 |
 |
 |
| �ntligen avresa! M�ndag 11 juni 2001 var nu slutligen h�r men beslutet att resa togs f�r mer �n ett halv�r sedan. Sedan dess har avresedatumet n�rmat sig med stormsteg medan min �att-g�ra-lista� till synes fyllts p� i samma takt som den t�mts i och med att nya fr�getecken dykt upp. Jag hade hunnit s�lja allt jag hoppades, s�som cykeln, flygsk�rmen, segelb�ten och den radiostyrda helikoptern. Jag fick ocks� m�jlighet att s�ga hej d� till m�nga av mina v�nner i min l�genhet innan jag slutligt l�mnade ocks� den. Och dem. De sista dagarna var j�ktiga. Jag hade tidigare bara packat n�gra l�dor och hade tv� dagar p� mig f�re avf�rdsdagen. Med hj�lp av min mamma, pappa och bror s� st�dade vi ur hela l�genheten och packade ihop allt f�r magasinering. Med n�gon timmes marginal s� hann vi f�rdigt tills p� s�ndagkv�llen. Allt avrundades sedan med en trevlig familjemiddag p� Orientexpressen, i resans tecken. N�rvarande var f�rst�s �ven min brorsdotter Moa med mamma Nancy. Jag reste med Swissair vilket gick str�lande. Jag gjorde tv� mellanlandningar p� v�gen till Buenos Aires, som var mitt f�rsta resm�l. Det f�rsta var i Z�rich. Dit fl�g jag mycket bekv�mt med tv� stora skinns�ten f�r mig sj�lv. D�refter var det flygplansbyte. V�skorna sk�tte sig sj�lva s� jag virrade mig den l�nga str�ckan genom Z�rich flygplats fram till mitt n�sta plan. Det var uppenbarligen inte m�nga fr�n Stockholm som hade t�nkt �ka till Sydamerika. D�refter fortsatte jag i resan �ver Atlanten i ett st�rre plan. Jag hamnade bredvid en �ldre brasiliansk kvinna som glatt ber�ttade om sina barn och barnbarn, ackompanjerad av en serie bilder. Tyv�rr s� f�rstod jag inget av hennes ord. Vilket uppenbarligen �ven den portugistalande flygv�rdinnan hade sv�rt med. Min andra medresen�r var en norrman som var p� v�g f�r att s�ka olja f�r Norges r�kning utanf�r Brasiliens kust. Han hade rest en del i Brasilien, fr�mst i omr�det kring Rio de Janeiro. Han fick adressen till denna sida s� om han l�ser detta � �Heja Norge!�. F�rutom att norrmannen ber�ttade om de vackra brasilianskorna s� ber�ttade han en del om faran i landet. Till detta h�rde en ber�ttelse d�r en kvinna stoppat en buss en bit utanf�r Rio. Hon stormade in p� bussen och d� m�rktes att hennes kl�der var kraftigt nedblodade. Hon bad inte om hj�lp och fick heller ingen hj�lp av medresen�rerna och bussturen fortsatte. Snart stoppades de dock snart igen. Denna g�ng stormade det in en grupp milit�rpoliser med automatvapen. De letade snabbt upp kvinnan och b�rjade s�ka igenom hennes kl�der. Ut ramlade d� ett finger med en diamantring p�. Uppenbarligen hade n�gon inte varit snabb nog att l�mna sina v�rdesaker. P� resan �terstod en mellanlanding i Rio d�r mina nyfunna v�nner l�mnade mig. Efter en timmes benstr�ckare p� flygplatsen s� v�ntade sedan ytterligare 2.5 timmes flygresa, innan jag slutligen landade p� en regnig flygplats utanf�r Buenos Aires. |
 |
 |
