| |
Situationen var fantastisk. Jag
hade bara känt Linda några få månader, en romantisk
tid då vi utväxlat kramar och kyssar i biosalongernas
mörker, eller här i hennes lägenhet. Men vi hade
aldrig blivit så här intima. Varje gång jag försökt
smyga in en hand innanför hennes kläder hade hon
skrattat, värjt sig och leende bett mig vänta. Och det
hade jag gjort. Jag hade väntat, fantiserat och
längtat. Så när det äntligen händer, så sker det
på ett sätt jag aldrig kunnat drömma om. Situationen
var verkligen fantastisk. Här satt jag med mina ben
retfullt upplagda på Lindas fullständigt hjälplösa
kropp. Hon hade skrattande lurat mig att binda henne,
inte bara lite lekfullt med ett morgonrocksskärp, utan
på riktigt, med rep, munkavle och allt. Hon var
verkligen helt och hållet utlämnad till mig och till
min förvåning njöt jag helt ohämmat...
Jag
hade aldrig bundit en kvinna förr, faktiskt inte ens
funderat på det. Hade någon föreslagit det hade jag
nog inte direkt tänt på idén. Men nu, när jag satt
här med min läckra fånge, ville jag att ögonblicket
skulle vara för alltid. Jag var mer upphetsad än jag
någonsin varit i mitt liv och jag ville njuta av det så
länge som möjligt. Först hade jag velat kasta mig
över henne, slita av henne kläderna och älska med
henne, vilt och passionerat. Men nu ville jag behålla
makten över henne, dra ut på hennes ovisshet, reta
henne, leka med henne, njuta...
Jag
tog en djup klunk av konjaken, sköljde den i munnen och
svalde med en belåten suck. Jag var redo att fortsätta
leken. Lugnt ställde jag ifrån mig glaset, reste mig
upp och tog ännu ett rep ur väskan. Så satte jag mig
på huk bredvid henne och band försiktigt det nya repet
runt det som redan fjättrade hennes armbågar.
- Du försökte fly för en stund sedan, sade jag med
förebrående tonfall, det skulle du inte ha gjort. Som
du förstår kommer du att få lida för det.
Jag såg hur hon samlade sig. Det var tydligt att hon
försökte lista ut vad jag tänkt mig, förtjust över
att leken fortsatte men orolig för vad som skulle
hända. Leende lät jag henne undra medan jag ljudlöst
lade ut några meter av repet och band fast den andra
änden i ena sängbenet.
- Jag kommer att duscha dig, fortsatte jag. Om jag vore
du, skulle jag räkna med att det inte blir så
behagligt. Det kan rent av bli väldigt kallt.
Hennes försök att protestera resulterade bara i några
lama huvudskakningar och ett dämpat stön bakom
munkaveln. Hennes hjälplöshet sände stötar av erotisk
spänning genom min kropp och jag hade svårt att hålla
kontroll över rösten då jag fortsatte:
- Du skall nu själv åla iväg till badrummet. Jag
kommer att titta på dig och njuta av dina
ansträngningar, men jag kommer inte att hjälpa dig. Och
jag kommer att ta tid. Lika många minuter som det tar
för dig att komma till badrummet, lika många minuter
kommer du att få duscha. Nu går jag och spolar lite så
att vattnet blir ordentligt kallt, så det är lika bra
att du sätter igång.
Jag klappade henne på ändan och lämnade henne. Utan
att vänta gick jag till badrummet där jag öppnade
badkarskranen ordentligt. Nyfiket såg jag mig om efter
möjligheter att fortsätta leken. Badrummet var ganska
litet med ett inbyggt badkar längs hela den inre
väggen. Ovanför badkaret i ena kortänden satt en
kromad stång med en hållare för duschen. Mitt emot
satt en stadig handdukshållare i form av en kromad
värmeslinga. Jag kände efter och kunde konstatera att
båda delarna verkade stadiga. Ovanför badkaret satt en
tvättlina uppspänd mellan några krokar i taket. Jag
såg närmare på dem och insåg att det var kraftiga
krokar som förmodligen skulle kunna hålla hela Lindas
vikt. Plötsligt slog det mig att hon mycket väl kunde
ha satt upp krokarna bara för att kunna ha när hon
lekte sina lekar. På väggen satt nämligen några små
krokar som mer såg ut som tvättlinefästen brukar. Jag
log för mig själv medan jag noterade att tvättstället
och toaletten stod så tätt att det var svårt att göra
något utom mitt på den lilla badrumsmattan eller i
själva badkaret. Nöjd med min granskning stack jag
handen under kranen och lät kallvattnet kyla ner den.
Så återvände jag till Linda. Hon hade ålat iväg
förvånansvärt långt, men tydligen hade hon tappat
riktningen för hon befann sig mellan sängen och
garderoberna. Hennes fingrar kände längs
garderobsdörrens kant och jag förstod att hon
försökte orientera sig. Så gav hon upp ett ilsket
vrål bakom munkaveln och började gunga för att vända
sig om. Skrattande insåg jag att hon kommit på var hon
var och att hon nu börjat den mödosamma resan mot
dörren. Så tyst jag kunde smög jag intill henne och
satte mig på huk. Hon verkade inte ha hört mig, utan
fortsatte med våldsam ansträngning att hasa sig fram,
centimeter, för centimeter. Jag njöt en stund av att se
hennes kurviga kropp åma och slingra sig, vrida sig av
och an. Så sträckte jag ut handen och lade den iskall
på hennes bara skinkor. Hon hoppade en hel decimeter
framåt och gav upp ett illvrål.
- Går det bra? frågade jag skrattande. Om du tyckte att
det där var kallt, borde du nog skynda dig lite mer...
Linda stönade djupt bakom sin munkavle och fortsatte sin
ansträngda och lytta färd mot dörren. Själv gick jag
och satte mig i fåtöljen igen, läppjande på min
cognac, njutande av skådespelet. Linda hade just nått
tröskeln och lyckats få ut huvudet, axlarna och en bit
av bålen i hallen, då repet mellan hennes armbågar och
sängen sträcktes. Med ens hindrades hennes färd och
trots fen enorm ansträngning lyckades hon inte komma en
tum längre. Hon vred sig och slingrade hit och dit. Det
var tydligt att hon inte förstod vad som höll henne
tillbaka.
- Jo, jag glömde visst att berätta, sade jag lugnt, jag
band fast ett rep i dina armbågar och fäste den andra
änden i ena sängbenet. Du når inte knuten vid
armbågarna, så det enklaste är nog att krypa bort till
sängen och lossa den knuten.
Lindas reaktion var obeskrivlig. Med ett vrål kastade
hon sig hit och dit tills hon kommit tillbaka in i
sovrummet och kunde börja sin färd mot sängen. Det tog
henne en stund, men till slut hade hon hittat rätt
sängben, lossat knuten och fortsatt ut mot hallen igen.
När hon hasade över tröskeln, råkade ena BH-kupan
fastna. Resultatet blev att hennes stora mjuka bröst
gled ur och hängde sexigt blottat över den nedhasade
BH-kanten. Jag uppmärksammade missödet genom att för
förta gången kyssa hennes bröstvårta, något som på
retade henne och hetsade upp henne på samma gång. Jag
kunde ha tagit av BH-n helt, men tyckte att det såg
sexigare ut när den satt kvar, täckande det ena
bröstet och lyftande det andra. Linda började bli varm
av sitt slit och jag kände mer och mer av hennes
ljuvliga doft. Små droppar av svett samlades i strimmor
mellan hennes tillbakatvingade skulderblad och hennes
hår var trassligt där det slängde nedanför munkavelns
remmar.
Till slut hade hon även avverkat hallen och nådde fram
till badrummet. Där välkomnade jag henne med en kyss
på pannan och en nedlåtande klapp på ändan.
- Jaha. Det här tog en stund. Nåja, du väljer ju
själv...
Jag lossade repet som höll hennes huvud upplyft och det
som höll hennes ben böjda. Långsamt och försiktigt
sträckte hon på sig och jag förstod att den långa
tiden i böjt tillstånd kommit benen att stelna och
domna. Jag satte mig med hennes huvud i knät en stund
och lät mina fingrar med fjäderlätta rörelser
utforska hennes hjälplösa kropp. Hon var utmattad och
orkade till en början knappt reagera på min beröring,
men hennes kämpande hade gjort henne upphetsad och
ganska snart började hon andas häftigare och låta
vällustigt ur den förseglade munnen.
Så hjälpte jag henne på fötter och tog resolut tag i
henne. Med ett enda lyft, hivade jag henne över
badkarskanten och ställde henne i badkaret, med
skuldrorna mot den kromade handdukshållaren. Så tog jag
repen jag använt tidigare och surrade henne stadigt mot
de kromade rören. När jag var klar stod hon på sina
ostadiga ben, surrade både vid vristerna och vid knäna.
Men hon hölls säkert förankrad vid handdukshållaren,
med skulderbladen pressade mot de kalla rören och
armarna väl bundna bakom ryggen. Hon kunde inte röra
sig åt något håll och var helt hjälplös då jag
triumferande frågade:
- Vet du hur lång tid det tog dig att komma hit?...
John Writer
|
|