var tvungen att kl�ttra upp och ner f�r h�ga berg med djungelv�xtlighet i ett ganska kallt och fuktigt klimat. Dessutom hade hon h�jdskr�ck och hennes lungor var egentligen inte friska nog f�r att vistas p� s� h�g h�jd.
De drabbades periodvis av diverse sjukdomar som olika febersjukdomar och infektioner. Fossey drabbades �ven ganska ofta av lunginflammation.
Men det st�rsta problemet de hade var lite mer beroende p� folket som bodde i n�rheten. Som till exempel skogsavverkningen p� Borneo och Sumatra, boskapssk�tarna i Virungabergen, apornas mottaglighet f�r m�nniskans sjukdomar och frmf�r allt tjuvj�garna. Alla tre hade j�ttestora problem med tjuvj�gare. Fossey gav troligen till och med sitt liv i kampen mot tjuvj�gare. Galdikas och Goodall k�mpar fortfarande.
Andra likheter och olikheter
Alla tre doktorerade i efterhand. Goodall 1965, Fossey 1974 och Galdikas n�gon g�ng mellan 1976 och 1981.
Alla tre fick st�d av National Geographic.
De gav alla namn p� individerna s� fort de b�rjade k�nna igen dem.
Alla tre fick ett speciellt f�rh�llande till minst en av aporna, Goodalls David Gr�sk�gg, Galdikas hanne p� �ver 100 kilo och sist men absolut inte minst (snarare st�rst) Fosseys Digit.
Goodalls och Galdikas� l�ger st�r fortfarande kvar, men Fosseys l�ger har s� gott som f�rst�rts under f�rra �rets inb�rdeskrig i Rwanda. Men det �r under uppbyggnad igen.
Galdikas m�ste ha en bev�pnad polis med sig n�r hon reser l�ngs floden f�r att inte sluta p� samma s�tt som Fossey, som troligtvis d�dades av en tjuvj�gare. Goodall lever inte lika farligt eftersom hon numera bor i Dar-es-Salaam eller turnerar runt om i Europa eller USA mesta tiden av �ret.
Det �r inte mycket som de inte hade gemensamt, men det st�rsta som de alla hade gemensamt var deras intresse f�r djur.
