F�rfattare: Johan Jihde
�lder: 29�r i Juni
Familj: Sambon Jorun Steiner
Smeknam: Hausi
Klubb: SV Wiler-Ersigen
Tidigare klubbar: H�gstorp IBF, Hovshaga AIF, V�xj� IBK och Pixbo/Wallenstam.
Meriter: Tv� SM-silver med Pixbo/Wallenstam. Ett silver och ett brons med
Wiler-Ersigen.
St�rsta merit: �r b�ttre golfare �n lillebroder Niklas har �ven ett mycket
b�ttre skott �n lillebror.
Mikael Lindqvist
M�tet med den skranglige pojken...
Har vi inte alla, som sm� knattar, dr�mt om att en g�ng i livet f� kalla oss proffs? Att kunna s�ga att man lever p� sin idrott? Jo, sj�lvklart har vi det, och det var ocks� en av anledningarna till att jag f�r tre �r sedan best�mde mig f�r att g�ra slag i saken och testa vingarna under ett �r som professionell innebandyspelare i Schweiz. Visst verkade det lite glamor�st och kaxigt, men framf�rallt verkade det j�vligt sp�nnande. Sedan dess har det g�tt tre ��, och jag har nu ett facit p� hur det gick och p� hur �ventyret utspelade sig. Och jag �r fortfarande kvar bland alptopparna, s� helt �t skogen kan det ju inte ha g�tt. N�r Niklas bad mig att skriva en kr�nika om skillnaderna mellan Sverige och Schweiz, b�de p� och bredvid innebandyplanen, t�nkte jag d�rf�r nu ta chansen och presentera lite av det jag har l�rt mig.
Schweiz �r ett land som, trots att det inte ligger mer �n en dagsf�rd med bil bort fr�n v�rt hemland, skiljer sig p� ganska m�nga punkter fr�n Sverige. Det �r ett helt annat landskap med berg och dalar, det �r otroligt vackert och det finns mycket att se, f�r att inte tala om att den m�rka �rstiden �r ett par m�nader kortare �n i Sverige. Det �r ett litet land och det v�ldigt n�ra till allt, den l�ngsta bortamatchen �r till exempel 23 mil (s� l�ngt �r det typ till den n�rmsta fighten hemma...), och du har h�gst ett par timmar i bil till Tyskland, �sterrike, Liechtenstein, Italien och Frankrike. Maten �r annorlunda och mycket god, framf�rallt ostr�tterna som raclette och ostfondue �r sv�rslagna. Schweizarna har fyra officiella spr�k (jag och min tjej bor i den tysktalande delen, men bara en halvtimme fr�n den fransktalande delen), och detta pr�glar naturligvis livet kraftigt. All information finns p� tyska, franska och italienska (det fj�rde spr�ket retromanska talas bara av n�gra tusen bergsnissar), och som exempel kan n�mnas att p� bio textas filmerna p� tyska och franska samtidigt (!). Nu var n�gra av er s�kert uppm�rksamma och noterade att jag inte n�mnde engelska bland spr�ken, och det �r helt riktigt. Engelska kommer f�rst som tredje spr�k i skolan f�r schweizarna, och generellt sett talar de inte alls lika bra engelska som vi svenskar, om de �verhuvudtaget ens f�rs�ker. Bland den yngre delen av folket g�r det visserligen bra, men hos seniorerna kammar man f�rmodligen noll. Detta �r sj�lvklart en punkt som man b�r t�nka p� om man vill spendera en l�ngre tid i landet, och jag best�mde mig direkt f�r att enbart f�rs�ka kommunicera p� tyska (jag hade pluggat tyska sex �r i skolan, fram till 1993, s� jag var lite rostig...). Men jag m�rkte direkt att jag kunde g�ra mig f�rst�dd, och att schweizarna uppskattade att jag f�rs�kte. Efter bara n�gra veckor satt det bra, och jag �r numera flytande i b�de tal och skrift. Nu undrar ni s�kert varf�r jag ber�ttar om detta, och det skall jag f�rklara: utan att tala spr�ket i det land du lever f�r du bara ut en br�kdel av din vistelse. Du f�rst�r ingenting av vad som s�gs i omkl�dningsrummet, ALLT som s�nds i TV �r p� tyska eller franska och i ALLA aff�rer blir du tilltalad p� tyska. Och n�r du umg�s i grupp eller med laget s� talas det naturligtvis tyska, eftersom alla inte �r lika vassa p� engelska som du... S� det �r lika bra att s�tta ig�ng direkt. L�gg d�rtill att det normala spr�ket �r schwiitzerd��tsch (schweizertyska), den v�ldigt speciella schweiziska dialekten som inte ens tyskarna sj�lva f�rst�r utan �vning, s� f�rst�r du s�kert att det i b�rjan �r lite ovant...
En annan skillnad �r kulturen och mentaliteten. Landsbefolkningen �r visserligen v�ldigt g�stv�nliga, hj�lpsamma (framf�rallt av min klubb fick jag v�ldigt mycket hj�lp i b�rjan, de s�g till att allt det praktiska betr�ffande boende, arbete, uppeh�llstillst�nd, f�rs�kringar och s� vidare, l�stes s� snabbt som m�jligt) och h�vliga. Vart man �n g�r s� h�lsas det friskt i alla riktningar: i aff�ren, p� gatan och till och med n�r de kommer in p� ett gym s�ger schweizarna �sal�t z�me � till alla som befinner sig i n�rheten (i b�rjan undrade jag vem fan de h�lsade p�, men man v�njer sig, och numera h�lsar jag ocks� p� alla m�jliga typer...). Just nordbor �r av n�gon anledning v�ldigt uppskattade av landsbefolkningen, och v�ldigt m�nga �r intresserade av Norden. Dom �ker ofta p� semester till Skandinavien, och var och varannan bil har ett �lgklisterm�rke p� rutan! D�remot �r schweizarna sj�lva inte riktigt lika �ppna och l�ttsamma som vi svenskar, utan en aning mer allvarsamma. Framf�rallt tas arbetet v�ldigt seri�st, och det �r ocks� en anledning till att dom flesta l�gger av med sin innebandy och satsar p� karri�ren redan n�r de �r v�ldigt unga. Dom blir alltid f�rv�nade n�r jag ber�ttar att vi svenskar b�de jobbar heltid och spelar innebandy (trots v�ra l�nga bortamatcher som till och med kan spelas p� vardagar!). En arbetsvecka i Schweiz �r 42.5 timmar l�ng, och schweizarna sj�lva anser att de �r grymma p� att arbeta, och att vi svenskar �r aningen f�rslappade... Arbetet �r naturligvis ocks� en v�ldigt viktig del i tillvaron f�r en utl�nning. Eftersom innebandyn inte tar mer tid h�r �n vad den g�r hemma (man tr�nar p� kv�llarna/helgerna, matcherna �r n�stan alltid p� helgerna, och tr�ningspassen �r lika l�nga som i Sverige), inneb�r det att du har ca 22 timmar till p� dygnet som du skall fylla med n�got intressant: f�rslagsvis ett jobb. P� s� s�tt f�r du chansen att l�ra dig spr�ket snabbt, du tr�ffar en massa intressanta m�nniskor utanf�r innebandyv�rlden och du anpassar dig l�ttare till samh�llet i stort. Dessutom kan man ju fr�ga sig vad man annars skulle g�ra p� dagarna n�r alla andra jobbar, man �r ju inte direkt fotbollsproffs med ett par tr�ningspass om dagen. Och eftersom du f�rmodligen �nd� inte jobbar heltid (jag har jobbat mellan 67-80%), s� har du tillr�ckligt med tid f�r fritidssyssels�ttning och att ta igen dig p�. D�rf�r inneh�ller de allra flesta spelarkontrakten ocks� ett deltidsjobb, min klubb kr�vde till exempel att jag skulle jobba n�r jag kom ner. Och tv�rtemot vad de flesta hemma i Sverige tror, s� st�r faktiskt jobbet f�r en ganska stor del av det du tj�nar. Visserligen kan din klubb kanske st� f�r bil, l�genhet, f�rs�kringar, skatt och sj�lvklart en bra l�n, men jobbet �r nog viktigare �n vad m�nga tror. Den allra st�rsta orsaken till att m�nga kanske kan l�gga undan en ordentlig slant efter tiden i Schweiz �r �nd� att l�nerna generellt sett �r v�ldigt mycket h�gre �n i Sverige, och att skatterna �r v�ldigt mycket l�gre (Michael Schumacher, Tina Turner, Phil Collins, Shania Twain och Martin Olofsson bor alla i Schweiz...)
Nu �ver till innebandyn, och jag t�nkte b�rja med att ber�tta lite om niv�n. Jag brukar s�ga att de b�sta lagen i Schweiz �r b�ttre �n vad de flesta hemma i Sverige tror, och det tror jag st�mmer r�tt bra. Det finns resultat fr�n Europacupen och diverse tr�ningsmatcher som visar att alpg�ngen faktiskt kan lira riktigt bra bandy. Och det faktum att Martin Olofsson fortfarande �r en tongivande spelare i landslaget efter tv� s�songer i Schweiz m�ste betyda att klassen p� motst�ndet inte kan vara helt v�rdel�s. Spelare som Johannes Gustafsson, �Silen�, Mikael Gunnarzon, Marck Lundberg, Bruno Lundberg, Peter Fischerstr�m och Tobias Blixt �r alla exempel p� spelare som efter sin tid i Schweiz spelat riktigt bra (om inte b�ttre?) i Elitserien. D�remot har det schweziska landslaget l�nge f�rs�kt att f� till det utan att lyckas ordentligt. Som jag ser det borde det inte var n�gra problem att f� ihop ett slagkraftigt lag till deras hemma-VM n�sta �r, individuellt sett finns det m�nga duktiga spelare h�r, det g�ller bara att f� ihop ett samspelt lag. Vi f�r v�l hoppas att den nye f�rbundskaptenen Urban Karlsson lyckas, s� att det kan bli ett sp�nnande VM f�r en g�ngs skull. Ett problem som jag tycker schweizarna har �r dock att de har en �verdriven respekt f�r svenskarna. Elitserien r�knas lite som �NHL� f�r alpgubbarna, och m�nga f�ljer resultaten och po�ngligorna noga. De kan alla namnen p� stj�rnorna hemma (hur m�nga av de schweiziska spelarna k�nner DU till?), och l�ser till och med de svenska innebandymagasinen trots att de inte kan spr�ket... Detta blir ocks� lite av ett hinder n�r de sedan m�ter landslaget eller en svensk klubb, de tror att svenskarna �r n�stan oslagbara. �ven i ligan h�r i Schweiz l�ggs det ofta mycket koncentration p� att h�lla koll p� �der Schwede� i motst�ndarlaget.
En av de st�rsta skillnaderna mellan Elitserien och NLA i Schweiz �r framf�rallt det fysiska spelet som i allt h�gre grad till�ts i Sverige. Att tempot �r aningen l�gre h�r g�r ocks� att du har lite mer tid med bollen �n vad du har i Elitserien. Den allra st�rsta skillnaden �r dock noggrannheten i spelet; i Sverige v�rdas bollen avsev�rt mycket b�ttre �n h�r. Bollen �byter lag� mycket oftare och en bortslarvad boll ses inte som lika allvarligt som det g�r hemma. D�rtill kommer att passningsspelet i Elitserien �r ett par klasser b�ttre �n i Schweiz; det �r framf�rallt passningsspelet och passningstempot som m�ste f�rb�ttras om landslaget skall kunna h�vda sig mot svenskar och finnar. Som exempel kan jag n�mna mig sj�lv: i Sverige var jag aldrig direkt k�nd som passningsspelare, h�rnere har det blivit tv�rtom och jag har varit en av dom spelare i ligan som gjort flest assists under min tid h�r (och p� k�pet blivit flyttad fr�n forward till center till backplats...vem hade trott det?).
Som svensk i ett schweiziskt lag hamnar du direkt i blickpunkten. Eftersom du �r en av din klubbs dyraste budgetposter, och d�rmed en viktig investering, blir kraven ocks� h�ga. Detta g�ller det att vara medveten om n�r man kommer ner, eftersom alla iskallt r�knar med att du skall leverera. I matchprogrammen st�r alltid noterat vilka utl�nningarna i lagen �r, och prestationerna granskas ganska ordentligt av publiken: �Har de h�mtat ner honom fr�n Sverige s� ska han fan-i-mig vara bra, han kostar ju klubben en massa schweizerfranc!�. Det h�r extra trycket kan fungera som en sporre eller som en tyngd, det �r helt upp till hur du hanterar situationen. Om man �r medveten om vad man gett sig in p�, blir det en fantastisk utmaning. Personligen har jag en helt annan roll i min klubb h�r �n vad jag hade till exempel i Pixbo Wallenstam. I Pixbo fick jag slita h�rt f�r att ta en ordinarie plats, och om formen sviktade fick jag sn�llt sitta p� b�nken. H�r �r jag en av de viktigaste spelarna i truppen och m�ste ta ett helt annat ansvar. Tr�nare och styrelse r�knar med en j�mn h�g niv� och kr�ver s�kert mer �n av de �vriga spelarna, och det �r en utmaning att leva upp till. I geng�ld f�r du chansen att visa vad du g�r f�r; du spelar powerplay, boxplay och ibland i dubbla femmor. Mycket speltid �r ju vad varje innebandyspelare vill ha! � andra sidan, om jag spelar d�ligt s�tter de mig p� b�nken h�r ocks�...
Lagen f�r bara ha en utl�nning i laguppst�llningen (en ut�kning kommer inom n�got �r), och d� vill de naturligvtis g�ra ett bra val. Det kan d�rf�r vara bra att ta reda p� vad styrelse och tr�nare f�rv�ntar sig av dig innan du skriver p�. Sj�lv gjorde jag klart f�r klubben redan innan att jag �r en lagspelare som kan lite av det mesta, och att de inte skulle r�kna med att f� ner n�gon som bara ville massproducera m�l och m�lpass, utan mer skulle t�nka p� helheten och lagets b�sta. Vissa klubbar letar efter en skyttekung eller en stj�rna f�r att kunna marknadsf�ra sig, andra klubbar vill ha andra spelartyper. Eftersom SV Wiler-Ersigen ville ha just en gedigen lagspelare kunde vi komma �verens. Tack vare detta har jag heller aldrig beh�vt h�ra n�gra som helst klagom�l de stunder n�r po�ngen inte har kommit som f�rv�ntat. F�r kritik �r n�got de inte �r r�dda f�r att ge h�rnere. Det satsas ordentligt i klubbarna, och n�r spelarna inte lever upp till de f�rv�ntningar som st�lls �r det h�rda bandage f�r hela laget som g�ller. Under de svackor vi har haft har vi f�tt bes�k p� tr�ningar av sportchef och styrelse som i raka ordalag ber�ttat f�r oss vad som g�ller i forts�ttningen. N�r inte det har hj�lpt har vi till och med blivit b�tf�llda, och d� �r det bara att betala, f�r ALLA i truppen. Inte bara de spelare som kanske underpresterat, utan �ven den fattigaste b�nkn�tande junioren fick pynta. Visserligen sk�rpte vi sedan till oss, och fick tillbaka pengarna senare det �ret, men ett exempel var satt! Det finns gubbar i laget som sk�mtar om att de alltid har pengar med sig i tr�ningsv�skan, ifall formen skulle svikta...
Publikintresset �r v�l ungef�r som hemma, med undantaget att det �r endast till slutspelet som det kommer riktigt mycket folk. Vi leder publikligan med ett snitt p� ca 500-600 personer, medan vi i finalen f�rra �ret fyllde en ishall med n�stan 2500 personer. St�mningen p� matcherna f�r nog rankas som aningen b�ttre �n hemma, med mer liv och r�relse. Publiken bankar p� trummor, buar �t domaren och hejar fram sitt lag (inte s� konstigt kanske, med tanke p� att det alltid finns en bar att tillg�...). Medialt sett �r intresset mycket s�mre �n i Sverige, och det �r s�llan tidningarna skriver n�got vettigt. I TV syns sporten s� gott som aldrig. Innebandyn har �ven i Schweiz sv�rt att h�vda sig mot de stora sporterna ishockey och fotboll.
Under mina s�songer h�r har jag m�rkt att man, f�r att �verhuvudtaget f� ut n�got av tiden h�r, m�ste skaffa sig ett bra �vardagsliv� och trivas med HELA tillvaron, inte bara med innebandyn. Jag har under hela tiden varit h�r tillsammans med min flickv�n, som ocks� har jobbat. Jag tror att det sociala �r livsviktigt, f�r om du inte trivs bredvid planen kan du inte heller prestera n�got p� planen. Det �r ocks� viktigt att du v�ljer en bra klubb med bra organisation som kan hj�lpa dig att komma in i �det schweiziska livet� p� ett bra s�tt. Det finns otaliga exempel p� svenska spelare som kommit ner hit under min tid h�r, men inte blivt kvar l�nge. Det har hetat en massa saker n�r de �kt hem: de har inte haft n�got jobb, inget arbetstillst�nd, klubben var inte n�jd, kontraktsbr�k, klubben har inte ordnat jobb �t flickv�nnen, ingen l�genhet, heml�ngtan, etc. Listan kan g�ras l�ng. Man m�ste helt enkelt st�lla in sig p� att det blir en annorlunda tid i ens liv, alltifr�n maten som �ts till att s�ndagarna verkligen �R vilodagar med st�ngda aff�rer. Det �r inte alltid en dans p� rosor, men om man �r inst�lld p� denna f�r�ndring blir det en grymt intressant, l�rorik och j�vligt rolig period i ens liv. Man ser att det faktiskt finns n�got annat �n Sverige i v�rlden, och att saker och ting faktiskt kan l�sas p� andra s�tt �n v�ra.
Avslutningsvis skulle jag vilja s�ga att jag har haft en fantastisk tid i Schweiz. Jag g�r nu min sista s�song h�rnere, och jag och tjejen �ker hem till Sverige till sommaren. Innebandym�ssigt har det varit riktigt roligt att spela i den schweiziska ligan och jag �ngrar inte en sekund att jag tog steget. Resultatm�ssigt har det blivit ett brons och ett silver hittills, s� vi satsar p� att n� ett sn�pp h�gre i �r. Det vore en fin avslutning! Det som m�nga talar om n�r det g�ller att bli proffs �r pengarna, men jag skulle vilja s�ga att det som varit det allra b�sta och mest intressanta under de h�r �ren har varit sj�lva �ventyret. Man l�r sig grymt mycket om sig sj�lv och vad man sj�lv tycker �r viktigt, f�r att inte tala om erfarenheten och spr�ket. Det �r inte m�nga av oss stackars innebandyspelare som f�r chansen att prova p� n�got s�dant h�r, s� om ni f�r m�jligheten, ta den! Ni kommer inte att �ngra er! Framf�rallt det fyra m�nader l�nga sommarlovet som man f�r om man stannar mer �n en s�song �r GRYMT!!
Dessutom �r det ju s� klart g�tt att ha lyckats med �tminstone en sak i sin innebandykarri�r som brorsan �nnu inte har gjort...
Mit freundlichen Gr�ssen aus Bern,
Johan �Hausi� Jihde
Nr 32, SV Wiler-Ersigen