Röd som en kräfta med träningvärk. Två dagar på Kinnekulle och en dag på Gelleråsen satte sina spår på kroppen, både utsidan och insidan.  Tur att regnet kom vid tretiden idag. Hade inte orkar köra värst många pass till med koncentrationen på topp. Det tar på krafterna att ha helt rätt nedlägg och blicken rätt just där fotograferna står och plåtar. Tänk om man skulle anstränga sig så i varje kurva. Jisses, då skulle man inte orka många pass, men möjligen skulle det gå lite fortare runt banan =)

Resan påbörjades på onsdag eftermiddag med utprovning av släp i Nacka. Inget släp var lagligt, men efter överenskommelse med macken om att de skulle ta böter som möjligen skulle följa pga olagligt släp var det dags för lastning. Som vanligt gick geschwind. Typ. Full fart mot Kinnekulle. Passerade Tom och Micke i Arboga. De tog dock rygg på oss och tog oss på innern före Örebro. Väl nere i Hällekis lyste vi upp omgivningarna med några nödraketer, dvs Pripps 3,5.

Mulet på torsdagen när vi vaknade, men inget regn förrän andra passet. Hoppade över det passet. Sen snurrade de flesta av oss runt runt hel dagen utan att vi kom någon vart. Sedan bar det av till Götene för inköp av mat och dricka. Fläskkarré och pilsner stod på menyn. Tom kockade (första gången någonsin?). Gott var det i alla fall. Somnade efter vaggning av ösregn.

Fredagen började i molnigt väder, men ingen större fara för regn. Även den här dagen for vi runt utan någon egentlig anledning. Kändes ganska bra, förutom sista passet då filmfotograf PO gav undertecknad rampfeber som resulterade i en hel del illa valda spår... Finns säkert förevigat, dessvärre.

Avslutar dagen med en tur om runt 15 mil till Gelleråsen. Somnar snabbt på folkhögskolan.

Lördagen startar med fint väder och några molnkluttar här och var. Fräser ut på första passet och allt känns helt galet fel. Funderar på att ge upp, vilket faktiskt Tom gör. Inget ont utan att det för något gott med sig. Det innebar att jag fick låna Toms däcksvärmare. Var lite skeptiskt till dem, främst för hur min stackars hjärna skulle förstå att man kan ha knäskrpa redan i första kurvan. Får medge att hjärtat slog några extra slag inför denna enorma utmaning =) Väl iväg testade jag lite försiktigt och visst det var inga som helst problem. Däcken kändes t o m bättre än när man värmer dem på banan, betydligt stadigare, inga småsläpp alls. Kan har varit inbillning, men det tror jag inte. Fick dessvärre aldrig något vidare tempo, kände mig trött och oengagerad. Saknade aggressivitet. Som sagt tur att regnet kom vid tretiden.

Sammantaget två grymma tillställningar!