Tyska Braas och Svenska Benders agerar i  gemensamma,  dolda aktioner, för att klämma maximala priser ur marknaden.

Olagligt, fult, hänsynslöst, borde stoppats för många år sedan. Läs vidare, kopior på olagliga kontrakt, ljudfil från inspelat samtal och annat som visar den verklighet som sätter konkurrensen ur spel och gör det möjligt för giganterna att ta ut överpriser för takpannor.

Den tyska gigantkoncernen Braas gick in i Sverige på 90 talet, fullföljde vad dess moderbolag Redland påbörjat i Norden och  köpte upp ett tjugotal takpannefabriker.  De flesta lades nästan omedelbart ned, till och med bröts ned med maskiner för att ej kunna återuppbyggas (se listan nedan). Braas behöll de största: Zanda, Jönåker och Vittinge. Etableringen följdes upp med ett tyskt/svenskt bolag  i Sverige. Därmed säkrades  kontroll över mer än 50% av all tillverkning och försäljning av takpannor i landet.  

Giganten Braas tillsammans med Benders nöjde sig dock inte med en stark etablering. Marknaden skulle kontrolleras i en maktposition.                       

För att åstadkomma detta inleddes ett samarbete mellan Braas och Benders Takpanneindustri. Samarbetet tålde inte dagens ljus och skedde därför dolt och med hjälp av bulvanföretag.   Tillsammans skulle de  förvärva och lägga ned den sista av de få kvarvarande tillverkarna som kunde bjuda konkurrens. Detta företag hette Hultapannan AB.  Därefter var konkurrensen försumbar och marknaden strukturerad enligt vvd Ove Benders eget uttalande vid information omedelbart efter köpet.

Carl-Erik Hansson delägare och vd för Hultapannan AB krävde bl a att Braas skulle ansvara för finansiering av ett blivande bolag där han avsåg att bedriva agenturförsäljning av takpannor bl a från Holländska Koramicgruppen - konkurrenter till Braas. Hansson krävde dessutom att Braas skulle hålla honom med tjänstebil och betala hans lön fram till pension. Stora, tillkommande kostnader utöver själva köpeskillingen således. Men den undanröjda konkurrensen var värd priset.   

Hansson lät upprätta avtal  med sina krav. Det skickades runt med fax mellan berörda köpare av Hultapannan: Braas och deras bulvanföretag.  Benders var ej med här och det säger en hel del om vem som var verklig köpare.  Avtalet godkändes och förvärvet av Hultapannan AB kunde avslutas, vilket ägde rum i oktober 1994. Hansson påpekade särskilt fördelarna  med braasöverenskommelsen:  nu kunde priserna hållas uppe och stämmas av mellan konkurrenterna Braas och Koramic. Exakt det som konkurrenslagarna förbjuder.  

Året tidigare hade Carl-Erik Hansson en helt annan uppfattning om samma sak. Då hade Braas förvärvat ett annat företag och listan på förvärvade företag var redan lång.

I mars 1993 lämnar  Carl-Erik Hansson in anmälan till konkurrensverket mot Braas´ för olagligt företagsköp,  med en lista på av Braas uppköpta och nedlagda fabriker i Sverige, Danmark och Norge. Redan då var vi alla överens om att det var en gigantisk maktposition och monopolbildning på gång av Braas.

Konkurrensverket vidtog inga åtgärder mot Braas med anledning av Carl-Erik Hanssons anmälan. Verket har hittills ej heller vidtagit åtgärder med anledning av anmälan mot Braas som lämnades in vid Hultapannans förvärv och nedläggning. Bristande resurser och omorganisationer i stor skala anser jag vara den direkta orsaken. I grunden är det naturligtvis så, att om den politiska viljan finns så finns det också resurser. Åtminstone 50% av den svenska produktionen lever skyddat bakom någon form av olagligt maktmonopol. Under senare år har även svenska tak, vilka i högsta grad är utländska tak, bestående av LafargeBraas med stöttning från Benders, lyckats med detta. De svenska byggmaterialpriserna är högst inom EU. Makt och monopolbildningen ger de utländska giganterna ofantliga summor på svenska folkets bekostnad. 

En konkurrerande takpannefabrik under byggnad måste stoppas.                                                       
Ett viktigt instrument för Braas/Benders när de skapade sin maktposition på den svenska marknaden var smutskastning, förtal och förvrängning av verkligheten. Takpannefabriken A-Roof i Voullerim, Norrland, är ett konkret exempel. Vvd Ove Bender lämnade falsk information till tidningarna:  marknaden övermättad med överproduktion, den hade startats med bidrag, den var gjord av gamla, begagnade delar och således oduglig för produktion.

Kapitlet om smutskastning, intriger, infiltration och inblandning från Vattenfall och Nutec beskrivs i Kapitel II.

Ge gärna din syn på vad som har beskrivits.                                                                                                                          Tipsa någon du känner                                                                                                                              

Tillbaka --> View My Guestbook Sign My Guestbook Hosted by www.Geocities.ws