Efter en stund blev hon medveten om att han fortfarande satt bredvid henne, k�nde hans hand stryka mjukt och l�tt �ver hennes rygg. Hon tittade upp f�r att se vad han sysslade med, varf�r han inte sj�lv lagt sig ner, varf�r han inget sade. Han m�tte hennes blick med ett stort leende.

- S�, du �r vid medvetande?

- Jag vet inte �n. Jag �r f�r tr�tt f�r att svara p� s� komplicerade fr�gor just nu, svarade hon med l�tt otydlig r�st, samtidigt som hon �ter sl�t �gonen och makade sig n�rmare den smekande handen.

Han skrattade l�gt.

- Vad jag inte riktigt f�rst�r, �r hur man kan bli s�d�r tr�tt, svettig och utpumpad av att bara ligga d�r…

- Urs�kta?! Hon tittade vantroget p� honom.

- Ja… du ligger d�r och latar dig, jag f�r g�ra allt jobbet, och �nd� �r det du som ser ut som om du verkligen har haft en p�rs. Du m�ste verkligen ha d�lig kondis!

- Latar mig?! pl�tsligt l�t hon riktigt pigg. Vad menar du med det??

- �h, ta det inte s� h�rt! sa han glatt. Det bara bekr�ftar min teori om undergivna tjejer, egentligen �r ni bara lata, det �r allt det handlar om! Men, fr�ken disktrasa, f�r att g�ra n�got �t ditt bedr�vliga tillst�nd, skulle det inte passa bra med ett varmt bad nu?

Han gick sm�skrattande ut ur rummet, och hon h�rde hur han b�rjade spola vatten i badkaret. Dr�jande f�ljde hon efter. Vad tusan menade han egentligen? Hon var v�l inte lat? Och som om hon hade n�got annat val �n att ligga d�r hon l�g, d�… hans surrningar brukade banne mig se till att hon inte kunde r�ra en fena. Egentligen visste hon att hans kommentar varit sk�mtsam, men den l�mnade �nd� kvar n�got att fundera p�. T�nk om hon skulle kunna �verraska honom… kanske? Att �verrumpla honom och binda fast honom i s�ngen var inte att t�nka p�, hon hade med �ren l�rt sig att uppskatta att leva, och hade t�nkt forts�tta med det ett tag till. Men kanske n�got annat…? Hon gled ner i det varma badvattnet, och beslutade sig f�r att s�dana planer fick v�nta till ett senare tillf�lle, hon skulle planera det n�gon g�ng n�r hon var lite mera sk�rpt. Tre minuter senare sov hon.

Tillf�llet kom fortare �n hon hade anat. Hon hade �nnu inte kl�tt sig efter badet, utan satt ikl�dd hans morgonrock framf�r datorn och kollade sin mail, n�r han stack in huvudet i rummet.

-Jag m�ste upp till centrum en stund och handla lite. Ska du med?

- Neeej….. hon t�nkte snabbt. Nej, jag tror inte det, jag har n�gra grejer som jag m�ste fixa, om det �r ok?

- Visst. Beh�ver du n�got?

- Nejd�. Du k�nner v�l mig, beh�ver inget, st�ller inga krav…

- Yeah! Right! Ok, jag �r snart tillbaka.

I samma �gonblick som d�rren slog igen bakom honom var hon p� f�tter. Nu skulle hon allt visa honom! Vadd� lat? Vadd� att han fick g�ra allt jobb? Hon kunde nog �stadkomma ett eller annat p� egen hand ocks� – fr�gan var bara vad. Ett snabbt �verslag gav vid handen att hon hade lite drygt 20 minuter p� sig. Dessv�rre kunde hon nog inte r�kna med att han skulle f�rdriva alltf�r mycket tid i on�dan med att strosa runt i aff�ren. Med snabba steg tog hon sig fram till garderoben och �ppnade den. Hennes blick granskade inneh�llet. Hon visste mer �n v�l att den var v�lutrustad, nu g�llde det bara att hitta vad hon beh�vde. Granskande betraktade hon en kedja, som s�g ut att ha ungef�r r�tt l�ngd f�r det hon h�ll p� att koka ihop. Det var en r�tt kraftig sak, egentligen ett stryphalsband f�r en st�rre hund, och den skulle s�kert klara av en hel del. Hon hoppade upp i s�ngen, och b�rjade skruva ner s�nglampan som h�ngde ovanf�r den. N�gon g�ng hade han sagt att lampkrokarna i hans l�genhet var l�jligt �verdimensionerade vad g�llde b�rkraft – hon hoppades att han hade r�tt. Kedjan visade sig ha r�tt l�ngd, som hon anat. Om hon stod p� kn� i s�ngen skulle kedjan precis r�cka fr�n kroken ner till hennes uppstr�ckta h�nder, det var bara n�gra centimeters �verfl�d, och dem r�knade hon med att hon beh�vde f�r att f� sv�ngrum nog att arrangera det h�r.

Styrkt av den framg�ngen gav hon sig i kast med garderoben igen. Hon letade fram de svarta l�derbojorna, och log n�r hon lade ner dem p� s�ngen. Dem gillade hon! Handgjorda i svart l�der, fodrade med midnattsbl�tt sammet, mjuka och bekv�ma efter m�nga �rs flitig anv�ndning. Och l�sbara! Hon plockade fram sex h�ngl�s, funderade lite och plockade fram tv� till. Tankfull v�gde hon h�ngl�sen i ena handen. Hennes blick f�ll p� det svarta l�derhalsbandet som matchade bojorna. Snabbt lade hon �ven detta, med tillh�rande h�ngl�s, till samlingen p� s�ngen. Hon granskade flyktigt kl�mmorna och kl�dnyporna, lekte en stund med tanken p� att ta med n�gra s�dana ocks�, men best�mde sig f�r att det fick vara. I alla fall f�r den h�r g�ngen. D�remot var hon p� jakt efter n�got annat… hon flyttade undan n�gra av de p�sar som inneh�ll sn�ren, p�b�rjade l�dersl�jdsprojekt, gummisnoddar och allsk�ns sm�prylar som hon inte var s�ker p� vad det skulle anv�ndas till. F�rmodligen ville hon inte veta, heller. Blicken s�kte av inneh�llet. Hon hade ett vagt minne av att den h�r garderoben en g�ng i tiden hade varit extremt v�lorganiserad. N�, det kanske den var numera ocks�, med undantag f�r n�r hon var p� bes�k. Efter en hel del rotande hittade hon �ntligen det hon s�kte. Med ett triumferande leende plockade hon fram n�got som vid f�rsta anblicken s�g ut som ett nystan av svarta, smidiga l�derremmar. Hon stack n�san i dem och drog in den underbara l�derdoften, blev st�ende s� en stund medan hon i huvudet gick igenom vad hon skulle g�ra. En blick p� klockradion gjorde klart f�r henne att det var dags att komma ig�ng. Hon plockade bland spridarst�ngerna, och valde en som inte var s� l�ng. N�gon m�tta fick det ju faktiskt vara. Innan hon st�ngde garderobsd�rren nappade hon �t sig en munkavle, en r�d l�derboll upptr�dd p� en svart l�derrem.

Hon kr�ngde av sig morgonrocken, sl�tade till t�cket i s�ngen och b�rjade sortera sina skatter. Halsbandet sp�nde hon fast runt halsen, r�ttade till det och l�ste fast det med ett av h�ngl�sen. Hon tittade snabbt i spegeln. Snyggt, faktiskt! Hon hade alltid varit svag f�r svart l�der…

Ytterligare en blick p� klockradion fick henne att s�tta fart. Hon vecklade upp h�rvan av svarta l�derremmar och b�rjade sp�nna dem runt br�sten. N�r hon var klar, l�pte tre remmar runt vardera br�stet, h�rt �tsp�nda, och sinsemellan sammanh�llna av fyra remmar �t andra h�llet. Nu gick det fort. Hon kr�p upp i s�ngen, f�ste ena �nden av kedjan i kroken i taket och sp�nde fast fyra av bojorna runt fot- och handleder. Snabbt l�ste hon fast vart och ett av dem med varsitt h�ngl�s, fotbojorna skulle hon sedan l�sa ihop med ytterligare ett. Ok – det hade r�ckt med att l�ta ett h�ngl�s l�sa ihop dem, tre var egentligen overkill. Men som han brukade s�ga: "If a lot is good, overkill is better!" De sista tv� bojorna sp�nde hon fast strax ovanf�r kn�na.

Hon hade just st�llt sig p� kn� under kedjan, str�ckt sig bak�t och l�st ihop fotbojorna, n�r hon h�rde hans nycklar i l�set. Perfect timing!  

- V�nta lite! Kom inte hit! G� in i k�ket! Titta inte hit�t! Hennes r�st l�t b�de desperat och befallande, och hade hon inte varit s� inne i vad hon sysslade med, hade hon skrattat gott �t vilken syn hon f�rmodligen utgjorde.

- Ok, ok! Jag h�r och lyder, h�rskarinna! Han skrattade och gick in i k�ket.

Hon drog ett djupt andetag. Nu skulle hon klara av det h�r. Definitivt. Allt hon beh�vde var lite tid.

Besvikelsen rann genom hennes kropp n�r hon ins�g att hon skulle bli tvungen att ge upp. Det skulle ju ha blivit s� bra… Hon samlade kraft, tryckte undan stoltheten s� l�ngt det gick, och ropade:

- Hall���!!! Det funkar inte. Jag f�r inte det f�rbannade j�vla h�ngl�set att fungera! Kan du komma hit och hj�lpa mig att avsluta det h�r??

Hon h�rde honom skratta i k�ket.

- Jad�… jag kommer. V�nta lite, bara…

Det l�t som om han bl�ddrade i en tidning. Hon h�rde hur han �ppnade kylsk�psd�rren, hur han h�llde n�got i ett glas. Det gick en minut, det gick flera.

- Men kom hit och hj�lp mig nu d�!

- Fr�ken ot�lig? Han skrattade igen. Ok, jag kommer!

�synen som m�tte honom var ganska l�ngt fr�n den hon ursprungligen planerat. Hon hade t�nkt sig bilden av sig sj�lv snyggt paketerad, sval och samlad, triumferande i att minsann inte alls "bara ha legat och latat sig", utan ist�llet gjort en anstr�ngning f�r honom, f�r hans skull. Vad han ist�llet s�g var en f�rvisso snyggt paketerad tjej, men ungef�r s� l�ngt fr�n sval, samlad och triumferande som det gick att komma. En ilsken, svettig version av trollet Plupp kom n�rmare sanningen. Trots det s�g hon en glimt av stor uppskattning i hans �gon n�r han fick syn p� henne.

- S���… det ser ju ut som om du har anstr�ngt dig f�r en g�ngs skull. Hans hand str�k �ver hennes svettiga rygg. Inte f�r att jag f�rst�r hur man kan bli s�d�r svettig av att bara st� h�r och h�nga…

Med ett kluckande sm�skratt v�nde han sig om och �ppnade garderobsd�rren.