Åtta månader sa Puff*. Räknade efter och insåg att påståendet låg sanningen nära. Hur fasen ska man orka vänta åtta månader till nästa bankörning?!

Smet ut genom källaren från jobbet och slank snabbt in i framsätet på Jays bil. Efter snabb lastning bar det av mot årets sista bankörning. Actionpics på Mantorp, ett ypperligt tillfälle att rasera det eventuella självförtroende man byggt upp på SDK:s bankörningar. Och även en påminnelse om att japshojar går fort. Riktigt fort.

Kom fram till Mantorp och installerade oss på B&B:t. Kort därefter dyker Piff och Puff upp efter resa från Göteborg. Då jag troligen är den mest tekniska i sällskapet fick jag fixa tv:n =) Inga problem, såklart!

Nästa morgon bjuder på solsken och hela 8 grader i luften. Tur man har däcksvärmare. Dock kräver de eluttag, vilket var en bristvara på Mantorp då numera både kreti och pleti har däcksvärmare. Det löste sig dock efter lite letande. Jocke besiktigar hojarna utan anmärkning och sen förarmöte. Mastervarv varje pass suger. Men man får väl anpassa sig efter stackarna utan däcksvärmare  Det var egentligen inget problem, men helst vill man ju gasa direkt.

Det märktes inte alls att jag kört Mantorp i våras, hittade inte runt alls första passet. I och för sig var det regn förra gången med väldigt få torra pass. Så det var bara att lära om igen. Andra passet gick desto bättre, troligen det bästa på de två dagarna. Hur bra man än köre så sa det bara svisch på rakan då japsarna drog på. Tur man har bra bromsar så man ändå kan komma om. För oss med Ducati blev det mer frågan om att bromsa sig förbi japsen. Det var oftast inte så svårt utom när det gällde ett gäng norrmän som körde riktigt fort och även bromsade sent och allmänt vimsade omkring. Fort gick det hur som helst.

Snurrade runt på banan till 16-tiden då det var dags att packa ihop. Piff lockade med iskallt vitt vin, vilket snart inmundigades i solens sken vid B&B. Efter PG hade rullat in med MV:n på släp bar det av till Linköping och vårt stamlokus Sangria. Som förra gången var servicen jättebra och käket hade goda intentioner utan att riktigt massera smaklökarna som man önskat. En kalifornisk Zinfandel sköljde ned kalvfilén. Efter käket tillbaka till Mantorp och lite filmtajm. Piff hade filmat och det finns en fin sekvens som kanske blir offentlig snart  Den handlar om att vara vänner på trafikövningar, mer säger jag inte före premiären gått av stapeln.

Fredagen bjöd på samma temperatur som torsdagen fast utan sol och med lite blåst. Det var så kallt att däcksvärmarna inte klarade av att värma upp däcken till rätt temperatur... En minst sagt stel och jäkligt kall förmiddag förgylldes med årets första avåkning. I utgången av Karusellen gick det bara rakt fram i tangentens riktning. Rakt över curbsen ut i gruset för fortsatt färd över gräsmattan. Bara att svänga upp på banan igen och fullt spett på rakan, in i höger och där släpper det och då känner jag att jag fyllt kvoten med spänning i det passet och åker in i depå  Duggregn lite då och då gör att det bli lite hackigt i körandet och framåt 14-tiden bestämmer vi oss för att åka hem och då öppnar himlen sig. Bra timing helt enkelt!

I det stora hela är jag nöjd med säsongen, men nästa år måste det börja gå lite fortare. Kör alldeles för säkert numera... Astråkigt, men jag får väl skylla på åldern =) Bara åtta månader kvar... Det suger.

*Piff och Puff heter egentligen något annat.