En dag för selfbondage

Den här dagen hade han fått en ny idé. En plan för hur han skulle tränga in i hennes tankar och försöka svepa henne ur balans, få henne att ägna ännu en okoncentrerad dag åt förbjudna fantasier. Det skulle kräva lite uppoffringar från hans sida, exakt hur stora visste han inte, men han var säker på att det skulle vara värt det i slutänden.

Så när hon ringde föreslog han en liten selfbondagelek. Han bad henne fundera ut hur hon ville att han skulle binda sig, vilka frustrerande detaljer han skulle lägga till, i vilket rum han skulle finnas, vad han skulle använda etc. Han bad henne också fundera på i vilket rum nycklarna till hänglåset som höll samman hans läderhandbojor skulle finnas. Hon skulle tänka ut hur hon ville ha honom, kedjad? Bunden med nylonrep? Hampa? Läderremmar? Skulle han ha vibrator? Klädnypor? Huva? Han lämnade allt till henne. Han lovade också att vara färdig till en viss tid och sedan vänta i utgångsläget tills han hörde telefonen ringa. Först då skulle han börja röra sig mot nyckeln och friheten. Han gav henne makt över honom. Makt att bestämma hur han skulle vara bunden och hur länge. Men ändå kände han att det var han som hade makten över henne, inte hennes kropp den här gången, men hennes fantasi, hennes tankar och hennes lust. Medan hon gick där på jobbet och han var bunden hemma, skulle hela hennes fantasisfär tillhöra honom.

Hon blev ställd, osäker och undrande. Men hur? Jamen jag vet inte? Hon hade slingrat sig som en metmask på kroken, men hon hade också nappat som en gammelgädda. Först hade hon varit osäker på om hon skulle klara det redan samma dag, men allt eftersom telefonsamtalet fortskred hade hon låtit allt mer beslutsam.

Precis som han gissat, ringde hon tillbaka en knapp timme senare. Hon gav honom en detaljerad anvisning, var han skulle starta, var nycklarna skulle finnas, hur han skulle binda sig… allt. De kom överens om att han skulle vara helt klar senast 12.40. Sedan skulle han vänta på hennes telefonsignal innan han satte igång. Samtalet tog slut. Hon gick med ett fånigt leende att köpa sin lunchsuchi, han gick till sin garderob och plockade fram repen.

Sittande naken på golvet i badrummet, gick han igenom alla de saker han plockat fram. Till slut säker på att ha allt tillhands, utom nycklarna, tog han ett långt rep och reste sig upp. Han letade upp mitten av repet och lade det bakom sin nacke, med en ände framåt över varje axel. Sedan slog han knopar som höll samman repen, mellan bröstvårtorna, mitt på magen, alldeles ovanför lemmen, alldeles bakom pungen och en sista knop ännu lite längre bak. Med viss möda lyckades han trä repändarna innanför repslingan bak i nacken och knöt till. Därefter gick en repände under varje arm, fram till repen över bröstet. Där vände de in under repen och tillbaka, så att de första, lodräta repslingorna drogs ut i till vad som efterhand kom att bli ett vackert vitglänsande rutmönster nerför hela hans kropp. Han betraktade sig själv i spegeln och log med ett visst självförtroende. Han såg inte så illa ut i sin solbränna och sitt vita rep. Han skulle beskriva den här synen noggrant för henne senare, för att reta henne ytterligare och understryka vad hon missat som varit på jobbet hela dagen.

Nöjd med detta första steg, satte han en bred, svart läderboja runt halsen och låste fast den med ett hänglås mitt fram. En sista titt i spegeln, så satte han sig långsamt ner på det svala klinkergolvet. Underlaget var hårt och oförlåtande mot hans svanskota och undersidan av hans korslagda vrister. Han vilade i känslan några sekunder, vred sig lite och försökte finna en bekväm ställning.

Nästa steg mot hjälplöshet var ett 8mm vitt nylonrep, som han virade flera varv kring sina parallella vrister, najade och knöt. Så en tvåmetersbit av vit flagglina. Han sökte mitten och band den runt pungen, långsamt hårdare och hårdare tills den erotiska sensationen blev den rätta. Så drog han ena änden framåt, under de bundna vristerna och den andra änden bakåt, under baken. Ett nytt 8 mm rep knöts kring ena smalbenet, lindades hårt runt låret och underbenet, ända upp till knäet, kramande hans ben till ett tätt hopvikt paket. Knut! Så lika med andra benet. Han kände en ilning av lust när han märkte hur starkt repen begränsade hans förmåga att ändra ställning.

Några ögonblick funderade han på om han verkligen skulle använda klädnyporna som hon sagt. Hon skulle ju aldrig få veta… Men leken skulle inte bli lika mycket värd om han fuskade, blotta misstanken om fusk skulle riskera att lätta på det järngrepp han hade om henne, hennes tankar och hennes fantasier. Snabbt satte han på sig ögonbindeln. Så tog han repet som kom från pungen och gick framåt, drog åt det ordentligt, trädde det genom hänglåset på halsbojan och drog sig långsamt allt längre framåt. Till slut kändes det som om hakan skulle kunna vidröra vristerna och då fäste han repet med flera hårt åtdragna knutar. Nästa steg var samma rep, fast den delen som gick bakåt. Först drog han det genom det hänglås som höll de två läderbojorna samman, sträckte repet uppåt längs ryggen och provade ut så att handbojorna kom en dryg decimeter högre upp på ryggen än vad som skulle ha varit naturligt för händerna om han bara lagt dem i kors bak. Några knutar säkrade handbojorna på den höjden innan han trädde änden genom en ögla i ögonbindeln och drog åt så att hans huvud tvingades uppåt, bakåt. Knut!

Allt eftersom han fortskred med henne planer kände han upphetsningen stiga. Det var en krävande situation och än var han inte helt färdig. Trevande runt sig fick han fatt på två svarta läderbälten. Dessa lade han runt sin överkropp och sina överarmar. En alldeles ovanför armbågarna och en lite högre upp. För att säkerställa att de inte gled ner, trädde han dem genom repmönstret på bröstet innan han spände dem så hårt han trodde det skulle vara möjligt. Så klädnyporna. Först de två i brösten. Det gjorde ont, men var uthärdligt. Så den där nere… Han provade att fästa den i pungen, men skinnet var så spänt av repet att nypan långsamt och med tilltagande smärta gled av. I stället satte han den i förhuden, mitt fram. Ett skarpt sting av smärta övergick långsamt i en dovt pulserande känsla, som var lika upphetsande som plågsam. Han insåg att han skulle ångra den klämman, så han satte snabbt händerna i bojorna och försökte låsa. Det gick bra att få i låset i vänster boja och trycka igen det, men höger var mycket svårare.

Han hade väntat sig svårigheter att få i nyckeln i låset, men inte att få låset i bojan. Efter att ha kämpat några minuter var han tvungen att ge upp och lossa på det nedersta av bältena runt överarmarna. Trots att bältet då kändes väldigt löst när han hade armarna efter sidorna, blev det full tillräckligt hårt när han lyfte handleden och lade den i bojan. Han pressade sig mot trycket från remmen runt armbågen och lyckades till slut få upp handleden högt nog att kunna stänga bojan och kroka i låset. Så. Bara ett steg kvar. Han väntade några minuter, drog djupt efter andan och pressade ihop låset. Klick.

Det han gillade minst med selfbondage var just detta. När han väl bundit sig visste han att inget mer skulle hända förrän det var dags att komma loss. Men den här gången var det annorlunda. Den här gången visste han att hon gick omkring på sitt jobb och fantiserade om honom och hur han hade det. Hon gick där och undrade hur länge hon skulle våga vänta innan hon ringde och gav signal åt honom att börja. Hon tuggade på läpparna av frustration att inte kunna vara där och reta honom, leka med hans hjälplösa kropp. Han satt där på golvet, nät intill oförmögen att röra sig och fantiserade om hur hon med bultande hjärta försökte dölja sin rörelse för sina kollegor.

Tiden gick. Långsamt. Han kände hur benen blev stela av att vara så hårt hopvikta och surrade. Han märkte också hur klämmorna i brösten blivit mindre enerverande, mer molande. Tyvärr gällde inte det klämman där nere. Den blev värre och värre för varje ögonblick. Intensivt tänkte han sig bort, såg för sitt inre bilder av henne, bilder av henne på sitt arbete, bilder av henne bunden hjälplös upplevande hämnden för det han just nu genomgick. Då och då protesterade hans kropp mot situationen, klagade och avbröt hans fantasier med meddelanden om hur obekvämt de olika kroppsdelarna hade det. Men varje gång lyckades han förjaga det och istället få kroppen att reagera på situationen, samspela med hans erotiska fantasier.

En plötslig telefonsignal skar genom tystnaden. Han hoppade till där han satt och insåg att tiden nu var inne att börja arbeta för sin frihet. Hon hade inte bara tänkt på honom. Hon hade även lyft sin telefonlur och ringt, meddelat att hon inte kunde hålla sig längre, att hon ville att han skulle komma loss och ringa för att berätta allt för henne. En andra signal och sedan blev det tyst. Det måste ha varit hon. Vem annan som helst skulle ha väntat de fyra signalerna tills telefonsvararen satte igång. Det var hon och deras lek hade nu gått in i nästa fas.

Trots den påfrestande positionen, hade han kommit att vänja sig lite. Inte för att han satt bekvämt, men när man är hårt bunden blir utgångssituationen ändå någon form av vila. Att börja röra sig är obekvämt och gör ont. Han började med att flytta tyngdpunkten och kände genast ilningar i benen.

Det visade sig att händernas något upphöjda läge hindrade honom att nå ner till golvet, vilket innebar att han inte kunde ta stöd med fingrarna, han var tvungen att förflytta sig helt på baken och benen. Det gick sakta och var svårt. Den varma nakna kroppen, fastnade hela tiden i golvet och det krävdes en viljeansträngning för varje centimeter. Första hindret var tröskeln ut från badrummet. Den var hög och bred och erbjöd en hel del motstånd. Under de krampaktiga försöken att komma över trösklen vred han benen så mycket han kunde, vilket i och för sig inte alls var mycket, men tillräckligt för att få honom att inse att det 8mm tjocka najningsrepet mellan vristerna, gjorde förfärligt ont på höger skenben, vid varje rörelse.

Färden genom det lilla hemmakontoret gick trögt. Först det kala trägolvet där hans kropp sög sig fast och endast med ett klagande gnäll gled längs brädorna. Sedan mattan som började med att vecka sig under honom, men sedan låg blickstilla till följd av halkskyddet av gumminät på undersidan. Han blev till slut tvungen att runda mattan för att inte fastna fullständigt.

Tröskeln ut tillhallen var en vanlig bostadströskel och erbjöd inte samma motstånd som badrumströskeln hade gjort. Dessutom hade hans kamp gjort att en del rep dragits åt och andra fått lite slack. Ögonbindeln hade dragits ner i bak av tyngden från hans händer, vilket gjorde att han nu precis nådde att snudda vid golvet med fingertopparna. I gengäld hade repet om pungen dragits åt och varje rörelse innebar ett manövrerande med benen som fortplantade sig effektivt till pungen. Dessutom gjorde det där repet mellan vristerna ont, på framsidan av högerbenet.

Hallen var inte så bred, men det glatta laminatgolvet erbjöd ändå sin utmaning, liksom tröskeln in till vardagsrummet. Ekparketten var lika besvärlig som de andra golven, möjligen kändes den lite kallare. Han var glad att hon inte specificerat hur långt in i vardagsrummet han behövde ta sig. Som det nu var höll han sig till väggen på höger hand och lyckades förhållandevis snabbt ta sig till köksdörren. Sista tröskeln.

Väl inne i köket fortsatte han centimeter för centimeter på det svala trägolvet. Han trodde sig vara helt säker på riktningen, men insåg plötsligt att han råkat komma in under köksbordet och att han var tvungen att backa ut igen. Just då hörde han ljudet av en brevlåda som slog igen alldeles utanför och steg på vägen. Han lyssnade andäktigt, försökte avgöra vem som rörde sig därute, om det var någon på väg till honom. Så en röst. Ett hej! Han kände igen grannfruns röst och kände en ilning av spänning inför tanken på att hon stod alldeles utanför hans fönster. Han hörde inte vem hon ropade till, utan bara hennes halva av samtalet. Av rädsla att välta en stol eller på annat sätt föra väsen som kunde höras ut, satt han blickstilla, naken och bunden med den dova smärtan av klädnypor. Utanför hörde han grannfrun obesvärat prata om alldagliga saker, ovetande om den nakna mannen som med andan i halsen satt blickstilla mindre än tio meter ifrån henne.

Hans tankar lekte lite med vad som skulle hända om hon på något sätt kom in och hittade honom. I en plötslig klarhet undrade han om han låst dörren. Efter ytterligare några minuter hörde han steg igen och höll andan medan de passerade hans ytterdörr och försvann utom hörhåll. Både lättad och besviken slappande han av och blev med ens än mer medveten om påfrestningarna på hans kropp.

Efter en sista rejäl ansträngning var han i hörnet där han lämnat nycklarna. Hans bondage hade förändrats ännu mer av allt hans kämpande, vilket innebar att ögonbindeln nu åkt upp i fram, inte så att han kunde se, men ändå. Samtidigt hade hans händer kommit neråt och han nådde nu ganska väl att plocka upp nycklarna från golvet. Med nycklarna i handen kände han friheten närma sig och med det kom också medvetenheten och den stela och ömma nacken, trött efter att ha böjts bakåt under hela sessionen. Benen var domnade och ömma och han insåg att det skulle bli smärtsamt att lossa dem, för att inte tala om hur det skulle kännas att ta bort klämmorna…

Trots att han gjort det flera gånger förr, hade han stora svårigheter att få in nyckeln i låset. Hur han än försökte, vred den sig, eller vinklade sig så att han inte riktigt fick in den. Frustrationen över att vara så nära friheten och ändå inte riktigt nå fram, fick hans upphetsning att stiga ytterligare ett snäpp, samtidigt som han började undra vad hon skulle göra om han inte ringde. Skulle hon ringa honom? Och om han inte svarade? Vad skulle hon göra då?

Så med ens rann nyckeln in i låscylindern. När han väl hittat rätt vinkel gick det så lätt att han undrade varför det tagit sån tid nyss. Med en lätt vridning fick han låset att öppna sig med det välbekanta klicket. Snabbt fingrade han ur låset ur bygeln på bojan och lösgjorde handleden. Med den fria handen plockade han försiktigt bort klämmorna. Om han ändå haft en munkavle att bita i…

Efter att så snabbt som möjligt ha frigjort sig från repen gick han på darriga ben bort till soffan. Det svala skinnet välkomnade hans heta nakna hud i en egendomligt sensuell omfamning. Några ögonblick samlade han sig, lugnade ner andningen och slog hennes jobbnummer.

Leende hörde han hennes spända röst i andra änden av luren:

Ja? Hur var det?

Han redogjorde för sina upplevelser och kände hur all den fysiska stimulans han fått under själva sessionen förbleknade inför den svindlande tanken på att han åtet blivit en del av hennes dag. Han hade än en gång tagit tag i hennes drömmar och hållit henne fast under hennes arbetsdag.

På frågan om han tänkte försörja henne när hon fick sparken på grund av bristande koncentration, svarade han bara med ett svårtolkat

- Kanske det…

John

En dag för selfbondage