Henning Mankell säger i TV-programmet Carin 21:30 (SVT) att i år borde det bli en kvinnlig nobelpristagare i litteratur. Nobelpristagaren i litteratur tillkännages imorgon. Jag är en sådan här konstig person som inte bryr mig om ifall det är en man eller en kvinna som får nobelpris utan mitt främsta intresse är att det ska bli en värdig vinnare. Men så är jag konstig också... Blir det en man som får priset så lovar jag att det kommer att bli protester för att pristagaren har "fel" kön. (tillägg skrivet 2 oktober: det blev en man ("Äntligen!" -ha, ha-). Så nu väntar jag på protesterna). Tillägg skrivet 4 oktober: litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström "rasar" mot priset som hon kallar ett manspris (91 män och 9 kvinnor har fått priset). Hon säger att det "fattas" ett 40-tal kvinnor i listan på nobelpristagare. Svenska Akademiens försvar att de inte vill kvotera kvinnor till priset avfärdar hon med att idag kvoterar de redan män till priset. Hon säger att Svenska Akademien bryter mot Nobels vilja, för han ville att priset skulle vara könsneutralt. Mina frågor: är könsneutralitet när man tar hänsyn till kön, eller när man inte tar hänsyn till kön? Är 50-50 definitionen på könsneutralitet?

I Nigeria har en kvinna frikänts efter att tidigare ha varit dömd till döden genom stening för otrohet. Protester mot den tidigare dödsdomen hade strömmat in från hela världen, bland annat hade Aftonbladet på sin förstasida på webben ett formulär där man fick fylla i sitt namn för att protestera mot domen. Missförstå mig inte; jag tycker inte att den här kvinnan skulle ha avrättats, men det är fascinerande att se omvärldens reaktion mot en sådan här dom. Vad jag vet så dömdes en man till döden genom stening förra året i Nigeria för att han hade haft sex utanför äktenskapet. Vad som har hänt honom vet jag inte. Kanske kommer Aftonbladet starta en namninsamling för att rädda den otrogne mannens liv, men det känns inte särskilt troligt. Det är intressant med kvinnor och dödsstraff. Kommer ni ihåg Karla Faye Tucker som avrättades i Texas för några år sedan? Hade hon varit man hade hon utpekats som ett monster (hon yxmördade någon och sa att hon njöt av det), men nu var hon kvinna och istället var det staten Texas som fick kämpa mot skurkanklagelserna när de tog livet av en stackars kvinna. Lika när en kvinna arkebuserades för knarksmuggling i Vietnam för några år sedan. Bill Clinton, Påven och en rad andra ledare vädjade för hennes liv. Hade hon varit man hade de nog inte brytt sig, ialla fall kan man konstatera att de inte brukar reagera på samma sätt när män ska avrättas. Ett rättssystem som ofta sägs vara grymt och orättvist är Singapores; där döms alla till döden som har smugglat knark om knarket har överträtt vissa fastställda mängder. De har en 18-årsgräns för dödsstraffet, men annars tillämpas det oavsett om du är man, kvinna, fattig, rik, har svart hudfärg, har vit hudfärg, är utlänning eller inte osv. Det är intressant att det här konsekventa systemet ändå beskrivs som orättvist. Det systemet gör är ju att det bara tar hänsyn till brottet (och eftersom det gäller knarksmuggling så går det exakt att gradera brottet) och inte till vem som utför brottet. Sedan kommer kritiken att rättsystemet är grymt och orättvist för att det inte tar hänsyn till brottslingens person (som ju kan vara en 18-årig tjej likaväl som en 69-årig man). Men är inte ett rättssystem som dömer människor som begått samma brott till olika straff orättvist? Som dömer människor utifrån deras person? Kan det inte vara så att många ser ett rättssystem som inte drar sig för att skicka kvinnor till galgen som grymt och orättvist för att de förväntar sig att rättssystemet ska ta särskild hänsyn till kvinnor?

(jag är själv kluven i den här frågan; å ena sidan kan jag resonera logiskt att män och kvinnor ska ha samma straff för samma brott, men när det kommer till något så extremt som dödsstraff så får också jag den där oförklarliga känslan av att man inte ska avrätta kvinnor. Kanske är det en patriarkal tanke och jag är ett offer för patriarkatet, skämt åsido, det här tror jag är något som sitter djupt i vår kultur, ja, kanske rentav i våra gener. Tror att det är samma fenomen som ligger bakom att kvinnor ska räddas först vid svåra olyckor, t.ex. vid Titanics undergång. Det är möjligt att den här rädda/skydda-kvinnorna-instinkten också finns i mer vardagliga situationer, men just vid frågor om dödsstraff och allvarliga olyckor så blir det så tydligt. Patriarkalt eller inte så är det här i alla fall något som är positivt för kvinnor och som feminister inte gärna talar högt om. Och jag förstår dem. (När någon ska avrättas i USA blir det ibland demonstrationer utanför fängelset där folk demonstrerar för och emot att personen ska avrättas. Om det gällde avrättningen av en kvinna utgår jag från att feministiska organisationer demonstrerar mot avrättningen, men det vore intressant om de istället demonstrerade för avrättningen med motiveringen att kvinnor inte ska behandlas "snällare" än män))

Såg programmet Debatt i SVT. Det handlade bland annat om vad vi ska kalla flickornas könsorgan (springa? snippa? snäppa? osv). Det finns ju inget ord som alla tycker känns bra att använda i alla situationer och som passar på både småflickor och kvinnor. Det här har diskuterats förr och också jag har funderat på varför det inte finns ett enda namn. Förklaringen att det beror på att man ser kvinnans kropp och sexualitet som äcklig, ful och skamlig, ja, den förklaringen känns inte helt övertygande. Tala till exempel om för kvinnliga popstjärnor att om de har en sexig image så kommer de att sälja färre skivor... Visst finns det säkert dom som tycker att kvinnors kroppar/sexualitet är ful, äcklig och skamlig, men de kanske bara uttrycker sina personliga åsikter. Nåväl. En kvinna i debattprogrammet kom med nya argument som kändes fräscha. Tyvärr kommer jag inte ihåg hennes namn, men hon presenterades som frilansjournalist och företagsekonom. Hon sa att det faktum att killar har ordet snopp och att tjejer inte har något motsvarande ord kanske inte berodde på att flickornas kroppar var förknippade med skam, utan det kanske berodde på respekt och hänsyn för flickans kropp. Att det på något sätt ger henne integritet att vi inte går omkring och lättvindigt till vardags pratar om dessa kroppsdelar. Och sedan sa hon en riktig kalasgrej (jag kommer inte ihåg exakta ordalydelsen): om det är olika för pojkar och flickor så innebär inte det automatiskt att det är bättre för killar och att det är sämre för tjejerna och att vi måste göra så att tjejerna ska få det som killarna. Tål att tänkas på.

Jag inser att många sitter och tänker "men fitta då? Alla tjejer blir ju kallade för fitta!". För det första tror jag inte alla blir det, och för det andra tror jag inte dom som ropar fitta efter någon använder ordet i betydelsen "kvinnligt könsorgan" utan mer som en allmän svordom. Det är synd att ordet fitta kan användas som en allmän svordom, men det är också synd att vissa fortfarande alltid tar det så bokstavligt och inte tar hänsyn till i vilket sammanhang det används (det kan ju användas bokstavligt också och det är ett komplicerat ord som man måste ha känsla för språket för att kunna använda på ett bra sätt - hörde för ett tag sedan om en invandrarkvinna som ringt till vårdcentralen och ville boka tid för att hon, som hon sa, hade problem med fittan. Som invandrare måste det vara ett bedrövligt svårt ord att lära sig använda). Fitta är inte heller något bra alternativ till snopp, dels för att det är svårt att använda ordet så att inte andra blir arga eller uppfattar det som negativt, och dels för att, åtminstone i mina öron, så kan man inte använda det alls för småflickors könsorgan.

För att sammanfatta tror jag inte att avsaknaden av ett ord beror på en fientlig syn på kvinnors kroppar, jag är inte helt övertygad om att vi måste ha ett officiellt svenskt ord som alla använder (och framförallt tror jag inte vi kan sitta i debattprogram och diskutera oss fram till ett ord som härmed skall användas), däremot tror jag det är viktigt att alla flickor har ett ord för sitt könsorgan som de själva kan använda i vardagliga situationer så att det inte finns en "onämnbar" del av kroppen (och naturligtvis att de kan anatomiska namn så att de mer exakt kan prata med t.ex. läkare, men det borde faktiskt tillhöra allmänbildningen).
---
När vi ändå är inne på sexfrågor så måste jag berätta vad jag hittade i en bok som heter "Kram och kyss" [May Engvall och Febe Nilsson, Bonnier Carlsens förlag, 1996] och är en ordbok om sex och som riktar sig till barn (vet inte exakt ålder på målgrupp, men jag tänker mig att den passar för barn som är 9-12 år). Har bara bläddrat lite i den, men vissa ordförklaringar får mig att undra vad de som skrivit boken egentligen har för inställning till världen, och vad det är för något som de vill att barn ska lära sig. Exempel: mitt bland alla uppslagsord om sex så hittar jag ordet "Matriarkat". Varför är det ordet med? Och förklaringen till ordet: "Matriarkat kallas ett samhälle där kvinnorna bestämmer och har makten. Ordet kommer från det latinska mater som betyder mor. Motsatsen är patriarkat. Vi har tecken på att det fanns matriarkat i olika delar av världen långt innan patriarkaten tog över. Fortfarande finns det matriarkat, men de är inte så många och de är små". Förutom att jag inte fattar vad ordet har i uppslagsboken att göra så är det helt enkelt en felaktig förklaring (boken är faktagranskad av en sexualterapeut som heter Gertrude Aigner). Då och då hör man folk som påstår att det finns matriarkat och att det förr fanns många matriarkat. Jag har aldrig sett någon som lämnat någon som helst källa till påståendena. Kan påståendet vara mer ideologiskt baserat? Jag har läst socialantropologi ett par terminer och då var våra lärare glasklara på den här punkten: det finns inga bevis för att det finns eller någonsin har funnits matriarkat. Det är dags att dom som säger att det finns matriarkat berättar om sina källor. Vad finns det för anledning att sitta och smyghålla på sina källor? Den här boken, "Kram och kyss", anger inga källor och jag tror knappast att man kan använda den här boken som källa för att revolutionera hela forskarvärldens syn på mänskliga samhällen. Har författarna verkligen forskat i den här frågan? Eller hittar de bara på? (Jag har mailat förlaget och frågat om de kan låta mig få kontakt med någon av författarna så de får förklara sig. Jag återkommer naturligtvis om de hör av sig)
Finns ordet matriarkat så borde ordet patriarkat också finnas förklarat. Japp: "Patriarkat kommer av det latinska ordet pater som betyder far. Patriarkatet är ett samhälle där männen har makten. Så är det i Sverige och så är det i de flesta andra länder. Motsatsen, som är mycket ovanlig, kallas matriarkat. Det bästa är när vi får ett samhälle där kvinnor och män bestämmer precis lika mycket. Det sättet att leva på försöker vi komma fram till i Sverige". Det är märkligt att de inte bara ger en förklaring utan helt enkelt talar om vad som är bäst. De talar också om rakt upp och ner att Sverige är ett patriarkat. Jag skrev ovan att det inte finns bevis för att matriarkat finns, men det innebär inte automatiskt att alla samhällen är patriarkat. Samhällen är inte antingen matriarkat eller patriarkat. Det är en alldeles för svart-vit bild av världen. Lite annat från ordboken: ordet fitta förklaras så här: "Fitta är ett vanligt och gammalt ord för flickors och kvinnors könsorgan. Det har använts sedan långt tillbaka i tiden. Nu är ordet förstört: män och killar skriker och skriver det för att vara elaka och göra kvinnor ledsna. Andra ord du kan använda är sköte, springa eller vulva". Jaha, killar använder det för att göra kvinnor ledsna... Ja, då fick vi ju lära oss det. Sedan är det intressant att de föreslår synonymer som man ska använda istället (sköte, springa, vulva). Tänk en 14-årig kille som i en högstadiekorridor skriker "sköte" eller "springa" eller "vulva" till någon. Är det synonymer till fitta? Nä. Dom orden funkar inte för de är helt enkelt inte synonymer när det handlar om att "göra kvinnor ledsna". Ett till ord från ordboken: gigolo. Manlig prostituerad, för den som inte visste. Så här förklarar ordboken ordet: "Gigolo är en yrkesdansör som mot betalning dansar med kvinnliga gäster på restauranger. Han kan också vara prostituerad". Låter inte så dumt att bli gigolo och dansa med kvinnliga gäster på restauranger... jaha, han kan också vara prostituerad. Damn it! Skämt åsido. Det låter som att de tycker det är lite småtrevligt med att vara gigolo. När ordet prostitution förklaras så får vi faktiskt reda på att det inte bara är kvinnor som är prostituerade! Även barn kan vara prostituerade står det. Men manliga prostituerade finns tydligen inte, i alla fall inte i den här ordboken. Ordet hallick förklaras också: "Det finns män som tvingar kvinnor att ha sex med andra män och ta betalt för det. Men kvinnorna får inte själva behålla pengarna. Hallicken tar det allra mesta. Ett annat ord för hallick är sutenör". För ett par veckor sedan dömdes en "bordellmamma" till fyra års fängelse och livstids utvisning för att ha tagit hit tjejer från baltikum och tvingat dem till prostitution. Ordet bordellmamma förklaras inte i boken. Nästa ord i ordboken: omskärelse. Det förklaras med att det är när delar av pojkens könsorgan skärs bort och att "om det görs på rätt sätt påverkar det egentligen inte det sexuella hos pojken", men "när delar av könsorganen hos flickor skärs bort heter det könsstympning". Åtminstone den sista meningen kan jag intyga är sann: skär man bort förhuden på pojkar handlar det om "omskärelse", men oavsett om man skär bort någonting från en flicka eller inte så handlar det alltid om "könsstympning" när det gäller flickor (det finns olika varianter av könsstympning och i många fall skärs ingenting bort (t.ex. klitoris "prickas" med en nål) eller så motsvarar könsstympningen exakt den manliga omskärelsen rent anatomiskt (hud som täcker klitoris skärs bort) och den allra grövsta varianten (i princip allt mellan de yttre blygdläpparna skärs bort) är ovanlig men av någon anledning brukar det vara den grövsta typen av omskärelse som "används" i debatten). Vore lite spännande att veta varför man är så noga med att använda olika ord (könsstympning/omskärelse) beroende på om det är en flicka eller pojke det handlar om.

Ja, detta var bara några exempel från boken och frågan är vad det är för världsbild som författarna vill ge sina unga läsare? Ibland tänker jag "det är väl inte så konstigt om människor blir feminister? Det är nästan konstigt att vissa inte blir det med tanke på vad som skrivs och sägs i tidningar, böcker, tv, radio osv".
---
Från det ena till det andra... Idag meddelade Göran Persson att jämställdhetsminister Margareta Winberg lämnar regeringen för att istället bli ambassadör i Brasilien (kunde dom inte skicka henne lite längre bort? *förlåt* det var 100% skämt i den anmärkningen). Ny jämställdhetsminister blir Mona Sahlin. Som det känns nu så tror jag att det innebär en förbättring. Även om också Mona antagligen är feminist så verkar hon inte ha den här järnhårda ideologiska synen med könsmaktsstrukturer, patriarkatsteorier osv. Ett fall framåt, kan man kalla det.

För övrigt tillsatte Göran Persson tre nya ministrar idag. Laila Freivalds blir ny utrikesminister efter Anna Lindh och två andra för mig okända kvinnor ersätter migrationsminister Jan O Karlsson. För mig är det helt ok att tre kvinnor tillsätts (nu är det 11 män och 11 kvinnor i regeringen). Det jag hoppas är att Göran Persson inte känt att "nu måste jag hitta kvinnor till regeringen" utan att han valt dom tre personer som han ville ha, helt enkelt (oavsett kön, hudfärg, etnisk eller religiös tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning, som man brukar säga - i Sverige är vi ju könsjämställdhetsfixerade och är noga med fördelningen kvinnor/män. Jag kan tänka mig att i många länder är man mer intresserade av till exempel hudfärgsfaktorn). Om han anser att de bästa ministrarna som nu står att finna är tre kvinnor, tre män eller två kvinnor och en man eller whatever spelar ingen roll för mig. Jag bryr mig faktiskt inte om alla ministrar är kvinnor, för jag hoppas och tror inte att kvinnor på något sätt är sämre/bättre eller annorlunda bara för att de är kvinnor. Jag hoppas och tror inte att de på något sätt skulle föra en "kvinnlig" politik som jag som man inte skulle gilla. Jag noterar att vi nu får vår tredje kvinnliga utrikesminister i rad (Lena Hjelm-Wallén, Anna Lindh, Laila Freivalds) och även om jag noterar det så lägger jag ingen värdering i det.
---
Pensionsåldern i Italien ändras från 57 år och kommer att bli 65 år. För män. För kvinnor blir den 60 år. Rent hypotetiskt, tänk om ett land skulle ha tvärt om - 65 för kvinnor och 60 för män och motivera det med till exempel att män lever ca 5 år kortare än kvinnor. Skulle det bli någon reaktion? Någon som protesterar? Någon som inte gillar det? Nu får alltså italienska kvinnor en pensionsperiod på ungefär 20 år och italienska män ungefär 10 år. Nu vet jag inte om det innebär att män har lägre skatt, men jag tror inte det. Enligt nyheterna i tv (kommer inte ihåg kanalen!) går 2/3 av Italiens kostnader för välfärdssystemet till pensionerna, så det är nog inte småpengar vi pratar om. Egentligen tycker jag det vore fullständigt självklart att italienska män inte ska betala lika mycket skatt som italienska kvinnor. Sedan undrar jag vad Sverige kommer att göra åt det här. Italien är ju ett EU-land. Blir det bojkott eller bara fördömanden? Eller... blir det... tyssssssstnad...

Tillägg skrivet 10 oktober 2003: Aktuellt visar idag ett inslag om att EU om några veckor lägger fram ett förslag som kan förbjuda könsdiskriminering när det gäller "pensioner, försäkringar och reklam". ÄNTLIGEN!!! Första delen av inslaget handlar om att reklam med lättklädda kvinnor kan förbjudas, men att det väcker farhågor om att det kan leda till censur. Andra delen handlar om försäkringar och det sägs att förslaget om förbud nu kommer till därför att det visat sig att kvinnor ibland kan få lägre månatliga pensionsutbetalningar från privata pensionsförsäkringar eftersom kvinnor förväntas leva längre. Jag har ju tjatat länge om att jag tycker att könsdiskriminerande försäkringar ska förbjudas, och om EU nu vill göra det så är det bra. Att det sker för kvinnornas skull spelar egentligen ingen roll, men det är lite märkligt att inte förrän kvinnor också drabbas så kommer kravet på förbud. Män kommer nu att få billigare trafikförsäkringar och livförsäkringar. I inslaget pratade man bara om de privata pensionsförsäkringarna som människor tecknar frivilligt hos privata försäkringsbolag, men om EU ska kräva att pensioner ska vara könsneutrala så borde ju Italiens statliga pensionssystem (som jag skriver om ovan) vara otillåtet. Annars skulle ju förbudet kännas som en spottloska i ansiktet.

Appropå italiensk jämställdhet så läste jag i dagens Gefle Dagblad (jag bor i Gävle) att en delegation italienska kvinnor är här i sta'n för att träffa kvinnor. EU har satsat 12 miljoner euro för att skapa ett kvinnligt nätverk inom EU. Vad jag förstår av tidningen så är det inte klart vad de ska syssla med eftersom italienskorna var här för att diskutera den saken. Italienskorna var imponerade av att svenska staten satsar på lokala projekt bara för kvinnor (vad nu det innebär...), och svenskorna var imponerade av att Italiens arbetsförmedling har extra resurser för att hjälpa just kvinnor på arbetsmarknaden. Men som sagt, vi får väl se vad det här nätverket kommer att innebära i praktiken.

Tillägg skrivet 23 oktober 2003: när Gefle Dagblad skrev om Italiens nya pensionssystem så skrev de inte om könsskillnaden i pensionsåldern, men däremot så hade de en liten faktaruta om pensionåldern i andra EU-länder. I Storbritannien är den också 60 för kvinnor och 65 för män, i Belgien är den 62 för kvinnor och 65 för män och i Österrike 57 för kvinnor och 59 för män.

Aftonbladet skriver idag om en brittisk forskare (Michael Gurian) som säger att män inte städar lika ofta som kvinnor för de ser helt enkelt inte att det är stökigt. Han säger att mäns hjärnor är sämre på att se detaljer. Aftonbladet skriver: "Knepen för att slippa städa är många och varierande. Michael Gurians är det senaste och kan låta vetenskapligt". Mäns hjärnor påstås fungera sämre, och Aftonbladet säger att det är ett knep för att slippa städa. Vad är mest förolämpande? För ett par veckor sedan skrev Aftonbladet en artikel om shopping. Artikeln började "Nu är det bevisat. Män kan inte shoppa". Det var en forskare som kommit fram till att kvinnor i genomsnitt shoppade längre tid än män. I sak kanske det här stämmer. Jag tror att vi är statistiskt olika och det kan finnas biologiska skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Men finns det överhuvud taget inget som män är bättre på? Och om det finns det - skulle Aftonbladet våga skriva det? Det känns ibland som att det också är en tolkningsfråga om männen eller kvinnorna ska anses vara bäst, exempelvis skulle nyheten om shoppingen kunna heta "nu är det bevisat att män är bättre på att shoppa för de gör det mycket snabbare", och när det är en tolkningsfråga om vilka som ska pekas ut som "bäst" verkar det som att det alltid blir kvinnorna.

TV4:s regionala Gävle-Dala-nyheter berättar att polisen i Dalarna inte hinner med att utreda alla brott. Därför prioriterar polisen nu hårt. Prioriterat är bland annat "angrepp mot kvinnor och barn". Angrepp på män är alltså inte prioriterat. Undrar vilken grupp de plockar bort härnäst ifall de måste prioritera ännu hårdare; kvinnorna eller barnen?
---
Idag presenteras en rapport från SCB som handlar om våld. I Aktuellt där man berättar om rapporten är temat att allt fler unga kvinnor utsätts för s.k. gatuvåld. Gatuvåldet brukar ju inte ha särskilt hög status i den politiska debatten; det betraktas ungefär som "shit happens", tycker jag. Kanske kan det nu bli en förändring i debatten om det visar sig att fler kvinnor drabbas av gatuvåld? Ett slags statushöjning i debatten med fler åtgärder från politikerna? SCB:s rapport visar att 14% av kvinnor mellan 16-24 år har utsatts för våld senaste året, och för män i samma åldersgrupp är siffran 20%. Siffran för våld mot kvinnor har höjts från 10% år 2000 till 14% år 2003.
---
Appropå den här undersökningen så läste jag häromdagen att Vänsterpartiet i Sandviken vill att kommunen ska ge 100 tusen kronor till den lokala mansjouren. Åh, tack det var ju snällt mot männen... nej, så roligt var det inte. Pengarna ska ges till mansjouren så att mansjouren kan få de män som slår kvinnor att sluta slå kvinnorna. Så även om man ger till män så är det ändå för kvinnornas skull... Nåja. Att jag tar upp det här beror på att i Vänsterpartiets motion står det också att nästan var fjärde kvinna mellan 18-24 år under det senaste året utsatts för våld, och de har som källa kvinnomaktutredningen som gjordes under 1990-talet. Är våldet 14% eller 25%? Det beror nog på vem man frågar; SCB eller Vänsterpartiet.

Idag meddelades att en iransk kvinna får Nobels fredspris i år. Hon arbetar för mänskliga rättigheter för kvinnor och barn i Iran. Det är helt ok att hon får priset. Inte för att jag tror män i Iran har det så himla lätt alltid, men jag tvivlar inte på att kvinnor och barn har massiva problem och som måste bekämpas. Men tänk om någon som kämpar för mänskliga rättigheter för män (och barn) skulle få priset? Eller, jag ska omformulera frågan, tänk om det fanns någon som kämpade för mänskliga rättigheter för män (och barn)?
---
Något helt orelaterat: läste i Expressen om en kurdisk kvinna som blivit våldtagen på en militärbas av turkisk militär. Nu ska det bli rättegång. Kvinnan hade på sig ögonbindel vid våldtäkten och kan därför av förklarliga skäl inte peka ut någon enskild. Nu är alla 405 män som tjänstgjorde på militärbasen åtalade för våldtäkt. Expressen skriver: "Fall av detta slag ses också som test på Turkiets vilja att godta demokratiska normer av europeisk modell och på så sätt underlätta ett inträde i Europeiska unionen". Det hela är kryptiskt, men jag tror Expressen menar att det är bra att de åtalar hela bunten. Men att det på något sätt skulle ha med demokratiska normer eller europeiska modeller att göra är tveksamt. Tänk om en turk hade mördats i en kurdisk by, och Turkiet skulle åtala alla 405 bybor för mord. Självklart måste Turkiet ta itu med sina soldaters beteenden mot den kurdiska befolkningen ifall de vill komma med i EU, men det måste gå att göra det på något annat sätt. Skulle alla 405 dömas för våldtäkt borde det vara ytterligare ett steg för Turkiet från EU.

ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt skriver ett månadsbrev varje månad. Här är från månadsbrevet i oktober:

"Ja nu har september gått och lämnat tråkiga minnen efter sig. Tre kvinnor har mördats av tre män. Hur kan det hända i det offentliga rummet utan att någon varken ser eller hör? Vi vet att det handlar om att våga se och bry sig."

De mord hon pratar om är mordet på utrikesminister Anna Lindh, en femårig flicka i Arvika och en 16-årig flicka utanför Sundsvall. Tre fruktansvärda tragedier och som nästan har förlamat Sverige av sorg. Så det där om att vi inte ser, hör eller bryr oss, det känns... konstigt. VEM har inte brytt sig? Sedan ifrågasätter jag också att hon tar upp offrens kön. Anna Lindh var kvinna, visst, men hade hennes kön något som helst med mordet att göra? Och 5 åringen i Arvika, var hennes kön relevant? Hon var ingen kvinna, och hon mördades, vad jag förstår, helt slumpmässigt och mördaren kunde lika gärna ha attackerat en pojke. Det känns nästan tarvligt av Ireen att skriva som hon gjort.

Några rader längre ner skriver hon:

"Efter den veckan i september när tre mord har skett, känns det naturligt att utesluta männen från det offentliga rummet. Kanske är det dags att satsa på barnen och införa en obligatorisk mänsklig tjänstgöring med etik och moral med särskild fokus på respekt. Ett gammalt talesätt är ju att män blir män i militärtjänsten - slopa militär och kalla den etik- och moraltjänst."

"Utesluta männen från det offentliga rummet". Är det utegångsförbud som ska diskuteras igen? Gäsp. Och hon föreslår att slopa militärtjänsten och införa någon slags etik och moraltjänst... för alla eller bara för killarna? Kanske för killarna så att vi lär oss lite hyfs och kanske når upp till kvinnornas höga etik och moralnivå. För övrigt finns det få talesätt som jag hatar lika innerligt som att män blir män i militärtjänsten. Som att värnplikten skulle vara för killarnas egen skull. Blä.

Och det här är från månadsbrevet i september...

"I början av augusti fanns ett anmärkningsvärt bröllopsfoto på en landsortstidnings familjesida. Bruden sitter på knä och brudgummen står bakom med ett basebollträ och måttar ett slag. Många läsare hörde av sig angående bilden och brudparet fick en möjlighet att förklara sitt bildval.

De ansåg att "vi behöver lite mer skoj i livet". Hur detta kan vara humor övergår mitt förstånd. Likaså är det förunderligt att bruden får försvara bildvalet medan mannen inte får frågan om vad som gick genom hans huvud när han "skojade" till det. Män tillåts skämta med kvinnors hälsa som insats."

Några rader längre ner i brevet:

"Hur skulle det ha sett ut om kvinnan i stället stått bakom honom med basebollträt i högsta hugg? Det är givetvis också fel, men hur hade vi då, med vårt samhälles syn på vad som är normalt, reagerat?"

Min kommentar: jag har inte sett fotot, men det låter inte så roligt tycker jag. Man bör inte skoja om våld. Även om 99 av 100 tycker bilden är kul så är det 1 av 100 som tar mycket illa upp. Så Ireen och jag är överens om det, men sedan är vi inte så överens om resten. Först att hon klagar på att bruden får försvara bildvalet medan mannen inte får frågan om anledningen till det hela: först vet jag inte vad hon menar med "får", det kan ju helt enkelt ha varit bruden som öppnade munnen först när de fick frågan, sedan: tror Ireen på allvar att det innebär att bruden på något sätt får stå till svars för tilltaget? Och är det en fördel för mannen att inte "få" försvara sig? Sedan säger Ireen att män tillåts skämta med kvinnors hälsa som insats. Menar Ireen ungefär som att när en man får en örfil av sin fru i en komedi så skrattar alla, medan om han gett henne en örfil så... ja, då är det inte en komedi längre, helt enkelt? Var tillåts män skämta med kvinnors hälsa som insats (inte i den här tidningen i alla fall, för det var ju många som klagade)? I Ireens kommentar längre ner frågar hon sig om hur reaktionerna hade blivit om det varit omvända roller (hon som skulle slå honom). Ja, inte tror jag "många läsare hade hört av sig angående bilden" som det blev i det här fallet. Säkert hade många tyckt det varit kul. Skrattat. Inte ringt och undrat vad de menade med bilden och varit upprörda. Det är vad jag tror. Vad tror ni?

Avslutningsvis i ROKS oktoberbrev uppmanar de till kamp:

"Allmänläkaren och docenten som dömdes för att ha styckat en kvinna 1984, har ansökt om resning i regeringsrätten. De anser sig vara oskyldiga och vill ha tillbaka sina läkarlegitimationer. Agera nu och skriv till Regeringsrätten, Box 2293, 103 17 Stockholm, och protestera mot att läkarna som grovt skändat en kvinna kan få tillbaka sin legitimation"

[min anm: "allmänläkaren och docenten" är allmänläkaren och obducenten som dömdes för att ha styckat Catrine Da Costa 1984. De friades för mordet, men dömdes för styckningen och fråntogs sin läkarlegitimation]

Jag vet inte vad som är sant eller inte i det här målet, men ROKS är tydligen helt säkra. Innan någon följer ROKS uppmaning hoppas jag de tänker efter så de vet vad de sysslar med. De skriver till en domstol och ber dem att inte pröva ärendet (eller åtminstone inte bifalla överklagandet). Att skriva till en domstol för att försöka påverka domslutet, eller i värsta fall för att få domstolen att inte ens pröva ett fall, är för mig så helt... osannolikt. Jag saknar ord.

Fotnot: ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer, är remissinstans till regeringen, vilket innebär att när regeringen vill veta vad olika organisationer tycker i t.ex. jämställdhetsfrågor så är ROKS en av de organisationer man tillfrågar. Så ROKS är inte obetydlig som organisation, och skulle förtjäna att granskas hårdare av media.

Idag spelar Sverige VM-final i fotboll. Återigen diskuteras om varför man säger damfotboll när man inte säger herrfotboll, och om damfotboll är samma sport som herrfotboll osv. Gäsp. Svaren från feministerna är pinsamt förutsägbara: handlar det om att jämföra det rent sportsliga så är dam- och herrfotboll helt olika sporter och därför omöjliga att jämföra, medan om det istället är skillnaden i bidrag från myndigheter och sponsorer och uppmärksamhet från publik och media som diskuteras så är det precis samma sport bara det att det är dom underordnade stackars tjejerna som har helt andra villkor än herrarna. Så på frågan om damfotboll och herrfotboll är samma sport så är feministerna inte dummare än att de svarar ett klart och tydligt: det beror på (vad som är det mest fördelaktiga svaret för kvinnorna).

Mian Lodalen, journalist, säger i Gomorron Världen i P1 att man inte ska jämföra damfotboll med herrfotboll för tjejer och killar har så olika villkor, till exempel när det gäller träningstider (hon säger att det gäller i Stockholm, men hon tror att det ser lite bättre ut i Umeå). För några månader sedan kom ju en utredning som visade att i Stockholm så har tjejer bättre träningstider än killarna, så, jo, det är lite olika villkor. Och om det är bättre i Umeå så är väl det bra. Eller var det inte riktigt så Mian menade?

En till cool grej har jag hört i den här fotbollsfrågan. VM-finalen går i USA klockan 10 på förmiddagen lokal tid. Jag hörde en journalist som frågade en av spelarna i svenska damlandslaget om hon trodde att de hade låtit en VM-final för herrar gå den konstiga tiden. Hon svarade att tiden berodde på TV-rättigheterna till matchen. Klart, rakt, enkelt och bra svar. Hörde sedan att tiden beror på att man vill att matchen ska kunna direktsändas på bästa sändningstid i Europa, klockan 19.00 på kvällen (matchen spelas mellan Sverige och Tyskland), samt att matchen ska kunna direktsändas i TV i USA utan avbrott. Om det hade varit en VM-final för herrar och matchen gått i USA, tror ni att journalisten ens hade kommit på tanken att fråga "tror du att det är för att ni är herrar som de låter matchen visas en sådan här konstig tid?" (och om matchen går kvällstid kan ju direktsändningen i Sverige börja kalastiden 5 på morgonen, ungefär). Nej, journalisten hade inte frågat så, för när det gäller män så tänker man inte i könstermer och man tänker inte på att något över huvud taget skulle kunna vara negativt för män. Handlar det om kvinnor finns alltid den där könsaspekten med, och man gör sitt yttersta för att gräva fram något som skulle kunna vara negativt. Sedan kan det ju bli så här komiskt, att det som troddes vara negativt egentligen var positivt. Men hade tjejen som intervjuades fallit i fällan och börjat säga "jo, vi damer kommer ju alltid i andra hand och vi får aldrig samma villkor som män" osv. så hade det bara blivit ännu ett reportage i raden. Och jag måste påpeka att det vore otroligt lätt att ge journalisten ett sådant svar, för det är ju det svaret journalisten vill ha och det som hon förväntas säga.

Tillägg skrivet 13 oktober 2003: Sverige förlorade igår VM-finalmatchen mot Tyskland. Det första jag hör när jag slår på TV4 på morgonen är att jämställdhetsminister Mona Sahlin säger att det här ändå varit viktigt för svensk damidrott, och att det förhoppningsvis är slut med att tejejer t.ex. får helt orimliga träningstider (som jag skrivit tidigare så den enda undersökning jag sett på området säger att killar får sämre träningstider). Sedan intervjuas justitieminister Thomas Bodström. Han säger att det är konstigt att tjejerna som kom tvåa i det här VM-et tjänar mindre än vad herrarna gjorde som kom trea i VM-et 1994 (han föreslår att tjejerna ska omförhandla kontraktet). Sedan får han frågan om vad han tror att det här VM-et får för konsekvenser för svensk idrott. Han tror att det kommer att göra att man slutar jämföra damfotbollen med herrfotbollen. Snart får han bestämma sig: antingen så jämför vi eller så jämför vi inte.

Efter att ha följt kommentarerna i TV4:s och SVT:s morgonprogram så här "dagen efter" VM-silvret så kan jag konstatera att i stort sett alla säger att det här ändå var väldigt roligt för alla tjejer och en seger för svensk damidrott. Varför säger de inte att det här var roligt för hela svenska folket och en seger för svensk idrott? De gör sitt yttersta för att få det här till en seger för tjejerna. Om det är för att på något sätt "vara snäll" mot tjejerna tror jag att de tänker fel. Om alla efter VM-bronset 1994 sagt att "det här är en seger för männen och svensk herridrott" så kanske framgången inte uppskattats lika mycket? Vad tror ni om den teorin? Ett exempel till: om en svensk kvinna gör något bra och vi först och främst säger att "det är en framgång för kvinnorna" eller "det är en framgång för de svenska kvinnorna" så kanske vi omedvetet förminskar bedriften jämfört med om vi sagt "det är en framgång för Sverige"? Det kanske inte är så bra att påpeka kön, även om det när det gäller kvinnor alltid bara sker i positiva sammanhang. Det vore kanske bättre att fokusera på prestationen istället för på vem som utfört prestationen.

Tillägg skrivet 14 oktober 2003: VM-landslaget hyllas i Kungsträdgården i Stockholm. Huvudsponsorn Svenska spels VD Meg Tivéus intervjuas och säger "Som tjej är man ju extra stolt över det här" och "Jag har kramat så många svettiga killar förr så det var härligt att få krama några fräscha tjejer". Jämställdhetsminister Mona Sahlin står nedanför scenen och passar på att kräva bättre träningsvillkor för tjejer och samma löner som killarna. Det är fascinerande att se att fokus hela tiden är att det är tjejer och kvinnor som vunnit (nästan alla som uttalar sig säger "det är otroligt kul för tjejer och damidrotten", nästan alla som intervjuas får frågan "vad betyder det här för svensk damidrott" osv). Det här VM-et blev någon slags kvinnomanifestation. Tur att "kvinnospelarna" inte kom sist...

Ett till tillägg skrivet 14 oktober 2003: Rapport visar ett inslag om jämställdheten inom idrotten. Reportern säger att i hela landet har flickor sämre träningstider än pojkar. Han säger inte vad det är för undersökning som visat det, men om det stämmer så tar jag tillbaka alla mina kommentarer som jag har skrivit om att pojkar i Stockholm har sämre träningstider än flickor. Den som är intresserad av reporterns källa kan maila till SVT och fråga (jag har gjort det förr men de svarar aldrig på sådana här frågor, så: lycka till).

Läste idag i Gefle Dagblad om en forskare från Göteborg som slår larm om en ny kvinnofälla. Hon hade undersökt ett projekt där två vårdhem hade låtit sin personal få ha flexibel arbetstid. Flexibel arbetstid innebär att den anställde själv får göra sitt eget arbetsschema. Personal och arbetsgivare var mycket nöjda med projektet. Men nu har forskaren kunnat konstatera att det här är en kvinnofälla, därför att kvinnorna (var det bara kvinnliga anställda?) anpassade sitt schema efter barnens och mannens arbetstider. Nu är jag inte någon expert på familjeliv, men är det inte så en familj fungerar? Mamman och pappan försöker så gott det går anpassa sina arbetstider till varandra och till barnens tider? Det här var ett experiment och jag utgår från att papporna i familjen hade klart mindre möjligheter till flexibel arbetstid. Är det då så konstigt och hemskt att mamman anpassar sina arbetstider efter övriga familjen? Vi kanske får införa flexibel arbetstid för män men inte tillåta kvinnor att planera sin arbetstid så att de inte frestas att t.ex. vara ledig när deras barn är hemma från skolan. Det vore väl bra?
---
Bokförlaget Modernista har nyligen gett ut en svensk översättning av SCUM-manifestet (SCUM = Society for Cutting Up Men) som skrevs av amerikanskan Valerie Solanas. Så här skriver bokförlaget om boken: "[...] är en av de viktigaste feministiska texterna någonsin. Den orimligaste, den rimligaste. En rasande utopi för kvinnor som känner sig redo att regera universum. En vildsint och originell diagnos av patriarkatet. Mannen befinner sig i skymningslandet mellan apa och människa. Mannen är besatt av döden, av sex och av att förstöra saker. Mannen är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit, en biologisk olycka; manlighet är en bristsjukdom. För civiliserade kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet och förstöra det manliga könet"

Några recensenter:

Svenska Dagbladets Jenny Högström:
"SCUM Manifest borde ligga intill eventuella biblar och broschyrer för TV-porr i alla hotellrum i hela världen."

Aftonbladets Kristina Hultman:
"... en skrämmande klarsynt beskrivning av förvirrad manlighet."

För att visa att hon menade allvar sköt Valerie Solanas konstnären Andy Warhol 1968, men han överlevde (hörde en intervju på radio för ett par år sedan med en kvinna som hade Valerie Solanas som idol eftersom "hon inte bara pratade om att göra saker utan också genomförde dom"). Jag önskar att det bara gick att avfärda SCUM-manifestet som något som skrivits av en förvirrad missbrukare, men med tanke på den betydelse boken har för feminismen så kan den inte bara viftas bort (ungefär som Mein Kampf är viktig för nazismen).

Läste ledaren i tidningen Kommunalarbetaren 17/2003. Den var en sammanfattning av en ny bok som heter Ordination vardagsfeminism (förf. Jennie Sjögren). Gick in på den länk som ledaren angav: www.vardagsfeminism.nu, där man kunde beställa boken. Man möts där av den här textrutan: "Kvinnor har fortfarande inte samma politiska, ekonomiska, sociala och mentala frihet som män. Det tycker feminister är fel. Feminister vill se till att kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter. Feminister vill att samhället ska vara jämställt. Varför är inte alla feminister?". Att kvinnor inte skulle ha samma mentala frihet var nytt, men annars är det här ett exempel på klassisk feministisk retorik. När jag hör det här 'feminister vill ju bara ha jämställdhet, varför är inte alla feminister?' påminner det lite om när kommunister säger 'vi vill bara ha jämlikhet och rättvisa, varför är inte alla kommunister?' eller kapitalister som säger 'vi vill bara ha frihet och välstånd, varför är inte alla kapitalister?'. Säger man då t.ex. att man inte är feminist så kommer man naturligtvis att bli utpekad för att vara emot jämställdhet. Det här är ett ganska fult retoriskt knep, och frågan är om de använder det medvetet eller av oaktsamhet.
---
Hörde på Ring P1 i radio i morse. En kvinna ringde in angående den debatt som vi har om psykiskt sjuka efter de senaste tragiska morden som begåtts av psykiskt sjuka människor. Debatten har handlat mycket om att vi inte kan låta psykiskt sjuka människor vara utan vård och tillsyn eftersom de kan vara farliga. Många har berättat om hur överrepresenterade psykiskt sjuka är bland våldsbrottslingar, även om det också påpekats att de flesta psykiskt sjuka inte är farliga. Kvinnan som ringde in till radion sa att hon själv var psykiskt sjuk och nu var förbannad för hon kände sig utpekad i debatten som att hon skulle kunna vara farlig. Hon berättade att hon var feminist och att vi måste ha ett genusperspektiv på den här debatten och säga att det i princip bara är psykiskt sjuka män som är farliga. Jag tror det nog bara är nyttigt för en kvinnlig feminist att få känna hur det känns att i debatten hela tiden bli utpekad som potentiellt farlig. Det kanske kan vara en liten tankeställare för henne.
---
I Rapport ikväll fullkomligt slaktar socialantropologen Petra Östergren den svenska sexköpslagen (förbjudet köpa sex, tillåtet sälja sex). Hon har studerat de prostituerades situation och hon säger att lagen har gjort deras jobb farligare, att de tvingas pruta på priset, att de känner sig utpekade av myndigheter osv. Hon presenterar flera andra punkter där de prostituerade fått det sämre på grund av lagen. Skoningslös kritik, men jag tror inte lagen kommer att ändras. Lagen har alltid varit till för att "sända signaler" om att kvinnor inte kan köpas. Att se till att de prosituerade får ett bättre liv har inte varit prioriterat. Egentligen inte heller att få bort prostitutionen, eftersom då hade det varit effektivare att kriminalisera både köpare och säljare. Istället var de ideologiska signalerna viktigast. Som jag ser det offrar man nu helt enkelt de prostituerade, ungefär som att "ok, de prostituerade får det sämre av lagen, men lagen är ändå viktig, för den sänder signaler om att kvinnor inte är någon handelsvara". Yippie! Signaler!

Idag dömde Göteborgs tingsrätt en kvinna till 4 års fängelse och en man till 2 år och 3 månaders fängelse för människohandel för sexuella ändamål, s.k. trafficking. Det var den första domen för det brottet i Sverige, men det är bara några veckor sedan en annan kvinna dömdes till 4 års fängelse för koppleri (en s.k. bordellmamma). Jag tar inte upp det här för att visa att "kvinnor kan" när det gäller brott, utan helt enkelt för att just de här brotten brukar i debatten alltid beskrivas utifrån genustermer; män utnyttjar kvinnor. Det vore intressant att höra feminister analysera att två kvinnor nu på kort tid dömts för sådana här brott.

Expressen skriver om ett par i Pakistan som mördats av sina familjer på grund av s.k. heder. "Den här typen av hedersmord är ett stort problem i Pakistan. Bara i år beräknas 650 kvinnor fallit offer", skriver Expressen. Uppenbarligen är det 650 kvinnor och 1 man nu då. Naturligtvis kan det vara den könsfördelningen (650/1), eller så tycker inte Expressen att det är intressant att också nämna männen (om det nu finns någon statistik över hedersmördade män). Appropå detta så såg jag ett reportage i Rapport för ungefär en vecka sedan som handlade om en fransk kvinna som i sitt ursprungliga hemland hade blivit svårt bränd av en släkting eftersom hon hade hotat familjens heder. Reportaget annonserades med orden "världen över så mördas kvinnor och flickor i det tysta". Sverige är ett av de länder där hedersmord förekommer. På svensk mark har vi haft ett konstaterat hedersmord, nämligen det på Fadime i Uppsala för två år sedan, och en ytterligare svensk flicka, Pela, mördades för fyra år sedan i sitt tidigare hemland. Jag skulle nog inte påstå att det skedde i det tysta, för jag tyckte det uppmärksammades ganska mycket i Sverige*. Jag tycker även att hedersmord som fenomen i andra länder diskuteras och uppmärksammas mycket. Och det med rätta, men varför säger man då att "morden sker i det tysta"? Eller menade de att morden inte uppmärksammas i andra länder?

* Fadimes begravning direktsändes i SVT och på begravningen deltog bl. a. kronprinsessan, integrationsministern och riksdagens talman. "Ouppmärksammat" är inte det första jag tänker på när jag tänker på Fadimemordet.
---
Tillägg skrivet 10 november 2003:

Jag såg Kalla Fakta i TV4 igår. Det tog också upp hedersmord. Socialchefen i Landskrona var tydlig med analysen av orsaken till hedersmord. Hon sa att det inte hade något med kultur att göra, utan det berodde på mannens (pappans) vilja att kontrollera kvinnans (dotterns) sexualitet. De tog också upp det här fallet som Rapport berättade om för några veckor sedan (se ovan). Kalla Fakta var mycket mer utförligt. De berättade att det rörde sig om en palestinsk tjej som blivit gravid när hon var ung. Hennes pojkvän hade frågat hennes pappa om han fick gifta sig med henne, men han hade sagt nej. Tjejen hade då sprungit hem till sin moster och bett om hjälp eftersom hon fruktade för sitt liv. Mostern hade under protester från tjejen fört henne tillbaka till föräldrarna. Hemma väntade hennes föräldrar och en svåger. Hon gick in på sitt rum och hörde hur de bestämde sig för att döda henne. Svågern hade hällt bensin över henne och tänt på. Tjejen sprang ut ur huset och fick hjälp av en granne att släcka elden (men hon blev svårt bränd). Senare samma dag på sjukhuset hade mamman kommit med ett glas gift som hon försökte få dottern att dricka men läkarna hade hindrat det hela. Analyserar man det här och säger kort och gott att det är männen som vill kontrollera kvinnans sexualitet så tycker jag att det ger en lite väl onyanserad bild.

Ni som läser det här kan säkert slå mig i skallen med olika artiklar som beskriver orsaken till hedersmord som en könsfråga, och inte en kulturell fråga där många faktorer ingår. Hedersmord har analyserats av otaliga genusforskare och jag skulle vara förvånad om de inte kommit till slutsatsen att det är mannens överordning och kvinnans underordning som är grundorsaken (de kanske uttrycker det lite olika, men i grund och botten är det könsmaktsordningen som ligger bakom). Nu ska jag förklara ett stort problem med sådana undersökning gjorda av genusforskare. Jag utgår från att i stort sett alla genusforskare är feminister. Jag kan inte säga någon siffra att x antal procent av forskarna är feminister, men min fördom säger mig att en överväldigande majoritet av de som undersöker t.ex. hedersmord är feminister. Är det ett problem? JA! De har då från början en världsbild klar där män är överordnade och kvinnor är underordnade. Ofta så väljer de då ett forskningsområde som kan bekräfta deras världsbild och så väljer de t.ex. att studera hedersmord. Och de studerar hedersmordet ur ett könsperspektiv och gissa vad deras slutsats blir? Jo, att hedersmord beror på könsmaktsordningen... Sedan läser andra feminister om undersökningen och så får de sin egen världsbild bekräftad, och plötsligt så "vet" alla att kvinnor är underordnade och män är överordnade och att det är orsaken till hedersmord. Så därför skulle jag vilja se fler forskare och journalister som är intresserade av genusfrågor men som inte är feminister, som alltså inte vet vad de ska komma fram till för slutsats innan de ens har börjat forska. Det är synd att genusutbildningar på universitet och högskolor vad jag vet alltid bygger på feministiska värderingar.

Jag ska nu jämföra feminismen med kommunismen i Sovjetunionen. Feminismen är självklart inte lika farlig som kommunismen var i Sovjet, men den är lika indoktrinerande. I Sovjet kunde man läsa ekonomi och samhällsvetenskapliga ämnen på universiteten. Självklart hette inte kurserna i t.ex. ekonomi t.ex. "socialistisk ekonomi" utan låtsades vara neutral, men i själva verket byggde kurserna på socialistiska teorier. När studenterna sedan började forska och skriva så kom de, hör och häpna, fram till att samhällets viktigaste problem var maktstrukturen mellan klasser, och att klasskamp var nödvändigt osv. Sedan användes deras forskning i utbildningen av nya studenter och vips så var indoktrineringen igång. Lika är det idag med feminismen i Sverige. Det är snudd på omöjligt att idag forska om genusfrågor utan att vara feminist, helt enkelt för att all forskning som tidigare gjorts är feministisk. Sedan finns det enstaka som är som jag som diskuterar genusfrågor ur ett icke-feministiskt perspektiv, men vi lär inte nå så långt med våra tankar eftersom de flesta andra ser oss som avvikande knäppgökar som inte insett hur det egentligen är i samhället. Till er feminister som skriver till mig att jag inte insett att vi lever i ett patriarkat vill jag säga att ni inser inte att ni är indoktrinerade. Ni feminister som skriver till mig att anledningen till att jag inte inser att det finns ett patriarkat är för att jag själv tillhör det, ni inser inte att ni är indoktrinerade för ni ingår i indoktrineringen. Jag säger inte att jag har rätt och alla andra har fel, men jag har i alla fall insett att det pågår en indoktrinering. Det är en god början, tycker jag.

Sveriges Radio meddelar i sina nyheter att kvinnorna i Sverige tar efter männens dåliga trafikbeteende. De säger så därför att statistik visar att kvinnor blir inblandade i allt fler trafikolyckor. Av vilken anledning måste de säga att kvinnorna tar efter männens beteende? Kan inte kvinnor bli sämre på alldeles egen hand? Jag citerar från SCUM-manifestet (se kommentar 13 oktober 2003): "Alla kvinnor har skit i sig, mer eller mindre, men det härrör från en livslång samvaro med män. Om männen elimineras kommer kvinnor att skärpa sig. Kvinnor är utvecklingsbara". Alltså: kvinnor kan vara dumma, men det är bara för att de tar efter männen och görs dumma av männen.

Nya biståndsministern Carin Jämtin berättar (i SVT:s Rapport morgon) att Sverige ska ge Irak 345 miljoner kronor under en 3-årsperiod. Hon säger att det åtminstone ska räcka till att ge humanitär hjälp till barn och kvinnor som drabbats av kriget. Pengarna räckte tydligen inte till humanitär hjälp till männen :-(

En faktaruta i dagens Gefle Dagblad berättar om pensionsåldern i andra EU-länder:

Belgien: kvinnor får pension vid 62 års ålder, män vid 65 år.

Storbritannien: 60 år för kvinnor, 65 år för män.

Österrike: där skriver GD att den lagliga pensionsåldern är 65 år, men att i realiteten har män möjlighet att sluta arbeta vid 59 års ålder och kvinnorna vid 57 års ålder (exakt vad det innebär vet jag inte).

Rapport i SVT visar ett inslag om en pizzafabrik i Dalarna som ska läggas ner. 150 människor väntas bli arbetslösa. De flesta av dom är kvinnor, tillägger Claes Elfsberg medlidsamt innan reportaget startar (själva inslaget tar inte upp könsfördelningen). Visst kan det vara viktigt att tala om att de flesta är kvinnor om det är en anmärkningsvärt ojämn könsfördelning, men tror ni att man hade sagt "de flesta av de som blir arbetslösa är män" om det hade varit en fabrik med flest män som skulle läggas ner? Jag tror inte det.

En icke-nyhet som fått stor uppmärksamhet är att Gudrun Schyman (v) inte ska starta ett feministiskt parti. Eller om det är ett kvinnoparti hon inte ska starta. Förvirringen verkar vara stor om det är ett feministiskt parti eller ett kvinnoparti som hon inte ska bilda. TV4 har gjort en opinionsundersökning som visar att "bara" 6% kan tänka sig att rösta på ett feministiskt parti lett av Gudrun Schyman. När TV4 presenterade undersökningen så hade de en skylt i rutan där de i texten använde ordet feministiskt parti. Hon som berättade om undersökningen samtidigt som skylten visades använde ordet kvinnoparti. Det kanske är jag som är överkänslig, men feministparti och kvinnoparti är för mig inte samma sak.

Intervjuprogramet Hetluft i TV4 hade idag Gudrun Schyman (v) och Birgitta Ohlsson (fp) som gäster. Båda är feminister, men skulle de kunna ingå i samma feministiska parti?
---
Karlskrona kommun ska utforma en ny skolplan som ska bygga på feministiska grunder. Alla lärarna i kommunen ska skickas på kurs i feministisk teori. Ok, jag ska egentligen inte vara kritisk när jag inte vet några detaljer om skolplanen. Den kanske blir jättebra, men jag är en smula skeptisk. 

Unesco har kommit med en rapport som jämför hur många pojkar som går i skolan i 25 västländer. Man har mätt andelen pojkar 13-18 år som finns i skolsystemet. För Sveriges del handlar det konkret om att mäta hur många pojkar som börjar/fullföljer gymnasiet i jämförelse med de som inte går i gymnasiet. Gissa på vilken plats Sverige hamnade? Jo, på 25:e plats. Vi är alltså sämst i klassen, så att säga. Eller som man skulle säga i Sverige: våra pojkar är sämst i klassen. För i Sverige ser vi problem som pojkar har som något pojkarna själva orsakat istället för något som samhället/skolsystemet ligger bakom. Det faktum att pojkar har dåliga betyg och att få pojkar fortsätter till högre utbildning är inget som brukar diskuteras som problem i Sverige. När vi diskuterar hur flickor respektive pojkar har det inom skolsystemet brukar vi mer prata om att flickor har det svårt och vad pojkarna ska göra för att flickorna inte ska ha det så svårt (jag tänker på diskussionerna om att pojkarna tar störst plats i klassrummet, att pojkarna får mest uppmärksamhet av läraren, att flickor blir "könsmobbade" osv). Vi är också väldigt intresserade av att förfasa oss över att det finns så få kvinnliga professorer och att kvinnliga doktorander har för få kvinnliga handledare. Att läromedlen och prov ska anpassas så att de passar flickor är också viktigt i Sverige. Skulle vi ändå nämna att pojkarna har problem i skolan så kommer oftast motargumentet att pojkarna i alla fall kommer att få högre löner senare i livet och att det är fler män än kvinnor i bolagsstyrelserna, som om det på något sätt skulle ha med saken att göra och att det på något sätt "rättfärdigar" pojkarnas misslyckanden i skolan (okej, den meningen var kanske lite väl satirisk).

Jag tycker det råder en syn på pojkar som säger att pojkarna får skylla sig själva; om de inte når framgång i skolan får de väl skärpa till sig då, ungefär. Istället för att fråga oss vad det är för fel på skolan som inte klarar av pojkarna, frågar vi oss vad det är för fel på pojkarna som inte klarar av skolan.
---
Igår hade programledaren i ungdomsprogramet Spinn i SVT på sig en t-shirt med ett kvinnotecken på. Åtminstone jag sammankopplar kvinnotecken med feminism. Ska jag vara petig så får inte programledare i SVT ha på sig kläder eller smycken med den typen av symboler (exempelvis kors, hammare & skära). Inte för att jag bryr mig särskilt om någon skulle ha ett feministtecken, men jag undrar varför de har en sådan symbol på sig. Har den slunkit med av misstag, eller har SVT godkänt det tecknet? Jag är lite rädd för att SVT tänker att feminism är samma sak som jämställdhet och ingen kan ju vara emot jämställdhet (feminism) så därför är tecknet så självklart okontroversiellt att det är ok. Hur som helst har jag mailat SVT och frågat varför programledaren hade den t-shirten på sig. Svarar de så berättar jag självklart vad de skrev.
Tillägg skrivet 12 november 2003: de svarade, och de bekräftade helt enkelt att programledaren hade haft en sådan symbol på tröjan. Jag ska skicka ett till mail och fråga om det är möjligt för en programledare att ha på sig en antifeminist-symbol (exempelvis ett överkorsat feministtecken) på tröjan. För är det så att feminist-tecken är ok, och antifeminist-tecken inte är ok, då har ju statliga SVT tagit ställning...
---
I morgon inleder Folkpartiet sin partistämma (landsmöte). Partiet väntas anta ett förslag om att värnplikten ska bli könsneutral. Tack, Folkpartiet! Tyvärr tror jag att det dröjer länge innan förslaget blir verklighet. Försvarsminister Leni Björklund (s) är emot (av jämställdhetsskäl), och mig veterligt är det inget annat parti som driver frågan.

Hörde Människor och tro på radio (P1, SR) som handlade om muslimska feminister i Sverige. Det finns en feministisk grupp som kallas Islamiska Feministiska Fronten som har en webbsida (ska försöka hitta den) och de kräver att "muslimska mansgrisar får en enkel resa ut ur landet". Tänk om det varit högerextremister och inte feminister som kommit med det förslaget... Jag gillar inte heller mansgrisar, men det är intressant att feminister kan komma med ganska kontroversiella förslag och ändå räknas som rumsrena.
---
(textstycket nedan är en ytterligare kommentar till ett domstolsfall som jag skrivit om i Aktualiteter del 6, 29 april 2003)

Dagens stora samtalsämne är en dom från Svea hovrätt som kom häromdagen. Domen friade fyra unga män som varit åtalade för att ha utnyttjat en kvinna sexuellt. Männen friades i tingsrätten och nu friade alltså även hovrätten dem. Upprördheten mot den friande domen är enorm, och som vanligt håller jag inte med. Kritikerna säger att den visar att det är lagligt att våldta kvinnor, att kvinnor inte har några rättigheter över sin egen kropp, att den utmålar kvinnor som villiga sexobjekt osv. Några feminister har till och med sagt att domen är kränkande för män. Jag vet inte om de på allvar är upprörda för att män kränks av domen, eller om de bara i största allmänhet är förbannade på domen. Jag kan säga att jag som man inte är ett dugg kränkt av domen. I korthet så handlade målet om att männen hade haft sex med den berusade kvinnan. Frågan är om hon var i ett "hjälplöst tillstånd" och om männen insett att hon var det. Jag vet inte exakt hur berusad hon varit (en person berättade om målet i radio och sa att kvinnan "stått, gått, pratat och varit delvis aktiv" - vad nu det innebär) men hursomhelst så friades männen för att det konstaterades att de inte förstått att hon var i ett "hjälplöst tillstånd". Att män skulle kränkas av domen var för att den då säger att män kanske inte förstår att en berusad kvinna är i ett hjälplöst tillstånd. Genusforskaren Lars Jalmert sa i Rapport morgon i morse att det ju säger sig självt att det är brottsligt när sex män (fyra var åtalade, men sex män fanns i lägenheten där kvinnan var) finns i samma lägenhet som en berusad kvinna (?). Fler har varit inne på samma tanke: att det är självklart att det rör sig om sexuellt utnyttjande när så många män har sex med en kvinna. Det känns som att de resonerar "men herregud, sex med sex stycken män, det måste ha varit våldtäkt! Hon kan inte ha varit med på det!". Jag tror också att det är ovanligt att en kvinna vill ha gruppsex med sex stycken män, men det finns säkert kvinnor som vill det. Kritikernas resonemang säger en hel del om deras egna fördomar, och deras fördomar om vad kvinnor vill eller inte vill tror jag är synnerligen dåliga för kvinnors sexuella jämställdhet. *

Jag förstår inte vad som skulle kränka varken män eller kvinnor med den här domen. Jag tror de flesta män faktiskt klarar av att bedöma om en kvinna är för berusad för att ha sex eller inte men det finns säkert en gråzon där det handlar om gränsfall och det finns män som är omdömeslösa, men att säga att den här domen är kränkande mot män för att den skulle visa att män inte kan göra bedömningen är nästan kränkande i sig. Sedan kommer det att finnas kvinnor som rätt eller fel känner sig sexuellt utnyttjade efter att de har haft sex när de varit berusade, och det är därför vi har domstolar som har som uppgift att avgöra vad det rört sig om. Sedan är sexbrott alltid svåra att avgöra eftersom ord står mot ord, det finns sällan vittnen, och de inblandade kan vara överens om vad som faktiskt har hänt men domstolen måste avgöra de inblandades intentioner och känslor. Det innebär att det är stor risk för domstolarna att döma fel, och eftersom domstolar hellre ska fria än fälla så är det inte konstigt om sådana här rättegångar gör många kvinnor besvikna.

Också i det här målet togs kvinnans tidigare sexualvanor upp (att hon tidigare haft gruppsex) och detta har också väckt stora protester. Tidigare händelser ska inte spela någon roll, säger kritikerna. En kvinna sa i radio (har för mig att det var i Studio 1, P1) att om en man fått sin bil stulen får han inte frågan om han ofta lånat ut den förut. Nej, det får han inte. Och varför skulle han det? (en kvinna som fått sin bil skulle inte heller få den frågan) Jag har skrivit om det här förr, men sexualbrott är annorlunda på den här punkten eftersom sex kan ske frivilligt. Stöld är alltid brottsligt oavsett vad den bestulne haft för sig. Sex är inte alltid brottsligt utan det beror på vilken inställning den som säger sig ha blivit utsatt för ett brott har haft. Har det varit frivilligt? Har den utsatte kunnat fatta ett beslut? Därför kommer domstolen att vara intresserad av hur berusad den utsatte varit, hur den har uppträtt osv. Detta är inte för att skuldbelägga offret utan för att försöka ta reda på inte bara vad som faktiskt har hänt, utan om det som hänt varit brottsligt eller inte.

Vi får se vad den här domen leder till. Aftonbladet har startat en namninsamling för att riksåklagaren ska ta upp målet till Högsta Domstolen**, Aftonbladet har också på ledarplats skrivit att lagen måste ändras så att det är de åtalade i sådana här fall som ska bevisa sin oskuld (omvänd bevisföring - något som annars är mycket kontroversiellt i västerländska rättsystem), enligt nyheterna i TV3 igår så väntas nya lagförslag som, enligt TV3, innebär att kvinnor uttryckligen måste ge sitt samtycke före sex (alltså inte som idag att hon/han måste säga "nej" för att det ska räknas som brottsligt utan så att det är brottsligt om hon/han inte säger "ja"), genusforskaren Lars Jalmert tycker att juristerna i Sverige ska få en grundläggande utbildning om könsmaktsordningen, justitieminister Thomas Bodström tycker att juristernas attityder måste ändras, Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, säger att dagens lagstiftning kommit till för att kontrollera kvinnans sexualitet (det var förresten hon som för några år sedan tyckte att det skulle bli förbjudet för flera män att samtidigt ha sex med en (1) kvinna). Osv. Osv. Osv. Debatten om det här är med andra ord långt ifrån slut.

Intressant att notera är att ingen sagt att den här domen visade att det måste in fler kvinnor i rättsväsendet. Det kanske kan bero på att 4 av de 5 som avgjorde domen är kvinnor (två kvinnor ville fälla männen, två kvinnor och en man friade). Jag är ganska övertygad om att det varit 4 män och 1 kvinna som friat männen hade åtminstone någon kritiker sagt att domen visar att det behövs fler kvinnor i domstolen. Det hade varit en klassisk feministisk kommentar.

* två av nämndemännen ville fälla de åtalade männen. Motiveringen var att de åtalade "måste ha förstått att ingen kvinna vid fullt förstånd under flera timmars tid frivilligt skulle underkastat sig sexuellt umgänge med så många olika män och i den omfattning som xx gjort". I mina öron låter den motiveringen som en moralkaka, både mot män och kvinnor.

** jag trodde att journalister skulle bevaka rättsväsendet och informera allmänheten, men jag trodde inte att de skulle driva kampanjer för att ändra domslut. Första dygnet skrev 102 000 personer på Aftonbladets protestlista. Jag undrar hur mycket dessa människor vet om domen och om de fattar vad de egentligen håller på med när de skriver på Aftonbladets krav att domen ska upp i Högsta domstolen.
---
Enligt Gefle Dagblad ska alla länets politiker erbjudas att gå en jämställdhetskurs. "Jämställdhet, göra, lära" heter den. Den blir säkert jättebra. Dessutom ska högskolan i Gävle öppna ett resurscentrum för jämställdhet. Ett "resurscentrum för jämställdhet, kvinnor och teknik" som det står i Gefle Dagblad. De ska stötta tjejer som läser teknik. Killar som läser på kvinnodominerade utbildningar ska de inte stötta, för de behöver ingen hjälp enligt det här centrumet. "Som män får de den uppmärksamhet de behöver. Därför är det tjejerna vi riktar in oss på", säger Martin Persson som jobbar med det här projektet.

Jag har tidigare berättat om att högskolan i Gävle satsar mycket mer pengar på att få in tjejer på mansdominerade utbildningar än att få in killar på kvinnodominerade utbildningar, och det gör den trots att över 60% av de studerande på högskolan är tjejer och högskolan har som mål att ha max 60% studerande av ett visst kön (könsfördelningen ska vara 60-40 eller jämnare). Så kom inte och säg att jämställdhetsarbete inte är komplicerat...

Jag ska förklara varför jag inte gillade det här med det nya resurscentrumet för jämställdhet. För det första för att de inte verkar ta männens problem på allvar. Jag vet inte garanterat om männen som är i minoritet på utbildningar har särskilda problem, men det vet nog inte det här resurscentrumet heller. De verkar anse att det är onödigt att ens försöka ta reda på det, för de verkar inte ens kunna begripa att män också kan ha problem. Kvinnocentreringen i jämställdhetsarbetet förstärker fördomen att män inte har problem (i förlängningen: att män är priviligierade och snarare är problem än har problem). Nästa grej jag retar mig på är det som jag upplever som hyckleriet när det gäller könsfördelningsstatistiken. Jag bryr mig inte om det är fler än 60% tjejer på högskolan, men nu har de ju själva satt upp max 60% som mål, och då borde de ju arbeta för att nå det målet. Det känns som att jämn könsfördelning bara gäller när det handlar om att få fler kvinnor på utbildningarna, men när det gäller män så skiter man i det. Selektiv jämställdhet; hyckleri, helt enkelt.

Insamlingskampanjen Världens barn pågår. Olika organisationer samlar in pengar och har god hjälp av en tv-gala i SVT. En person från Rädda barnen säger att pengarna kommer att gå till "inte minst flickorna". Vad betyder det att pengarna kommer att gå till "inte minst flickorna"? Betyder det "mest flickorna"? Inte vet jag. Att det främst är flickor som drabbas av att bli barnsoldater har vi ju fått veta (se tidigare i mina Aktualiteter). Igår på SVT var det dock en kvinna som sa att i Liberia var det främst pojkar som drabbades av att bli tvingade till att bli barnsoldater. I Lilla Aktuellt (SVT) igår visades det ett reportage från Uganda; enbart pojkar på bild när barnsoldater visades. Själv har jag bott i Angola och där är det också en majoritet pojkar som blir (blev) barnsoldater, så då är åtminstone Liberia, Angola och kanske Uganda undantag från att flickor är de främsta offren för barnsoldateriet.
---
En internationell läkarorganisation försöker summera de irakiska förlusterna under det senaste Irakkriget. De civila förlusterna beräknas till mellan 7000 och 9000, medan mellan 13500 och 45000 irakiska soldater beräknas ha dödats. När jag läser om den här nyheten i Gefle Dagblad så skriver de att det är främst kvinnor och barn som drabbats av kriget. FN säger ju hela tiden att 90% av de som dödas i krig är civila. Feminister säger att det är 90% kvinnor och barn (eller ibland 90% kvinnor). Nu var det ju i irakkriget en majoritet soldater som dog (liksom det var i det första irakkriget (Gulfkriget)). När nu förlustsiffrorna ser ut som de gör, och det ändå i samma artikel konstateras att det främst är kvinnor och barn som drabbats av kriget så måste jag tolka det som att en majoritet av de irakiska soldaterna är/var kvinnor och barn. Det skulle förvåna mig, men det måste ju vara så för annars går det ju inte ihop. Eftersom jag är en misstänksam cyniker så anar jag ändå att det är nåt lurt...

Ett reportage i Aktuellt handlar om afghanska flickors utbildningssituation. Det är det vanliga temat med att det är ett stort problem att flickor i Afghanistan inte får tillräckligt mycket utbildning och att mer måste göras för att de ska få det. Inget konstigt och inget fel med den kritiken. En kvinnlig lärare intervjuas och hon undervisar en klass med 40 elever i sitt hem och hon får frågan om vad som skulle ha hänt om talibanerna hade upptäckt det när de satt vid makten. Hon sa att det inte hade hänt någonting med henne, men hon sa att alla hennes manliga släktingar hade gripits och misshandlats svårt. Det fick mig att tänka på vad vi egentligen får reda på om situationen i Afghanistan. Häromdagen såg jag i Nyhetsmorgon i SVT en intervju med två afghanistankännare och intervjun skulle handla om hur situationen var nu två år efter Talibanernas fall. Intervjun inleddes med att programledaren sa att fokus självklart skulle ligga på kvinnornas situation. Någon av de intervjuade försökte vid ett par tillfällen att berätta om den allmänna situationen i landet men programledaren sa då direkt efteråt "ja, men om vi återgår till kvinnornas situation...". Nåja, det här har fått mig att undra vad vi egentligen vet om situationen i Afghanistan. Situationen för kvinnorna diskuteras, men situationen rent allmänt och också i och för sig för männen specifikt vore intressant att veta något om. Därför utlyser jag en tävling där ni får tipsa mig om när vi får höra en nyhet om Afghanistan som inte är fokuserad på kvinnorna. Tipsa mig, och den som vinner tävlingen slipper förlora.
---
En liten grej, nästan en fotnot: såg idag Uppdrag Granskning som granskade läkemedelsbranschen. Temat var att nya, dyra läkemedel ofta är sämre än gamla, billigare läkemedel. Feministerna klagar ofta på att läkarna diskriminerar kvinnor eftersom kvinnor i genomsnitt får äldre/billigare läkemedel än vad män får (däremot är den totala kostnaden för läkemedel till kvinnor högre än den för män). Alla som tror att feministerna nu kommer att protestera mot att män får läkemedel som ofta är sämre (i alla fall enligt Uppdrag Granskning) än de läkemedel som kvinnor får, ni kan räcka upp en hand (den som räckte upp handen kan sedan gå och ställa sig i ett hörn med en dumstrut på huvudet).

En dokumentär i TV3 handlar om unga, radikala människor. Bland annat får vi se två militanta feminister (det är så de presenteras); två tjejer på 17-18-år som säger att de är beredda att slå en meningsmotståndare. En av tjejerna får frågan "tror du att det skulle påverka den människan att tycka som du?" (jag kommer inte ihåg exakta ordalydelsen på frågan). Svaret: "njae... men det skulle nog bli en tankeställare". Jo, nog skulle det bli en tankeställare. I övrigt innehöll programet inga överaskningar; att militanta feminister är obehagliga är ju knappast någon nyhet. Snudd på komiskt var det när en av tjejerna berättade om sitt livs svåraste beslut, och hur det vuxit fram under stor vånda, men tillslut hade hon betsämt sig... hon skulle sluta raka sig.

Freja i P1 tar upp vårdnadstvister. Det är den gamla vanliga kritiken; att de som dömer i vårdnadstvister inte är tillräckligt kompetenta och att de inte tagit till sig av de kunskaper som den feministiska forskningen har tagit fram. De tar också upp ett konkret fall som handlar om en vårdnadstvist. De har tagit upp fallet tidigare och ska jag vara ärlig så blir jag jäkligt arg när jag hör om det här fallet. En mamma (som har vårdnaden) misstänker att hennes dotter blir utsatt för sexuella övergrepp av pappan (som har umgängesrätt). Hon har anmält honom för detta nio gånger, men eftersom utredningarna har lagts ned så får han ha kvar umgängesrätten. Nu var den senaste turen i den här härvan att mamman förlorat vårdnaden för att pappan ansågs på ett bättre sätt kunna se till att barnet får träffa båda föräldrarna. Min spontana reaktion är som sagt att jag blir arg och tänker att det är skandal att inte mamman får ensam vårdnad och att pappan inte borde ha någon rätt att träffa ungen. Sedan börjar jag undra lite om saker och ting (det är nog det som är felet med mig... jag undrar för mycket ;-). Vi har bara fått höra mamman i programmet. Hon låter jättevettig, men vad har pappan att säga om saken? Han kanske låter lika vettig och berättar en annan historia. Nio nedlagda polisutredningar kan beskrivas som att rättsväsendet inte "tar itu" med övergrepp på barn, men det kan också beskrivas som att någon anmäler hela tiden utan grund för anmälan. Freja har valt att beskriva det som att rättsväsendet inte lyssnar på mamman. Med tanke på de regler som finns för Sveriges Radio om objektivitet så hoppas jag att pappan åtminstone tillfrågats om han velat kommentera fallet. Sedan undrar jag hur representativt det här fallet är. Det kanske faktiskt är så att det är som Freja framställer det; att mamman står maktlös inför vår rättsapparat och att det är uppenbart att pappan förgriper sig på ungen. Men de tar ju faktiskt upp det som ett exempel på hur mammor behandlas i vårdnadstvister. Då får man ju föreställnigen att det är så här det funkar i dagens Sverige. Är det så? Jag är ingen expert på vårdnadstvister men det finns gott om andra webbsidor som tar upp sådana. Jag är tyvärr pessimist när det gäller vårdnadstvister och hur de behandlas i domstolarna. Jag tror att det nästan alltid är så att alla parter har rätt, samtidigt som de har fel, samtidigt som det är omöjligt för domstolarna att ta reda på vad som är "rätt" och "fel". Hur vi än utformar lagar och regler kommer det alltid att finnas människor som är missnöjda med dom. Dagens lagstiftning, som de flesta feminister verkar vara arga på, säger att utgångspunkten är att båda föräldrarna ska ha rätt till sitt barn, och samtidigt ska man alltid beakta vad som är det bästa för barnet. Jag förstår inte hur vi skulle kunna förändra den lag vi har, men diskutera hur den tillämpas ska vi absolut fortsätta med.

(jag måste säga att jag inte har några problem att förstå att vårdnadstvister kan bli så infekterade; för det första handlar det ju om att hålla på och diskutera om någon är "lämplig" som förälder. Antar att det är mycket känsligt och minsta lilla felbedömning kan nog kränka en människa mycket djupt. Sedan är det också så mycket som står på spel; om man ska få träffa sitt barn eller inte. Blir man orättvist behandlad i andra frågor av rättsväsendet går det nog att tänka "tja, det var orättvist, men det får jag leva med", men tycker man att man orättvist har förlorat sitt barn kan jag mycket väl förstå att det finns människor som aldrig någonsin ger sig och som gör precis vad som helst för att få rätt. Jag hoppas jag aldrig hamnar i någon vårdnadstvist!)
---
I en dokumentär i P1 som handlar om brasiliansk musik nämner reportern att den vanligaste dödsorsaken för män under 30 år i USA är mord. (måste påpeka att det är mycket möjligt att det är någon slags myt. För inte så länge sedan kunde vi ju läsa i en halvsidesstor annons från FN (i Dagens Nyheter) att den vanligaste dödsorsaken för unga kvinnor är mord, och sedan när det kollades upp var det ju inte alls sant. Vi får väl se om det blir lika kraftiga reaktioner på den här uppgiften, men troligen mottas den bara med en axelryckning. Ingen som bryr sig. För övrigt tycker jag det här får WHO-uppgiften som publicerades i tidningen Kvinnotryck för några månader sedan om att 2/3 av de som vårdas på sjukhus i USA är kvinnor som misshandlats av män att låta ännu mer osannolik)
---
Pliktverket, som sköter vår värnplikt, föreslår att det ska sållas så att alla inte behöver mönstra. Den första sållningen ska ske på betyg från skolan, och endast de som har en lämplig betygsprofil ska kallas till mönstring. Jag välkomnar det här förslaget, för det måste ju också innebära slutet på den manliga värnplikten. Även en luttrad cyniker som jag skulle få svårt att svälja om det nu var så att endast de som har en lämplig betygsprofil och en penis blir kallade till mönstring. Det kan ju inte vara så att de sållar bort en person som har lämplig betygsprofil om personen har en slida. I sådana fall blir det ju uttalat att kvinnor inte är lika lämpade inom militären, helt enkelt för att de är kvinnor. Värnpliktsfrågan är en fråga som alltid brukar överaska negativt, men nu j-lar har de målat in sig i ett hörn!
-
Nu har jag läst om förslaget om värnplikt (se ovan) på SVT text-tv. Orginalförslaget säger också att den som inte vill göra värnplikt ska slippa. I praktiken innebär det en frivillig värnplikt. På SVT-text var det två personer, en från Socialdemokraterna och en från Centerpartiet, som var emot förslaget. De säger att de hellre vill införa kvinnlig värnplikt. Jag blir faktiskt lite förvirrad när man pratar om att införa kvinnlig värnplikt. Är det då motsvarande manlig värnplikt som vi har idag, fast bara för kvinnor? Jag tror nog att de menar könsneutral värnplikt, men vi får väl se vad som händer i debatten. Vore lite häftigt om någon gick ut och krävde kvinnlig värnplikt, alltså precis som det är idag fast för killarna. Det skulle ju t.ex. inte innebära några ökade kostnader för mönstring eller för modifiering av lokaler (argument som nu används mot könsneutral värnplikt). Undrar hur feministerna skulle reagera? Skulle de verkligen våga säga att det är ett könsdiskriminerande förslag att bara tvinga tjejer till värnplikt? (obs, det här var alltså ett hypotetiskt förslag. Självklart är jag för könsneutral plikt (alternativt frivillig möjlighet för alla))

Ingen kan väl ha undgått att höra om den s.k. Ranelidfejden? Det handlar om det kulturbråk som varit mellan författaren Björn Ranelid och Linda Skugge (vet inte vad jag ska sätta för titel på henne, men jag tror alla som läser på den här sidan vet vem hon är). Jag ska försöka sammanfatta lite om vad som hänt. Det har varit många turer hit och dit och sista ordet är nog inte sagt, så det kanske inte blir någon bra sammanfattning, men vi får se. Det hela började med att Linda Skugge recenserade Ranelids bok "Det första könet". Skugge uttryckte sig som vanligt lite okonventionellt, och hon började sin text med att beskriva hans utseende för att därefter konstatera att boken var den mest sjuka hon någonsin läst i hela sitt liv. Sedan kallade hon boken för en läppbok (tydligen tar fyra sidor av boken upp Ranelids läppar, som han mobbats för när han var liten och sedan opererats för) och det gillade inte Ranelid. Jag måste säga att jag har svårt att riktigt förstå Ranelids upprördhet. Visst uttryckte sig Skugge plumpt och en ursäkt för det där med "läppbok" vore inte fel (fast det är ett förbaskat kul ord... (är det en thriller? nej. Är det en deckare? nej. Det är en... läppbok!! (*förlåt Ranelid och alla andra, kunde inte låta bli*)). Jag fattar sedan inte att det blivit en så stor grej av det här. Skugge och andra unga feministiska kvinnor har sagt att Ranelid blev så stött för att Skugge är en ung kvinna som vågat moppsa sig mot en äldre man. Flera från Team Ranelid har sagt att Skugge kunnat skriva så där just för att hon är en ung kvinna och att Ranelid som äldre man inte kan försvara sig mot hennes ord eftersom det då skulle verka som han just som äldre man försöker näpsa en yngre kvinna. Sådant går inte för sig i Sverige. Vilken röra. Ska jag tänka bort könsaspekten på det här så anser jag att Skugge har skrivit en dålig recension. Både dåligt skriven och med formuleringar som kränkte Ranelid. Ranelid blev sur på Skugge och hon trodde att det var för att hon var ung kvinna som han blev så sur. Kan inte Ranelid ha blivit sur ändå? Även om Skugge hetat Bengt Skugge och varit 68 år gammal. Måste det ha med kön att göra? Det kanske helt enkelt var en dålig recension? Sedan det här med att Ranelid blev sur för att hans utseende kommenterades. Skugge sa att det måste ju Ranelid kunna ta, men hur var det nu med kommentarer om utseenden; det är väl den som blir utsatt som avgör om det är kränkande eller inte? Det är ju något feminister hävdat länge, så där borde Skugge ha förståelse för Ranelid. Skugge sa också att 90% av de recensioner hon får handlar om hennes utseende. Kulturnytt (i P1) hade tagit fram 10 slumpvis utvalda recensioner som handlat om Skugges texter. Inte en enda kommenterade hennes utseende...

Skugge intervjuas i Gefle Dagblad 9 november. Hon säger att hon tycker Ranelid måste kunna ta sånt som hon skrev eftersom han är en offentlig person. Det där med att han blivit mobbad för sina läppar kommenterar hon: "Ska vi tycka synd om honom för det? Det är så sjukt". Hon säger att hon tidigare skrivit taskigare saker om BigBrother-Linda och Charlotte Nilsson utan att det blivit någon debatt om det. "-Var är deras försvarare? Nu, bara för att det är en man ur kultureliten, kommer alla manliga chefer och försvarar honom. Det är det som är mest intressant". Ni kan kolla på mina Aktualiteter del 7, 30 augusti 2003. Meningen efter: "Hon hoppas att texten leder till en debatt om hur olika män och kvinnor recenseras. Kvinnor, säger hon, recenseras hela tiden för sitt utseende". Det var väl just det jag tyckte felet var med Skugges ilska mot BB-Linda; att det var utseendet hon attackerade (främst bröst och klädsel). Om Skugge själv gav fan i att recensera andra kvinnors utseende så skulle hon vara lite mer trovärdig. Och om hon tycker så illa om att kvinnors utseende recenseras är det då ok att recensera männens utseende "tillbaka"?

Skugge kommenterar sedan det här med att när en äldre man debatterar mot en yngre kvinna så kan mannen ses som en som ger sig på en svagare part och vill befästa sin makt. Gefle Dagblad frågar Skugge: "Finns det risk att Ranelid ses som en patriark? -Ja, men det är han väl. Alla gubbar är väl det. Det finns jättefå bra män i den åldern har problem med feminister och jämlikhet. Nu säger jag inte att han har det, men män i allmänhet över 55 år har det. Det är de yngre männen som är vårt hopp". [det fattas tydligen något ord i en mening där, men jag har bara skrivit av det som står] Texten fortsätter: "Hon ser ingen risk med att generalisera om gubbar. -Jag är jättebra på att generalisera. Det är det enda jag gör. Könsstatistiken ser ju så ruskig ut. Om männen blir provocerade borde de bra männen göra sig hörda. -Typ med Tumba-domen, var är männen som protesterar?". [för att se mina kommentarer till Tumba-domen, se kommentar 7:e november] Texten fortsätter: "Hon förespråkar också en manlig jämställdhetsminister. -För kvinnor är det ju inget ffel på. Det är männen som gör alla dåliga grejer. De misshandlar, våldtar, tar inte hand om hushållet, tar inte ut någon pappaledighet". Måste vara härligt för en generaliserande människa att kunna konstatera att hon själv är det ju inget fel på. Men om jag själv får generalisera lite om Linda Skugge så undrar jag hur det kommer sig att någon som skriver så dåligt får skriva krönikor i Expressen.
---
Johan Hakelius hade en jättebra krönika i Aftonbladet idag. Den är skriven i kölvattnet till den friande hovrättsdomen i det s.k. Tumbafallet. Han inleder med en satirtext om att det kanske vore lika bra att bunta ihop alla karlar och skicka dom till Clas Ohlson i Insjön. Han skriver sedan: "Pojkar, som inte nått puberteten, kunde kanske få gå lösa med fotboja. Om de kastreras först. Man kunde binda pojkarna och kasta dem i sjön. De pojkar som flyter är att betrakta som våldtäktsmän. De som drunknar är inte våldtäktsmän. Men de skulle säkert ha blivit det, förr eller senare, om de inte hade drunknat. Vet man ju hur karlar är". Detta var alltså hans satiriska beskrivning av våldtäktsdebatten i Sverige just nu. Han fortsätter: "Ingen har föreslagit just det där. Än. Hittills har det bara föreslagits att män som anklagas för våldtäkt automatiskt ska anses skyldiga. Det har föreslagits att män som misstänks för våldtäkt inte ska få försvara sig. Åtminstone inte genom att ställa frågor. Det har föreslagits att det inte ska behövas några egentliga bevis för att döma en man för våldtäkt. Och så borde man förbjuda gruppsex och sex med handikappade och sex med någon som druckit vin. Kort sagt, alla verkar ha blivit galna" [...] "Som partiledarna. De skriver på upprop mot en dom i domstol. De vågar inte stå upp och säga vad de borde säga. Att det är en bisarr idé att samla in namn-underskrifter för att ändra fattade domslut. Att ett land där domstolarna ändrade oskyldig till skyldig, om tillräckligt många krävde det, är ett land som styrs av en pöbel. Ett land där lagar ersatts med opinionsmätningar. Det är förstås ingen slump att det blir så här. Det är ideologi". Han pratar om de protestlistor som bland annat Aftonbladet själva samlar in. Och vad kan det vara för ideologi han pratar om...? Sedan skriver Hakelius om Operation Kvinnofrid som just nu tapetserar Stockholms offentliga rum med affischer: "Det finns ett skyldigt kön. Inte en skyldig person. Inte en enskild förövare. Utan ett helt kön som är skyldigt, bara genom att existera. Inte sedan staten ägnade sig åt rasbiologi har en så extrem ideologi ansetts rumsren. Men nu är rasismen här igen. Då var det negrer som var dumma, tattare som var smutsiga, zigenare som var tjuvaktiga och judar som var giriga. Nu är det män som är skyldiga. Bara genom att vara män". Bra skrivet, Johan Hakelius! Hoppas många feminister läste krönikan och fick sig en liten tankeställare.

Sång- och musikalprogrammet på en gymnasieskola i Sandviken hotas av nedläggning. Mot nedläggningen talar att programmet är tjejdominerat, enligt ordförande i kunskapsnämnden i Sandviken. Han säger att det satsas så mycket på pojkarna i skolan så det kan bli svårt att genomföra den här nedläggningen (detta säger han i de regionala nyheterna Gävle-Dala i SVT). Ska jag skoja till det så kan jag skriva att de får väl göra utbildningen mer attraktiv för killar så att könsfördelningen blir jämnare, sedan kan de lägga ner den...

Robinson börjar på TV igen och i första programmet säger Zubeyde (en av de kvinnliga deltagarna) att den här gången är det dags för en kvinnlig segrare. Kvinnorna skapar en pakt, men den håller inte, och en kvinna röstas ut. Jag blir så himla trött på att det hela tiden är någon som säger att nu är det dags att en kvinna ska vinna. Är det inte bättre att man försöker bortse från personernas kön när man röstar istället för att bara ta hänsyn till personernas kön? Jag tycker att jag är ganska bra på att inte döma människor utifrån kön utan vara ganska "jämställd" (det är mest när feministerna påminner mig som jag börjar dela in människor utifrån kön). Men vore jag med i Robinson och jag hörde att kvinnorna bildade en pakt för att rösta ut männen så skulle jag nog bli så provocerad av det att jag konsekvent skulle rösta ut kvinnor. Är det inte något som har gått fel då? Det här resonemanget kan man lyfta till att gälla i andra sammanhang än Robinson också; jag, som tror mig tänka jämställt, blir provocerad av att kvinnorna bildar en pakt och skulle då börja hålla andra män om ryggen. I feministisk teori skulle det heta att jag reagerade så för att jag som man är så rädd att förlora mina privilegier att jag därför gör "motstånd" mot jämställdheten. Men eftersom feminismen beskriver jämställdhetsarbetet som en kamp, en könskamp, så är det ju faktiskt konflikt. Om jag var med i Robinson en enda gång i mitt liv, skulle jag då stillatigande låta kvinnorna bilda en pakt "för att det i år är dags för en kvinna att vinna" utan att göra motstånd? Nej. Och om jag fick vara med i Robinson två år i rad, skulle jag då första året låta kvinnorna rösta ut mig "för att det i år är dags för en kvinna att vinna"? Om man säger så här: tror ni jag vore säker på att kvinnorna nästa år skulle säga att "eftersom det var en kvinna som vann förra året så är det dags för en man att vinna"? Nej. Jag litar inte på den feministiska jämställdhetsideologin tillräckligt för att tro att det verkligen handlade om att det ena året låta en kvinna vinna för att nästa år låta en man vinna. Jag är tillräckligt cynisk för att tro att det varje år kommer vara dags för en kvinna att vinna... (obs! Det här resonemanget kan man alltså föra över på andra saker än Robinsontävlingen också). Istället för att "kvotera" vinsterna så att en kvinna vinner vartannat år så tycker jag det vore bättre om alla försökte låta bli att rösta könsmässigt.

I Göteborg tågade det årliga Sorgetåget för att hedra de kvinnor som mördats under året. Ca 500 svartklädda kvinnor tågade och sjöng en variant på Internationalen (med en omgjord text, exempelvis: "Upp till kamp emot patriarkatet" och "Sexisters huvud på fatet"). Vid Johannastatyn, den första statyn i Göteborg som föreställer en kvinna, tändes 52 ljus för att hedra de kvinnor som mördats under året. Att det är så många som 52 förklarar de med att de räknar med de som mördats indirekt och begått självmord pga sin relation till en man. I mitt stilla sinne undrar jag hur många män som begått självmord under året pga sin relation till en kvinna...
---
Läste för några dagar sedan om en kvinna i Sundsvall som polisanmält sin make för att han varit tyst i flera veckor. Polisen hade svårt att sätta en rubricering på brottet men kallade det tills vidare för "psykisk misshandel". Jag fattar inte det här... kan man verkligen anmäla någon för något sådant här? Tydligen, eftersom polisen nu utredde det hela (jag föreställer mig utredningen: är du säker på att han varit helt tyst? Har han inte... pipit eller brummat ens? Kanske nickat lite i alla fall? osv). Döms mannen för... något... borde det vara fritt fram att anmäla sin make eller maka för tjat, skäll och ilskna blickar. Rättsväsendet kommer i sådana fall att ha mycket att göra i framtiden.
---
Linda Skugge igen. Expressen idag. Hon klagar på de män som klagar på Operation Kvinnofrids kampanj som just nu pågår i Stockholm. Flera män har känt sig utpekade av kampanjen (se bland annat Johan Hakelius krönika som jag skrev om 17 november). Skugge skriver att en man i Svenska Dagbladets ledarredaktion skrivit att han blivit illa berörd av att se affischerna. Skugge kontrar: "Nu ska jag berätta hur 'illa berörda' vi kvinnor blir när vi åker uppför rulltrappan. Vad är det vi möts av? Jo, tuttar och rumpor och skrevande tjejer. H&M ser med sin nya julskyltning ut som ett horhus. Man är ute efter kläder till sina små döttrar och måste leta länge bland alla sexiga kläder för treåringar innan man hittar nåt som barnen kan ha på sig. Ja, det finns nylonstrumpor till bebisar. Ja, det finns genomskinliga topar till bebisar. Flickbebiskläderna är skurna och tighta. Jag har en bebis som inte kan ha kläderna från flickavdelningen för att de är för tighta. Hur tänker de? Vill de till och med ha bebisar med anorexi? Sen går man förbi en teve där MTV står på, idel nakna porriga brudar, Robinson på teve är en skrattfest i unkna könsroller, tjejerna filmas länge i bikini, männen BÄR och BYGGER.

Vi kvinnor måste stå ut med gubbar som ropar 'psst psst' efter oss på stan, och som trycker sina äckliga underliv mot oss så fort det blir trångt på t-banan. Vi kan inte gå hem själva på kvällen för vi är livrädda för våldtäkter, nåt som vi aldrig sedan i rätten kan bevisa skedde. För att det räcker för en kille att säga att 'hon var med på det'. Ja, och mer? Jo, vi får inte lika hög lön som männen. Tjejer i skolan tvingas stå ut med att killarna ropar 'hora' och annat efter dem. När man hämtar sin dotter så berättar hon på hemvägen om att killarna är 'superhjältar som är jättestarka'. Ska man köpa nåt i kiosken så finns det hela tidningshyllor fulla med porr, i ögonhöjd. Så stackars, stackars er män, att ni blir 'illa berörda' av Operation Kvinnofrids annonskampanj". Kommentar: klassisk feministisk retorik: anfall är bästa försvar, dvs. svara inte på kritiken utan kritisera tillbaka även om det handlar om något helt annat. Egentligen borde man varenda gång en feminist klagar på något säga "halledudanes då! 'Stackars tjejer'... och hur är det med värnplikten då?". Men det vore förlöjligande.

Rapport visar ett inslag om kriget i Liberia. Kvinnorna har drabbats särskilt hårt av kriget, enligt reportern, och reportaget handlar om kvinnornas situation i Liberia. Alltså ytterligare ett krig där männen kommer undan lätt som plätt. Jag tror tamejfan jag aldrig har sett ett reportage från ett krig eller från ett land i kris som handlar om hur männen har det. Någon annan som gjort det? Någon som sett ett reportage som handlat om hur de irakiska männen drabbats av kriget? Som handlar om männens situation i Afghanistan eller Liberia? Ni kan maila mig och berätta i sådana fall.

Debattören Johan Ehrenberg skriver i en debattartikel i Aftonbladet att män, alltså alla män, är ansvariga för våldtäkter. Han börjar med att skriva att män inte brukar betraktas som en grupp. Till skillnad från kvinnor som ofta betraktas som en grupp. Jag håller på sätt och vis med Johan där; män ses inte som grupp när det gäller offer. Exempel: våld mot män räknas alltid som våld mot individer, aldrig som våld mot män. Till skillnad från våld mot kvinnor som alltid ses som våld som riktat mot kvinnor. Män som grupp har heller inget politiskt värde och därför inget politiskt inflytande. Däremot när det gäller män som förövare går det alldeles utmärkt att peka ut män som grupp. "Mäns våld mot kvinnor" är ju definitionen av våld mot kvinnor, enligt feministerna. Männen krigar, förtrycker och förstör. Då är män en grupp. Kvinnor som förövare är dock aldrig en grupp. Kvinnor som begår dumheter är antingen tvingade till det av en man (så de är egentligen offer) eller så är de psykiskt sjuka. De kan aldrig vara representanter för gruppen kvinnor.

Till artikeln: "Och om någon pekar ut oss som grupp, typ 'män våldtar', skriker skribenter som Johan Hakelius i Aftonbladet 'VI FINNS INTE'. Det är istället elaka Bosse eller alkoholiserade Benke som är skyldiga. Aldrig VI. Men varför finns det ett gemensamt ansvar för allt utom för mäns förtryck av kvinnor?". Kommentar: för att se min kommentar om Johan Hakelius artikel se kommentarer från 17 november 2003. Är inte Hakelius krönika ett undantag? Grupputpekandet av män som skurkar är väl det normala? Johan igen: "Det är 'samhällets fel' att våldtäkter mot kvinnor pågår och pågår och pågår och ALDRIG är det mäns fel. I stället riktas ilskan mot våldtäkterna mot de tjejer eller killar som vågar påstå att vi har ett gemensamt manligt ansvar här.
INTE MITT FEL, ropar arga män i media och i vardagslivet.
Men det är det.
Varje dag du som man går förbi en H&M-annons och inte reagerar över den sjuka könsbilden, så är du en del i det manliga förtryck som skapar våldtäkter.
Varje gång du skrattar åt ett 'mansskämt' om 'frugan' på affärsmiddag då är du en aktiv part.
Varje gång du ropar HORA eller BÖG på fotbollsplanen så är du en aktiv part.
Varje gång du står på läktaren och kallar domaren kärring är du aktiv.
Varje gång du sätter dig i fackliga förhandlingar som ombudsman och inte – obönhörligt – kräver ökade löner för de lägst betalda tjejerna, så är du en aktiv del.
Varje gång du accepterar att dagis ringer frun när barnen är sjuka så är du en aktiv del.
Varje gång du arbetar mindre i hushållet än din kvinnliga partner så är du en aktiv del.
Och varje gång du ropar DET ÄR INTE MITT FEL så är du en hycklare som aktivt ställer dig på våldtäktsmännens sida.
Du är nämligen en del i en våldtäktskultur.
Om du inte inser det – att den manliga kulturen, med all sexism, allt förakt för svaghet, all rädsla för motstånd och allt hat mot kvinnors kamp – faktiskt är grunden för våldtäkterna – om du INTE ser din del – så är du en aktiv part i det fortsatta förtrycket". Kommentar: säger du att du är oskyldig är du skyldig. Antar att det enda sättet att slippa undan skulden är att erkänna sig skyldig. Jag gillar inte det här resonemanget. Jag gillar inte heller att man kopplar ihop allt - H&M-bilder, någon som kallar en domare för kärring, kalla någon för bög, våldtäkter. Allt påstås hänga ihop, men jag hävdar ändå envist att det är en skillnad. Att kalla någon för bög är dumt men gör inte att den som säger det stödjer våldtäkter (antar att jag genom detta påstående anses skyldig till våldtäkt eller nåt :-(
Johan: "Som man bör du alltså vara feminist för att slippa leva i en livslögn". Kommentar: aha, det är så man får syndernas förlåtelse... Johan: "Varje man som säger att ansvaret för våldtäkterna är 'någon annans' är del i den kollektiva våldtäkten.
Jo, jag förstår att många män – kanske du också – blir oerhört arga och irriterade över det påståendet.
Du VILL inte vara ansvarig.
Du vill fortsätta vara osynlig.
Men det går inte längre.
Du syns". Kommentar: jo, som man och därmed som skurk tycker jag att jag syns tillräckligt redan, tack så mycket. Jag gillar faktiskt inte det här med kollektiv skuld. Om en kvinna blivit våldtagen av en man så blir jag ledsen för att det hänt, tycker synd om kvinnan och jag blir arg på mannen som våldtagit, men ska jag tyngas av dåligt samvete också? Och jag skulle vilja fråga Johan om han tycker att det här med kollektiv skuld bara ska gälla män. Och ska det bara gälla kön? Eller också hudfärg och sådant? Kollektiv skuld till ett brott borde också innebära att kollektiv bestraffning kan utdömas... Lite väl snaskigt för min smak.

Vänsterpartiet har föreslagit en obligatorisk delning av föräldraledigheten mellan mammorna och papporna. "Föräldraförsäkringen är uppbyggd utifrån ett patriarkalt synsätt", skriver (v) i Gävleborg i en motion till kongressen i februari. "- Både kvinnan och mannen är föräldrar. Men föräldraskapet har byggt på frivillighet från männens sida. Det får vara slut på det nu", säger Ulla Hoffman (v). Ansvariga ministern Berit Andnor (s) är inte så pigg på att kvotera föräldraledigheten; hon vill hellre använda morot än piska. "- Berit Andnor får nog fundera en gång till. Kanske gå en grundkurs i feminism", kommenterar Ulla Hoffman (v). Jag tycker också att det vore bra om männen tog ut mer föräldraledighet, men jag gillar inte att det så kompakt är männen som får skulden för hur det ser ut i dag. Som att männen struntar i sina ungar, bara ser till sig själv och sitt jobb, medan deras fru står på sina bara knän och gråter och ber om att få jobba istället för att få vara hemma med barnet...

Idag kommer Riksförsäkringsverket med en opinionsundersökning som säger att 13% av kvinnorna och 18% av männen vill att föräldraledigheten delas mer lika. Den säger också att det är vanligare att mammorna bestämmer över hur ledigheten fördelas i familjen.
---
Just nu pågår den s.k. Skandia-skandalen. Varje dag avslöjas nya saker om styrelsen och ledningen i Skandia som berättar om hur de girigt roffat åt sig pengar och förmåner från företaget. Zoran Alagic och Dina Evenéus, som båda var rådgivare åt tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg, analyserar i en debattartikel i Aftonbladet orsakerna till att personerna på Skandia betett sig som de gjort. De konstaterar att i Skandias styrelse är (var) tio män och tre kvinnor. "Det finns exempel på framgångsrika företag som lyckats bättre när det gäller könsfördelningen. Föreningssparbanken har 41,7 procent kvinnor i styrelsen och en kvinnlig vd. Gambro har 40 procent kvinnor i styrelsen. Vi kan hoppas att det inte finns samma unkna kultur där som i männens Skandia. Men det är inte säkert. Fortfarande är kvinnor ofta gisslan i styrelsen. De behöver bli många fler". Kommentar: jag ser framför mig vad som hade hänt om det hade blivit en skandal inom något av dessa företag med många kvinnor i styrelsen; då hade inte kvinnorna fått skulden utan det hade lik förbannat varit männens fel för kvinnorna "satt ju där som gisslan" och var så himla menlösa, hjälplösa och handlingsförlamade att de var tvungna att dansa efter männens pipa. Artikelförfattarna fortsätter: "Hela Skandiaskandalen ser vi som ett exempel på hur manlig inkompetens förstör ett företag. Den tycks också vara ett exempel på mäns benägenhet att begå brott. Enligt all brottsstatistik är män kraftigt – ja, vi skulle vilja säga enormt överrepresenterade – när det gäller brottslighet, inräknat ekonomisk brottslighet". Kommentar: blä. Dessa artikelförfattare var ju rådgivare till Margareta Winberg och det är lätt att höra ekot av hennes ord: det är dags att sätta fokus på det kön som begår brott. Artikelförfattarna fortsätter: "Vi har i dag i Sverige fler högutbildade kvinnor än män. Enligt Anna Wahls forskning vill kvinnor och män i lika hög grad göra karriär – ändå hittar vi bara män på toppen. Vi behöver inte fråga oss vad det beror på – det vet vi. Män väljer helst män. Män söker i sina egna nätverk, personer de litar på och trivs med. Det är oftast andra män med snarlik bakgrund. Företagsledaridealet är utformat utifrån ett traditionellt manligt livssammanhang, där arbetet ska prioriteras framför familjelivet". Kommentar: "vi behöver inte fråga oss vad det beror på - det vet vi". Det var självsäkert, må jag säga. Zoran och Dina säger att kvinnor vill göra karriär i samma utsträckning och att egentligen är kvinnor lite bättre än män (har högre utbildning) och ändå når kvinnor inte lika långt. Och de visste ju vad anledningen till detta var - att kvinnorna diskrimineras av männen. Klassisk feministisk teori. Sedan nämner de att ledaridealet är utformat utifrån ett traditionellt manligt livssammanhang, där arbetet ska prioriteras framför familjelivet. Om män traditionellt gör detta kanske det kan förklara varför det finns fler män än kvinnor i toppen av näringslivet? Fast hur var det nu... män och kvinnor prioriterade ju att göra karriär i lika hög grad (enligt artikelförfattarna), men män prioriterar traditionellt arbetet före familjen, (och kvinnor prioriterar traditionellt familjen före arbetet?), men o nej, det har ingenting med könsobalansen i näringslivstoppen att göra, utan det beror på en ren diskriminering från männens sida... (*satir*)

Det som är illa är att dessa artikelförfattare faktiskt varit del i ledningen för jämställdhetsarbetet i Sverige. Deras attityd till män är skrämmande. Det var någon som sa att om män kunde räknas som folkgrupp så skulle feminister dömas för hets mot folkgrupp. Kanske det ligger något i det. Förutom de läskiga attityderna så tycker jag det är synd att dessa personer haft det jobb de haft för vi förlorar fokus i debatten när vi får dessa märkliga analyser. Exempel: det här med att de flesta i näringslivstoppen är män. Nu analyserar de detta med att det är männen som diskriminerar kvinnor. Det ingår i deras bild av samhället med könsmaktsstrukturer. Tänk om de kunde släppa den bilden och kanske resonera utifrån att män och kvinnor faktiskt valt att prioritera olika saker i livet. Då kan vi konstatera att man måste prioritera jobbet före familjen för att bli en toppchef. Sedan kan vi diskutera om det är bra att det är så. Vi kan diskutera om det går att göra något åt det. Vi kan diskutera vilka nackdelar det har att prioritera jobbet. Vi kan diskutera vilka fördelar det har att prioritera familjen. Vi kan diskutera varför det faktiskt är så att kvinnor traditionellt prioriterar familjen och män traditionellt prioriterar arbetet. Vi kan diskutera om det är önskvärt att ändra dessa traditioner och hur vi i sådana fall ska gå till väga. Vi skulle kunna diskutera så himla mycket annat som är intressant om vi bara kunde få slippa dom här analyserna att allt beror på en diskriminering av kvinnor och på könsmaktsstrukturer. Den feministiska samhällsanalysen är inte bra för debatten! Vi förlorar tid på att diskutera fel saker!

Ikväll ska jag spela Bingolotto. I lotten finns det en liten lapp som berättar om World Childhood Foundation. Det är en stiftelse som startats av Drottning Silvia och har som målsättning att "främja varje barns rätt till sin barndom och att arbeta för bättre levnadsvillkor för utsatta och utnyttjade barn". Hjälper de då alla barn? På andra sidan på den här lappen: "Childhood arbetar speciellt med att hjälpa flickor och unga mammor, som är de mest sårbara grupperna i utsatta sociala förhållanden. Tonårsgraviditetet, sexuella övergrepp, prostitution och trafficking är övervägande 'flickproblem'. De har sämre tillgång till utbildning och svårare att hitta jobb. [...] Childhood arbetar för att hjälpa och stödja flickor och unga mammor i risksituationer". Inte så mycket verksamhet för pojkar, med andra ord. Såg ni på Faddergalan i TV4 för ca en vecka sedan? Jag gjorde det inte, men jag knäppte över till den i ca 10 sekunder och det enda jag hörde var att programledaren sa att Faddergalan skulle hjälpa "flickor och barn". Det kan ha varit en felsägning men jag misstänker ändå att det kan vara mer "lönsamt" för hjälporganisationer att säga att man ska hjälpa flickor i främsta hand. Det kan vara så att flickor är mer utsatta än pojkar, men jag är inte lika övertygad om det som hjälporganisationerna verkar vara. Flickor är säkert mer utsatta för "tonårsgraviditeter, sexuella övergrepp, prostitution och trafficking" precis som Childhood skriver, men då har Childhood valt att se dessa problem som de allra värsta problemen. Det är ett subjektivt val. Hade de valt att fokusera på andra typer av problem kunde de ha kommit till slutsatsen att det är pojkar som är de mest utsatta (men i Sverige år 2003 är trafficking och sexhandel med flickor och kvinnor väldigt "svårslagna" problem i den politiska debatten).
---
Sveriges Kvinnolobby är en organisation som ska vara en paraplyorganisation för olika svenska kvinnoorganisationer. Den senaste tiden har flera organisationer lämnat Kvinnolobbyn efter interna motsättningar. Det har resulterat i att statsbidragen till organisationen har krympt. Idag meddelas att ordförande Anki Elken lämnar sin ordförandepost. Hon kommer också att anmäla Sverige för att bryta mot FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor (CEDAW-konventionen*). Den konventionen stadgar att "länderna ska ge kvinnoorganisationerna tillräckligt med pengar för att de ska kunna vara en jämbördig part i dialogen med det civila samhället". Fatta va' coolt att kunna begära bidrag av staten och ha en FN-konvention i ryggen! Och om inte staten går med på att ge de bidrag man begär så kan man anmäla staten för brott mot FN-konventionen. Coolt! Tänk om det fanns en FN-konvention som förbjöd diskriminering av män...

* FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (från 1949?) säger att alla människor ska behandlas lika och att ingen ska diskrimineras. Den gäller också män, även om det ibland är svårt att tro. Den här FN-konventionen mot diskriminering av kvinnor är, om jag inte minns fel, från slutet av 1970-talet, och utökar skyddet mot diskriminering av kvinnor. Någon konvention mot diskriminering av män finns inte.

I Sveriges Radios program "Kulturfredag med Louise Epstein" pratar man i dag jämställdhet. Flera gäster är inbjudna, och Niklas Ekdahl, som är politisk redaktör på Dagens Nyheter, säger "Männen tycker att vi lever i ett jämställt samhälle medan kvinnorna inte håller med. Det visar att männen har ett perceptionsproblem" (perception betyder ungefär "uppfattning"). Eller så har kvinnorna perceptionsproblem...

Jag tror inte att det är så svart-vitt: säkert har både män och kvinnor "missuppfattat" situationen i samhället, men det är synd att det snudd på automatiskt är männen som beskrivs som de som har missuppfattat. Jag påstår att idag har feminister tolkningsföreträde när det gäller jämställdhetsfrågor och när det gäller att beskriva hur samhället ser ut när det gäller kvinnor och män. I synnerhet feministiska kvinnor anses "veta hur det egentligen är". En icke-feministisk man (som jag) är nog den person som har lägst trovärdighet i jämställdhetsfrågor. Rent konkret innebär tolkningsföreträdet att en feministisk kvinna inte behöver bevisa något hon säger; hennes ord tas för sanning och den som ifrågasätter henne får hela bevisbördan. Icke-feministiska män som uttalar sig i jämställdhetsfrågor kan antingen direkt avfärdas för att ha "perceptionsproblem" eller så måste han kunna bevisa vartenda ord eftersom de ifrågasätts automatiskt. Även om varje ord kan bevisas så spelar det i alla fall inte någon roll eftersom de inte stämmer med den officiella jämställdhetsfeminismen. Påståendena kommer då att antingen förlöjligas (se ex. Linda Skugges text 29 november), avfärdas som undantag (undantagen kan tydligen bli hur många som helst) eller i sista hand tystas ned. 

En bomb har exploderat i Moskva och det misstänks ha varit tjetjenska självmordsbombare som slagit till. Läget är oklart just nu men det talas om att det skulle vara två kvinnliga terrorister som utfört bombdådet. I Studio 1 i P1 så intervjuas Leif Kihlsten som är rysslandskännare. Han berättar att det kan vara lättare för kvinnor att utföra sådana dåd för de är inte lika övervakade och blir inte lika kontrollerade som män.

I de flesta länder som befinner sig i krig lever en majoritet av befolkningen långt från stridszonerna. De blir varken skjutna, skadade eller våldtagna, men de drabbas ändå av kriget. De drabbas genom ständiga kontroller av id-handlingar, kontroller av väskor, kontroller av bilar, utegångsförbud, restriktioner i rörelsefrihet, ständigt hot om att skickas till fronten osv. Så ser krigets vardag ut i de flesta krigsdrabbade länder. Människor lever under ständig kontroll och naturligtvis under en ständig oro att drabbas av problem. Dessa människor finns inte i statistiken som offer eftersom de inte dödats, sårats eller våldtagits. De får "bara" sitt liv kraftigt begränsat. Ska jag gissa tror jag att bland dessa krigsdrabbade "icke-offer" så drabbas män hårdare än kvinnor. Jag tror att det är besvärligare för män att leva i krigsdrabbade länder än vad det är för kvinnor (nu pratar jag om den majoritet av människor som bor långt från stridszonerna).

H&M kör sin årliga reklamkampanj för underkläder för kvinnor och precis som vanligt så protesterar feminister mot reklamen, ofta genom att förstöra reklamskyltarna. Det känns en aning förutsägbart, om man säger så. I Aftonbladet idag förklarar Erik Berg varför han förstör H&M:s reklam. Han tycker att reklamen är propaganda för en patriarkal kvinnosyn och att vandalismen av reklamen är självförsvar. Han tycker också att sådana här reklamkampanjer gör kvinnor till sexobjekt. "[...] varför säger vi inte ifrån när det gång på gång dyker upp kampanjer som säger: 'Kvinnor är sexobjekt'? Jo, jag vet svaret själv. Vi är helt enkelt för vana vid den synen. Bilden av den lättklädda, objektifierade, villiga kvinnan är inpyrd i vår kultur. Den tas för given". Kommentar: men ursäkta... en bild på en kvinna i underkläder, säger den att kvinnor är villiga sexobjekt? Vem tycker det? Och vad betyder egentligen "sexobjekt"? Blir inte en kvinna som klär sig "sexigt" ett objekt i samma stund som någon beskriver henne som "objekt"? Erik: "Därför borde egentligen varje småbarnsförälder som värnar om sina barns frihet och rätt att utvecklas till de människor de själva vill bli, ta med sina barn till en H&M-affisch och visa dem hur det går till när man försvarar sig själv. Det räcker med en burk färg eller lite tapetklister". Kommentar: sensmoral: "förstör det du inte gillar och gilla inte det dina föräldrar inte gillar". Bra strategi för att få sina barn att "utvecklas till de människor de själva vill bli" (*fniss*). Erik: "H&M är förstås inte ensamt skyldiga till patriarkatets existens och kvinnoförtrycket. Men deras årliga julkampanj utgör likaväl ett slags årligt sista triumferande slag i magen på alla kvinnor: 'Här har ni, om ni trodde att vi var på väg mot jämställdhet! Kvinnor är fortfarande framförallt sexobjekt, ni måste se snyggare ut än någonsin för att accepteras som kvinnor'". Kommentar: är det kanske därför H&M:s kampanj blir så kritiserad, för att den ses som någon slags symbol för "kvinnoförtrycket"? Men jag tror ändå inte att H&M:s kampanj är i något slags motsatsställning till ett jämställt samhälle. Jag fattar inte heller att reklamen gör att kvinnor tror att de måste vara snyggare än de kvinnor som finns i reklamen för att kunna "accepteras" som kvinnor. Så... korkade... är väl inte kvinnor? Erik: "Detta årliga slag i magen är bara en accentuering av det dagliga kvinnoförtrycket: nio kvinnor misshandlas varje timme i Sverige av män de lever tillsammans med. En kvinna i veckan misshandlas till döds". Kommentar: att nio kvinnor misshandlas varje timme är en ren gissning. Ett mörkertal. Lika vetenskapligt som att jag säger att "varje dag skriver en feminist en förbannad lögn i en svensk kvällstidning". Sedan skriver han att en kvinna misshandlas till döds varje vecka. Det är fel och det kan ni läsa om i mina tidigare Aktualiteter. Frågan är varför Erik skriver detta. Beror det på okunskap eller är det helt enkelt en lögn? Sedan fattar jag inte riktigt kopplingen mellan reklam för underkläder för kvinnor och mord på kvinnor. Är det så att man först ser en reklamskylt för underkläder från H&M och sedan går man hem och mördar sin fru? Jag gillar inte det här resonemanget från feminismen, nämligen det att allt skulle hänga ihop: att H&M:s reklam skulle ingå i samma könsförtryckarapparat som mord på kvinnor, typ.