Vi s�g en bild p� internet och blev k�ra. Det sa bara klick! Honom ska vi ha! Scooby, en hund fr�n Malaga Refuge blev v�r utvalde. N�r vi pratade med v�r kontaktperson Lotta Nielsen s� fick vi h�ra att han eventuellt var bokad av n�gra andra. I n�gra dagar "hatade" vi dessa m�nniskor som hunnit f�re oss, men sedan fick vi veta att de hoppat av. Lycka! Nu b�rjade en period av v�ntan och mycket kontakt med Lotta fr�n SOS-animals. Det k�ndes som att han aldrig kom, men till slut var v�ntans tider �ver och vi m�ttes i ankomsthallen p� Arlanda.
N�r han landat var han omt�cknad och ville inte dricka vattnet vi tagit med, men en liten hundgodis mumsade han i sig i alla fall. Vi bor i en f�rort till Stockholm s� det var inte s� l�ngt att �ka. V�l hemma s� lade han sig direkt p� hundb�dden vi st�llt i ordning till honom. Allt gick fantastiskt bra �nda tills ton�rsbarnen gick ut fr�n sina rum och r�rde sig i l�genheten. Han gick till attack. Kunde nog inte riktigt f�rst� att de ocks� bodde d�r. Det var en v�ldig tur att en av oss ordnat ledigt fr�n sitt jobb i drygt tv� veckor. Den tiden beh�vdes verkligen. I b�rjan var Scooby os�ker p� mycket, det mesta han s�g utomhus var skr�mmande f�r honom, men vi tog det lugnt och l�t tiden g�ra sitt. En del saker gick av sig sj�lvt, t.ex. rumsrenheten, som aldrig varit n�gra problem. D�remot hans os�kerhet inf�r fr�mmande m�nniskor jobbar vi fortfarande p�, men efter drygt �tta m�nader i Sverige s� g�r det b�ttre och b�ttre. Vilket g�r att det �r verkligen m�dan v�rt att ta hem en hund fr�n Spanien, att se hur han successivt f�rvandlas till en trygg och glad hund, den k�nslan kan inte k�pas f�r pengar.
Efter bara en kort tid s� tyckte vi att Scooby "beh�vde" en liten "syster". Vi bokade d�rf�r en liten tik som kallades Jane p� SOS-sidan. Hon kom till oss i Sverige strax efter midsommar och blev omd�pt till Tottsi.
En s�regen och best�md liten dam som frimodigt tog f�r sig av det nya livet i Sverige. Det var bara tv� problem; 1. Hon jagar katten. 2. Scooby blev inte alls glad �t att f� en "syster".
Han blev faktiskt otroligt svartsjuk och missn�jd att beh�va dela med sig av uppm�rksamheten. Scooby tillh�r de hundar som faktiskt kan sura, och han kan sura ordentligt. Det tog m�nader innan han vant sig n�gorlunda vid sin "syster". De �r idag lika s�ta v�nner som de flesta syskon �r, dvs. "syskonk�rleken" frodas och de leker aldrig med varandra. Fast lite glada �r de nog �t varandra, i alla fall n�r de �r sj�lva hemma, d� brukar de sova bort dagen tillsammans i dubbels�ngen. Mjukt och gosigt! D�rf�r avslutar jag denna ber�ttelse med ett citat; "Det ska va� g�tt � leva".
I huvudet p� Tottsi;
Hej! Det �r jag som �r Tottsi, �ven om jag kallades f�r Jane i Spanien. Jag kom till Sverige i slutet av juni -03. Det var inget kul att flyga. Jag f�rst�r inte varf�r jag inte fick sitta direkt i kn�et p� Kim, d� hade det varit helt okej, utan hon hade stoppat ner mig i en konstig v�ska. Klart man blir arg d�. Jag lyckades n�stan att bita mig ut ifr�n den. Jag fick i alla fall in ett litet bett p� Kims hand i kampen f�r att bli fri. P� Arlanda s� v�ntade mina "mattar" p� mig. De tyckte att jag var v�ldigt liten och s�t och lyfte direkt upp mig f�r att krama mig. Jag var ju v�ldigt tr�tt efter resan s� det k�ndes riktigt bra.
N�r vi kom fram till mitt nya hem s� visade det sig att det fanns en hund till d�r. Han heter visst Scooby och kommer ocks� fr�n Spanien. Han var betydligt st�rre �n mig, men det spelar ingen roll. Jag ska nog s�tta honom p� plats. Det hade varit en jobbig dag f�r mig s� nu ville jag sova. Jag tog sats och till slut lyckades jag hoppa upp i s�ngen. Det tyckte inte Scooby om, han blev faktiskt r�tt sur. L�jligt tycker jag, det finns ju plats f�r honom ocks�. Jag vill i alla fall ligga i s�ngen och vill jag n�got s� g�r jag det, s�n �r jag.
Jag trivs j�ttebra h�r. Nu har mina "mattar" ocks� f�rst�tt att de inte kan bjuda mig p� vad som helst. I b�rjan fick jag vanligt torrfoder. Usch, det �r ju inget gott. Numera s� f�r jag vanlig mat, precis som de �vriga i familjen.
Jag trivs som allra b�st n�r vi �r i sommarstugan ute p� landet. De har en speciell utg�ng f�r mig. Det �r en lucka i v�ggen s� jag kan g� ut n�r jag vill. Fast mina "mattar" s�ger att det �r katten som ska anv�nda den. Det g�r v�l bra tycker jag, fast det roligaste �r att jaga iv�g den d�r katten. Nu har vi l�rt k�nna varandra b�ttre s� nu �r jag faktiskt riktigt sn�ll mot Linus, som katten heter. Scooby �r okej han ocks� �ven om jag tycker att han surar lite v�l mycket ibland. Och mina "mattar" �r underbara. Jag har lyckats att dressera dom riktigt bra.
Vov p� er.
(ett klick p� bilden tar dig till dog-pounden Malaga Refuge)
(klicka p� bilden om du vill till SOS-sidan)
