Vad bör du veta innan du skaffar orm som husdjur?

Förord

Det finns mycket att tänka på innan man köper en orm. Man bör veta vilka arter som lämpar sig bäst, och vilket klimat de trivs i.

Det första du bör tänka på är om du har tid och pengar för ett husdjur över- huvudtaget. Det finns nämligen inget värre än vanskötta djur.

Kostnaderna är inte så höga när du väl köpt alla tillbehör, men så är de ganska dyra också. Olika arter blir olika stora vid vuxet tillstånd. Vilket betyder att behovet av ett nytt terrarium kan bli aktuellt inom en ganska kort tid. Födan varierar också från art till art, det kan vara svårt att få tag på föda, i vissa fall krävs det att du själv föder upp matdjur. Djuren ges levande, klarar du det?

Detta häfte går in på vad du bör veta om ormar innan du köper dem, för att inte begå ett misstag.

Innehålls förteckning.

1 Före köpet.

Det första du bör göra innan du köper en orm är att titta i ditt hyresavtal om det är tillåtet att ha ormar i bostaden. Om du bor i eget hus gör du som du vill. Hur gammal är du som skall ta hand om ormen? En sak är säker, du skall inte låta barn ha ormar som husdjur, det är ett alldeles för stort ansvar. Terrarier och ormar måste kontrolleras varje dag, har du möjlighet att avsätta den tid som behövs för att sköta detta? Vem tar hand om ormen när du är på semester? Dessa frågor måste lösas på ett eller annat sätt innan du köper en orm. Vilken art lämpar sig bäst som första orm? Vad äter den och hur stor blir ormen? Detta är alla viktiga frågor för den som planerar att köpa en orm.

2 Arter.

Varför bör jag veta lite om arter? Jo du måste veta vilken orm som lämpar sig bäst för dig. Storleken kan variera väldigt mycket och därmed födan. Även för att kunna inreda terrariet rätt så måste du ju veta vilken som är dess naturliga miljö för att kunna återskapa den i terrariet, och få ormen att trivas. Här beskrivs nu ett par arter som lämpar sig som första orm, men även sådana som ökar i storlek något oerhört.

2.1 Majsorm / Cornsnake

Längd: Upp till 1,8 meter

Majsormen är en mycket vacker och charmfull orm. Den kommer ursprungligen från USA men förekommer också söderut till norra Mexiko. Kroppsfärgen varierar från rödbrun till orange och lackröd, medan ryggen och sidorna har rödbruna fläckar. På halsen finns en V-formad fläck. På hjässan finns ett streck över ögat fram till mungipan. Buksidan har skiffergrå fläckar. Fjällen har svarta kölar. Kroppen är slank med ett ganska litet huvud, Ms öga har rund pupill vilket visar att den är dagaktiv (se ormens sinnesorgan). Majsormen är solälskande och trivs i vilt tillstånd förutom i majsfält även i glesa torra barrskogar, plantage, vägkanter och i gamla ruiner. Den jagar i gnagarhål och träd. Den lever av både fåglar och möss, men även unga råttor. Majsormen är dag aktiv och jagar under våren på dagen, men under sommaren jagar M mest i skymningen.

2.2 Strumpebands snok/Garter snake

Längd: Upp till 1,25 meter

Strumpebandssnoken tillhör ett av de mest utbredda släktena i Nordamerika. Strumpebandssnoken är uppskattad som terrarium orm och fortplantar sig oftast i fångenskap. Den är väldigt lik vår europeiska snok i sina vanor. Huvudet på Strumpebandssnoken är liksom Majsormens huvud ganska litet, och svansen förhållandevis lång (från analen och bakåt). Fjällen är kölade, huvudets översida är svart eller mörk, grundfärgen varierar mycket gul/grön till gul/röd. Det finns oftast en rygglinje och två svagare sido linjer. Många saknar sidolinjerna, och andra har fläckar. Det finns olika strumpebands teckningar varav några är: schackrutig - blåsidad - rödsidad.

2.3 Kedjesnok

Längd: 1,5-1,8 meter

Kedjesnoken är ännu en orm som är väl lämpad som första orm. Denna art förekommer från södra Oregon till Kalifornien och Mexiko och vidare österut. Man känner lätt igen ormen på dess stora ögon och det lilla huvudet, ögonen har runda pupiller. Grundfärgen är svart och på ryggen ser man ett kedjeliknande mönster med ljusa vita eller gulaktiga tvärribbor. Den förekommer i områden under 800 meters höjd, gärna i barrskog i sandiga områden, bland skog och även i fuktig terräng.

2.4 Kungsboa/Red-tailed Boa

Längd: 3 till 5 meter

Kungsboan är väldigt vacker att se på och är väldigt uppskattad som husdjur. Men tyvärr används den av alltför många personer som försöksdjur och är ofta det första djur som man försöker hålla i terrarium. De nyfödda ungarna är drygt 40 centimeter långa och väldigt vackra. Då tänker man ofta inte på att de växer sig både större och starkare. Bottenfärgen är ofta ljust rödbrun, gulbrun, eller gråbrun och överlagrad med diskreta mönster i olika bruna nyanser eller rent svarta teckningar. Färgen gör den till en av de vackraste ormarterna. Dessutom är dess fredlighet och ovilja att bitas en anledning till att den är väldigt populär.

Kungsboan förekommer från södra Mexiko, på de karibiska öarna och söderut till Argentina. Det förekommer flera olika raser av kungsboan. I sydamerikanska länder dödas boaormar för tillverkning av läkemedel.

Boa Constrictor känns igen på det triangelformade huvudet som är väl avskiljt från kroppen. Boan är både dag- och nattaktiv. Den har spalt formade pupiller, som är karakteristiskt för nattaktiva ormar. Färgen varierar mycket, både mellan olika raser men även mellan individer. Från nosen till halsen finns en mörk mask. Buksidan är krämfärgad. Kungsboan har liksom pytonormarna sporrar vid analöppningen, som är rester av den "gamla" bäckengördeln.

Kungsboan har i likhet med andra boaormar, pytonormar samt alla gropviperor

temperatur känsliga gropar utplacerade på båda sidor av huvudet runt munnen, som hjälper dem att lokalisera varmblodiga byten. De arter med mest utvecklat system kan upptäcka så små temperaturförändringar som 0,003 grader celsius. De kan därmed jaga i fullständigt mörker.

3 Sinnesorgan och huvudets anatomi

Som ni säkert vet så har ormen ett annorlunda sätt att uppfatta omvärlden än vi. Vi förlitar oss på syn och hörsel, medan ormen använder lukt och värmekänslighet. Ormens syn och hörsel är nämligen ganska dåligt utvecklade. Ormar är inte döva, men hör inte luftburna ljudvågor däremot kan de lätt uppfatta även de allra svagaste markvibrationer. Ögats funktion är olika från art till art, synen är dock vanligtvis ganska dålig, eftersom ormarna utvecklats från grävande djur. De kan inte fokusera synintrycket eftersom linsen i ögat hos dem inte kan ändra form. De dagaktiva arterna har runda pupiller, medan de nattaktiva har spaltformade pupiller (se Majsorm och Boa). Långnosad pisksnok har horisontella pupiller och fördjupningar mellan den förlängda nosen och ögat, som ger den ett visst binokulärt seende. Det troligen viktigaste sinnesorganet är luktsinnet. Både byten, fiender och även det motsatta könet avger kemiska doftämnen, som gör att ormarna känner skillnad på dem. Ormen luktar eller rättare sagt smakar på doftpartiklarna med hjälp av det så kallade jacobsonska organet, som sitter i gommen. Tungan för doften till de doftkänsliga cellerna där, som i sin tur skickar en signal till hjärnan. Ormar är också känsliga för temperaturvariationer runt omkring sig, och även för infraröd (värme) strålning ( se Kungsboa).

4 Skötsel.

4.1 Terrariet:

Hur vet man vilket terrarium man skall välja? Vad skall man ta hänsyn till? För att veta vilket terrarium man bör ha så måste du veta vilka behov just din orm har. Beroende av vilken art du har så behöver den olika mycket plats och olika slags miljö. För att på bästa sätt tillgodose detta bör du kunna lite om just din orms art och tillhörighet. Är din orm mark- eller trädlevande? Kanske både och. Om din orm är trädlevande behövs ett högt terrarium med många stadiga och bra klätter möjligheter. Genom bladrankor, konstgjorda eller levande, finns även gömställen för ormen. Glöm inte att även en trädlevande orm vid vissa tillfällen är på marken också, och därför behöver bra underlag även där. Marklevande ormar behöver ett mer långt och lågt terrarium. Den marklevande ormen behöver stor yta att kräla runt på och ställen att gömma sig under. Växtlighet vid marknivå skadar inte. Vid både mark- och trädlevande ormar får du kombinera längd, bredd och höjd efter eget förnuft, eller fråga i någon djuraffär. Ofta kan du måttbeställa ett terrarium hos glasmästaren för att passa din orms behov, men givetvis finns det även färdiga terrarium hos din zoo-handlare. Om man bygger terrariet själv får man se till att det tål fukt. Vissa ormar kräver hög luftfuktighet och om terrariet är byggt av obehandlat trä och glas så ruttnar det lätt. Det kan även påverka ormens hälsa negativt. Glöm inte att det även är viktigt med ventilation. Alla ormar behöver dessutom en vattenskål eller bassäng beroende på storlek och behov (se vatten och fuktighet). Hur vet du hur stort terrarium du skall ha? Använd alltid ditt sunda förnuft vid valet av storlek. Terrariets längd+bredd bör vara lika med ormens längd eller större, för att ormen skall trivas. För varje extra orm som finns i terrariet skall 10% läggas på. Ex: en Boa Constrictor som är 150 cm lång behöver ett terrarium med måtten 120x80x70 cm. En trädlevande orm på 90cm (snok) bör ha ett terrarium med måtten 60x80x80cm för att trivas.

4.2 Säkerhet:

terrariet måste vara rymningssäkert och stabilt byggt. Vid öppningen bör glasskivorna vara försedda med ett lås, så att ormarna inte kan trycka upp dem eller pressa sig emellan. Tänk också på den elektriska säkerheten.

Alla installationer måste vara godkända och S-märkta, och hålla EU-standard.

Se till att du har en nödåtgärd vid strömavbrott, med tanke på både lyse och värme.

4.3 Uppvärmning:

Ormarna kan inte själva hålla kroppsvärmen. Därför är det mycket viktigt att det finns olika värmekällor i terrariet. I botten under bark och sand kan man placera en värmematta. Den täcker en stor del av terrariet och gör att det finns temperaturskillnader. Man kan även kombinera den med värmestenar som är bra för ormens matsmältning. Både stenarna och värmemattorna kan köpas i närmaste zoo-butik med reptiler. För trädlevande ormar som sällan går ner på marken kan man vara tvungen att installera värmekablar i konstgjorda grenar, så att ormen själv kan söka upp en varm plats i terrariet. Installationen bör göras av någon erfaren terrariebyggare.

4.4 Belysning:

Till belysning använder man lämpligast ett lysrör som påminner om dagsljus och dessutom drar lite ström. Det finns även vissa lysrör som avger UV-strålning vilken är nödvändig för att ormarna skall kunna bilda D-vitamin. Lyset ger både värme och ljus vilket är bra för ormen.

4.5 Ventilation:

Alla behöver vi luft för att andas. Och så även våra kära vänner i terrariet. För att få cirkulation med frisk luft i terrariet behövs nätförsedda luftintag. Ett i marknivå, där frisk luft släpps in och ett i eller vid taket som ventilerar ut gammal luft. Detta sker genom att den svala markluften värms upp och stiger.

4.6 Vatten och fuktighet:

Dricksvattnet bör lätt kunna tas in och ut för rengöring och påfyllning. Enklast är en skål med låga kanter, men det finns även specialgjorda laguner i keramik att köpa i zoo-affärer. Vattnet skall bytas varje dag eftersom ormarna gärna badar i vattnet och även lämnar avföringen i vattnet. För att hålla luftfuktigheten bör du spruta in vatten i terrariet med en vattensprayflaska. Det håller inte bara luften fuktig utan ger också ormarna möjligheten att dricka från bladen och grenarna. Många trädlevande arter dricker helst på detta vis eftersom de ogärna går ner på marken. För att lätt kontrollera luftfuktigheten krävs en hygrometer, som installeras där den lätt kan läsas av.

4.7 Dekoration och bottenmaterial:

Man vill ju oftast att terrariet skall se snyggt ut, men var ändå väldigt noga med att ta reda på vilken miljö din ormart trivs bäst i, och dekorera efter det. Marken bör vara lätt att rengöra men även tillgodose ormens välbefinnande. Lägg gärna in trädgrenar, rötter och stenar. Tänk på att ormarna gärna vill gömma sig bakom eller under saker, och därför lätt vippar dessa stenar som finns i terrariet, se därför till att inget kan råka krossa glaset. Förse terrariet med grenar och växter som ormarna kan klättra på och finna vila i. Du kan köpa dekorationerna eller själv leta reda på lämpliga grenar i skogen. Använder man naturmaterial som hämtas utomhus måste man se upp så att man inte tar med sig ohyra in, och inte startar någon svamp-, mögel- eller bakterie- härd inne i terrariet.

4.8 Bakgrunden i terrariet:

Du kan göra som du själv vill, bara ha en plansch på baksidan (utsidan) eller ha en fin klippvägg av betong som bakgrund. Betongbakgrunder är mycket dyra att köpa men kan lätt tillverkas själv. Du behöver endast frigolit och betong att pensla på. Skär ut den form som du vill att bakgrunden skall ha och pensla på med betong. Se till att ormen inte på något sätt kan komma in bakom bakgrunden för då lär du inte se den särskilt ofta.

5 Matning och foderdjur.

Som med allting annat så anpassas naturligtvis storleken på foderdjuren efter storleken på ormen, och slag av föda efter arten. Matningen sker vanligtvis med levande föda eller upptinad föda. Låt inte födan vara för länge i terrariet eller foderburen. För att vänja ormen vid att äta på annan plats än terrariet kan speciell matbur användas. På så sätt sker inga missförstånd i terrariet, ormen misstar då inte din hand för mat, utan du kan lugnt ta i din orm, eftersom den inte är van vid att få mat instoppad i terrariet.

5.1 Om ormen vägrar äta:

Vad gör jag då, tänker du? Först bör du fråga dig själv om du erbjudit ormen rätt mat vid rätt tidpunkt.

*Är din orm dag eller nattaktiv?

*Hona eller hane? Hanarna svälter under parningssäsongen. Honor äter inte när

dom är dräktiga.

*Årstidsrytm? Ormarna äter inte alltid under vinterperioden.

*Ny miljö? Det kan ta ett tag för ormen att vänja sig vid en ny miljö.

*Ormen skall ömsa huden? Då äter den inte heller.

*Fel temperatur i terrariet?

*Storleken på födan, för stor eller för liten?

Var alltid noga med att ge ormen den mat den är van vid. Ormar är kräsna djur och kan matvägra om de inte får det de vill ha.

T.ex. Majsorm uppfödd på levande pinkisar äter sällan upptinade pinkisar. Strumpebandssnok uppfödd på akvariefisk ratar tinad torsk medan en annan bara äter torsk.

Ge ormen lugn och ro när den skall äta så går det oftast lättare. Om ormen fortfarande vägrar äta så finns det ett knep att ta till, annars är det tvångsmatning som gäller. Lägg ormen i en väldigt liten bytta med lock och med foderdjuret i, lägg en filt över så det blir mörkt, låt sedan ormen vara i fred. Ormen blir ofta irriterad och biter födodjuret i ren ilska och äter därefter upp djuret. Sedan brukar ormen äta normalt. Vid tvångsmatning så håller man försiktigt men bestämt i ormens huvud och trycker försiktigt på sidorna av huvudet så att den öppnar munnen. Mata med en trubbig plastpinsett eller med händerna. Dricksvattnet skall innehålla vitaminer som finns att köpa i vanliga matbutiker. Köp multivitamin för djur med A-D-E-K vitaminer. Läs på förpackningen om dosering och droppa i det i vattenskålen. Vid matning med tinad torsk eller strömming bör man rulla fiskbitarna i vitakalk eller spraya dem med kalklösning för att ormen skall få i sig rätt mängd kalk.

6 Dvala och ömsning.

6.1 Dvala:

Vissa ormar behöver gå i dvala för att må bra. Det vill säga man sänker temperaturen till ca: 8 grader eller anvisad temperatur för arten. Längden på dvalan varierar från art till art men är från 1mån till 3mån. Lättast är att terrariet står i ett avskilt rum där hela rumstemperaturen kan sänkas. Annars kan du förvara ormen i kylen, förutsatt att temperaturen är lagom och stabil. Behållaren skall ha god ventilation och sand, bark och mossa i botten. Övergången från dvala till normalt tillstånd får inte gå för snabbt. Under ca 8 dagar ökar man långsamt temperaturen och ljuset. Utfodring bör dock vänta ytterligare ett tag.

6.2 Hudömsning:

Ormarna växer hela livet till skillnad från varmblodiga djur. Ormarnas kropp skyddas av ett hornlager som avsöndras av hudcellerna. Detta hornlager kan inte tänjas ut utan byts när ormen växer ur det. Man kan lätt se om en orm skall ömsa skinn, ögonen blir grumliga och mjölkfärgade dagen eller dagarna innan hudömsningen. Ögonen blir därefter klara igen och sedan sker ömsningen. Den mjölkaktiga hinnan syns inte bara på ögonen utan även på kroppen. Ormen behöver nu stenar och andra grova föremål för att skava loss skinnet i ett helt stycke. Vid flagor som lossnar kan det vara ett första sjukdomstecken. Ormen kan ibland ha svårt att få bort skinnet från svanstippen, då måste man hjälpa ormen att bli av med det. Annars kan svansen torka och ramla bort. Använd helosan salva eller liknande på svanstippen och ta försiktigt bort resterande skinn.

7 Sjukdomar.

För att undvika att ormen blir sjuk så gäller det att hålla rent i terrariet. God ventilation hör också till de förebyggande åtgärderna. Det är också väldigt viktigt att man försöker återskapa den naturliga miljön för ormarten, i fråga om temperatur, luftfuktighet, ljus, värme och viloplatser för djuret.

Undvik att köpa utländska ormar, de kan bära salmonella, kvalster, parasiter och fästingar. Det kan vara mycket svårt att bli av med ohyran när den väll etablerat sig i terrariet. En del parasiter anpassar sitt liv efter ormen och dess hudömsningar, oftast växlar parasiterna värd tre ggr under livscykeln. En del ohyra som t.ex. fästingar lägger sina ägg i terrariet. Fästingen sätter sig ofta runt kloaken eller nära ögonen, där huden är mjuk. Vad beträffar kvalster så finns det ett kvalster som är mycket vanligt hos amerikanska ormar, blodkvalstret. Blodkvalstret är ett litet djur som borrar hål i fjällen och suger ut blod. Honorna kryper däremot in under fjällen, detta orsakar skador så att fjällen mjuknar och faller bort, eller helt enkelt löses upp. Allt låter ganska skrämmande, men oftast är det mest nyfångade och utländska ormar som lider av dessa parasiter. Behandling: Denna förebyggande behandling går ut på att man tvättar ormen i en 0,2% lösning Neguvon. Spruta dessutom hela terrariet med lösningen.

7.1 Hur upptäcker jag sjukdomen?

Man måste först och främst känna sin orm väldigt väl för att märka någon skillnad alls. Om ormen flagar vid ömsning kan det vara ett tecken på att ormen inte mår bra, men är absolut inget måste.

Om ormen verkar kraftlös och ligger utsträckt på terrariets botten då är det bråttom. Men oftast syns det också på ormens utsida om det gått så långt. Om ormen är insjunken i sidorna, och ögonen insjunkna så är ormen helt klart sjuk.

Vad gör jag då om ormen är sjuk? Tillkalla genast veterinär eller annan terrariedjurs kunnig person, det är mycket viktigt att personen i fråga kan mycket om ormar annars kan det vara för sent. Om sjukdomen dock är lindrig, så som en liten hudinflammation, så kan du oftast behandla detta själv. Börja med att bada ormen i ljummet vatten 20-30min (även i förebyggande syfte). Gör noggrant rent terrariet, lägg in ny bark och se till att vattnet är fräscht. Kolla luftfuktigheten, den kan ha varit för låg. Spreja med en sprejflaska ljummet vatten i terrariet. Smörj de inflammerade områdena på ormens hud med lite hudsalva (Helosan). Om det är större skador kan det finnas myskosangrepp och nekroser runt fjällen. Vid blödande sår och liknande behövs omedelbar sterilisering av de skadade partierna. Behandling: Unguentolan-levertransalva, Socatylpasta, Betadin-lösning, Sadit-p-salva, Parkeseron-salva, Volominat-desinfektion med 1% lysoforminlösning. Använd de uppräknade preparaten och tvätta med ljummet vatten en timme senare. Vid ögoninflammationer skall man använda Kanamytrex-ögondroppar. Då går det över efter ett tag.

7.2 Förkylning och luftvägsinfektioner.

Tro det eller ej men ormar kan precis som människan drabbas av både förkylning och lunginflammation. Oftast beror det på att temperaturen i terrariet varit för hög och ventilationen dålig, det kan få din orm att insjukna lätt. Symptomen för luftvägsinfektioner är ganska lätta att upptäcka, ormen håller munnen öppen och lungorna är uppsvällda. På undersidan syns längsgående fåror, kroppen är ofta böjd i rät vinkel eller böjd bakåt. De stackars ormarna har svårigheter att andas och då kan blåsljud uppstå. Det bildas även slem i näsa och mun vilket också försvårar andningen för ormen. Behandling: Lunginflammationen behandlas med antibiotika antingen genom sprutor eller i droppform genom utfodringen. Bra dropp medicin är Tetraseptin. Vid antibiotika behandling skall du använda Penicillin, Streptomycin, Teramycin eller Chloromysin. Vid lättare förkylningar drabbas ofta tandköttet av bakterier, ormen får då små vita blåsor i munnen.

7.3 Inre sjukdomar.

Inre sjukdomar kan vara mycket svåra att upptäcka och därmed svåra att behandla i tid. Några invärtes sjukdomar som kan drabba din orm är förstoppning, salmonella, amöbadysentri och inälvsmask.

Då det behövs olika behandling för dessa sjukdomar så tycker jag att det är mycket viktigt att du själv slår upp i en bok och läser dig till korrekt behandling samt medicinering. Om du ändå känner dig osäker ska du ringa veterinär eller annan inom området kunnig person. Amöbadysentri kan faktiskt leda till döden för din orm.

8 Kostnader.

Kostnaderna är olika från affär till affär så jämför priserna innan du köper något. De materiella sakerna har oftast samma kvalitet i alla affärer, men du bör vara noga och kräsen vid val av orm. Köp aldrig ett sjukt djur. För att lättast slippa salmonella, parasiter och liknande köp endast svenskodlade ormar med certifikatregistrering.

8.1 Priser.

Terrarier: Paketpris terrarium+utrustning 60x40x45 1195 kr

100x50x70 1200 kr

100x70x75 1600 kr

Vid ombyggnad av beg. akvarie 170x50x70

Akvariet ca 500 kr

Glasmästarens arb. ca 600 kr

Ormar: Majsormar (ungar) 295 kr/st.

Strumpebandssnok (ungar) 295 kr/st

Kungsboa (ungar) 1295 kr/st

Inredning: Lagun (liten) 100 kr

Lagun (mellan) 185 kr

Lagun (stor) 275 kr

Mossa 78 kr

Bark (stor) 78 kr

Bark (liten) 49 kr

Sand 15-20 kr/kg

Grus 15-25 kr/kg

Trädrötter 35 kr

Träd 185 kr

Konstgjord trädranka 49-100 kr

Stenar 0 kr (vid naturfynd)

Foderdjur: Pinkis 5 kr/st

Möss 10-20 kr/st

Akvariefisk 35 kr/st

Strömming 11 kr/ 1-2hg

Torsk 14 kr/400g

9 Egna erfarenheter och råd.

Eftersom att jag själv har ormar har jag gjort en del iakttagelser, jag har redan skrivit och tagit upp lösningar på problem tidigare i häftet. Jag har inte gjort några experiment vad det gäller ljus och värme, eftersom jag redan vet vilken temperatur som är bäst beträffande mina ormarter. Jag har läst om mina ormarter i böcker och där står det vilka temperaturer man skall hålla i terrariet. Lamporna släcks och tänds med hjälp av en timer, ljuset tänds på morgonen och släcks på kvällen, så enkelt är det. Dygnsrytmen stämmer också med det som står om arten i sig d.v.s dag- eller nattaktiv. Två utav mina ormar är mest dagaktiva och en är mer nattaktiv. Så om jag släcker lite tidigare en kväll så kan jag få se när Kungsboan är lite mer aktiv. Här kommer några mer konkreta händelser som beskriver just mina ormar, och en del problem som uppstod i början. Jag köpte en Majsorm och en Strumpebandssnok i en djuraffär i Linköping, men de är odlade och uppfödda någonstans i Kolmården utanför Norrköping. Oftast får man ett certifikat när man köper ormen, på certifikatet intygas att ormen är frisk och svenskodlad, där står även uppfödarens namn. Båda arterna är mycket trevliga som husdjur även om jag föredrar Majsormar. Majsormen är lugnare och mer harmonisk i sinnet i jämförelse med stumpebandssnoken som är något hetsigare, men även den rekommenderar jag som första orm. För att få ormarna lugna och tama är det mycket viktigt att hålla i dem och bry sig om dem, på så sätt vänjer de sig fortare vid människor.

Ett av de första problemen som uppstod var att Majsormen vägrade äta. Jag ringde och frågade om råd, jag provade allt men inget hjälpte. Efter två månader var jag till slut tvungen att börja med tvångsmatning. På det viset fick jag fortsätta i cirka ett halvår varje gång Gandalf (Majsormen) skulle äta.

Strumpebandssnoken Enok däremot åt själv, men tyvärr är inte ens det en garanti för att ormen skall må bra och överleva. Enok ömsade skinn och verkade må bra på ytan, men i själva verket led han av någon typ av förstoppning. Enok dog till min stora sorg fyra månader efter inköp. De på djuraffären visste inte heller vilket skälet var för Enoks död, men de trodde också att det kunde bero på förstoppning.

Majsormen Gandalf levde i alla fall och för att han inte skulle vara ensam köpte jag en Majsorm till som jag döpte till Frodo. Varken Frodo eller Gandalf åt själva utan jag var tvungen att tvångsmata dem båda två. Först efter att Frodo varit hos mig började de att äta själva. Jag provade ett litet knep som jag fått som råd på Fyra tassar i Linköping. Knepet går ut på att man lägger ormen tillsammans med foderdjuret i en mycket liten plastburk med lock, det är viktigt att man kommer ihåg lufthål i locket. Ormen blir då så irriterad på foderdjuret (pinkisen) att den äter upp den för att få lugn och ro. Gandalf åt upp pinkisen på första försöket, men Frodo, som köptes vid det senare tillfället, åt inte förrän vid andra försöket en vecka senare. Nu äter båda ormarna normalt och behöver inte längre matas i de pyttesmå burkarna. Nu matas de i den vanliga matburen. Jag föredrar att mata ormarna i en matbur och inte i terrariet. Det är för att ormarna då lär sig att det vankas mat endast på den platsen, på så sätt sker inga misstag i terrariet d.v.s. jag riskerar inte att bli biten när jag öppnar för att ta ut ormen och kela med den. Mina ormar har aldrig försökt att bitas.

I mars -97 bestämde jag mig för att köpa en Kungsboa. Eftersom Kungsboan kan bli mycket stor behövde jag ett nytt terrarium. Jag köpte ett 500 liters akvarium för 400 kr, som jag planerade att bygga om till terrarium. Jag köpte Kungsboan och gav den namnet Bilbo. Bilbo har en väldigt fin grå och brun teckning. De bruna områdena kallas för sadlar och de vita inslagen i sadlarna kallas för diamanter. Bilbo bor för tillfället hos Majsormarna i deras terrarium. De går bra att ha tillsammans eftersom det är mycket ovanligt att Kungsboan äter andra ormar, och vad beträffar Majsormarna så gäller samma sak för dem. Dessutom är Majsormarna mycket mindre än boan.

9.1 Ömsning.

Vad det gäller ömsning så kan man få hjälpa ormen av med skinnet. Ibland så får de inte bort det sista av ömsningen på svanstippen och då är det jätteviktigt att hjälpa dem bort med det, annars kan svanstippen torka ut och trilla bort. En gång fick jag hjälpa Gandalf med ömsningen på svanstippen. Först blötte jag svansen och sedan tog jag Helosansalva och smörjde in svansen, då mjuknar skinnet och det sista av ömsningen går lätt att ta bort med fingrarna. Det är väldigt nyttigt att bada ormarna någon gång i veckan. Vattnet ska vara ljummet och cirka tre centimeter djupt. Jag brukar låta ormarna bada mellan 20-30 minuter. Det är bra både för tarmarna och för ormens skinn. När ormarna simmar sätts tarmarna i rörelse och ormen bajsar då ofta i vattnet. På så sätt kan du lätt hålla koll på att din orm mår bra. Dessutom blir det oftast inget bajs i terrariet att ta bort.

9.2 Självbygge av terrarium.

Som jag tidigare nämnt så köpte jag ett 500 liters akvarium, för att bygga om till terrarium. Akvariet var inte helt, frontglaset och ena sidoglaset var inte fastlimmat. Det var jättebra eftersom jag ändå var tvungen att byta ut dessa, och måttbeställa nytt glas hos glasmästaren.

De nya delarna bestod av: Front 2st luckor 75x27cm

1st frontglas 149,6x22cm

Sidan 1st sidoglas 65x28cm

1st plexiglas 65x22cm (med ventilationshål)

Tak 1st glasskiva 150x33cm

1st nätplåt 150x33cm

2st lister á 149,6cm

Allt glas plus tillskärning kostade cirka 400kr, sedan tillkom en kostnad på 75kr för akvariesilikonet. Nu var det bara att foga samman terrariet bit för bit. Det tar ett ganska bra tag och det gäller att ha tålamod. Det dröjer nämligen ett tag för silikonet att torka, och jag måste limma terrariet bit för bit. Taket består av hälften nät och hälften glas, det är för att nätet släpper igenom UV-ljus mycket bra och det gör inte glaset. Det är nämligen över nätet som jag skall ha lysrörsarmaturen. Nätet i kombination med de borrade hålen i plexiglaset på sidan är också ett måste för att ett så stort terrarium skall ha bra ventilation och därmed bra luft.

Som värmekälla har jag valt att ha en värmekabel istället för värmematta. På så sätt kan jag själv framkalla oliktempererade zoner i terrariet. Det är bra då kan ormen själv välja i vilken del av terrariet den vill vara.

9.3 Terrariumbakgrund

För att kunna göra en verklighetstrogen bakgrund i terrariet, har jag tänkt att använda stelnat fogskum eller Dow chemicals isoleringsfrigolit. Jag tänker skära ut en klippformation för att sedan pensla ytan med betong. När betongen torkat så har jag en naturtrogen bakgrund till terarriet. Man kan också köpa terrariumbakgrunder men de är jättedyra, till ett terrarium av min storlek skulle det kosta över 2000kr.

Slutord.

I det här häftet tas några av de viktigaste sakerna upp. Du kommer naturligtvis att lära dig mera under tiden du har ormen, men för att både du och ormen skall trivas är det nödvändigt att man har vissa förkunskaper. Om man har fler frågor så kan man ju alltid fråga i en zoo-affär. Här är adressen till Sveriges Herpetologiska Riksförening (Sveriges reptilförening) där kan du få svar på många utav dina funderingar. Http://www.mc.hik.se/~herp/

Hoppas att det går bra med din nya orm och lycka till.

Index.

Anatomi = Kroppens inre utseende.

Binokulärt seende = Känsla för djup och avståndsbedömning.

Dag/nattaktiv = Talar om vilken tid på dygnet som ormen jagar och rör sig

Dekoration = Inredning i terrariet.

Dvala = Kroppen går på sparlåga under övervintringsperioden

Foderbur = Den behållare du matar ormen i.

Halsen = Där ormkroppen övergår till huvud.

Herpetologi = Vetenskapen om kräldjuren och amfibierna.

Horisontell = Vågrät , -----

Hudömsning = Vid tillväxt byts yttersta hornlagret på ormen (byter skinn)

Hygrometer = Instrument som mäter luftfuktighet.

Jacobsonska organet = Organ i ormens gom med doft/smakceller.

Lagun = Keramikskål liknande liten sjö, för bad/dricksvatten.

Pinkisar = Mycket små musungar utan päls.

Planscher = Bakgrunds bild som fästes på utsidan av terrariet.

Sinnesorgan = Ögon, inneröron, tunga, jacobsonska organet, känselorgan i haka och buk.

Svansen = Från analöppningen till svanstippen.

UV-strålning = Ultra Violett strålning (ljus), som solen och vissa lysrör avger.

Källförteckning.

Den stora boken om ormar

av John. A. Burton

Streiffert Förlag AB 1994

Ormar, Jätteormar och snokar i terrariet

Klaus Griehl

ICA bokförlag AB 1995

Snakes & Reptiles

Andrew Cleave

Magna Books 1994

Snakes of the World

Scott Weidensaul

Quantum Books ltd. 1996

Internet adresser:

Butiker:

Fyra tassar Linköping, prisuppgifter och information.

Norrköpings akvarier, prisuppgifter.

Zoo Marknad Linköping, information.

Egna erfarenheter: av ormar som husdjur.