20 november 2005:

I Aktuellt i SVT så berättar man om att ett malariaviccin håller på att testas. En person från FN säger att dom goda testresultaten är väldigt positiva eftersom vaccinet verkar fungera så bra för kvinnor och barn. Jahapp. Det kan såklart vara så att vaccinet fungerar alldeles särskilt bra för kvinnor och barn, och det kan man såklart uttrycka att det är glädjande att det fungerar bra för dom, eller så kan man säga att det är oroande att vaccinet inte verkar fungera så bra för män. Alternativt kan det vara så att vaccinet fungerar lika bra för alla, men att man ändå tycker det är mer glädjande att det fungerar bra för kvinnor och barn än för män.
---
SIDA har lagt ut ett slags jämställdhetstest på sin webbsida (som det länkas till via snart sagt varenda tidning på nätet).

Här är frågorna och svarsalternativen:

1) Får du bestämma över dina egna pengar?

a) Ja, det är klart!
b) Nej, jag har inga pengar.
c) Nej, det gör någon annan.

2) Får du rösta på vilket parti du vill?

a) Ja, det är klart!
b) Nej, jag har inte fyllt 18 år.
c) Nej, jag har ingen rösträtt.

3) Har du möjlighet att utbilda dig?

a) Ja, det är klart!
b) Nej, det har jag inte råd med.
c) Nej, det får jag inte.

4) Får du bestämma över ditt eget sexliv?

a) Ja, det är klart!
b) Nej, det bestämmer familjen.
c) Nej, det bestämmer någon annan.

5) Har du tillgång till läkarvård?

a) Ja, det är klart!
b) Nej, det har jag inte råd med.
c) Nej, bara vissa i familjen har det.

6) Är du man eller kvinna?

a) Man.
b) Kvinna.

Det enda som har betydelse är den sista frågan. Väljer du att svara man så får du som svar "Eftersom du är man är du rik" och väljer du att svara kvinna så får du som svar "Eftersom du är kvinna är du fattig". Man kan alltså välja de allra bästa alternativen på dom första frågorna, och sedan välja kvinna på sista och då få domen att man är fattig för man är kvinna. Och omvänt för män. Väldigt skarp analys av SIDA...
---
För en dryg månad sedan inträffade en mycket stor jordbävning i Pakistan. Uppemot 80000 människor kan ha dött. I rapporteringen efter det här sa man i flera nyhetsinslag i Rapport och Aktuellt i SVT att "barn i allmänhet och flickor i synnerhet" hade drabbats hårt. Därför var det "en dubbel tragedi". Att just flickor drabbats berodde på att numera får även flickor gå i skolan, och många skolbyggnader hade rasat. Jag fattar inte varför det skulle innebära att flickor i synnerhet hade drabbats. Vad de menade med att det var en dubbel tragedi orkar jag nästan inte ens tänka på. Om pojkar i synnerhet hade drabbats, hade det varit en enkel tragedi? Eller en halv tragedi?

Obehagligt.

Angående hjälpinsatserna efter jordbävningen så var det en person från Försvarshögskolan som intervjuades i Nyhetsmorgon. Hon kritiserar Räddningsverket för hur dom sköter sina internationella hjälpinsatser. Hon hade forskat på räddningsarbete efter katastrofer, och hennes slutsats var att kvinnor inte får den hjälp dom behöver. Det är alltid främst kvinnor och barn som drabbas av katastrofer, och det tar man inte hänsyn till. Dessutom är nästan alla räddningsarbetare män, och enligt henne hjälper män främst andra män. Hon sa också att man bör ta mer hänsyn till kvinnor när man bygger upp flyktingläger. Kvinnor har ett större behov av personlig integritet, och ett större behov av att kunna sköta sin hygien. För män, säger hon, duger det gott med fältmässiga förhållanden.

På Ekot i SR så berättar dom att 10% av dom med ätstörningar är pojkar/män. Ändå forskas i princip ingenting vad gäller pojkars och mäns ätstörningar, och när det gäller hur många som får hjälp av sjukvården så är det för pojkar/män 1 av 15 sjuka och för flickor/kvinnor 10 av 15.

Det är i och för sig inte ett dugg konstigt att det satsas mer på forskning om tjejers ätstörningar och det är inte konstigt att läkare har lättare att uppmärksamma tjejers ätstörningar, men att skillnaden är så här stor mellan tjejer och killar är anmärkningsvärt. Jag tror att det kan bero på att ätstörningar har en image av en samhällssjukdom, dvs. att det är samhället (som vi ju alla "vet" innehåller sexualisering, skönhetsideal, mediapress och allmänt förtryck av tjejer) som orsakar ätstörningar. Det är en sjukdom som "alla" gör sitt bästa för att göra könsspecifik. Jag tror det är en av anledningarna till att manliga och kvinnliga patienter behandlas så olika.
---
Arbetarbladet kör en dubbelmacka idag. Dom har en artikel som skriver om att kvinnliga civilingenjörer får 1125 kronor mindre i ingångslön. Det är en undersökning från Civilingenjörsförbundet som säger det. Det finns ingen saklig anledning till att kvinnor får lägre lön, och det handlar om ren diskriminering, säger en person från CF. Okej. Så har Arbetarbladet en annan artikel om Korsnäs (pappersbruk). På Korsnäs leder kvinnorna löneligan, är rubriken. På Korsnäs får kvinnor högre ingångslön och kvinnor har en högre löneökningstakt. Det märkliga uttrycket omvänd diskriminering dammas dock inte av. Några citat: "Det är inte så att tjejerna på Korsnäs får mer betalt för att de är kvinnor säger Madeleine Wiklund. Lönen är befattnings- och prestationsbaserad på Korsnäs.
- Men visst är det viktigt att få in fler tjejer i en mansdominerad bransch, säger hon." Det här är en ganska vanlig grej. Ett företag vill ha in fler av ett visst kön. Om man tillhör det rätta könet tror jag det är lättare att förhandla sig till en bra lön. Högre lön om du har efterfrågat kön? Ja, antagligen. Det vore intressant att se någon undersökning på det här området. "Personaldirektören Lotta Söderström bekräftar via telefon att det finns en vilja från företagets sida att få in fler kvinnor i organisationen. Men den snabbare löneutvecklingen handlar om prestation, inte om kön.
- Tjejerna har helt enkelt varit bättre. De som anställts har haft mer kompetens med sig i bagaget. De senaste åren har tjejernas löneutveckling varit starkare än grabbarnas.
Det är inte så att män blir diskriminerade?
- Nej. Ord som 'kvotera' ger mig knottror på armarna. De som gör det bästa jobbet går fram mest." Är dom verkligen säkra på att företagets specifika efterfrågan på kvinnor inte spelar någon som helst roll för löneförhandlingen? Jag vet inte. Men visst kan det vara så att på Korsnäs så är löneskillnaden mellan män och kvinnor rationell (kvinnor högre lön) och på andra företag så är den irrationell och beror på diskriminering (män högre lön). "Lotta Söderström säger att hon måste läsa jobbansökningar från män och kvinnor på olika sätt.
- Killar tror mer på sig själva. De söker tyngre befattningar trots liten erfarenhet.
Hon ger ett exempel.
- Låt säga att vi letar efter en person som kan göra fyra saker i vår annons: A, B, C och D. Killarna svarar: 'Jag kommer att kunna A,B,C och D perfekt om ett halvår'. En tjej skriver snarare: 'A har jag kommit i kontakt med. B kan jag kanske lära mig. C kan jag ganska bra. D kan jag inte.' Det är ofta så att den här tjejen kan mycket mer." En personaldirektör som säger att hon "måste" läsa mäns och kvinnors jobbansökningar olika, och har inställningen att killar överdriver och tjejer underdriver (eller talar sanning om) sin kompetens, och som sätter högre löner för tjejer och har vetskapen om att företaget vill ha in fler kvinnor... vem skulle någonsin kunna få för sig att män på något sätt diskrimineras när dom söker jobb där?

Anledningen till att män och kvinnor har olika ingångslön kan ha massor av olika orsaker. Diskriminering kan såklart vara en av dom. Det är dock lite märkligt att Arbetarbladet har det här upplägget med två artiklar. En som berättar om att kvinnor har lägre ingångslön, och sedan med ett exempel från ett företag där män har lägre ingångslön. Jag noterar att det inte är med någon särskilt anklagande ton som det skrivs om företaget som ger män lägre ingångslön. När män får högre lön så är det "ren diskriminering", när kvinnor får högre lön så är det absolut inte diskriminering. Det är möjligt att Arbetarbladet skriver så här för att det för varje företag som resonerar som Korsnäs så finns det tio företag som resonerag på precis motsatta sättet. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det här är ännu ett sätt att få det att låta som att diskriminering av kvinnor = dåligt, och diskriminering av män = bra. Ungefär som att när alla diskrimineras lika mycket så har vi jämställdhet.

Tillägg skrivet 060120: För ett par veckor sedan kom ett förslag om att kommuner, stat och landsting ska använda anonymiserade jobbansökningar, dvs. att den sökandes namn ska strykas och ersättas av ett nummer, så att man på så sätt ska undvika att företagen diskriminerar sökande. Arbetarbladet intervjuade då den personaldirektör på Korsnäs som jag skrev om tidigare i det här inlägget, och frågade vad hon tyckte om anonymiserade ansökningar. Hon tyckte det lät som en bra idé. Hm. Hon har sagt att hon "måste" läsa ansökningar från killar och tjejer olika och hon utgår från att killar brer på och överdriver och tjejer tonar ner sin kompetens, och ändå är hon för anonymiserade ansökningar... Märkligt.
---
Jag tänkte på den här personaldirektören som läser mäns och kvinnors ansökningar olika (som jag skrev om ovan). Hon utgår från att män framhäver sig mer än de borde och att kvinnor är för återhållssamma. Man kan ju säga att hon använder fördomar i praktiken. För dom fördomar som finns om män och kvinnor är ju just att män skryter och brer på, och när det gäller kvinnor att de är timida och "inte ska väl jag".

Skulle det finnas en kurs som heter Att läsa ansökningar ur ett genusperspektiv (kanske finns någon sådan) så skulle den förmodligen lära ut just det här; att män skryter och att kvinnor är timida, och att ansökningar ska läsas olika beroende på den ansökandes kön.

Ponera att alla personaldirektörer i Sverige gick en sådan där genuskurs. Dom får sina fördomar omvandlade till vetenskaplig kunskap, och blir dessutom uppmuntrade av företaget och samhället att tillämpa genuskunskaperna. Det är möjligt att det skulle leda till en jämnare könsfördelning och mindre statistiska löneskillnader mellan män och kvinnor, men skulle det leda till jämställdhet? Nej. Det skulle förmodligen cementera en ojämställd syn på män och kvinnor. Och vad blir konsekvenserna för dom män som gör sitt bästa för att komma ifrån bre-påandet genom att medvetet försöka lägga av med det? Jag menar, personaldirektörerna förväntar sig ju att dom brer på eftersom dom är män. Jag ser inte samma nackdelar för kvinnor som försöker sluta med inte-ska-väl-jagandet. Men i en värld där "alla" är genusmedvetna är det nog fasiken bäst för dig att du betér dig som du förväntas beté dig utifrån din könstillhörighet och inte håller på att försöka leva jämställt.

En värld där alla har genuskunskaper, där det inte finns några löneskillnader mellan män och kvinnor och där könsfördelningen i företagen är jämn på alla poster kan mycket väl vara en mycket ojämställd värld.
---
Tillägg skrivet 051212: appropå Korsnäs, som jag skrev om ovan: hörde idag på nyheter i radio att Korsnäs upptäckt att dom missat att betala ut ett extra bidrag till pappor som är föräldralediga. Enligt kollektivavtalet ska alla föräldrar, både mammor och pappor, som är föräldralediga, få ett extra bidrag från företaget. En administrativ miss har gjort att bara lediga mammor fått det där bidraget. Det är oklart när felet uppstod, men företaget hade nu gått tillbaka till 1996 och redan då fanns felet. De pengar som föräldralediga pappor inte fått ut kommer nu att betalas i efterskott.

Nyheterna i TV4 sänder ett inslag om rättegången mot Saddam Hussein. Den första åtalspunkten som ska utredas är ett massmord på ca 150 män från en by som skedde på 80-talet. Någon från byn hade beskjutit en konvoj där Saddam åkte. Straffet för byn blev att alla män avrättades. Inslaget i TV4 berättar också om hur svårt det är för dom kurdiska änkorna. 100000 stycken kurdiska änkor lever under svåra förhållanden i Irak. Vad hände med deras man är min fråga, och den lämnas helt obesvarad i reportaget.
---
I TV3:s Insider för någon vecka sedan så var ämnet trängselskatterna som ska införas i Stockholm. Bilar som åker in i eller ut ur Stockholm ska betala en extra skatt. Aschberg intervjuar en ansvarig politiker, en miljöpartist som jag inte kommer ihåg vad hon heter. Aschberg inleder: "Hur känns det att införa en klasskatt?" (han menar att skatten påverkar fattiga mer än rika) Hon svarar: "Men det är främst män som drabbas." (det är fler män än kvinnor som kör bil). Aschberg: "Ja. Okej. Hur känns det att införa en skatt som främst drabbar fattiga män?" Hon: "Jo, det är flest män som drabbas. Men även kvinnor drabbas. Fast i positiv bemärkelse, eftersom kollektivtrafiken byggs ut." (fler kvinnor än män åker kollektivt)

Ja, men då så. Att främst fattiga män drabbas gör inget, eftersom de är män. Och dessutom drabbas också kvinnor. Fast positivt. Ögonblicksbild av en genusanalys i Sverige, november 2005.

Fotnot: citaten är ej exakta.

Den senaste tiden har våra domstolar hamnat i skottgluggen igen för att dom dömt uppseendeväckande i vissa sexbrottsmål. Att domarna lett till uppseende beror på att dom sänkt skadestånd till flickor som utsatts för sexbrott. Idag i Debatt i SVT så debatterar Dennis Töllborg (har för mig att han är juristprofessor av något slag) med en jurist som jag inte kommer ihåg vad han heter.

Oftast förstår jag båda sidor i en debatt. Jag förstår vad dom menar och det är inte lätt att säga vem som har rätt eller fel. Det är sällan glasklart. Därför blir det debatt. Men i det här fallet fattar jag inte vad Dennis menar.

I korthet om dom uppmärksammade domarna:

En flicka som var 14 år fick sitt skadestånd sänkt från 75000 till 50000 i hovrätten. En 24-årig man dömdes till fängelse för att ha våldtagit henne. Sedan i april så är inte våldtäkt mot barn och våldtäkt samma sak. Våldtäkt mot barn är sex med någon under 15 år. Övrig våldtäkt är samlag som tilltvingats genom våld eller hot om våld. En 14-åring som genom våld eller hot om våld tvingas till samlag kommer med största sannolikhet att få högre skadestånd än en 14-åring som inte tvingats till samlag genom våld eller hot om våld. Vad är konstigt med det? Olagligt är det i samtliga fall, och det visade ju hovrättens dom.

I media tolkades det här som att våldtäkt mot barn inte är lika allvarligt som våldtäkt mot vuxna. Naturligtvis förstår jag att det leder till protester, men jag fattar inte att folk inte fattar vad det handlar om.

Rent generellt tycker jag det var olyckligt att ändra lagen så att våldtäkt betyder olika saker för dom under 15 och för dom över 15. Det är som att be om missförstånd.

Den andra domen som väckt ilska är att en annan hovrätt sänkt skadeståndet till en 3-årig flicka som utsatts för sexuella övergrepp när hon sov. Ett mindre skadestånd utdömdes, men det var ett skadestånd som förövaren själv gått med på i förhand att betala.

Också här har jag förståelse för hur hovrätten resonerat. Flickan sov när det här hände, och vad jag hört vet hon ingenting om vad som har hänt. Skadeståndet är en ersättning för kränkning. Det här låter hårt, men vet man inte vad som hänt så kan man egentligen inte känna sig kränkt. Naturligtvis ska gärningsmannen straffas, vilket också skedde. Men just skadeståndet är högst tveksamt (ja, man kan diskutera om hon kanske i framtiden kommer att få reda på vad som hänt (genom t.ex. domar och tidningsartiklar) och att hon då känner sig kränkt och då är berättigad till skadestånd, men jag tycker att då får man ta upp skadeståndsfrågan då).

Det verkar vara helt omöjligt att diskutera den här typen av domar. Idag i Debatt förstod jag inte vad Dennis Töllborg menade. Jag fattade inte! Domarna skulle döma mer efter personlig övertygelse och vad folk i allmänhet tyckte och inte bry sig så mycket om vad lagen sa, eller nått. Jag vet inte. Det låter nästan som det amerikanska rättssystemet. Men tyvärr, jag känner mig mycket mer hemma med det svenska rättssystemet där lagboken styr domstolarnas arbete.

Ska jag vara konspiratorisk så är det att "vi" inte kan diskutera brott mot kvinnor och barn objektivt. Ett enskilt brott mot ett barn skall dömas hårt eftersom vi inte gillar brott mot barn. Oavsett vad det enskilda brottet består i. Typ. Jag tror också att det är just hovrätternas sänkning av skadestånden som sticker i ögonen. Om det i fallet med flickan som får 50000 hade varit så att även tingsrätten dömt till det skadeståndet, och alltså att hovrätten inte sänkt det, så tror jag ingen hade reagerat.

Jag kan ju såklart inte heller hjälpa att notera att reaktionerna på hovrättsdomarna skiljer sig en aning från dom icke-reaktioner som kom i somras över hovrättsdomen där en 20-årig kvinna utnyttjade tre pojkar sexuellt. En 12-åring fick inget skadestånd alls för han tycktes inte ha mått dåligt av samlaget... Skillnaden mellan dom här domarna i flick-fallen och pojk-fallen är väl att i flick-fallen så finns en logisk, rationell men förvisso bister orsak till att man sänker skadeståndet. I pojk-fallen verkar det handla om en ren värderingsfråga där man rent bedömningsmässigt sagt att pojken inte varit berättigad till skadestånd.

Tillägg skrivet 051216: jag vet att en barnrättsorganisation just nu samlar in namnunderskrifter för att ge till en minister för att klaga på domen som gäller 3-åringen som inte fick skadestånd eftersom hon inte varit medveten om att hon utsatts för ett brott. Jag tycker det är jävligt märkligt att den här barnrättsorganisationen väljer att driva 3-åringens fall men inte 12-åringens fall (som jag skriver om ovan). 12-åringen fick inget skadestånd för han tycktes inte ha mått dåligt av samlagen med den vuxna, och 3-åringen fick inget skadestånd för att hon inte varit medveten om övergreppet. I 3-åringens fall tycker jag det handlar om en allmän och rättsfilosofisk fråga, nämligen "har man rätt till skadestånd för kränkning även om man inte vet om att man blivit kränkt". Det är en fråga som gäller för alla brottstyper och är intressant att diskutera. Svaret är verkligen inte självklart. När det gäller 12-åringen som inte fått skadestånd för att han inte anses ha mått dåligt av samlag med en vuxen så är det ren jävla sexmoral och sexbrottslagstiftning som diskuteras. Något som en barnrättsorganisation borde ta upp. Men icke. Istället är det 3-åringens fall som dom tänker driva. Det är så himla... jag söker efter ord och kommer på massa starka, men jag stannar vid: OSMART.
---
Milda kör en reklamfilm där en kille springer in helt naken i en konsertsal och tar över en dirigentpinne från en dirigent och börjar dirigera en orkester. Sedan får man se ett klipp med texten "tidigare samma dag". En kvinna står och lagar mat och häller i Milda-light-grädde i maten. En kille, den kille som springer in naken till orkestern, säger "Om den här grädden smakar bra så ska jag dirige...". Klipp. Ganska kul reklam, även om det är en sådan där som bara funkar en gång. Har man sett den så har man sett den. Men ok. Men tror ni det skulle funka med omvända kön? En naken kvinna som springer in till en orkester... En kvinna som har rollen som dum-ifrågasättande angående matlagningen...

Nä. Det där skulle inte funka. Inte så att jag bryr mig. Reklamen får gärna se ut så här, men om vi inte hade den syn vi har på könen (alltså könsrollerna) så skulle den här reklamen kunna bli obegripligt fel. Jag tror reklamens betydelse för att befästa könsroller är överdriven, däremot är den ofta ett symptom på våra könsroller. Och det är därför som det ofta inte funkar att byta kön på dom i reklamen. Felix tomatketchup Light är också en sådan där reklamfilm där det skulle bli helt annorlunda om man byter kön (en man sitter vid ett köksbord och får syn på ketchupflaskan och säger "Men har du köpt ketchup utan SOCKER!?" till sin fru. Sedan har han rollen som dryg och korkad och hon den smarta som har koll på både honom och köksläget).

Eller varför inte Telia-reklamen där två tjejer står i en skog och pratar med en kille via mobil. Det är någon form av orientering, och killen har de här tjejernas stämpelbrickor. Den ena tjejen säger något i stil med "men skynda dig nu, vi fryser". Hade det blivit en annan ton i filmen om det varit två killar som skyndat på en tjej som var ute och sprang i skogen för deras skull?
---
USA har nu förlorat över 2000 soldater i Irak.

I amerikanska försvaret finns 20% kvinnor.
Av dom soldater som är i Irak är 10% kvinnor.
Av dom som har dött är 2% kvinnor.

Den där sneda könsfördelningen beror förmodligen på att USA har en regel om att kvinnor inte ska få dom farligaste uppdragen, utan får hålla sig till mer tillbakadragna roller. (källa: eget Googlande)

Hörde på OBS i P1 alldeles nyss om syriska författare. Det berättades om en (manlig) författare och dissident från Syrien som hade svårt att få sina böcker översatta till engelska, för intresset för hur det är i Syrien är så litet i västvärlden. Men, som kontrast, så berättades det om två danska kvinnor som just nu är mycket uppmärksammade i Danmark för att dom gett ut en bok om kvinnornas situation i Syrien. I OBS konstaterades det lakoniskt att det beror tydligen på vem som berättar för hur intresset ska vara. Dom menade alltså att vi lyssnar mer på någon från västvärlden, inte att vi lyssnar mer på kvinnor, såklart.

Jag tror faktiskt det kan handla om ämnet. Om jag skulle skriva en bok om life in general i Syrien, så tror jag inte många är intresserade. Skulle jag skriva en bok om männens situation i Syrien så skulle folk tycka jag var konstig och inte riktigt fatta vad jag menade. Dessutom skulle jag anklagas för att glömma kvinnorna. Skulle jag däremot skriva om kvinnornas situation så skulle det helt plötsligt finnas ett intresse, tror jag. (och särskilt om jag är kvinna själv, för då skulle jag kunna kalla det för "kvinnliga möten" - det brukar ju ofta kallas så när kvinnor från olika kulturer träffas och jämför sina Gemensamma Kvinnliga erfarenheter. Det understryker att det inte är två människor som möts utan två Quinnor)

Ett iranskt herculesplan har störtat in i ett tiovåningshus i Teheran. Enligt Ekot har cirka 25 personer dödats på marken, varav många kvinnor och barn. Var det en relevant uppgift? Behövde vi veta att många av dom döda på marken var kvinnor och barn? (av dom ca 100 på det militära planet, varav alla dödats, ges inga könsuppgifter över de döda)
---
Gammal grej (några veckor gammal): i ett underhållningsprogram i SVT som heter något i stil med Topplistan så presenterades dom tio mest populära eller uppmärksammade kult-låtarna i Sverige. Anna-Charlotta Gunnarsson sitter i tv-soffan och kommenterar. Hon tycker att a) kvinnor borde kvoteras in på listan. Jag kommer inte ihåg könsfördelningen på listan men antar att en majoritet var män eftersom hon kommenterade det så. Och b) att Robert Brobergs låt "Upplåsbara Barbara" fanns med på listan tydde på ett kvinnoförakt.

Min kommentar är: suck.
---
Om vi håller oss kvar i nöjesbranschen ett tag till (se ovan), så: för några dagar sedan så hörde jag en recension av Narnia-filmen som kommer inom några veckor. Det var en recension, eller kanske mer en reflektion, som sändes i P1. Kommer inte ihåg vad det var för program. Men i alla fall så sas att filmen är kvinnohatisk. Anledningen till det var att dom kvinnliga karaktärer som finns i filmen är häxor. (dom flesta andra är ju djur - ni vet, män är djur *thihi* (skojade bara)).

Men är inte det här konstigt? Det går tydligen alldeles utmärkt att peka ut män och manligheten som hemsk(a) och bedrövlig(a), men om man gör en film där dom kvinnliga karaktärerna som är med är hemska så blir det anklagelser om kvinnohat.
---
I Rapport berättas det om att SAS ska dra ner på personal. SAS vill omvandla flera heltidstjänster till deltidstjänster. Arbetsmarknadsminister Hans Karlsson kommenterar och säger att regeringen är emot det här. Han tillägger att det inte minst är kvinnor som drabbas. Hm... Det ÄR säkert inte minst kvinnor som drabbas, men måste han säga det? Om ett industriföretag skulle göra samma sak, tror ni någon skulle säga beklagande att det inte minst är män som drabbas? Inte en chans, är min bedömning.

Och vid närmare eftertanke är jag rädd att det inte ens handlar om antal kvinnor som drabbas. Om SAS lägger ner några flyglinjer så kan det mycket väl vara så att lika många män som kvinnor drabbas. Det läskiga är att även om lika många män som kvinnor drabbas, eller till och med fler män drabbas, så skulle en minister kunna säga att han var emot det här för att inte minst kvinnor drabbades.
---
På DN-debatt idag skriver tre personer, bland annat Ylva Thörn (ordförande för Kommunal), en artikel med rubriken Drastiskt försämrad arbetsmiljö drabbar kvinnorna hårdast. De kommenterar en ny LO-rapport som heter Arbetsmiljö 1991-2003 - Klass och kön. Den här statistiken presenteras: endast 35% av kvinnliga arbetare kan bestämma sin egen arbetstakt. Hur många av de manliga arbetarna som kan bestämma sin egen takt redovisas ej. Endast 32% av kvinnliga arbetare inom offentlig sektor och 40% av kvinnor i industrin kan ta korta pauser. Siffrorna för män redovisas ej. Bland kvinnliga arbetare inom industrin har 54% enformigt arbete. Här redovisas också siffran för män inom industrin och den är 40%. Hela 58% av de kvinnliga arbetarna har ont i axlar eller armar minst en gång i veckan. Siffrorna för manliga arbetare redovisas ej. När det gäller utvecklingsmöjligheter i arbetet skriver de så här: "Möjligheten att lära nytt och utvecklas i arbetet skiljer sig stort mellan grupperna. Klass och kön avgör i mycket hög grad. Bland kvinnliga arbetare uppger 39 procent att de har möjlighet att lära nytt medan manliga högre tjänstemän anser till 80 procent att de har den möjligheten.". Ingen annan jämförelse sker, t.ex. mellan kvinnliga och manliga arbetare (eller kvinnliga och manliga högre tjänstemän), utan det är kvinnliga arbetare som jämförs med manliga högre tjänstemän. Klass och kön, som sagt. Sedan var det slut på siffrorna, och deras slutsats är "För oss som är fackligt aktiva är statistiken en bekräftelse på det vi har hävdat och försökt förhindra under de senaste åren. Dessa försämringar har, som vi påtalade tidigare, drabbat alla grupper och särskilt kvinnliga arbetare.". Statistiken bekräftar det som dom alltid har hävdat. Så oväntat.

Vad vill jag säga med det här? För det första kan jag tycka att männen som vanligt osynliggörs. Det handlar om att arbetsmiljön rent allmänt försämrats, men läser man det här tror man nog att det handlar främst om kvinnors arbetsmiljö. Siffrorna bygger på enkäter som gjorts, och jag undrar om män som svarar på enkäten känner att deras svar tas tillvara. Det vore märkligt om dom kände det. Förstår knappt varför dom skulle svara på sådana här saker.

Nåja. Rent allmänt så undrar jag också om det kan finnas skillnader mellan könen i hur man svarar på en sådan här enkät. Jag antar att kvinnor och män i industrin de facto har lika enformiga jobb, men kommer lika många män som kvinnor svara i en enkät att dom har ett enformigt jobb? Upplever män och kvinnor samma sak på samma sätt? Filosofiskt... Och mer sociologiskt: finns det samhällsfaktorer som gör att män och kvinnor är benägna att svara på olika sätt på den här typen av enkät? Jag tror inte kvinnorna ljuger, men det känns som att hela upplägget med en enkät om klass och kön bara kan komma fram till ett resultat. Och det var givet på förhand och det tror jag kan prägla både hur folk svarar och hur resultatet kommer att tolkas och användas. Artikeln i DN-debatt om att kvinnor drabbas hårdast och att statistiken bara bekräftar allt som facken sagt tidigare känns som att den mycket väl skulle kunna vara skriven före undersökningen.

Jag tror helt enkelt inte kvinnor har mer enformiga jobb än vad män har. Jag tror inte dom har sämre möjligheter att ta pauser eller utvecklas i jobbet. Inte om man jämför med män med samma arbetsuppgifter på samma arbetsplats. Sedan hur dom upplever det är en annan sak. Om man jämför män och kvinnor med olika arbetsuppgifter eller på olika arbetsplatser så kan det såklart variera, men vad blir poängen med undersökningen då? "Kvinnor med enformiga jobb i industrin har mer enformiga jobb än manliga högre tjänstemän med mindre enformiga jobb"? Eller "det finns olika jobb"?

I senaste numret av Kommunals tidning Kommunalarbetaren så skriver chefredaktör Liv Beckström en artikel på ledarsidan som heter Hämnden är ljuv! Så här börjar den: "Att bli lämnad, sviken och bedragen föder ofta hämnkänslor. Vreden kan flamma upp - och med den föds lusten att ge igen.". Så berättar hon om en artikel i en psykologi-tidning som beskriver hämndens funktioner: "1) Klippa de gamla lojalitetsbanden - ofta i en bokstavlig handling. En kvinna klippte bort varenda knapp på den otrogne makens klädesplagg. En annan klippte sönder makens frack när han berättat om sin nya kärlek och att hon skulle följa med honom på den viktiga invigningen.
2) Skapa jämvikt genom att förlöjliga mannen. Berit skickade makens säng med flyttfirma till hans arbete - där han hade en affär med en ung praktikant.
3) Offentliggöra skilsmässan.
4) Väcka känslor hos mannen. Komma 'nära' en sista gång. Många män blir uppriktigt häpna när kvinnan inte bara packar och går, så att de kan ta in en ny kvinna i huset.
[...]
De kallar ibland sådant för hämnd som bara är en sund reaktion. En lämnad kvinna har en sargad självkänsla. Hämnden är ett sätt att få balans.
[...]
Senare ska kvinnan ställa frågan: 'Var meningen med livet att jag skulle vara med den här svikande slashasen?' Om inte - ta reda på vad du vill göra istället!" (slut på artikel)

Jag är lite sugen på att skicka ett mail till Kommunalarbetaren och vara sarkastisk. Skriva typ "Hej! Jag är en man som har en fru som är otrogen. Tack för bra tips om hur man kan hämnas! Klippa sönder hennes kläder och offentligt förnedra henne och trakassera henne på hennes arbetsplats var jättebra idéer! För det är precis som ni säger - hämnas är bara sunt och ett sätt att uppnå balans. När jag hämnats klart ska jag ställa mig frågan: 'Var meningen med livet att jag skulle vara med den här svikande slampan?'. Sedan ska jag bestämma vad jag vill göra istället! Vänliga hälsningar från Bengt".

Äh, det där var lite barnsligt, kanske. Jag får väl istället konstatera lakoniskt att om det hade varit en hämndskola för bedragna män så tror jag knappt att Kommunalarbetaren vågat publicera det.
---
Appropå Kommunal. Jag läste i Kommunalarbetaren (på nätet, ännu ej publicerat i papperstidningen) om att de ska ändra i den hemförsäkring som ingår i medlemskapet i Kommunal. Vi som är medlemmar i Kommunal har kollektiv hemförsäkring via Folksam. Nu ska kvinnor som blivit misshandlade i hemmet erbjudas samtalsterapi via försäkringen. Enligt Kommunalarbetaren gäller det alltså enbart kvinnor. En man som blivit misshandlad och är i exakt samma situation som en misshandlad kvinna kan alltså inte få hjälp för att han har fel kön. Helt vansinnigt. Har mailat Kommunal och frågat om det här stämmer. Ännu inget svar (mail skickat 5:e december, och 26:e december ännu inget svar). Gick också in på Folksams webbsida för att kolla försäkringsvillkoren, och där fanns det inte med, men efter att ha mailat Folksam och frågat om saken så fick jag reda på att det kommer inom kort att läggas till överfallsskyddet som finns i hemförsäkringen. Om jag fattat saken rätt börjar kvinnornas extra skydd att gälla från 1:a januari 2006.

Jag tycker absolut det kan vara en bra idé att erbjuda misshandlade terapi. Men att bara erbjuda misshandlade kvinnor detta är helt knäppt. Även om det skulle vara 100 kvinnor och 1 man som utnyttjar det här, så varför inte låta den där mannen göra det? Även om ingen man behöver utnyttja det här så tycker jag ändå att det finns en poäng i att män ska ha möjlighet att göra det.

Eftersom hemförsäkringen gäller för alla i hushållet så skulle ett hypotetiskt fall kunna bli så här: jag är medlem i Kommunal och betalar den här hemförsäkringen. Om jag slår min fru kan hon få hjälp via försäkringen, men om hon slår mig kan inte jag få hjälp för jag har fel kön. Konstigt, eller hur?

Jag har sagt det många gånger förr och säger det igen: som manlig medlem i Kommunal så känns det inte riktigt som man räknas.

Dessutom kan det här vara olagligt. Jag tänker på diskrimineringslagen som infördes 1:a juli. Den säger klart och tydligt att fackföreningar inte får ha olika villkor för män och kvinnor. Det finns dock en brasklapp i lagen som säger att det är okej med olika regler för män och kvinnor om syftet är att uppnå jämställdhet. Jag anar att det är det där kryphålet som Kommunal tänker utnyttja för att kunna könsdiskriminera. Vad det gäller Folksam så är det inte olagligt med olika försäkringsvillkor för män och kvinnor eftersom försäkringar är undantagna. Ett ytterligare kryphål som Kommunal kanske kan hänvisa till är ju just att det handlar om en försäkring och därför ska vara undantaget från diskrimineringslagen. Det skulle i sådana fall innebära att fackföreningarna inte får könsdiskriminera så länge det inte handlar om vilka försäkringar som dom erbjuder medlemmarna, där det är tillåtet. Så juridiskt är läget lite struligt.

Vi får se hur långt Kommunal är beredda att gå och strida för att få behålla könsdiskrimineringen. Dom kanske kan trycka plakat till nästa första maj med texten "ENDAST misshandlade kvinnor ska få hjälp!" eller "Hjälp till kvinnor - JA. Hjälp till män - NEJ".

Två svenskor döda i Thailand, skriver Aftonbladet. Två svenska kvinnor har drunknat i Thailand. Samtidigt - säger artikeln - dog en ung svensk man när han ramlade ut från ett högt hus i Bangkok. Tre svenskar döda i Thailand hade nog varit en bättre rubrik än Två svenskor döda i Thailand.

Okej, okej. Det där var kanske överkänsligt av mig. Hade två män drunknat och en kvinna ramlat ihjäl hade kanske rubriken varit två svenskar döda i Thailand och kvinnan nämnts i förbifarten i slutet av artikeln. Sånt kan man ju aldrig veta.
---
Sluta utnyttja kvinnorna. Det är en rubrik jag vill ha på det här inlägget och den skulle väl göra varenda feminist överlycklig. Det jag tänker på är att det är så lätt att utnyttja kvinnorna i den allmänna politiska debatten. Så här: häromdagen såg jag en debattartikel i Gefle Dagblad från någon företagarorganisation. Rubriken var "Hjälp kvinnliga företagare" eller något i den stilen. Vi matades med statistik som sa att dom flesta som startar företag är män, och punchlinen var att det måste ske avregleringar inom den offentliga sektorn så att kvinnor kan starta företag inom dom sektorer dom känner till bäst, dvs. vård och omsorg och... ja, den offentliga sektorn. Dessutom krävdes vissa skattelättnader för t.ex. hushållsnära tjänster. Jag fick funderingen när jag läste den här artikeln: hur mycket bryr sig den här mannen och föreningen om att bara ca 1/3 av nyföretagarna är kvinnor? Är det verkligen det han är ute efter? Sitter han och tänker "skandal, könsfördelningen bland nyföretagarna är skev. Bäst jag skriver en artikel som kräver avregleringar och skattesänkningar så att könsfördelningen blir jämnare"? Ursäkta, men I think not. Jag tror han så att säga gick baklänges och tyckte att avregleringar och skattesänkningar var det han ville ha, såg argumentet att det skulle kunna få fler kvinnliga företagare och körde på det, eftersom han är en clever boy och vet att argumentet att få fler kvinnliga företagare är något som ingen egentligen kan argumentera emot.

Lite samma med den så kallade heltidsutredningen, som presenterades nyss. Heltidsutredningen var en utredning som föreslog att det ska bli lag på att arbtesgivare måste erbjuda arbetstagare heltid. Om dom inte gör det måste det finnas tydliga skäl till det. Jag ser egentligen inte att det skulle leda till så stora förändringar från idag, men det kan vara en annan diskussion. Hur som helst så har det här presenterats som en framgång för kvinnorna. Heltid ska vara normen för kvinnornas skull, eftersom dom flesta som jobbar deltid är kvinnor.

Det finns såklart dom som är emot den här lagförändringen. Såg idag en debattartikel i Arbetarbladet från Svenskt Näringsliv som är kritisk. Och vad är argumentet? Jo, kvinnornas situation. En lag om heltidsarbete riskerar att göra fler heltidsarbetslösa istället för deltidsarbetslösa, säger artikeln. Och det är kvinnorna som kommer att drabbas, betonar artikeln. Jaha. Hade det varit flest män som drabbats hade det kanske inte blivit någon artikel alls... Eller jo. Det var egentligen det jag just menade att det hade blivit. Det hade blivit en artikel ändå (dock inte med mansperspektiv). För Svenskt Näringsliv hade i alla fall varit emot en lag om heltid. För dom är emot en lag om heltid. Att det nu gick att hitta en vinkel där man är emot för att kvinnor drabbas var nog finemang för Svenskt Näringsliv. Och oftast går det ju att hitta en vinkel där kvinnor drabbas. Det handlar bara om hur hårt man letar. Typ att hade flest män drabbats så kunde man vara emot för att kvinnorna som var gifta med dessa män skulle drabbas. Eller nått. Äh, jag överdriver, men jag tror ni fattar.

Och att Svenskt Näringsliv tar upp kvinno-argumentet gör ju att dom har ett ess på handen. Det är så himla svårt att säga emot dom. Men håller ni med mig om jag säger att det finns en VISS risk att kvinnor utnyttjas i debatten?
---
Dom borgerliga partierna föreslog häromdagen (har för mig i förrgår) att staten ska återinföra små lån till kvinnliga företagare. Små lån till kvinnliga företagare fanns till för några år sedan, men vad jag vet är dom borta nu. Anledningen till att dom fanns och att dom nu föreslås återinföras är att kvinnliga företagare ofta vill ha mindre lån än vad män vill ha. Som ni förstår är jag emot att bara kvinnliga företagare ska få små lån. Det kan mycket väl vara så att 9 av 10 som vill utnyttja små lån är kvinnor, och det är helt okej för mig. Men att den där 10:e personen, mannen, inte ska få ta ett litet lån pga fel könstillhörighet är för mig helt obegripligt. Okej, om han får ett litet lån så kanske han startar ett företag och "förstör" statistiken över könsfördelningen, men so what? Vill man verkligen att könsfördelningen för nyföretagare ska bli jämn så är det ju bara att helt enkelt säga nej till manliga företagare. Till exempel att var tredje man som ansöker om F-skattesedel hos Skatteverket helt enkelt får nej med motiveringen att han är man. Det vore enklare.

Retorisk fråga: om nu kvinnor ska få låna mindre summor för att kvinnor ofta har mindre lånebehov, varför inte sätta en lägre max-gräns för lån för kvinnor? Vad jag vet är max-gränsen idag 1 miljon kronor (alltså för statliga nyföretagarlån). Varför inte sänka den max-gränsen till 975000 för kvinnor med motiveringen att kvinnor ofta har mindre lånebehov?
---
Förresten: när det gäller det här med kvinnor och företagande, finns det ingen feminist här som håller med mig om att det är könsrollskonservativt tänkande när man tänker på kvinnor som personer som har behov av att låna mindre summor pengar och helst startar företag inom det som idag är offentlig sektor? Typ att kvinnor vill starta privata daghem eller vårdfirmor eller kanske ett litet mysigt café där investeringarna inte är så stora (förtjänstmöjligheterna är inte heller så stora). Är inte det konservativt? Ni som så gärna utnyttjar kvinno-argumentet i debatten kan väl kanske för en gångs skull spela ut det kortet. Fast... nej, såklart. Det handlar ju om en förbättring för kvinnorna och då är det nog lika bra att inte säga nåt kritiskt. Jämställdhet handlar ju om förbättringar för kvinnor eftersom kvinnor är underordnade (*tillåt mig småle*).
---
Försvarsminister Leni Björklund har ändrat sig i fråga om värnplikten. Tidigare sa hon ju att hon var emot att kvinnor tvingades till värnplikt. Av jämställdhetsskäl. Kvinnor hade så mycket bestyr med hem och barn, så att tvinga dom till värnplikt var inte att tänka på. Nu har hon ändrat sig! I Aftonbladet 15:e december så säger hon att hon är för värnplikt av jämställdhetsskäl!

"– I ett samhälle som är fullständigt jämställt mellan män och kvinnor är det naturligtvis en självklarhet att både män och kvinnor har samma plikter när det gäller att försvara Sverige". Ja, naturligtvis. Men... tyvärr!!!! Hon vill inte ha en jämställd värnplikt nu. "– Dels har vi väl inte ett fullständigt jämställt samhälle och dessutom har vi nu så stora förändringar på gång i försvaret att jag just nu inte vill belasta organisationen med att mönstra dubbelt så många.". Samhället är inte jämställt, så någon jämställd värnplikt är inte aktuell. Synd! Undrar om hon resonerar likadant när en kvinna inte får samma lön som en man som gör samma jobb: "I ett jämställt samhälle så skulle du få samma lön, men eftersom det inte är ett jämställt samhälle så...".

Däremot tycker hon allmän värnplikt (alltså för alla) vore bra för att få in kvinnlig kompetens: "– Försvaret behöver mer kvinnlig kompetens". Det vore spännande om hon definerade kvinnlig kompetens. Då hade man ju som väljare och medborgare fått avgöra om kvinnlig kompetens verkligen var nödvändig. Hypotetiskt skulle det ju kunna vara så att kvinnlig kompetens inte var önskvärd i försvaret och kanske inte heller i företagsstyrelser. Men det beror ju på vad som menas med kvinnlig kompetens.

Lite märkligt är det: hon vill... eller vill inte... jag vet inte... införa allmän värnplikt för alla. Hon är för och emot av jämställdhetsskäl. I ett jämställt samhälle är jämställd värnplikt en självklarhet, men eftersom samhället inte är jämställt så vill hon inte införa jämställd värnplikt. En jämställd värnplikt vore dock bra eftersom den skulle tillföra kvinnlig kompetens. Fast hon vill inte belasta försvaret med kvinnlig kompetens just nu. Jag vet inte om hon nu bestraffar eller förskonar försvaret angående den kvinnliga kompetensen.

Nja. Det här resonemanget är lite för urflippat och korkat för att jag riktigt ska kunna ta ställning till det. Att kritisera det känns som att sparka på någon som ligger. Man behöver liksom bara tala om hur hon resonerar och kritiken kommer av sig självt.

Som grädde på moset kan jag tala om att Leni Björklund inte ens har mönstrat. En försvarsminister som inte har mönstrat. Ja, ni hör hur sjukt det låter.

Häromdagen blev granskningen av Uppsala-forskaren Eva Lundgrens forskning klar. Hon gjorde vissa uppseendeväckande uttalanden i TV-programmet Könskriget tidigare i år, och hon är nog mest känd för att ha varit med att ta fram rapporten Slagen dam. Två personer har utrett Eva Lundgrens forskning (alltså inte det hon sa i TV-programmet). Dom friar Eva Lundgren. Min kommentar: granskningen har gällt Lundgrens akademiska forskning. Vad jag förstår är det en granskning av hur forskningen gått till och inte vad den kommit fram till. Och framförallt inte hur den används av organisationer och myndigheter.

Jag kan mycket väl tänka mig att Lundgrens forskning gått till på ett sjysst sätt. Data stämmer säkert och har samlats in på ett korrekt sätt. (fast jag kan i ärlighetens namn inte göra någon egen bedömning). Det som jag tror är knäckfrågan är att Lundgren är en feministisk forskare med en feministisk agenda. Hade jag gjort samma forskning och fått samma data hade jag förmodligen dragit andra slutsatser. Med en akademisk granskning kommer man inte åt hennes tolkningar. Hon, och framförallt andra, såsom politiker, kan använda forskningen till att se könsmaktsstrukturer, medan jag kan se alternativa tolkningar.

Låter man en feministisk forskare forska så kommer man att få feministiska resultat. Så är det bara. Feministisk forskning är vetenskap och politik. Politiserad vetenskap. Genom en vetenskaplig granskning kommer man möjligen åt den vetenskapliga delen, men inte den politiska/ideologiska.
---
Läste häromdagen (jag tror i Aftonbladet) om en man i Nya Zealand som flugit inrikes med Air New Zealand. Strax efter start hade en flygvärdinna bett honom byta plats med en kvinna, eftersom den han satt bredvid var ett ensamåkande barn. Flygbolagets policy är att inte tillåta män sitta bredvid ensamma barn, men dom upptäckte inte sitt misstag förrän dom var i luften. Tydligen har Quantas samma regler. Fy fan, säger jag.

Ett effektivt sätt att få feminister att bli upprörda över en sådan här policy vore nog att istället för att säga att den som sitter bredvid barnet inte får vara en man, så säger man att den som sitter bredvid barnet måste vara kvinna. Eftersom kvinnor ju är så bra på att ta hand om barn. *blink, blink*.

Idag är det ett år sedan tsunamin. I kvart-i-fem-ekot i SR så intervjuas en reporter som befinner sig i Indonesien. "Och särskilt tragiskt var det att så många barn dog här. Barn och kvinnor. Så det är extra tragiskt", säger han. Extra tragiskt. Det var väl synd att det inte var en större andel män som dött, för då hade det ju inte varit lika sorgligt.
---
Stockholms stad ska bygga om sina parkeringshus så att dom blir säkrare att vistas i. Det är för kvinnornas skull man gör det och det är en del av Stockholms stads jämställdhetsarbete. När p-husen byggts om för kvinnornas skull så blir dom "Q-märkta". "Parkeringsbolaget har därför upprättat en checklista vad gäller kvalitet på belysning, skyltning, fräschör, linjemarkeringar, gångvägar, betalningsalternativ och tillgänglighet. Tolv garage i Stockholm uppfyller nu de nya normerna, och fler kvinnofridsgarage är på väg.

Q-märkta garage låter ju bra för både kvinna och man?

- Visst. Det handlar om kvalitetsnormer och att det är av betydelse med garage som har hög kvalitet. Men framför allt kvinnor gillar inte att vara under jorden. De här aspekterna är ännu viktigare för kvinnor, som tycker att garaget är en utsatt miljö, än de är för män, säger Kiki Hall.

Parkeringsbolaget skriver om sin ambition att 'öka den upplevda säkerheten för kvinnor'.

Är det inte också viktigt att öka den faktiska säkerheten?

- Ur jämställdhetsperspektiv är den här frågan viktigare för kvinnor än för män. De förbättringar vi gör gynnar alla men kvinnorna mer." (Dagens Nyheter, 051222, Säkrare garage för kvinnor)

Det verkar vara viktigt för dom att poängtera att det är för kvinnor man vill höja säkerheten. Visserligen blir det bättre för alla (för männen också, dvs.), men det är bara en bieffekt. Hade dom kommit på ett sätt att bygga så att bara kvinnornas säkerhet förbättrades så hade man nog gjort det (äh, det där var en cynisk spekulation av mig). Nästa gång du som man parkerar i ett Q-märkt garage och får ta del av all fräschör och nya skyltar så ska du veta att inget du ser är ämnat för dig eller avsett att höja din säkerhet. Att också du känner dig säkrare var inte meningen. Ett nödvändigt ont för att andra ska känna sig säkrare. Du snyltar på andras säkerhet.

Lite mer seriös kommentar: är det verkligen nödvändigt att påpeka så hårt att det är för kvinnornas skull man gör en sådan här satsning? Okej, kvinnor är mer rädda än män, så en förbättring av säkerheten gynnar främst kvinnor. Det kan också tänkas att fler män än kvinnor råkar ut för saker i p-husen (rån, misshandel), men det är ingen som skulle komma på tanken att motivera en höjning av säkerheten med att det sker för männens skull. Som jag ser är motiveringen nu en symbolisk kränkning mot män. "Du ska inte tro att vi bryr oss om dig. Du ska inte tro att du betyder något för oss. Din säkerhet är inte lika mycket värd som andras. Din säkerhet är B-prioriterad". Det hade varit mycket bättre att öka säkerheten på exakt samma sätt som man gör nu och säga något i stil med att det är viktigt att alla känner sig säkra i p-husen.

Och ta den här texten igen:

"Parkeringsbolaget skriver om sin ambition att 'öka den upplevda säkerheten för kvinnor'.

Är det inte också viktigt att öka den faktiska säkerheten?

- Ur jämställdhetsperspektiv är den här frågan viktigare för kvinnor än för män. De förbättringar vi gör gynnar alla men kvinnorna mer."

Kvinnor är mer rädda än män. Antagligen råkar fler män illa ut, men kvinnor upplever mer rädsla. Nu ska man öka den upplevda säkerheten för kvinnor. Målet är att kvinnor ska känna mindre rädsla. Så får dom frågan om man inte ska öka den faktiska säkerheten. Men ur jämställdhetsperspektiv så är det viktigare att öka den upplevda säkerheten för kvinnor. Men egentligen skulle man ju kunna säga att ur jämställdhetsperspektiv är det viktigare att öka den faktiska säkerheten eftersom det skulle minska dom faktiska faror som män utsätts för. Men eftersom jämställdhet brukar betyda förbättringar för kvinnor och inte bara minskade skillnader mellan könen så är det kvinnornas rädsla som är viktigast ur ett jämställdhetsperspektiv. En rädd kvinna är inte bra ur ett jämställdhetsperspektiv, men en slagen man är inte något som går att se ur jämställdhetsperspektiv.
---
JämO gick 051223 ut med ett pressmeddelande om vilka kommuner som är bra och dåliga på jämställdhet. Man har räknat könsfördelningen i beslutande församlingar, kollat om utbildningsnivån är någorlunda lika för män och kvinnor och sådana saker som man anser är jämställdhet. Det var faktiskt inte det som jag tänkte skriva om, utan om den här meningen i slutet av pressmeddelandet: "Däremot är papporna dåliga på att ta föräldrapenning och männens inkomster är högre än kvinnornas.". Däremot är papporna dåliga på att ta föräldrapenning... Det var ju inte länge sedan Karl-Petter Thorvaldssons utredning om föräldraförsäkringen visade att det främst är mammorna som bestämmer hur föräldrapenningen ska fördelas och att många pappor gärna vill ta ut mer, men att mammorna helst inte vill ta ut mindre. Att då säga, som JämO och i stort sett alla andra som pratar om den här frågan, att papporna är dåliga på att ta ut dagar (eller är dåliga på att ta ansvar för sina barn) är inte någon bra beskrivning.

Tillägg skrivet 060120: Hörde häromdagen på Gävle-Dala-nyheterna i SVT att papporna i Sandviken var ovanligt duktiga på att ta ut föräldraledighet, dvs. dom tar ut mycket föräldraledighet i jämförelse med pappor i andra kommuner. Egentligen borde man säga att mammorna i Sandviken är ovanligt duktiga att dela med sig av föräldraledigheten (eller att mammorna är ovanligt duktiga på att börja arbeta snabbt efter att dom fött barn).
---
Jaha, ska vi ta och gå igenom senaste numret av Kommunalarbetaren (nr 22/2005)? Ja, ok, då gör vi det!

På ledarsidan finns en artikel med sju önskningar inför 2006. En av punkterna: "Sluta demonisera feminister. Att se kvinnors underordning ekonomiskt, politiskt och i familjen är att vara feminist. Varje kommunalare som ser hur kvinnor utnyttjas i timanställningar och deltidsjobb borde vara feminist. Klass och kön måste tänkas samtidigt och tillsammans.". Jag har i många år varit deltidsanställd och timanställd kommunalare. Tur att jag som man känner stödet från Kommunal och vet att dom bryr sig om mig som timanställd och deltidare. Jag kanske skulle bli feminist och börja kämpa för deltidsanställda och timanställda kvinnor. Äh, nu var jag så där ironisk och satirisk igen.

På sidan 9 så finns den där artikeln som jag pratade om tidigare som berättar att kommunals kvinnor får ett tillägg i hemförsäkringen som gör att dom kan få terapi-stöd om dom utsatts för misshandel. Jag skrev om den 8:e december. Den artikeln upptar ca 80% av en helsida.

På nästa sida finns en halvsidesartikel med titeln Arbetsmiljön sämre - och värst för kvinnor. Den handlar om den undersökning som jag skrev om tidigare på den här sidan som handlar om arbetsmiljön. Hela artikeln handlar om kvinnors arbetsmiljö. Det finns också några notiser på den här sidan. En av dom är om att Norge nu inför en lag om könskvotering till företagsstyrelser, och en annan är om att Östhammars kommun kommer att införa arbetskläder för personal på förskolor och fritids. Brandmän och personal på tekniska förvaltningen har arbetskläder, och kommunen ser det som en jämställdhetsfråga att införa arbetskläder för andra yrkesgrupper.

På nästa uppslag finns flera notiser. Dom handlar om olika arbetsmarknadsgrejer, men en av dom är om att flera kyrkor i Sverige har gått ut med ett gemensamt uttalande om att fördöma könsstympning. Eftersom dom använder ordet könsstympning så fattar jag att det handlar om kvinnor. När man pratar om män så heter det omskärelse. I notisen står det att dom tar avstånd från alla former av könsstympning. Alla former? Nja. Som sagt, alla former av kvinnlig könsstympning. Könsstympning är ett skadligt förtryck av kvinnor, säger en imam i notisen.

Bredvid notiserna så är det en liten mini-intervju med en LO-ekonom. Hon ska få ett nytt jobb, och får två frågor. Den ena frågan är om hon ska fortsätta arbeta för att kvinnor ska få högre löner. (Svaret inleds Absolut!).

På nästa sida finns en halvsidesartikel med rubriken Kommunaltjejerna bakom plusjobben. Det handlar om att det är två kommunalare, som också är riksdagsledamöter (s) och kvinnor, som står bakom förslaget till de s.k. Plusjobben. Kommunaltjejerna. Det var tydligen viktigt att tala om att det inte var vilka kommunalare som helst, utan kommunaltjejer. Okej, det var kanske överkänsligt av mig.

Ett par sidor senare finns en krönika som heter Pigor och pappor. Den handlar bland annat om att det finns som förslag att tillåta s.k. pigavdrag, där det blir billigare att anlita städhjälp, och att det ska införas för att kvinnor ska ha lättare att göra karriär. Tanken är att dom inte ska behöva lägga ner lika mycket tid på hushållsarbete och istället då kan arbeta mer utanför hemmet. Krönikören undrar varför män kan göra karriär utan pigavdrag. Nästa tema i krönikan är att hon tycker att småbarnsföräldrar borde ha rätt att gå ner i arbetstid, och att det borde finnas ett särskilt förbud för småbarnspappor att arbeta heltid. Det där med förbud för pappor att arbeta heltid har jag hört förr. Tänk om man skulle föreslå ett förbud för småbarnsmammor att jobba heltid - vilket jävla liv det skulle bli.

Ytterligare några sidor senare finns en artikel som handlar om dom nya lönerna för kommunalarna (rubriken är Vård och kök fick mest i år). Ser att min hemkommun, Gävle, nämns. "- Kommunen satsar på vården. Det är bra att vi fått ut mer men vi ville ha till alla, säger sektionsordförande Gerd Högström. Gävle har en treårssatsning som gett löneökningar till utbildade inom vården. - Men dom har även till det tagit från killarna, säger Gerd Högström". Dom förklarar inte vad dom menar med det där att det tagits från killarna. Jag utgår från att dom menar att dom tagit löneutrymme från högavlönade grupper för att ge till lågavlönade. Men det uttrycker dom på så sätt att dom tagit från killarna. Jag som kille och kommunalare i Gävle känner mig inte helt komfortabel med språket som används.

Ett par sidor senare finns en debattartikel på ca 80% av en helsida med rubriken Vi män har ett kollektivt ansvar. Den är skriven av en kommunalare och medlem i Feministiskt initiativ som heter Swen Söderman. Den är skriven som replik till en debattartikel som Birgitta Ohlsson (fp) skrev för några veckor sedan. Jag har för mig att den artikeln handlade om att Folkpartiet och liberalerna var viktiga för feminismen. Dagens artikel är, ursäkta mig, lite svamlig. Det är att "vi män har ett kollektivt ansvar för mäns våld mot kvinnor eftersom detta våld bland annat är en konsekvens av den könsmaktsordning, som gör att män är överordnade kvinnor på samhällets alla områden". Mäns överordning har sin grund i föreställningen om att kvinnan ska arbeta hemma och männen vara familjeförsörjare, och därför är kvinnan osynliggjord och mannen är norm. (jag ser inte logiken i det där resonemanget, men men).

Sedan kommer en utläggning om att kvinnor har låga löner och män har höga löner och att vi måste få en individualiserad föräldraförsäkring och männen måste ta mer föräldraansvar och göra mer hemarbete. Så kritiserar han Folkpartiet för att de, trots sin "förmenta feminism", inte ger kvinnor mer i lön när dom sitter med i kommunala löneförhandlingar. "Gärna jämställdhet, men det får inte kosta patriarkatet makt eller pengar". Han menar att det "behövs ett feministiskt initiativ, som utgår ifrån, att där det råder ojämställda villkor måste makt och pengar fördelas om från de överordnade till de underordnade för att vi ska uppnå jämställda villkor. Ökad jämställdhet kan aldrig vara ett nollsummespel". (märklig logik där med nollsummespelet - att bara omfördela makt/pengar är väl ett nollsummespel?) Det behövs ett parti "som har en politik för ökad jämställdhet och som vågar ta fajten mot patriarkala partier och ekonomismen". Slut på artikeln. Att Folkpartiet skulle vara patriarkatet var en lustig tanke. Annars var det en ganska klassisk feministisk artikel. Ta makten från patriarkatet, kämpa mot ekonomismen, män måste ta sitt ansvar i hemmet. Dessutom kryddat med lite om våldet mot kvinnor som en konsekvens av könsmaktsordningen och mäns kollektiva ansvar. Gäsp.

Sedan var det faktiskt inte något mer i det här numret av Kommunalarbetaren som handlade om kön eller jämställdhet.
---
Försvaret lägger just nu skattepengar på tv-reklam för att få fler tjejer att göra lumpen. Filmen visar en amerikansk familj som söker en au-pair, och familjen är... konstig. Alternativet till att åka till USA som au-pair ska alltså vara lumpen. Jag tror faktiskt att det kan vara en film som träffar rätt. Jag tänker på mitt eget kompisgäng efter gymnasiet, och då var det verkligen så att tjejerna drog till Kalifornien som au-pairer medan killarna åkte till Söderhamn för att göra lumpen. Så lyckas försvaret övertyga tjejerna om att Söderhamn är roligare än Kalifornien så blir det nog en ökning av tjejer i lumpen. Lycka till.

Så här står det förresten på lumpen.nu (sidan nämns i tv-reklamen) angående den där tv-reklamen om au-pair-familjen: "Försvarsmaktens nya kampanj 'Au Pair - Nej tack' får tjejer att se lumpen som ett naturligt alternativ efter avslutade gymnasiestudier.
 
'Au Pair-jobbet får symbolisera de olika valmöjligheterna tjejer har idag där backpackers och barjobb står högt i kurs'" Det är viktigt att ge tjejer ett till alternativ i form av att göra lumpen. Killar har som vanligt inget alternativ alls. (okej, okej. Jag är lite väl negativ kanske, för det är ju ganska få killar som gör lumpen nu. Men det är ju inget dom själva kan välja/välja bort. Om försvaret bestämmer sig för att en kille ska göra lumpen så måste han).

Hittade också den här texten på lumpen.nu: "Nu höjs ersättningen!

 
Vid årsskiftet  höjs de totalförsvarspliktigas förmåner. Pliktverkets generaldirektör hoppas att det kan bidra till att  fler tjejer vill göra lumpen.
 
- Det är positivt att Pliktverket kan medverka till en höjning av ersättningen, som har släpat efter. Förhoppningsvis kan höjningen bidra till att fler kvinnor intresserar sig för att antagningspröva och göra värnplikt, säger Björn Körlof. Förutom alla ersättningar och förmåner som gäller både killar och tjejer, så höjs den så kallade 'beklädnadsersättningen till kvinnor'  från 1 000 till 1 100 kronor (engångssumma vid inryck), samt från 60 till 65 kronor per månad.". Beklädnadsersättningen är för att försvaret inte har några underkläder som är anpassade för kvinnor. Dom får alltså använda egna underkläder (eller använda försvarets kalsonger, vad jag förstår). Så det är väl okej att dom får någon slags kompensation. Det jag tycker är lite smaklöst är att försvaret får det att låta som att höjningen av den allmänna ersättningen (från 66 kr/dag till 72 kr/dag) sker för tjejernas skull. Ungefär som att man måste förbättra lumparnas villkor bara för att tjejer ska lockas dit. Fattar ni hur jag tänker? Man tvingar dit killar till låg ersättning, men för att fler tjejer ska välja att göra lumpen så ser man sig tvingad till att höja ersättningen. Provocerande.

Lumpen.nu förklarar varför försvaret behöver tjejer: "Tjejer behövs i lumpen
Sverige behöver de bäst lämpade personerna för att försvara vårt land. Därför måste försvaret engagera hela befolkningen, både kvinnor och män. Män utgör ju bara halva delen av befolkningen och representerar då endast hälften av kompetensen. Varken Sverige eller försvaret har råd att låta den kvinnliga kompetensen gå till spillo. Därför har tjejer en självklar plats i lumpen." Återigen blir jag nyfiken på vad kvinnlig kompetens är. Är det kvinnors kompetens dom menar? Och om dom ser det som att dom missar halva Sveriges kompetens om bara män gör lumpen så tycker jag det vore rimligt om dom förespråkade en jämställd värnplikt. Lumpen.nu skriver mer: "Du som söker till lumpen i dag måste fortfarande göra det på villkor som till stor del är anpassade för män. Det gör att det är fysiskt tufft för många tjejer. Försvaret kommer även i fortsättningen att kräva hög fysisk förmåga, men på villkor som passar både kvinnor och män. Sveriges militära försvar behöver kvinnor och män med både bra fysik och hög kompetens." Jag kan inte tolka det som annat än att försvaret tänker sänka dom fysiska kraven. Om dagens fysiska krav är svåra för tjejer att klara, och villkoren ska anpassas så att dom passar både kvinnor och män så är det en sänkning som det handlar om. Såtillvida inte att försvaret kommer att göra precis som polishögskolan gör, dvs. ställa lägre fysiska krav på kvinnor. Det kanske blir männen som får stå för fysiken och kvinnorna för kompetensen. Det ska bli intressant att se hur försvaret löser det här.

Vill ni höra mitt förslag till lösning? Lika villkor för män och kvinnor när det gäller mönstring och värnplikt. Försvaret ska ställa dom krav på fysik som dom anser vara nödvändiga för att man ska klara lumpen. Varken mer eller mindre. Ser man att det är extremt få kvinnor som uppfyller dom kraven så ska man försöka ändra dom tunga momenten så att dom blir lättare för alla. Inte sänka kraven för kvinnor. Och det kommer alltid att vara fysiskt krävande att vara soldat, så det kommer förmodligen alltid att vara fler killar än tjejer som klarar kraven. Det kanske blir 80% killar i lumpen. Och? Det gör inte mig ett dugg.

Ett citat från gårdagens avsnitt i en tv-serie om Bellman: (en kvinna till en annan kvinna): "Vad ska man med en karl till? Om natten vet man ju, men om dagen? Ska han icke dra in penningar?".
---
I dagens Gender i P1 sa en kvinna från en kvinnojour: "Vi hjälper ju bara kvinnor. Kvinnor och barn. Vi är ingen fara för samhället. Fast det klart att vissa kanske tycker så. Om kvinnor ska komma fram. Om en kvinna ska ta plats i kommunstyrelsen så innebär det ju att en gubbe måste lämna". Sickna tokstollar det finns. Jag tror egentligen inte att hon är galen, men hon är feminist, och det är nog det som spökar. Det är väl för fan ingen som bryr sig om det kommer in kvinnor i kommunstyrelsen. Det jag bryr mig om är att någon påstår det.

I Studio 1 i P1 intervjuas en kvinna som arbetar med behandling av övervikt. Hon får frågan (ung. citat): '-Statistik visar att varannan man och var tredje kvinna har övervikt, och du menar alltså att dom flesta överviktiga har problem med självförtroendet. Är det alltså så många i Sverige som har problem med självförtroendet? -Ja, våra undersökningar tyder på det. Det kan bero på att det är så stora krav från samhället på kvinnor idag'. Logik?
---
Statistik som presenterades idag visar att 65% av dom som tar universitetsexamen är kvinnor. Året tidigare var det 63%. Den enda kommentar som jag sett till dessa siffror (i DN och på SVT-text) är jämställdhetssamordnaren på Stockholms universitet som säger "många [kvinnor] blir arbetslösa trots examen, medan många unga män upptäckt att man kan få välavlönade jobb utan lång utbildning" (SVT-text). Vips blev nyheten om att andelen kvinnor som tar examen växer år från år en nyhet om att det är synd om kvinnor och att män "fuskar" sig till högavlönade jobb och glider runt på en räkmacka.

I Studio 1 i dagens P1 intervjuas en svensk reporter som är i Pakistan. Han rapporterar om den bombning som USA gjorde i Pakistan för en vecka sedan. En by bombades, och "minst 13 civila dödades, varav många kvinnor och barn". Förra veckan när Sveriges Radio rapporterade så sa dom att 17 civila dött, varav många kvinnor och barn. Det exakta antalet civila som dött är tydligen oklart, men helt klart är det många kvinnor och barn som dött. Det har man koll på i alla fall.

Folkpartiet i Stockholm får en kvinna som ledare, och därmed leds alla sju partier i Stockholm av en kvinna. I Nyheterna i TV4 så frågas hon som leder Vänsterpartiet i Stockholm om hon har något råd till den nytillträdda folkpartisten. Hon säger "Hon ska ta utrymme från männen. Det är viktigt".

Jag har ingenting emot att Stockholm styrs av kvinnor. Det är helt ok. Så länge kvinnor (eller män) varken får positioner eller sållas bort pga kön så är det fine with me.

Jag har inte uppdaterat sidan på länge. Funderar på att skaffa en mer traditionell blogg. Men här kommer några fler saker som hänt under den senaste tiden:

- För några veckor sedan såg jag ett inslag i något nyhetsprogram på tv om att högskolan på Gotland har bestämt att nästa professor de anställer ska vara en kvinna. Idag har dom elva manliga professorer och ingen kvinnlig. Rektorn säger att professorerna ska spegla befolkningen. Jag vet inte om det finns någon regel om detta eller om det bara är ett önskemål från hans sida. Att bestämma att det ska vara en kvinna som ska få nästa professorstjänst var både en rättvisefråga och en fråga om kvalitet, sa rektorn.

Nästa gång högskolan på Gotland söker en professor så är det alltså ingen idé för en man att söka, för oavsett kvalifikationer så kommer tjänsten att gå till en kvinna. Min åsikt om det här? Jag tycker det är dumt att först bestämma vilket kön personen ska ha och sedan titta på kvalifikationer och lämplighet. Rektorn kallar det rättvisa, och det visar väl bara att rättvisa är ett relativt begrepp. Om en person som har bäst meriter inte får ett jobb bara för att den har fel kön kan det lika gärna kallas orättvisa.

Och hur kul blir det för den kvinna som kommer att anställas? Hon kommer att veta att hon inte är den mest lämpliga personen, utan den mest lämpliga kvinnan. Det kommer naturligtvis alla andra att veta också, allt ifrån studenter till dom som sätter hennes lön.
---
För ca en vecka sedan så avgick utrikesminister Laila Freivalds. Hon sa upp sig själv, men det var i praktiken omöjligt för henne att fortsätta sitt jobb så det är ingen lögn att säga att hon tvingades sluta.

JämO Claes Borgström sa vid ett möte med journalister att han trodde att hon hamnat i en sådan svår situation delvis på grund av att hon är kvinna, för kvinnor granskas och döms hårdare av media.

Så kom spekulationerna om vem som skulle bli ny utrikesminister. Birgitta Ohlsson (fp) sa att det viktigaste var att det blev en kvinna, eftersom så många andra länder har en manlig utrikesminister. Det har föresten varit kvinnor på posten som utrikesminister under lång tid, så det vore att fortsätta en gammal tradition att välja en kvinna (dom senaste utrikesministrarna: Laila Freivalds, Anna Lindh, Lena Hjelm-Wallén, Margareta af Ugglas - eller uttryckt på feministsvenska så har dom senaste utrikesministrarna varit: en kvinna, en kvinna, en kvinna och en kvinna).

En ledarskribent (jag kommer inte ihåg på vilken tidning; jag hörde om det här på radio) sa att Kent Härstedt kunde bli en bra utrikesminister, trots att han är man.

Sedan visade det sig att det blev en man som blev ny utrikesminister. Jag antar att det är många feminister som är oerhört besvikna på att utrikesministern har "fel" kön.
 ---
Folkpartiet har nyligen föreslagit att skolorna oftare ska könsuppdela undervisningen. Pojkar mognar senare och behöver en annan typ av undervisning, var motiveringen (om jag inte missuppfattat). Förvisso har pojkar som grupp sämre studieresultat, och visst, vill man höja gruppen pojkars studieresultat så kan det vara en bra idé att könsuppdela undervisningen.

Men som ni kanske förstår så är jag emot det här. Jag tycker att elever ska bedömas som individer och inte efter kön. Och jag tror att i genomsnitt så mognar pojkar senare - vad som exakt menas med "mognar" låter jag dock vara osagt - och det kan vara så att en viss typ av pedagogik passar genomsnittspojken bättre än andra typer av pedagogik.

Jag tror till exempel att det här med grupparbeten och "forskning" (där eleven alltså själv ska undersöka valfritt ämne och sedan få ihop något arbete) är något som passar flickor bättre än pojkar. Fel: passar bra för fler flickor än pojkar. Men för vissa pojkar funkar det jättebra, och för vissa flickor passar det inte alls.

Istället för att dela upp undervisningen i pojk- och flickgrupper så borde man ha större möjlighet att dela upp efter sådant som mognad och vilken typ av undervisning som passar varje elev. Visst kräver det mer av läraren att bedöma varje elev individuellt istället för efter kön, men orkar man bara göra det så finns väldigt mycket att vinna på det.
---
Lyssnar på Ring P1. En kvinna ringer in och säger att politiska partier ska satsa mer på den ensamstående mamman. För hon är så ensam och fattig, och hon behöver få lite gratis luncher och komma ut lite. Därför bör partierna tillsätta ensamstående mamman i socialnämder. (Japp, hon använder hela tiden bestämd form, "den ensamstående mamman", och pratar om henne som "hon" och "henne")

Och igår i Debatt i SVT deltog en kvinna som startat en namninsamling mot dom höga politikerlönerna. Jag kommer inte ihåg exakta ordvalet, men hon tyckte det var så synd om änkorna och dom ensamstående mammorna för dom var så fattiga i jämförelse med politikerna.

Och i Studio 1 idag där Annika Billström (s) förklarar att förslaget om att slopa avgifterna för barnomsorg i Stockholm är bra inte minst för dom ensamstående mammorna.

Min kommentar: men varför bara prata om ensamstående mamman? Ensamstående pappor kan vara lika fattiga, även om det finns fler ensamstående mammor än pappor. Och är det inte lite väl deppo-bild som ges av ensamstående mammor? Det är lite "Hej, jag heter Anna och jag är ensamstående mamma!" - "Hej, Anna!" över det hela (okej, det där kräver nog en förklaring, men jag tänkte på något AA-möte där någon kommer och säger "Hej, jag heter xx och är alkoholist" och resten av gruppen säger "Hej, xx!"). Det stämplas looserstämpel ganska rejält på ensamstående mammor i vårt samhälle. Vilket feminister på något konstigt sätt underblåser - jag tänker på att feminister ofta vill bryta upp normen med den heteronormativa kärnfamiljen (mamma, pappa, barn) - och samtidigt så olyckligförklarar man den ensamstående mamman hejvilt som att det är en familjeform att akta sig för. Det finns en liten inneboende konflikt i resonemanget där.

Visst kan det vara så att ensamstående mammor är en undanskuffad, osynliggjord och marginaliserad grupp, men jag tror ensamstående pappor är en ännu mer bortglömd grupp.

Jag skulle föredra att man pratar om ensamstående föräldrar, istället för ensamstående mammor hela tiden.
---
I radioprogrammet Gender idag så sa en man från Manliga Nätverket att det krävs en ny manspolitik i jämställdhetsfrågor och att vi måste förändra mansbilden. Han tog som exempel att 3/4 hemlösa är män, och att det kan leda till att samhället inte gör så mycket för att hjälpa hemlösa, just för att män är i majoritet. Det finns en föreställning om att män är starka och klarar sig själva. För övrigt ska regeringen nu tillsätta en grupp som ska titta på hur mansrollen ser ut och hur den kan förändras.

Jag tror att det ligger mycket i det där som han sa om dom hemlösa. Vi har en föreställning om män som starka, överordnade och icke-offer. Den föreställningen finns i våra huvuden och påverkar oss i allt vi gör, både i privatlivet, på jobbet och i övriga samhället. Motsvarande tankar finns också om kvinnor, men då som svaga, underordnade och offer. Dessa föreställningar om könen tror jag är grunden för ojämställdhet. Får vi bara bort dessa tankar som skapar ojämställdhet så kommer vi att få ett helt annat samhälle som jag tror är bättre för både män och kvinnor.

Feminismen konserverar vår mentala bild av könen och leder till ojämställdhet. Att få bort feminismen är en förutsättning för att vi ska få jämställdhet.
---
I dagens Gender så var det också en intervju med en tjej som var med i ett band. Hon berättade om att dom hade träffat på en manlig ljudtekniker som varit otrevlig mot dom och inte tog dom på allvar. Hon trodde att det berodde på att dom var tjejer (alla i bandet var tjejer). Men det fanns trevliga ljudtekniker också, bland annat hade dom träffat en kvinnlig ljudtekniker som hade varit jättesnäll.

Suck. "Vi träffade en kille som var jättedum. Det var han nog bara för att vi är tjejer och han är kille. Sedan träffade vi en tjej som var jättesnäll. Snipp, snapp, snut - så var sagan slut". Berättelser som följer den här könskonfliktsmallen matas vi med så gott som dagligen, och det är väl inte konstigt att dom påverkar vårt tänkande, och jag tror inte dom är bra för oss. Dom spär på den mentala bilden vi har av kvinnor som godhjärtade offer och män som elaka översittare.

Marita Ulvskog, partisekreterare (s), säger att Anna Sjödin, SSU-ordförande, är en bra politiker och en bra kvinna. Detta som kommentar till att Anna nu åtalats för en händelse på en krog för några månader sedan. Varför säger hon en bra kvinna? Vad menar hon med det? Om någon manlig (s)-politiker blivit åtalad, skulle hon då säga "han är en bra politiker och en bra man"? Min gissning är att om hon skulle säga det skulle hon antingen säga att han är en bra person, eller säga att han är en bra man, alltså betona bra. Inte säga att han är en bra man (jfr. med att säga att hon är en bra kvinna).

Riksdagens frågestund. Helena Bergholtz (fp) frågar jämställdhetsminister Jens Orback (s) om dom 40 miljoner (10 miljoner per år i fyra år) som nyligen avsats i vårbudgeten till Myndigheten för skolutveckling för att utreda varför pojkar har så dåliga betyg. Bergholtz tycker att pengarna också ska komma flickorna till del. Jens Orback svarar henne lugnande att dom stora jämställdhetsinsatserna i skolan går och kommer att fortsätta gå till flickorna. Bergholtz svarade på svaret att hon tyckte det var bra att flickorna inte helt glömdes bort i jämställdhetsarbetet.

En annan grej från den här frågestunden: en (s)-riksdagsledamot frågade Bosse Ringholm om hur regeringen ska agera inför fotbolls-VM i Tyskland i sommar, med tanke på prostitutionen i Tyskland. Hon sa att många kvinnor i Europa nu satte stort hopp till Tysklands nya kvinnliga premiärminister, Angela Merkel. Jaha, så för att hon är kvinna, så sätter Europas kvinnor sin tillit till henne? Hon kanske är för prostitution? Eller räcker det med att veta att hon är kvinna så utgår man från att hon är emot den? Är könstillhörigheten tillräcklig information för att man ska veta vad hon tycker?

Jag hörde ett inslag i Ekot häromdagen om ett kommande presidentval i något land i Sydamerika. En person intervjuades i reportaget. En kvinna som säger att hon ska rösta på den kvinnliga presidentkandidaten. Hon säger att enda skälet till att hon ska göra det är att hon är kvinna. "Kvinnor ljuger inte, och dom arbetar hårt", säger hon.

Läste för övrigt igår på text-tv rubriken Sydkorea får en kvinna som premiärminister (något i den stilen). Inte vad hon hette, eller vilken politisk färg hon har, utan: KVINNA. Det är det som folk tycker är viktigt! Helt otroligt. Vi hade ju förresten ett rafflande spännande val i Italien nyligen. Prodi mot Berlusconi. Vem som vann? En man.
---
Appropå det ovan om att det finns politiker och kvinnliga politiker: läste ett reportage i förra numret av Kommunalarbetaren där dom hade undersökt hur kommunernas politik skilde sig åt beroende på hur många kvinnor som fanns i kommunfullmäktige. Konkret hade dom tittat på hur mycket kommunerna satsade på barnomsorg och äldreomsorg, och om det var så att kommuner med många kvinnor i ledningen satsade mer än andra kommuner. Svaret: nej. Det gick inte att se någon skillnad i kommunernas politik beroende på hur många kvinnor som det finns i kommunfullmäktige.
---
Det har varit en orolig dag i Nepal idag. Flera civila demonstranter har skjutits, och några har dött. Hör just nu ett inslag om det här i Studio 1 på radio och en person som intervjuas säger att "det är kvinnor och barn som skjutits". Menar han verkligen att inga män har skjutits? Man vet liksom aldrig vad dom menar när dom säger att kvinnor och barn har dödats; menar dom det dom säger, dvs. att BARA kvinnor och barn har dödats, eller säger dom det för att poängtera att ÄVEN kvinnor och barn har dödats?

För ett par dagar sedan var det ett terrordåd i Israel med nio döda. Jag hörde både varianten "nio döda, däribland kvinnor, och flera barn skadade" och "nio döda; män, kvinnor och barn". Jahapp.

TV4:s text-tv just nu: "Svårare för kvinnor göra värnplikt. Det kan bli svårare för kvinnor att göra värnplikten. Pliktverket vill ställa hårdare krav på kvinnorna än tidigare. - Kvinnorna har en gräddfil till befattningar i värnplikten idag, säger Thomas Lövgren, chef vid Pliktverket. Verket har känt ett politiskt tryck på sig att få in fler kvinnor i försvaret. Det har gjort att lagtexten har tolkats allt för positivt, enligt honom.". Ursäkta, jag måste nog andas lite i en påse nu... Alltså. Har kvinnor haft en gräddfil till befattningar i värnplikten!? Inte nog med att killar tvingas, tjejerna "har en gräddfil"?? Pga "politiskt tryck på att få in fler kvinnor i försvaret"??? *Fram med påsen igen... andas in - andas ut. Andas in - andas ut.*

I Aftonbladet: "Resultatet med denna allt för positiva särbehandling av kvinnorna har enligt Thomas Lövgren, blivit att kvinnor har antagits till värnplikten trots att de är sämre rustade än de män som får avslag.
  Hälften av alla kvinnor (49 procent) som antogs till värnplikten förra året uppfyllde inte kraven. Nittio procent av dem hade inte klarat kraven på muskelstyrka. För värnpliktiga män var det bara 4,9 procent som fick sina befattningar år 2005 trots att de inte uppfyllde kraven."

I Ekot i SR säger den här Thomas Lövgren att dom har tillämpat lagen väldigt positivt när det gäller kvinnor, och att det har blivit en omvänd diskriminering mot männen. Mitt favvo-uttryck: "omvänd diskriminering". Ptja, att tvinga män till värnplikten under hot om fängelse - sedan ge dom sämre befattningarr för att dom är män - kan nog uppfylla kraven för attt kallas omvänd diskriminering.

Appropå fruntimmer i lumpen, så hörde jag häromdagen att dom två första kvinnliga jägarsoldaterna blivit färdiga med sin utbildning. En av dom intervjuades i radio, och hon tyckte det hade varit jobbigt att hela tiden vara den som var fysiskt svagast i gruppen. Nu skulle jägarutbildningen ses över och eventuellt ska dom fysiska kraven sänkas, och istället ska man satsa mer på att öva psykiska förmågor. Hon som intervjuas tycker att man ska satsa mer på att få lära sig medla i konfliktsituationer. Som medlare passar kvinnor bra, tror hon.

Tillägg skrivet 27 april 2006: nyheten ovan om att Pliktverket ska börja behandla alla lika var tyvärr inte sann. Det var en enskild tjänsteman som gått ut och sagt det, men generaldirektören har därefter gått ut och dementerat. Pliktverket vill i själva verket göra det ännu enklare- och förbättra värnplikten ännu mer för tjejer.

Det var intressant att se reaktionerna på det första uttalandet om att tjejer inte skulle ha en gräddfil in i lumpen. Jag trodde ju att folk skulle reagera som jag, med i det närmaste chock. Och det på grund av att det är så himla sjukt att tjejer först inte tvingas göra lumpen, och sedan när dom gör den inte behöver göra den på samma villkor som killar, utan har en gräddfil. Om inte det är utmanande för tanken om jämställdhet och rättvisa så vet inte jag... Men reaktionerna? Obefintliga. En centerpartist som jag inte kommer ihåg vad han heter, tyckte att Pliktverket borde ha förstått för länge sedan att muskelstyrka inte var avgörande för hur bra man klarar värnplikten. En ledarartikel i Gefle Dagblad tolkade förslaget om likabehandling som en kritik mot att det mansdominerade försvaret behandlade tjejer för bra - och den kritiken höll inte Geflle Dagblad med om. Sedan har jag faktiskt inte sett några fler reaktioner i officiella media.

JämO gick samma dag som det här med kritiken mot gräddfil ut och sa att det behövdes fler kvinnor i försvaret. Det hade ingenting med gräddfilskritiken att göra, men timingen var onekligen intressant. Det behövdes fler kvinnor i försvaret, särskilt på ledande befattningar. Idag är endast fyra procent av officerarna kvinnor. Och det finns tydligen en FN-resolution som Sverige bryter mot för att vi har för få kvinnliga officerare. Det var en nyhet för mig.

Om gräddfilsnyheten sa JämO ingenting.

Kulturnyheterna i SVT, heter väl k eller nått i den stilen, visade ett reportage om jämställdheten inom scenkonsten. När det gäller teater så är det flest män på scenen, och det är naturligtvis inte jämställt, säger dom. Det handlar om manlig dominans. När det gäller dans är det flest kvinnor på scenen, men där innebär det att männen värderas högre än kvinnor. Så oavsett om det är fler eller färre män på scenen så handlar det om ojämställdhet till männens fördel och kvinnornas nackdel. Damned if you do, damned if you don't.
---
I tv-programmet Folkvald i SVT så pratade man om dagisplatser, eller rättare sagt bristen på dagisplatser som finns i vissa kommuner. En av programledaren sa "Om det hade varit vanligast att män var hemma med barnen så lovar jag att man hade byggt hur många nya dagis som helst" (ej exakt citat). Det här är en typ av resonemang som jag hör ibland; något är dåligt för kvinnor, men "om det varit män som det drabbat DÅ...". Till exempel när det gäller BB-nedläggningarna. "Om det hade varit män som fött barn DÅ hade man aldrig lagt ner några BB:n". Det där kan man ju aldrig veta. Det blir hypotetiskt. Många tror att det vore bättre om det gällt män, jag är skeptisk och tror snarare att det kunde vara ännu värre. Hade män fött barn hade BB:n lagts ner ännu fortare och ännu färre hade brytt sig, och hade det varit vanligast att män var hemma med barnen skulle dagisköer inte ses som något problem. Okej, det var hypotetisk spekulation från min sida...

Tillägg skrivet 060426: idag presenterade Socialstyrelsen riktlinjer för hur dom tre vanligaste cancerformerna ska behandlas. Detta för att det ska bli likartad behandling över hela landet. Vanligaste cancerformen är prostatacancer, med ca 10 tusen fall per år. Den är också den cancerform som växer i antal snabbast. Inga massundersökningar ska göras. Kan göras med blodprov, men som sagt, ska inte göras. Däremot ska män ha rätt att få information om dom begär det. Den näst vanligaste cancerformen är bröstcancer. Drabbar ca 7000 personer, främst kvinnor, varje år. Socialstyrelsen föreslår att alla kvinnor mellan 40 och 75 ska kallas till mammografi vartannat år.

Det är svårt att diskutera olikheter i cancervård eftersom det handlar om medicinsk vetenskap, och det finns säkerligen rationella skäl till varför det ser ut som det gör, men: OM det vore så att kvinnor drabbades av den vanligaste cancerformen och män den näst vanligaste och Socialstyrelsen föreslagit att alla män skulle undersökas vartannat år och alla kvinnor skulle ha rätt att få information om dom begärde det, HUR tror ni det låtit då i debatten? Jag törs lova att någon hade sagt att det berodde på att kvinnor var underordnade och OM det varit männen som fått den vanligaste cancerformen (vilket det nu är) så hade man gjort allmänna massundersökningar på dom...". Usch, vad rörigt resonemang det blev. Men jag tror ni förstår min poäng.

Uppdrag Granskning i SVT häromdagen berättade om ett evenemang i Göteborg 2002 där somaliska föreningen skulle ha en fest och utse Miss Somalia. Tillställningen blev inte som tänkt, för utanför lokalen fanns en grupp människor som protesterade mot evenemanget och försökte hindra människor från att gå in. Dom protesterade mot att kvinnorna skulle uppträda "nakna" på scen, dvs. i baddräkt (vilket inte var sant, utan dom skulle ha på sig vanliga fin-kläder). Var det feminister som stod där? Nej, inte den här gången. Den här gången var det extremt religösa muslimer. Nästa gång kanske muslimerna kan ringa upp någon feministisk organisation så kanske dom kan protestera tillsammans.

Läste förresten häromdagen att en kvinna i Iran hade hängts för att hon drivit en bordell och spelat in porrfilmer med dom som jobbade på bordellen. Dessutom hade hon innehaft alkohol. Mullorna i Iran vet minsann hur man handskas resolut med kvinnoförtryckarna. Feministerna i Sverige blir nog gröna av avund för att blott Iran iranska mullor har. Eller, ja, göteborgsfestsexemplet visar väl att även Sverige har en och annan mulla. Till feministernas förtjusning, får man anta.

Visst - jag provocerar. Men jag tycker det är intressant att se likheterna i argumenten mellan feminister och extremt religiösa. Lite mer näraliggande är den lag som det glunkas om att den är på väg mot sexistisk reklam och sexualisering av det offentliga rummet. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är positiva till en sådan lag, vad jag förstår, och gissa vilka som också är positiva? Jo, Kristdemokraterna. Feministerna i vänstern och dom kristna i högern verkar kunna enas om att det är för mycket naket i reklamen.

Appropå islam, så föreslog en grupp muslimer idag att Sverige ska införa delar av sharialagarna för muslimer boende i Sverige. Läste om det på text-tv i SVT, så jag fick bara kort veta att det handlar om att badhusen ska ha särskilda kvinnokvällar då bara kvinnor får bada*, pojkar och flickor ska ha separat simundervisning i skolan, par som vill skilja sig måste prata med en imam först och något mer som jag just nu inte kommer ihåg. Jämställdhets- och integrationsminister Jens Orback (s) tar avstånd från förslaget, och säger att vi i Sverige har kämpat länge för att få lagarna könsneutrala, och att alla lagar ska vara könsneutrala.

Det är skönt att Orback är så tydlig.

* finns redan i vissa kommuner, t.ex. Timrå kommun. En timråpolitiker har faktiskt tidigare uppmärksammat att jag för några år sedan kritiserade det här med bad endast för kvinnor och han sa att jag bara var avundsjuk och missunnsam. Jojo. Jag och Jens Orback som vill ha könsneutrala lagar och inte vill ha sharialagar, vi tycker så bara för att vi är avundsjuka och missunnsamma *haha*. Har också hört att man i min hemkommun, Gävle, har särskilda kvinnokvällar på det kommunala badhuset, men jag har bara hört rykten om det. Det står inget om det på badhusets webbsida, så det är kanske inte sant.

Det här med att lagarna ska vara könsneutrala är intressant. Det finns ju några lagar som inte är det, t.ex. jämställdhetslagen och värnpliktslagen. Kanske borde dom bli det? Och jag tänker på folkhälsominister Morgan Johanssons (s) förslag häromdagen om en kvinnoskyddslag. Är en kvinnoskyddslag könsneutral? Den lagen skulle bland annat innebära att det ska finnas en kvinnojour i varje kommun, och, som jag förstår, att de ska drivas av kommunen. Kvinnoskydd ska ingå i den allmänna välfärden, sa han. Visst tycker jag det är bra om det finns skyddsboenden för hotade personer som drivs av kommunen. Dom måste såklart följa kommunallagen om att alla medborgare ska behandlas lika, och kvinnoskyddslagen måste följa grundlagen om att inga lagar får vara könsdiskriminerande; därför måste den gälla för män också. Jämför med lagen om kvinnofrid, som gäller även för män. Och nu Jens Orback som så tydligt säger att alla lagar ska vara könsneutrala. Hotade män kommer alltså enligt kvinnoskyddslagen att få hjälp av kvinnojourerna, om jag förstår saken rätt och om kvinnoskyddslagen blir verklighet.

Något som jag kom att tänka på, som kanske inte har med jämställdhet att göra, men ändå: två svenskar dömdes igår till tre års fängelse i Iran för att dom fotograferat på områden i Iran där det varit fotograferingsförbud. Jag vet inte om dessa två svenskar är män eller kvinnor. Media har bara sagt "två svenskar" om dom. Något säger mig att om det varit två kvinnor så hade media pratat om "två svenska kvinnor" och inte bara "två svenskar". Jag vet inte om det är så, men ändå. Jag skulle bli förvånad om det visade sig att dessa två svenskar är kvinnor.
---
1:a maj, som sagt. LO-basen Wanja Lundby-Wedin höll något tal någonstans idag. Hon nämns ju ibland som en möjlig efterträdare till Göran Persson som partiledare för (s). I TV4:s nyheter så får man se två personer ur allmänheten som får frågan om vad dom tycker om henne som eventuell ny partiledare. Båda säger ungefär "Jo, det vore bra. Det vore kul med en kvinnlig statsminister". I SVT:s Rapport ställer dom samma fråga till ett par. Den ena i paret säger "Jo, hon skulle nog bli bra som statsminister". Den andra personen lägger till "Det vore kul med en kvinnlig statsminister".

Det är liksom att hon är kvinna som verkar vara hennes främsta och mest utmärkande egenskap, och som folk verkar tycka gör att hon skulle bli en bra statsminister. Blä, säger jag. Det här visar att vi har långt till jämställdhet. I ett jämställt samhälle skulle ingen resonera så som dessa gör. Så länge folk tänker som dom gör har vi inte jämställdhet.

Borgarna la idag fram en gemensam ekonomisk plan. Maud Olofsson (c) får frågan i TV4:s Nyheterna om hon vill kommentera att det faktiskt ska ske nerdragningar i bidragen om deras förslag går igenom. Hon säger något i stil med "Ja, jag tycker det är rimligt att vi högavlönade får stå tillbaka så att till exempel ensamstående mödrar kan få det bättre". Hm. Visst - ensamstående mödrar är vanligare än ensamstående fäder, men hon kunde ju ha sagt "ensamstående föräldrar" ifall hon inte ville könifiera uttalandet. Men si det tror jag hon ville. Det handlade om retorik, tror jag. Att frammana en mental bild av en ensamstående KVINNA som vänder på slantarna är mer framgångsrikt än att bara prata om en förälder i allmänhet eller, gu' bevare oss väl, en ensamstående pappa.

Radioprogrammet Gender tar upp hur många fall som anmälts till HomO (ombudsmannen mot diskriminering pga sexuell läggning). Förra året anmälde 28 män och 18 kvinnor att dom diskriminerats pga sexuell läggning. En person från RFSL kommenterar det med att det förmodligen beror på att kvinnor är så vana att förtryckas och diskrimineras, så dom reagerar inte lika starkt på att diskrimineras och anmäler därför inte i lika hög grad. Att fler män anmäler diskriminering är alltså ett tecken på att kvinnor diskrimineras mest. Rent hypotetiskt kan man tänka sig andra förklaringar tror jag. Såsom att homosexuella män diskrimineras mer än homosexuella kvinnor, eller att homosexuella män är mer öppna med sin homosexualitet än vad homosexuella kvinnor är. I vilket fall som helst tror jag inte att om siffrorna vore dom omvända, så att fler kvinnor anmälde diskriminering, det hade tolkats som ett tecken på att män är mer diskriminerade.

JämO skriver också om det här att det är färre homosexuella kvinnor än homosexuella män som anmäler diskriminering (Lesbiska sökes, 060425).

"Ulrika Larsson tror att det är få kvinnor som anmäler diskriminering på grund av sexuell läggning bland annat för att de är så vana att bli könsdiskriminerade. För män, som ofta är vana vid att vara privilegierade, blir kontrasten så mycket större när de plötsligt blir sämre behandlade.

– Som kvinna är det nästan normalt att bli sämre bemött, att få lägre lön eller bli utsatt för sexuella trakasserier. Nu i efterhand kan jag se att jag redan tidigare i mitt arbetsliv blivit diskriminerad både på grund av mitt kön och min sexuella läggning, tillägger Ulrika Larsson." (Ulrika Larsson har fått skadestånd för att hon blivit diskriminerad)

"– Jag tror att det ska till ganska tydliga fall av diskriminering eller trakasserier för att kvinnor ska anmäla. Kvinnor har nog en relativt hög toleransnivå vad gäller diskriminering. Mer subtila trakasserier, som kan vara lika allvarliga, låter man passera och de ses kanske som en del av vardagen – vilket i så fall är tragiskt.", säger Marie Lindberg, utvecklingsdirektör på HomO.

Jag kan faktiskt tänka mig att det tvärtom är män som har en högre toleransnivå när det gäller upplevd diskriminering. Att män som diskrimineras inte inser att dom blivit diskriminerade eftersom män inte anses bli diskriminerade i vårt samhälle. Och lika att kvinnor är mer öppna för att se diskriminering som dom utsätts för, och därför har en lägre toleransnivå mot diskriminering. Men... jag vet inte. Uppenbarligen har andra andra teorier.
---
Gender tar också upp kvinnliga poliser. Några kvinnliga poliser intervjuas, och en säger att hon är trött på att höra kommentarer om att "det här kräver fysisk styrka, så låt en man ta hand om det" (ej exakt citat). Så länge som polishögskolan ställer högre fysiska krav på manliga polisaspiranter än kvinnliga dito så tror jag det är ofrånkomligt att kvinnliga poliser ses som fysiskt svagare. Helt enkelt för att dom är det. Eller i alla fall att det inte krävs att dom är lika starka som manliga poliser. Så sorry polisbruden, så länge det inte ställs samma fysiska krav på dig för att du är tjej så kommer folk att utgå från att du inte har lika stark fysik. Vill du inte bli betraktad som sämre eller svagare borde du inte ha blivit polis. Låter man sig bli positivt särbehandlad pga kön så får man faktiskt skylla sig själv om man får skit för det. (visst - jag låter hård nu, men jag tycker faktiskt så där. Poliskvinnorna har inte bestämt att dom ska särbehandlas positivt, men dom har ändå gått med på att bli det. Dom har ett ansvar. Det är som om min bank skulle börja ge mig högre ränta pga kön eller hudfärg. Skulle jag bli glad och acceptera det? Nej, jag skulle tycka det var pinsamt att bli positivt särbehandlad. Jag skulle omedelbums byta bank. Jag skulle inte kunna vara kvar som kund och med gott samvete bara säga "men det är inte jag som bestämt reglerna").
---
Jämställdhet mäts ofta i termer av representation. Vill man mäta om ett företag är jämställt så ska ca hälften av cheferna vara kvinnor. Om det är färre kvinnor så brukar man prata om att företaget inte är jämställt. Är fler än hälften av cheferna kvinnor så är det dock också jämställdhet. Men det är siffrorna man tittar på.

Igår så debatterade skolminister Ibrahim Baylan (s) i Debatt i SVT. Han sa att i den högre utbildningen har 20% av dom studerande invandrarbakgrund, vilket han ansåg visade att invandrare inte diskrimineras där. Inte för att jag tror att det finns så mycket rasism inom det högre utbildningsväsendet, men jag tror inte man kan titta på siffrorna och konstatera att andelen studerande med invandrarbakgrund motsvarar andelen med invandrarbakgrund i befolkningen i allmänhet och konstatera att rasism inte förekommer. Jag kan mycket väl tänka mig att det på sina håll förekommer diskriminering och rasism trots dom här siffrorna som visas upp. Dom siffrorna bevisar ingenting. Det är lika när det gäller jämställdhet mellan könen. Könsfördelningen säger, enligt min mening, ingenting om hur mycket eller lite könsdiskriminering det finns.

JämO ska granska jämställdheten inom brandkåren. Det finns nämligen bara ett tjugotal kvinnliga brandmän i Sverige idag. Från Arbetarbladet 060524 (Räddningstjänsten vill anställa fler tjejer) : "Nu vill JämO veta hur det är ställt med jämställdheten inom räddningstjänsten. Alla brandkårer och räddningstjänstförbund har fått brev med frågor om hur man arbetar för att rekrytera fler kvinnliga brandmän.

JämO ska granska hur brandkårerna lever upp till lagens krav på att nå en jämnare könsfördelning.

Granskningen omfattar hela rekryteringsprocessen, från beslutet att utannonsera en tjänst till själva anställningen.

- Syftet är att skapa förutsättningar för en kraftig ökning av andelen kvinnliga brandmän, säger JämO:s utredare Helen Ekström."

Kort och gott mäts jämställdheten i andelen kvinnliga brandmän. Jag skulle hellre titta på om kvinnor och män som söker har samma chanser, eller är det så att kvinnor av någon anledning sållas bort för att dom är kvinnor (eller män för att dom är män)? Har kvinnor och män samma chanser att utvecklas på jobbet, få utbildningar, bli chefer osv? Är kön över huvud taget en faktor som räknas med i hur brandmän behandlas av arbetsgivaren under någon process eller någon del av räddningstjänsten? Allt sådant måste bort. Det där kan naturligtvis inte mätas genom att titta på andelen kvinnor inom brandkåren. Det säger ju ingenting om jämställdheten. Enligt mig.

Låt se hur Gästrike Räddningstjänst arbetar med jämställdheten. Åter till artikeln från Arbetarbladet 060524: "Gästrike Räddningstjänst prioriterar kvinnliga sökande för att få in fler. I det första urvalet, när en tjänst ska tillsättas, kommer alla kvinnliga sökande med. Och om en man och en kvinna har likvärdiga meriter får kvinnan jobbet."

Det här tycker jag visar på två diametralt motsatta sätt att se på jämställdhet. För mig är det där raka motsatsen till jämställdhet. Alltså att man behandlar män och kvinnor olika. Just sådana där saker är det som ska bort, tycker jag. Men Räddningstjänsten och JämO (antar jag) tycker att det där är ett sätt att öka jämställdheten, för det ökar andelen kvinnliga brandmän. I min vision av jämställdhet så har män och kvinnor samma möjligheter att bli brandmän, och kön är inte en faktor som tas någon hänsyn till när brandmän rekryteras. I JämOs vision av jämställdhet så är det en jämn könsfördelning bland brandmännen som är målet, och kön är en väldigt viktig faktor i rekryteringen för att det ska kunna uppnås och bibehållas.

Det är inte så konstigt att människor som vill ha jämställdhet så ofta tycker olika trots att alla vill ha jämställdhet. Vi är helt enkelt oense om vad jämställdhet är.
---
Häromdagen skrev Aftonbladet en artikel med en rubrik i stil med att det är flest män som anmäler könsdiskriminering. Artikeln berättade att det är flest män som anmäler könsdiskriminering enligt den nya lag som började gälla 1:a juli förra året. Det är alltså den lagen som förbjuder bland annat företag att könsdiskriminera kunder. Magnus Jacobson, pressekreterare på JämO, säger att anledningen till att flest män anmäler är att män inte är vana att diskrimineras, så därför reagerar dom starkt när dom blir det. Kvinnor är så vana att diskrimineras att dom inte orkar reagera mot det. Han passar också på att säga att han tycker att anmälningarna från män enligt den nya könsdiskrimineringslagen ofta är bagatellartade.

Det var ju "trevligt" att få reda på att JämO tycker att vissa anmälningar är bagatellartade. Visst förstår jag att det finns mer eller mindre allvarliga anmälningar, men jag tycker inte det känns jättebra att veta att JämO tycker att vissa grejer är bagateller. Jag är ju en av dom som anmält vissa saker enligt den här nya lagen (anmälningarna har inte lett till någonting), och för mig har det varit seriöst menade anmälningar som jag hoppades mycket på. Och så får man reda på JämOs inställning: bagatellartade.

Sedan tycker jag Magnus Jacobson gör en märklig analys av varför så många män och så få kvinnor anmäler. Det skulle alltså vara för att kvinnor diskrimineras så mycket att dom inte orkar bry sig och att män diskrimineras så lite att dom direkt lägger märke till när det händer. Så att män anmäler mycket diskriminering är ett tecken på att dom diskrimineras lite, och att kvinnor anmäler lite diskriminering är ett tecken på att dom diskrimineras mycket... Feministlogik.

Och nu handlade det här alltså om anmälningar enligt den nya lagen om förbud mot könsdiskriminering. Enligt jämställdhetslagen, som bara gäller på arbetsplatser, så är det fortfarande flest kvinnor som anmäler könsdiskriminering. Gör JämO samma analys där om varför i det fallet kvinnor anmäler mer? Är männen så vana vid diskriminering att dom inte anmäler och kvinnor så ovana vid diskriminering att dom anmäler mer? Eller har JämO då plötsligt en annan analys? Skulle inte förvåna mig. Feministlogik, som sagt.

Sedan tror jag inte att kvinnor är särskilt vana att diskrimineras på områden som den nya lagen om könsdiskriminering gäller. Olika priser på dam- och herrklippning är det som jag kommer att tänka på att kvinnor utsatts för under alla år. Men finns det något mer? Är det någon som sett någonting annat över huvud taget? För män finns en hel uppsjö av områden. Män måste vara äldre för att komma in på krogen, tjejtaxa på taxi, lägre räntor för kreditköp för kvinnor, lägre priser för kvinnor på olika entrépriser och priser i butiker, teledejtinglinjer med kvinnor-ringer-gratis-regler, hotellrum som har särskilt mysiga tjejrum osv. Kolla lite på min sida här så hittar ni säkert fler exempel. Jag tror faktiskt att män är så vana vid sådant här att många män inte bryr sig, och anledningen till att så få kvinnor anmäler är att dom helt enkelt inte drabbas så hårt.

Ytterligare en intressant sak är att JämO några dagar efter den här artikeln med rubriken om att flest män anmäler könsdiskriminering går ut med ett pressmeddelande om att det fortfarande är flest kvinnor som anmäler könsdiskriminering. Artikeln i Aftonbladet handlade bara om anmälningar enligt den nya lagen om könsdiskriminering, men om man slår ihop anmälningarna enligt jämställdhetslagen och könsdiskriminieringslagen så är det fler kvinnor som anmäler. Rubriken i Aftonbladet var inte fel men sa inte hela sanningen, kan man säga. Och det är säkert knepigt för folk att hålla isär dom där två lagarna. Men varför ansåg JämO att det var så viktigt att påpeka att det fortfarande är fler kvinnor som anmäler?
---
Jag läste häromdagen (minns inte var) att en man anmält Botkyrka kommun till JämO för att dom som arbetsgivare låter sina kvinnliga anställda få vara med i kvinnomotionsloppet Vårruset. Anmälningsavgiften på 160 kr betalar kommunen, dessutom får deltagarna en T-shirt av kommunen. Det ska bli väldigt intressant att se vad som händer med den här anmälningen. JämO kommenterar (återigen kommer jag inte ihåg vilken tidning det var) att det inte är säkert att det här är könsdiskriminering, för det kan t.ex. vara så att könsmaktsordningen gör att kvinnor inte motionerar lika mycket som män, och att det då kan vara okej att arbetsgivaren bara låter kvinnor motionera. Suck. Ni fattar att det känns som att det inte är så stor idé att anmäla, va? En enligt mig uppenbar diskriminering kanske inte är det för att könsmaktsordningen... blä. Tänk er istället in i det konkreta. Du är anställd man och dina kvinnliga kollegor får den här avgiften betald av arbetsgivaren, du anmäler till JämO, och JämO säger att det kanske inte är frågan om diskriminering för könsmaktsordningen kanske gör att dina kollegor inte motionerar och därför har rätt att få det här betalt av arbetsgivaren. Är det konstigt om man som man blir bitter?

Exakt det som den här mannen i Botkyrka råkat ut för har ju hänt mig flera gånger. Jag jobbade tidigare för Gävle kommun inom ett kvinnodominerat företag. Varje år så bjöd arbetsgivaren, dvs. Gävle kommun, dom kvinnliga anställda på att vara med i Vårruset. Dom två återkommande grejer som arbetsgivaren bjöd "oss" på var Vårruset (bara för kvinnor) och helkväll på det kommunala badhuset då den kvinnliga relax-avdelningen abonnerades. Återigen bara för kvinnor. Det klart - ser man det som JämO att det finns en könsmaktsordning som gör att kvinnor inte kan motionera så mycket så var det här att jag inte fick vara med inte en fråga om könsdiskriminering utan förmodligen så kan man se det som en slags jämställdhetsåtgärd. Eller hur? Allt enligt logiken att kvinnor motionerar mindre än män, då ska kvinnor få motionera mer än män. Hade jag fått smita med där i badhuset så hade ju hela jämställdhetstanken fallit eftersom det inte skett någon utjämning av motionerandet på samhällsnivå.

Hur det är i år med Vårruset här i Gävle vet jag inte. Jag jobbar inte kvar där jag jobbade tidigare, så det enda jag vet är vad jag sett i annonserna för Vårruset. Där står det att kommunen bjuder alla deltagare i Vårruset på gratis inträde på det kommunala badhuset. Om dom också fortfarande bjuder på anmälningsavgiften för sina anställda vet jag inte.
---
Lena Hallengren, förskoleminister, säger i Lunchekot i SR, att det vore bra "inte minst för ensamstående kvinnor" om det fanns fler nattöppna förskolor. Vad har jag sagt om att utnyttja kvinnor i politisk retorik?
 

 

Huvudsidan

Överst på sidan