Vikinga Dikter

Hyllningsdikter till den norske kungen Olav den helige

"Jag red fram till Hov.
Dörren var stängd och jag
stod utanför och talade,
orädd böjde jag mig in.
Folket var fåordigt,
sade att gården var helig.
De hedna körde bort oss.
Jag bad trollen ta dem.

"Gå inte längre in, stackare"
sade kvinnan. "Jag fruktar
för Odins vrede.
Vi är hedningar här."
Den förfärliga husfrun
drev bort mig som en varg.
Hon sade att de höll
alvblot inne i huset."

Varmt öl åt frusna män,

Och varmt öl åt trötta;

Ty varmt öl är kroppens vän

Och hågens stav och stötta.

"Röde Orm"

Här följer en del av den första dikten i den poetiska Eddan:

1. Hören mig alla

heliga släkten,

större och smärre

söner av Heimdal;

du vill ju, Vallfader,

att jag täljer

forntida sägner,

de första, jag minnes.

2. Jättar i urtid

alstrade, minns jag,

som mig fordom

fostrat hava;

nio världar jag minns,

och vad som var i de nio,

måttgivande trädet

under mullen djup.

3. I åldrarnes morgon,

då Ymer levde,

var ej sand, ej sjö,

ej svala vågor;

jorden fanmns icke,

ej upptill himlen;

ett gapande svalg fanns

men gräs ingenstädes.