Aktualiteter, del 6
 



26 november 2002:

Jämställdhetsminister Margareta Winberg säger att hon förbereder en lag om kvotering till företagens styrelser. I Aftonbladet förklarar hon anledningen till varför kvinnor behövs i styrelserna: "- Det är för att vi är kvinnor vi ska sitta där. Vi har en annan kompetens och en annan erfarenhet". JämO Claes Borgström sa i en intervju förra hösten att kvinnor går en ljusare tid till mötes på arbetsmarknaden i takt med att "arbetsgivarna upptäcker kvinnornas unika egenskaper". Jag mailade JämO och frågade vad han menade med det, men jag fick aldrig något svar. Ibland säger feminister "nej, det har ingen betydelse om man är kvinna eller man, och om en kvinna missgynnas så beror det på könsdiskriminering och har med en så irrelevant faktor som könstillhörighet att göra, och har inte alls med personliga egenskaper att göra". Men ibland säger de att kvinnor har unika egenskaper. Det här är ett dilemma för feminismen, men den lösning som väljs är alltid den som är mest gynnsam för kvinnor i just det sammanhanget. Förresten: vilka unika egenskaper har män?
---
På en helsida i Expressen så skriver Anna Carrfors Bråkenhielm en debattartikel med rubriken "Jag har ändrat mig - kvotera!". Anna är VD för Strix Television. Några citat från hennes artikel:

Hon inleder så här:
"Sverige skulle få bättre ekonomi med fler kvinnor i toppen på företagen. Kvinnor är duktigare än män på mycket. Så enkelt är det.". Kommentar: ja, för 100 år sedan hade man kanske kunnat läsa att kvinnor är sämre än män på mycket. Nu skulle man skratta åt en sådan mening, för 'inte har väl könet något med att göra hur duktig man är'. Så min kommentar till Annas påstående får väl bli: ha, ha, ha.

Några rader längre ner skriver hon:
"Jag har länge varit emot all sorts kvotering och envist hängt fast vid tanken att det handlar om helt andra faktorer än kön huruvida man når framgång eller inte. Jag har ändrat mig." Kommentar: få se nu... har hon tidigare trott att kompetensen inte har med könet att göra, och nu har hon ändrat sig och anser att kvinnligt kön innebär att man är bättre? Och nu vill hon kvotera in kvinnor? Är det jag eller Anna som är förvirrad?

Hon berättar lite längre ned:
"När jag tänker efter har jag själv blivit kvoterad vid ett antal tillfällen, till exempel när jag fick mitt första jobb på Strix Television som researcher för Robert Aschbergs talkshow 'Ikväll'. De ville ha in en tjej i den mansdominerade redaktionen så där föll genast hälften av de andra sökande bort." Kommentar: ska jag vara petig så är det ett brott mot jämställdhetslagen att sålla bort ena hälften av de sökande på grund av deras kön. Men om man nu som Anna tycker att kvinnor är bättre så kanske det vore tillåtet att sålla bort män eftersom man anser att de är sämre. Det vore intressant att följa en rättegång där man försöker bevisa att män är sämre än kvinnor. Nu tror jag inte JämO är intresserad av att ta upp ett fall liknande det som Anna berättar om, eftersom det är män som drabbats. Men om ett företag sållar bort kvinnliga sökande och säger att de gjorde det för att de tycker kvinnor är sämre så kanske JämO skulle bli intresserade. Vad tror du? Fotnot till min kommentar: det är tillåtet för företag att när de annonserar efter personal skriva saker som "eftersom de flesta som arbetar hos oss är kvinnor så ser vi gärna både manliga och kvinnliga sökanden" (citat från annons från Högskolan i Gävle). Man får alltså skriva att man vill ha kvinnliga eller manliga sökanden, men man får inte sålla bort det ena könet. Den som är mest meriterad, man eller kvinna, ska få jobbet. Det är det som är skillnaden mellan kvotering och icke-kvotering. Som jag förstår måste därför jämställdhetslagen skrivas om ifall man inför kvotering.

Hon berättar att när hon sedan fått jobbet pga kön så gick det också mycket bättre för henne än för killarna:
"Med all respekt för killarna i redaktionen, men de hade inte sett dem [de roliga kvinnliga gästerna som hon lyckades få till programmet]. De hade andra intressen och blickarna riktade åt andra håll. Det är ju inget konstigt med det. Kvinnor såväl som män väljer efter egna referensramar. Precis så är det i näringslivet." Kommentar: det vore intressant att granska Strix Televisions rekryteringar...

Kvinnor är bättre, tycker Anna:
"Kvinnor på lite mer ansvarsfyllda poster är nästan alltid bättre än sina manliga kolleger på samma nivå." Kommentar: jag är glad att jag inte jobbar på Strix Television, men det är väl ingen risk, eftersom jag är man. Tänk en manlig VD som gått ut och sagt 'jag tycker män är bättre än kvinnor på lite mer ansvarsfyllda poster. Därför har vi bara män i vår styrelse. Däremot passar kvinnor bättre på poster med lite mindre ansvar.'.

Bevis, enligt Anna:
"Av de beslutsfattare jag mött i den internationella tv-branschen genom åren, har nio av tio kvinnor varit utomordentligt kompetenta men bara ungefär hälften av männen." Kommentar: vilken kalasmening!

Anna är frågande:
"När jag började på Strix fanns det bara manliga chefer. Utan att jag riktigt vet hur det gått till består nu mer än halva ledningen av tjejer och varenda projektledare, dvs de som håller i budgetarna och bemanningen i tv-produktionerna är kvinna. Behöver jag säga att företaget aldrig varit större eller mer framgångsrikt?" Kommentar: svaret på den frågan är väl att hon inte behöver berätta att företaget är framgångsrikt, för det är ju så många kvinnliga chefer där, så hur sjutton skulle det kunna gå dåligt då? Annars är ett tips till Anna att anledningen till att det finns så många kvinnor på Strix är, som hon själv skrivit, att kvinnor väljer kvinnor. Intressant är också att den möjliga förlåtande tolkningen av Annas text man möjligen skulle kunna ha, nämligen den att hon kanske tycker att en jämn könsfördelning är bra, inte längre är möjlig. Här skryter hon om att mer än hälften av ledningen och varenda projektledare är kvinna, dvs hon tycker det är bra. Inte jämn könsfördelning, utan flest kvinnor. Ju fler kvinnor desto bättre, eftersom kvinnor är bättre. Anna är logisk, må jag säga.

Anna tycker inte att kön har någon betydelse för vem som får jobbet. Ursäkta, jag skrev fel. Anna TYCKER att kön har betydelse:
"Det har aldrig varit något snack om att ha in fler kvinnor på den eller den posten. Den som varit mest lämpad har fått jobbet. Jag vill särskilt framhålla att det är mycket tryggt med kvinnor då det handlar om att organisera och hålla i pengar. När man väl förmått dem att tacka ja till en utmaning fullföljer tjejer sitt uppdrag medan män kan ta på sig uppgifter som de inte klarar." Kommentar: får Anna som hon vill så är det ju slut med det här att anställa den som är mest lämpad för jobbet. Med kvotering i hennes företag så skulle ju män kvoteras in som chefer. Hoppas Anna blir nöjd då.

Anna fortsätter att berätta hur duktiga kvinnor är:
"Tjejer har vassare organisationsförmåga och är mindre konflikträdda. De tar sällan ett uppdrag av prestigeskäl eller för att de vill tävla. Därför har tjejer inte en dold agenda som driver dem. De gör helt enkelt ett bra jobb för att de har tagit på sig att göra det." Kommentar: undrar om Anna tycker att kvinnor också är särskilt lämpade för att passa barn, ta hand om gamla människor och städa?

Feminismen får alla kvinnor att fråga sig 'har jag eller har jag inte blivit diskriminerad på grund av kön'? De flesta kvinnor svarar 'nej, det har jag inte, men jag vet ju inte säkert eftersom det kanske har skett dolt, och hade jag varit kille hade det kanske gått bättre för mig i livet. Ja, jag har nog blivit diskriminerad.'. Så här svarar Anna:
"För egen del vet jag inte om jag tjänat på att vara tjej eller om det hade gått bättre om jag varit kille. Kanske hade jag fått fler erbjudanden om olika styrelseposter och andra befattningar som på papperet kan tyckas vara mer ansvarsfyllda. Men det kan lika gärna vara tvärtom. Man syns mer som tjej i manliga sammanhang och jag ska inte sticka under stol med att det kan vara en fördel många gånger, särskilt internationellt där det är ännu mindre vanligt med tjejer. Jag har många gånger blivit tillfrågad om jag vill vara med i olika paneler, föreläsa eller ställa upp för intervjuer just för att jag är tjej. Jag vet att jag har minst lika bra lön som män i samma befattning och jag har för det mesta upplevt att grabbarna på MTG lyssnar på mig och respekterat mig." Kommentar: om Anna har upplevt att hon fått fördelar på grund av kön eftersom hon är så exklusiv som kvinna i chefsposition, så är det väl slut med det om hon får som hon vill, det vill säga att kvinnor ska kvoteras in. Men jag tycker ändå att hon visar en sympatisk sida här och faktiskt inser att det ibland är en fördel att vara kvinna.

Att Anna ändå fått vissa fördelar på grund av kön tror hon dock inte beror på att hon är kvinna:
"Jag tror dock inte det beror på att jag är kvinna utan på att jag levererat ett resultat efter eller över förväntningarna och lyckats välja enormt skickliga medarbetare. Nackdelen med att vara tjej består mest i att kraven är högre på ett mer subtilt sätt. Man är mer utsatt, har blickarna på sig och det krävs mer för att bli godkänd. Kvinnliga chefer blir oftare utsatta för skitsnack och kallas hårda, okvinnliga, bitchar så fort de visar lite framåtanda och beslutskraft." Kommentar: hon har alltså inte fått några fördelar på grund av att hon är kvinna, utan hennes framgång beror på hennes personliga egenskaper. Däremot har hon drabbats av nackdelar. Undrar om någon av de kvinnor som jobbar på Strix någon gång fått en fördel på grund av kön? Att kvinnliga chefer blir betraktade som okvinnliga kanske beror på att det finns många fördomar om 'hur kvinnor är' och 'hur kvinnor bör vara'. Vem vet, kanske har Anna själv bidragit till att kvinnor betraktas utifrån en stereotyp mall?

Anna tycker dock att det finns vissa enskilda män som man kan lita på, men rent generellt går det ju inte att lita på karlar:
"Jag har många killkompisar och känner mig sällan utanför i grabbiga sammanhang. Men jag litar, med få undantag, helt klart mer på kvinnor när det verkligen gäller." Kommentar: nu fanns det ju ingen manlig projektledare på Strix, men tydligen finns det några män i ledningen för Strix. Hur sjutton kan de jobba kvar när VD säger sådana här saker?
---
Tillägg skrivet 9 december 2002:

En opinionsundersökning har gjorts som visar att 33% av männen och 51% av kvinnorna tycker att det vore ok att kvotera in kvinnor i företagsstyrelser.



27 november 2002:

Idag var det riksdagsdebatt om flyktingpolitiken. Enligt Ekot i SR 16.45 så ska nu åtgärder sättas in för att förbättra för de kvinnor som söker asyl i Sverige. Läste för ett tag sedan om att Kanada har en slags 24-timmarsgaranti för den som söker asyl på en kanadensisk ambassad utanför Kanada. Inom 24 timmar ska den asylsökande sitta på ett plan på väg till Kanada. Garantin gäller dock bara kvinnor.
---
Granskningsnämnden för radio och TV har fällt ett inslag i A-ekonomi som handlade om frågan om kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. Inslaget lät olika personer uttala sig i denna fråga, varvat med reporterns egna kommentarer. Efter ett uttalade av en näringslivsföreträdare om att det inte fanns tillräckligt många kvinnor som var mogna för rollen som styrelserepresentanter avslutade reportern inslaget med följande ord: "Mognad, ja. I börsstyrelserna verkar det vara en manlig egenskap, precis som kompetens. Nej, vi måste kvotera in kvinnorna för att inte gå miste om den kompetensen. För frågan är vad männen kan egentligen". Att reportern tog ställning i en politiskt kontroversiell fråga gillades inte av Granskningsnämnden och inslaget fälldes. Halleluja!



28 november 2002:

Smått och gott från Gävle-Dalanyheterna i SVT 19.10-19.30:

Ett kommunalråd i Dalarna tänker avgå efter att hon har fått kritik av sina egna partivänner (s). Hon säger att det hela beror på att hon är kvinna, och hade hon varit man hade hon inte alls fått sådan kritik. Hur vet hon det?
---
Fotbollslaget Brage rapporteras dra ner på sin verksamhet för tjejer. I nyheterna säger en politiker (c) att hon är förbannad på beslutet. Reportern frågar "hade du varit lika upprörd om man hade dragit ner på verksamheten för killar?". "Visst hade jag varit upprörd då också, men...", sa politikern. Jag tror: hade man dragit ner på verksamheten för killar hade det inte ens blivit något TV-reportage om det.
---
En kvinna som tränar travhästar intervjuas. Hon säger att hon tror att hästar mår bättre av att tränas av kvinnor, eftersom de får mer omtanke då (säger hon). Tänk er en man som säger "jo, män är mycket bättre på att träna hästar". Hur skulle man reagera på ett sådant uttalande?
---
En undersökning gjord i Gävle bland elever i årskurs 9 visar att fler tjejer än killar har druckit sprit och provat narkotika. Analysen av detta var att det berodde på att tjejerna utsätts för så stor press från alla möjliga olika håll, bland annat från media. Kort sagt: det beror på omgivningen. En undersökning som gjorts tidigare visade att då var det fler killar som drack sprit och provade narkotika. Undrar hur man då motiverade resultatet? Såg man det som "naturligt", eller berodde det på killarnas omgivning och att de var utsatta för så stor press?



10 december 2002:

Ännu ett spädbarn har dödats av sina föräldrar. Den här gången hände det i Småland. Nu misstänks mamman för barnadråp medan pappan misstänks för dråp. Maxstraffet för barnadråp är 6 års fängelse och för dråp är maxstraffet 10 års fängelse. Brottet som personerna i det här fallet misstänks för är ju samma för både mannen och kvinnan. Men de har olika kön och därför används olika straffskalor. Barnadråp kan bara kvinnor dömas för. Olika straffskalor för män och kvinnor, alltså. Är det verkligen rimligt?



12 december 2002:

Petra Tötterman skriver i Gefle Dagblad en debattartikel med rubriken "Det är dags för en feministisk säkerhetspolitik". Hon vill att staten inte längre ska ta det yttersta ansvaret för vår säkerhet utan det ska vi klara själva. Hon kräver att fler ska ta ansvar för säkerhetspolitiken och för det krävs det en ökad kompetens på alla nivåer och det krävs att alla gör mer för säkerheten. Är det feministiskt? Är det bra? Kanske menar hon att också kvinnor ska ta ansvar för säkerheten och inte överlåta det till killarna genom värnplikten, men det skriver hon inte. Hon skriver att "Idag är 90 procent av de som mister livet i konflikter civila, alltså kvinnor och barn". Visst är det i stort sett bara män som tvingas kriga, men långt ifrån alla män krigar. Dagens stridande armeer brukar utgöras av bara några enstaka procent av befolkningen (om 10 procent av de som dör i krig är soldater, men bara 5 procent av befolkningen är soldater, så är det ju dubbelt så stor risk att dö om man är soldat som om man är civil). Jag hävdar, tvärtemot Petra, att män är de som utsätts för störst risker i krig. I stort sett alltid är det män som riskerar livet i riktade massakrer mot civilbefolkningen.Ytterst sällan är det kvinnor specifikt som är mål för massakrer. Den största så kallade utrensningsaktionen i Europa efter andra världskriget drabbade Srebrenica i före detta Jugoslavien på 1990-talet. Då mördades ungefär 7000 civila män (det brukar påpekas att de mördades för att de var muslimer - inte för att de var män - trrots att Srebrenicas muslimska kvinnor inte mördades). Någon som hört om en stad där enbart kvinnorna mördats medan männen tillåtits leva? Varje krig brukar innebära att de drabbade länderna får underskott av män i befolkningen. Hur förklarar Petra det? Ofta hör man också feminister som säger att det faktum att de flesta flyktingar är kvinnor är ett tecken på att kvinnor är de som drabbas hårdast av krig. Vad tror de att männen gör? Är på semester på Mallorca? Jag tror att männen antingen är döda, är ute i kriget eller helt enkelt inte kunde fly. Petra skriver att kvinnor strider precis lika mycket som män, men att hoten mot deras säkerhet inte är tillräckligt erkända. Jag tror hon har fel. Jag tror inte att kvinnor strider lika mycket som män, och jag anser att hoten mot mäns säkerhet inte tas på allvar varken i krig eller fred.

Jag skrev en insändare om det här i Gefle Dagblad som svar på hennes artikel men min insändare fick inget svar.



8 januari 2003:

Civilpliktsrådet skrev en artikel i Expressen 2003-01-06 som handlade om den s.k. allmänna värnplikten. De skrev "det är en orättvis behandling av unga män att de kan bli fråntagna 15 månader av sitt liv som annars skulle kunna gå till att påbörja studier eller till att tjäna rejält med pengar". Inger Segelström, ordförande för S-kvinnorna, skrev ett svar i Expressen 2003-01-08. Rubriken var "Sveriges kvinnor gör sin plikt - de föder barn". Hon menar att kvinnor är föräldralediga så pass mycket mer än män att det på något sätt skulle "kvittas" mot värnplikten. Exakt varför hon gör den här kopplingen mellan mammaledighet och värnplikt vet jag inte. Kanske blev hon så upprörd över att något beskrevs som orättvist för män, att hon kontrade med att påpeka något helt annat som är orättvist för kvinnor. Klassisk feministisk retorik, i sådana fall. Inger forsätter med att upplysa oss om att inget är viktigare än våra barn. "Mammor och pappor ser barn som en av det finaste gåvorna i livet men ingen i samhället kan blunda för att mammor tar ett större ansvar för barnen och Sveriges framtid. Ser inte civilpliktsrådet några mammor? Det är trist om civilpliktsrådet nu i sin iver att få fler kvinnor att göra lumpen inte ser eller ens tänkt igenom att män inte kan föda barn". Hon skriver också "Barnen är väl ändå det viktigaste vi har i samhället och det som gör att Sverige kan leva och växa. Jag hoppas att civilpliktsrådet [...] ser att Sveriges kvinnor gör sin plikt för Sverige". Ser hon det som en plikt att föda barn? Tycker hon att det är bra att "kvinnorna tar ett större ansvar för Sveriges framtid" (dvs. är föräldralediga mer än vad männen är)?



10 januari 2003:

Hittade en sak på internet som både är inaktuell och aktuell. Jag tror ju att män ofta känner sig tvingade att delta i krig. Inte bara av lagar och regler, utan att de känner sig tvingade av det övriga samhället. Kolla på den här affischen: bild.jpg

Bilden är på en affisch från Storbritannien under andra världskriget, och texten uppmanar unga män att gå ut i kriget. Översättning: "TILL DE UNGA KVINNORNA I LONDON. Bär din gunstling khaki? Om inte TYCKER DU INTE att han borde? Om han inte tycker att det är värt att kämpa för dig och för landet - tycker du då att han är värdig dig? Tyck inte synd om den tjej som är ensam - hennes kille är förmodligen en soldat som kämpar för henne, för hennes land och för DIG. Om din unge man struntar i sin plikt mot sin kung och sitt land, så kan dagen komma när han struntar i DIG. Tänk på det här - och be honom ANSLUTA SIG TILL ARMÉN IDAG."

Jag orkar inte kommentera det här nu, men ni förstår säkert vad jag tycker.



15 januari 2003:

Läste om en artikel som Vecko-Revyn skrev (jag vet inte vilket nummer). Rubriken för artikeln var "Kräv oralsex - du smakar gott!" och riktade sig till tjejer som då uppmanades att kräva detta av sina killar. Hmm... Tänk om en porrtidning för killar skulle skriva motsvarande om att killar borde kräva oralsex... Men nu var det alltså en tidning för fjortisbrudar som skrev det till dessa tjejer. Bra? Dåligt?



20 januari 2003:

Ordförande för ROKS (riksorganisationen för kvinnojourerna) går till attack mot datorspelen. "De flesta dataspel innehåller kvinnohat" skriver hon. Jag erkänner att jag inte har gjort en lika systematisk och grundlig genomgång av datorspelen som hon har gjort (för det har hon väl gjort?), men datorspel är ett av mina största fritidsintressen och jag har säkert spelat uppemot 1000 stycken genom åren. Naturligtvis har jag funderat på varför dagens våldsspel nästan enbart innehåller våld som riktas mot manliga datorfigurer, och jag kunde väl tänka mig att det så småningom skulle leda till protester från feminister att kvinnor blev diskriminerade eftersom inga kvinnliga datorfigurer fick agera skurkar, måltavlor och offer. Men att feministerna skulle påstå att datorspel, de flesta datorspel till och med, innehåller kvinnohat, det var jag inte beredd på.



22 januari 2003:

Gefle Dagblad skriver idag att ett nytt kvinnligt nätverk har bildats. Det ska verka i Gävleborg, och har bildats av pengar från länsstyrelsen och EU. GD skriver inte om nätverket har något namn, inte heller skriver de hur mycket skattepengar nätverket har fått eller vad nätverket har för syfte. Två kvinnor från nätverket säger dock "Det är mycket svårt för kvinnor i dagens mansdominerade samhälle". Ja. Snyft.
---
Insändare i Gefle Dagblad: en "pensionärsdam" är orolig för hur hon ska göra med sina grovsopor. Hon börjar sin insändare så här "Vad ska vi pensionärsdamer göra av våra sopor om vi inte har make och inte har bil?". Ja, har hon inte en make som kan slänga dem så kanske hon får slänga dem själv... Ok. Nu var jag bitsk. Men så är ju livet; är det ingen som gör sysslorna åt dig så får du göra dem själv eller hitta en annan lösning.
---
En annan insändare idag i Gefle Dagblad ifrågasätter varför vårdbiträden tjänar 16000 kronor per månad medan poliser tjänar 25000 kronor per månad. Det är ingen skillnad i hur svåra eller tunga yrkena är, anser hon. Hon säger att skillnaden beror på att polisyrket är mansdominerat och vårdyrket är kvinnodominerat. Tja, byt yrke då, är mitt råd. När den här kvinnan valde att göra karriär som vårdbiträde, visste hon inte då att det var ett lågavlönat yrke? Eller visste hon det men valde yrket ändå?
---
I förra veckan skrev Gefle Dagblad om en undersökning som visade att 45% av de unga männen är oroliga för att utsättas för våld, medan av de unga kvinnorna så är 43% oroliga. Tyvärr skriver inte GD om vem som gjort undersökningen, så jag kan inte ge någon ytterligare källhänvisning.
---
Centralbadet (badhus i Stockholm) har åldersgräns för badande. 18 år för tjejer och 23 år för killar. Det går dock att göra undantag från regeln om den 18-22-årige mannen är i sällskap med en vuxen. Då får han också bada. Jag fick en konstig fundering: man räknas ju som vuxen när man fyllt 18 (man är myndig, och FN brukar också definera barn som de som är under 18, och vuxna de som är över 18). En tjej som fyllt 18 kommer ju in på badhuset utan problem. Om en 22-årig kille tar med sin 18-åriga lillasyster borde ju hon räknas som vuxen och han får komma in trots att han har fel kön. Tänker jag fel?



27 januari 2003:

Igår avgick Gudrun Schyman som partiledare för Vänsterpartiet. Hon har under ett par dagar utsatts för kritik sedan det blev känt att hon gjort "kreativa" avdrag i sin deklaration. Spekulationerna om efterträdare kom igång omedelbart. Ordförande för (v) i Gävleborg och Dalarna säger att hon vill ha Lars Sjöstedt eller Lars Ohly, men hon tillägger att "tyvärr så är de ju män". Maria-Pia Boethius och Aftonbladets Belinda Olsson tror att den massiva kritiken mot Schyman berodde på att hon var kvinna. Tror de.

Har ni lagt märke till att när det sker en sådan här "affär" med en man som huvudperson så uttalar sig alltid några feminister om att mannen betett sig illa eftersom han är man (ex. "hans beteende är typiskt för män"), medan om en liknande affär inträffar där en kvinna gjort bort sig så uttalar sig alltid några feminister om att hon drabbas extra hårt av kritik för att hon är kvinna (ex. "kvinnor är mer utsatta och hade hon varit man hade hon inte tvingats avgå"). Män begår fel för att de är män, kvinnor drabbas för att de är kvinnor. Ibland är feminister så skojiga att man skulle kunna tro att de är skojare.



28 januari 2003:

Jonas Sjöstedt (v) vill inte att USA ska anfalla Irak. I "Debatt" i SVT säger han att de som kommer att drabbas mest av ett eventuellt anfall mot Irak är kvinnor, barn och civila. Tur för männen och de irakiska militärerna att de inte kommer att drabbas så mycket, då.



29 januari 2003:

Lunchekot i SR rapporterar om en FN-rapport som tar upp AIDS-läget i Afrika. Situationen för kvinnorna är fruktansvärd och de lider enormt, säger FN. Och det är männens fel; männens aggresiva beteende och oansvariga sexualitet gör att kvinnorna är offer för AIDS-epidemin i Afrika. (detta enligt FN och rapporterat i Sveriges Radio. Tänk om någon på Sveriges Radio kunde kommentera det anmärkningsvärda att FN säger att AIDS är männens fel istället för att bara rapportera att AIDS-katastrofen är så hemsk. Vad är nyheten? Att AIDS-epidemin är hemsk eller att AIDS-epidemin är männens fel? Sveriges Radio tyckte att nyheten var att AIDS-epidemin är hemsk, och uttalandet från FN att det är männens aggresiva beteende som orsakade det hela bara var ett konstaterande tillägg. Studerar man inte sådant här på journalistutbildningar?)

En AIDS-sjuk man i Afrika är alltså inget offer för AIDS-epidemin. Han är en förövare.
---
Tidningen Kommunalarbetaren skriver på ledarplats (jag är medlem i Kommunal så därför läser jag denna tidning, ifall ni undrar...) "En man kan vara helt säker på att få prata till punkt oavsett vad han säger. Han kan kosta på sig att plötsligt tänka på något annat, byta ämne och skratta till. Ingen avbryter.". Hon som skrivit det här är nog mer insatt i hur det är att vara man än vad jag är. Hon har säkert läst fler böcker om män än vad jag har. Så vem är väl jag att kunna uttala mig...

Appropå det här så var jag för några veckor sedan på en föreläsning av Yvonne Hirdman. Hon är feministpolis och professor i historia. (Jag frågade henne varför det aldrig existerat något matriarkat och hon svarade att det beror på att barnafödande aldrig haft hög status. Men det var inte det jag tänkte på. Nå.) Hon berättade hur feminister skulle hantera män (som jag) som obstruerade och sa att de själva inte kände igen sig när de blev beskrivna av feminister. Exempelvis som i det jag skrev ovan om att en kvinna sagt att "män blir aldrig avbrutna", och om jag då stretar emot och säger "men jag blir ibland avbruten..." så skulle man, enligt Yvonne, bara rycka på axlarna och säga "äsch...". Alltså: först är man helt objektiv (?), forskar, undersöker och studerar helt förutsättningslöst (?) och så kommer man fram till t.ex. att män aldrig blir avbrutna. Då skriver man ner det och sedan är det Sanningen. Skulle någon man sedan komma och säga "men jag blir avbruten ibland..." så ska man säga "äsch" och visa sin undersökning som är Sanningen och där står det att män aldrig blir avbrutna. Intressant vetenskaplig metod...
---
Lena Hallengren (s) är ungdomsminister. Hon sa i ett tal angående Förintelsen (delar av talet sänt i P1): "Den som inte är vit, man, heterosexuell och kristen riskerar att bli utsatt för diskriminering". Puh. Tur att jag inte kan bli diskriminerad.
---
Hör på nyheterna i radio att värnpliktiga män utsätts för experiment hur kroppen tål kyla. Det handlar om att sätta ner handen i kallt vatten och ha den kvar i x antal minuter. Nyheten är helt inriktad på resultatet av undersökningarna. Man kommenterar inte det etiskt tvivelaktiga att utsätta värnpliktiga för medicinska experiment. Tänk om man skulle tvinga kvinnor att bli försökskaniner för obehagliga allmänmedicinska experiment under hot om fängelse om de vägrade... Tror nog det skulle göra att media ställde frågor angående det etiska... Men vi har faktiskt en grundlagsskyddad könsdiskriminering av män när det gäller värnplikt (grundlagen säger att könsdiskriminering är förbjuden utom när det gäller män och värnplikten), så jag är helt och hållet medveten om att sådant här är tillåtet. Inget brott mot lagar eller regler har begåtts, men ändå...



31 januari 2003:

Pliktverket är glatt men bekymrat. Förra året var det nästan dubbelt så många tjejer jämfört med tidigare år som ville göra lumpen (836 stycken (ca 1,6%) av tjejerna mönstrade). Det gladde Pliktverket. Bekymrad var man dock för att nästan bara hälften av tjejerna klarade testerna; detta trots att tjejer har förtur till de befattningar som de söker*. En person från Pliktverket säger att testerna kan vara föråldrade och att de nu måste ses över. Förvisso tycker jag att de 836 tjejerna är hjältinnor, men det är nästan komiskt att när värnpliktssystemet diskuteras så ska man se över på vilket sätt det missgynnar tjejer.

*Ibland tänker jag att killar borde ju få någon fördel för att de måste göra värnplikten. Ersättningen under värnplikten är ca 40 kronor per dag (jag tror att fångar får högre ersättning) och kompenserar ju inte förlusten av friheten. I mina mörkaste stunder har jag tänkt att arbetsgivare skulle kunna säga att de vill att genomförd mönstring/värnplikt är en förutsättning för anställning. Så elak ska man inte vara, och jag kräver egentligen inte att killar ska få några fördelar för att de tvingas göra värnplikt. Inga bättre villkor än vad kvinnorna får är det enda rimliga. Som det är idag så får tjejer förtur till de befattningar och placeringar de söker under mönstringen (man får komma med önskemål om sådana när man mönstrar). Jag tycker det är konstigt. Borde det inte åtminstone vara samma villkor för de tjejer och killar som faktiskt gör värnplikten?
---
Birgitta Ohlsson (fp) föreslår att kvinnor ska få använda pepparspray och tårgasspray. Det är ett gammalt förslag som förekommit i många olika varianter och kommit från många olika håll. Birgitta tycker att i första hand ska hotade kvinnor få använda sprayvapen, och på sikt ska alla kvinnor ska få ha sprayvapen. Birgitta chattade på Aftonbladet och jag publicerar några frågor och svar här:

Man - Sthlm säger: Ska man skilja på män och kvinnor? Bör  även män som känner sig hotade få samma rättigheter?
 
Birgitta Ohlsson säger: När det gäller våld mot kvinnor är hotbilden mycket, mycket större inte minst i familjen. Därför tycker jag att det finns ett större skäl att ge de mest utsatta kvinnorna detta. Naturligtvis ska också män som är hotade få liknande stöd, men situationen för kvinnor är mer allvarlig.

Min kommentar: Är hotbilden mot kvinnor mycket, mycket större, eller är det Birgitta som tar hoten mot kvinnor på mycket, mycket större allvar? Ja, inom familjen är det större risk för kvinnor att utsättas för våld från sin man (än det omvända; att han ska utsättas för våld från henne). Kanske borde alla fruar köpa en tårgasspray? Kanske borde killarna ge sin tjej en tårgasspray i födelsedagspresent? Man vet ju aldrig... (jag vet inte om jag skulle tycka det var jättekul om min tjej kom hem med en tårgasspray och sa 'jag köpte en sådan här, bara utifall att... Man vet ju aldrig. Det kan vara bra att ha den om du skulle få för dig något.'). Jag tror inte heller min tjej skulle bli helt nöjd om jag köpte något vapen med motiveringen 'kan vara bra att ha utifall att du...'.
-
Monica säger: Skulle man inte kunna införa några lektioner i skolan där tjejer får lära sig självförsvar. Det är faktiskt vi tjejer som är mest utsatta för våld i samhället. Jag hade velat ha någon sådan lektion när jag gick högstadiet.
 
Birgitta Ohlsson säger: Absolut, jag håller med. Feministiskt självförsvar borde finnas frivilligt i skolan.

Min kommentar: Nu är det ju inte tjejer som är mest utsatta för våld, utan de som är minst utsatta för våld, men ändå. Jag tycker det vore bra om ungar i skolan fick lära sig självförsvar, men det behöver inte heta feministiskt självförsvar. Varför inte bara självförsvar? Många skolor har idag feministiskt självförsvar som tillval, och vad jag förstår är det olika från skola till skola om även killar får välja självförsvarskurserna. Några timmars undervisning i självförsvar för både tjejer och killar tror jag vore bra.
-
Pkuling säger: Anser du att män på något sätt kan försvara sig bättre än kvinnor? Skulle män kunna få tillgång till träning i självförsvar i skolan?
 
Birgitta Ohlsson säger: Män har ju ofta på grund av det manssamhälle vi lever i med könsroller och ibland ett fysiskt och psykiskt övertag, att chansen att de blir våldtagna eller attackerade inte alls kan jämföras med den rädsla tjejer upplever. Däremot tror jag att vi i skolan redan på dagis måste tala mera om de här frågorna och om könsroller som är grunden för ojämlikt samhälle. Den diskussionen måste föras av bägge könen.

Min kommentar: Det går inte att jämföra "chansen" (risken?) för någon att bli attackerad med rädslan någon annan känner. Sannolikheten att en kille blir attackerad är mycket större än att en tjej blir attackerad. Risken att bli våldtagen är mycket mindre för en kille. Sådana här diskussioner brukar sluta med argumentering om vad som är värst; är det värre att bli våldtagen än att bli misshandlad? Det går naturligtvis inte att säga. Det finns undersökningar som visar att kvinnor är mer rädda än män (men det finns undantag; se mina aktualiteter 2003-01-22). Kanske borde både män och kvinnor läsa mer statistik så att kvinnor inser att de inte behöver vara så rädda, och killar inser hur rädda de faktiskt borde vara.
-
Teroni säger: Jag tycker att debatten bagatelliseras av att du enbart tar kvinnans perspektiv istället för människans. Det är den typen av debatter som splittrar könen istället för att få dem att föra en gemensam kamp mot våldet.
 
Birgitta Ohlsson säger: Vore män mer intresserade av att minska våldet mot kvinnor skulle vi för länge sedan haft män i debatten och i politiken som drev frågorna. Män har haft den chansen länge, ändå är det bara kvinnor som får dra lasset i praktiken. Nu har vi en situation med utsatta kvinnor, något konkret måste göras. Därför slängde jag fram detta förslaget och debatten har uppstått.

Min kommentar: bra fråga. Vem vet? Kanske skulle män bli mer aktiva i debatten om den inte försökte bevisa att kvinnor är mer utsatta än män. Jag tycker i alla fall att jag försöker dra mitt strå till stacken och göra männen hörda i debatten. Birgitta Ohlsson är förhoppningsvis glad över att jag finns med i debatten.
-
slusk säger: Nu är det så att det oftast är en man som blir misshandlad av en annan man. Att sedan bara peka på sexuellt våld är enögt. Vad baserar du ditt förslag på att kvinnor behöver mer skydd?
 
Birgitta Ohlsson säger: Jag är ju feminist och ser våldet mot kvinnor ur ett strukturellt perspektiv där kvinnor ofta känner förövaren men också utsätts för akut våld av okänd förövare. Män utsätts också för våld exempelvis i fyllan, rån och annat ute på stan. Men sällan för den typ av våld som kvinnor drabbas av.

Min kommentar: lite fördomsfullt svar, Birgitta. Det är lite som att "kvinnor misshandlas inte av enskilda män, utan av manskollektivet. Misshandel mot män är däremot ett individproblem, som inte är lika allvarligt, och misshandeln orsakas av den misshandlade mannen". Jag tänker på rådgivaren till Margareta Winberg som kommenterade det faktum att män är de som misshandlas mest, med orden "ja, vi vet att män slåss i korvköer". En misshandlad kvinna är offer för en samhällsstruktur medan en misshandlad man har slagits i en korvkö. Blä.



1 februari 2003:

Radioprogrammet Freja i P1 (SR) har undersökt könsfördelningen för författarpriser. De säger att det är ojämställt, och att männen får många fler priser än kvinnorna. Mest jämställda pris är P1:s egna pris, där kvinnorna till och med är i majoritet bland pristagarna. Ja, om kvinnorna är i majoritet, då måste det väl vara jättejämställt...



2 februari 2003:

Kåserande text

Låt säga att det fanns ett bidrag som kallades utvecklingsbidrag. Det skulle delas ut till familjer så att familjerna kunde låta någon familjemedlem få ägna sig åt personlig utveckling, studier eller rekreation istället för att arbeta. Bidraget skulle motsvara 80% av den förlorade arbetsinkomsten och utbetalas under, låt säga, 14 månaders tid. Det här skulle ge ökad livskvalitet och flera andra positiva effekter. Dessutom är bidraget så flexibelt så att familjerna själva bestämmer vem i familjen som ska få utnyttja bidraget. Bidraget införs, och efter några år så ser man att bidraget till 85% utnyttjas av män. Skandal! ropar feministerna. Männen måste sluta roffa åt sig och de måste låta kvinnorna få större del av bidragsdagarna, är den allmänna (dvs. feministiska) reaktionen. Nu är det så att det redan finns ett sådant här bidrag, och jag tänker naturligtvis på föräldraledigheten då föräldrarna kan få vara hemma med sitt barn. Föräldraledigheten utnyttjas till 85% av kvinnor, och det är många som ropar att det är orättvist och att det måste ske en förändring. Men vilka är det som ska förändra sig? Jo, männen. De som tar ut 15% av ledigheten, det anses vara deras skyldighet att rätta till siffrorna. Om föräldraledigheten till 85% togs ut av män tror jag inte kraven skulle rikta sig till kvinnor att ta ut mer föräldraledighet, utan kraven skulle ställas på männen att de skulle ta ut mindre föräldraledighet. Tror ni jag har rätt?  (slut)



4 februari 2003:

Igår var det Guldbaggegala och guldbaggar delades ut till filmer och skådespelare som utmärkt sig under 2002. Bara två guldbaggar bärgades av kvinnor, och det var alldeles för lite enligt ett par journalister från Sveriges radio, som gjorde en feministisk aktion på galan; de började ropa att filmbranschen var sexistisk osv. De kallade Guldbaggegalan för Guldgubbegalan. Det var ett roligt ord. Filmen Lilja 4-ever fick fyra guldbaggar. Filmen handlar ju om prostitution och trafficking med kvinnor och skildrar hur unga tjejer utnyttjas av män. Förvisso är det en bra film, men jag kan tänka mig att det var omöjligt att inte ge den så många guldbaggar. Det hade nog känts futtigt att ge en bagatellartad komedi en guldbagge när den konkurrerade mot en seriös film med ett viktigt budskap. Ok, det var bara två kvinnor som fick baggar personligen, men Liljas fyra baggar tillägnades nog indirekt kvinnor och tjejer. Så tror jag. Vad tror ni?
---
Tillägg skrivet 22 april 2003:

Häromdagen avgjorde Solna tingsrätt det första målet om så kallad trafficking, eller människohandel där kvinnor smugglas till Sverige för att utnyttjas för prostitution. Den åtalade kvinnan riskerade upp till 10 års fängelse, men hon frikändes på den här åtalspunkten (hon dömdes dock för bland annat koppleri till 4 års fängelse). Domstolen skrev att det inte var bevisat att kvinnorna blivit lurade till Sverige och kvarhållna med tvång. Jag tvivlar inte på att kvinnorna som kommer till Sverige för att bli prostituerade lever ett miserabelt liv. Men jag tror ändå att de flesta kvinnorna inte blivit kidnappade hit eller blivit så lurade att de inte hade den minsta misstanke om att de togs till Sverige för att syssla med prostitution. Egentligen går det inte att säga att kvinnorna har haft något riktigt val; deras valfrihet är nog inskränkt till att antingen leva ett miserabelt liv här eller att leva ett miserabelt liv någon annanstans. Det är en rutten värld, men i väntan på att det blir förbjudet att leva ett dåligt liv så tycker jag att domstolarna ska fortsätta med att inte per definition se utländska prostituerade som hitlurade och kvarhållna med tvång. Starkt gjort, Solna tingsrätt.



6 februari 2003:

Om fler kvinnor får delta i konfliktlösningar så skulle inte krig vara möjligt, säger EU-parlamentariker Maj-Britt Theorin (s). Det beror, enligt henne, på att kvinnor har en bättre helhetssyn på konflikter. Hon säger detta med anledning av USA:s krigshot mot Irak. Hon tycker att president Bush (USA) och premiärminister Blair (GB) "betér sig som småpojkar i en sandlåda". Tycker Maj-Britt att kvinnor har några särskilda förmågor som gör dem extra lämpliga att städa och ta hand om barn? Och tycker hon att kvinnor har några särskilda förmågor som gör dem extra olämpliga att sitta i en bolagsstyrelse?
---
Återigen undrar jag om män och kvinnor får lika hårda straff. Feminister påstår att kvinnor får hårdare straff, men jag undrar om det stämmer, och jag har en känsla av att kvinnor kanske till och med får mildare straff än män för samma brott. Läste i dagens Gefle Dagblad en liten notis om att ett par, en man och en kvinna, gripits för inbrott och stöld. Han häktades, men inte hon. Varför? Ja, det kan finnas många olika orsaker, men inga som notisen berättar om i alla fall. För några dagar sedan skrevs i lokaltidningarna i Gävle om ett par som misstänks för grov våldtäkt på sina barn. Mannen häktades, men inte kvinnan, trots att hon är misstänkt för samma brott. Varför häktas den ena men inte den andra? Ja, media ger inga svar, utan den enda skillnad man får reda på är könet. Om ni hittar en nyhet om ett par som straffas för ett brott (där det beskrivs att de gjort samma brott) och där endast kvinnan häktats eller dömts hårdare så skulle jag vara mycket tacksam om ni kunde maila mig och berätta om det.



8 februari 2003:

Freja i P1 berättar att kvinnogrupper från Europa, USA, Afrika och Asien har åkt till Irak för att försöka få stopp på FN:s hot om krig mot Irak. En representant för kvinnogrupperna säger att ett eventuellt krig skulle få katastrofala konsekvenser för kvinnor, barn och miljö. Tur för männen då att de slipper undan (som vanligt). Det är ju egentligen inte konstigt att kvinnogrupper bara tar upp kvinnors problem, men feminister brukar bli rasande om man påstår att feminismen bara tar upp kvinnors problem...

Freja berättar också om kvinnornas ställning i Afrika. En kvinna från Tanzania intervjuas och berättar sensationella nyheter. Visste ni att det främst var kvinnor som jagades av slavjägarna? Visste ni att innan slavjägarna kom till Afrika så rådde ett matriarkat där? Visste ni att det var slavjägarna som gjorde att kvinnor började ses som sexobjekt? Nej, jag visste inte detta. Det är nog okänt för de flesta antropologer och historiker också. Det hade varit intressant om journalisten från Sveriges Radio hade frågat hur den här kvinnan hade fått reda på dessa saker.
---
Årets Robinson vanns av en man. Det var ingen slump att det återigen var en manlig vinnare, eftersom hela tävlingen diskriminerar kvinnliga deltagare, hävdar några feminister (med den tidigare robinsonvinnaren Alexandra Zazzi i spetsen). Kvinnor har inte samma chans som män, säger de. Årets final, mellan en man och en kvinna, slutade med siffrorna 4-5 till mannens favör. Med tanke på att hon "inte hade en chans", så var det väldigt bra gjort av den kvinnliga tävlanden.

Linna Johansson kommenterar Robinson: "Det uppstår alltid killpakter. De verkar ibland inte riktigt gilla varandra men de håller ihop i vilket fall. Killpakterna i Robinson brukar användas som exempel på hur det funkar på riktigt. Det är så här styrelserummen blir herrklubbar utan att någon öppet säger att kvinnor vill vi inte ha. Det är så här män jobbar för att få fram varandra." (skrivet i Expressen). Jag utgår från att Linna är lika upprörd över de tjejpakter som bildats i Robinson. Fast, nej, tjejer bildar inte pakter (enligt Linna - som förmodligen missat alla tidigare säsonger av Robinson): "Det är ju det som är bra med att vara tjej, att det där beteendet [paktbildandet] inte är inövat ännu, att det fortfarande är okej att vara tjej och föredra människor vilka som helst framför tjejer i alla lägen."



10 februari 2003:

Vänsterpartiet har nyligen utsett två kvinnor att leda partiet efter att Gudrun Schyman avgått. Undrar om det kan kallas jämställt med två kvinnor i ledningen? Eller är det feministiskt? Nåja. Lars Ohly säger i Dagens Nyheter att det fanns ett "rent patriarkaliskt förhållningssätt" till de kvinnliga kandidaterna. "- Ulla Hoffmann beskrivs som för gammal, Ingrid Burman som färglös och Camilla Sköld Jansson som dåligt påläst. Det är kränkande. Medan Jonas Sjöstedt och jag beskrivs som karismatiska, kunniga och trevliga. Sveriges journalistkår borde nog fundera över hur man beskriver män och kvinnor som ställer upp till ledande poster". Ja, det var väl ingen som kallade Gudrun Schyman för karismatisk, kunnig och trevlig? (det var retoriskt - för det var ju precis så hon beskrevs). Allvarligt talat. Är det medias "fel" att kandidaterna beskrivs så här? Beskrivs de så här för att de är män respektive kvinnor? Om vi tittar på partiledarna så tycker jag nog att media beskriver Maud Olofsson och Gudrun Schyman på ett mer positivt sätt än Bo Lundgren och Lars Leijonborg. Och är media patriarkala när de beskriver Bosse Ringholm som en charmig och häftig kille?



11 februari 2003:

Igår började den nya säsongen av "Mat" i SVT. Det är matprogrammet med Tina Nordström och Tomas Tengby. Jag hade inte ens tänkt på att Tomas kunde uppfattas som ett flåsigt gubbslem. Linna Johansson skriver regelbundet feministiska artiklar i Expressen. Idag skriver hon en med rubriken "Tinande gubbslem". Hon skriver att Mat är en av SVT:s bästa produktioner, men... "Men vad Tomas Tengby gör där fattar jag inte. Den där mjuka kvinnorösten bakom kameran i Den nakna kocken som ställer vänliga frågor till Jamie Oliver har i Mat ersatts av Tengbys besserwisserkommentarer.
Jag trodde att de skulle ha tagit bort det till den här säsongen men nej. Han hänger kvar där bakom axeln på kameramannen, flåsigare och obehagligare än någonsin och inte missar han ett tillfälle att rätta Tina.
Det här är det märkligaste med Mat. Vad som helt och hållet är Tinas halvtimme tilllåts Tengby vara där och tafsa på. Han lär ut matlagningstips som till och med jag som inte kan laga mat känner till. Han sitter på en marockansk restaurang medan Tina fixar med blomkålen.

Gubbigare kan det inte bli. Släng ut Tengby och döp om Mat till Tinas Show så som man gjort för länge sedan om hon vore karl."

Märkligt. Jag trodde att det var just sådana här resonemang som feminister kämpade emot.

Linna skriver några dagar senare att hennes artikel missförstods, och att det är typiskt män att missförstå sådan här kritik: "Men ingenstans skrev jag att Tengby var dålig bara för att han var medelålders man. Så lästes den dock. Och så läses varje text av en ung kvinna som kritiserar äldre män. Vi blir nedmejade av mejl från andra äldre män som tycker att så här ska man inte göra. Det här är inte män som alltid tycker att Tengby, Skytte, Lundell eller vem det nu kan vara, är bra. Nej, de känner bara att det här är fel. Och att de i egenskap medelålders män måste försvara varje annan medelålders man. Jag förstår det inte. Så jobbigt att behöva hålla ihop sådär oavsett vad". Men Linna tycker inte man ska resonera som Linna gjort: "Ut ur könsdjungeln allihopa. Sluta agera som nåt slags galopperande könspoliser. Sluta se könskrig överallt. Sluta tänk KÖN och sen stämpla ett fett osynligt klistermärke i pannan på varenda en ni ser. Sluta tänka hon tjej, han kille, han medelålders, hon jätteung och sen försöka skapa nåt slags stränga regler för hur alla dessa ska förhålla sig till varandra. Det är faktiskt inte ett dugg bättre än det som herrklubbarna i styrelserummen ägnar sig åt". Alltså: först kritiserar Linna någon på grund av kön, sedan kommer kritik mot hennes resonemang att kritisera någon på grund av kön, och då kritiserar Linna kritikerna för att de försvarar någon mot kritik på grund av kön, och sedan tycker hon att man inte ska kritisera någon på grund av kön. Glasklart.



14 februari 2003:

Försvarsministern sa igår i riksdagen att hon inte vill införa värnplikt även för tjejer. Detta av jämställdhetsskäl. Eftersom kvinnor nu har huvudansvaret för hem och barn så vore det orättvist att lägga ytterliggare en börda på kvinnostackarna. Därför ska man av jämställdhetsskäl då inte införa kvinnlig värnplikt.

Jag har hört många argument för varför man inte ska göra värnplikten jämställd. Allt ifrån bortförklaringen att "tiden inte är mogen" till ekonomiska argument, och enskilda kvinnor som privat tycker att värnplikt för män är bra eftersom "den gör pojkar till män". Argumentet om att inte införa jämställd värnplikt på grund av jämställdhetsskäl kom dock som en överraskning.

Om kvinnor har sådant stort slit med hem och barn så att det inte går att införa kvinnlig värnplikt så kan man ju rimligen inte heller förvänta sig att kvinnor ska behöva slita med ansvarsfulla jobb i chefspositioner och styrelser heller. Sådana jobb tar ju jättemycket tid och kraft från kvinnorna så att de kanske inte samtidigt orkar sköta hem och barn. Kanske skulle man neka kvinnor styrelseposter av jämställdhetsskäl? (*ibland måste man använda ironi för att synliggöra hur jävla dumt någon argumenterar*)
---
Så här sa Leni Björklund i riksdagen 13 februari 2003 (jag lägger till året för det är egentligen otroligt att en försvarsminister säger så här i modern tid):
"En annan sak är att jag i dag inte är beredd att  lyfta fram några förslag om någon kvinnlig värnplikt eller, som man säger, könsneutral plikt. Bakgrunden är enkel. Jag tycker inte att vi har ett jämställt samhälle. Män och kvinnor delar inte alla bördor i familjelivet och i arbetslivet på ett likvärdigt sätt. Kvinnor har, som alla studier visar, en tyngre uppgift i samband med barnen. Jag tycker inte att man då ytterligare kan försvåra deras yrkeskarriär genom att också lägga på dem en värnplikt." (från riksdagens protokoll)
---
En annan grej med Leni Björklunds resonemang med att inte införa en jämställd värnplikt (dvs. värnplikt även för tjejer) av jämställdhetsskäl är att hon därmed säger att istället för att göra samhället lika rättvist för alla, så vill hon göra det lika orättvist för alla. Hon anser att samhället inte är jämställt och att kvinnor är de som har det svårast. Därför tycker hon att värnplikt för män är bra av jämställdhetsskäl, för då blir livet svårare för män, och då blir samhället mer jämställt. Med det sättet att resonera kan ju varje orättvisa som drabbar män rättfärdigas eftersom kvinnor i alla fall har det värre (är man feminist kommer man per definition alltid att anse att kvinnor har det värre). Orättvisor mot män accepteras och det är nästan lite naivt att tro att feminister skulle ha någon ambition att avskaffa dem. Orättvisorna mot män är nästan till och med önskvärda av jämställdhetsskäl enligt det här resonemanget.

En fråga till Leni Björklund vore: om Sverige inte hade haft någon värnplikt, skulle hon då ha drivit frågan att införa en värnplikt (/samhällstjänst) för män av jämställdhetsskäl? Skulle hon på sin politiska önskelista för jämställdhet skriva "1) lika lön för lika arbete 2) bekämpa könsrelaterat våld 3) införa värnplikt för män"?

Om hon anser att värnplikten är en positiv jämställdhetsåtgärd, så kan man ju tänka sig att hon tycker att samhället inte blivit jämställt trots värnplikten. Är hon inte nöjd med jämställdheten borde hon väl utöka värnplikten? Varför inte två år för alla män? Blir det inte jämställt i alla fall får hon väl öka till tre år. Och så vidare.

Skulle hon inte vilja införa en värnplikt av jämställdhetsskäl, så undrar jag varför hon vill behålla den av jämställdhetsskäl. Det måste hon kunna förklara.

Hennes resonemang kan också vändas på och slå tillbaka mot kvinnorna. Om männen tvingas göra värnplikten så är det helt ok att ha lite orättvisor för kvinnor. Om en kvinna nekas en plats i en styrelse så borde de ju vara ok eftersom hon slapp göra värnplikten. En nybliven pappa borde kunna säga till sin fru att "du får vara hemma och ta hand om ungen i ett år för jag gjorde lumpen i ett år". Egentligen kan varenda orättvisa som drabbar kvinnor accepteras med argumentet att män tvingas göra värnplikten. Jag tycker att det är fel att resonera så här, men Leni Björklund verkar tycka att det är ett klyftigt resonemang.

Lumpen är lumpen.
---
Se gärna min kommentar skriven 19 mars 2003. För att få in fler kvinnor i försvaret så ges kvinnor automatiskt förtur till officersutbildningar. Leni Björklund tycker det är bra av någon anledning. Kvinnor ska finnas i försvaret men som officerare, alltså.
---
Vi ska inte avskaffa den allmänna värnplikten - vi ska införa den.



15 februari 2003:

Det är synd om kvinnorna i Frankrike. Inte nog med att 60% av kvinnorna regelbundet blir misshandlade av sin man; gruppvåldtäkt är ett manligt "vardagsnöje", våldtäktsmän är hjältar i samhället, kvinnor får inte prata eller skratta om inte män ger dem tillåtelse, kvinnor får inte gå ut ensamma och om de ändå är ute så måste de alltid böja ner huvudet när de ser en man. Dessutom vet inte kvinnor om att de är förtryckta (hur kan de undgå att förstå detta?). Och medias beskrivning att det är muslimska män som främst förtrycker muslimska kvinnor är helt fel, enligt en sociolog. Förtrycket kommer från såväl utländska män som franska män. En annan kvinna säger att hon vet vad allt det här beror på; det är porrens fel. Allt detta rapporteras i Freja (P1) i Sveriges Radio. Jag trodde att kvinnornas situation i Afghanistan under talibantiden var hemsk, men nu vet man ju att det är lika illa eller värre i Frankrike. Antingen är det en otrolig skandal och jag förstår inte varför FN inte går in med soldater och räddar de franska kvinnorna, eller så kan det vara en lite överdriven rapport.



17 februari 2003:

Jan Wallander, tidigare VD för Handelsbanken, skrev häromdagen i en debattartikel att han under sina 50 år som aktiv inom yrkeslivet flera gånger sett hur duktiga män fått stå tillbaka för mindre duktiga kvinnor när det gäller styrelseposter och chefstjänster, eftersom företagen varit måna om att utnämningarna ska vara politiskt korrekta. Han säger också att han däremot aldrig sett någon duktig kvinna fått stå tillbaka för någon mindre duktig man. Det är ju det som sägs hända hela tiden och sägs vara en konsekvens av den överallt förekommande diskrimineringen av kvinnor. JämO svarar Jan och skriver att inlägget är förbluffande okunnigt, och att det är männen som prioriteras av företagen. Jaha. Jan måste väl vara så okunnig då att hans upplevelser varit felaktiga.



20 februari 2003:

Mona Sahlin (s) vill skärpa diskrimineringslagarna. Det ska bli lättare att döma någon för diskriminering utanför arbetsmarknaden, tex. när det gäller försäkringar, utbildningar, bostadsmarknaden, näringsverksamhet osv. Tyvärr så föreslår Mona bara att lagskärpningen ska gälla diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet, hudfärg, funktionshinder eller sexuell läggning. Inte kön. Peter Eriksson (mp) säger att han också tycker att kön borde ingå i lagen. Han tar ett exempel; det är absurt att en invandrarkvinna som nekas ett banklån för att hon är invandrare kan polisanmäla banken för diskriminering, medan om hon skulle nekas banklånet för att hon är kvinna så kan hon ingenting göra. Mona Sahlin vill dock vänta med att också förbjuda könsdiskriminering till att en utredning om detta blir klar 2004.



24 februari 2003:

Högskolan i Gävle har en målsättning att studenternas könsfördelning ska hålla sig inom 60-40-gränsen (minst 40% och max 60% av ett kön). Nu är det 68% tjejer på högskolan i Gävle. Budgeten för jämställdhetsarbetet inför nästa halvår har nu fastställts. Av 593 000 kronor går 478 000 kronor till Qnot, som är ett projekt för att få fler tjejer till tekniska program. Resten av pengarna går till allmänna seminarier och till Kivo, som är ett projekt för att få fler killar till vårdprogrammet. Ingen jämställdhet inom jämställdhetsarbetet, med andra ord.
---
En kvinna på högskolan i Gävle har anmält högskolan till JämO för könsdiskriminering. Kvinnan jobbar med administration och har en manlig kollega som har samma arbetsuppgifter. Hon tjänar 16000 kronor per månad och han tjänar 19000 kronor per månad. Uppenbar könsdiskriminering kan tyckas. Läget kompliceras av att mannen har högskoleutbildning, medan hon endast har gymnasieutbildning. Nu anser kvinnan att löneskillnaden beror på könsdiskriminering, och jag kan faktiskt förstå henne; löneskillnader mellan två personer kommer i Sverige att granskas ur könsperspektiv. I andra länder med en annan diskurs* granskas lönerna ur något annat perspektiv, till exempel ur ett etniskt perspektiv eller klassperspektiv. Jag tror dock att löneskillnaderna mellan de här personerna på högskolan visar en konflikt mellan två principer. Högskolan tillämpar principen om individuell lönesättning. De som söker jobb på högskolan får ange lönekrav i sin ansökan. En person med högskoleutbildning kommer säkerligen att kräva högre lön, och kommer troligen att ha goda chanser att få en högre lön än någon som har gymnasieutbildning. Den andra principen som många anser vara en rättfärdig princip är "lika lön för lika arbete". Jag är själv kluven inför det här. Samtidigt som lika lön för lika arbete är rättvist, så tycker jag att det är rättvist att någon med högre utbildning har högre lön. Det här dilemmat skulle jag vilja debatterades mer.

*diskurs är ett ord som är svårt att förklara, men det betyder ungefär "debattmiljö" (när jag kommer på en bättre förklaring skriver jag den)



28 februari 2003:

Jag tittade på jämställdhetslagen. Den lagen förbjuder könsdiskriminering på arbetsmarknaden. I 1§ betonas att lagen främst ska förbättra kvinnors villkor. Det borde ju innebära att en man och en kvinna som råkat ut för samma diskriminering inte får samma skydd av lagen. "Bra".



8 mars 2003:

Internationella kvinnodagen. Demonstrationer hölls på många håll i världen, och med tanke på det spända läget mellan USA och Irak så var fred temat för många demonstrationer. Inga bombningar - för kvinnornas skull, för barnens skull, för miljöns skull, för FN:s skull - det är intressant att man räknar upp kategorier av människor och konsekvent exkluderar männen. Varför inte säga att man vill ha fred för alla människors skull? I den gruppen ingår också män. Kanske skulle det upplevas som kontroversiellt att en dag som denna säga att man också ska ta hänsyn till män? Jag fascineras av människor som säger att de vill stoppa kriget eftersom kvinnor och barn kommer att drabbas. Tror de att männen kommer att vara särskilt förskonade när det gäller krig? Eller vet de att män drabbas minst lika hårt men de bryr sig inte? Är det på grund av okunskap eller av ideologiska skäl som de säger så här?
---
Porrdebatten blossade upp igen. ROKS (riksorganisationen för kvinnojourerna) presenterade en lista över porrfria hotell och uppmanade alla att välja att bo på sådana hotell istället för hotell där det finns porrkanaler på TV. Det något kryptiska namnet på ROKS broschyr är
"Boka Porr Fritt". Att göra en sådan här lista tycker jag faktiskt är helt ok. Nu blev ni förvånade, va? ROKS tycker att porr är kvinnoförnedrande. Det tycker inte jag, men organiserad konsumentmakt tycker jag är ok. Det har också kommit krav på att våra nya postkontor inte ska sälja porr. Jag tycker också det är rimligt att åtminstone dölja porren i vanliga affärer. Jag tycker porr är ok men jag tycker också att man har rätt att slippa se porrtidningsomslag när man uträttar sina postärenden på ICA.
---
I Gävle annordnades idag en kursdag i feministiskt självförsvar. De två gävletidningarna bjöds in för att göra reportage. Gefle Dagblad skickade en kvinnlig reporter och en manlig fotograf. När de kom in i lokalen blev fotografen tillsagd att lämna lokalen eftersom han var man. Den kvinnliga reportern vägrade då att göra ett reportage eftersom hon tyckte att fotografen blivit respektlöst bemött. Kursarrangörerna tyckte att tidningen varit respektlös eftersom de skickat en man, och de sa att detta bara visade hur viktig feminismen är i samhället. Varken i den inbjudan som skickades till tidningarna eller på de anslag som fanns uppsatta utanför lokalen berättades att män inte var välkomna.
---
Personalen på ett bibliotek i Luleå berättar om hur de har gjort förändringar på biblioteket för jämställdhetens skull. Jag kan inte låta bli att skriva hela artikeln.

"Kvinnobibliotek för jämställdhetens skull
Berith Forsberg
När två av tre låntagare på Björkskatans bibliotek i Luleå var kvinnor i insåg personalen att något måste göras. Sveriges första och enda kvinnobibliotek startades och till dags dato har detta kvinnliga Bokmecka haft över en halv miljon besökare.
- Det började med att den socialdemokratiska kvinnoklubben "Katas döttrar" bad om en presentation av kvinnolitteratur. Det inspirerade oss att lägga upp ett helt bibliotek ur kvinnoperspektiv, berättar Berith Forsberg initiativtagare och bibliotekets skapare. Vi har inriktat oss på kvinnolitteratur om, av och för kvinnor.
Inte bara böckerna är speciellt utvalda, utan även bibliotekets öppettider och interiör är uttänkt från ett kvinnligt perspektiv.
Till att börja anpassade biblioteket sina öppettider efter nyblivna mammor så att de kunde komma in och låna böcker på sina morgonpromenader. Väl innanför dörrarna kunde de välja olika temarum i bibliotekssalen eftersom Berith Forsberg och hennes kolleger valt att bryta mot den gängse
systematiseringen av böcker och istället delat upp facklitteraturen efter vissa teman. Så till exempel står hyllorna med de böcker som handlar om Människan intill barnavdelningen.
- Medan mamman kan söka bland böcker om kropp och själ, konst, skapande och andra kvinnofrågor, kan hon samtidigt hålla ögonen på sina barn - som i sin tur kan bläddra i en bilderbok bredvid, berättar Berith Forsberg.
Bibliotekets inredning är ljus, har kvinnokampens lila färg och har anpassats efter besökarnas behov. Rumsindelningen efter olika teman skapar kontakter.
Rummen ger upphov till möten mellan likasinnade. Man lånar samma typ av litteratur och kan sitta ned vid borden och prata. Kvinnorna kommer i samspråk med varandra.
Biblioteket ordnar också föreläsningar i anslutning till kvinnodagen den 8 mars och har under åren engagerat en rad olika kvinnliga föredragshållare. Kända författarinnor, musiker, historiker och konstnärinnor har gästat biblioteket och beroende på budgeten brukar det bli en fem till tio besök om
året.
- Vi behöver ett kvinnobibliotek för jämställdhetens skull. Nu när kvinnofrågorna kommit i bakgrunden måste vi lyfta fram kvinnors erfarenheter och kunskaper för att stimulera andra.
Sedan starten 1989 har kvinnobiblioteket i Luleå hedrats med flera priser. Nu hoppas personalen att även andra bibliotek i landet skall följa efter.

Catharina Ingelman-Sundberg" (SvD)

Kommentar: om 2 av 3 besökare är kvinnor, och man inser att något måste göras åt det, vad gör man då? Ja, inte tror jag att deras åtgärder kommer att skapa en jämnare könsfördelning.

Meningen "Medan mamman kan söka bland böcker om kropp och själ, konst, skapande och andra kvinnofrågor" var ju också upplysande... Undrar om böckerna "Att sitta i styrelse" och "Att vara chef" står på mansavdelningen i det här biblioteket?
---
Liza Marklund berättar i Aftonbladet om en incident när hon jobbade på en tidningsredaktion. Hon hade diskuterat med två manliga kollegor uppgiften om att ett programledarpar, en man och en kvinna, hade olika lön. Den manlige programledaren tjänade 32000 kronor per månad och den kvinnliga tjänade 21000 kronor per månad. "Det är ju oerhört orättvist" hade männen sagt. "Hon borde tjäna 27000 kronor, eller till och med 28000 kronor", sade de. Då hade Liza slagit till och kommit med den radikala frågan "Varför inte 32000 kronor?". Männen hade blivit kränkta av detta, eftersom de hade bjudit till och Liza hade mage att ifrågasätta dem (det är hennes egna ord). Jag har länge undrat var männen finns som verkligen tycker att kvinnor ska tjäna mindre än män. Här fick vi då bevis på att sådana män finns. Jag är lika radikal som Liza och tycker inte att kvinnor ska tjäna mindre än män bara för att de är kvinnor. Jag utgår från att det här programledarparet som diskuterades hade likvärdiga meriter (erfarenhet, utbildning etc.) och var lika eftertraktade på arbetsmarknaden.

Liza skriver också att hon i alla fall aldrig blivit lönediskriminerad själv, eftersom hon alltid haft lika mycket lön som sina manliga kollegor och ofta mer än de (!). Efter varje barnledighet har hon blivit befordrad och fått påökt. Liza vet också att detta är väldigt ovanligt. Jag "vet" också att det här är väldigt ovanligt, i alla fall om jag läser vad feminister skriver. De skriver att alla kvinnor tjänar mindre för att de är kvinnor. De kvinnor jag jobbat med under mitt liv har alla varit undantag från detta, precis som Liza. Det verkar vara väldigt lätt att hitta undantagen som tjänar lika bra som män, medan det verkar vara väldigt svårt att hitta "alla" kvinnor som tjänar mindre. Hallå? Var är ni? Ni kan komma fram nu. JämO vill prata med er.
---
En feministisk "sanning" är att kvinnodominerade yrken har låg status. Feministerna säger att när kvinnorepresentationen i ett yrke ökar så sjunker yrkets status, och likaså tvärtom; när fler män söker sig till ett yrke så ökar yrkets status. Tre forskare (Lars Hansen, Pal Orban och Lennart Svensson) från Göteborgs universitet har nu publicerat en undersökning där de jämfört 100 olika yrkens status. De har frågat 3000 personer om vilken status de tycker yrkena har. Sedan har forskarna delat in yrkena i tre lika stora grupper; låg status, mellanstatus och hög status. I högstatusyrkena (33 stycken) dominerar kvinnor inom fem yrken och könsfördelningen är jämn inom 12 yrken och männen dominerar inom 16 yrken. I mellangruppen (33 yrken) så dominerar kvinnor i 19 yrken, i tre yrken är könsfördelningen relativt jämn och i elva yrken dominerar männen. Det kanske mest spännande är lågstatusgruppen (32 stycken yrken (det gick tydligen inte att få fram könsfördelningen för gatuköksbiträden - därför blev det 32 och inte 33 yrken). I 20 av de 32 yrkena dominerar männen och i 12 dominerar kvinnor. Alltså: män dominerar högstatusyrkena, men också lågstatusyrkena. Jag tror i och för sig att feministiska forskare kommer att behandla den här undersökningen på samma sätt som de behandlar andra undersökningar som inte håller med feministerna, det vill säga: de fullständigt skiter i den. Men jag tyckte i alla fall den var intressant.

När man diskuterar kvotering så är det mest att man pratar om att kvinnorna måste bli fler i styrelser, som VD:ar, i riksdagen, som professorer osv. Detta för att en jämn könsfördelning ska uppnås på alla nivåer. Ska vi också kvotera in kvinnor som sophämtare, vägarbetare, hamnarbetare, bilreparatörer, fastighetsskötare, skogsarbetare och busschaufförer? För där är könsfördelningen väldigt ojämn och en jämn könsfördelning vill vi ju ha (som feministerna brukar säga: kvotering har ingenting med jämställdhet att göra, utan man kvoterar bara för att arbetsplatser med jämn könsfördelning fungerar bättre. Det är alltså inte alls på grund av omsorg om kvinnorna och jämställdheten som feministerna kräver kvotering, utan bara på grund av omsorg om Sveriges företag. Om kvotering inte har med jämställdhet att göra så undrar jag varför feministerna helt plötsligt lägger sig i diskussionen om företagens lönsamhet? "Vi vill ha ett jämställt samhälle. Och lönsamma företag". Hyckleri de lux, kallar jag det).
---
Är du kvinna och blir lönediskriminerad? Skriv gärna till mig och berätta. Maila: [email protected]
---
Slutligen en liten påminnelse från Sveriges Kvinnolobby om internationella kvinnodagen:
"Vi vill påminna om att detta inte är den internationella Mansdagen, ej ens den internationella Jämställdhetsdagen, utan den dag på året då kvinnor och kvinnors intresse ska tillåtas stå i fokus." (skrivet på deras webbsida (http://www.sverigeskvinnolobby.a.se/index.htm) inför internationella kvinnodagen 2001).



12 mars 2003:

På SVT går ett program som visar småbarn som ska förklara ord, och sedan ska vuxna försöka gissa vad det är för ord. Idag skulle två flickor, kanske 5 och 6 år gamla, förklara ordet "kärlek". Den ena flickan sa "det kan vara när killen bjuder tjejen på restaurang" och den andra fyllde i "ja, för killen måste göra mer för tjejen". Veckans hemuppgift till er blir att sätta in flickornas resonemang med tanke på könsroller och krav och förväntningar på motsatt kön.



13 mars 2003:

I Freja i P1 (mitt favortiprogram; jag blir alltid så härligt upprörd när jag hör det...) så intervjuas en kvinna från Stockholms universitet som skrivit en bok som heter "Feminism". I intervjun så sa hon bland annat "Feminismen har rätt, helt enkelt!". Ja, det kallar jag dräparargument.



19 mars 2003:

Rekryteringen till militärhögskolan pågår. För att få fler kvinnliga studenter så ges de förtur. Det handlar inte om att vid likvärdiga meriter ge kvinnor förtur, utan kvinnor får förtur även om de har sämre meriter. Försvarsminister Leni Björklund (s) tror att "det kommer att visa sig att den erfarenhet och den kunskap som de kvinnliga officerarna tar med sig kommer att vara oerhört positiv". Jaså? Leni sa ju för några dagar sedan att kvinnor inte skulle göra lumpen för de hade ju barn att ta hand om. Är det då så lämpligt att kvinnor blir officerare? Det måste ju ta ännu mer tid från kvinnornas uppgift som barnavårdare. Läs gärna det jag skrev 14 februari 2003.



20 mars 2003:

Att flickor får högre skolbetyg än pojkar är något som varit känt sedan länge. Nu ska det utredas i Gävle kommun (min hemkommun) vad det beror på att flickor får högre betyg i hemkunskap. Säkert kommer utredningen att visa att skolan förstärker könsroller och könsdiskriminerar flickor. Jag är tillräckligt cynisk för att tro att man kommer att säga att det är flickorna som könsdiskrimineras trots att det är pojkarna som får lägre betyg. Varför utreder man förresten inte varför pojkarna får lägre betyg i svenska, engelska, historia, samhällskunskap, religion, biologi, fysik, kemi och så vidare? För några veckor sedan presenterades en undersökning om högstadieelevernas situation (undersökningen är gjord i Gävle). Undersökningen visade att fler pojkar än flickor säger i enkäten att de mår "bra" eller "mycket bra". Artiklarna i tidningarna och reportagen i (regional- och lokal-) TV fokuserar på att flickor mår dåligt. De flesta som intervjuas säger att det här beror på att det ställs så stora krav på flickor. En flicka säger själv att det beror på att flickor tänker så mycket. Jag kollade lite på undersökningen och den visade just att färre flickor säger att de mår bra eller mycket bra. Den säger också att på frågan "hur trivs du i skolan?" så är det överlägset flest flickor som svarar "bra" eller "mycket bra". Det blev ingen nyhet. Kanske ses det som självklart att pojkar trivs sämre än flickor i skolan? Men varför är det så? Feminister säger att flickor diskrimineras i skolan, men ändå verkar det som att de trivs där och att det går bra för dem. När det gäller pojkarna verkar man tänka att de inte riktigt passar i den svenska skolan. För mig är det ett konstigt resonemang. Är det inte så att det är den svenska skolan som inte passar pojkarna?



21 mars 2003:

Så var det dags för krig i Irak igen. Rapporterna om att kvinnor och barn drabbas strömmar in. Ibland säger man att "x antal kvinnor och barn dödades" medan de i andra nyhetssändningar säger "x antal civila dödades". De irakiska männen verkar ju inte drabbas alls av kriget. Antingen är det väl de amerikanska precisionsbomberna som är patriarkala och dödar kvinnor och barn selektivt eller så är det amerikanerna som siktar avsiktligt på kvinnor och barn och undviker att skjuta mot män. Eller så tror media att kvinnor och barn är samma sak som civila och att män är samma sak som militär. Jag kan också tänka mig att media säger att kvinnor och barn drabbas av kriget eftersom de vill berätta hur hemskt kriget är och om de berättade hur många män och barn som drabbats skulle det inte få samma effekt.
---
Några exempel på "kvinnor och barn": Irak uppger att första veckan av krig dödat 350 civila, varav de flesta kvinnor och barn. I TV4 säger reportern att civila inte har evakuerats från Bagdad; inte ens kvinnor och barn. Rapport påminner om katastrofen under Gulfkriget 1 när 316 civila dödades i ett skyddsrum, varav många kvinnor och barn (är det inte flest kvinnor och barn kan man i alla fall påpeka att det är många kvinnor och barn så blir nyheten mer effektfull. Jag mailade Rapport och frågade vad de menade med uppgiften att "många av de dödade var kvinnor och barn". Innebär det att 12 av 316 var kvinnor och barn? 12 är ju många. Eller 100? Eller 300? Rapport har inte svarat än (2003-06-14)).
---
Carin Hjulström-Livh är programledare i talkshowen "Carin 21:30". Hon inledde ett av programmen med att hålla upp en kvällstidning och säga att alla faktarutor om olika vapen och kartor över slagfält görs av män och är fullständigt ointressanta för kvinnor. Menar Carin att kvinnor inte vill bry sina huvuden med fakta? Tänk dig att hon hade haft en manlig militär i sin tv-soffa och ytterligare en manlig gäst bredvid honom. Militären hade börjat förklara krigsläget. Hade Carin då sagt att "det är ingen idé att du berättar det här för mig eftersom jag är kvinna"? Om militären från början enbart vänt sig till mannen och förklarat, hade Carin tyckt det var skönt att han ignorerade henne eftersom hon ju var kvinna? Eller hade hon blivit sur då för militären hade varit fördomsfull? Kan Carin själv ha spätt på fördomarna om kvinnor? Kollade förresten i en av kvällstidningarna vad han som gjort faktarutan den här dagen hette. "Han" hette Fatima...



25 mars 2003:

I 17% av alla skilsmässor där makarna har barn så delas boendet för barnen 50/50, dvs. barnen bor lika lång tid hos mamman som hos pappan. Barnbidraget går dock enbart till mamman om inte båda föräldrarna är överens om att det ska delas. Vill mamman inte dela med sig av barnbidraget så behöver hon inte. Uppsala Nya Tidning skriver om en pappa i Märsta som har sina två barn boende hos sig varannan vecka. Barnbidraget på 1900 kronor per månad behåller mamman. Dagisavgiften går dock till pappan, och han berättar i tidningen att han har det knapert eftersom han är långtidssjukskriven. Regeringen tillsatte en arbetsgrupp som utredde frågan om barnbidraget och efter tre års utredande kom de år 2000 med sin rapport som hävdade att tiden nu var mogen för att införa möjligheten att dela på barnbidraget. Förra socialministern Ingela Thalén tyckte inte det här var någon viktig fråga så det blev ingenting av det. Nuvarande barn- och familjeministern Berit Andnor säger att det här är något som socialdepartementet får många frågor om från drabbade pappor och att det förefaller enklast om delat boende också skulle ge delat barnbidrag, men hon vill inte uttala sig om när det kan bli en förändring. -Sådant här måste f&å ta sin tid. Annars blir det lätt fel, säger hon till UNT.

Tänk om det vore tvärtom... om barnbidraget bara gick till papporna oavsett var barnen bodde. Jag har svårt att tro att det då skulle kräva fleråriga utredningar för att konstatera att det borde ändras. Jag har svårt att tro att ministrar skulle vara emot en förändring eller möjligen kunna tänka sig en ändring på sikt. Vad tror ni? Varför ska det vara så himla svårt och krångligt att ändra ett så uppenbart korkat system??



26 mars 2003:

Jag har skrivit förr om att det är ofta män och kvinnor döms olika hårt när de begått samma brott. Nu har det hänt igen. En mamma och en pappa har dömts för att ha våldtagit sina två barn; en pojke och en flicka. Pappan döms för grov våldtäkt och misshandel till sju års fängelse och till att betala 300 000 kronor i skadestånd. Mamman, som enligt tidningsuppgifter har deltagit i övergreppen, döms för medhjälp till grov våldtäkt och för medhjälp till misshandel till skyddstillsyn och 120 000 kronor i skadestånd. Maxstraffet för både grov våldtäkt och medhjälp till grov våldtäkt är 10 års fängelse (14 års fängelse om det handlar om upprepade brott). Jag inser att det är vanskligt att dra slutsatser av sådana här domar eftersom tidningarna inte berättar några detaljer om brotten och det mesta i utredningen säkerligen är sekretessbelagt. Kanske är det helt rättvist att pappan får sju års fängelse medan mamman får skyddstillsyn för att ha "deltagit" i de grova våldtäkterna. Jag kan dock konstatera att skyddstillsyn verkar vara en vanlig påföljd för kvinnliga pedofiler och barnamördare, medan de flesta manliga pedofiler och män som mördar barn brukar få fängelse. Det kan bero på att det är grymmare när män våldtar eller mördar ett barn, eller så kan det bero på att kvinnor döms lindrigare.

Fotnot: domen mot mamman och pappan i det här fallet är överklagad till hovrätten.
---
Att idrottande flickor får sämre träningstider än idrottande pojkar är en feministisk sanning och ses som ett tecken på att flickor anses mindre värda än pojkar. Men nu har en undersökning gjorts i Stockholm där 40 000 idrottande fått sina träningstider undersökta. Allra sämst träningstider får pojkar i åldern 13 till 16 år, men även i de andra åldrarna får pojkarna sämre tider än flickorna (med dåliga träningstider menas sena kvällar eller tidiga lördags- eller söndagsmorgnar). Kommer feministerna nu att stryka sitt argument med att idrottsflickor diskrimineras? Kommer feministerna till och med att kräva att pojkar ska få bättre tider eftersom "feminister kämpar för jämställdhet för både pojkar och flickor" (*fniss*)?

Eftersom jag är en elak person så har jag fått en elak idé. Jag tänker skicka följande mail till alla partier som sitter i fullmäktige i Stockholms stad: "Hej! Jag är orolig för att pojkar och flickor inte behandlas jämställt inom idrotten, bland annat när det gäller tilldelning av träningstider. Jag undrar nu om ni kan tänka er att arbeta för att flickor och pojkar ska behandlas lika när det gäller träningstider i kommunala idrottshallar?". Paranoid som jag är så tror jag att partierna tolkar påståendet om att flickor och pojkar inte behandlas jämställt som att "flickor diskrimineras", och därmed blir deras svar därefter, dvs. att de vill förbättra för flickorna... För jag tror att det har gått så långt att påstår man att något inte är jämställt så tror man automatiskt att det är flickorna som är de drabbade även om man inte har en aning om hur det är i verkligheten. Jag tror inte heller att den här undersökningen som jag skriver om ovan är något som de politiska partierna tagit till sig och därmed lagt på minnet. Men vi får se. Jag skriver naturligtvis här vad de svarar (om de svarar).



27 mars 2003:

Läkemedelsförmånsnämnden har återigen avslagit ett förslag om att subventionera Viagra. Det är ett läkemedel som hjälper impotenta män. Nämnden ansåg att problemet var mindre viktigt (än andra problem). Jag undrar om sexuella problem för kvinnor betraktas som mindre viktiga, och om de drabbade kvinnorna får vara så goda att betala sina läkemedel själva?



4 april 2003:

En prostituerad kvinna har sökt och fått en F-skattsedel från Skattemyndigheten. Sveriges första prostitutionsföretag har därmed startat. Det är helt lagligt att prostituera sig men företaget bygger på att dess kunder begår lagbrott, dvs. köper sexuella tjänster. Den här kvinnan ska ha all heder för att hon rör om i grytan och visar hur konstig sexköpslagen är. Margareta Winberg (s) vill nu ändra lagen, ja, inte sexköpslagen utan skattelagen. I väntan på det kan väl någon starta utbildningar i prostitution? Arbetsförmedlingen kanske kan dra igång en starta-eget-kurs för arbetslösa kvinnor? Om en arbetslös kvinna tackar nej till erbjuden utbildning i prostitution så blir hon givetvis av med sin a-kassa... (det sista stycket var ironiskt ifall ni inte förstod det)



5 april 2003:

Ett föräldrapar har anhållits för grov misshandel av deras 10 månader gamla adoptivdotter. Mamman och pappan riskerar upp till 10 års fängelse. Flickan vårdas för livshotande skador och om det skulle gå så illa att hon dör så riskerar mamman upp till 6 års fängelse och pappan upp till livstids fängelse. Detta beror på att mammor som dödar sitt barn döms för barnadråp (maxstraff 6 års fängelse, men praxis brukar vara skyddstillsyn) istället för mord (maxstraff livstids fängelse) medan maxstraffet för grov misshandel är 10 års fängelse. Jag hoppas att flickan överlever. Jag hoppas också att mamman hoppas att flickan överlever...



6 april 2003:

Radioprogrammet Lika villkor i P1 besöker Villhelmina för att undersöka hur det är ställt med jämställdheten där. Det stora problemet där är att de unga kvinnorna flyttar till utbildning och arbete i städer, medan de unga männen stannar kvar och blir arbetslösa. Det här beror på de patriarkala strukturerna, enligt den kvinnliga politiker som intervjuas. Det finns inga aktiviteter som lockar de unga kvinnorna att stanna kvar, eftersom de inte är så roade av att köra skoter. Alltså: det är inte att kvinnor lockas iväg till studier och arbete som gör att de flyttar, utan de "tvingas" iväg av de patriarkala strukturerna eftersom de inte gillar att köra skoter. Jag hade inte riktigt tänkt på att kvinnorna skulle vara förlorare och offer i en sådan här utflyttningssituation, utan jag hade mest tänkt på att det var männen som stannar kvar och blir utan både jobb och partner som kunde anses som förlorare, men allt kan beskrivas på olika sätt.

Tillägg skrivet 21 april 2003: i den här veckans upplaga av Lika villkor besökte programmet Ragunda. Där är det också så att de unga kvinnorna flyttar från kommunen till jobb och studier, medan männen stannar kvar i arbetslöshet. Den här gången fokuserar Lika villkor på att det är ett problem för männen, eller, nja, det gör de egentligen inte. En person från Ragunda kommun säger att hon tror att lösningen på det här problemet är att de kvarstannande männen ska ges möjligheter att hitta jobb. Då kan kvinnorna stanna eftersom männen fått jobb. Förbättra livet för männen, inte för att männen ska få det bättre, utan så att de blir värdiga partner så att kvinnorna vill ha dem och stanna kvar, således. Helt osökt kommer jag att tänka på de gånger jag har hört feminister som sagt att "det är så synd om kvinnor i krigsdrabbade länder eftersom deras män dör". De är upprörda och tycker att det är synd om kvinnorna för att det är så hemskt för kvinnornas män. För mig känns sådana här resonemang lite bakvända.
---
Kommer ni ihåg Robinson-Agneta? Nej, inte jag heller. Inte förrän hon uppmärksammats i media sedan hon begärt att få ett hus av Göteborgs kommun eftersom hon varit med i en dokusåpa och hjälpt så många människor. Hon säger att hon kallas Legenden (det var tydligen en eller två personer som kallat henne det), och hon tycker att alla som varit med i en dokusåpa borde få ett hus. Nu var det inte alla som tyckte som hon, och Legenden tror själv att kritiken mot henne beror på att hon är "kaxig och kvinna". Snälla Legenden, kan det inte vara så att kritiken inte har något alls med könet att göra? Kritiken kanske beror på att det är ett dåligt förslag, inte på att det är en kvinna som kom med det. Det måste ju gå att kritisera någon även om det skulle råka vara en kvinna. Förslaget kommer väl från henne som individ och inte från henne som kvinna? Hon och hennes förslag representerar väl inte alla kvinnor?

Jag tycker att hennes reaktion på kritiken ('så där säger ni bara för att jag är kvinna') är naturlig. Är man kvinna är det jättelätt att tolka motgångarna i livet som att det beror på diskriminering, förtryck, patriarkala strukturer och manlig överordning. Det är inte bara lätt att tolka det så, det är lättare, eftersom tanken "så där blev det för att jag gjorde fel, sa något dumt eller presterade för dåligt" är jobbig.

På sätt och vis är det också oförskämt av Legenden att påstå att kritikerna kommer med sin kritik för att hon är kvinna. Det är inte så roligt att bli utpekad som könsförtryckare. Jag begär inte att feminister ska förstå det här, men jag kan ta en liknelse: vid ett tillfälle under min skoltid frågade mig en färgad person om han fick låna min miniräknare som jag precis använde. När jag då sa nej så sa han "så där säger du bara för att jag är svart". Jag blev både ledsen och arg för anklagelsen om att ha haft rasistiska skäl. Finns det någon feminist som förstod liknelsen?



7 april 2003:

En sketch i skämtprogrammet "Pass på" i ZTV har retat hovet och många andra. Sketchen visar prinsessan Madeleine hos gynekologen och hon får ett shotglas utdraget ur slidan. Åsa Mattsson blev arg och skriver i Aftonbladet varför hon blev det: "I samhället finns inte bara en maktstruktur som handlar om klass, det finns flera maktstrukturer som delvis går i varandra och förstärker varandra, men inte alltid. Det finns klass, ras, etnicitet, religion och -  kön. Och den maktstruktur som handlar om kön är den mest grundläggande, underordningen av kvinnor, och föraktet för det som är kvinnligt, är genomgående i hela samhället - även i överklassen. [...] Prinsessan Madeleine är en överordnad maktfigur i de flesta av de ovan uppräknade hierarkiska systemen, men inte som kön. Jag menar absolut inte att man ska sluta driva med vare sig överklassen eller hovet, tvärtom, men en sån här sketch får ju helt motsatt effekt eftersom framförallt alla kvinnor omedelbart identifierar sig med Madeleine som en utsatt". Menar hon att man får fortsätta skämta om överklassen, men inte om det handlar om kvinnor? Klart man inte ska sparka på dom som ligger, men jag tänker inte på Madeleine som underordnad. "Stackars" är inte det första jag tänker när jag ser Madeleine. Sedan tycker jag att sketchen är plump och inte rolig, men det är en annan fråga. Kan man säga att Madeleine är underordnad och förtryckt?



12 april 2003:

Radioprogrammet Freja i P1 intervjuar en forskare som tycker att kvinnofridslagen är diskriminerande, eftersom den förutsätter att misshandeln sker mellan man och kvinna (det vill säga: av en man mot en kvinna). Forskaren påpekar att lagen inte kan användas mellan makar av samma kön. För misshandel mellan makar av samma kön måste ett tillägg till lagen användas, och det är diskriminerande, anser hon. Hon säger 'det är ju samma lagtext som används när det gäller misshandel mellan föräldrar och barn eller mellan syskon', och menar då att misshandeln i homosexuella par osynliggörs. För övrigt är det här tillägget i lagtexten exakt samma tillägg som används om misshandeln mellan makar av olika kön sker men misshandeln kommer från kvinnan och riktas mot mannen. Kanske kan man också säga att kvinnofridslagen osynliggör misshandel mot män?
---
En undersökning visar att män som tar ut sin föräldraledighet förlorar i löneutveckling jämfört med män som inte tar ut sin föräldraledighet. Undersökningen visar också att kvinnor som tar ut föräldraledighet förlorar inte i löneutveckling jämfört med kvinnor som inte tar ut sin föräldraledighet.



13 april 2003:

Idag var det säsongspremiär för Snacka om nyheter i SVT. Komikern Lasse Eriksson får inte vara med den här säsongen eftersom han är man. SVT hade bestämt att han skulle ersättas av en kvinna. Lasse är feminist och jag antar att han är nöjd över att få maka på sig för jämställdhetens skull. När det gäller kvotering så är det ju så att för varje person som kvoteras in så är det någon som kvoteras ut. De som förespråkar kvotering måste vara beredda på att det kan komma situationer då de får sparken för att de har "fel" kön.



24 april 2003:

Göteborgsposten har genomfört ett test för att se hur hjälpsamma människor är. En man och en kvinna gick ut på sta'n (Göteborg) och låtsades bli plötsligt sjuka och ramlade ihop. Sedan mätte de hur lång tid det dröjde innan någon kom och hjälpte dem. Kvinnan fick vänta som längst i en och en halv minut innan någon kom fram, och i genomsnitt dröjde det 30 sekunder. Mannen fick vänta som kortast i två minuter och som längst i 15 minuter.



25 april 2003:

Jag läste en intervju med Joanna Rytel i Dagens Nyheter. Joanna var en av de tjejer som under en Fröken Sverige-tävling gjorde en Gubbslemsaktion. En tid senare var hon med om att i direktsändning i TV3 slänga ut tjutande överfallslarm. Hon hade också med sig en banderoll som det stod "TV3 stöder kvinnokonkurrens" på. Joanna gillar nämligen inte att tjejer konkurrerar med varandra. I intervjun med DN säger hon:

"Varför tror du att tjejer har så svårt att hålla ihop?
- ­För att vi är splittrade av killar.

Av killar?
- ­Ja. Vi lär oss väldigt tidigt att konkurrera med varandra. Det börjar med att man blir jämförd och utvald utifrån sitt utseende. Men, det är på så många plan. Man blir bedömd och splittrad och ifrågasatt. Killarna har mycket mer status och det är de som får makten att splittra och bedöma oss.

Har tjejerna något eget ansvar för det här?
- ­Nej ... man borde få feministisk undervisning kanske redan i mellanstadiet. Så att man blir medveten." (DN, 2003-04-25)

Om tjejer har svårt att hålla ihop är det alltså killarnas fel. Ser jag två tjejer som inte kan hålla ihop eller som konkurrerar med varandra så borde jag alltså gå fram till dem och be om ursäkt för att jag är kille.
*
Joanna brukar strippa för djur för det är konst tycker hon:

"Man skulle kunna tro att man ska identifiera sig med djuren och att män i en strippsalong är lite som de där djuren. De tittar lite fånigt på.
- ­Ja, att jag har likställt männen med djuren.

Ser du på det så?
- ­Nej, jag ser inte alls på det så. Jag har gjort det för djurens skull. Jag tycker att det är en förolämpning mot djuren att säga att jag har likställt dem med männen." (DN, 2003-04-25)

Att likställa djur med män är alltså en förolämpning mot djuren. Tack så mycket, Joanna.



27 april 2003:

I Gefle Dagblad publiceras en intervju med en kvinna som jobbar för det relativt nybildade centrat för genusmedicin (har för mig att det ligger på Karolinska sjukhuset i Solna). Genusmedicin är alltså någonting som studerar medicinska skillnader mellan män och kvinnor. Syftet är att få en sjukvård som fungerar bättre för män och kvinnor. Den här kvinnan sa något som förvånade mig; hon sa att genusmedicinen får mycket kritik från feminister. Otaliga gånger har jag hört feminister som kritiserat den medicinska forskningen för att den främst använder män som försökskaniner och därför är det oklart hur medicinen fungerar på kvinnor. Då borde väl feministerna vara glada åt genusmedicinen? Nej. Enligt den intervjuade kvinnan är feministerna nu rädda för att kvinnor ska utpekas som avvikande och annorlunda. Suck. Frågar ni mig så tycker jag i alla fall att det är bra att det finns genusmedicinsk forskning så att det blir känt hur läkemedel fungerar på män respektive kvinnor. Kan feminister bortse från ideologi ett tag och vara lite pragmatiska?
---
Kommunal strejkar för fullt. Eftersom de flesta i kommunal är kvinnor så sägs det ibland att strejken handlar om att höja kvinnornas löner. Arbetsgivaren företräds av kommunförbundet. En vänsterpartist i ledningen för kommunförbundet säger att han under förhandlingarna föreslagit könsdifferentierade löner så att kvinnor får mer i lön än män. Jag är medlem i Kommunal (och för tillfället uttagen i strejk) och jag kan säga att jag är emot att kvinnor får högre löner än män.

Tillägg skrivet 2003-05-01: männen i Kommunal i Gävle (där jag bor) har fått kritik för att de inte är ute och demonstrerar i tillräckligt hög grad. 1 av 6 kommunalare som strejkar i Gävle är män. Har nyss tittat på 1:a-maj-demonstrationen i Gävle. Många kommunalare marscherade, och jag bedömer att ca 1 av 10 var män. Jag bedömer också att ungefär hälften av plakaten som kommunalarna hade anspelade på kön, till exempel "Vad ska vi göra för att få högre lön? Byt kön!" och "Måste vi byta kön för att få högre lön?". Jag tror att fler män skulle demonstrera för Kommunal om inte Kommunal betonade att det handlar om en kamp för att kvinnor ska få högre löner. För mig som man skulle det kännas lite konstigt att gå med i demonstrationer som har som tema vi-är-lönediskriminerade-kvinnor.



29 april 2003:

Fyra män som åtalats för sexuellt utnyttjande av en kvinna har frikänts av tingsrätten i Tumba. Kvinnan var kraftigt berusad när männen hade sex med henne. Domen har naturligtvis bemötts av kritik, bland annat generalsekreteraren i RFSU säger att det här visar på uråldriga attityder där kvinnan skuldbeläggs. Vice ordförande i justitieutskottet säger att domen tyder på att domstolen haft en "unken kvinnosyn". Sådana här domar kommer då och då och kritiken handlar om att det i rättegångarna om sexuellt utnyttjande och våldtäkt brukar tas upp hur kvinnan har betett sig och kvinnans sexualvanor. Kritikerna menar att det visar en attityd som säger "kvinnor får skylla sig själva". Jag förstår kritiken men jag tror ändå att den är felaktig.
Så här tänker jag: självklart kommer den kvinna som blivit våldtagen att känna sig kränkt av frågor om sina sexualvanor och om hur hon har betett sig före våldtäkten. Blir våldtäktsmannen sedan frikänd kommer hon att tolka det som att domstolen tycker att hon fick skylla sig själv. Sedan kommer feminister som inte vet något om målet att säga att domstolen har dömt efter patriarkala strukturer och att domaren dömt som han gjorde för att han är man (det var mitt cyniska jag som skrev den sista meningen - glöm den).
Jag tror inte att de som dömer i domstolarna är elaka människor som tycker att kvinnor får skylla sig själva. När det gäller sex är det ju så att det kan ske frivilligt eller genom tvång. Domstolen måste avgöra hur det varit i fallet. Även om det verkar otroligt så finns det faktiskt kvinnor som vill ha sex med fyra relativt okända män. Jag beklagar, men jag ser inte några alternativ för domstolen att då fråga kvinnan dessa kränkande frågor om hur hon uppträtt före sexet och att förhöra sig om hennes sexualvanor. Exempel: om kvinnan säger att hon blivit våldtagen av fyra män och männen säger att hon frivilligt gick med på sexet så kommer domstolen fråga om kvinnan brukar ha sex med fyra män samtidigt. Säger hon att hon haft det frivilligt hundra gånger tidigare så kommer domstolen att tänka att det då inte är otroligt att hon även hade det frivilligt den hundraförsta gången. Säger hon att hon aldrig ens tänkt tanken förut kommer domstolen att tänka att det är otroligt att hon velat ha det frivilligt den här gången. Likaså kommer domstolen säkerligen att fråga kvinnan hur hon betett sig före sexet. Har hon flirtat med killarna på en krog en hel kväll eller inte? Detta är en relevant fråga för domstolen. Jag ser inga alternativ till att domstolen måste fråga sådana saker. Alternativet skulle i sådana fall bli att det blir förbjudet för berusade kvinnor att ha sex, att det blir förbjudet för kvinnor att ha sex med flera män osv. (eller mer troligt: att det blir förbjudet för män att ha sex med en berusad kvinna, att det blir förbjudet för flera män att ha sex med en kvinna osv.). Då behöver domstolen bara konstatera vad som faktiskt har hänt och inte de inblandades avsikt och inställning. Jag tycker det vore ett rejält intrång i människors privatliv att lagstifta om vilken typ av sex som är tillåtet och jag tycker det vore ett steg tillbaka i fråga om utvecklingen av kvinnors sexuella frihet.

Nackdelen med det system vi har idag är att kvinnor med ett mycket aktivt sexliv de facto har ett sämre skydd av domstolarna än vad en kvinna som nästan inte har något sexliv alls har, och att kvinnor som upträtt sexigt löper en större risk för att domstolen inte tror henne om hon blivit våldtagen.

Det här är en komplicerad frågeställning där det inte finns någon enkel lösning. Att säga att allt beror på patriarkala strukturer och en uråldrig syn på kvinnors sexualtitet eller en unken kvinnosyn tycker jag är grovt förenklat och dessutom felaktigt.

Finns det någon som vet hur man ska skriva en lag som tar hänsyn till kvinnors rätt till skydd och kvinnors rätt till ett aktivt sexliv samtidigt som männens rättssäkerhet säkras?
---
Gudrun Schyman skriver en debattartikel i Aftonbladet om en tingsrättsdom från Trelleborg. Det handlar om en 14-årig flicka som enligt åtalet blivit våldtagen av två 20-åriga killar. Tingsrätten friade killarna med motiveringen att de inte vet om samlaget har skett frivilligt eller inte. Gudrun skriver om domstolarna: "Där härskar patriarkatet oinskränkt. Enstaka lysande undantag, oftast kvinnor, slåss mot manlig, oskriven, makt. Som inte sitter i lagböckerna. Den sitter i huvudena på dem som tolkar lagarna. Det finns en övergreppets dramaturgi som innebär att det är snudd på omöjligt för kvinnor att försvara sig och att ingen man ska kunna ställas till svars."
Kommentar: jag tror inte att det handlar om patriarkat eller om så kallad manlig makt eller förakt. Jag tror tvärtemot Gudrun att det faktiskt handlar om hur våra lagar är skrivna. Det räcker inte att konstatera att det har förekommit sex och att en tjej säger att det har varit våldtäkt för att någon ska kunna dömas.
*
Gudrun skriver sedan: "Generellt gäller att om en våldtagen kvinna ska kunna säkra tillräckligt med bevis, krävs det att hon handlar rationellt; hon ska omedelbart förstå att hon ska låta bli att duscha underlivet, låta bli att tvätta eller slänga trosorna, att hon genast ska bege sig till närmaste polisstation för att göra en anmälan och att hon samtidigt ska uppmana polisen att sätta i gång alla andra förundersökningsmoment. Hon bör själv veta vilka de är, eftersom kunskaperna hos myndigheterna är bristfälliga."
Kommentar: det här är ju besvärligt. Jag förstår kvinnorna som tvättar sig, slänger kläder och allt det där. Det är inte konstigt. Men se det ur polisens och domstolarnas synvinkel. Hur ska de agera när brottsoffret har slängt bort och förstört allt bevismaterial? Naturligtvis kommer de att få ett mycket svårt jobb att hitta och döma någon för brottet, och finns det inga fysiska bevis kommer kvinnans egna vittnesmål och uppgifter att stötas och blötas och vändas och vridas på för att se om de håller för att fälla en våldtäktsman. De kommer att granska kvinnans uppgifter kritiskt. Inte för att de vill kränka kvinnan utan för att det är deras jobb. Men Gudrun har rätt i att brottsoffret inte ska behöva ta ansvar för att polisen ska göra sitt yttersta för att lösa brottet - det ska polisen göra änd&ariing; för det är tamejfan deras jobb punkt slut.
*
Gudrun fortsätter direkt efteråt, angående offrets "ansvar" att inte förstöra bevis: "Men om en kvinna skulle uppträda så, omedelbart efter att hon blivit utsatt för ett övergrepp, skulle ingen tro henne. Hennes trovärdighet skulle skjutas i sank av det enkla faktum att hon inte beter sig som ett upprivet offer."
Kommentar: jag tror Gudrun kan ha rätt här. Hörde en väldigt intressant intervju för ett par månader sedan på P1 i radio. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem det var som intervjuades, men temat var "offerrollen". Den som intervjuades berättade om ett fall där en kvinna blivit våldtagen och de som våldtagit henne dömdes för brottet. Kvinnan hade efter våldtäkten inte påverkats särskilt negativt. Hon fortsatte leva sitt liv som vanligt och fortsatte att umgås i de kretsar där de våldtäktsdömda funnits. Hon uppträdde inte som ett "offer". Hon uppträdde inte som den som fått sitt liv förstört av våldtäkt. Den som intervjuades i radio berättade att det här vållade problem för kvinnan eftersom hon inte levde upp till den offerroll som hon "borde" ha enligt omgivningen.
*
Åter till Gudruns artikel: "Uppträder hon däremot med hela den utsatthet som hon i verkligheten bär på, ställer sig under duschen i timmar, slänger trosorna i närmaste soptunna och låter kränkningens förlamning fördröja en anmälan, ja då får hon sällan upprättelse. Bevis saknas. Ansvar kan inte utkrävas. Skulden är hennes."
Kommentar: ja, tack och lov så bor vi i ett rättsamhälle, Gudrun. Fler skyldiga går fria än oskyldiga som sitter fängslade. Så är det inte för att det är bra utan för att alternativen är sämre. Kanske har feminsterna någon bra lösning? Jag förstår dock inte Gudruns resonemang om att "skulden är hennes" bara för att bevis saknas. Någon kan ju bli våldtagen och rättsäkerheten gör att det inte går att döma någon för brottet, men måste det göra att skulden blir hennes? Jag tycker inte det, men klart att man kan tycka olika.

Jag har inte läst om Trelleborg tingsrätts dom. Jag har bara läst Gudrun Schymans artikel. Är det så att de två killarna helt har frikänts så är det helt obegripligt. De har ju faktiskt haft sex med en 14-åring. Det är olagligt oavsett hur 14-åringen har betett sig. Även om killarna inte våldtagit flickan så är de ju per definition skyldiga till åtminstone sexuellt utnyttjande ifall de har haft sex med henne.
---
Maria Schelin är juridikstuderande på Stockholms universitet och skriver en debattartikel i Aftonbladet för nätverket Justitias systrars räkning. Hon tar upp den senaste tidens debatt om uppmärksammade domar i sexmål. Så här börjar hon: "När kvinnor ifrågasätter den rådande mansordningen, såsom skett i debatten om att många flickor och kvinnor kränks i domstolarna, påstår en del personer att rättsstaten hotas. Att samhället bryter samman i väsentliga delar om kvinnor kommer i åtnjutande av större respekt och fler rättigheter. Känns argumenten igen? Är inte det något som alltid hävdats så snart mäns rätt till tolkningsföreträde ifrågasatts?"

Kommentar: mansordning med manligt tolkningsföreträde som förnekar kvinnor rättigheter och respekt. Gäsp.
*
Maria vill att juristutbildningen ska innhehålla mer om könsperspektiv. "Det vore mer konstruktivt att föra debatten utifrån den vetskapen om tingens ordning, istället för att utmåla det som att rättsstaten hotar att kollapsa om kvinnor inte får fortsätta att kränkas i rättssystemet."

Kommentar: jag tror inte att rättsstaten hotar att kollapsa; det är alldeles för starka ord. Men tänk dig att du är en man som är åtalad för ett brott mot en kvinna. Tänk dig att du är oskyldig. Domaren och åklagaren har dock "vetskap om tingens ordning" och är sprängfyllda med statistisk kunskap om mäns våld mot kvinnor... Då är det bara att önska lycka till i rättegången.
*
Maria beskriver situationen: "Sexualbrott och misshandel av kvinnor anmäls inte i de flesta fall, de ses av samhällsnormen ofta inte ens som kriminella gärningar. Uppfattningen är i stället att flickor och kvinnor som utsätts för sådana brott 'gav fel signaler', 'utsätter sig för faror', 'väljer fel män' osv. Det kanske är pornografins synsätt som lyser igenom i samhället, lagstiftning och rättsutövning?"

Kommentar: ser inte samhällsnormen sexualbrott och misshandel mot kvinnor som kriminella gärningar? Tror hon på allvar att människor tycker att våldtagna kvinnor får skylla sig själva?
*
Maria: "Sedan urminnes tider har kvinnor tillskrivits att vara intrigerande och lömska. Att kvinnor falskanmäler män för vålds- och sexualbrott tycks man förutsätta."

Kommentar: kan det inte istället vara att kvinnor som är vana att beskrivas som offer kommer till en domstol som inte förutsätter att de är det utan kommer att granska om de verkligen är ett offer? Jag tror inte domstolarna förutsätter att kvinnorna ljuger, men jag tror inte heller att de förutsätter att de talar sanning. Om nu domstolarna inte förutsätter att den åtalade är skyldig så tycker jag faktiskt det är bra, men det är säkert väldigt obehagligt för kvinnorna.
*
Justitias systrar förklarar sedan att de tycker att juristutbildningen och Juridiska föreningen (på Stockholms universitet) är otidsenlig: "Att vara organiserad kvinnohatare i Antifeministiska samfundet är t ex inget hinder för att få uppdrag i Juridiska föreningen. Det kallas nämligen för 'åsikt'."

Kommentar: jag är en stolt medlem i Antifeministiska samfundet (www.antifeminist.nu). Jag är ingen kvinnohatare och mig veterligen är ingen annan i Antifeministiska samfundet det heller. Jag avfärdar Marias påstående som oseriöst (precis som jag i förekommande fall avfärdar påståendet att feminister skulle vara manshatare som oseriöst). Och varför skulle inte Antifeministiska samfundet stå för "åsikter"? Exakt vilka åsikter som Antifeministiska samfundet står för vill Justitias systrar förbjuda och leda till diskvalificering för uppdrag i Juridiska föreningen?
---
Några nya fall av barnadråp, det vill säga kvinnor som dödar sitt nyfödda barn:
Fall 1: en kvinna i Landskrona är misstänkt för att i slutet av mars ha dödat sitt nyfödda barn. I väntan på rättegång är kvinnan fri. Hon häktades inte trots att brottet barnadråp kan ge 6 års fängelse (brott som ger mer än 2 års fängelse brukar leda till häktning).
Fall 2: en 18-årig tjej och en 20-årig kille har gripits för att i julas ha dödat sitt nyfödda barn i Sollentuna. Nu riskerar tjejen 6 års fängelse och killen 10 års fängelse (eftersom han är under 21 år så kan han inte dömas till livstids fängelse). Tillägg skrivet 2003-05-01: efter en DNA-analys har paret släppts.

Barnadråp är ett brott endast kvinnor kan dömas för. Maxstraffet för kvinnor som dödar sitt nyfödda barn är fängelse i 6 år. Maxstraffet för män som dödar sitt nyfödda barn är livstids fängelse för mord.


 
 
 
Överst på sidan
Huvudsidan
 
Hosted by www.Geocities.ws

1