Fråga: Är du feminist?

Svar: Nej. Det finns de som tycker att jag ska kalla mig feminist. "Feminismen vill ju bara ha ett jämställt samhälle, varför kallar du dig då inte feminist?". Vore det så att jag verkligen kunde tro att feminismen kämpade helhjärtat för ett jämställt samhälle, och att ingen kvinna eller man skulle diskrimineras på grund av kön, då skulle jag självklart kalla mig feminist. Dagens feminism tycker jag dock har en kvinnlig slagsida, och betonar kampen mot att kvinnor diskrimineras, och jag tycker dagens feminism inte tillräckligt uppmärksammar sådant som diskriminerar män. Därför kan jag inte kalla mig feminist. Feminismen anser också att det finns ett systematiskt förtryck mot kvinnor, och därför är förtryckande åtgärder mot män önskvärda och det anser jag felaktigt.

Fråga: Är du antifeminist?

Svar: Tidigare kallade jag mig inte antifeminist, men jag gör det allt oftare. Jag har med tiden börjat tycka att feminismen är ett verkligt hinder för jämställdhet. Men förhållandet mellan antifeminism och feminism är extremt komplicerat och det är svårt att beskriva det kortfattat. Jag är antifeminist, men jag har förmodligen samma mål som många feminister (att ingen ska diskrimineras och att vi ska ha jämställdhet) och i många sakfrågor håller jag med feminister. Icke-desto-mindre anser jag att feminismen som sådan är ett problem.

Jag är medlem i Antifeministiska Samfundet (www.antifeminist.nu).

Fråga: Vad är bäst? Likhetsfeminism eller särartsfeminism?

Svar: Jag tror att könen är olika i sig. På så sätt tror jag mer på särartfeminismen. Idag är det likhetsfeminismen som är den mest populära och politiskt korrekta. Det som får mig att tro att könen är olika i sig är att de könsroller som finns i vårt samhälle verkar vara globala. Inte i något samhälle verkar könsrollerna vara annorlunda. Det finns inte heller några bevis för att det någonsin i mänsklighetens historia funnits ett samhälle där det varit annorlunda. Jag tror inte att det är en ren slump att det är så här. Tittar man också på andra däggdjur tycker jag mig se vissa likheter i könsrollerna mellan djurens kön och människans kön. Vår biologi tror jag är viktig när det gäller könsroller.

Fråga: Om du tror att män och kvinnor är olika, borde de då inte behandlas olika?

Svar: Det blir farligt om man använder statistiska skillnader mellan män och kvinnor och sedan applicerar detta på individer. Exempel: män är statistiskt sett starkare än kvinnor. Om det nu skulle finnas en lag som säger att bara män måste göra värnplikt eftersom de är starkare så skulle jag bli upprörd, för den skulle vara könsdiskriminerande. Om lagen istället sa att endast de tillräckligt starka måste göra värnplikt så skulle jag inte alls bli upprörd. Detta trots att det i praktiken skulle innebära att kanske 90% av de värnpliktiga vore män. Comprende?

Fråga: Anser du att jämställdheten i Sverige har gått för långt?

Svar: Jag avskyr det där uttrycket! Jämställdheten har inte gått för långt! Den håller på att gå fel väg i och med att feminismen är vägvisare. Jag vill ha en jämställdhet där varje man och kvinna har möjlighet att göra vad de vill och inte dömas av fördomar på grund av sitt kön. Jag tror inte att min vision av jämställdhet kommer att leda till att 50% av dagisfröknarna är män och att 50% av byggjobbarna är kvinnor. Men jag vill att den man som vill bli dagisfröken och den kvinna som vill bli byggjobbare ska slippa att kämpa emot fördomar och bara kunna koncentrera sig på att göra ett bra jobb.
 

Fråga: Vad är det för fel på feminismen?

Svar: Dess mål är helt ok, men medlen är ofta helt förkastliga. Man kan inte minska diskrimineringen mot kvinnor genom att diskriminera män "tillbaka". Jag är rädd att feminismen har ett drag av klassisk fördomsfullhet. Det är de bråkiga och de buffliga männen som förtrycker sin omgivning som får vara mall i kritiken mot "männen". Feministerna kanske helt enkelt gör en generell bedömning av halva mänskligheten efter de män som syns, och efter personliga erfarenheter. Även om betydelsen av personliga erfarenheter inte ska underskattas så måste man vara försiktig och inte dra generella slutsatser efter dem. Detta leder ofelbart till fördomsfullhet.

Feminismen är också onyanserad. Allt ont skylls på männen och allt i samhället kan förklaras med könsmaktsstrukturer. Det är så grovt förenklat att det blir felatkigt, tycker jag.

Feminismens grundtes är att kvinnor är förtryckta och att det råder en könsmaktsordning där män kommer överst och kvinnor underst. Jag tror helt enkelt inte på det! Jag köper inte feminismens grundtes!

En annan sak som är läskig med feminismen är att den håller på att bli någon slags statsideologi. Hela det officiella Sverige är på god väg att erkänna sig feministiskt, och de som inte vill bekänna sig som feminister stöts bort. Det är en hemsk process, men samtidigt fascinerande. Så här blir det när media, makthavare, utbildningsinstitutioner, lagar osv. bestämmer sig för vad som är "rätt" och sedan påverkar oss alla. Till slut verkar det omöjligt att tycka något annat. Allt detta vore väl skäl nog för att granska feminismen kritiskt?

Jag tror dock att den historiska domen mot feminismen blir hård. Jag tror att om 30 år så kommer någon "Lukas Moodysson" att göra en träffsäker satir över hur vi tänkte i vår tid. Jämför med Moodyssons film Tillsammans som handlar om 1970-talet: idag känns 70-talets självklara sanningar obegripliga. Jag tror att vi om 30 år kommer att skratta självkritiskt åt vår tids jämställdhetstänkande och feminism.

Feminismen förtjänar att granskas kritiskt.