8 december 2004:

Idag gav Amnesty ut en ny rapport (Kvinnor och barn är måltavlor i dagens väpnade konflikter) som säger att kvinnor drabbas värst i krig. Våldet mot kvinnor sägs vara beordrat, sanktionerat och tolererat. Det är också så att den största delen av alla flyktingar utgörs av kvinnor och barn, skriver rapporten och har det med som ett tecken på kvinnors lidande. Var tror de männen är? Männen som inte är flyktingar? Är det kanske inte ett tecken på att kvinnor och barn har lättare att kunna fly undan krig? Ta som exempel USA:s insats i den irakiska staden Falluja nyligen. Staden omringades några dagar före den amerikanska invasionen. Kvinnor och barn fick fly medan inga män tilläts göra det. Kan man tolka det här som att det är så synd om kvinnorna och barnen som fick fly? (obs FICK fly. Ingen tvingade dom.)

Pratade förresten idag med en tjej från Röda Korset. Jag frågade om RK också har inställningen att kvinnor är dom som drabbas värst i krig. Det hade dom. -Kvinnorna och barnen är ju dom som blir kvar efter kriget och får ta hand om "uppstädningen". -Medan männen är döda, sa jag. -Ja, sa hon, fast 90% av de som dödas i krig är civila. -Men även män kan vara civila, påpekade jag. -Ja... jo... End of discussion. Jag tycker att det är bisart att räkna dom som överlever ett krig som större offer än dom som dör bara för att de som överlever tvingas bygga upp ett raserat liv. Med den logiken borde ju överlevarna avlivas av humanitära skäl.

Gick förresten in och läste på en sida som någon länsstyrelse skrivit (ville läsa om Genévekonventionen och de hade något dokument om detta). I sin text skrev den här länsstyrelsen "civila, dvs. kvinnor, barn och åldringar". Män räknas liksom inte in i gruppen civila. Personer av manskön är civila när dom är barn och gamla, men inte när de är medelålders, tydligen.

Tänker på det här att 90% av de som dödas i krig är civila. Så är det säkert. Dagens krig är sällan eller aldrig krig mellan storskaliga värnpliktsarméer. Det handlar ofta om inbördeskrig där en regeringsarmé slåss mot några tusen beväpnade gerillamän. De män som är inbladade i de direkta striderna utgörs av en liten bråkdel av den manliga befolkningen. Att då räkna alla landets medelålders män som icke-civila är helt... omänskligt.

Och jag tycker inte heller man ska falla i fällan och tänka "men det är ju bara män som krigar, så då är krig ju en sak för männen och som kvinnorna inte har att göra med". Inför kvinnlig värnplikt så får vi väl se om det ändras. Och krig är ju allas krig. Männen krigar å allas vägnar för att skydda samhället och staten som alla ingår i. Eller ska inte kvinnor räknas som att de ingår i samhället?
---
Har googlat runt de senaste dagarna för att se om jag kan hitta några siffror på hur män respektive kvinnor drabbas av krig. Jag har inte hittat någon bra internetsida om det här. Har ni tips så mottages dom tacksamt. De sidor jag faktiskt har hittat är sidor som kort och gott säger att kvinnor drabbas värst eller att det är civila som drabbas värst. Jag har också hittat sidor som berättar om krigets konsekvenser för kvinnor och där mansbristen i samhället tas upp som ett av problemen. Mansbrist, alltså. På ILO:s webbsida (www.ilo.org) (ILO är någon slags internationell organisation för fackförbund) så berättade de att i Libanon, Bosnien och Mocambique så råder det kvinnoöverskott i befolkningen pga de strider som förekommit där. I Guatemala har befolkningen en någorlunda jämn könsfördelning, men det beror på att många kvinnor flytt till angränsande länder (de nämner bara dessa fyra länder, så det är inte jag som valt att bara skriva om dessa fyra). Sedan fortsätter man att beskriva kvinnornas problem, t.ex. den mentala påfrestning det innebär att ha förlorat sin make eller någon annan manlig släkting samt att kvinnornas arbetsbörda ökar ifall deras man har dött och de ensamma får ta hand om barnen. På en annan sida (www.genderpeacekeeping.org) lyckades jag få fram en siffra för Rwanda där det anges att efter folkmordet som skedde där för några år sedan så består befolkningen nu av 70% kvinnor.

Jag blir faktiskt illa berörd av att det bara verkar finnas sidor som handlar om hur kvinnor drabbas av krig, och att de beskrivs som offer för att de överlevt. "Kvinnorna är krigets stora förlorare för det är så synd om dom att deras man har dött, och det är så jobbigt för dom att återuppbygga det raserade samhället", ungefär. Det verkar ses som helt naturligt att männen har dött och i den mån de nämns så är det som skurkar som har utsatt kvinnorna för allt det här hemska. Otroligt cyniskt och rått resonemang, enligt mig.

Tillägg skrivet 041221: imorse på SVT:s morgonprogram så intervjuades en kvinna om kvinnornas situation i Irak. Jag hörde bara slutet av intervjun. Kvinnan sa att det hade varit mycket svårt för kvinnorna i Irak under Saddam-regimen, för de hade varit tvungna att ensamma ta hand om barnen sedan männen omkommit i något av Iraks krig.

Fatta vad radikalt det skulle vara att intervjua någon om männens situation under Saddam-regimen. Om hur de tvingades ut till slakt på slagfälten osv. Skulle vara intressant att veta, men jag är inte säker på att folk skulle fatta varför vi skulle få höra en intervju som bara handlar om män ("varför glömmer de kvinnorna hela tiden? Typiskt att de alltid bara pratar om män!", är nog en kommentar som skulle höras då).

På Aktuellt 18.00 så berättar man om den nya undersökning som Skolverket gjort och som presenterades idag om mellanstadiebarnens studiemiljö. Den sa att 85% av barnen känner sig ofta eller ibland störda på lektionen. En forskare från lärarhögskolan intervjuas och säger att det är pojkarna som stökar och det stör flickornas inlärning. Ok, pojkar sabbar för sig själva och för flickorna (fast flickor har ju högre studieresultat, men det är allmänt känt). Vad gör man nu då? Ändrar i lärarutbildningen, ändrar läroplaner, skolsystem eller är det bara så att pojkarna måste "skärpa till sig"? Jag tror dock att det kan vara ett sätt att flytta upp frågan om pojkarnas problematik i skolan om man säger att det är flickorna som är offer. Säger man "tänk att vi skulle kunna göra flickornas studieresultat ännu bättre om vi på något sätt ändrar vår skola så att den passar pojkar också!" så tror jag det biter mer än om vi bara oroar oss för att pojkarna har dåliga resultat.
---
I förrgår meddelade Gudrun Schyman att hon säger upp sitt medlemsskap i Vänsterpartiet. Riksdagsplatsen tänker hon inte säga upp utan fortsätta att använda som en feministisk plattform. Ingenting har alltså förändrats i praktiken. Gurun Schyman (*kul felstavning på hennes förnamn, va?*) sa ju redan förra hösten att hon från och med då bara tänkte driva sina egna feministiska frågor. I praktiken sa hon redan då det hon nu har gjort.

Den stora frågan i alla media är nu om Schyman ska starta ett feministiskt parti (ömsom pratar man om kvinnoparti och ömsom ett feministiskt parti - som om det vore samma sak).

Såg imorse en debatt mellan Maud Olofsson (c) och Schyman i SVT-morgon. Maud tyckte det var fel med ett kvinnoparti, och sa att man kan ju undra vad Sveriges män skulle säga om ett mansparti, och hon trodde att de troligen skulle säga att det inte går att ha ett mansparti för män tycker så olika i olika frågor. Gudrun sa att hon inte skulle kunna representera alla kvinnor, utan att det mer handlade om en maktfråga. Män har mer makt och mer pengar, och det beror på att det finns en manlig maktstruktur och att män anses som mer värda (har faktiskt för mig att hon t.om. sa att männen anser sig vara mer värda, men jag är lite osäker). Hon tillade också att dom som har makt inte släpper ifrån sig den frivilligt utan det råder en intressekonflikt. Att män känner sig provocerade beror på att de är rädda att mista sina privilegier.

Hm. Jag tror jag börjar förstå en sak. Och ändå inte riktigt. Men jag tror Gudrun menar att det bara handlar om den klassiska klasskampen. Det handlar inte om könen, kvinnor och män. Det handlar om dom utan makt och dom med makt. Vänsterns kamp mot klassamhället, med andra ord. Och självklart har hon analysen om att det handlar om en konflikt mellan dom som har makt och dom som inte har makt. Så långt är det klassisk vänsterretorik. Sedan har hon blandat in könen i det här. De som har makt blir lika med männen, och de som inte har makt blir lika med kvinnorna. Jag kan också läsa statistik och se att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp, även om det inte är så lätt att definera makt och jag anser att kvinnor har mer makt än män på vissa områden och jag anser definitivt att de har mer makt än vad feminismen säger, men strunt i det nu; män som grupp har högre lön och fler män sitter i beslutande församlingar, om det nu är det man menar med makt.

Hör då makten och manligheten ihop? Jag är man. Jag har inte hög lön och jag sitter inte med i någon beslutande församling. Jag är lågavlönad och maktlös. Egentligen borde jag räknas som kvinna av feminismen, men jag är räknas ändå tillhöra männen. Jag räknas som högavlönad och mäktig (och en massa andra saker som är mindre smickrande, men det skippar vi nu). Att jag blir provocerad av feminismen beror nog knappast på att jag är rädd att mista mina privilegier utan på att jag inte har de privilegier som jag påstås ha och som jag ändå krävs avstå ifrån. Ge mig privilegierna så ska jag gärna avstå ifrån dom. Det är som att avkrävas på en miljon kronor för att man ska kunna anses vara en jämställd människa, samtidigt som man är luspank medan någon ändå säger att man inte alls är pank utan bara är rädd att förlora sina pengar. Visar jag kontoutdrag som bevis på att jag inte har några pengar så får jag höra att det har jag visst, fast undanstoppade på något ställe där jag inte vet att jag har stoppat dom. Feminismens krav som i en liten nötask och som jag blir helt vansinnig på.

Vad behöver vi feminismen till? Det är respektabelt att kämpa för alla som är lågavlönade och saknar makt. Men kämpa då för dom då, för bövelen! Kämpa inte för kvinnorna. Om en kamp för lågavlönade maktlösa skulle gagna fler kvinnor än män så är det fine with me, men när man för över klasskampen till en feministisk kamp så gör man, enligt min mening, ett mycket farligt fel.

Och notera i Schymans resonemang ovan att hon först pratar om det som en ren maktfråga och påpekar att det inte är en könsfråga. Sedan glider hon över till att det ändå handlar om den manliga makten mot den kvinnliga bristen på makt, och tillslut klämmer hon till med att det beror på att män anser sig vara mer värda (vid ett tidigare tal sa hon sa ju att män anser sig vara förmer än kvinnor). Makt - manlig makt - män. Maktfråga - könsmaktsfråga - könsfråga. Ok - sämre - sämst.

Nåja. Om Schyman startar ett feministiskt parti så tror jag att det kommer att stå helt klart för alla att det blir ett nytt vänsterparti. Borgerliga feminister kommer inte att lockas av partiet (ta t.ex. bara det här att vänsterfeministerna vill bygga ut den offentliga sektorn (en stor offentlig sektor är ju bra för kvinnorna, enligt vänstern)). Det kanske är bra att det blir tydligt att det de tongivande vänsterfeministerna egentligen vill ha är en vänsterpolitik och inte en "kvinnopolitik".
---
Under den senaste tiden har ett par våldtäkter på män ägt rum. Jag vet att det är väldigt sällsynt, men jag ska tjata lite till om det här hur polisen har order om att utreda brott. Polisen har av justitiedepartementet order om att prioritera utredningar om vålds- och sexbrott som riktar sig mot kvinnor och barn. Så om polisen nu utreder dessa våldtäkter på män på samma sätt som om det hade varit våldtäkter på kvinnor så gör de fel. Jag förstår om många tänker att i praktiken så blir nog de här våldtäkterna utredda som vilka våldtäkter som helst, men i sådana fall så innebär det ju att justitiedepartementets önskemål är en stor jäkla floskel. Då är deras ord meningslösa och har som enda effekt att de kränker män. Ifall de ska få någon effekt så MÅSTE polisen lägga dessa våldtäktsanmälningar åt sidan. Allt kan inte prioriteras, för då är inget prioriterat. Och jag utgår från att justitiedepartementet vill följa upp sitt önskemål om vilka medborgare som ska prioriteras, och då bör polisen kunna visa upp statistik som visar att det är skillnad mellan utredningar med kvinnliga och manliga offer. Skillnaderna kan handla om utredningstider, uppklaringsprocent, antal mål lämnade till åklagare osv. Ju större skillnad, desto bättre. Jag blir helt vansinnig på det här och jag blir helt vansinnig på att ingen bryr sig.

Tillägg skrivet 041221: läste häromdagen i tidningen om en ny våldtäkt på en man. Rapporteringen gick ut på "man påstår att han blivit våldtagen". Artikeln var inte alls skriven som att han blivit våldtagen, utan att han påstod att han blivit våldtagen. Så brukar inte tidningarna skriva när kvinnor anmäler våldtäkt.

Hörde en sak på radio förra veckan (det saknar egentligen betydelse, men det var förra fredag em i ett program som jag inte vet vad det heter). En kvinna telefonintervjuades om hur situationen är för muslimer i Holland efter den senaste tidens spektakulära attentat som muslimska extremister genomfört i Holland. Hon sa att många muslimer kände sig pressade av att nu hela tiden förväntas ta avstånd från extremisterna och deras dåd. Jag kom att tänka på att det liknar svenska mäns situation. Vi jagas runt för att vi ska ta avstånd från mäns våld mot kvinnor. Vi män som inte slår och som tycker de som slår gör fel förväntas ändå be om ursäkt och offentligt ta avstånd. Det är faktiskt inte roligt.
---
Såg på Plus igår. Sverker sa att företag får välja sina kunder på vilket sätt de vill, så länge det inte sker på ett diskriminerande sätt. Jag förtydligar: företag får inte diskriminera pga hudfärg, religiös eller etnisk tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning, men de får diskriminera pga kön. I princip är det lika enkelt att säga att företag bara får diskriminera pga kön, men diskriminering på alla andra grunder är förbjudet.

Jag har nyligen botaniserat lite bland privata pensionsförsäkringar eftersom jag vill skaffa mig en sådan. I alla de försäkringar jag har kollat upp så råder sedan ett par år tillbaka könsneutrala antaganden om medellivslängd. Ni minns säkert hur utskällda bolagen blev häromåret när det upptäcktes att de kalkylerade med en viss medellivslängd för män och en annan för kvinnor. En längre beräknad livslängd gav kvinnor en lägre månatlig pensionsutbetalning (men den totala utbetalade summan under hela livet var lika för män och kvinnor, statistiskt sett) och det gillade inte kritikerna och bolagen ville inte riskera att pekas ut som kvinnodiskriminerande och därför ändrade de sitt system.

Det som sker nu är att män och kvinnor betalar lika och män och kvinnor får ut lika mycket varje månad och män lever kortare än kvinnor så kvinnor får fler utbetalningar och därmed mer pengar. Män betalar för kvinnorna, kan man säga. Statistiskt sett. Vad tycker jag om det här? Det är helt ok. Jag tycker att det här är en sådan sak som man får ta. Män och kvinnor skiljer sig statistiskt, men på individnivå är det naturligtvis omöjligt att säga om en kvinna ska leva längre än en man. Min stilla önskan är att försäkringsbolagen ska göra på samma sätt när det gäller livförsäkringar och bilförsäkringar där männen idag drabbas av dyrare försäkringar, men det vet ni ju redan om ni läst vad jag skrivit tidigare på min sida.

För några dagar sedan så greps två personer för mord respektive medhjälp till mord. Det handlar om ett dubbelmord som skedde någon gång på 1980-talet. En kvinna och hennes make mördades och de två nu gripna är kvinnans mamma (mordmisstänkt) och en manlig släkting (misstänkt för medhjälp). Dubbelmordet betraktas av polisen som ett hedersmord, och av en ren slump så råkar de inblandade ha invandrarbakgrund (hedersmord är ingenting som har med kultur att göra utan är en ren könsfråga, har jag fått lära mig av feministerna). Kvinna och man mördar kvinna och man. Klart och tydligt att det handlar om mäns våld mot kvinnor, eller hur?

I somras var det en man någonstans i Skåne som blev mördad av släktingar till en kvinna vars heder han hade kränkt. Så rapporterade iaf media. Vet inte riktigt vad som menades med att han hade kränkt hennes heder. Men räknas inte det som ett hedersmord? Eller kan inte män hedersmördas? (om man tänker på den feministiska definitionen av hedersvåld som en del av mäns våld mot kvinnor så kan män uppenbarligen inte hedersmördas)

Margareta Winberg, fd jämställdhetsminister och numera ambassadör, skriver i Kvinnotryck nr 8 04/05: "Prostitution är en vidrig form av mäns makt över och våld mot kvinnor. Och den är ett led i den hela tiden pågående förnedringen och diskrimineringen av kvinnor som förekommer i hela världen. Män köper levande varelser, män slår, män misskrediterar, män smiter från ansvar, män äger mest, män tjänar mest pengar, män roffar åt sig, män skjuter, män rånar och så vidare.

Ibland är jag förundrad över att inte fler kvinnor verkligen hatar män. Så som män bär sig åt! Beror det på okunskap om denna strukturella maktordning? Eller tror kvinnor att detta är deras privata problem, att de får skylla sig själva? Eller är heterosexuell tvåsamhet så kulturellt fastnitat i våra samhällen att kvinnor inte vågar eller orkar göra revolt? Jag har inget bra svar.". Men det finns hopp, skriver hon. Och det är feminismen. Sedan: "På det individuella planet kan jag dessutom se hur allt fler kvinnor väljer bort en man – de vill inte ha ett barn till. De väljer själva att leva som singlar eller ensamma mammor. Det är enklare så. Då har de sin frihet. De umgås med sina likasinnade, det vill säga kvinnliga vänner. De förstår varandra, det blir inget tjafs, inga långa förklaringar eller diskussioner om hur vardagssaker skall göras. Umgänget blir roligt, intressant och kreativt. Man får utvecklas som människa istället för att fastna i en ständig diskussion om mat, tvätt och städning.". Så efterlyser hon delad föräldraledighet, lika lön för män och kvinnor, kvotering till styrelser och kortare arbetsdag. Detta ska tydligen råda bot på det hemska som männen sägs göra, men frågan är om det kommer att råda bot på manshatet? (Ok, det är hårt att säga att det finns ett manshat. Kanske bättre att kalla det för mansförakt)
---
Den statliga myndigheten BRÅ håller reda på vår brottsstatistik. Siffrorna när det gäller hot och misshandel under 2004 presenteras i ett pressmeddelande (från 050114). Där kan man läsa att ökningen varit 4% under förra året. 4% för alla, både män och kvinnor. Så här skriver BRÅ: "60 000 anmälda hot- och våldsbrott mot kvinnor 2004" (rubrik). "Under år 2004 anmäldes mer än 60 000 hot-, ofredande- och våldsbrott mot kvinnor. Det är en ökning med fyra procent jämfört med förra året. Även de anmälda våldsbrotten mot män ökade med fyra procent." (början av ingressen). Våldet mot kvinnor får ett eget stycke i pressmeddelandet: "Våld mot kvinnor ökar Våld, hot och ofredande mot kvinnor har ökat jämfört med förra året och uppgår nu sammanlagt till mer än 60 000 anmälda brott. Grov kvinnofridskränkning ökade med elva procent till cirka 2 050 anmälda brott. Av de 60 000 anmälda brotten svarar misshandelsbrott för cirka 22 700 brott och våldtäkter för drygt 2 100 brott. Även våld mot män ökade med fyra procent jämfört med förra året och uppgick år 2004 till cirka 66 000 anmälda brott". Alltså: våldsbrotten mot både män och kvinnor ökar med 4%. Ändå är fokus helt riktat på att våldet mot kvinnor ökat. Eftersom våldet ökat lika mycket mot alla så kan man ju välja att valfritt skriva att våldet ökat mot kvinnor, eller mot män, eller varför inte tala om att det helt enkelt ökat rent generellt? Nu väljer BRÅ att berätta om att våldet mot kvinnor ökat medan ökningen av våldet mot män (som redan ligger på en högre nivå - så en ökning med samma procentsats ger en högre ökning i faktiska siffror) nämns i förbifarten. Som ni vet så tycker jag att våldet mot män är ett problem som skyfflas under mattan och som ingen ser som något verkligt problem, och BRÅ har med det här pressmeddelandet inte gjort saken bättre.

Var på en informationsträff på Arbetsförmedlingen häromdagen om starta-eget(-företag). Vi fick reda på att numera är starta-eget-bidraget könsneutralt och både män och kvinnor kan få det i sex månaders tid (tidigare var det sex månader för män och 12 månader för kvinnor). Tack för det. Nu erbjuds vi en två-veckors kurs i företagande. Kvinnor kan dock få en åttamånaders företagarutbildning, enligt arbetsförmedlingen en "mycket kvalificerad" utbildning. Alla kurser är naturligtvis gratis och under utbildningstiden får man ersättning motsvarande det man skulle få från A-kassa. Det är väl bara att konstatera att kvinnor inte är lika duktiga på att driva företag så de måste få mycket mera hjälp... (jag tror ju att kvinnor är lika bra/dåliga på att driva företag som vad män är, men eftersom staten anser att de är i behov av så mycket mer utbildning för att klara företagandet så måste det ju vara något fel på kvinnorna).

Tillägg skrivet 050221: idag var jag och lyssnade på en föreläsning om det här projektet för arbetslösa kvinnor som jag skriver om ovan. Projektet kallas Business Woman, och är till hälften finansierat av EU och till hälften av staten, och administreras av Arbetsförmedlingen. Jag hade laddat med frågan "vad är det som gör kvinnor så mycket sämre som företagare att de är i behov av den här kursen". Men jag fick inte riktigt läge att ställa den här frågan, eftersom vi fick veta att anledningen till att den här kvinnokursen finns är att "alla forskare är överrens om att kvinnor är framtidens företagsledare". De är bättre än män på att leda "mjuka" företag där företagandet inte är så konkurrensinriktat och resultatinriktat, utan mer inriktat på samarbete och emotionellt ledarskap. När föreläsningen var slut sa hon som höll i informationen direkt, med ett leende, "nu undrar ni killar väl när det kommer en sådan här kurs för killar, va?". "Ja, det skulle jag vilja veta", sa jag allvarligt. "Nej, men en sådan kurs kan man inte få bidrag till", sa informationskvinnan. Så någon sådan kurs kommer inte (och det hade jag inte väntat mig heller).

I väntan på framtiden går det alltså utmärkt att sålla bort kvinnor som chefer eftersom de ju kanske inte passar dagens resultatinriktade näringsliv. Och om något företag i framtiden skulle envisas med att prioritera resultat och vilja arbeta konkurrensmässigt så kommer inte kvinnor att passa som chefer då heller. (hoppas ni förstår att jag är satirisk)

Jag skulle gärna vilja veta om Arbetsförmedlingen och svenska staten har den här inställningen om kvinnor som företagare.

Sedan kan man såklart undra varför det är så att man motiverar en sådan här kvinnokurs för företagare med att kvinnor är bättre som företagare. Om jag ansåg att män var sämre företagare så borde jag ju starta en kurs för män och inte en kurs för kvinnor. Det vore lite intressant att söka pengar för att dra igång en kurs för manliga företagare och motivera kursen med att man anser att män är bättre företagare. Skulle det bli avslag eller skulle det bli avslag?

Tillägg skrivet 050404:

Nu har jag fått en broschyr om projektet Business Woman. Så här står det:

"Kvinnor - morgondagens ledare
Framtidsforskare hävdar att kvinnan är bättre rustad än mannen att leda morgondagens organisationer där ledarskapet bygger på emotionell intelligens och förmåga att skapa och upprätthålla relationer och samarbete. Hela övergången från industrisamhället till informationssamhället är en tyngdpunktsförskjutning i värderingar. Industriekonomin mäts i effektivitet och storskalighet. En rationell värld där män haft övertaget. Den snabbt växande informationsekonomin ligger mer på kvinnans territorium. Värde skapas genom att man förädlar idéer, kunskap, upplevelser, känslor och relationer. Industri och information växer ihop och allting "mjuknar". Det räcker inte att konkurrera med tekniska försprång. Nu måste tillverkaren ta upp kampen i andra dimensioner, med fantasi och känslor, med vacker design och med bra service. Det är lika viktigt att begripa sig på människors längtan som att behärska teknik. Kvinnliga företag kommer att vara en av de viktigaste krafterna för förändring av arbetsmarknaden i framtiden.

Framtidens ledarstil
Lyhördhet, flexibilitet, ödmjukhet, tydlighet och humor är viktiga egenskaper för en bra ledare. Det som generellt präglar de kvinnoägda företagen är en ny typ av företagskultur, anpassad till individen och familjen. Det visar sig i de värderingar som tar hänsyn till helheten i livet, med bättre vinstfördelning, flexiblare arbetstider och betydligt förmånligare villkor för småbarnsföräldrar. Relationer, fantasi och omvårdnad blir framtidens ideal som lockar både unga män och kvinnor.

Kvinnligt företagande matchar den nye kräsne konsumenten
Framtidens allt mer kräsna kunder vill ha allt av ett företag, socialt ansvarstagande, miljövård och engagerande upplevelser. Den kräver personlig service och individuell anpassning av allt. Kunden överväger inte enbart det värde som ett varumärke står för utan också företagets identitet och uppförande i samhället. Det handlar om att väcka känslor och erbjuda unika helhetslösningar som skapar ett starkt värde hos varje enskild kund. Kvinnligt tänkande, som är relations- och känsloorienterat, mer inriktat på helheter än delar och mer på samarbete än konkurrens kommer att ingå som högt skattade attribut i ett framgångsrikt företagande.

Tillväxt Gävleborg
Trenden i Gävle har under de senaste året varit att kvinnor allt mindre startar eget företag. Av 158 deltagare i Starta Eget kurserna var endast 54 kvinnor Framtidens företagare, kvinnorna, ofta med hög utbildning, går arbetslösa och tappar både kompetens och självförtroende. För både människor och samhälle är det bortkastade resurser som måste tas tillvara. Kvinnor måste uppmuntras och ges de kunskaper som krävs för att våga ta steget in i ett eget företagande.

BUSINESSWOMAN
I projekt Businesswoman skall arbetslösa kvinnor i Gävle med höga ambitioner ges möjlighet att utveckla egen business i nytänkande branscher anpassade mot den allt mer kräsne konsumenten och i en allt hårdare konkurrens. Projektet skall stimulera till kvinnligt företagande inom branscher som vanligtvis är mansdominerande."

Sedan kommer lite mer om projektet; inte så mycket mer om kvinnor mer än att "Studiebesök planeras hos företag med kvinnligt ägande som startat från sketch, ex Karin på Stay in place, Amelia, tidningsredaktör etc." Sedan är det mycket om att "globaliceringen leder till en allt hårdare konkurrens". Konkurrens var ju inte direkt kvinnornas starkaste gren, men ändå är det kvinnorna som är framtidens företagare (?).

Jag tycker: Business Woman är ett hån inte bara mot män utan också mot kvinnor. Jag kan ju passa på att nämna vilka det är som står bakom projektet. Projektledare är Lena Henriksson på LH Affärs & Marknads Utveckling AB. Projektet är finansierat 50/50 av svenska staten och EU. Samarbetspartners är "Arbetsförmedlingen Gävle, Svenska ESF-rådet Gävleborg, Mellansvenska Handelskammaren Gävle, Svenskt Näringsliv Regionkontor Gävle, Företagarna i Gävle, ALMI Företagspartner Gävleborg, Föreningssparbanken Gävle, Gävle Kommuns Näringslivsavdelning och Etablera Gävle". Hall of Shame. Antingen tycker dom så som det står i den här broschyren för projektet, och då är det illa. Eller så har dom inte läst igenom broschyren och ståtar med sitt namn i en broschyr där det står tokigheter som dom inte står för, och då är det ganska illa också. Då har dom inte koll.

Varför är det här då så illa? Tja, att det är diskriminerande och föraktfullt skrivet mot män är väl ingen tvekan, men jag anser också att det är dåligt för kvinnor. Allt prat om att kvinnor inte är så konkurrensinriktade och att "globaliceringen" innebär allt hårdare konkurrens låter i mina öron som att kvinnor INTE är framtidens företagare utan snarare tillhör soptippen. Det här med "Projektet skall stimulera till kvinnligt företagande inom branscher som vanligtvis är mansdominerande" låter ju också en smula märkligt när mansdominera(n)de branscher tydligen tillhörde historiens skräphög. Varför locka in kvinnor i något sådant? Kvinnor var ju så mycket bättre på omsorg, känslor och sådant. Då ska väl dom inte in i mansdominera(n)de industribranscher?

Och just det här att det finns ett kvinnligt företagande, och ett kvinnligt ägande... och att det är något helt annorlunda än manligt företagande/ägande: oavsett om kvinnligt företagande/ägande påstås höra hemma i framtiden eller inte så är det märkligt att man påstår så öppet att det är annorlunda. Det är mjukare, mer etiskt, tar mer hänsyn till familjer, är mer känslomässigt styrt, är inte konkurrensinriktat osv. Vill man att företaget ska styras som en non-profit-organisation så ska man väl anställa en kvinnlig VD då... I sin iver att få det att låta bra/bättre med kvinnliga företagare så lyckas man både med att utpeka kvinnor som annorlunda företagare och att utpeka män som sämre företagare. Och vem vet - det som nämns här som negativt för män kanske uppfattas som positivt av andra: jag tänker på att kvinnor sägs vara icke-konkurrensinriktade, känslomässiga, omvårdande osv. Män är ju då, implicit, mer konkurrensinriktade, effektiva, sakliga osv. Kanske någon som vill ha en man som VD istället?

Att kvinnoägda företag har en bättre vinstfördelning är också intressant att få lära sig. Bättre? Vad menas med bättre vinstfördelning? Vem avgör vad som är bättre?

Det känns som att man ofta ser den här typen av resonemang; kvinnor och män är annorlunda och kvinnor är bättre. Eller rättare sagt: det kvinnliga är bättre. Det är finare. Det är fint och bättre med det kvinnliga, och det manliga är egentligen dåligt. Så resonerar många feminister. De säger att problemet är att samhället inte inser att det är så här; att det kvinnliga är "felvärderat" och borde värderas högre än det manliga. Skulle man vrida på det här resonemanget och säga att "kvinnor passar bra i vården för kvinnor är så omvårdande" så får man såklart en käftsmäll, för det är ju ingen skillnad på män och kvinnor, men ändå. När det passar så är det faktiskt många feminister som resonerar i banor om det fina, mjuka kvinnliga och det hårda, dåliga manliga.

"Män utnyttjar kvinnors kärlekskraft" / Gudrun Schyman
---
Socialminister Berit Andnor vill utreda om barnbidraget ska delas mellan föräldrarna istället för att automatiskt gå till mamman. Det här är en riktig långkörare i debatten. Förra socialministern Ingela Thalén var motståndare till en delning, men nu ska frågan alltså utredas. Något säger mig att om barnbidraget enbart gått till pappan (som det är på t.ex. Irland) så hade frågan om att dela barnbidraget varit mycket enklare att lösa. Men nu ska det alltså utredas. Tack för det, Berit Andnor.

Har hört lite delade reaktioner på det här att barnbidraget kanske ska delas mellan föräldrarna. ROKS är negativa till det, men (s)-kvinnorna är positiva. Fler reaktioner lär komma de närmaste dagarna.

Tillägg skrivet 050723: BO, Barnombudsmannen, är negativa till en delning av barnbidraget. Det skulle kunna leda till fler konflikter mellan föräldrarna och det är dåligt för barnen, säger BO (läst på svt-text så jag vet inga fler detaljer).
---
I december förra året kunde vi läsa i tidningarna (jag läste det i Aftonbladet) om att en kvinna i Landskrona slagits ihjäl av sin sambo. Det var en hemsk historia där det var barn inblandade och hemskt på alla sätt och vis. Hela den artikel jag läste var skriven som att det var ett faktum att sambon, dvs. mannen, slagit ihjäl kvinnan. I slutet av artikeln fick vi dock reda på som hastigast att dödsorsaken var oklar och att polisen faktiskt inte visste vad som hänt. Kvinnans kropp undersöktes rättsmedicinskt och några dagar senare konstaterades att kvinnan dött av naturliga orsaker. Mannen släpptes och det blev en liten notis i media. Självklart kan man fundera på varför tidningarna direkt skriver om dödsfallet som mord innan varken de eller polisen vet om det rör sig om mord, och varför rättelsen bara blev en liten notis medan den falska nyheten fick så mycket större utrymme. Men det kanske är mänskligt att man skäms lite och talar tyst om sina misstag. Jag tror iaf att många missade notisen om att dödsfallet inte var mord och därför lever kvar i tron om att det var mord. Däremot har jag svårare för de som faktiskt vet att det var ett naturligt dödsfall men ändå berättar om det som att det var ett mord. Jo, det finns sådana. Sådana som medvetet sprider en felaktig nyhet. De ljuger, om man ska prata klarspråk. Och de ljuger för att de har ett syfte med att ljuga. En agenda. Jag ska tala ur skägget: det handlar om ROKS. Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. De har på sin webbsida (www.roks.se) en nyhetsspalt som berättar om hemskheter mot kvinnor. Många hemskheter sker mot kvinnor och därför tycker jag inte de borde hemfalla åt lögn. De behöver inte hitta på för att beskriva hemska mord på kvinnor. Men de berättar om det här fallet ännu idag (22:a januari) i sin nyhetsspalt. De vet att det inte var mord (jag har mailat till dom om det här och fått bekräftat att de tagit emot mitt mail men de ändrar inte i sin nyhetsspalt). Jag förstår om de från början valde att beskriva det som ett mord och bortsåg från att polisen inte visste om det var mord eller inte. Media skrev om det som ett mord och ROKS må vara förlåtna för att de raderade den osäkerhet som media gav uttryck för i bisatser. Men när de vet att det var fel så borde de kunna radera.

Min slutsats av det här är att ROKS inte är särskilt intresserade av att berätta om sanningen. Det spelar för dom ingen roll om kvinnan blivit mördad eller inte. De är mer intresserade av att berätta om saker som stödjer deras agenda istället för att berätta om sanningen.

I det här konkreta fallet tycker jag också att det är märkligt att de vågar låta nyheten stå kvar som den gör. Det handlar ju om en människa av kött och blod som de pekar ut som mördare trots att han är oskyldig. Han är inte namngiven, men självklart så vet alla i hans närhet vem det handlar om och förmodligen handlar det om förtal. Inte för att jag tror att en man som råkat ut för att sambon dött orkar ta itu med att stämma någon för förtal så här nära dödsfallet, men ROKS borde visa lite mer hänsyn och ta bort nyheten ändå. Det är synd om det är så att man måste tvinga ROKS till domstol för att de ska låta bli att ljuga och förtala.

Lyssnar på lördagsintervjun i P1. Vanja Lundby-Wedin, ordförande för LO, intervjuas. Han som intervjuar frågar om skandalerna kring arbetarrörelsen. Som första exempel tar han upp skandalen med alla de bostäder som fackföreningen förfogat över (Handels, har jag för mig - som är ett LO-förbund) och som skulle gå till behövande men inte gjorde det. Är inte det ett exempel på en patriarkal struktur, frågar intervjuaren. Det här med bostäderna handlade om ett antal bostäder, har för mig 280 stycken, som Handels hade och som enligt stadgarna skulle fördelas till behövande kvinnor. Efter granskning visade det sig att bostäderna gått till personer i styrelsen (ordförande var en kvinna och jag har för mig hon hade fått en av bostäderna) samt andra som inte var behövande. Någon man hade också fått bostad. Klart brott mot stadgarna. Visst var det en skandal och det slogs upp stort i media (det här var för några månader sedan), men ingen, inte någon, tyckte det var konstigt att ett fackförbund har ett stort antal bostäder tillgängliga för kvinnliga medlemmar. Behövande män, manliga medlemmar, får enligt stadgarna inte hjälpas. Lite... märkligt. Om Metall hade haft 280 lägenheter reserverade för manliga medlemmar tror jag någon höjt på ögonbrynet just åt att det enbart var manliga medlemmar som kunde få lägenheterna.

Internationella kvinnodagen firas med sedvanlig pompa. Stockholms stad bjuder alla kvinnor på gratis inträde till sina badhus. Power (i samarbete med Handelsbanken) erbjuder alla kvinnor att handla med räntefri avbetalning under 36 månader. Ja, på Power är man så glad att det är internationella kvinnodagen så erbjudandet gäller hela veckan (män får betala 9,9% i ränta). I sin reklam skriver de, precis som de gör varje år (de har det här erbjudandet varje år), att män är välkomna till butiken som bärhjälp, och att det är bäst att männen nu är snälla mot sina fruar för då kanske de också får vara med på ett hörn.

Egentligen är ju sådana här grejer småsaker, men just därför är de så irriterande. Jag menar, jag behöver såklart inte handla hos Power eftersom det finns så gott om andra butiker, och vad spelar det för roll att Stockholm bjuder hälften av sina invånare på gratis inträde till kommunala badhus? Men just det där att det inte är viktigt gör det också extra irriterande. Dom här åtgärderna minskar bara jämställdheten marginellt, men varför då göra så här alls? Det är symboliska kränkningar. Ungefär som med parkbänkarna i Sydafrika där det stod att endast vita fick sitta på dom. Jag tror ingen svart människa dog av att inte få sitta på just en viss parkbänk, utan det var just att det var en symbolisk kränkning som var upprörande.

För övrigt har jag svårt att förstå dom kvinnor som verkligen utnyttjar sådana här fördelar hos t.ex. Power eller Stockholms stad. Hur är man funtad om man verkligen går in och köper något och får ett förmånligare pris pga könstillhörighet? Om jag som vit skulle se en parkbänk där det stod "Whites only" tror ni jag då skulle tänka "åh, vad bra! DÄR får jag sitta!" och sedan sätta mig där? Nej, naturligtvis inte. Jag skulle tycka det vore oerhört pinsamt att sätta mig på en sådan bänk. Jag skulle alltså inte sätta mig där. Skulle hellre stå.

Egentligen vore det intressant att få intervjua någon kvinna som t.ex. köpt något på Power. Fråga om hon skäms, eller om hon känner sig nöjd eller hur hon egentligen tänker.

Appropå det här med badhus: läste i en tidning (Aftonbladet?) om en kille i Malmö som var sur för att han inte kom in alls på ett badhus i Malmö. Han hade årskort och ville träna på gymmet som låg i badhuset, men eftersom man bara släppte in kvinnor på internationella kvinnodagen så blev det inget träna av.

Zappade till Rapport i en paus av Big Brother. En militär intervjuades och berättade att en annan militär med hög rang som nu gripits för kvinnofridskränkning ska avskedas. När han fick frågan om man inte skulle vänta på rättegången så svarade militären att det var jätteviktigt att invänta domen, men att det var ett så allvarligt brott han var anklagad för att man måste agera ("härligt" resonemang). Efter inslaget berättar programledaren i Rapport att det i morgon i Gomorron Sverige blir en diskussion om våld mot kvinnor i olika samhällsklasser. Nästa inslag handlar om att det nu ska bli obligatoriskt för Migrationsverket att kontrollera straffregistret för alla män som vill gifta sig med utländska medborgare. Är männen dömda för något våldsbrott så får dom inte ta hit någon utländsk medborgare. Sedan zappade jag tillbaka till Big Brother...

Tillägg skrivet 050723: Militären jag pratade om ovan fick sex månaders fängelse för misshandel.

Litteraturprofessorn och ärkefeministen Ebba Witt-Brattström intervjuas i lördagsintervjun i P1 på radio. Om jämställdhetsminister Jens Orback säger hon att han har ett gulligt leende, men att han inte kan något. Hm... Om en man sa så om en kvinna så skulle det kallas för härskarteknik (=teknik som används av män att förtrycka kvinnor, t.ex. förlöjligande, osynliggörande, undanhållande av information osv. (teknikerna beskrevs av Berit Ås första gången)). Om samma teknik används av en kvinna mot en man så anses det inte som någon härskarteknik; möjligen anses det som självförsvar.

Igår rymde en dubbelmördare från en rättpsykiatrisk avdelning i Växjö. Han greps senare på natten. Mannen rymde genom att springa ifrån sina vårdare och till en väntande bil som kördes av en kvinna som tidigare varit praktikant på kliniken. Kvinnan och mannen hade fått en personlig relation under hennes praktiktid och de hade behållit kontakten även efter att hon slutat på kliniken. Det som jag tycker är anmärkningsvärt nu är att kvinnan inte är misstänkt för något brott i samband med rymningen. Enligt polisen så betraktar de henne som ett brottsoffer nu (när mannen greps så var de fortfarande tillsammans i bilen). Hur tror ni man hade sett på fallet om en manlig vårdare inlett en sexuell relation med en kvinnlig psykpatient och sedan hjälper henne att rymma? Jag tror nog mannen automatiskt setts som medskyldig.

Tillägg skrivet 050403: kvinnan misstänktes senare för medhjälp. Men polisen "utgick från att hon var ett offer" (sagt av en polis i en intervju i Gomorron Sverige 050322). Just det där att dom utgick från att hon var ett offer tror jag kan ha berott på att hon var kvinna. Hon anhölls för övrigt senare under dagen men vid en brandövning i polishuset så tog hon tåget hem till Småland, och efter det har jag inte hört något mer om fallet.
---
Igår dömdes en kvinna till åtta års fängelse för dråp på sin före detta make. Mannen hade under en längre tid känt sig hotad av kvinnan, och han hade gjort flera polisanmälningar mot henne för hot och misshandel. Jag tror att fallet hade bedömts annorlunda om det varit omvända kön. Möjligen hade de upprepade anmälningarna om hot och misshandel räknats som kvinnofridskränkning, och därmed tagits på större allvar. Och åtta års fängelse hade det nog inte blivit - snarare tio års fängelse eller livstid för mord.

Fast jag ska inte säga att jag tycker polis och domstolar gjort fel. Jag menar, polisen har ju de facto order om att prioritera anmälningar som gäller misshandel mot kvinnor, och alltså nedprioritera anmälningar som gäller misshandel mot män, och vi har också en lag om kvinnofrid som helt enkelt inte syftar till att ge samma skydd för män, så rättsväsendet har ju agerat helt "by the book" i det här fallet, men ändå... jag kan inte hjälpa att tycka att det inte borde vara så här. Det borde vara så att rättsväsendet ger alla samma skydd oavsett kön.
---
Häromdagen presenterade fyra forskare från Stockholms universitet en undersökning som visade att vi inte är lika inför lagen. Invandrare, män och personer med låg social status döms hårdare än svenskar, kvinnor och personer med hög social status. Rapporten har väckt mycket uppmärksamhet i media, men det är det här att invandrare döms hårdare än svenskar som just nu är på tapeten i debatten. Det finns dock ett undantag, och det var en debatt i radio mellan Christian Diesen, som är en av de fyra forskare som gjort undersökningen, och en domare. Det var en sådan här märklig debatt där Diesen hävdade att män döms hårdare än kvinnor, medan domaren hävdade att det inte var så, men att det möjligen kunde finnas någon enstaka domare som i enstaka fall dömde män hårdare. Dessutom var de oense om det var rätt eller fel att män döms hårdare. Diesen hävdade att det inte alls behövde vara fel att män döms hårdare. Han menade att eftersom män ofta löper större risk att återfalla i brott så ska då män kunna få ett hårdare straff eftersom domstolen anpassar straffet efter individens risk för återfall i brottslighet. Jag hoppas vid gud att om det är så, så kan domstolarna avgöra från fall till fall, från individ till individ, vilka män som löper större risk än andra män att återfalla i brottslighet, och att domstolarna inte är fördomsfulla och dömer män rent generellt hårdare... men jag är en aning skeptisk. Hursomhelst, i den här radiodebatten var domaren av en helt annan åsikt, för han menade tvärtemot Diesen, att det var viktigt att alla bedömdes lika så att könet inte avgör hur hårt straff man får. Alltså: Diesen hävdade att män döms hårdare men att det är ok, domaren hävdade att män inte döms hårdare men att det inte vore ok om det var så. Förvirrat, som vanligt.

För några veckor sedan hölls ett val i Irak. Det finns tre stora folkgrupper i Irak, och det är väldigt viktigt hur rösterna, dvs. platserna i parlamentet, fördelar sig mellan grupperna. Det är också så ordnat att de tre högsta ämbetena i landet (president, vice president, premiärminister) ska fördelas mellan folkgrupperna. Om en av dessa, t.ex. presidenten, slutar, så ska man alltså hitta en ny president från "rätt" folkgrupp. Jag slogs av tanken att när ett land är så etniskt segregerat, eller iaf så etniskt indelat, så är det frågan om en splittrad nation. Det är tveksamt om det går att tala om en "irakisk nation" eller ett "irakiskt folk". Om man alltid måste hålla etniska grupper i balans för att få staten att fungera så är det helt klart ett besvärligt läge, enligt mig. Och för att nu föra över det här till Sverige: är det inte så det håller på att bli i här också? Jag tänker på könsfördelningen. Vi "ska" ha en jämn könsfördelning i riksdagen och vi "ska" fördela maktpositionerna någorlunda lika mellan män och kvinnor. Men varför ska vi det? Det är ju som att männen ska ha sina manliga representanter i maktens syltburk och lika ska kvinnorna ha sina kvinnliga representanter där (på samma sätt som att folkgrupperna i Irak ska ha sina representanter). Det är ju inte mycket till helhetstanke eller enighetstanke bakom det. Den dag där män och kvinnor röstar fram manliga/kvinnliga politiker utan att tänka på om de är just män eller kvinnor så har vi nått ett ytterligare steg mot jämställdhet (precis som den dag som irakierna kan rösta fram makthavare utan att tänka på deras etniska ursprung så har de nått ett ytterligare steg mot nationell enhet).

I förrgår bildades en förening kallad Feministiskt initiativ. Det är tänkt att den så småningom ska ombildas till ett parti och delta i valet nästa år. Föreningen har ingen ledare och inget program. Något "varannan damernas" eller en jämn könsfördelning har dom inte; styrelsen består av 15 kvinnor (men föreningen är öppen för män också). Som sagt så har de ännu inget program, och den enda konkreta fråga jag har hört att de uttalat sig i var hur de vill att kvinnornas löner ska höjas, och det skulle ske genom att sänka männens löner.
---
Socialdepartementet har dragit igång ett nytt projekt för att skapa debatt om medias ansvar för könsroller. Ni kommer kanske ihåg projektet Flicka som pågick förra året. Det projektet vände sig ju till flickor och pojkar, och jag ironiserade om att det kanske skulle komma ett till projekt som skulle heta Pojke. Gissa vad Socialdepartementets nya projekt heter? Jo, Flicka. En sak har förbättrats i alla fall. Den här gången säger man att man riktar sig till flickor. Inget hyckleri om att projektet också skulle vända sig till pojkar, alltså.

Idag visar Aktuellt ett inslag om de "svarta änkorna". Så kallas de kvinnliga tjetjenska självmordsterrorister som blir ett allt vanligare inslag i den tjetjenska terrorismen i Ryssland. Kvinnorna är offer, är rubriken för Aktuellts inslag. En rysk journalist har skrivit en bok om dessa kvinnor, och nu har boken översatts till svenska. Huvudtemat är, i alla fall enligt Aktuellts rapportering, att kvinnorna är offer och har lurats av män att utföra terrorhandlingarna. Kvinnorna har fått sina män dödade i kriget, sedan kommer islamistiska extremister (män) och utnyttjar kvinnornas utsatta ställning. Kvinnorna luras, bedras, används som kanonmat osv. Under själva terrorattentaten så tar dessutom deras modersinstinkter över, och därför så är det männen som fjärrutlöser kvinnornas bomber så att dom inte sviker terrorgruppen. Allt detta får vi veta av SVTs Aktuellt.

Tillägg skrivet 050503: Såg häromnatten ett inslag i SVT24 där en antropolog intervjuades om den här frågan. Hon sa att alla medias rapporter om dessa kvinnliga tjetjenska terrorister hade handlat enbart om kvinnornas personliga orsaker till att de blivit terrorister, t.ex. att deras make eller son hade dödats av ryssarna och då bestämde sig kvinnan för att delta i kampen. När media pratade om varför män blivit terrorister så gavs aldrig någon personlig förklaring utan man motiverade det enbart politiskt. Väldigt intressant.

Debatten om det ska bli en rättighet att få jobba heltid går vidare. Ylva Thörn, Kommunals ordförande, säger i Dagens Eko att det är många kvinnor som skulle bli väldigt besvikna om de inte fick rätt till heltid. Hon menar såklart kvinnorna i Kommunal. Som vanligt talar hon om Kommunals medlemmar som kvinnor. Så är det nästan alltid, dvs. att man pratar om Kommunals medlemmar som kvinnor. Exempelvis när socialdemokratiska kvinnoförbundet under den nyligen avslutade förhandlingen om Kommunals nya löner gav sitt stöd till Kommunal eftersom "dom alltid vill stödja kvinnor". Jag som är manlig medlem i Kommunal existerar inte! Varför inte bara prata om Kommunals medlemmar, eller om Kommunals lågavlönade medlemmar, ifall man vill lägga offerperspektiv på det? Varför säga Kommunals lågavlönade kvinnor? Ungefär som att Kommunals män vore mer högavlönade.
---
Såg en trailer för Uppdrag Granskning i SVT. Det handlar om landslaget i ishockey. "Männen sviker, medan kvinnorna ställer upp", säger speakern, och menar att många män tackar nej till landslagsspel medan få kvinnor tackar nej till landslaget. Så får man se en manlig hockeyspelare som får frågan om han vill spela i landslaget och han svarar "nej, jag prioriterar att vara med min familj istället". Det här tycker jag känns som en loose-loose situation för männen. Om männen tackar nej till landslaget så sviker dom landet. Tackar dom ja så kan man säga att dom sviker familjen. Hur som helst: männen sviker. Oavsett hur männen och kvinnorna gör så kan man sätta rubriken männen sviker, medan kvinnorna ställer upp. Rubriken kvinnorna sviker, medan männen ställer upp är fullständigt otänkbar att ens yttra oavsett hur situationen är.
---
Hörde Ekots lördagsintervju i lördags. Det var jämställdhetsminister Jens Orback som grillades. Han är gravt impopulär bland många feminister, enligt honom själv är det svårt för många att acceptera att en man är jämställdhetsminister. Jag tycker Orback är ok. Han har blivit lite feg, kanske, sedan han började som minister, men jag antar att det inte går att vara lika radikal när man väl är minister som det går att vara när man inte är minister. Tidigare sa Orback t.ex. att det vore tjänstefel av försvarsminister Leni Björklund att inte föreslå en könsneutral värnplikt. Han fick frågan nu om han fortfarande tyckte det vore tjänstefel av henne, men då gled han på svaret. Det var så stora förändringar ändå nu inom försvaret att det fick vänta med könsneutral värnplikt, sa han. Blev också lite oroad av hans idé att införa en ny lag som förbjuder hets mot kvinnor. Han gav som exempel att den lagen skulle kunna användas mot dom som hade reklam med lättklädda kvinnor. Orback säger att han vill att all lagstiftning ska vara könsneutral, och ändå funderar han på att införa en lag som förbjuder hets mot kvinnor!? Men hets mot män ska alltså fortsätta vara tillåtet? För övrigt kan det finnas goda skäl för en feminist att bara förbjuda hets mot kvinnor men inte hets mot män, för vad skulle det bli kvar av feminismen om man förbjöd hets mot män?

Jag utgår från att lagen om förbud mot hets mot kvinnor även kommer att förbjuda hets mot män. Något annat vore ju helt orimligt. Det blir precis som idag att lagen om kvinnofridskränkning har med en paragraf som förbjuder fridskränking och som i alla fall teoretiskt skyddar män. Dock tror jag att det finns en risk för att om man inför en lag om förbud mot hets mot kvinnor så kommer den, om inte annat genom namnet, att mest vara inriktad på att förbjuda hets mot kvinnor.
---
Skrivet 050505 (<-- WOW! Kolla datumet!): Hör just nu ett program på P1 i radio som handlar om hur det är att vara kvinnlig skådespelerska i Sverige. Det lär väl bli ett till inlägg med "som kvinna måste man alltid jobba dubbelt så hårt och man blir alltid motarbetad" (nej, jag vet inte om det kommer att sägas något sådant, men så brukar det låta). Men jag tänkte på att den här typen av reportage späder på fördomarna att mannen är norm. Män är människor och kvinnor är kvinnor. Det brukar feministerna reta sig på. Ändå vill många feminister att just kvinnors villkor ska synliggöras och uppmärksammas. Men gör man då inte så att kvinnliga skådespelare blir just kvinnliga skådespelare? Kvinnor liksom ställs åt sidan och görs till en egen art. Har ytterligt svårt att tänka mig att någon skulle göra ett radioprogram om manliga skådeseplares villkor. Feministers och andras iver att uppmärksamma kvinnors villkor tror jag kan förstärka uppfattningen om att kvinnor är speciella och inte som andra (dvs. som män).

En domare i Högsta Domstolen kommer att åtalas för köp av sexuella tjänster. Han åtalas för att ha köpt sex av en man. I våras var det en annan domare som fälldes för köp av sexuella tjänster. Han hade köpt sex av en prostituerad kvinna. Jag kommer ihåg att en advokat efteråt intervjuades i TV och hon sa att den här domaren i fortsättningen inte borde få döma i mål som gäller brott mot kvinnor. Av någon anledning tror jag inte den advokaten kommer att kräva att den domare som nu är åtalad inte ska få döma i mål som gäller brott mot män. Anledningen tror jag är att sexköp ses som ett uttryck för mäns förtryck av kvinnor. Det är mäns förtryck av kvinnor som sexköpslagen riktar in sig mot, inte sexköp som sådana. Så när det kommer fall där män köpt sex av män, eller kvinnor av män eller kvinnor av kvinnor, så blir det något som faller helt utanför ramarna.

Tillägg skrivet 050602: Domaren accepterade ett strafföreläggande och fick runt 40 tusen kronor i böter. Dessutom blev han omplacerad.

Hörde idag i radions P1 någon som kommenterade turerna kring Stockholms finansborgarråd Annika Billström (s). Han (vet inte vem det var, utan det var en "expert") sa att Billströms kritiker anklagats för att använda manliga härskartekniker, men att också Billström själv anses använda manliga härskartekniker. Hm... En man som använder härskartekniker anses använda manliga härskartekniker. Om en kvinna använder samma metoder så använder hon... manliga härskartekniker. Är inte det här ganska typiskt? En kvinna som betér sig illa anses göra det för att hon betér sig som en man.

Hursomhelst. Intrigerna kring Annika Billström (s) i Stockholm är många. Jag har inte hängt med i turerna och det är väl ingen utomstående som riktigt vet vad det handlar om. Jag vet att Annika anklagas för att inte lyssna på kritik, och Annika anklagar andra för att ingå i manliga konspirationer mot henne.

Häromdagen skrev sex stycken kvinnor (s) en artikel som kritiserar Annika Billström (DN, 13 maj). Kritiken går väl mest ut på att hon inte lyssnar på kritik, men det som jag tycker är intressant är att dom ägnar en väldigt stor del av artikeln åt att beklaga och bekymra sig för att dom kritiserar en annan kvinna. Dom skriver att det är med sorg i hjärtat som dom skriver artikeln. Men... varför? Kvinnor vill inte kritisera andra kvinnor för att dom är kvinnor!? Om kvinnor inte kan klara av att ge och få kritik till/från andra kvinnor på grund av att dom delar könstillhörighet, så mister dom ju sin trovärdighet. Nu tror jag ju att dessa sex kvinnor (s) är undantag och att kvinnor i allmänhet har förmåga att tänka objektivt även om det gäller "medsystrar", så låt oss se dessa sex kvinnor som undantagen som bekräftar regeln att kvinnor har i politiken att göra.
---
Det verkar som att den planerade partiledardebatten mellan Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m) blir av och att den sänds i SVT. I några dagar har det verkat som att den inte skulle bli av, eftersom (s) och (m) ställde krav på SVT att programledaren i tv-debatten skulle vara en kvinna, av jämställdhetsskäl. SVT ville att Lars Adaktusson skulle vara programledare, och så länge partierna ställde krav på någon annan programledare så tänkte dom inte sända debatten. Men nu har alltså partierna vikt sig från kravet, och debatten kan sändas. Igår uttalade sig moderaternas partisekreterare och sa att kravet på en kvinnlig programledare hade kommit från (s). Hm... Regeringspartiet ställer krav på hur dom ska behandlas av SVT. Det är väl den fria, statliga televisionen som nu får visa att dom kan stå emot kraven. Förresten, SVT visade kanske var dom stod när den reporter som berättade om hela den här historien i Kulturnyheterna 050518 avslutade reportaget med orden 'om Moderaterna värnade så mycket om jämställdheten så kanske dom borde ha valt en kvinnlig partiledare istället'.

Förresten, hur troligt tror ni det vore om det skulle sändas en debatt mellan Maria Wetterstrand (mp) och Maud Olofsson (c), eller mellan två andra högt uppsatta kvinnliga politiker, att dom skulle ställa krav på en manlig programledare av jämställdhetsskäl?

Jag läste en artikel i ICA-kuriren som handlade om sexuella övergrepp mot barn där kvinnor varit förövare (När kvinnan är förövaren, ICA-kuriren nr 14/2005). Artikeln beskriver forskning om kvinnliga pedofiler som en betéendevetare gjort. Hon har granskat tolv domar, och i sju av dom har hon kommit fram till att domstolarna letat efter förmildrande omständigheter. "Det är den traditionella bilden av Kvinnan som öm, moderlig och svag som spökar, menar Mia Sjögren. Rättssystemet och resten av samhället vill fortfarande inte riktigt erkänna att kvinnor av fri vilja kan begå råa, egoistiska och motbjudande handlingar – resultatet blir en omvänd diskriminering." (mitt "favorituttryck" i slutet där... "omvänd diskriminering"...). I artikeln beskrivs några fall: en 37-årig kvinna som har flera samlag med en pojke som nyss fyllt 14. Dom mot kvinnan: skyddstillsyn och böter. I ett annat fall är det en kvinna som har upprepade samlag med en 11-årig pojke medan hennes man tittar på. Både kvinnan och mannen döms, men kvinnan får ett mildare straff än mannen. (prova att byta kön på förövarna i dom här fallen. Vad tycker ni då om domstolarnas bedömning?)

Jag tror, precis som Mia, att det här orsakas av att vi ser kvinnor dels som goda och dels som "oansvariga". Ungefär som barn. Att vuxna kvinnor kan vara elaka och att dom dessutom kan begå brott pga sexuella skäl känns för många främmande. Jag tror också att det blir särskilt knepigt när kvinnors sexualbrott riktar sig mot pojkar. För pojkar är ju av manligt kön, och då finns någonstans i bakhuvudet att män är förövare, män är aktiva när det gäller sexualitet, män är ansvariga. Så då blir det en dubbel tankevurpa med inte bara den "oansvariga" kvinnan utan också den "ansvariga" pojken (trots alltså att kvinnan är vuxen och pojken är ett barn).
---
A-ekonomi i SVT berättade att idag har Handelshögskolan utnämnt en kvinna till hedersdoktor. Det är den första kvinnan som dom utser till hedersdoktor. Reportern avslutar reportaget med "det innebär att det tog 49 år innan Handelshögskolan hittade någon kvinna som dom ansåg vara värdig utnämningen". Man behöver inte vara journalistprofessor för att förstå att det där är en snäsig, kritisk kommentar från den statliga fria televisionen mot Handelshögskolan.
---
Häromdagen hörde jag på radio om en ny FN-rapport om slavarbetare i världen. På radion (SR) så sa dom bara att rapporten visade att det finns 12 miljoner slavarbetare i världen, och att en majoritet av dessa är kvinnor. Jaha. När så tidningarna berättade om den här rapporten dagen efter så stod det att 56% av slavarna är kvinnor och barn. Och barn. Rent statistiskt så är 75% av en normalbefolkning kvinnor och barn (alltså alla av kvinnligt kön och alla under 18 år). Män är alltså kraftigt överrepresenterade när det gäller världens slavar. Ändå rapporterar SR om rapporten med att de flesta slavarna är kvinnor.

OM det skulle vara så att män vore i majoritet bland världens slavar så tror jag inte media sagt "si och så många är slavar varav de flesta är män". Utan då hade man nog sagt "si och så många är slavar varav x miljoner är kvinnor".

Undrar förresten om man i antalet slavar (12 miljoner) räknat med män som gör värnplikten? Jag tror inte det. Men varför inte? OM många länder hade haft en lag som sa att alla 18-åriga kvinnor under ett års tid måste jobba som hushållerskor med obefintlig lön så tror jag nog dom hade räknats som slavarbetare.
---
Jag läste om varför FN tvekar att kalla det som sker i Darfur-provinsen i Sudan för folkmord (jag läste om det på internet, men det har tydligen berättats i Kristdemokraternas partitidning. Jag reserverar mig för att det kan vara fel). Anledningen sägs vara att det bara är män som massakreras i Darfur. Det är i alla fall män som är huvudmål för massakrerna. Eftersom kvinnor och barn undantas från massakrerna så vill man inte kalla det folkmord (det är ju inte ett helt folk som mördas, bara det folkets män). Hm... Undrar om FN tvekat lika mycket med att använda ordet folkmord om bara kvinnorna och barnen slaktats och männen låtits leva?

Läste senaste numret av Kommunalarbetaren (nr 10/2005). Ett reportage på tre och en halv sida ("Hög andel kvinnor i riksdagen räcker inte") handlar om Berit Ås, som är den som först formulerade dom s.k. härskarteknikerna som män anses använda mot kvinnor för att kontrollera och styra dom. Jag har ju länge pratat om att jag tycker det här är generella tekniker som alla kan använda mot människor som dom vill ha makt över. I reportaget finns en liten faktaruta om dom fem härskarteknikerna (osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning, påförande av skuld och skam) och i den lilla rutan står det, hör och häpna, "De [härskarteknikerna] används för att ignorera, förlöjliga eller förbise kvinnors (och andras) åsikter.". Ha! Såg ni!? Den där parantesen, menar jag. Härskarteknikerna används för att förlöjliga kvinnors (och andras) åsikter. (och andras)! Äntligen någon som skriver att härskarteknikerna kan användas mot män också!

I tidningen finns också en artikel (nästan helsida) med rubriken 22 miljoner till höjda kvinnolöner. Det berättas om Malmö kommun som satsat 22 miljoner extra på att höja lönen för skolmåltidsbiträden. Okej, jag bor inte i Malmö, men jag har jobbat som skolmåltidsbiträde, så jag hoppas att det här är en positiv nyhet för alla män som jobbar som skolmåltidsbiträden. Jag hoppas och tror att dom också får ta del av kvinnopengarna.
---
Kollar på en dokumentär i TV3 om entreprenörer som startat eget företag. Dom berättar om en kille som startat ett pappersåtervinningsföretag i Nepal. Papper från soptippar tas tillvara och återvinns. Hans företag är startat i slumkvarteren och har gett anställning (med en timlön på ca 2 kr) till "kvinnor, barn och kastlösa". Varför säger dom så? Lät det inte lika bra att säga "kvinnor, barn och män"? Skulle hans hjältegloria inte lysa lika tydligt då?
---
För någon vecka sedan läste jag en notis i Aftonbladet om att italienska Högsta Domstolen hade dömt en man att betala skadestånd till sin fru. Mannen hade nämligen gift sig när han var impotent, men inte berättat om sin impotens för frun. Därmed hade han, enligt domstolen, "berövat kvinnan hennes rätt att bilda familj". Man undrar ju om män har samma rättighet. Undrar om en man som gifter sig med en kvinna som inte kan få barn har rätt till skadestånd? Eller om kvinnan helt enkelt inte vill ha sex med honom, kan han då stämma henne för att hon "berövar honom hans rätt att bilda familj"?

Nu i våras så bildade Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog ett feministiskt nätverk som hon kallar Feministas. Det är ett politiskt obundet nätverk, men man får inte vara medlem i något annat parti än Socialdemokraterna om man vill vara medlem i nätverket. Nätverket har inga egna åsikter utan är bara ett nätverk. Man går med i nätverket genom att skriva ett inlägg på deras debattforum (krävs ingen annan registrering än att du bara registrerar ett användarnamn) eller att du går med i deras mailinglista. Nätverket har nästan 100 medlemmar enligt deras egna uppgifter. Eller som dom skriver på sin webbsida: "Feministas är ingen fast organisation med en gatuadress och ett växelnummer, utan ett nätverk bestående av människor från hela Sverige som vill föra den feministiska diskussionen. Vår ursprungliga mailinglista blev en så stor succe så att många lämnade den.". Dom är så populära att många lämnat organisationen. Det var inte illa. Då förstår man ju verkligen hur populära dom måste vara... Skämt åsido. Feministas blev omtalat för några veckor sedan när det gjordes en aktion mot, eller en blockad av, en porrklubb i Stockholm. Tre män som varit på klubben (har inte riktigt fått klart för mig om dom jobbade där eller om dom var gäster) blev misshandlade av aktivisterna. Hur som helst så skedde aktionen av medlemmar i feministas, och skedde i feministas namn, men Marita Ulvskog tog bestämt avstånd från den efteråt. Och, som sagt, feministas är bara ett nätverk så dom har ingen egen vilja. Strikt taget kan ingenting över huvud taget ske i feministas namn.

Efter den här aktionen så greps ett tjugotal aktivister, de flesta av dem tjejer i 17-20-års åldern. En kille intervjuades i Aftonbladet några dagar efter och han sa några tänkvärda saker. Han sa att våldet bara var självförsvar. Porren ansåg han vara våld mot kvinnor, så våldet mot dom som står för porren är alltså ett slags självförsvar. Ruskigt resonemang, men intressant. Dessutom förklarade han varför aktivisterna hade tagit med sig tillhyggen till blockaden i form av kulpåsar med stenkulor i, som användes för att slå mot dom på klubben. Kulpåsarna hade dom haft med sig för att dom skulle spela kula... Det var väl gulligt? Ett tjugotal ungdomar som kämpar för alla människors rättigheter, lika värde och jämställdhet träffas för att spela kula. Och sedan slutar det med att dom i rent självförsvar känner sig tvingade till att slåss... Så kan det gå.

Evin Rubar är en journalist som gjort en dokumentär om ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och radikalfeminismen i Sverige. Dokumentären, som heter Könskriget, visades i två delar i programmet Dokument Inifrån i SVT. Den är mycket kritisk mot kvinnojourernas sätt att bedriva sin verksamhet, och den har väckt ett enormt rabalder i media. Den är polisanmäld och anmäld till Granskningsnämnden 60-talet gånger. Egentligen tycker jag inte det som sägs i dokumentären är särksilt uppseendeväckande. Den berättar om ungefär samma saker som jag skrivit om på den här sidan under något år nu ;) Men det var väldigt bra att det här kom till allmän kännedom i och med att det gjorts tv-dokumentär om det.

Vad har då dokumentären tagit upp? I den första delen av dokumentären berättades om den där flykten som Alexa Wolf och två andra gjorde förra sommaren, då dom tog med sig två unga flickor som var på ett feministiskt sommarläger på en resa genom Sverige och Norge. Jag har berättat om det förr på den här sidan. Feministerna (från tjejjouren Bellas vänner) sa att flickorna var hotade av ett pedofilnätverk (som sades ha förgreningar i toppen av samhället) och att dom var tvungna att fly och gömma sig. Flickorna tvingades att följa med mot sin vilja och de fick inte kontakta någon. Det "var för farligt" att stanna, och det "var för farligt" att kontakta någon, för alla var efter dom. Själva visste inte flickorna vad hotet bestod i eller vem som hotade dom eller varför - det var feministerna som bara beräl;ttade att dom var hotade. Flickorna, som redan var i bräcklig psykisk kondition när dom kom till det feministiska sommarlägret, mådde allt sämre under resans gång. När flykten sent om sider tog slut i Norge så polisanmälde åtminstone en av flickorna feministerna, men utredningen lades ner (utan att flickan förhörts av polisen). Men det här vet ni redan, om ni läst tidigare vad jag skrivit på den här sidan.

Dokumentären i SVT beskrev den här flykten som att den utfördes av några som var ganska... paranoida, får man väl säga (det där är mina ord). Den berättade också att allt det här skedde med hjälp av kvinnojourer, men också en person som är anställd som expert av regeringen. Hon jobbar på näringsdepartementet (som har hand om jämställdhetsfrågorna) och är expert på kvinnohandel- och traffickingfrågor. Hon heter Gunilla Ekberg, och har ibland skymtat i media också. Evin, som gjorde reportaget för SVT, intervjuade henne och frågade varför hon hjälpt till med den här flykten. Det ville inte Gunilla svara på och det syntes tydligt att hon var besvärad, men när Evin fortsatte att ställa frågor så sa Gunilla "du, du gör en annan kvinna mycket illa nu". Hon ville alltså inte ha fler frågor och vädjade till Evin att hon inte skulle göra en annan kvinna illa genom att ställa frågorna... Gee... Vad skulle Evin tänka? "Jag är en granskande journalist som är en skandal på spåret, men jag tänker inte fortsätta luska i det för det är en makthavare av samma kön som jag som tycker det är obehagligt att svara på frågor"? Är man konspirationsteoretiker som tror på hemliga nätverk så kan man ju börja undra om det finns något hemligt kvinnligt sådant. Om Gunilla verkligen trodde att det skulle funka med "gör inte en annan kvinna illa" så kanske det är något som funkat förr. Det är lite som "gör inte en ordensbroder illa". Och det kanske är så det där pedofilnätverket som ingen lyckats upptäcka fungerar?

Hursomhelst. Efter intervjun med Gunilla, som inte blev mycket till intervju eftersom hon inte svarade på frågor, så följdes Evin till hissen. Då passar Gunilla på att säga till Evin att hon inte ska vänta sig att få någon hjälp av en kvinnojour ifall hon blir misshandlad av en man. "Så går det om man sviker", säger hon. VAD sviker hon, undrar jag.

Efter dokumentären har jämställdhetsminister Jens Orback sagt att han fortfarande har fullt förtroende för Gunilla Ekberg, och han tänker inte vidta några åtgärder mot henne. Han säger att det beror på att hennes uttalanden inte har något med hennes jobb att göra.

Dokumentären fortsätter med att berätta att ROKS och regeringen ser mäns våld mot kvinnor som ett könsmaktsproblem. Våldet beror på mäns strukturella överordning och kvinnors strukturella underordning i samhället. Det gör ju att individuella förklaringar om våldet blir tabu inom ROKS och inom regeringen. Och det i sin tur leder till att alla förklaringsmodeller och behandlingsmetoder där man försöker hjälpa den man som slår att sluta slå är helt avskrivna. Dokumentären tar upp exempel från Norge, där man med straff och behandling riktar in sig på dom män som slår och där man har nått mycket goda resultat. Jag vet också att det finns mansjourer i Sverige, bland annat i min hemstad Gävle, som arbetat med män som slår och som har mycket fina resultat på att dom har fått männen att sluta slå. Om man däremot förklarar att männens våld mot kvinnor beror på samhällsstrukturer så är det ju naturligtvis meningslöst att försöka få männen att sluta slå. Dom slår för att dom är män, inte för att dom har något problem.

Vi får också veta om professor Eva Lundgrens forskning i den här dokumentären. Hon är en professor i sociologi i Uppsala, och det var hon som skrev Slagen Dam, som jag berättat om tidigare (den som säger att 46% av alla kvinnor blivit slagna). Eva Lundgrens ställning som mentor och guru för feministsverige är mycket stark. Hon intervjuas, och berättar om varför män slår kvinnor. I princip går det ut på att mannen anser sig som man ha rätt att göra det, och han gör det för att visa sin makt. Kvinnorna är så förtryckta att dom inte inser att det är fel, utan hon ser det som "normalt" att bli slagen. (Eva Lundgren är den som beskrivit det som kallas för normaliseringsprocessen, där misshandlade kvinnor grad för grad kommer att tycka att det är normalt att bli slagen). En annan professor intervjuas (kommer inte ihåg vad hon hette) som sa att hon aldrig mött någon kvinna som tycker det är "normalt" att bli slagen. Kvinnorna förstår att det är fel. Dom accepterar det inte. Vi får i dokumentären se två kvinnor som vid olika tillfällen varit gift med samme man, och som misshandlat dem bägge. Ingen av dessa kvinnor accepterade att mannen slog dom, och dom ville gärna ha hjälp med att få honom att sluta slå. De beskrev att han hade svårt att kontrollera sin ilska, men att han var snäll i övrigt. När en av kvinnorna övertalat mannen att söka hjälp för att sluta slå så fanns det på den ort dom bodde ingen hjälp. Och tacka tusan för det - när vi har en regering som anser att män slår kvinnor pga en samhällelig könsmaktsordning, hur ska då en man kunna söka hjälp för det? "Hej, jag ingår i en strukturell könsmaktsordning där män är överordnade kvinnor i samhället, och därför slår jag min fru. Kan ni hjälpa mig sluta med att ingå i könsmaktsordningen?". Funkar så klart inte.

ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt gör i den andra delen av dokumentären ett uttalande som redan nu efter några dagar känns som att det kommer att bli en klassiker. Hon intervjuas av Evin Rubar, som hänvisar till en recension i ROKS tidning Kvinnotryck av det s.k. SCUM-manifestet (som jag tidigare berättat om på den här sidan), där tidningen hyllar manifestet. Manifestet innehåller massvis med hatpropaganda och uppmaningar till våld mot män. Så säger Evin ungefär att det står ju i er tidning att män är djur (från SCUM). Så frågar hon Ireen: 'står du för det?' Och Ireen svarar: 'Ja, män är djur. Det står jag för. Tycker inte du det?' Personligen tror jag att det här blir något som Ireen tvingas avgå för, men egentligen är det inte så uppseendeväckande som man kan tro. Naturligtvis är påståendet att män är djur något alldeles oerhört, men jag måste till Ireens försvar säga att det handlar om en positiv recension av en bok där det står att män är djur. Jag tror inte Ireen spontant skulle säga att män är djur. Inte inför kamera i alla fall. Däremot tror jag att uttalandet att män är djur faktiskt speglar den syn som finns på män i dagens ROKS och i den feminism som finns bl.a. i regeringen. För mig känns inte uttalandet som något avslöjande, utan mer som en bekräftelse. Nu var det Ireen von Wachenfeldt som man den här gången lyckades filma när hon eventuellt "luras" att uttala att män är djur, men vill man ha den typen av uttalanden från henne eller andra ledande feminister tror jag inte det är svårt att få. Ni som läst på min sida vet ju att det tillhör vardagligheterna att feminister uttrycker sig... ska vi säga... "nedsättande"? om män.

(det var ju många tidningar som skrev positiva recensioner av SCUM-manifestet. Vad jag vet var det ingen feminist eller någon annan som sa "men ursäkta, det här är ju helt korkat". Jag har inte läst hela SCUM-manifestet, men det finns i två exemplar på biblioteket i Gävle (där jag bor) så jag borde väl ta och läsa igenom det)

En annan sak från dokumentären:
Man får se en intervju med två unga tjejer som gått en utbildning i kvinnojourskunskap. Efter den utbildningen undviker dom att umgås med män. Anledningen är att det inte finns någon man som står fri från förtrycket av kvinnor. En kvinna som håller i den här utbildningen intervjuas och hon säger att det kan finnas enstaka män som inte utövar våld mot kvinnor, men i princip så våldtar varenda man kvinnor.

Jag tycker den här dokumentären var bra för att den kritiskt granskar kvinnojourernas ideologiska program. Det har gullats länge nu med kvinnojourerna. Ingen kan stå emot när dom säger att dom hjälper utsatta kvinnor. Problemet är deras ideologiska sida, att dom är feminister och vill få alla, allt från regeringen till dom hjälpsökande kvinnorna, att tro att problemet är könsmaktsordningen. Det var otroligt härligt att få se en sådan attack på uppfattningen om könsmaktsordningen. Att det finns paranoida och elaka feminister visste jag redan, och det var bra att någon för det första visade det på tv; många tror att feminister är så bra och så snälla så. Och för det andra att dom visade att den här råa feminismen inte är något som några enskilda extremister tror på utan faktiskt är grunden för hela feminismen och jämställdhetspolitiken i Sverige; och med tanke på att jämställdhetspolitiken ska genomsyra alla andra politikområden så har den så otroligt stor betydelse. Alla feminister kallar inte män för djur. Det är inte heller alla som säger att i princip alla män våldtar kvinnor. Sådant är extremt. Men en tro på den s.k. könsmaktsordningen är något som jag tror alla feminister delar. Jag förstår inte hur man skulle kunna vara feminist och inte tro på att det finns en manlig överordning och en kvinnlig underordning. Det som är nödvändigt för att kalla sig feminist är tillräckligt för att vara radikal feminist. Eller som Lars Jalmert, mansforskare, säger i Norrländska Socialdemokraten 050526: "- Somliga anser att samhällets maktordning består av klass eller etnicitet. En radikalfeminist anser att det är könsmaktsordningen som är samhällets tyngsta maktordning. Därför är jag radikalfeminist. Begrepp som extremfeminist finns inte. Antingen ser en person att det finns en över- och underordning eller så ser hon det inte. Det går inte att vara mer eller mindre feminist." Eller som Margareta Winberg skriver i Expressen 050523 angående den här dokumentären: "Det som framställs som ”extremfeminism” är inget annat än traditionell feminism som utgår från alla människors lika värde och finns inskriven i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948."

Att SVT inte kritiskt granskat feminismen tidigare är såklart en skandal och tjänstefel av journalisterna, men jag tror kanske att det här var början på något nytt. En period där man får kritisera feminismen. Enligt Evin Rubar var det besvärligt att göra dokumentären för det var så få makthavare som ville uttala sig. Men nu när bollen sats i rullning kanske det går lättare att få dom att ställa upp.

Än så länge handlar debatten efter det här programmet mycket om det rent journalistiska. Har Evin Rubar använt schyssta metoder när hon filmat? Stämmer allt i dokumentären? Just det här uttalandet att män är djur som Ireen von Wachenfeldt gjorde har också kritiserats av många andra feminister. Hedervärt, även om de flesta verkar ta avstånd från det pga "uttalanden som detta skadar feminismen". Inte lika mycket prat om att män faktiskt inte är djur. Men, men. Hittills har jag inte hört någon feminist som gått ut och tagit avstånd från synen med en könsmaktsordning, och att det är den som skulle ligga bakom våldet mot kvinnor, våldtäkter, incest osv. Skulle bli mycket förvånad om någon feminist tog avstånd från det.

Gudrun Schyman har också skrivit en artikel om att det här med könsmaktsperspektivet inte är något som ROKS eller feministerna kommit dragandes med (nej, hon använder inte dom orden), utan det är faktiskt så att Sveriges regering skrivit på en FN-deklaration från mitten av nittiotalet där det står att mäns våld mot kvinnor beror på könsmaktsordningen. Så könsmaktsordningen är ett etablerat synsätt. På sätt och vis har Gudrun lite rätt i det där. Har Sveriges regering skrivit på att våldet mot kvinnor beror på könsmaktsordningen så måste ju regeringen också arbeta utifrån det perspektivet. Att då gå ut och kritisera dagens feminister för att dom har ett könsmaktsperspektiv som regeringen delar, är ju kanske lite meningslöst.

Margareta Winberg skriver också om detta i sin artikel i Expressen 050523: "Till detta vill jag lägga att Sverige inte är ensamt om att se på jämställdhet ur ett könsmaktsperspektiv. Redan den 23 februari 1994 var frågan uppe på FN:s bord i New York. Vid kvinnokonferensen i Peking ett år senare blev det världssamfundets globala hållning. FN:s alla länder förband sig att arbeta med denna analys som grund. Den svenska regeringen var alltså i gott sällskap!" Oavsett om det här med könsmaktsperspektivet är rätt eller fel, så har regeringen skrivit under på att det är rätt, så då är det som det är. Tydligen. Och om könsmaktsperspektivet som Sveriges regering har är fel så är vi i alla fall i gott sällskap för alla andra länder har också det perspektivet. Det låter ju väldigt betryggande... Fast det kan ju inte vara så att regeringen skrivit under på något som är fel och sedan i all framtid hålla fast vid det bara för att de en gång har gått med på det! Man måste ju kunna vara lite pragmatisk och säga "ok, vi hade fel, vi river det här dokumentet". Eller går inte det!?

Intressant att SVT och andra media kan visa tiotusentals feministpositiva inslag och program utan att det blir några nämnvärda reaktioner. Och när SVT till slut visar ett feministkritiskt program så blir det ett j-la liv, helt enkelt. Det "rasas", det anmäls, det är helt enkelt ett j-la liv om det här programmet.
---
Idag kommer nyheten om att regeringen förmodligen ska ändra högskoleförordningen så att det i en lång rad utbildningar (t.ex. lärare, läkare, psykologer, socionomer) ska bli ett krav på att för att få en examen så ska man ha fått utbildning i mäns våld mot kvinnor och att våldet beror på en könsmaktsordning i samhället.
---
Läste idag en artikel i Aftonbladet som är skriven av två rådmän (alltså domare). Dom berättar att det numera är obligatoriskt för nyutnämnda rådmän att gå en kurs i mäns våld mot kvinnor, där dom få lära sig att våldet beror på en samhällelig könsmaktsstruktur. "Vi har fått lära oss att mannen är förtryckare och kvinnan offer, vilket bland annat framgår av att båtar har kvinnonamn medan de styrs av män och av att enbart sedlar med låga valörer tillåts bära kvinnoporträtt. Till yttermera visso bevisade Lars Jalmert [kursledaren] sin egen tes genom att förvägra auditoriet, huvudsakligen kvinnor, rätten att få säga emot." Ha. ha! Dom raljerade lite där, men jag tyckte det var kul... Dom börjar sin artikel så här: "”Det är värderingarna inom rättsväsendet som måste förändras.” Så brukar det låta när man i medierna såväl som bland folk i gemen förfasar sig över hur få brottsanmälningar avseende kvinnomisshandel och sexualbrott som leder till fällande dom.
Nu tycks Domstolsverket ha sällat sig till den högljudda skara som anser att domarna tänker fel." Lite längre ner: "Vi har i våra tidigare yrkesroller som advokat, målsägandebiträde och åklagare inte upplevt att problemet skulle vara domarens värderingar. Däremot har vi gång efter annan fått se åtalet rasa samman därför att det vid denna typ av brott helt avgörande bevismedlet, den utsatta kvinnans egen berättelse, inte längre funnits att tillgå.
Hon har ångrat sig, hon minns inte längre eller så påstår hon helt frankt att alltihop bara var lögn." Och i slutet av artikeln: "Men lika lite som kommunisterna befriade arbetarna kommer feministerna att befria kvinnorna. Det lär vi få klara själva. Och vad staten bör ge domarna är inte färdiga åsiktspaket att pressa in verkligheten i utan verktyg för ett bättre dömande: resurser som gör det möjligt att avgöra målen snabbare, tid till eftertanke och ifrågasättande, utbildning i bevisvärdering och utsageanalys etc." Helt rätt. Jag tror inte domstolarnas friande domar när det gäller åtal för kvinnomisshandel eller sexualbrott beror på domstolarnas bristande kunskaper om könsmaktsordningen i samhället. Domstolarna kan såklart bli bättre än vad dom är idag, men inte genom att utbilda dom i könsmaktsteori. Jag tror till och med det kan vara farligt för rättssäkerheten. Till exempel: ni har kanske sett Uppdrag gransknings (SVT) granskning av en dom mot två män som dömts för sexbrott mot barn. Om hälften av det som påstods i programmet är rätt så är det helt uppenbart att domen är felaktig. Programmets granskning ledde också till att domen togs upp i Högsta domstolen och männen frikändes till slut helt. Jag kommer ihåg en formulering som dom i tv-programmet gav exempel på i domen, och det gällde den barnbordell som skulle finnas i Stockholm. Stockholmspolisen hade letat efter bordellen, men inte hittat den, och dom sa att om den funnits så hade dom hittat den. Domstolen ser då ingen anledning till att tvivla på uppgiften att barnbordellen finns, utan dom skriver i domen "det är allmänt känt att sådana bordeller finns". Allmänt känt att sådana bordeller finns... smaka på det. Det är inte allmänt känt att det finns sådana bordeller, men jag skulle nog tro att har man gått den obligatoriska feministkursen för domare så har man nog fått lära sig att sådana bordeller är vanliga och ett led i mäns förtryck av kvinnor (eller nåt).

Lars Jalmert intervjuades i Norrländska Socialdemokraten 050526 (jag citerade honom lite från den intervjun i texten ovan). Han sa fler intressanta saker i den intervjun. För det första tar han avstånd från Ireen von Wachenfeldts uttalande om att män är djur. "- Att som Roks ordförande säga att män är djur är något som aldrig kan sägas. Det var jättedumt, dumt, dumt, sa Lars Jalmert. Lars Jalmert förklarade varför sådana uttalanden strider mot feminismens grundidé - att alla människor har lika värde.
- Principen bör vara att betona likheterna mellan könen i stället för olikheterna. Att betona olikheter mellan människor leder till konflikter, sa han.". Principen bör vara att betona likheterna? Ja, men herregud, det feminister sysslar med är väl raka motsatsen!? Män är si, kvinnor är så... Män är sämre, kvinnor är bättre... Män förtrycker, kvinnor är offer... Klart som f-n det leder till konflikter! Det här är j-ligt irriterande med feminism. Först kan feminismen vara konfliktinriktad och betona olikheterna mellan könen, och sedan när någon blir arg på feminismen så är försvaret "men feminismen är för allas lika värde och betonar att alla är lika". Vilket makalöst skitsnack. Det är så att jag nästan blir upprörd på riktigt av det här. Antingen så betonar man olikheterna och står för det, eller så betonar man likheterna och står för det. Det här glidandet att först säga en sak och sedan när det passar säga något helt annat... grrr...

Åter till artikeln om Jalmert: "Han konstaterade att könsmaktsordningen innebär att män har makt över kvinnor.
- Det räcker med att ge ett exempel. Män har högre lön än kvinnor för lika arbete, sa han. Jalmert påpekade att de som har privilegier inte ser sina privilegier.". Det har han rätt i - den där högre lönen har jag inte sett av. Ibland kanske det är synd att inte feministerna har rätt, för lite högre lön vore ju alltid trevligt. Men det känns betryggande att veta att jag faktiskt ändå har högre lön, även om jag själv inte vet om det. *satir*.

Jalmert igen: "- Feminism är en rörelse som strävar efter demokrati. Ibland när jag blir trött på de som säger sig vara antifeminister så säger jag: Så då är du antidemokrat, då.". Men snälla nån...

Nu ska ni få se den klassiska feministiska beskrivningen av parförhållanden: "Lars Jalmert beskrev könsmaktsordningens olika ansikten. Han menade att de flesta parförhållanden har en obalans i makt när de inleds.

En maktobalans som justeras när förhållandet fortgår och mannen är villig att skapa maktbalans.
- Om mannen inte är villig att ändra maktbalansen så går kvinnan. Eller så vill hon gå och mannen hindrar henne genom att utöva fysiskt våld mot henne.
Lars Jalmert förkastade argumenten om att män som misshandlar eller våldtar gör det för att de känner vanmakt.
-Män som slår gör det för att de anser att de har rätt att ha makt över kvinnor, sa han."

Män och kvinnor har en obalans i makt när dom går in i ett förhållande. Ni kan gissa vem som påstås ha mest makt. Sedan "måste" mannen ge ifrån sig makt, och om han inte gör det så vill kvinnan lämna förhållandet, och då slår mannen för att visa sin makt. Mannen anser sig "ha rätt" till att göra det för han anser sig "ha rätt" till att ha makt över kvinnan, eftersom han då i egenskap av man är samhälleligt överordnad... Gee... Och tänk på att det faktiskt finns väldigt många människor som tror att den här modellen stämmer, och att det är den här förklaringsmodellen som ligger till grund för hela samhällets arbete mot våld mot kvinnor. Som sagt: gee...
---
I Norge införs en kvoteringslag om att det ska finnas minst 40% kvinnor i företagsstyrelser. Idag finns det runt 15% kvinnor i norska företagens styrelser (ungefär samma siffror som gäller i Sverige). Lagen införs i Norge från och med 15 augusti, och då har företagen fram till 15 augusti 2007 på sig att rätta till siffrorna. Företag som inte lyckas kommer att tvångsupplösas.

Jag såg reprisen av Sommardebatt (SVT) idag där Petra Östergren och Lars Ohly debatterade våld mot kvinnor. Båda är feminister, men Petra har en mycket mer pragmatisk inställning. Hon vill verkligen diskutera för att veta, medan Ohly är precis som feminister brukar vara, nämligen fullständigt förblindad av sin ideologi. Ohly menade att mäns våld mot kvinnor beror på en könsmaktsordning, där kvinnor är underordnade männen och att det gör att män anser sig ha rätt att slå kvinnor. Petra invände att det finns undersökningar som visar att våld inom samkönade relationer är lika vanligt som inom heterosexuella relationer, och hon nämnde också att det finns många kvinnor som utsätter sin man för terror (hennes ord). Dessutom, sa hon, så borde ju våldet mot kvinnor minska i takt med att samhället blir allt mer jämställt, men att det inte gör det. Hon föreslog att man mer skulle leta psykologiska förklaringsmodeller till våldet istället för att använda samhälleliga förklaringar. Fantastiskt klokt resonerat av Petra, enligt mig.

Ohly kunde dock tänka sig att man skulle kunna rikta hjälpinsatser till dom män som slår så att dom slutar slå. Men villkoret var att insatserna hade ett tydligt könsmaktsperspektiv och gick ut på att få mannen att inse sin roll som överordnad.

De kommenterade också det nyligen sända programmet Könskriget, där ROKS framställs som extrema (ni vet, "män är djur"). Ohly sa att man inte ska lita för mycket på programmet, och att det inte speglade ROKS åsikter. Petra, som varit aktiv inom ROKS, men blivit utfryst sedan hon börjat ifrågasätta ROKS "sanningar", sa att programmet antagligen bara visade toppen av isberget och att det finns mycket mer avslöjanden att göra. Det tror jag hon har alldeles rätt i. Med tanke på de extrema uttalanden som läcker ut från ROKS genom deras tidning Kvinnotryck, så skulle jag inte bli förvånad om det finns ännu mer skit under ytan. Tänk om någon kunde göra ett reportage om ROKS och använda dold kamera... Petra föreslog i alla fall att ROKS skulle börja redovisa hur mycket av dom bidrag dom får som går till praktisk kvinnojoursverksamhet och hur mycket som går till ideologisk propaganda.

Tänk om alla feminister vore som Petra, dvs. villiga att tänka själva. (appropå ingenting: jag skulle jättegärna höra Petra Östergren som sommarpratare i radion)

Två saker till från den här intervjun med Petra och Ohly: Ohly sa att han trodde att anledningen till att det nu under den senaste tiden kommit kritik mot feminismen tyder på att feminismen är på väg att lyckas förändra samhället och att därför motståndet från dom som inte vill förändra samhället växer.

Det är väl patriarkatet som gör motstånd, kan jag tänka. Männen som är rädda att förlora sina privilegier knorrar. När folk säger att feminismen har fel så tolkas det av feministerna som att dom själva har rätt. Läskigt.

Det andra som Ohly sa var att ROKS gör ett fantastiskt arbete (när dom hjälper utsatta kvinnor). Det är många som i efterdyningarna av det ROKS-kritiska programmet i SVT sagt att ROKS i sak gör ett fantastiskt arbete. Också jag tänker så, att det är ROKS ideologi som det är fel på, men att i sak gör dom storartade saker. Hjälpa utsatta kvinnor - kan det bli mer behjärtansvärt? Men egentligen, finns det någon som vet om ROKS gör ett storartat jobb för utsatta kvinnor? Har det gjorts någon undersökning på det? Jag tänker mig att en kvinnojour ska hjälpa utsatta kvinnor praktiskt med allt ifrån boende till kontakter med advokater och sjukvård. Dessutom ska dom trösta och stötta och göra så att när kvinnan sedan lämnar jouren så kan hon gå vidare i livet med en tro på framtiden. Görs det några studier på om jourerna verkligen lyckas hjälpa kvinnorna på ett bra sätt? Jag kan tänka mig att en kvinna som kommer till en jour och får reda på att anledningen till att hon blivit slagen är att män är överordnade i samhället knappast kommer att bli hjälpt av det.

Förresten läste jag för ett par veckor sedan ett reportage i Gefle Dagblad om kvinnojouren i Gävle. Dom intervjuade kvinnorna sa att dom egentligen inte gillade att det var en manlig reporter som besökte dom, men att det gick bra eftersom dom hade förvarnat kvinnorna som bodde på jouren att det skulle komma en man dit så att dom hade kunnat springa och gömma sig. När kvinnor känner sig tvungna att springa och gömma sig för att det kommer en manlig reporter så har väl något gått snett? ROKS kämpar ju för att jourerna ska vara en "mansfri zon" (som dom kallar det för) utan manliga anställda, men borde det inte vara så att det vore bra om dessa utsatta kvinnor ändå fick träffa normala män som är varma, omtänksamma och förstående? Vore inte det bättre än om dom får höra att "alla män är som din förra man" (nej, jag vet inte om dom säger så, utan det var lite fördomsfullt av mig kanske). Det kanske är en risk för att jourerna skapar en bitterhet, ilska och rädsla som är obefogad. För det är ju i längden ohållbart att gå omkring och helt undvika män och vara rädd för män. Eller?

(ponera att man skulle öppna en rasistisk jour som tar emot personer som blivit misshandlade av invandrare. Inga invandrare får jobba där, och det som lärs ut är att den invandrare som misshandlat personen var någon slags representant för alla invandrare och att det inte berodde på några individuella orsaker hos just den invandraren.)

Jag tror att kvinnojourerna är till stor hjälp för utsatta kvinnor - kanske inte alla jourer och kanske inte för alla utsatta kvinnor - men jag vet inte om det är så. Jag menar, vi kan ju säga att sjukvården gör ett bra jobb eftersom dom räddar folk till livet, men att okritiskt säga att sjukvården gör ett fantastiskt jobb utan att veta hur det egentligen ligger till vore dumt. Det kanske går att göra ett ännu bättre jobb.

Som avslutning så kan jag säga att jag tycker det vore bättre om kvinnojourerna skulle organiseras av kommunen. Idag drivs jourerna av kvinnor som brinner för sin ideologi och jourerna drivs på ideologisk basis. Istället för ett ideologiskt engagemang skulle jag vilja att jourerna leddes av människor med kunskap om människor i kris. Ut med feministerna, in med psykologerna, kan man säga.

ÄNTLIGEN! Idag fattade riksdagen beslut om att förbjuda könsdiskriminering! Från och med första juli så är det slut med skiten. Företag får efter det inte könsdiskriminera sina kunder (undantaget försäkringsbolagen som får fortsätta). Arbetsförmedlingen får inte heller könsdiskriminera arbetssökande. Det här är en sak som jag kämpat för så länge jag haft den här webbsidan. En mycket, mycket glädjande dag.

Så här skriver regeringen i den proposition som nu alltså gått igenom i riksdagen:

”Förslagen innebär att skyddet mot könsdiskriminering i svensk lagstiftning stärks så att det i princip kommer i nivå med skyddet mot diskriminering som har samband med diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning.”

Det blir alltså lika förbjudet att diskriminera pga kön som att diskriminera pga hudfärg.

Lite längre ner i propositionen förklarar dom vad det går ut på:

”I 2003 års lag om förbud mot diskriminering föreslås att kön läggs till som skyddad diskrimineringsgrund i de diskrimineringsförbud som avser arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning, medlemskap m.m. i arbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer, tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder, socialförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen.”

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, fackföreningar, företag, A-kassan osv. förbjuds att könsdiskriminera.

Jag hajade till när jag insåg att man förbjudit diskriminering från Försäkringskassan. Men barnbidragen då? Ska dom bli könsneutrala nu? Som det är idag går dom ju per automatik till mamman. Efter lite googlande kan jag konstatera att där har regeringen gjort ett undantag. Den här lagen bygger på ett förslag som Diskrimineringskommittén lagt fram. På socialförsäkringsområdet föreslog dom undantag för änkepensionerna. Dom ska få fortsätta vara könsdiskriminerande. Men i regeringens proposition som skickades ut på remiss till massa olika instanser så hade regeringen lagt till att det skulle vara undantag för hustrutillägg vid bostadsbidrag (har inte den minsta aning om vad det är), och för... *trumvirvel*... barnbidraget! Ingen av remissinstanserna var negativa till det, men enligt Riksförsäkringsverket (remissinstans) är dock nuvarande regler om utbetalning av barnbidrag indirekt könsdiskriminerande mot män.

Jag såg igår på SVT24 en intervju med en kvinna från något som jag tror heter Women's Research Institute. Hon hade undersökt hur många kvinnor som finns i styrelser och i företagstoppen i svenska företag. Undersökningen sker mot bakgrunden av att regeringen förmodligen kommer att införa något slags krav på hur många kvinnor som ska sitta i företagsstyrelser. Regeringen har ju hotat med lagstiftning om inte företagen själva ser till att få in kvinnor i styrelsen, och det har lett till en ökning av antalet kvinnor, men frågan är om ökningstakten är tillräcklig för att regeringen ska låta bli att lagstifta. Den här kvinnan som intervjuades i tv sa några saker som är tänkvärda. Bland annat berättade hon att i takt med att antalet kvinnor i styrelserna långsamt stiger, så sjunker antalet kvinnor i företagens ledningsgrupper (alltså den grupp med VD och de högsta cheferna som styr företagets dagliga arbete). Det verkar som att företagen för över kvinnor från ledningsgrupperna till styrelserna, eller iaf väljer att placera kvinnor som skulle platsa både i ledningen och i styrelsen i styrelsen. Hon tror att det kan vara politikernas krav på fler kvinnor i styrelsen som styr det här. Otroligt intressant! Politikernas krav på kvinnorepresentation är ju fokuserat på styrelsen, likaså när andra ska bedöma hur "jämställt" ett företag är; det är antalet kvinnor i styrelsen som man oftast tittar på. Klart som tusan att företagen kommer att fylla på med kvinnor i styrelsen och då försvinner det kvinnor från andra viktiga positioner i företagen. Är det så lyckat? En annan sak som hon som intervjuas säger är att det skulle behövas 350 kvinnor för att nå jämställda styrelser (jag vet inte om hon menar att könsfördelningen då ska vara 50-50, eller 40-60 eller möjligen 25-75 (det är dom siffror som nämnts i samband med kvoteringshotet)) och hon säger att det helt enkelt inte finns så många kvinnor som lever upp till dom krav som idag ställs på en styrelseledamot. För kravet idag på en person som ska sitta i en företagsstyrelse i ett börsbolag är oftast att personen tidigare ska ha varit VD i något börsbolag. Om man då skulle införa en kvoteringslag så skulle det innebära att man måste sänka kraven. Nu tror inte jag att man måste ha varit VD för att över huvud taget klara jobbet som styrelseledamot, men jag tycker det är skämmigt om man måste sänka kraven för att kunna få in kvinnor. Jag tror inte företagen skulle vara så nöjda med det. Naturligtvis kan man tänka ett steg längre - nämligen att då ska vi v&auuml;l få in fler kvinnor som VD:ar då. Tja, regeringen kan ju hota med kvotering till VD-posterna... och sedan får vi vänta några år så att dessa kvinnor får tjäna klart på VD-posten för att sedan ta plats i styrelsen. Hur som helst, man måste i alla fall vara på det klara med att kvoteringshot och eventuell faktisk kvotering inte är så enkelt som det verkar. Det leder till förändringar på många sätt i företagen, och det kanske inte alltid är så önskvärda förändringar. Det som JämO Claes Borgström sa någon gång, nämligen "det är mycket enkelt - vill vi ha 40% kvinnor i styrelsen så är det bara att säga att det ska vara 40% kvinnor i styrelsen", är en förenkling.

Karin Svensson Smith (mp) skriver en artikel i Aftonbladet med rubriken Bilen är männens mest dödliga vapen. Citat: "Mer än dubbelt så många kvinnor dödas varje år av män i trafiken som genom avsiktligt våld. Bilen är männens mest dödliga vapen.
  Det finns en uppenbar skillnad mellan det man vanligtvis definierar som mäns våld mot kvinnor och mäns dödande av kvinnor i trafiken - uppsåtet. De flesta som kör på ett sådant sätt att de vållar dödsolyckor har ju ingen avsikt att döda.
  Men de bakomliggande orsakerna är de samma. Kvinnor dör därför att vissa män beter sig på ett oacceptabelt sätt. Trafikens kultur är skapad av män och för män." Min fundering: vadå att de bakomliggande orsakerna är desamma? Den feministiska "sanningen" om mäns våld mot kvinnor är ju att det beror på en bristande jämställdhet i samhället, en könsmaktsstruktur. Så att de flesta som dör i trafiken är män beror på en könsmaktsstruktur där männen har makten? Låter lite långsökt. Annars är just uppsåtsfrågan ganska intressant. Enligt feministisk teori slår ju män ihjäl kvinnor för att de är män och vill befästa en könsmaktsstruktur. Det är det som är uppsåtet. Det finns inget individuellt uppsåt. Mannen är en representant för den manliga struktur han ingår i. Är inte uppsåtet då exakt lika i trafiken? Det finns inget individuellt uppsåt, men bara genom att mannen är en man så finns uppsåtet att härska, förtrycka osv. Män kör ihjäl kvinnor för att befästa sin manliga överhöghet, ungefär. Låter ju som en fullkomligt vansinnig teori. Artikeln slutar med: "Den kvinnliga trafikdöden är en hittills osynlig del av mäns strukturella våld mot kvinnor och det är hög tid att ta detta våld för vad det är." Hm...

Något jag väntat länge på är en starkare koppling mellan miljörörelsen och feminismen. Ibland, men inte så ofta som man skulle kunna tro, så går dom hand i hand och gör kopplingen mellan miljöförstörande verksamhet och män. Varför inte konstatera att det är män som kör bil mest och att bilarna förstör miljön och säga att männen förstör miljön? Eller att industrierna förstör miljön och det är mest män som jobbar i industrierna och mest män som äger aktierna i industriföretag. Alltså: män förstör miljön. Hey, feminister! Ni tänker väl inte missa den här möjligheten att skuldbelägga män?
---
Hörde ett inslag som sändes igår i Studio Ett i P1 som handlade om feministiskt självförsvar som undervisas i skolorna i Umeå. En politiker i Umeå intervjuas och säger att det är viktigt att flickorna får kunskap om att anledningen till att de utsätts för våld är att det finns en könsmaktsstruktur i samhället. Hon tycker att det kan vara bra om även killarna får gå på feministiskt självförsvar, men då ska de få lära sig att se sin roll i det patriarkala förtrycket så att de kan undvika att bli förövare. Finns det ingen som tycker att självförsvar för killar kanske borde innehålla annat än att lära sig att inte slå tjejer... som t.ex. att lära sig att försvara sig mot andra killar som slår? Eller varför inte lära killarna att inte slåss över huvud taget (alltså inte slå killar heller)?
---
Aktuellts 18-sändning avslutar med att puffa för ett inslag i senare aktuelltsändningar. Det handlar om Rwanda, där det "efter folkmordet som skedde där på 90-talet är kvinnorna som bygger upp landet". En kvinna som står och hackar i en jordhög visas. Eftersom Rwandas befolkning efter folkmordet består till 70% av kvinnor så vore det väl själva fan om inte kvinnorna byggde upp landet.

Aftonbladet skriver återigen om den medicinska diskrimineringen mot kvinnor som dom vill få oss tro att den finns. "Vanlig medicin farlig för kvinnor. Värktabletter minskar risken för hjärtinfarkt hos män. För kvinnor är det precis tvärtom.", är rubrik och ingress. Om man läser hela texten får man klart för sig att det handlar om att värktabletter minskar risken för män att få hjärtinfarkt. Risken för stroke påverkas inte. Hos kvinnor minskar värktabletterna risken för stroke, men risken för hjärtinfarkt påverkas inte. När man läser rubriken om att medicinen är farlig för kvinnor, och det här i ingressen om att risken inte minskar för hjärtinfarkt utan tvärtom, så tror jag många som inte läser artikeln får en helt felaktig bild av vad det handlar om.

Hatbrotten mot homosexuella ökar, visar en undersökning. RFSL, som är en organisation som tar tillvara homosexuellas rättigheter, har en brottsofferjour dit homosexuella som utsatts för brott kan ringa för att få hjälp. Nu har bidragen till jouren dragits in. Socialstyrelsen är den myndighet som har ansvar för frågan. "- Vi ger bidrag till organisationer som verkar inom områdena missbruk, våld mot kvinnor och utsatta barn. RFSL:s brottsofferjour hjälper ju även män och därför uppfyller de inte kraven", säger en person på Socialstyrelsen (från city.se). Helt rätt. Har man krav på sig att bara hjälpa kvinnor så ska man f-n inte hålla på att stödja någon verksamhet som hjälper män också. Det kan låta hårt från min sida, men jag tycker faktiskt inte att man kan slänga ur sig, som regeringen och alla andra verkar göra, att kvinnor är prioriterade i alla möjliga sammanhang, och sedan tro att det inte får några konsekvenser. Det klart det får konsekvenser. Det måste ju få konsekvenser, annars är det ju lika bra att vara tyst (om syftet BARA är att få män att känna sig kränkta och åsidosatta så vore det nästan ännu värre). Nä, det får konsekvenser och det var väl det här man ville.
---
I USA har det på senare tid avslöjats många fall där kvinnliga lärare har haft sex med manliga elever. Expressen skriver 050719 om ett fall i Florida där en 24-årig kvinna haft sex med en 14-årig elev flera gånger. Hon och eleven hade börjat flörta med varandra under lektionerna. Sedan inledde de en sexuell relation. Hennes advokat säger att arbetsförhållandena på skolan var hemska och gjort kvinnan sjuk av psykisk stress. "- Att placera en attraktiv ung kvinna i en sådan helveteshåla, det är som att lägga ett stycke rått kött framför hungriga lejon, säger han.". Tror ni Expressen använt samma ordval om det gällt en manlig lärare och en kvinnlig elev? Dom flörtade med varandra... dom inledde en sexuell relation... Och sedan hennes advokats kommentar, om att skolan var oansvarig genom att lägga ett rått stycke kött framför hungriga lejon...

Aftonbladet låter dagen efter (050720) en expert kommentera den här senaste tiden av avslöjanden av kvinnliga lärare som haft sex med manliga elever. Rubrik och ingress: Experten: De är som pedofiler Förhållanden mellan lärarinnor och elever är omvänd pedofili. Det säger Aftonbladets relationsexpert psykologen Eva Rusz. Artikeln inleds: "Hon kallar den sexuella dragningen mellan en lärare och en elev för 'en osannolikt dålig lyckträff'. De kvinnliga lärarna är känslomässigt svältfödda, nedtryckta av sina makar, och vill utöva makt över någon i en lägre position." Dom är SOM pedofiler? Dom ÄR inte pedofiler? Och vad är "omvänd pedofili"? Och uttrycket osannolikt dålig lyckträff känns inte helt bekvämt för mig att använda i det här sammanhanget. Och sedan kommer den klassiska förklaringsmodellen till varför kvinnor begår brott: det är hennes man som trycker ner henne och som gör så att hon begår brott. (kan man säga att det är hennes man som är den verkliga boven?)

Tillägg skrivet 050928: idag kom en dom mot en 20-årig kvinna som döms för att ha haft samlag med tre pojkar i 12-14-års åldern. Hon döms till ett års fängelse för sexuellt utnyttjande (vad hände med brottsrubriceringen våldtäkt mot barn som infördes 1:a april?). Kvinnans man döms för anstiftan till sexuellt utnyttjande (hur ofta ser man den brottsrubriceringen?) till ett års fängelse. Han har uppmuntrat/övertalat kvinnan att begå övergreppen samt tittat på när de haft samlag. En 14-årig pojke får 10 000 kronor i skadestånd. En 12-årig pojke får inget skadestånd sedan hans mamma berättat att pojken inte tycks ha mått dåligt av samlagen eller känt sig kränkt av kvinnan. Det gjorde att inget skadestånd dömdes ut (hur ofta hör ni domstolar neka 12-åriga flickor skadestånd för att hon inte verkat må dåligt av samlaget med en vuxen man?). Den tredje pojken hade över huvud taget inte begärt skadestånd. (dom i Svea hovrätt idag, återberättad från artikel i Aftonbladet 050928)

Arbetarbladet har idag en artikel med rubriken Livet pågår i könskodade rum. Den handlar om en konstnärlig utställning som pågår kombinerat med en akademisk antologi som nyss kommit ut som handlar om könskodade rum. Så här börjar artikeln: "Ett gäng killar hänger på ett torg. Några undersköterskor väntar på bussen hem utanför sjukhuset. Så är torget manligt könskodat och hållplatsen kvinnligt könskodad. Könskodade rum handlar det alltså om. Och precis sådär enkelt är det. Och så svårt!" Vi får väl anta att det handlar om kvinnliga undersköterskor vid busshållplatsen... Jaha, är det så enkelt? Män går på torg och kvinnor står vid busshållplatser. Och så svårt? Hm... Lite senare: "Där [på konstutställningen] finns till exempel fotografier från gångtunneln till Öster, mord-tunneln, den läskiga, som förvandlats till catwalk för vitklädda modeller.

Så laddas rummet, i detta fall tunneln, om. Byter kanske könskod, blir nåt annat än den läskiga tunneln som få kvinnor vågar gå i när det blivit mörkt." Den läskiga mordtunneln som kvinnor inte vågar gå i är den tunnel där det skedde ett uppmärksammat mord för några år sedan. Jag tror att jag har skrivit om det på den här sidan, till och med. Det var en 16-årig tjej som högg ihjäl en äldre handikappad man med massor av knivhugg. Artikeln igen: "Carina Listerborn är doktor i arkitektur på Lunds universitet och hon presenterar antologin.
- Platsers könskodining kan förändras. Men de påverkar oss hela tiden.
En av texterna i boken handlar till exempel om varuhus.
- Varuhusen var en viktig plats för kvinnorna, där kunde de röra sig i offentligheten. det var en kvinnlig tillflyktsort. Och så är det i viss mån fortfarande, även om kunderna inte lika självklart är bara kvinnor längre." Förr var det flest kvinnor som gick i varuhus. Nu är det jämnare könsfördelning. Har varuhusens könskodning ändrats? Har varuhusen ändrats, eller är det möjligen samhället som ändrats så att det t.ex. finns färre hemmafruar nu och att våra shoppingvanor därför ändrats? Att säga att varuhus är kvinnligt könskodade för att flest kvinnor handlar känns snudd på simpelt. Men kanske är det som dom sa, det är precis så enkelt. Jag fortsätter direkt från artikeln: "I ett köpcentrum kan man se skillnader på butikerna som riktar sig till män och de som riktar sig till kvinnorna, menar hon. Det handlar inte bara om utbud utan om sånt som belysning och skyltning. Alltså - könskodat." Kvinnor vill ju ha rosa, fluff och mycket belysning. Män vill ha blått och tuffa grejor. Det vet vi ju. Könskodning. Artikeln igen: "En del av antoligin handlar också om rumslig mariginalisering, om att platser kan exkludera.
- Som kvinnors rädsla för att röra sig i staden på natten. Kvinnor utvecklar olika strategier, man undviker platser, man bär vapen, man rör sig på ett visst sätt och så vidare. Alltså - könskodat." Könskodat är alltså någon slags statistisk könsskillnad. Kvinnor är rädda, män är inte rädda, typ. Det är tydligen könskodning. Det här med könskodning verkar vara så enkelt att jag inte fattar det riktigt. Artikeln: "Det handlar också om vilka som bestämmer, vilka som utformar rummen, vilka som har möjligheten att bygga. Professor Tora Friberg (från CKS på Linköpings universitet), som också medverkar i boken och på konferensen, har ställt de frågorna, funderat på om det är kvinnor eller män, vilka kvinnor eller män det är.
- Och mycket av bebyggelsen som finns i dag kan man se som ett patriarkat i sten och betong, den har kommit till i en tid när könsrollerna var annorlunda. Men den går att ändra, säger hon.
Det går att könskoda om!
- Kvinnor gör anspråk på att ta kontroll över det offentliga rummet." Patriarkat är ju ett intressant ord att slänga in i alla möjliga sammanhang. Betonghus som bevis på patriarkatet? Vem vet. Och det går att könskoda om. Hur? Genom att fler kvinnor går i tunnlar och på torg, och genom att färre kvinnor åker buss, antar jag. Det handlade också om vilka som bestämmer, vilka som utformar rummen, vilka som har möjligheten att bygga... så idag är det män som bygger tunnlar och torg, och kvinnor som bygger busshållplatser och varuhus... Förr var det män som byggde betonghus, men nu när könsrollerna är annorlunda så... Tyvärr, jag kan inte riktigt fatta vad som menas i artikeln! Artikeln: "Och det handlar inte bara om torg och pampiga myndighetsplatser, menar hon, utan det handlar om de platser i det offentliga rummet där livet faktiskt pågår.
- Jag fick frågan från Riksantikvarieämbetet om vad som skulle kunna ses som kvinnornas plats, som nåt att bevara till eftervärlden. Jag svarade att det är daghemmen, de är en symbol för dagens förvärvsarbetande kvinnor. Men varken daghemmen eller busshållplatserna visas upp i turisthandböckerna, även om det är där vi har det verkliga livet." Busshållplatser i turistbroschyrerna istället för pampiga hus och torg? Kanske. Det lockar väl en massa kvinnliga turister, kan jag tänka. Kvinnor gillar ju busshållplatser. Och rosa fluff. Och inte betong. Och inte torg och inte tunnlar och inte varuhus så mycket längre. Lite gillade dom varuhus. Och daghemmen gillar dom såklart! Det fattar man ju nästan direkt, att kvinnor gillar daghem. Dom gillar ju barn, så daghem... naturligtvis. En turistbroschyr för kvinnor i rosa fluff med bilder på busshållplatser och daghem, det vore grejor det.

PS Ta inte mina kommentarer i det här inlägget på allt för stort allvar. DS
---
Jag hör ett program i P1 som handlar om en svensk tjejgrupp som gör brasiliansk musik med en feministisk inriktning. Det är musik som stammar från Brasiliens favelas, alltså slumområden. Man får höra ett litet smakprov av musiken. Nu har jag lite svårt att förstå brasiliansk dialekt (det är alltså en typ av portugisiska), men det handlar om en tjej som är sur på sin kille för att han hånglat med en lambada-brud (jag vet inte vad som menas med lambada-brud men eftersom jag har fördomar så har jag ändå en uppfattning) och så spöar hon honom. Jag reserverar mig för förståelsen av texten. Men ponera att det är som jag uppfattade det. Tänk skillnaden! När feminister skriver en text om hur en tjej spöar sin kille för att han hånglat med en annan tjej så anses det lite kaxigt på ett positivt sätt. Visst fattar jag att det finns många texter om hur killar spöar sina tjejer för att dom hånglat med någon annan kille, men det tror jag inte Sveriges Radio skulle göra något inslag om annat än att det är hemskt. Killar som spöar otrogna tjejer anses sexistiskt och hemskt. Tjejer som spöar otrogna killar anses feministiskt och coolt. Men våld mot otrogna partner borde inte anses vara coolt. Inte ens om det sker i feminismens namn.

I gårdagens Gefle Dagblad finns en notis om att en kvinna nu misstänks för försök till grov misshandel. Det som hänt, enligt notisen, var att hennes sambo ville byta tv-kanal, men det ville inte hon och då hade hon börjat slå sönder möbler. Hon bet också sambon i armen så att det blev hål i tröjan. Sedan tog hon fram en sax och började klippa sönder saker, och när sambon försökte stoppa henne hade hon försökt hugga honom i magen med saxen. Polisen skulle nu kalla kvinnan till förhör.

Min poäng är inte att berätta om att en kvinna varit elak mot en man, utan vad polisen gör. Anhåller henne? Nej, dom ska kalla henne till förhör. Jag tror polisen agerat annorlunda om det varit han som försökt hugga henne. Läste igår (tror det var på SvD.se) om polisens mål för hur snabbt dom ska klara av utredningar. När det gäller våldsbrott mot kvinnor och barn som sker av en känd gärningsman så ska minst 70% av fallen vara färdigutredda inom två månader. Polisen lyckas just nu klara tvåmånadersgränsen i ca 55% av fallen (tror det var 54% för barn och 59% för kvinnor). Grejen är den att för män som utsatts för brott så finns inte samma mål. Vore det inte bättre att ha samma regler för alla som utsätts för våldsbrott av någon närstående? Jag kan acceptera att polisen prioriterar att utreda våldsbrott av just den här typen framför andra fall. Men just könsindelningen är osmaklig. En man som blir utsatt för våld av sin sambo kan vara lika utsatt som en kvinna som blir det. Att behandla människor som är i samma situation på samma sätt borde vara en självklarhet. För er som tycker det är bra att man behandlar vuxna offer olika utifrån kön, skulle ni tycka det vore lika rimligt att behandla barn olika utifrån kön? Så att pojkar behandlades annorlunda än flickor. Det vore väl lika logiskt? Nej, usch och fy och blä säger jag för dom här reglerna.
---
Från det ena till det andra: för ett par veckor sedan var det en kvinna som ringde in till RingP1 i radio och klagade på att när orkaner och oväder namnges "så är det alltid bara kvinnonamn". Det kanske handlar om att man hör det man vill höra, för det är nämligen så att vartannat oväder får mansnamn och vartannat kvinnonamn.
---
Häromdagen berättade man på lokala nyheterna i SVT om resultatet av den årliga undersökning som görs bland Gävles högstadieelever om hur dom mår och hur dom trivs med livet och skolan. 49% av flickorna mår ibland dåligt, är temat för reportaget. Dom nämner med en mening att för pojkarna så är siffran 44%. Visst är 49% mer än 44%, men är det en så signifikant skillnad att man ska tolka det som att flickorna mår dåligt, istället för att högstadieeleverna mår dåligt? Hade dom omvända siffrorna lett till reportage om att pojkarna mår dåligt och att flickorna nämnts i förbifarten?

Jag upplever det som så att när man ska prata om psykisk ohälsa bland barn och unga så är det oftast flickor man pratar om. Det är om hur flickor skär sig och om hur flickor har ätstörningar. Projektet Flicka har ni väl inte glömt? Helt subjektivt från min sida, men jag tycker jag ofta hör så här i radio och tv: "nu ska vi prata om psykisk ohälsa bland unga, och idag ska vi uppmärksamma ett fenomen som det sällan talas om, nämligen flickor som skär sig själva. Flickors problem osynliggörs ofta, och bla bla". Jag tycker vi oftast pratar om flickors problem, och jag tycker pojkars problem osynliggörs. När hörde du senast en paneldebatt om unga pojkars psykiska ohälsa eller om varför 8 av 10 unga som begår självmord är pojkar?

Idag dömdes en 21-årig kvinna för mord på sin pojkvän. Straffet? Livstid? Nej. 10 års fängelse. Som vanligt när det gäller kvinnor som döms för mord så blev det inte livstid. En annan grej i samma kategori, men som egentligen är svårare att kommentera, är att idag kom domen mot den amerikanska kvinna som synts på bilder när hon bland annat håller irakiska fångar i koppel. Straffet: 3 års fängelse. Hennes make som tagit bilderna fick sitt straff häromdagen. Straffet: 10 års fängelse. Mysko skillnad i straff.
---
På biblioteket i Borlänge finns en konstutställning som orsakar rabalder. Det är oljemålningar av nakna kvinnor. Bilderna är inte direkt fotorealistiska utan det är... "konst" (antar jag). Hursomhelst. Utställningen har fått kritik för att vara pornografisk och kvinnofientlig. Vad annat var att vänta? Det verkar vara omöjligt att på något sätt visa nakna kvinnor utan att få kritik för att det är porr och kvinnofientligt.
---
Sitter och kollar lite på Etiska Rådet mot Könsdiskriminerande reklams, ERK, webbsida (www.etiskaradet.org). Det är dom som kan fälla företag ifall dom har könsdiskriminerande reklam, och fällningarna samlas i uttalanden på ERK:s webbsida. Jag letar efter fällningar där rådet slagit fast att reklamen varit könsdiskriminerande mot män. Hittar inte mycket. Tidningen Tara har kommit nära. Dom hade en reklamkampanj med dom här formuleringarna: "Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag en kladd.", "Vad kvinnor än tar sig för, måste de göra det dubbelt så bra som männen för att anses hälften så dugliga. Lyckligtvis är det inte särskilt svårt.", "Alla män är på jakt efter idealkvinnan – efter bröllopet". ERK fällde. Motivering: "Även om citaten naturligtvis vart för sig kan ses som humoristiska och medvetet överdrivna uttalanden blir det samlade intrycket att kampanjen befäster en otidsenlig syn på förhållandet mellan könen och mäns och kvinnors syn på varandra. Kampanjen är därmed kränkande mot såväl kvinnor som män i allmänhet och annonsen strider därför mot ICC:s grundregler för reklam." Reklamen var kränkande mot kvinnor och män. Undrar hur kränkta kvinnor känner sig av dom där citaten i reklamen.
---
Ett par några-veckor-gamla händelser:

- TCO gick ut och varnade för att friåret, där en löntagare kan få vara ledig i upp till ett år samtidigt som en arbetslös får "låna" den friårslediges jobb, är en kvinnofälla. Varför kvinnofälla? Kvinno- för att det är flest kvinnor som är friårslediga, och -fälla för att det visar sig att dom som är friårslediga tappar i löneutveckling och karriär. Precis som föräldralediga gör... Här inför man en reform som låter personer vara lediga från jobbet, så lockas flest kvinnor av det, och då är reformen en kvinnofälla. Kanske läge att avskaffa friåret för kvinnor tyckte om det för mycket?

Nästa grej:

- Partisekreteraren i Vänsterpartiet, Pernilla Zetreus, meddelade häromsistones att hon inte kommer att ställa upp för en ny period på posten. Kommunistledare Ohly sa då att han utgick från att hon skulle efterträdas av en kvinna. Eftersom Vänsterpartiet är ett feministiskt parti så tyckte han att om partiledaren är en man så måste dom två näst högsta posterna i partiet innehas av kvinnor. När partiledaren hette Gudrun så hette partisekreteraren Pernilla. Var det då någon som sa att eftersom partiledaren är en kvinna så måste dom två övriga i partitoppen vara män?

Hyresgästföreningen där jag bor har satt upp lappar i trappuppgångarna om aktiviteter som dom erbjuder. Aktiviteterna är: vävstuga, keramik, korgmålning, syjunta och snickerboa. Snickerboa är dock endast för kvinnor. Hm...

I Rapport så berättas att det kommer att komma ett förslag om att halvera antalet som mönstrar för värnplikt. Idag mönstrar ju i princip alla män, men enligt förslaget så ska ett webbtest avgöra vilka som är lämpliga för mönstring. Jag antar att det blir en skyldighet för män och en rättighet för kvinnor att göra lämplighetstestet. Intressant nog är Pliktverket, som sysslar med mönstringen, tveksamma. Dom hävdar bland annat att idén med att den allmänna värnplikten ska ge en folkförankring riskerar att gå förlorad. Det där med att den allmänna värnplikten ger folkförankring är lite märkligt med tanke på att vi har haft drygt hundra år av manlig värnplikt. Det är liksom ingen som har sagt "men hmm... få se nu... om bara 50% av befolkningen mönstrar, kan man då tala om att allmänna värnplikten är optimal ur folkförankringssynpunkt?". Men nu, när man föreslår en halvering av antalet mönstrande från 100% av männen till 50% av männen, då är man orolig för att folkförankringen kommer att gå förlorad.
---
Rätt man på rätt plats är ofta en kvinna, eller vad man nu säger. Jag tänker på den senaste tidens uppmärksammade utnämningar av män som skett till höga poster. Idag föreslog George Bush att en man ska bli ny medlem av amerikanska högsta domstolen. Hans tidigare kandidat, en kvinna, avstod från att fullfölja kandidaturen. Det var snudd på komiskt när den tidigare kvinnliga kandidaten fick ett positivt bemötande av vissa för att hon var kvinna. Alltså bara för att hon var kvinna. Problemet med henne var att hon inte tidigare hade arbetat som domare och ingen visste var hon stod i viktiga frågor som t.ex. rätten till abort. Men det faktum att hon var kvinna räckte tydligen för att övertyga vissa om hennes lämplighet. Men nu verkar det bli en man istället, och hur är det nu? Jo, Bush får kritik för att han utser "ännu en vit man" till en hög post (jag hörde om det här på tv tidigare idag. Kanske Aktuellt kl. 18.00).

Grej nummer två i ämnet är den nye riksbankschefen som utsågs för några veckor sedan. Kommer faktiskt inte ihåg just nu vad han heter. Men alla experter verkade överrens om att han var ett bra val och ingen har någon annan kritik mot honom... annat än att han just är man.

Grej tre handlar faktiskt om en kvinna. Nyligen utsågs Angela Merkel till regeringschef i Tyskland. Jag hörde ett radioinslag i Studio 1 i P1 om det här när det precis var klarlagt att det var hon som skulle få bilda regering. Hon i studion i Studio1 frågade då reportern i Tyskland "men vad säger tyskarna om att det är en kvinna som blir regeringschef?". Reportern svarade ungefär "det är ingen som har sagt något om det". Ha, ha! Vilket härligt svar. Könsfixerade svenskar "måste" naturligtvis undra om hur tyska folket egentligen reagerar på att deras regeringschef är kvinna. Och så blir svaret bara att tyskarna inte bryr sig. Klockrent.

Håll med om att vi är lite könsfixerade. Könet på personer är extremt viktigt i Sverige. Personer kan vara bra och kompetenta, men har personen verkligen rätt kön? Jag tror att i andra länder är man fixerade vid andra faktorer, såsom klan, släkt, kast, social klass, hudfärg, etnisk eller religiös tillhörighet till exempel. Personen kan vara helrätt, men kommer personen verkligen från rätt klan? Klanmixen måste vara rätt, och personens klantillhörighet och vad det har för betydelse måste alltid granskas, analyseras och påtalas. Typ. I Sverige har vi snöat in på könsgrejen istället. Vi har väl alla våra demoner, I guess.

Tillägg skrivet 051102: Socialdemokraterna har partistämma just nu. Socialdemokraterna i Göteborg är nu besvikna eftersom det inte blev någon från Göteborg i Socialdemokraternas Verkställande Utskott (VU). Göteborgssossarna hade fått order om att utsé en man som kandidat, eftersom könsfördelningen i VU ska vara jämn. Ändå utsåg dom en kvinna eftersom dom tyckte att hon var mest lämplig. Följden blev att det inte blir några göteborgare i VU. Så kan det gå.
---
Kollar på ett program i TV3 som heter Under Cover. Två tjejer, 16 och 17 år gamla, går runt bland krogarna i Stockholm och filmar med dold kamera om dom kommer in. Krogarna har 20- eller 23-årsgräns. Av 8 testade krogar så kommer dom in på 5. Låt mig gissa att om två killar i samma ålder gjort samma test så skulle dom inte ha kommit in på lika många krogar.
---
Häromdagen så anmäldes Göteborgs kommun till JämO av en 14-årig kille. Göteborg har börjat erbjuda ungdomar mellan 13 och 18 år ett aktivitetskort, som dom får köpa och som kan ge dom rabatter och gratis prova-på-tillfällen på olika fritidsaktiviteter. Dom som köper kortet får också en tub med hudkräm. Den lilla haken är att kortet bara gäller för tjejer. Motiveringen till det är att pojkar redan är så aktiva.

Jag tycker så här: okej, pojkar är mer aktiva än flickor. Men alla pojkar är inte aktiva. Det här kortet vänder sig till dom som vill prova-på olika aktiviteter. Vad skulle det göra för skada om en inaktiv pojke också fick möjlighet att köpa kortet? Är det inte värre att en inaktiv pojke inte får köpa kortet för att han är pojke? Jag inser att om inaktiva pojkar också får köpa kortet så utjämnas inte könsfördelningen lika effektivt när det gäller aktiva/inaktiva. Jag vet att ojämn könsfördelning ses som ett tecken på ojämställdhet, men snälla: kan man inte se genom fingrarna här? En inaktiv pojke som vill ha fritidskortet för att kunna aktivera sig är, med dagens sätt att se det, ett hot mot jämställdheten (för om han skulle aktivera sig så skulle han göra könsstatistiken ÄNNU mer ojämn). Ur samhällelig synpunkt så tror jag att det är sämre att neka en inaktiv kille att aktivera sig för att han har fel kön än att tillåta honom aktivera sig trots att han har fel kön.

JämO säger i en kommentar i GöteborgsPosten 051026: "- Det är inte ett helt klockrent ärende, för lagen tillåter lite alternativ prissättning, alltså ett så kallat skäligt undantag I det här fallet antar jag att Göteborgs kommun vill främja unga flickors fritidsaktiviteter därför att de ofta inte har samma tillgång till lokaler i idrottssammanhang. Men de är sådana här saker vi måste utreda, vad som egentligen är tillåtet". Eftersom syftet är att öka jämställdheten så tror jag diskrimineringen kommer att anses vara ok. Kommunen diskriminerar - staten bryr sig inte, kan man sammanfaatta ärendet. Någonting säger mig att den 14-årige killen i Göteborg kommer att gilla min webbsida...