Bibliotek
John Writer

Ravefesten del 3

Fylld av motstridiga känslor kämpade du vidare. Sekunderna släpade sig fram, musklerna värkte, svetten lackade och repen påminde dig hela tiden om att du var kvinna, utsatt för någon annans nycker och godtycke. Du önskade att du kunde bejaka, smeka dig själv till befrielse, men dina händer var fjättrade långt bort från alla erogena zoner. Under en lång stund kämpade du, fast besluten att visa att du kunde hålla ut. Du vägrade låta dig kuvas, vägrade ge upp, vägrade ge mig tillfredsställelsen av att ha besegrat dig.

Men allt eftersom sekunderna långsamt gick, började den flammande lusten ta överhanden. Hopplösheten började undergräva din stridslust. Din kropp var utmattad, hjälplös utanför din kontroll. Du var helt utlämnad till mig, repen höll dig ohjälpligt fast, din vilja förmådde inget, kunde inte ändra situationen. Långsamt bröts viljan, värken från musklerna domnade. För varje andetag masserade repen din kropp, varje darrning förmedlade en påverkan till ditt fjättrade sköte.

Ur ditt omedvetna dök bilder upp, bilder av händer som smeker, tungor som slickar, lemmar som fyller. Mot din vilja började du fantisera om upptäckt. Tanken på att hittas naken, bunden och flämtande av unga, starka militärpoliser, började slå rot. Du kunde se för ditt inre hur de stormade in till ljudet av en tjutande sirén, hur de undersökte lokalen och fann dig liggande på golvet, ångande het, utlämnad till deras lust. I din fantasi njöt du av att ligga hjälplös framför deras tunga kängor, medan de flinande började diskutera vad de skulle göra med dig. Du började till och med drömma om hur de skulle utnyttja din hjälplösa kropp, hur de skulle ta på dig med sina starka händer, turas om att fylla dig med sina svällande lemmar.

Du såg dig själv fasthållen på golvet, genomsköljd av orgamsvåg efter orgasmvåg, medan killarna turades om att roa sig med dig. Du såg hur den intensiva tillfredsställelsen fyllde dig och hur min plan fullständigt ruinerades. Du såg rent av militärpoliserna som ett sätt att lura mig på min tillfredsställelse, medan du skulle få all njutning du hade rätt till efter en hel natts längtan... Dina fantasier bar iväg med dig och för ett ögonblick tappade du kontrollen. Plötsligt gled repet mellan dina tänder, ditt domnade ben sjönk ner, du tappade balansen och föll omkull. Med ens fylldes hela den tomma lokalen av ett öronbedövande vrål.

Larmet hade registrerat din rörelse och nu tjöt alla siréner för fullt. Du blev oerhört medveten om var du befann dig och i vilket skick. Med tankarna tillbaka i verkligheten kände du det hårda kalla golvet mot din varma hud. Du skämdes plötsligt över din fuktiga kropp, starkt doftande av könssaft och glänsande av svett. Du greps av panik och insåg att stället inom några minuter skulle krylla av bistra poliser, hårdhänta och brutala figurer som väcktes tidigt en helgmorgon och måste åka till SAAB för att spåra upp en brottsling. Plötsligt hade du inte alls lust att bli funnen, naken och hjälplös av dem. Desperat försökte du komma upp på fötter, men märkte att det var svårt med armarna bakbundna och benen värkande efter en ansträngande natt. Frenetiskt kämpade du medan sekunderna blev minuter.

Så till slut lyckades du komma upp och såg dig förtvivlat om, stående på darrande ben. Hallen var stor och kal och erbjöd inga gömställen. Förtvivlad började du springa mot en dörr i bakre änden av rummet, men benen vek sig. Just som du sjönk ihop på golvet i en förtvivlad snyftning hörde du hundskall och ropande röster, tränga genom det infernaliska tjutet från larmet. Uppgivet sjönk du samman i en viljelös hög, blundade och väntade på den ofrånkomliga förödmjukelsen.

Efter att jag låst dörren ställde jag mig utanför och väntade. Hela min kropp bubblade av glädje, busig elakhet och våldsam upphetsning. Jag önskade att jag kunde se dig, men vågade inte titta in genom något fönster av rädsla att du skulle se mig. Istället kontrollerade jag bandspelaren, kollade alla sladdar och tittade på klockan. Tiden gick oändligt långsamt och min enda tröst var att tiden förmodligen gick ännu långsammare för dig. Så till slut, efter drygt trettio minuter, gick larmet. Jag hade väntat otåligt på det, men hoppade ändå till nu när det plötsligt satte igång.

Jag gick bort till bilen jag parkerat invid byggnaden och hämtade en stor plastbur. Så återvände jag med ivrighet till dörren och bandspelaren. Jag tvingade mig att vänta några minuter till, medan jag försökte föreställa mig hur du kände det nu. Så till slut, tryckte jag igång bandspelare. Först hördes ljudet av polissirener, så ljudet av bilmotorer, dörrar som öppnades och stängdes, hundar som skällde och poliser som skrek. Det var en inspelning från någon svensk deckare, som jag fixat just för ändamålet. Jag lät bandet gå en stund innan jag låste upp, tog väskan och buren och gick in.

Du låg hopsjunken på golvet, halvvägs mellan platsen där jag lämnat dig och en dörr i bortre änden på lokalen. Jag stängde av larmet, drog ur sladden till bandspelaren och skyndade mig fram till dig där du låg.

- Hej, Linda. Har du haft kul? Du lyfte sakta på huvudet och såg på mig med stora mörka ögon. Först verkade du inte förstå att det var jag, men så växlade uttrycket, från skräck, till vrede.

- Din jävel! klämde du fram. Din jävlel.

- Tänk på vad du säger, svarade jag lugnt. Är du OK? Du stirrade på mig med blixtrande ögon, din makeup hade runnit, ditt hår var i oordning och din kropp glänste av svett. Du andades med korta häftiga andetag och verkade vara på väg att explodera av vrede. Men så plötsligt brast du ut i skratt.

- Din jävel! Och jag som gick på det! Jag trodde verkligen på det. Vilken kick! Jag har aldrig känt så mycket och så olika saker på en gång.

- Gissa om jag njutit av att planera det?

- Det här ska du få för, skrattade du med en farlig glimt i ögonen.

- Erkänn dig besegrad, svarade jag leende.

- Aldrig, utbrast du trotsigt.

- Så du ger inte upp?

- Nej, det gör jag inte.

- Bra, jag börjar just komma igång, svarade jag och öppnade väskan. Först tog jag fram dina små spetstrosor och sedan en munkavel av mjukt svart skinn, med flera remmar och spännen.

- Gapa stort! Du var på väg att protestera, men insåg att du just utmanat mig att fortsätta. Trotsigt gapade du så stort du kunde, som om du ville visa att du kunde stå ut med allt jag kunde hitta på. Först tog jag en lång bit seg eltejp och fäste den på ena kinden, matade in en loop i din mun och fäste andra änden på andra kinden. Beslutsamt matade jag sedan in trosorna mellan dina fylliga läppar, tryckande in tyget i kinderna och mellan tänderna tills hela munnen var fylld. Tejpslingan i din mun hindrade tyget från att komma för långt in och kväva dig och jag spände fast munkaveln för att hindra dig att spotta ut trosorna. När jag var klar var du effektivt tystad och kunde bara få fram några förödmjukande hummanden.

När det var klart hjälpte jag dig upp på fötter. Jag höll om dig en stund, medan du återfick balansen. Jag kände värmen från din kropp och märkte hur du darrade av trötthet efter nattens dansande och den senaste halvtimmens ansträngande balanserande på ett ben. Jag tryckte dig hårt intill mig, pressande ditt längtande venusberg mot mitt väntande stånd. Dina stönanden gjorde klart för mig att du var känslig för beröring och att du längtade efter stimulans och ömhet. Leende sköt jag dig ifrån mig och lät dig stå själv på golvet.

- Inte än, min vän, sade jag retfullt, inte än. Nu skall vi åka hem på ett sätt som du kommer att minnas. Så öppnade jag väskan och tog fram ett par trosor av glänsande svart latex. Jag hjälpte dig att kliva i dem och drog med möda upp dem över dina fuktiga skinkor och höfter. Till slut satt de som målade på dig och jag kunde förtjust gå ett varv runt dig, beundrande dina gudomliga former. Så tog jag fram ett rep ur väskan och band dina ben vid vristerna. Du stod nu som en orörlig stod framför mig, väl medveten om svårigheten att hålla balansen. Leende stack jag handen i fickan. Med ett djupt rytande bakom din munkavle vek du dig nästan dubbel och hade ramlat om inte jag snabbt skyndat fram och hjälpt dig. När jag reste dig upp såg jag en glimt av förståelse som gränsade till panik i dina vackra ögon. Jag kunde inte låta bli att skratta

- Som du just märkte, har dina åtsittande latextrosor en inbyggd vibrator, med fjärrstyrning. Kul va? Vibratorn tillsammans med repen mellan dina ben, kommer att ge dig en mycket minnesvärd hemresa. Men det är inte allt.

Jag lyfte fram buren jag haft med mig. Det var en sådan där som man brukar ha katter i när man reser, fast lite större. Jag tror den var till för hundar eller något. Den var gjord av brun plast, med smala springor för luftväxling. På ena gaveln satt en liten dörr av stålgaller och på ovansidan satt ett rejält handtag. Buren gick att dela på mitten, så att övre halvan gick att lyfta av. Jag knäppte upp spännena och öppnade. Jag kunde se hur du först undrade vad jag höll på med, sedan ruskade på huvudet och nu verkligen greps av panik då du förstod att jag menade allvar.

- Seså, kliv i nu, beordrade jag och tog ett rejält tag i den av dina hårtofsar som ännu fanns kvar. Efter några ögonblicks motstånd, gav du upp, och klev uppgivet ner i buren. Först ställde jag dig på knä, sedan tryckte jag ner dig till du låg som en boll med hakan ner mellan knäna. Jag böjde mig ner, gav dig en kyss på kinden och lyfte på överdelen. Efter lite lirkande och några olyckliga stönanden från dig, lyckades jag få överdelen på plats och knäppte igen spännena.

- Nu ska vi åka hem du och jag, sade jag muntert. För att det ska bli spännande så kommer vi att åka med bussen som många av dina kompisar åker i. Om du är tyst kanske de inte upptäcker att det är du som finns i buren. De flesta är väl så trötta att de inte tittar efter. Jag måste bära dig till bussen, men det besväret gör jag gärna. Du kan väl fundera på om chauffören låter mig ta med buren in i bussen, eller om du får åka i bagageutrymmet. I vilket fall har jag ju fjärrkontrollen.

Så tog jag väskan i ena handen och buren i andra. Med en kraftansträngning lyfte jag upp dig och lämnade lokalen...

Bibliotek
John Writer

Ravefesten del 3