| Bibliotek by John Writer |
Hotellnatten del 1 |
Del 2 Fantasier |
| Första kvällen på egen hand.
Tvåveckorsintroduktionen var slut, jag var konsult ute
på mitt första uppdrag. Dagen hade förflutit under tre
nervösa kundbesök, kvällen hade kommit med huvudvärk
och trötthet. En timmes slummer på hotellrummet, följd
av en stunds apatiskt kryssande mellan de åtta TV
kanalerna. Så hade suget efter en pilsner och en macka
blivit för starkt, så här satt jag med nypåknuten
slips och skakad kavaj. Stadshotell är liksom en skröna bland mina jämnåriga. Till sådana ställen kommer fyrtio- femtioåriga handelsresande med frodiga bukar spännande under de strykfria skjortorna. Och de minglar med kvinnor i samma ålder, vilka hällt sina behag i åtsmitande klänningar med urringningar så djupa att de går omlott med de höga slitsarna. Allt till de smetiga tonerna från ett okänt dansband som gör covers på kända dansbands covers på riktiga låtar. Och där satt jag. Min oxfiletmacka var uppäten och den första ölen urdrucken. Oengagerat fingrade jag på det halvfulla glaset med kvällens andra. Runt om mig besannades fördom efter fördom. Till en sliskig ljudmatta av dansbandslåtar frustade gamlingarna runt flåsande i varandras öron. Ett sällskap av mer varierade åldrar verkade vara ett jobbargäng som gjort gemensam sak, de dansade med varandra och ockuperade två stora bord i baren. Men trots detta gäng måste jag med mina tjugoett år vara klart yngst i lokalen. I ett försök att verka världsvan tog jag glaset i höger hand och lutade mig tillbaka i min fåtölj, utforskande omgivningarna med kritiska blickar. Vid ett bord framför mig satt en yppig brunett vars kurvor mer framhävdes än doldes av en åtsittande svart klänning. Mina blickar fortsatte vandra runt men återvände till kurvorna i det svarta fodralet. Hennes ben var klädda i blanka svarta strumpor med en synlig svart söm mitt bak. Fötterna var nedstuckna i ett par vulgärt högklackade svarta pumps. Plötsligt blev hon uppbjuden av en man i mörk kostym, övervikt och tunt hår. Hans glasögon var säkert våldsamt inne våren 68. Med ett självbelåtet leende lotsade han bombnedslaget förbi mitt bord och ut på dansgolvet. När de passerade såg jag att kvinnan måste ha fyllt fyrtiofem och att hennes make up var av det mer tilltagna slaget. Jag suckade. Då plötsligt hände något märkligt. In kom en vacker blond kvinna, enkelt men elegant klädd. Hon bar en vit blus och en vadlång vid kjol, hennes strumpor var diskreta och pumpsen var visserligen svarta men inte lackade och de hade högst fyra centimeters klackar. Håret var guldglänsande och välkammat i en vacker pagefrisyr, hållningen naturligt vacker. Hela hon utstrålade en obesvärad elegans som gjorde henne fullständigt avvikande där och då. Kvinnan var du. Med några lätt vilsna blickar kring lokalen, vandrade du fram till baren, fångade diskret bartenderns uppmärksamhet och beställde en drink. Kvällen hade förändrats. Jag hörde knappt musiken längre, jag såg ingen av de andra. Allt jag förnam var dig där du behagfullt läppjande på ditt glas, vände dig mot dansgolvet, lutande dig med ryggen mot bardisken. Avståndet var för stort för att jag skulle kunna urskilja dina ögon, men jag såg att du tittade dig omkring, lite nyfiket, lite osäkert. Så plötsligt gick en ilning genom min kropp. Tvärs över lokalen kände jag hur våra blickar möttes. Först fortsatte dina ögon vandra, men de återvände snabbt till mig igen. För några evighetslånga sekunder kände jag spänningen stiga då våra blickar hölls kvar, lite för länge, lite för eftertryckligt. Så slog du ner din blick och läppjade åter på din drink. Jag var besatt. Plötsligt besluten att få dansa, ställde jag ifrån mig ölglaset på bordet, reste mig upp, knäppte kavajen och gick med beslutsamma steg rakt fram mot baren och dig. Jag repeterade för mig själv; får jag lov, får jag lov, får jag lov... Världens enklaste fråga. Men just nu så avgörande. Just som jag var några steg ifrån dig, slog du upp blicken och såg på mig. Magen knöt sig, kinderna hettade och jag slutade andas. Snabbt tittade jag bort, körde ena handen i byxfickan och stannade inte förrän jag av någon anledning stod vid en telefonautomat bortanför baren. Jävlar. Modet svek, och jag kände mig usel. Fumligt låtsades jag ringa ett samtal, varpå jag snabbt retirerade till toaletten. Stående framför spegeln förbannade jag fegisen som tittade ut ur glaset. Jag kunde inte begripa hur jag kunde vara så feg. Hela kvällen satt jag och fantiserade om en ung vacker kvinna och när du väl dök upp vågade jag inte ens bjuda upp. Mina funderingar avbröts av två vältankade män med mörkblå kostymer och röda slipsar och deras diskussion om den och den kvinnan verkligen var värd det hon begärde för att följa med upp på rummet. Jag lämnade dem för att återvända till mitt bord och förbereda en ny framstöt. När jag kom tillbaka till baren såg jag att du gått därifrån. Till min förvåning satt du vid mitt bord, vänd mot dansgolvet. Jag samlade mig, gick fram och sade: - Hej, jag har min öl här. På min lysande öppning svarade du med spelad oskyldighet: - Oj, jag trodde du hade gått, skall jag flytta mig? Jag förklarade att du inte alls behövde flytta dig, tvärtom, jag ville gärna att du satt kvar. Så slog jag mig ner, förtvivlat sökande efter något lättsamt att säga. Du återgick till att betrakta de dansande med drömmande blick. Du hade lagt upp ditt ena ben över det andra så att kjolen blottade benet från knät och neråt. Jag försökte att se så mycket som möjligt i ögonvrån och jag såg att ditt ben var slankt och vackert med mjukt kvinnliga former. I ett försök att se dig utan att vända huvudet åt ditt håll, letade mina blickar sig uppåt, jag såg dina smala välvårdade händer, med eleganta rödmålade naglar, vila knäppta på ena låret. Jag såg ditt vackra ansikte lugnt lysa av skönhet mot de dansande. Åh, du var vacker, säkert fem - tio år äldre än jag, men ljuvlig och vän. Jag önskade hett att jag varit lika världsvan som de andra karlarna i lokalen, men varje gång jag drog andan för att tilltala dig, fastnade orden på tungan och jag vände mig bort med en suck. Till slut vände du dig mot mig och jag kände hettan sprida sig i mitt bröst och ner i magen när dina stora ögon vänligt betraktade mig. -Bor du på hotellet? frågade du. Jag nickade till svar, samtidigt som jag försökte svälja ner en stor ölklunk. -Så du kommer inte härifrån stan? -Nej, svarade jag, jag kommer från Landskrona. -Aha, själv kommer jag från Stockholm, log du och iakttog mig med ett märkligt leende. Så fortsatte du: -Ensam här? -Ja, jag är här på mitt första egna konsultjobb. I morgon skall jag vidare. -Konsult, det låter spännande. Vad gör en sån? -Vi hjälper våra kunder med olika saker, installera program, knyta ihop nätverk och sånt. -Jaha, så du är bra på att knyta ihop saker och ting? Du gav mig en spefull blick som jag inte riktigt förstod, men jag ville ju inte verka dum så jag skrattade: -Det kan du ge dig på, den bäste. -Ska vi dansa? Frågan överraskade mig fullständigt, men jag var snabbt på fötter. Diskret torkade jag min näve på byxbenet innan jag tafatt tog din hand och ledde ut dig på dansgolvet. Jag lade andra armen om din smala midja och du kom så nära att jag blev alldeles nervös. Du la din lena kind om min hals och jag kände den friska doften från ditt blonda hår, och värmen från din andhämtning. Vi dansade i timmar, vi skrattade och pratade, eller så var vi tysta flera danser i sträck. Kvällen försvann och strax före ett dansade vi kvällens sista dans tätt tillsammans. Jag kände hur min kropp reagerade på din närhet och försökte så omärkligt som möjligt dra dig en aning åt sidan, samtidigt som jag vred mig lite för att du inte skulle känna mitt stånd i din mage. Efter dansens slut drack vi ur våra glas och gjorde sällskap upp i hissen. -Har du haft trevligt? frågade du när hissdörren stängdes. -Underbart, svarade jag uppriktigt. -Skulle du kunna göra mig en tjänst, hjälpa mig med en sak? -Det kan jag säkert, vad skulle det vara? -Det är inget svårt, bara lite ovanligt. -Låt höra? -Nej, du kommer säkert bara att tycka att jag är knäpp. -Det tror jag inte, säg det du. -Det är en liten grej som jag behöver en hjälpande hand med, så att säga. -Kom igen nu! -OK, men det är lite pinsamt, du kommer säkert att backa ur. -Inte då. Just då stannade hissen på din våning. -Följ med då så skall jag visa, sade du, tog fram nyckeln ur handväskan och visade vägen till ditt rum. Vi gick in, du bad mig sätta mig i fåtöljen, så drog du fram en väska och satte dig framför mig på det låga lilla bordet. -Kom ihåg att jag sagt att det är knäppt! -Jag tål det nog, svarade jag som nu var så nyfiken att jag aldrig i livet skulle ha backat ur. -Ok. Det är så att jag kände en kille som jag träffade ibland. Vi brukade leka lite när vi är tillsammans. Han brukade klä av mig helt naken, sedan band han mig så att jag blev hjälplös. Så brukade han smeka och kyssa mig, sakta och retfullt så att jag blev mer och mer upphetsad. Till slut höll jag på att bli galen och ville att han skulle ge mig orgasm, men då slutade han och njöt av att se mig vrida mig hjälplöst utan att kunna göra något. Han kunde hålla på hur länge som helst. I bland älskade han med mig, utan att låta det gå för mig, så behöll han mig fången och såg på mig när jag höll på att explodera av lust. Sedan dess har jag upptäckt att jag njuter av att vara bunden, naken. Knäppt va? -Nej, halvljög jag, det låter väl läckert. -Nu är det så att det var ett halvår sedan jag träffade honom senast. Och då slog vi vad, han och jag. -Jaha, om vad då? -Vill du hjälpa mig att vinna vadet? -Visst. -Då skall du binda mig så att jag inte kommer loss, och lämna mig här i rummet. -Va? -Jag vet att det låter knäppt, men jag skulle bli jättetacksam om du kunde binda mig naken så att jag blir helt hjälplös och sedan lämna mig bunden. -Jag vet inte... -Du kanske inte skulle gilla att se mig naken. Du gillar väl bara unga vackra tjejer i din egen ålder. -Nej, jag tycker du är otroligt vacker, jag vill gärna se dig naken, men... -Du tycker att det är knäppt. OK. Förlåt, det var dumt att fråga. -Nej, nej, så skall du inte känna. Klart jag kan binda dig om du absolut vill. -Det vore jättesnällt. Du lutade dig fram och lade dina mjuka händer på mina knän, samtidigt som du gav mig en lätt kyss på läpparna. Jag kände hur ståndet började växa igen och jag måste ha rodnat som en tomat. Innan jag visste ordet av började du knäppa upp din blus. Med flinka fingrar lirkade du upp knapp för knapp tills du nådde kjollinningen. Då lossade du ditt skärp, knäppte upp en knapp i kjolen och drog ner ett blixtlås. Så reste du dig upp och kjolen gled av dina höfter, ner i en hög på golvet runt dina fötter. Du sparkade av dig skorna, drog av blusen och stod framför mig i vita spetstrosor och BH samt ett par ljusa stayups. Din kropp var slank och vältränad, med vackrare former än någon av de flickor jag dittills sett. Du lossade BHn och lät även den falla, blottande ett par små fasta bröst med toppiga vårtor. Dina ben var långa och vackra, med behagligt kvinnliga former, dina höfter rundade och magen platt. Du var en drömkvinna. -Jag skall bara ringa, sade du plötsligt, lyfte luren och slog ett nummer. Efter en stunds väntan sade du: Hej det är Madeleine, jag är på Statt rum 305. Så vände du dig till mig och log. -Han var inte hemma, han jobbar skift och kommer hem mellan tre och halv fyra. -Då blir det inget alltså? -Jovisst. Nu har vi gott om tid. Han kan inte vara här förrän tidigast halv fyra - fyra. Så du hinner binda mig ordentligt. -Men om han inte kommer då? -Då hittar städerskan mig i morgon bitti. -Då bli du ju bunden hela natten. -Det är det som är spänningen. Jag blir väldigt upphetsad av att vara bunden, så det gör inget om det blir några timmar extra. Det är jättespännande att inte veta hur länge det blir. Så böjde du dig ner och öppnade väskan. I den låg massor av vita blanka nylonrep. Alla var prydligt hoprullade, några i små nystan och några stora. Jag stirrade med stora ögon på den enorma repmängden och undrade om det var meningen att jag skulle använda alltihop. -Det är svårast att komma loss om jag har händerna bak, sade du leende och vände ryggen mot mig, läggande händerna med handflatorna mot varandra på din söta bak. -Men... -Jag tänkte att du först skulle binda mina händer ordentligt, sedan tänkte jag att du skulle ta av mig trosorna och strumporna. Är det OK? -Öh, ja... -Bra, jag tycker att det är mer upphetsande att en karl näckar mig då jag är hjälplös. Jag tog upp ett rep ur väskan och började linda det runt dina slanka handleder. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, men du hjälpte mig och berättade hela tiden. -Dra åt hårdare, jag skall ju inte kunna komma loss. Till slut hade jag knutit åt ordentligt, med flera dubbelknutar och jag var säker på att du aldrig skulle kunna komma loss om ingen hjälpte dig. Lite tvekande betraktade jag din långa välväxta kropp stå där med brösten pekande rakt ut och händerna hjälplöst surrade bakom ryggen. Till min förvåning kände jag den pirrande känslan i magen och den bultande ljuvliga värken i byxorna. Jag blev störtkåt av att se dig. -Bra, ta ett längre rep nu och bind armbågarna, sade du leende då du såg hur jag reagerade. Jag lydde och hade snart bundit samman dina armbågar så hårt att de nästan nuddade varandra. På din uppmaning fortsatte jag binda. Ett långt rep lindades runt din kropp, pressande dina fjättrade armar mot bålen. Jag virade några slingor ovanför dina bröst och några alldeles under. Ett annat rep band jag om din smala midja så att dina armar trycktes orörliga mot ryggen. -Perfekt, sade du med en vällustig suck, nu lär jag inte komma loss. -Nej, det blir nog svårt, svarade jag glatt, nöjd med resultatet och förvånad över hur upphetsande jag tyckte att det var. -Nu får du ta av mig trosorna och strumporna så att jag blir helt naken. -Ja... men... Jag kände hur jag rodnade av blygsel. Visserligen hade jag inget emot att näcka dig, tvärtom. Men jag var bara en spoling och du var en erfaren kvinna runt trettio år. Och du ville ju att jag skulle binda dig och lämna dig, medan jag började känna en allt större lust att ta på dig, smeka dig, kyssa dig och... -Blir du generad? -Ja lite. -Då får du ta och binda för mina ögon först. Då slipper du möta min blick och då går det säkert lättare. Utan att kommentera det, tog jag fram en lång svart sidenremsa ur väskan. Den var tre-fyra decimeter bred och säkert två och en halv meter lång. Jag vek ihop den till en decimeters bredd och lade den över dina stora vackra ögon så att mitten hamnade mitt fram. Så korsade jag ändarna i nacken, utanpå det glänsande håret och fortsatte linda remsan varv efter varv runt ditt huvud. Slutligen knöt jag ändarna hårt i din nacke. Jag kikade efter glipor, men insåg att du inte kunde se det minsta. Ögonbindeln förändrade situationen. Jag slapp plötslig se din nyfikna blick när jag fumlade med repen och jag slapp din leende blick när du såg ståndet växa i mina byxor. Jag kände mig plötsligt mycket lugnare. Äntligen vågade jag ta mig tid att titta ordentligt på dig. Jag stirrade förhäxat på dina vackra bröst som små och fasta stod ut rakt mot mig. Jag slukade dina gudomliga ben och glodde upphetsat på den blonda hårbusken som anades genom det tunna tyget i trosorna. Du stod hjälplös framför mig och vred lite på kroppen för att understryka hur fast du var. Du måste ha varit oerhört medveten om mina blickar, även om du inte visste exakt vart jag stirrade. -Kom igen nu, du lovade ju, sade du med ett leende på dina underbara läppar. Jag ställde mig på knä framför dig och lade en hand på varje höft. Så stack jag fingrarna innanför trosorna och drog sakta neråt. Din mage rörde sig av din häftiga andning och du kråmade dig i ett tamt försök att protestera. Förtrollat stirrade jag på ditt blonda sköte som blottades bara en decimeter från mitt ansikte. Sakta smekte jag trosorna vidare nerför dina lår och ner till golvet. Så tog jag även strumporna, en i taget, sakta smekande med en hand på utsidan av benet och en på insidan. Slutligen bad jag dig lyfta en fot i taget så att jag kunde befria dig helt från de sista resterna av din klädsel. Jag kastade strumpor och trosor på golvet och du stod helnaken framför mig. Utan ett ord tog jag ett rep från väskan och band dina fotleder, så ännu ett rep strax ovanför och ett strax under dina knän. -Känner du dig hjälplös nu? frågade jag med rösten darrande av upphetsning. John Writer |
| Bibliotek by John Writer |
Hotellnatten del 1 |
Del 2 Fantasier |