Jämställdhetsminister Mona Sahlin skriver idag en debattartikel i Dagens Nyheter med rubriken Sexistisk reklam kan förbjudas i lag. Hon inleder med att visa de feministiska musklerna: "Det är med stor tillförsikt jag har tagit mig an uppdraget som jämställdhetsminister. Sedan jag var jämställdhetsminister förra gången, 1994-1995, har mycket hänt. Samhällsdebatten talar numera inte bara om jämställdhet mellan könen utan utgår i allt högre grad från en feministisk analys". Kommentar: "...utgår i allt högre grad från en feministisk analys". Jo, det vill jag lova. Jag kommer osökt att tänka på Vänsterpartiets motion Från jämställdhet till feminism. Mona fortsätter: "Mitt parti, socialdemokraterna, har blivit feministiskt och erkänner därmed existensen av det genussystem som innebär att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Det är en nödvändig samhällsanalys som innebär att vi bättre kan ta itu med orättvisorna mellan könen. För att kunna bekämpa könsorättvisor måste man först erkänna de strukturer som gör att könsorättvisorna uppstår". Kommentar: det är det gamla vanliga resonemanget: 'för att bekämpa könsorättvisorna måste vi först erkänna att dom finns' *duh*. Lägg märke till orden erkänner existensen, nödvändig samhällsanalys, erkänna strukturer; ur retorisk synpunkt är det ganska smart att säga att man erkänner existensen av ett problem och att den lösning man har på problemet är nödvändig. Den som inte håller med om det övriga hon säger kommer därför att framstå som någon som förnekar ett problem som faktiskt existerar och som inte är beredd att göra det som är nödvändigt. Nästa gång du hör en feminist som säger att hon/han erkänner existensen av ett genussystem som förtrycker kvinnor, så kan du ju tänka på att det är ett retoriskt sätt att uttrycka att hon/han anser att det finns ett genussystem som förtrycker kvinnor.

Åter till Monas artikel. "Regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor utgår från insikten att våldet är den grövsta konsekvensen av den patriarkala samhällsstruktur som överordnar män och underordnar kvinnor.

En av förutsättningarna för att komma till rätta med våldet mot kvinnor är att män erkänner sitt ansvar för den rådande samhälls- och könsmaktsordningen". Kommentar: nu var hon där och tullade på dom retoriska orden igen; "utgår från insikten att...". Fall inte för frestelsen att tro att det är någon insikt hon har och som du eventuellt saknar. Hon uttrycker en åsikt punkt slut. Eller möjligen att hon har en insikt i den feministiska teorin. Lite längre ner i Monas artikel: "När män konfronteras med våldet mot kvinnor, vare sig det gäller misshandel, våldtäkt eller prostitution, slår de ofta ifrån sig: 'Titta inte på mig! Det är inte jag som slår!' Det förhållningssättet till mäns våld mot kvinnor är föga konstruktivt. Våld mot kvinnor är inte kvinnornas eget ansvar. Det är ett samhällsproblem som beror på vårt samhälles patriarkala samhällsstruktur, mäns överordning och kvinnors underordning, och som därmed är allas ansvar. Män måste liksom kvinnor erkänna och reagera mot våld mot kvinnor som förekommer i deras omgivning". Kommentar: jag tycker det här blir vanligare och vanligare i feministiska artiklar, nämligen det här att män måste erkänna. Att säga att man själv inte förtrycker kvinnor anses bara vara ett sätt att slingra sig, och man måste erkänna. Jag tycker att det nästan får en religiös överton: du måste erkänna dina synder för att kunna få syndernas förlåtelse. Det spelar heller ingen roll om du begått någon synd eller inte, men eftersom människan per definition är syndig genom arvssynden så måste du erkänna. Jag får också någon konstig tanke på att det liknar hur det kan vara efter en kommunistisk revolution där markägarna och kapitalisterna måste paradera genom gatorna och erkänna sina synder och be om förlåtelse för att de tillhör förtryckarna (oavsett vad de faktiskt har gjort, men de blir utpekade som förtryckare i den kommunistiska strukturmodellen av samhället).

Monas artikel igen: "Regeringen arbetar med en nationell handlingsplan mot prostitution och handel med människor, särskilt kvinnor och barn". Kommentar: prostituerade män är inte lika intressanta, för dom ingår inte i den feministiska modellen. Att få bort prostitutionen är inte lika viktigt som att få bort kvinnorna från prostitutionen. Det lät som en av mina cyniska analyser, men det var faktiskt inte jag som var cynisk den här gången, utan regeringen.

Mona: "I den allmänna debatten efterfrågas ibland att sexköpslagen utvärderas (i själva verket ifrågasätts). Regeringen ser kontinuerligt över all lagstiftning, men någon utvärdering av sexköpslagen i ifrågasättande syfte kommer det inte att bli: vem skulle få för sig att utvärdera och därmed ifrågasätta lagarna som förbjuder misshandel, rån eller våldtäkter?". Kommentar: nej, Mona kommer inte att tillåta att man ifrågasätter sexköpslagen. Den är ju Feministisk och därför untouchable. Det är också intressant att se hur Mona tolkar kritiken mot sexköpslagen; kritiken ses som att hela lagen ifrågasätts. Med lite mer ödmjukhet skulle Mona kanske förstå att kritiken mer går ut på att lagen är märklig i största allmänhet och att den faktiskt kan leda till problem för dem som den är tänkt att hjälpa, dvs. de prostituerade. Men nu förstår jag att det inte är någon idé att komma med någon sådan kritik, för regeringen kommer inte att lyssna på det örat. Tänk vad härligt det vore om feminismen som teori fungerade som andra vetenskaper, dvs. man tar till sig av nya erfarenheter, lär sig av gamla misstag, ifrågasätter konstant sina tidigare ställningstaganden osv., men icke. Feminismen är en stelbent och dogmatisk teori, och nu när 'hela regeringen är feministisk' ("tjoho") så hamnar teorierna i lagboken. Sedan tramsar Mona lite om att ingen ifrågasätter lagarna om misshandel, rån eller våldtäkter... nä, men dom lagarna är inte skrivna utifrån feministiska teorier heller, är min mest seriösa kommentar på det. Till Monas försvar ska sägas att hon längre ner i artikeln faktiskt skriver att regeringen ska se över sexköpslagen för att se hur den kan reformeras "så att den fungerar ännu bättre", men att lagen har kommit för att stanna.

Mona: "Våldet mot kvinnor har samband med vad jag kallar sexualiseringen av det offentliga rummet. En flod av stereotypa föreställningar om könen når oss dagligen genom medier, reklam, filmer och dataspel. Inte sällan talar de samma språk som pornografin. Kvinnors kroppar används för att marknadsföra varor och tjänster. Kvinnor och flickor objektifieras och sexualiseras. Också män exponeras på ett fördomsfullt sätt. Det ständiga budskapet är att manlighet står för makt och kvinnlighet för underordning och passivitet". Kommentar: hurra! Mona skriver att också män exponeras på ett fördomsfullt sätt! Hon tänker på männen också! "Tack goa pastorn!". Skämt åsido. Lägg märke till att fokus är helt på kvinnorna. När det gäller sexistisk och fördomsfull reklam mot män så är det den "positiva" sexismen (dåligt uttryck, men ni förstår nog vad jag menar) som beskriver män och manlighet = makt, som hon tar upp. Inte mycket till problematiserande vad gäller männen, till exempel att det ju gör att män som saknar makt (dvs. de allra flesta männen) inte kommer att ses som riktiga män (sedan finns det faktiskt ganska mycket annan reklam som inte alls är så smickrande för männen, men det "glömde" Mona att ta upp). Eftersom Mona har fokus på kvinnorna så känns det som att problemet för männen inte är något problem för männen, utan ett problem för kvinnorna. Det lät rörigt, men jag tänker så här: om manlighet förknippas med makt i reklam, så är den negativa konsekvensen den att kvinnor inte ses förknippade med makt. Att män = makt är inte något problem för män utan är ett problem för kvinnor för då blir kvinnor underordnade männen. Hoppas det var begripligt skrivet. Så min känsla är att Mona lite pliktskyldigt nämner att män också blir fördomsfullt exponerade, men att hon gör det bara för att det passar in i beskrivningen av att reklamen gör kvinnor underordnade.

Mona: "Vi behöver större kunskap om konsekvenserna av sexualiseringen av det offentliga rummet. Regeringen kommer att föra en dialog med experter på området, exempelvis forskare, som kan bistå oss med råd och idéer". Kommentar: och var kommer Mona att leta efter sina experter och forskare? Ja, inte kommer hon att höra av sig till mig i alla fall. Nej, hon kommer att leta i den akademiska världen och anlita dom som har läst flest kurser i feminism och dom som har skrivit flest feministiska artiklar. Gissa vilka råd hon kommer att få av dom? Gissa vilka slutsatser hon kommer att dra av råden? Jo, för det första att Problemet är ett problem. För det andra att Problemet tyder på att samhället inte är tillräckligt feministiskt. För det tredje att lösningen är att göra samhället mer feministiskt. Surprise?

Mona slår fast att tiden nu är mogen att börja diskutera ett förbud mot könsdiskriminerande reklam. Jag är, hör och häpna, inte helt emot ett sådant förslag. Redan idag är det förbjudet med reklam som diskriminerar raser, religioner, sexuella läggningar osv. och det verkar inte vara något större problem att kunna efterleva det. Att då förbjuda könsdiskriminerande reklam vore mest som ett tillägg. Självklart har jag vissa farhågor. Den första är vad som kommer att räknas som könsdiskriminerande. Kommer det att räknas som könsdiskriminering om reklam för städmoppar visar en kvinna som moppar ett golv? Kommer reklam för kakmixpulver räknas som könsdiskriminerande om det är en kvinna som står i köket och vispar ihop kakan? Eller om det är en man som gör samma sak, kommer det då att räknas som könsdiskriminering för att det utpekar män som odugliga i köket eftersom de "måste" använda kakmixpulver? Var går gränsen? Blir lagen så känslig att man aldrig kan visa någon människa som gör något som tillhör personens traditionella könsroll så är det en dålig lag.

Min andra farhåga är att lagen blir en feministisk lag, dvs. att den kommer att vara helt inriktad på att förbjuda reklam som är könsdiskriminerande mot kvinnor, men att när det gäller könsdiskriminerande reklam mot män så kommer den att läcka som ett såll. Idag har vi ju ERK, Etiska Rådet mot Könsdiskriminerande reklam, och de deklarerar gång efter annan att männen får tåla lite mer. Tilläggas kan att ERK inte har någon formell makt så ingen reklammakare behöver bry sig om vad de säger. Min slogan: ERK bryr sig inte om männen, så männen ska inte bry sig om ERK. Risken är väl att om vi får en lag som formellt förbjuder könsdiskriminerande reklam så blir det säkert något liknande ERK som ska sitta och bedöma reklamen (kanske med någon innhyrd feministisk expert) och att bedömningen blir ungefär liknande den som ERK gör idag. I sådana fall går vi från ett informellt etiskt råd som öppet diskriminerar män till en formell domstol som... öppet? dolt?... diskriminerar män. Det vore inget vidare. Så att få en formell lag kan vara bra, men behöver inte vara det.

Fler frågetecken: jag undrar om reklam med kvinnor i underkläder kommer att förbjudas. Är det könsdiskriminerande med bilder på kvinnor i underkläder? Eller är det könsdiskriminerande att förbjuda bilder på kvinnor i underkläder? Och vad händer med den öppet könsdiskriminerande reklamen mot män, dvs. den reklam som säger saker som "män ringer dyrare", "hon 18, han 20" osv? Den typen av reklam räknas inte som könsdiskriminerande av ERK, och hur kommer då en lag att se på den reklamen?

Slutligen från Mona: "Jag kommer att göra allt jag kan för att ge kvinnor och män och flickor och pojkar samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter". Kommentar: guu' va fint sagt. Hon kan ju börja med att göra värnpliktslagen könsneutral då. När jag läser Monas ord ler jag åt minnet på hur naiv jag var en gång i tiden. För det fanns en tid när jag trodde på det här. Någonstans i gymnasieåldern och strax efter var jag faktiskt feminist. Jo, du läste rätt. Jag började då se hur illa pojkar behandlas (t.ex. värnplikten) och så fanns det några som kämpade för att pojkar och flickor skulle behandlas lika! Feminismen var ju perfekt! Det tog några år av besvikelse efter besvikelse innan jag insåg att just de som sa att de kämpade för att flickor och pojkar ska behandlas lika var de som struntade mest i hur killar behandlades. Vissa tyckte till och med att det var bra att killar behandlades sämre för då blev ju allt mer jämställt (exempel just när det gäller värnplikten: försvarsminister Leni Björklund som tycker att värnplikten ska vara manlig av jämställdhetsskäl). Så nu när jag hör feminister som säger som Mona, att hon jobbar för att pojkar och flickor ska behandlas lika, så ler jag mest...
---
När jag skrev det där ovan om sexualiseringen av det offentliga rummet och vilka konsekvenser det kan få så kommer jag att tänka på att regeringen har startat ett nytt projekt. Det är årslångt och ska rikta sig till flickor 10-14 år, och gissa vad det fyndiga namnet på projektet är? Jo, FLICKA (visst känns det som att de har tänkt till ordentligt när de kom på det namnet ;-)). Projektet ska verka för att stärka unga flickors självförtroende i en värld där sexualiseringen av det offentliga rummet vänder sig till allt yngre åldrar. Hör och häpna är jag inte emot det här projektet. Det är helt ok. Lite besviken är jag såklart på att projektet inte vänder sig till alla unga som har dåligt självförtroende, men i fablernas värld är det bara flickor som har dåligt självförtroende, medan pojkarna istället lider av för stort självförtroende (så projekt av den här typen som också riktar sig till pojkarna kan innehålla åtgärder för att ta ned pojkarna på jorden, dämpa dem och få dem att få "insikt" om deras roll som förtryckare av flickorna (sedan kan en projektledare stå och slå sig för brösten och säga "jooodå, det här projektet riktar sig till pojkarna också...") (förlåt, jag kunde inte hjälpa att vara lite cynisk idag också)). Men så länge FLICKA inriktar sig på flickor som har dåligt självförtroende så går det ju inte att vara emot projektet. Vem vet, kanske kommer projektet POJKE nästa år som inriktar sig på pojkar med dåligt självförtroende... (trodde jag det? nej).

I både Aktuellt (SVT) och Nyheterna (TV4) visas ett inslag där en man från FN:s World Food Programme i Nordkorea vädjar till omvärlden om mer hjälp. Han säger att FN föder 6,5 miljoner människor i Nordkorea och att maten nu är slut. Så nu får barn, kvinnor och gamla svälta, säger mannen. Tror ni att FN nu bara ger mat till män? Jag har i och för sig hört (i radioprogrammet Freja) att kvinnor drabbas hårdare av svält än vad män gör, men jag tror att i det här fallet så väljer FN att inte nämna att män också svälter för det går inte hem när det handlar om att tigga pengar. Jag tror att kvinnor, barn och gamla är lika prioriterade som män när det gäller humanitärt arbete. Jag har inget bevis, men min känsla är att kvinnor kanske till och med är mer prioriterade än män.
---
Jag hörde idag ett makalöst undantag till det här med att kvinnor och barn, särskilt flickor, utpekas som offer. I den lysande TV-serien Vita huset (The West Wing) så kommenterade Martin Sheen, som spelar USA:s president, ett fiktivt folkmord i en påhittad afrikansk stat med att "män, kvinnor och barn mördas". Och så tillade han: "mest pojkar". Jag höll på att svimma! Inget "även flickor" eller "mest flickor", utan "mest pojkar"! Det fanns inte heller ett spår av att tillägget "mest pojkar" användes för att förminska tragedin! Wow!
---
I en insändare i Gefle Dagblad idag berättar en pappa om sin situation. Han har en sjuårig son som bor varannan vecka hos sig och varannan vecka hos mamman. Pojken är folkbokförd hos mamman (det går inte att ha dubbla folkbokföringsadresser). Hela barnbidraget går till mamman, precis som vanligt, men det som den här pappan var upprörd över var att det var omöjligt att få bostadsbidrag eftersom pojken enligt folkbokföringen inte bor hos honom. Hade pojken varit folkbokförd hos honom hade han fått 600 kronor per månad, och han tyckte att eftersom pojken bor hos honom halva tiden borde han kunna få halva det bostadsbidraget, dvs. 300 kronor per månad. Den här pappan la ingen könsaspekt på det hela, utan konstaterade krasst att mamman får hela barnbidraget och att folkbokföringsföräldern (som oftast är mamman) har möjlighet att få bostadsbidrag och han inte. Jag tror att om det vore omvänt, att om papporna automatiskt fick barnbidraget och att barnen i de allra flesta fall var skrivna hos pappan, och därmed gjorde det omöjligt för mamman att få bostadsbidrag, så skulle det här allmänt ses som ett orättvist system.

Jag tänker på ett annat fall som uppmärksammats mycket i lokala media. Det handlar om en pappa som också haft sitt barn boende hos sig på halvtid, men att det bara är till folkbokföringsföräldern, dvs. mamman, som det går att få skolskjuts. De dagar barnet bor hos honom får han själv fixa skolskjutsen bäst han kan. Den här typen av system är inte direkt könsdiskriminerande men bristen på flexibilitet uppmuntrar knappast papporna att ha barnet boende hos sig halvtid efter en skillsmässa. Egentligen borde halvtidspappor ta strid för att få barnet folkbokfört hemma hos sig, men då får istället mamman problem med bostadsbidrag och skolskjuts. Men å andra sidan får hon hela barnbidraget... Kort sagt tycker jag det är ett orättvist system och som inbjuder till problem och konflikter.

Vänsterpartiets blivande partiledare Lars Ohly höll idag ett tal i riksdagen som handlade om utrikespolitik. Hela talet handlade om kvinnors situation i andra länder. Stenhård råfeminism. Han upprepade Gudrun Schymans ord om att det är samma typ av förtryck i Sverige som i talibanernas Afghanistan*. Han upprepade den lögn som Europarådet kom med i en rapport för något år sedan, dvs. att den vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 15 och 44 år i Europa är mord. Puh! Att dom aldrig lär sig...

*när han säger att det är samma typ av förtryck i Sverige som i talibanernas Afghanistan så gäller det att hålla tungan rätt i mun. Det går inte att säga att motsatsen råder, dvs. att det är samma typ av förtryck i Afghanistan som i Sverige. Det blir liksom inte samma sak. Då förminskar man förtrycket i Afghanistan. Faller det inte honom in att om man säger att det är samma förtryck i Sverige som i Afghanistan så förstorar man förtrycket i Sverige?

Jag vet inte om jag igen orkar tjata om den där uppgiften om att mord är den vanligaste dödsorsaken. Jag har skrivit om den tidigare här på sidan. Men i korthet var det en rapport som Europarådet kom med som hävdade just det där att mord är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 15 och 44 år, och trots att man kunde konstatera att uppgiften var en ren lögn och trots att den är så uppenbart orimlig så har den spridit sig som en farsot över världen. Vi kommer aldrig att bli av med den. Aldrig. Den har använts av FN, av Sida, av Gudrun Schyman, av... många. Att den konstaterats vara en lögn verkar inte spela så stor roll. Den passar så bra in i debatten och är så "klatschig" (ursäkta uttrycket) att den kommer att fortsätta användas. Jag tror t.o.m. att den kommer att fortsätta att användas av vissa av dom som vet att det är en lögn. (fast jag vet att både Sida och Gudrun Schyman har lovat att de ska sluta använda uppgiften, och när det gäller Sida är jag inte orolig...)

När Lars Ohly använder den här felaktiga uppgiften så tänker jag så här: det är någorlunda troligt att han vet att den inte stämmer. Är man intresserad av jämställdhetsfrågor och följer med i debatten någorlunda så borde man ha hört talas om att uppgiften är fel. Jag kan tänka mig att han visste att den inte stämde, men att han ändå valde att ta med den för den låter så "bra". I folkmun kallas det där lögn, men i just det här ämnet "får" man tydligen ljuga. Tänk er en riksdagsdebatt som handlar om någonting annat, säg jordbruket. Skulle då en politiker ställa sig i talarstolen i riksdagen och påstå något som han vet är fel? Nej, förhoppningsvis inte. Och skulle han våga göra det om han visste att det är troligt att någon annan där i riksdagen vet att det är fel, och att den då självklart skulle kunna "hugga" tillbaka i debatten om att påstående är fel? Nej. Det skulle politikern aldrig våga. Men nu är det inte vilken debatt som helst utan jämställdhet det här handlar om. Och inte heller vilken jämställdhet som helst, utan feministisk jämställdhet. Då går det utmärkt att komma med en uppgift av den här typen trots att man vet att den är fel för ingen vågar säga emot även om de vet att den är fel. Den som efter Lars Ohlys tal skulle börja "käfta emot" och säga att han överdriver och använder en felaktig uppgift skulle hamna i underläge. Den personen skulle framstå som att den är emot jämställdhet och inte bryr sig om att kvinnor mördas. Vad jag vet finns det ingen politiker i riksdagen som skulle våga ta den politiska risken att ifrågasätta en uppgift av den här typen, även om han eller hon vet att den är fel.

Det här sista stycket tycker jag beskriver mycket av det som är snett i jämställdhetsdebatten i Sverige. Det går inte att föra en öppen diskussion för det ligger så mycket moralkakor och simmar omkring. 

När det gäller Lars Ohly och hans användande av den felaktiga uppgiften så finns självklart möjligheten att han inte visste att det var en felaktig uppgift. Jag vet inte om den möjligheten är mer smickrande för Ohly än den att han medvetet ljuger, eftersom uppgiften i alla fall enligt mig är så uppenbart felaktigt att man måste vara väldigt lättlurad, naiv, oinsatt (eller vad du vill kalla det), för att kunna tro på den. Vet man t.ex. att 16 kvinnor mördas årligen i den här åldersgruppen och man känner till att drygt 500 människor (män och kvinnor) varje år dör i trafiken så förstår man att det är orimligt att peka ut mord som den största dödsorsaken för kvinnor. Lägg därtill sjukdomar, självmord (som kräver fler liv än trafikolyckorna) och andra olyckor så borde man åtminstone ana att mord inte kan vara den vanligaste dödsorsaken.

Det är svårt att dra några andra slutsatser av det här än att Ohly antingen är naiv eller lögnaktig. (Eller så är han rätt och slätt en feministisk och slug politiker...)

Tillägg skrivet 040401: när det gäller det här med att man mer eller mindre medvetet använder felaktiga uppgifter så kom jag att tänka på att det inte bara behöver gälla en sådan extrem uppgift som antalet mördade kvinnor. Jag såg häromdagen på ledarsidan i Gefle Dagblad uppgiften att kvinnor tjänar 20% mindre än män och att den enda förklaringen till det skulle vara könstillhörigheten. Om någon skulle börja invända att skillnaden kanske inte är så stor och att det kan finnas andra förklaringar än kön osv. så skulle det genast uppfattas som att man ifrågasätter hela jämställdhetstanken. Minsta lilla ifrågasättande av feministiska "fakta", även om det skulle handla om en obetydlig uppgift eller en detalj eller bara en liten modifikation, leder till att man hamnar i fiendelägret. Man blir utpekad som motståndare till jämställdhet.

I TV-programmet Debatt diskuterades könsdiskriminerande reklam. Helen Wellton var där och berättade om sina erfarenheter. För den som inte vet vem hon är så kan jag säga att hon är en kvinna som startat ett datorföretag och under en period för några år sedan så sågs hon ofta i annonser för sitt företag. Jag vet att feminister inte vill att man ska beskriva en kvinnas utseende, men jag måste göra det, för det är faktiskt relevant i det här fallet. Helen är blond och storbystad och klär sig i korta kjolar och blusar med djup urringning. Det är så hon ser ut. Jämt (ja, i alla fall alla gånger jag har sett henne på tv). Hursomhelst så berättade hon om att en av hennes annonser hade blivit fälld för könsdiskriminering. Annonsen visade henne i helfigur ståendes bredvid någon datorpryl. Det var hon själv som utformat annonsen, det var en annons för hennes eget företag och det var en bild på henne där hon ser ut som hon brukar se ut. Fälld. Könsdiskriminerande för kvinnor. Det går ju inte att tolka den fällningen som något annat än att hon som person är "fel". Man "ska" inte se ut som hon.

Ofrånkomligt så hamnar man i diskussionen om hur kvinnor "får" se ut och inte får se ut. Ni har säkert läst någon artikel där feminister har nämnt någon framgångsrik kvinna och sagt att den personen i alla fall inte är något bevis på att kvinnor visst kan lyckas, för den kvinnan är ingen riktig kvinna (de brukar uttrycka det lite annorlunda, t.ex. att dessa kvinnor är anpassade efter en manlig norm, eller att de betér sig eller ser ut på ett sätt som de tycker är typiskt manligt (ni vet; buffligt, egocentrerat och övriga sådana där negativa egenskaper som feminister brukar nämna när de pratar om manlighet och män). Margaret Thatcher, är ett exempel som ibland nämns. Jaha, då var det fel också. En kvinna i och för sig, men "fel sorts" kvinna. Jag måste ställa frågan: hur ska en kvinna vara för att hon ska bli godkänd som kvinna enligt feministerna? Vad är deras kriterium för att få stämpeln "Godkänd av feminister"? Helen Wellton-typen som inte skäms för att hon är kvinna (och inte heller är rädd för att visa det, om man säger så) är fel, Margaret Thatcher-typen som... tja, är lite annorlunda, är också fel. Vad är då rätt? Tänk vad det vore härligt om feminister kunde få låta kvinnor få vara som de själva vill.

Litet tankehopp: när jag tänker på vad feminister egentligen gör när de säger att Margaret Thatcher inte är någon riktig kvinna så tar de ifrån henne kvinnoskapet. De etiketterar henne mer som man, men då har de ju samtidigt definerat kvinna på något sätt. Kvinna är det där som Margaret Thatcher inte är, eftersom kvinna inte är det som Margaret Thatcher är. Hänger ni med? Snacka om att skapa fördomar om kön, skapa könsroller och kanske också att bidra till att nedvärdera det kvinnliga (Helen Wellton som är framgångsrik "får inte" förstärka det traditionellt kvinnliga, och Margaret Thatcher som är framgångsrik "får inte" räknas som kvinna över huvud taget).

Tillbaka till debatten om reklam: i tv-programmet så deltog också en vänsterpartistisk kvinna (jag har för mig att hon heter Anja. Missade hennes namnskylt, men det är en person som man då och då ser i media). Hon kommenterade en reklambild som nyligen funnits på våra reklampelare, och det är en bild från Byggnads som visar en manlig byggjobbare som iklädd underkläder ligger med benen i vädret. Hon från Vänsterpartiet tyckte inte den var könsdiskriminerande för att det var omöjligt att tänka sig en man vara utsatt i en sådan situation. Jag blir inte upprörd över Byggnads bild. Den påminner om H&M:s underklädesreklam, och den tycker jag är helt ok. Lite konfunderad blir jag väl varför Byggnads tycker det är nödvändigt att visa någon i underkläderna bara för att de vill bedriva en kampanj mot svarta löner (som kampanjen handlar om). Det känns inte riktigt motiverat med en underklädesbild. När H&M har en underklädesbild så är det ju faktiskt underkläder de gör reklam för, så då känns det lite mer "naturligt" med en bild av den typen.

Hursomhelst så var den vänsterpartistiska kvinnans förklaring ganska intressant. Hon tyckte att det var omöjligt att föreställa sig mannen som utsatt, och är man feminist så är det inte så konstigt. Man anser att män är överordnade och kan därför inte ens tänka sig att en man kan vara utsatt. Inte ens när det gäller på individnivå kan feminister se att män kan vara offer. För mig är det inte alls självklart att varken en man eller en kvinna på en reklambild är ett offer bara för att han/hon syns i underkläderna, men jag vet att ofta så anser feminister att kvinnor i den typen av bilder är offer. Så anledningen till att de inte ser mannen som offer är inte att de inte tycker att bilden i sig gör honom till offer, utan att han är man. Bilden må vara hur den vill men så länge det är en man så är personen på bilden inget offer*. Jag tror att feminister kan ha väldigt svårt att överhuvud taget tänka sig män som offer även om det skulle gälla tydligare offersituationer, t.ex. en man som blivit sviken av såväl samhället som sin familj. Att han, just den individen, är ett offer, tror jag inte är något som många feminister skulle anse (men däremot om det vore en kvinna i exakt samma personliga situation, då vore hon ett offer...). (man kan faktiskt undra om det är lämpligt att feminister får arbeta som t.ex. socialsekreterare)

*jag kan faktiskt förstå att om man är feminist så tycker man det är löjligt när reklambilder med män anmäls för könsdiskriminerande reklam. Jag kan tänka mig att många resonerar ungefär så här: "ok, bilden är på en naken man. Det är en man så den är inte könsdiskriminerande eftersom män är överordnade och inte kan vara utsatta offer. Men mannen är naken, och om jag ska kunna säga att en liknande bild med en naken kvinna är könsdiskriminerande så måste jag väl för trovärdighetens skull säga att jag också tycker bilden på den nakne mannen är könsdiskriminerande. Men varför håller dom på och klagar på att reklam med nakna män är könsdiskriminerande? Det är ju bara löjligt att göra så!". Man säger att man tycker en bild på en naken man är könsdiskriminerande bara för att man tänker sig in i situationen att bilden egentligen vore en bild på en naken kvinna. Någon feminist som kände igen sig i resonemanget? Så jag förstår att man kan resonera så här om man är feminist (men å andra sidan kan jag inte förstå att man är feminist...).

Någon som tycker att feminister inte ska få sitta i det Etiska Rådet mot Könsdiskriminerande reklam? Det är det rådet som är den enda instans som finns i Sverige som officiellt uttalar vad de tycker är könsdiskriminerande reklam och inte.

I programmet Debatt sitter panelen och får bedöma olika reklambilder. "Friad", "fälld", "friad" osv. sitter de där och dömer. Jag fick en konstig vision av att det är precis så det går till när mullornas råd i Iran sitter och bedömer t.ex. om en kvinnas klädsel varit tillfyllest eller ej...

Tillägg skrivet 040226:
Jag fortsätter på temat reklam: ni vet kanske att EU håller på att diskutera om könsdiskriminerande reklam ska förbjudas, och också om könsdiskriminering ska förbjudas i andra sammanhang. Som det ser ut nu så innebär EU:s förslag att könsdiskriminerande reklam inte ska förbjudas. Det förslaget nu innehåller är en regel om att män och kvinnor ska behandlas lika när det gäller varor och tjänster. Monalisa Norrman (v) är ledamot i den regionkommitté, där Sverige ingår, som är remissinstans och ska säga vad de tycker om förslaget. Monalisa är inte alldeles förtjust åt att könsdiskriminerande reklam inte ingår i förslaget: - Det bidde en tumme, kommenterar hon det i Aftonbladet 040226. - Att frisörer måste sätta samma priser för kvinnor och män ändrar inte mycket, säger hon. Det är ju det som det här regeln kommer att innebära i praktiken, dvs. att företag inte får behandla kvinnliga kunder annorlunda än manliga. Av "en ren slump" så råkade Monalisa nämna en av de få diskriminerande reglerna som företagare ofta använder som just drabbar kvinnor (dvs. frisörspriserna).
- Förslaget är fullständigt värdelöst om man vill förändra strukturer i samhället. Om hon anser att könsdiskriminerande reklam ska förbjudas för att man ska förändra strukturer i samhället så är det något som säger mig att det är reklam som är könsdiskriminerande mot kvinnor som hon tänker på, och inte könsdiskriminerande reklam i största allmänhet. Det känns inte troligt att det är reklam som är könsdiskriminerande mot män som hon egentligen vill förbjuda, utan det är mest något som kommer på köpet. Vad tror ni?

Det som man också har valt bort att förslaget ska innehålla är förbud om könsdiskriminering när det gäller socialt stöd (bidrag) och utbildning. Där blir det även i fortsättningen fritt fram att könsdiskriminera. Lite coolt hade det varit om också detta hade förbjudits. För Sveriges del hade de enda följder jag kan se blivit att barnbidraget i sådana fall inte automatiskt skulle gå till mamman och att de högskoleutbildningar som finns som idag enbart är öppna för kvinnor skulle förbjudas. Jag kan faktiskt inte komma på något bidrag eller någon utbildning som idag bara män får tillgång till.

En artikel på ledarsidan i Arbetarbladet har rubriken Svensk 50-årig man = politiker. Artikeln kommenterar en undersökning som Aftonbladet gjort som visar att den typiske kommunalpolitikern är en svensk man i övre medelåldern. Det stämmer säkert, men jag är inte så säker på att det är en fördel att vara en äldre man om man ska ge sig in i politiken. Jämför två personer, A och B, där A är en äldre man och B en yngre kvinna. Vem tror du kommer att ha lättast att ta sig fram i politiken? Jag tror den yngre kvinnan kommer att ha det lättast. Men det var egentligen inte det jag tänkte kommentera. Jag tänkte kommentera Arbetarbladets rubrik. Varför skriver de man = politiker och inte tvärtom, dvs. politiker = man? De flesta politiker är män, men de flesta män är inte politiker. Jag tror inte Arbetarbladet tänkt efter så noga, men kanske var det en Freudian slip? När så mycket av jämställdhetsdebatten handlar om att det bara är män som är direktörer, bara är män som fifflar, bara är män som sitter i styrelser, bara är män som begår våldsbrott osv. så tror jag att det är lätt hänt att folk blandar ihop det hela och tänker på män som fifflande styrelseledamöter som slår sin fru, inte tvärtom, dvs. att de fifflande styrelseledamöter som slår sin fru är män. Hänger ni med på skillnaden? Den må vara en liten detalj rent språkligt, men betydelsemässigt är det en milsvid skillnad.
---
Något annat men ändå på sätt och vis relaterat: häromdagen ägde Grammisgalan rum. Eftersom nio av tio skivbolagsdirektörer som fanns representerade på galan var män så tyckte några artister att det var lämpligt att protestera mot detta genom att ha på sig apmasker när de skulle gå fram och hämta sitt pris. Jag upplever en sådan protest som ett hån mot män i allmänhet, men jag försöker intala mig själv att meningen var att håna endast dessa nio skivbolagsdirektörer för att de är män. Det hade varit bättre om de som protesterade hade haft ansiktsmasker med foton på skivbolagsdirektörerna och i övrigt haft apdräkter och sedan sagt något hånfullt om att direktörerna hade fel kön, dvs. manligt kön. Det hade inte varit en bra protest, men det hade varit bättre. Då hade man direkt förstått att protesten riktade sig mot dessa nio män, och det faktum att de är av manligt kön och har fräckheten att envisas med att vara skivbolagsdirektörer. Som protesten såg ut nu upplever jag det bara som en hånfull rallarsving mot män i största allmänhet.

Jag lekte med tanken på vad som skulle hända om man bytte fokus vid en sådan här protest. Istället för att protestera mot att dessa nio av tio skivbolagsdirektörer är män, så kunde man rikta in sig på kvinnorna. Typ klä sig i en kossadräkt för att påminna kvinnor om att bara en av tio skivbolagsdirektörer är kvinna. Vi lever ju i en marknadsekonomi där alla män och kvinnor som vill får starta ett eget skivbolag och om bara en av tio skivbolagsdirektörer är kvinna så kanske det inte är männen vi ska gå in och skälla på. Istället för att pika män för att de blivit skivbolagsdirektörer så kanske man skulle pika kvinnor för att de inte blivit det. Som sagt, detta var bara en tankelek. Jag tycker att både protester med apdräkter och kossadräkter är töntiga och kränkande.

Jag brukar undvika att kommentera frågor som gäller vårdnaden av barn. Detta trots att det är det enda område där det ibland hörs från feminister att män (pappor) faktiskt är diskriminerade. Jag tycker att det är ett för komplicerat område där det är svårt att veta vem som har rätt och fel. Alla inblandade i vårdnadstvister har anledning att ljuga och det är omöjligt att kontrollera vem som har rätt. Sådana områden brukar jag akta mig för. Men jag tänker nu komma med en kommentar om själva debatten om vårdnadstvister.

Kristina Hultman recenserar i dagens Aftonbladet (rubrik: Har alla rätt att vara pappa?) en avhandling av Maria Ericsson. Avhandlingen heter I skuggan av pappa. Ni ska få kolla lite på retoriken i recensionen: "Intervjuerna med mammorna ger dem helt enkelt röst i den retoriska strid som just nu pågår om vilken berättelse om mäns våld mot kvinnor som ska gälla på en offentlig nivå. Ska vi fortsätta att lyssna till berättelsen om att mammorna är de verkliga bovarna i dramat? Den självömkande sorgesången om att männen i själva verket är de oförskyllt anklagade? Eller ska vi lyssna till dem som - efter år av förnekande, lögner och diverse andra krumbukter - drar upp rullgardinen och plötsligt visar oss hur det egentligen står till?".

Jag erkänner att jag ibland har en "ful" retorik där jag berättar vad jag egentligen tycker med ledande frågor. Men här anser jag mig besegrad. Det här tar priset.

Först och främst utgår hon från att det är mammorna som nu pekas ut som bovar i den offentliga debatten. Där tycker vi helt olika.

Jag parafraserar (dvs. berättar samma sak fast med andra ord) vad Kristina Hultman skriver: ska vi fortsätta att lyssna på berättelsen om att de snälla änglarna är de verkliga bovarna? Den självömkande sorgesången om att de patetiska lögnarna är de oförskylt anklagade? Eller ska vi lyssna till dom som efter åratals av förnekande, lögner och krumbukter drar upp rullgardinen och visar hur det verkligen är?

Ska vi fortsätta att tro på dom som ljuger eller ska vi börja tro på dom som talar sanning, är det hon egentligen skriver. Jag tycker Kristina Hultmans text inte känns särskilt trovärdig.

Personlig anekdot: för några dagar sedan var jag på ett informationsmöte där chefen för lokalkontoret för en statlig myndighet berättade om att de ska rekrytera mer personal. En person frågade honom om lönenivån och vad män respektive kvinnor tjänade. Han berättade att män och kvinnor tjänar lika mycket. Personen som frågade sa ungefär "men män tjänar ju mer än kvinnor överallt!". Han från myndigheten svarade "men inte på vårt kontor i alla fall". Känslan jag fick var att den som frågade inte alls blev övertygad av det svaret. Jag tycker att det är ganska konstigt att ha attityden att man själv vet mer om lönerna på en arbetsplats där man inte jobbar, än vad chefen för arbetsplatsen vet. Jag tror att personen som ställde frågan hade orden "kvinnor tjänar 20% mindre oavsett var de jobbar" i huvudet när frågan ställdes.
---
Läste igår på SVT-text att Kommunal till sommaren kommer med ett förslag om att de ska införa kvinnopotter i löneförhandlingarna. Enligt text-tv så innebär det att pengar kommer att flyttas från män till kvinnor. Nyheten var väldigt kortfattad och gav inga detaljer, och som sagt har Kommunal inte ens kommit med det färdiga förslaget, men när jag som manlig medlem i Kommunal (med exakt samma lön som mina kvinnliga kollegor) läser om förslaget så blir jag lite konfunderad...
---
I en insändare i dagens Gefle Dagblad så är det en person med signaturen Athena som är arg på att myndigheter tillåter att kvinnor trakasseras av sina före detta makar. Hon är arg på att våld mot kvinnor aldrig diskuteras och att det inte är någon som bryr sig om det våldet. Därför är det nu dags att kvinnor gör sina röster hörda, tycker hon.

Jag ska inte kommentera det här för mycket, men jag frågar er: tillåter myndigheter att kvinnor trakasseras? Diskuteras inte våld mot kvinnor?
---
I samma Gefle Dagblad som ovan har en riksdagsledamot (Bergholtz, fp) en artikel på ledarsidan där hon skriver att hon tycker att fler kvinnor ska starta eget företag (idag är det ca en tredjedel av alla företag som startas av kvinnor), och för att det ska ske så måste reglerna kring företagande förenklas. Jag förstår vad hon menar. Jag håller också med om att reglerna borde förenklas, men när hon gör en könsfråga av det är det nästan lite skämmigt. Hon är i alla fall ute och tassar på någon slags gräns. För det hon säger är ju att det idag är för svårt för kvinnor att klara av att sköta ett företag. Det är ju lika svårt för män att sköta företag, men ändå är det fler män som gör det. Och så tycker hon att det måste bli lättare så att också kvinnor klarar av det... håll med om att resonemanget lätt kan hamna fel. Tur för artikelförfattaren att hon själv är kvinna och att det är så vanligt idag att kräva än det ena än det andra för kvinnornas skull, så ingen kommer nog att reagera på hennes resonemang och komma med några beskyllningar mot henne.
---
Lite om jämställdhetslagens konsekvenser: jag pratade häromdagen med en arbetslös kvinna som är gravid i 7:e månaden. Hon har av Arbetsförmedlingen nu skickats på en kurs, och precis som vanligt när det gäller Arbetsförmedlingen är det så att om hon tackar nej till kursen så kan hennes A-kassa dras in. Hon måste helt enkelt gå den. Hon hade frågat varför just hon hade valts ut att gå kursen när det finns så många andra arbetslösa som kanske är i större behov av den (hennes egna ord) eftersom det knappast är någon hemlighet att hon är gravid och att hon berättat att hon tänker vara hemma med sitt kommande barn. Arbetsförmedlingen säger då att de inte får ta någon hänsyn till att hon är gravid för det strider mot jämställdhetslagen. De måste "låtsas bort" hennes graviditet. Därför skickar de henne nu på en kurs som de vet att hon måste avbryta i förtid, och trots att hon själv säger att hon inte vill gå kursen utan hellre vill att någon annan arbetslös ska få gå kursen, och trots att hon under månaderna efter förlossningen tänker vara hemma med sitt barn. Visst är det lite konstigt? Arbetsförmedlingen fortsätter också att då och då anvisa henne att söka vissa tjänster. När Arbetsförmedlingen anvisar någon att söka ett jobb måste man göra det för annars riskerar man att förlora A-kassan. Hur tror ni en tilltänkt arbetsgivare reagerar när någon som är gravid i 7:e månaden söker ett jobb? Enligt jämställdhetslagen får de inte välja bort henne för att hon är gravid.

Jämställdhetslagen är lite stelbent. Den har goda intentioner men när den ska användas i praktiken blir den ibland orimlig. Det borde gå att göra om den så att människor och företag faktiskt kan efterleva den. Då skulle den få mycket större respekt och företag skulle bli mycket mer noggranna att följa den. Som det är idag kommer företag att fixa och trixa så att de klarar sig undan den. De kommer att passa sig noga för att hamna i situationer där de kan tvingas bryta lagen (eller tvingas efterleva den...). T.ex. så kommer alla kvinnor i barnafödande åldrar att ses som potentiella snart-vara-hemma-med-barn-människor, oavsett om kvinnorna är gravida eller inte.
---
Aftonbladet skrev i förrgår om en blind 26-årig man i Sydafrika som våldtagits av en 43-årig kvinna. I rubriken i Aftonbladet använde de ordet våldtäkt, och de pratar i hela artikeln om att det rörde sig om en våldtäkt, men i de två sista meningarna får vi reda på att kvinnan inte kommer att åtalas för våldtäkt utan för sexuellt ofredande eftersom kvinnor i Sydafrika inte kan åtalas för våldtäkt.

Jag förstår att det är mycket ovanligt att kvinnor våldtar män, men jag tror att om det hade varit så att män inte kunde åtalas för våldtäkt så hade feminister sett detta som att det var ett exempel på globala patriarkala maktstrukturer och sådant. När det nu är tvärtom, dvs. att kvinnor inte kan åtalas för våldtäkt, så nämns det mest som en liten bisats.
---
Jag har skrivit förr om att jag inte är så förtjust i att man ofta brukar nämna bara kvinnor och barn som offer när det gäller t.ex. olyckor. Ni vet, "100 människor dog, varav många kvinnor och barn". De offer som inte är kvinnor och barn (och vilka kan det vara?) räknas som "övriga" och blir osedda offer. Häromdagen hörde jag en ny variant som om det inte varit i ett så tragiskt sammanhang nästan var komiskt. Det var på någon nyhetssändning häromdagen. Kommer inte ihåg exakt dag eller exakt vilket program det var, men det var i alla fall en israelisk kvinna som intervjuades om något av det senaste fruktansvärda terroristattentatet mot en israelisk buss. Många civila döda och fruktansvärt. Kvinnan säger upprört "They are killing innocent women, children and... women!". Det var en liten paus där före det sista ordet "women". Jag hann tänka "ska hon kanske kunna klämma fram att också oskyldiga män dödas?" - men nej, icke.

Vetenskapsradion i P1 handlade idag om en arkeologisk utställning om bronsåldern. Programmet handlar om kvinnornas situation och liv under bronsåldern, detta eftersom "det alltid i andra fall handlar om männen". Jaha. När sändes ett program om männens situation under bronsåldern?
---
Såg ett inslag i regionala nyheterna på TV4 (Gävle-Dala) som handlade om att det finns mycket pengar att få från olika stipendiefonder. De ger exempel på stipendier som är lite "smala", t.ex. kan man få pengar om man vill sätta upp Händels Messias i Gävle eller om man går i grundskolan och är intresserad av växtfärgning. Ett av stipendierna de nämner är att ensamstående kvinnor kan få bidrag för rekreationsresor. Enligt reportaget är instiftaren av den fonden Gävle kommun, men efter att ha kollat upp det här på webben kan jag konstatera att stipendiet är instiftat av en privatperson, men det förvaltas av Gävle kommun. Visserligen förstår jag att det här är ett stipendium som startades för mycket länge sedan och att det knappast handlar om att kommunen portionerar ut pengar till kvinnor hur som helst, men ändå måste jag påpeka att jag tycker att könsspecifika stipendiefonder känns väldigt otidsenliga. Det är möjligt att det också finns stipendier som kommunen sköter som bara är för män, men av någon anledning tycker jag inte det låter så troligt, men finns sådana känns de också otidsenliga. Kanske dags för kommunen att göra en revision av sina stipendier?

Tillägg skrivet 040304: Jag trodde att det här stipendiet som Gävle kommun förvaltar som riktar sig till ensamstående kvinnor och ska ge pengar till rekreationsresor (se ovan) var ett "dött" stipendium, dvs. ett stipendium som är en kvarleva från 1800-talet och som i stort sett ingen känner till och i stort sett ingen söker och i stort sett aldrig delar ut några pengar. Men i dagens Gefle Dagblad finns en stor annons från Socialtjänsten i Gävle där de annonserar om det här stipendiet (samt två andra stipendier: ett för handikappade och ett för utvecklingsstörda). Ensamstående kvinnor (i Gävle) som vill ha pengar till rekreationsresor kan söka. Sista ansökningsdag är 31 mars 2004. Kan tänka mig att det dimper in en och annan ansökan nu från handikappade, utvecklingsstörda och kvinnor.
---
LO föreslog idag att föräldraförsäkringen ska kvoteras så att fyra månader ska användas av mamman, fyra månader av pappan och fyra månader får föräldrarna dela som de vill. Jag tycker förslaget är ganska bra, även om jag personligen tycker att det vore trevligare med ett system som premierar ett jämnare uttag av dagarna, istället för att kvotera. Jag vet att det inskränker på friheten och att det finns andra dolda nackdelar, t.ex. att familjer som helhet kan förlora pengar på det (om mannen tjänar mer pengar än kvinnan och han då kommer att vara borta från jobbet mer än idag så går en större del av inkomsten förlorad), men så länge det är som idag att kvinnan tar ut mycket mer föräldraledighet än mannen så kommer kvinnor att ses som osäkrare arbetskraft. Jag förstår att arbetsgivare ser kvinnor som riskarbetskraft, och jag förstår att någon som faktiskt är borta från arbetsplatsen under en längre tid kommer att få en försämrad karriär. Det är inte konstigt att det är så. Vill kvinnor ha bättre karriärmöjligheter måste de helt enkelt arbeta mer. De jobbar för lite idag.

Nu reagerade ni, va? Dessa sista ord om att "kvinnor måste arbeta mer" brukar ni inte höra. Men det kan faktiskt ses på det sättet. I debatten om föräldraförsäkringen så brukar man säga att män måste vara hemma mer, de måste ta sitt ansvar för barnet osv. Männen pekas ut och skuldbeläggs. Dock är det möjligt att se det här från ett annat håll; problemet är, i alla fall ur arbetsgivarnas synpunkt, inte att män är hemma för lite utan att kvinnor är hemma för mycket. Självklart hänger det ihop så att om mannen är hemma så kan kvinnan arbeta, men sett strikt ur arbetsmarknadssynpunkt så är det att kvinnor inte arbetar som är problemet. Att den här infallsvinkeln saknas i debatten tror jag beror på att vi är så vana att utgå från att mannen bestämmer och mannen därmed är ansvarig för om något inte är till belåtenhet. Vi är också mycket ovana att lägga någon som helst skuld på kvinnor.

Tillägg skrivet 040406: regeringen ska tillsätta en utredning för hur vi ska få män att ta ut mer av föräldraförsäkringen. Återigen är det männen som står i fokus och det är deras beteende som det är "fel" på. Tänk om man skulle tillsätta en utredning för hur vi ska få kvinnorna att ta ut mindre av föräldraförsäkringen...

Tillägg skrivet 040322: LO skriver idag en debattartikel i Dagens Nyheter. De har gjort en undersökning om föräldraledigheten. Bland annat står det: "I undersökningen ställdes frågan om vem som var mest drivande när föräldraledigheten fördelades - mamman, pappan eller båda. I de fall där papporna var mest drivande tog 45 procent av dem ut mer än två månader. När båda var lika drivande var det 34 procent. När mammorna var mest drivande var det endast 22 procent av papporna som tog ut mer än två månader". Kommentar: det här skulle kunna tolkas som att det är mammorna som väljer att ta ut en stor del av föräldraförsäkringen, och inte papporna som väljer att ta ut en liten del. Men så här tolkas det av LO: "Det finns säkert flera skäl till dessa anmärkningsvärda resultat. Att pappor är drivande vittnar säkert om ett engagemang i familjen, medan det motsatta antagligen vittnar om att de inte bryr sig lika mycket". Kommentar: mammorna får inte det minsta uns av skulden. När mammorna är hemma mest och det är de som bestämmer mest så får papporna skulden för att de inte är tillräckligt engagerade.

Tillägg skrivet 040327: Linda Skugge i Expressen: "Okej, då säger jag bara: eftersom ni inte vill vara pappalediga så är barnen våra då. Då ska ni inte komma och kräva delad vårdnad sen. Och om ni killar ska få behålla makten och stålarna så kan ni väl börja skärpa till er lite. Inte slåss, inte misshandla tjejer, inte vara sexistiska, verkligen ta hand om er familj, inte lämna era ungar i sticket, ta ert ansvar, inte starta krig, inte våldta kvinnor. Ni kan väl köpa ut oss feminister. Ni kan väl dela med er av era enorma ekonomiska tillgångar. Om jag får 10 millar så lovar jag att hålla käften".
---
Jag läste på text-tv igår att Sverige är strukturellt rasistiskt. Det är FN som kommit med en rapport som slår fast detta. Egentligen vore det häftigt att i fortsättningen alltid dra upp det i debatter med feminister när de hävdar att män ingår i en förtryckarstruktur, och att män strukturellt förtrycker kvinnor, och att alla män har ansvar osv. Man skulle ju helt enkelt kunna fråga dem hur det känns att vara rasist. Om Sverige är strukturellt rasistiskt så ingår de ju i en rasistisk struktur där de som individer kan säga vad de vill, men rasister är de i alla fall (använder lite feministisk retorik här, ni får ursäkta). Man skulle ju kunna göra så bara för att de ska få känna på lite hur det känns att vara strukturellt skyldig och strukturellt ansvarig, för det verkar ju vara termer de känner sig väldigt bekväma med att använda.
Nåväl. Expressen rapporterar om den här FN-rapporten idag. Rubriken är: Rasismen slår mot kvinnorna. Eftersom invandrarkvinnor är både utsatta för rasism och könsförtryck så är de dubbelt utsatta, och rasismen slår då mot kvinnorna (fråga mig inte hur det hänger ihop). Min privata tes är att invandrarmän är utsatta dels för den "rasism" (jag väljer att använda citationstecken, för jag tycker inte ordet rasism ska missbrukas) som invandrare utsätts för, och dels är de utsatta för ett osynliggörande av sina problem, precis i likhet med alla andra män i Sverige. På så sätt hamnar invandrarmän nu allra längst ner på skalan; deras problem med "rasism" ignoreras för de är män. Jag tänker på det citat som jag har överst på min sida om åsiktsöversikter, där en kvinna från Kvinnornas hus säger att män inte kan könsdiskrimineras, men att de kan diskrimineras för sin hudfärg. Nu vete sjutton om det ens anses att en man kan diskrimineras för sin hudfärg, för han är ju i alla fall MAN! (*sjukt resonemang*)

En kvinna ("Emma") ringer in till radioprogrammet Ring P1 med Tomas Tengby. Hon berättar om att hon sett en tv-dokumentär igår som visade en familj i Latinamerika där två döttrar blivit våldtagna av pappan i familjen och nu var de gravida men fick inte göra abort för det är inte tillåtet där. Kvinnan ställde frågan "Vad är det som får män att göra något sådant?". Hon syftade på pappans våldtäkter. "Är det något psykologiskt hos människor, eller handlar det om maktstrukturer?", frågade hon sig. Tengby svarade "Det låter nästan som att du pratar om män". Han menade män i största allmänhet. "Ja, faktiskt... nej, jag vet att det inte gäller alla män, men...".

Det skulle bli en trevligare debatt om man säger att män inte våldtar sina döttrar, men att det självklart finns undantag, istället för att säga att män våldtar sina döttrar, men att det självklart finns undantag. Jag antar att de flesta män inte våldtar sina döttrar, då borde man väl utgå från att det är det som är det "normala", och att de som faktiskt våldtar sina döttrar är undantag. Inte tvärtom.
---
ÖB föreslår att mönstringsplikten ska bli könsneutral, dvs. att även alla kvinnor ska kallas till mönstring för värnplikt. Han vill dock att kvinnor inte ska tvingas att göra värnplikten, utan det ska bara vara själva mönstringen som är obligatorisk. Jag tycker att det här är ett konstigt förslag. Det innebär alltså att alla ska mönstras, sedan ska de som är lämpliga för värnplikt väljas ut, men sedan så tvingas männen i den gruppen genomföra värnplikten medan kvinnorna får välja om de vill göra det. Det systemet känns som att vi bara tar nackdelen med mönstring för alla, det vill säga den ökade kostnaden för att skicka 90000 personer till mönstring istället för 45000, och ändå inte får de fördelar det handlar om, dvs. ökad rättvisa, jämställdhet och den ökade tillgång till kompetens som Försvaret så ofta framhåller som ett önskemål. De kvinnor som idag vill göra lumpen får ju göra det. De som inte vill behöver inte. Ändrar vi systemet enligt ÖB:s önskemål kommer de kvinnor som vill göra lumpen att få göra det. De som inte vill behöver inte. Det är inte så stor förändring. Ingen förändring alls, faktiskt. Är det värt priset?

Tillägg skrivet 040407: jag läste häromdagen en artikel i Gefle Dagblad som hade en rubrik om att nu satsar Försvaret allt krut på tjejerna. Där står att med tanke på att bara drygt hälften av killarna som mönstrar duger för att göra värnplikten, så blir behovet allt större för att även tjejer ska mönstra (ja, de använde ordet "duger"). Av killarna var det bara alltså drygt hälften som dög, av tjejerna så var det förra året 555 av 1054 som togs ut till värnplikt. 3 togs ut till civilplikt. Alltså 53% av tjejerna "dög" (de använder inte det ordet om tjejerna). När Gefle Dagblad skriver att bara drygt hälften av killarna duger, och att nu måste man få in fler tjejer, så får åtminstone jag intrycket att killarna är mer odugliga än tjejerna, men så är alltså inte fallet. (det är dock vanskligt att jämföra dessa siffror och det går egentligen inte heller att säga att tjejerna och killarna är lika dugliga/odugliga. De tjejer som inte mönstrar förstör möjligheten att statistiskt jämföra killar och tjejer.)

Jag gillar inte ordvalet som används när det gäller värnpliktiga. Jag tänker t.ex. på den rubrik som Aftonbladet hade i en artikel för ett par månader sedan. Rubriken var "Så fet och dum är soldaten" (eller möjligen "Så lat och dum är soldaten") och man berättade då om resultatet från mönstringen. Dummast var återigen killarna från mitt hemlän, Gävleborg (tjejerna ingår inte i statistiken av integritetsskäl).

Mer om tjejer och mönstring: ni har säkert sett reklamen både i TV och på reklamskyltar som uppmanar tjejer att mönstra och göra värnplikten. Man vill förändra attityder och göra tjejer mer sugna på att göra lumpen. Tänk om man skulle göra en negativ kampanj istället? Nu är den ju positiv, dvs. man vill få tjejer som gör lumpen att framstå positivt. Om den vore negativ så skulle den få de tjejer som inte gör lumpen att framstå negativt. Reklamtexten skulle kunna lyda ungefär "Är du en av de kvinnor som inte vill ta ansvar för ditt land? Är du en av de kvinnor som bara vill ha fördelar på grund av din könstillhörighet? Eller vill du kanske göra din plikt för landet på samma villkor som männen, ta då kontakt med...".
---
Läser i Gefle Dagblad den senaste statistiken från högskolan. I Sverige så har 55,9% av alla kvinnor under 25 år någon gång studerat på högskolan. För männen så är siffrorna 41%.
---
Läste häromdagen i Sundsvalls Tidning om en undersökning som BRÅ har gjort. Den handlar om hur många av misshandelsoffren som tar tillbaka sin anmälan (rent tekniskt kan en misshandelsanmälan inte tas tillbaka (eftersom den faller under allmänt åtal), men väljer anmälaren att inte medverka i utredningen så innebär det i praktiken att den läggs ner). Den brottskategori som BRÅ valt att studera är misshandel inomhus med känd gärningsman, alltså den brottskategori där kvinnomisshandel brukar hamna. Min förutfattade mening är att det är vanligt att kvinnor blir misshandlade, anmäler, men sedan vågar/vill de inte medverka i utredningen och så läggs den ned. Resultatet av BRÅ:s undersökning: när misshandelsoffret är en man så läggs förundersökningen ner i 18% av fallen. När misshandelsoffret är en kvinna så läggs förundersökningen ner i 5% av fallen.

Jag blir förvånad av resultatet. Det verkar som scenariot med misshandlade kvinnor som ångrar anmälan verkar vara ovanligt. Det verkar faktiskt vara vanligare bland män (observera att den här undersökningen inte visar något om gärningsmannens kön, den säger alltså inte att det är vanligare att män som misshandlats av kvinnor ångrar sig än kvinnor som misshandlats av män).

Osökt kommer jag att tänka på justitiedepartementets instruktioner till polisen att de ska prioritera våldsbrott där kvinnor och barn är brottsoffer. Alltså ska de prioritera kvinnliga våldsbrottsoffer högre än manliga våldsbrottsoffer. Den här prioriteringen måste ju synas i statistiken på något sätt, annars är det en meningslös prioritering. Antalet nedlagda förundersökningar kan såklart vara en del i statistiken. Andra områden där polisen kan ha utrymme för prioritering är t.ex. utryckningstider, stöd till brottsoffren så att de orkar medverka i utredningen, hur noggrannt de utreder brotten, hur de behandlar misstänkta osv. Ju större könsskillnader - desto bättre lever polisen upp till justitiedepartementets (dvs. regeringens) mål. Ju sämre ur ett manligt perspektiv, desto bättre ur regeringens perspektiv.

Ska försöka sammanfatta den senaste "skandalen" i BigBrother. Det handlar om Olga/Jean-affären. Det som hände var följande: två av deltagarna, Olga och Jean, hade matkrig, dvs. kastade mat på varandra. Bägge var berusade. Olga gick in i sovrummet och la sig på sängen och somnade. Jean smög då in och smetade in hennes ben med smör och stoppade in en pfefferoni i hennes troskant (vid midjan). Just den händelsen, som enligt BigBrother handlar om 4-10 sekunder, har inte visats varken i tv eller på webben.
Dagen efter händelsen har Aftonbladet en artikel där de intervjuar en juridisk expert som säger att det här är ett "solklart brott", och att det handlar om sexuellt ofredande, alternativt ofredande. Sedan brakar h-vetet löst. Kulturministern kallar det "groteskt" att visa sådant här i tv, BigBrother-ledningen har krismöte efter krismöte, löpsedlarna fylls med rubriker om "sexövergreppet", huvudsponsorn för programmet drar sig ur, händelsen polisanmäls, debatterna på internet överfylls med inlägg i ämnet (jag debatterade själv med en tjej i ett annat forum, där hennes tes var att det här visade att ingen bryr sig om när tjejer utsätts för sådana här övergrepp).
Jean är nominerad sedan tidigare och blir utröstad dagen efter den här händelsen och han lämnar huset. Olga är kvar. Efter några dagars storm om händelsen anser BigBrother att det blir ohållbart att hålla den ovetande Olga kvar i huset. Hon plockas ut för att kunna ta del om vad som skrivs och för att kunna medverka i den polisutredning som ska starta.
BigBrother tar ut henne ur huset på ett bryskt sätt. De berättar för henne att hon har tio minuter på sig att lämna huset, och att anledningen till att hon måste gå ut är "händelser på utsidan som hon inte kunnat påverka". Den enda lugnande information de ger henne är att inte någon anhörig har dött. Olga och de andra har ingen aning om vad det handlar om. Olga börjar gråta. De vet att ingen av hennes anhöriga har dött, men när de börjar spekulera om vad som kan vara orsaken så tar de upp att någon anhörig kan ha blivit svårt sjuk, eller råkat ut för en allvarlig olycka, eller kanske har hennes hus brunnit upp. Först när Olga kommer ut får hon reda på den verkliga orsaken: hon har fått en pfefferoni i troskanten.
Olga anser att hon inte utsatts för något brott och att det är media som gjort henne till ett offer. Polisutredningen läggs ner. End of story.

Några dagar senare inträffar en annan händelse. En av de manliga deltagarna gosar med en av de kvinnliga, och direkt efter det så flirtar han med en annan av de kvinnliga deltagarna. Den första tjejen blir då rasande. Hon skriker bland annat åt honom "du är precis som alla andra män!". En stund senare ger hon honom en örfil. En av producenterna för BigBrother säger att det inte var något allvarligt; ett litet svartsjukegräl bara. På BigBrothers webbsida (www.bigbrother.se) hämtar jag följande kommentar av tjejen som delade ut örfilen: "– Han är så taskig och försöker såra mig hela tiden med vilje. Sen och andra sidan så slog jag honom. Ha ha, jag är en mansslagerska, säger hon och verkar vara på bättre humör". Det blev ingen debatt om den här händelsen.

Jag tycker man kan dra slutsatsen att "vi" har lätt att utpeka tjejer som offer och att vi har svårt för att se killar som offer. Det var också intressant att se reaktionerna från de övriga deltagarna när det gällde den här killen som först var med en tjej och sedan flirtade med en annan direkt efter. Alla andra deltagarna tyckte att han betedde sig... "osmidigt". Det var inte ett spår av det här att den kille som strular med många tjejer ses som "kung".

Tillägg skrivet 040308: i slutet av dagens Big Brother så fick vi se lite av vad som händer i morgondagens avsnitt. Hallåan kommenterade att den här killen som gosat med olika tjejer (se ovan) nu gjort slut med tjej nr. 1 för typ fjärde gången. Kommentaren från hallåan: "Ska nn [hans namn] lyckas hålla baguetten i styr? Ja, det får vi se i morgondagens avsnitt...". Kom att tänka på att det är ganska otroligt att hallåan uttryckt sig på liknande sätt om det handlat om en tjej som har svårt för att hålla sig till en och samma kille. "I morgondagens avsnitt får vi se om tjejen lyckas hålla fittan i styr..." låter inte som något vi brukar höra i TV.
---
ROKS var en av de som polisanmälde Jean för övergreppet med pfefferonin i troskanten på den sovande Olga. Så här kommenterar ROKS fallet: "I programmet Big Brother tisdagen den 17 februari utsattes en kvinnlig deltagare för sexövergrepp av en manlig deltagare. ROKS har polisanmält programmet och den manliga deltagare, Jean, som begick övergreppet.

- Att visa sexualiserat våld mot kvinnor i tv är oerhört! Vad blir nästa steg, undrar ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt.

Det som hände var att deltagarna i Big Brother "belönades" med en fest som slutade med matkrig. På natten spårade festen ur. En av de manliga deltagarna, Jean, stoppade en fefferoni i den sovande kvinnliga deltagarens trosor. Därefter smetade han ner henne med smör.

- Kvinnan var i vanmakt, så med det förslag till ny sexualbrottslag som snart kommer, skulle det klassas som våldtäkt, eftersom hon sov och därmed var i vanmakt. Men redan med nuvarande lagstiftningen är det ett övergrepp, säger Ireen von Wachenfeldt".

I sitt månadsbrev för mars kommenterar ROKS sitt agerande i den här affären (med polisanmälan; när de skriver det här har polisutredningen lagts ned): "Både via mail och telefon har vi fått många starka reaktioner på vårt agerande, mest positiva. Många är trötta på olika TV-kanalers exploatering av kvinnors och mäns förnedring. Man reagerar starkt mot att detta skall räknas till underhållning.

Vi lär oss av detta att många är tacksamma för att det finns de som reagerar och gör något åt saken". Kommentar: himla listigt av ROKS att försöka få det att låta som om de gjorde den där polisanmälan för att markera mot TV-kanalernas exploatering av människor i största allmänhet ("exploatering av kvinnors och mäns förnedring"). Som om det var ett inlägg i den allmänna mediadebatten. Finns det någon som tror att om det varit Olga som stoppat en pfefferoni i kalsongkanten på Jean så hade ROKS också å det bestämdaste visat sitt missnöje med hur människor visas i dokusåpor? Ungefär som att "vi är emot sexualiserat våld mot kvinnor. Och dokusåpor". Trovärdigt? Men ROKS taktik är smart: erkänn aldrig ett nederlag...
---
Läste häromdagen (jag kommer inte ihåg exakt vilken dag!) i Gefle Dagblad att JO kritiserat Arbetsförmedlingen i Gävle för hur de handlagt ett fall. Ett företag i Gävle har vid olika tillfällen i tio års tid sökt kvinnlig extrapersonal till packningsarbete. De har inte velat ha män eftersom de ansett att kvinnor har så flinka fingrar. Arbetsförmedlingen har fram tills nu villigt gått med på att leta reda på kvinnor till arbete som packningsarbetare, men senaste gången anmälde en arbetsförmedlare företaget till JämO eftersom en man som sökt jobbet inte fått jobbet (surprise?). JO kritiserar nu Arbetsförmedlingen för att det hade varit smidigare att direkt tala med företaget och tala om att det inte är tillåtet att sålla bort arbetssökande pga kön, istället för att direkt anmäla företaget till JämO. Jag håller iofs med om att det vore smidigare att direkt prata med företaget, men ändå... under 10 års tid har den statliga Arbetsförmedlingen utan knussel letat enbart kvinnor till det här jobbet. Anmärkningsvärt.

Undrar förresten om det är män eller kvinnor som får extrajobben hos det här företaget det här året? Det som de har lärt sig av den här läxan är väl att de inte bara kan söka kvinnor, men de lär väl inte ha ändrat uppfattning om att kvinnor har flinkare fingrar.

Det börjar blossa upp en diskussion om datorspelsvåldet. I Nyheterna på TV4 så visas ett inslag om detta, och de visar ett exempel på hur våldet kan se ut i datorspel, och av en ren slump så råkar det vara en kvinna man får se dödas i en first-person-shooter (Postal 2). Kan ingen genusforskare gå in och studera hur utbrett våldet mot kvinnor respektive mot män är i datorspel? Jag är en hyggligt erfaren datorspelsspelare och enligt min erfarenhet är det ovanligt med våld mot kvinnor i datorspel, men nu när TV4 skulle visa hur våldsamma datorspel är så "av en slump" råkar de visa våld mot en kvinna... I TV4 säger de också att det är vanligt att spelaren i datorspel får extra bonuspoäng om man dödar kvinnor i datorspelen. Det skulle jag gärna vilja att de preciserade: exakt hur vanligt är det att det är så? Vilka spel pratar de om, förutom Postal 2 (som jag inte spelat)? Jag skulle också vilja veta hur många spel det finns där spelaren misslyckas om han dödar en kvinna, för sådana spel finns också.

Får jag komma med en cynisk gissning så tror jag att nu kommer människor som aldrig spelat ett datorspel, och det enda de har sett av datorspel är den här sekvensen som TV4 visade, att skriva artiklar om att datorspel utbildar unga killar i kvinnoförtryck och misshandel av kvinnor.

Mediemagasinet (SVT) visar ett inslag om hur media brukar berätta om fall med enskilda invandrare som inte får stanna i Sverige. För att skapa en säljande story så berättar media om fallen som en klassisk saga. Den som hotas av utvisning är ofta ett litet barn. Helst en flicka. De som hotar den lilla flickan med avvisning pekas ut som skurkar. Som exempel visar man upp en bild från en tidning och kommenterar: "Ungefär så här. Typiskt skurkporträtt. En man, och fotat lite underifrån för att visa att han har mycket makt".

Hela upplägget med storyn är att visa att det är lilla stackars Nadina eller Leila mot stora stygga utlänningsnämnden, förkroppsliggad av några dumma farbröder som elakt nog vill följa lagen (mina ord). Läsaren ska fås att känna att han eller hon också står på den goda sidan (Mediemagasinet igen).

Håll med om att vi älskar den här typen av sagor där det finns en god och en ond. Den goda är ett offer, och visas som svag och kvinnlig. Den onde visas som mäktig och manlig. Tanken slog mig att en av anledningarna till att "vi" älskar feminismen så mycket i Sverige kan vara att den passar så bra in i vår favoritsagomall.

Feminismen beskrivs, eller rättare sagt beskriver sig, som den goda sidan i en saga. Det är dom goda som står på de svagas och förtrycktas sida, mot dom onda som har all makt. Att säga att man är feminist blir då som att säga att man står på den goda sidan, och det älskar folk att göra. Många som har blivit feminister har nog inte själva gjort en samhällsanalys och kommit fram till att det råder ett strukturellt patriarkalt förtryck, utan de har helt enkelt blivit förförda av tanken att stå på den goda sidan. Om den goda sidan har rätt eller fel i sak spelar ingen roll så länge den har imagen av att vara den goda sidan.

Precis som rollerna i sagor så är feminismens roller oerhört stereotypa. Det är antingen svart eller vitt. I sagorna är stora stygga vargen bara ond och den lilla offerflickan är bara god. I feminismen är männen bara onda och kvinnorna bara goda. Det finns inte mycket utrymme för nyansering.

SL funderar på att införa särskilda kvinnovagnar på tunnelbanan. Vagnarna ska vara extra hårt bevakade och gå en gång i timmen under helgerna. Så här säger SL:s VD till tidningen Metro: "- Om några tjejer vill åka in till stan, men tycker det känns otryggt och inte har råd med taxi är det väldigt tråkigt". Ja, har tjejerna inte råd med tjejtaxi så måste de ju få åka kvinnovagn i alla fall. Det är ju en mänsklig rättighet att få känna sig trygg... förlåt, jag skrev fel, det är ju en kvinnlig rättighet att få känna sig trygg.

Jag, som är kille och kan läsa statistik, vet att jag löper högre risk att råka ut för våld eftersom jag är just kille. Om jag då ska åka tunnelbana så får jag alltså inte sätta mig i den vagnen med extra bevakning utan måste sätta mig i vagnen med... så att säga, extra dålig bevakning (det kommer såklart att kallas för "normal" bevakning eller liknande). Det är ju konstigt.

Undrar om SL kommer att ta extra mycket betalt för att man åker i dessa vagnar där de erbjuder den här extra tjänsten med hårdare bevakning, eller om de kommer att följa taxis modell att faktiskt ha billigare priser för de som utnyttjar den här extra servicen (när det gäller taxis tjejtaxi så är det i alla fall så i Gävle, där jag bor, att det i det billigare priset ingår extra service som t.ex. att chauffören ska se till att kvinnokunden kommer säkert in i bostaden).

En skillnad mellan SL och de olika taxibolagen är också ägandet. Jag antar att SL är ett kommunalt bolag. Om privata företag (taxiföretagen) könsdiskriminerar så är det skamligt, men om kommunala bolag könsdiskriminerar så är det faktiskt än värre, tycker jag. Jag utgår från att SL är skattesubventionerat, dvs. finansieras till viss del av skattepengar. Då får alltså män betala skatt för att SL ska köra vagnar som män inte får åka i. Hm...

Internationella kvinnodagen. Idag har det varit mycket... Har fått andas i en påse flera gånger under dagen. Vet inte riktigt var jag ska börja. Kan börja med en insändare i Gefle Dagblad från Amnesty. Amnesty har sedan några dagar tillbaka blivit feministiskt och har nu som sitt primära mål att stoppa mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor ses som det största människorättsproblemet idag.

I en insändare i Gefle Dagblad rabblar de upp några fakta. Exempel: "Mer än 370 fattiga unga kvinnor, den yngsta endast elva år, har blivit bortförda, våldtagna och mördade i städer längs gränsen mellan Mexico och USA utan att ansvariga myndigheter har vidtagit några åtgärder för att utreda och lyfta problemet". Kommentar: har hört talas om dessa mord, men tvivlar starkt på att myndigheterna inte gör någonting för att förhindra dem. Amnesty: "I USA rapporteras om 700 000 våldtagna kvinnor varje år". Kommentar: snabbkollade på internet och åtminstone under första halvan av 1990-talet så var siffrorna stabila mellan 100.000 och 110.000. Amnesty: "Runtom i världen blir 120 miljoner flickor omskurna". Kommentar: skulle vilja veta hur de räknar. Amnesty: "50 procent av alla mord i Bangladesh är kvinnor mördade av sina partners". Kommentar: 50% av de mördade är kvinnor, och det var väldigt mycket. Undrar vilket kön resten av de mördade har. Amnestys siffror gällde Bangladesh. Undrar om de tog det landet som ett land ur högen och bara var ett exempel på att det är vanligt att kvinnor är mordoffer, eller om de tog Bangladesh som exempel för att det är ett land med extremt hög andel kvinnor bland mordoffren. Kan de inte visa vad som är "normalt" i ett land hur stor andel av de mördade som är kvinnor? Amnesty: "Enligt Världsbankens siffror har åtminstone en av fem kvinnor blivit slagen eller sexuellt trakasserad under sin livstid - det är skamfull statistik i början av detta århundrade". Kommentar: sätter frågetecken här. Amnesty har de senaste dagarna gått ut med stora rubriker att en tredjedel av alla kvinnor blivit misshandlade eller sexuellt trakasserade under sin livstid. I Sverige är det 46% (i alla fall enligt den officiella feministretoriken. Det är en siffra som kommer från en utredning gjord av Eva Lundgren). Något gör att kvinnor i Sverige är mycket mer utsatta än kvinnor i andra länder, trots att det är samma förtryck här som i talibanernas Afghanistan (wink, wink). Eller så är det något med statistiken som är galet... Amnesty: "Otrohet och att föda barn utom äktenskap är brott som skickar kvinnor till döden genom stening i många länder". Kommentar: ja, det är hemskt. Flera fall i Nigeria har uppmärksammats globalt under de senaste åren. Ingen kvinna har dock stenats i Nigeria. Jag säger inte att stening av otrogna kvinnor inte förekommer i något land. Det är upprörande och hemskt när det förekommer, men det är ingen big killer, dvs. det är inte många fall som förekommer per år. När Amnesty säger att otrohet skickar kvinnor till döden genom stening i många länder så tror jag många får uppfattningen om att otrogna kvinnor slaktas en masse i många länder. Så är det inte. Amnesty: "De här chockerande avslöjandena visar att kvinnor och flickor är de första och oftast de bortglömda krigsoffren. Kvinnor är inte säkra i tider av krig eller i tider av fred". Kommentar: i den här frågan känns det som att det är jag ensam mot resten av världen. Jag hävdar att män drabbas mest och värst av krig, och att män är de "bortglömda" offren, och jag hävdar att män inte är säkra varken i krig eller fred, men jag vet att jag har i princip alla emot mig i den här frågan. Nu även Amnesty.

Över huvud taget tycker jag det är lite märkligt att Amnesty blir en feministisk organisation som ser som sin främsta uppgift att bekämpa våldet mot kvinnor. Jag har tänkt på Amnesty som en organisation som kämpar mot dödsstraff, tortyr och övergrepp från myndigheter mot enskilda medborgare. Första gången när jag läste om att Amnesty nu ska ha ett genusperspektiv i sitt arbete så tänkte jag i ett förvirrat ögonblick att Amnesty skulle erkänna att våld mot män är så utbrett. Jag har läst rapporter från Amnesty där de upprört berättat om att dödsstraffet orättvist ofta drabbar svarta och fattiga och jag har tänkt att "varför lägger de inte till att det orättvist ofta drabbar män?". Detta har de av någon anledning aldrig brytt sig om, men när de nu skulle börja använda genusperspektiv så tänkte jag att de kanske ändå skulle ta upp kön, men... ja, det gjorde de ju, men inte precis som jag menade.
---
Gefle Dagblad utdelar utmärkelsen Kaxigaste tjejen 2004 till Lotta Nilsson, som jobbar på en ungdomsgård i Gävle. "Lotta har genom sitt engagemang för ungdomarna, och framför allt tjejerna, på ungdomsgården Treffen i Sätra visat att hon står på deras sida", som Gefle Dagblad skriver. Sedan räknar de upp lite olika aktiviteter som Lotta har annordnat för tjejerna. Egentligen tycker jag att det som Lotta gör låter bra. Treffen är för övrigt "min" gamla ungdomsgård och när man ser på vilka aktiviteter som nu annordnas där måste jag säga att det har utvecklats en hel del sedan jag gick där. Positivt. Men eftersom jag skriver om det här så förstår ni att jag ändå har några bittra kommentarer. Den första är namnet på Gefle Dagblads utmärkelse, dvs. Kaxigaste tjejen. För mig känns ordet "kaxig" inte som något positivt ord, men när det gäller tjejer så förknippas kaxighet med något gott. Uppkäftighet, kaxighet och stöddighet från tjejer framhävs som bra egenskaper. Jag såg nyligen filmen Baise moi där temat är att tjejer har rätt att vara ursinniga (jag kommer att kommentera den filmen mer sedan). Ni får tycka vad ni vill, men jag tycker inte att det här är så lyckat. Jag förstår att man använder det som positiva egenskaper för det bryter traditionella könsroller om att tjejer ska vara tysta och timida, men att från det gå till att hylla tjejer som är kaxiga... nej, tack. Det måste finnas något mellanläge mellan tyst & timid och kaxig & uppkäftig. Det var min första beska kommentar.

Min andra kommentar är en fundering på hur mycket som satsas på tjejer respektive killar i skolor och på ungdomsgårdar idag. Lotta engagerar sig mest(?)/bara(?) för tjejer och hymlar inte med det. Jag råkar känna till situationen för lärarna i just samma område som Lotta arbetar och de kommer snart att erbjudas ännu en kursdag som handlar om tjejernas situation i skolan och livet. Ännu en sådan kursdag, för det är inte den första. Hur stora resurser läggs specifikt på pojkarna? Några? Vad finns det för engagemang för killarna? (jag tycker inte att projekt som killarna får delta i som syftar till att de ska sluta trakassera flickor kan räknas som killprojekt. När jag skriver killprojekt så menar jag projekt som syftar till att förbättra killarnas situation)

TV4:s Nyheterna berättar att riksdagens utredningstjänst kommit fram till att Folkpartiets skattepolitik gynnar högavlönade män. Det tas självklart upp som något negativt eftersom det är män som gynnas, men jag undrar vad det är i Folkpartiets skattepolitik som gynnar just högavlönade män till skillnad från högavlönade kvinnor? Eller menar de bara att Fp:s förslag gynnar högavlönade, och eftersom de flesta högavlönade är män så säger de att förslaget gynnar högavlönade män? Det blir ganska förvillande i sådana fall.

Tillägg skrivet 040310: hörde idag en liknande grej (som ovan) i ekonominyheterna i TV4 18:30-sändningen. Det var en man från ett försäkringsbolag (missade namnskylten) som kritiserade ett förslag om förändring i skattesystemet. I korthet så innebär förslaget att pensionssparare ska få högre skatt och istället sänks förmögenhetsskatten. Mannen tyckte att det var ett dåligt förslag och han motiverade: "då kommer man att ge unga tjejer som sparar någon hundralapp i månaden en högre skatt för att kunna ge dom som redan har mycket en lägre skatt". Jag vägrar tro att regeringen vill höja skatten för just kvinnliga pensionssparare, så varför sa han då att det var unga tjejer som skulle få högre skatt? Varför tog han upp kön? Min teori: för att han visste att det skulle få hans kritik att gå hem bättre i stugorna. Vi får större förståelse för hans kritik om han frammanar bilden av en gnetande ung tjej som varje månad lyckas lägga undan en liten slant och med den nya skatten då skulle tvingas att ge pengar till någon rik person (en välnärd manlig bankdirektör, kanske?). Om han istället frammanat bilden av en lika ung och fattig kille som tvingades ge pengar till någon rik person skulle det inte vara lika effektivt. Killar gör sig helt enkelt inte lika bra i offerrollen, även om de skulle vara lika stora "offer" som en tjej. (det var alltså min teori)

Tillägg skrivet 040311: Aftonbladet rapporterar idag om det här skatteförslaget (se ovan). Gissa vad rubriken är? Jo: Kvinnor får betala de rikas skatt. (och jag kan lugna alla oroliga: regeringen planerar ingen kvinnoskatt, utan det som förslaget innebär är just att pensionssparare ska få högre skatt och istället sänks förmögenhetsskatten). Anledningen till Aftonbladets vinkling av nyheten som en könsfråga är att fler kvinnor än män pensionssparar. Min standardfråga i dessa fall är: tror ni att om det vore fler män än kvinnor som hade råd att pensionsspara så skulle Aftonbladets rubrik vara Män får betala de rikas skatt? Jag är nu tillräckligt luttrad för att inte behöva fråga det. Jag vet att de inte lagt en könsaspekt på nyheten om flest män drabbats.
---
Tänk vad olika man kan uppfatta den offentliga debatten. I dagens Arbetarbladet finns en insändare skriven av Vivi-Anne Sundqvist, (s)-politiker i Gävle. Hon skriver om vår syn på kvinnofrid och kvinnomisshandel. "Varför kan vi läsa stora rubriker om helgens misshandel och bråk på stan, utanför krogen, på torget? Vi är många som förfasar oss över fylla och bråk på helgerna. Men inga uppbåd förekommer, knappast heller några stora rubriker, över den misshandel som pågår året runt. Fler än 60 kvinnor, kanske mångdubbelt fler, misshandlas varje dag". För det första är det intressant att se hennes ordval: misshandeln av män kallar hon "bråk och fylla". Om du vill begå politiskt självmord ska du kalla kvinnomisshandel för "bråk". Men oavsett ordvalet tycker jag det är märkligt att hon missat den debatt som faktiskt finns om kvinnomisshandel. Att män är mycket mer våldsdrabbade tycker jag osynliggörs i media. När det gäller våld tycker jag att våldet mot kvinnor i hemmet står högre på den politiska dagordningen än våldet mot män på gator och torg. Men, man kan såklart uppfatta saker och ting olika. Hennes slutkläm: "Det är hög tid att rensa upp i det stora misshandelsträsket. Stoppa varje ulv i manskläder, vare sig de finns i hemmet eller i domstolen!" (angående att det är män som står för misshandeln i hemmet och sedan är det män som dömer i domstolarna).
---
Läser i Arbetarbladet att en jurist från Medlingsinstitutet säger att det bästa sättet för en kvinna att höja sin lön är att byta kön. Detta slogs också fast av Kvinnomaktutredningen på 1990-talet. Ska jag ge ett kaxigt svar på det här så säger jag "jamen vacheguuu byt kön då så får vi väl se om det hjälper". Men jag ska inte vara kaxig. Undrar bara om könsbytesmetoden fungerar i praktiken. På min arbetsplats, som är extremt kvinnodominerad, tjänar jag (man) lika mycket som mina kvinnliga kollegor (86 kronor i timmen). Om en av mina kvinnliga kollegor skulle byta kön, skulle hon få löneförhöjning då? Troligen inte. Om hon däremot skulle byta yrke och bli... låt säga montör eller något annat som är mansdominerat, så skulle hon med största sannolikhet höja sin lön till samma nivå som de andra i det yrket (svårt att säga exakt vad en montör tjänar, men det är nog mer än 86 kronor i timmen i alla fall). Jag tror helt enkelt inte att ett könsbyte lönar sig bättre för en kvinna än vad ett yrkesbyte gör. Jag tror inte det är en könsfråga utan en yrkesfråga. Eller tror de på något sätt att ett könsbyte innebär yrkesbyte? Att en kvinna som byter kön blir typ montör på köpet? Om det ändå är yrkesbyte som de avser vore det väl bättre att säga att det bästa sättet för en kvinna att höja sin lön är att byta yrke istället för att säga att det lönar sig bäst att byta kön?
---
I min favoritdokusåpa BigBrother så firades internationella kvinnodagen med att alla kvinnorna får en liten klocka och när de pinglar med den så ska männen komma och göra precis som kvinnan säger. När feminister säger att det finns en kvinnodag och 364 mansdagar så kanske man ska ta dom på orden. Det låter inte så dumt... Jag får nog ta och köpa en sådan där liten pingelklocka...

Av 100 våldtäkter är det bara fem som leder till åtal. Detta rapporterar Rapport-morgon i SVT. Källan är en artikel i Dagens Nyheter av Christian Diesen, professor i processrätt, som säger att av 67 våldtäktsanmälningar i Stockholms city under 2001 så var det bara tre som ledde till åtal (under 2002 skedde 89 anmälningar, 6 ledde till åtal. Det nämner han väldigt långt ner i sin artikel. 3 av 67 lät väl "bättre" (eller som Rapport säger, 5 av 100, istället för 6 av 89). Anledningen till detta säger Christian Diesen är könsroller, könsmakt, attityder och värderingar, som gör att poliser och åklagare tror att kvinnorna ljuger om våldtäkter.

Den vanligaste motiveringen till att utredningen läggs ner är att brott inte kan styrkas. Anledningen till detta kan, enligt Diesen, vara att polisen ansett att anmälan är omöjlig att utreda, att den misstänkte säger att kvinnan haft samlag frivilligt, att kvinnan inte anses trovärdig eller att kvinnan inte anses vara skyddsvärd. Det är bara det sista, att polisen inte anser kvinnan vara skyddsvärd, som upprör mig men egentligen inte förvånar mig.

Att utredningar läggs ner för att dom är omöjliga att utreda är inte konstigt (jag har fått för mig att många våldtäkter anmäls lång tid i efterhand. Då finns det inga tekniska bevis kvar. Om kvinnan kanske dessutom varit full och har mycket suddiga minnen från händelsen, och det inte finns någon misstänkt eller några vittnen att förhöra, tja, då är det i stor risk att åklagaren bedömer att det inte är någon idé att fortsätta utredningen). Att utredningar läggs ner för att den misstänkte säger att samlaget varit frivilligt är inte heller konstigt. Det är en specialitet med sexbrott som innebär att sexuella handlingar kan vara brottsliga om de inte skett frivilligt, men om exakt samma sak hänt men varit frivillig så är det inget brott. Att utredningar läggs ner för att kvinnan inte anses trovärdig är inte heller konstigt. I sexbrott är det ofta så att ord står mot ord och då är det trovärdigheten som jämförs. Är anmälaren eller den misstänkte mest trovärdig? Om kvinnan är mindre trovärdig, eller om båda är lika trovärdiga, så läggs det ned. Att utredningar läggs ner för att kvinnan inte anses vara skyddsvärd tycker jag är upprörande. Jag tror Diesen menar att en kvinna med låg social status, t.ex. en prostituerad, anses mindre "skyddsvärd" än en kvinna med hög social status.

Självklart har en prostituerad kvinna som t.ex. brukar ha samlag mot betalning i övergivna P-hus svårt att bli trodd om hon någon gång skulle bli våldtagen i ett övergivet P-hus. Om läkare kan konstatera att det förekommit sex och den misstänkte mannen säger att de haft sex men att det varit frivilligt, så kommer den prostituerade att ha svårt att bli trodd. Om det istället för en prostituerad varit en tjej som aldrig hade haft sex tidigare som anmält en våldtäkt i ett övergivet P-hus och det finns en misstänkt som säger att tjejen var med på samlag frivilligt så kommer den tjejen att ha mycket lättare att bli trodd. Det är inget konstigt med det.

Stämmer det att polisen anser att kvinnor med låg social status är mindre skyddsvärda än kvinnor med hög social status? Om vi bortser från prostituerade, kommer polisen i alla fall att utreda våldtäktsanmälningar mer noga om kvinnan har hög social status? Ja, jag tror det kan vara så. Polisen kan nog inte undgå att ta med social status när de utreder brott. Det tror jag finns med som en faktor när det gäller utredning av alla brottstyper och också mot män. Om en manlig knarkare hittas ihjälslagen i en knarkarkvart så kommer polisen nog omedvetet att lägga mindre resurser på utredningen än om det var hjärnkirurg von Trapp som mördats. (min privata paranoidteori säger också att polisen utreder brott mot kvinnor mer noga än brott mot män. Eller förresten... paranoidteori och paranoidteori: enligt justitiedepartementet ska polisen prioritera utredningar om vålds- och sexbrott mot kvinnor och barn före samma brott mot män...)

Jag tror det är mycket sällan som polisen och åklagarna medvetet resonerar att kvinnor med lågt skyddsvärde (vilket obehagligt ord, förresten) får skylla sig själva.

Diesen räknar upp faktorer som påverkar om en våldtäktsanmälan leder till åtal eller inte. Viktigaste faktorn är synliga skador. Inte särskilt förvånande. Sedan är det kvinnans sociala status respektive mannens sociala status. En man med låg status som förgripit sig på en kvinna med hög social status var den som löpte störst risk att åtalas. En tredje viktig faktor var relationen mellan offer och misstänkt. Ju närmare relation desto lägre åtalsrisk. Inte heller konstigt enligt min mening; en kvinna som påstår att hon blivit våldtagen av sin make kommer att ha svårare att bli trodd än en kvinna som påstår att hon blivit våldtagen av en vilt främmande man på tunnelbanan. Jag tänker på det här med frivilligheten. En make kan nog vara ganska trovärdig när han säger att hans fru frivilligt hade sex med honom, men den okände mannen på tunnelbanan får nog svårt att övertyga om att fru Svensson frivilligt hade sex med honom mellan Hallonbergen och Kista. Ett problem med rena överfallsvåldtäkter av en okänd man är, precis som Diesen påpekar, att det där ofta är svårt rent polisiärt att få tag på någon gärningsman och att det bidrar till dom låga åtalssiffrorna.

Diesen sammanfattar vad som ofta avgör om det blir åtal eller inte: "Om man skulle försöka hitta en gemensam nämnare i de få fall som gått till åtal i Stockholm och Uppsala skulle man möjligen kunna komma fram till att om kvinnan anmäler direkt, har fysiska skador och trasiga kläder, inte varit berusad, har en viss social status, framstår som trovärdig och dessutom gråter under det första förhöret kan utredningen möjligen överleva den första sållningen. Men om den misstänkte är en bekant till henne och kommer med en samtyckesinvändning finns det knappast någon chans till åtal ändå". Kommentar: inte förvånande. Diesen igen: "Orsakerna till den låga uppklarningen av våldtäktsfall, åtminstone i Stockholms city och Uppsala, har med brist på resurser och kunskap att göra, men beror framför allt på felaktiga attityder. Det finns hos dem som möter de utsatta kvinnorna en grundläggande misstro och skepticism. Utgångspunkten tycks vara att anmälan är falsk, ogrundad eller omöjlig att ta på rättsligt allvar om inte kvinnan anmäler brottet direkt och kan uppvisa skador på kropp och kläder". Kommentar: ptroo, ptroo. Hold your horses. Bristande resurser och kunskaper som han tar upp som anledningar är självklart sant. Med mer resurser och mer kunskap kan man såklart lösa fler våldtäktsbrott (*duh*), men han säger att attityder är det största problemet. En "grundläggande misstro och skepticism" hos dom som möter de utsatta kvinnorna. Finns det någon misstro och skepticism som inte kan förklaras av så att säga naturliga orsaker utan måste handla om kön och att det just är kvinnor det handlar om? Finns det behov av en könsmaktsfaktor här för att kunna förklara misstron, i den mån det över huvud taget förekommer misstro?

Diesen: "Man utgår från en uppfattning om våldtäktsbrottet som ett våldsbrott och därmed att det krävs ett våldsamt betvingande för att mannens handlande ska kunna betecknas som en våldtäkt. I vart fall tycks man anse det omöjligt att bevisa våldtäkt i rena ord-mot-ordsituationer. Vad som tycks ha gått obemärkt förbi är att gällande rätt inte kräver ett fysiskt övervåld för att det ska föreligga en våldtäkt". Kommentar: tänk er in i situationen att två kvinnor kommer in på en polisstation och anmäler våldtäkt. Den ena har synliga skador och den andra har inga synliga skador. När det gäller kvinnan utan synliga skador så säger den misstänkte mannen att sex har förekommit men var frivilligt. Polisen har knappa resurser och måste prioritera ett fall. Vilket fall prioriterar de? Och hur gör åklagaren? Om åklagaren inte tror att ett fall kommer att leda till en fällande dom så får han inte väcka åtal. Fallet med kvinnan utan skador och där ord står mot ord löper väldigt stor risk att inte leda till åtal. Är det konstigt? Jag tror nog inte att lagen om våldtäkt som säger att det inte nödvändigtvis behöver förekomma fysiskt våld har gått alla poliser och åklagare obemärkt förbi. Dom vet nog mycket väl vad som gäller. Men fatta att det handlar om verkligheten. Jag höll på att säga att det är lätt för en professor att sitta och döma och tro att poliser och åklagare väljer att inte följa lagarna, men jag tror mer på teorin om att poliser och åklagare är rationella och inte driver utredningar som de vet inte kommer att leda till fällande domar.

Jämför med misshandel: två män anmäler misshandel. En är blodig och den andre har antingen inte fått några synliga skador eller så är det flera månader sedan misshandeln och skadorna har läkt. I den bästa av alla världar skulle polisen såklart utreda båda fallen lika noga, men "i dag, i Sverige, i verkligheten" (som Kurt Olsson skulle säga) så blir det inte så.

Diesen igen: "Hon behöver alltså inte göra aktivt motstånd, skrika på hjälp, försöka fly eller på annat sätt utsätta sig för risken att bli skadad. HD har alltså erkänt kvinnans rätt till sexuellt självbestämmande - att ett nej är ett nej - men våra poliser och åklagare tycks inte ha hängt med utan är kvar på medeltiden". Kommentar: jag tror som sagt att alla poliser och åklagare tycker att kvinnor har rätt till sexuellt självbestämmande och att ett nej är ett nej. Tvärtemot vad Diesen påstår tror jag inte det handlar om attityder. Påståendet om att de skulle vara kvar på medeltiden är löjligt, särskilt med tanke på att Diesen vid två tillfällen säger att kvinnornas situation i våldtäktsmål inte har varit så här dålig sedan tiden före Birger Jarls kvinnofridslagar på 1250-talet. Största delen av medeltiden är ju efter 1250-talet och då var det ju bättre än nu enligt Diesen. Så om polisen är kvar på medeltiden så kanske han egentligen menar det som något positivt? *äsch, jag tramsar nu. If you read trams, you write trams*

Diesen nämner falska våldtäktsanklagelser och fortsätter: "Sådana förekommer, men är relativt sällsynta. Den hårda sållningen bygger alltså på fördomar och syftar till att frälsa män från dessa "falska anklagelser". Man utgår inte bara ifrån premissen att de allra flesta anmälda våldtäkter inte alls är några våldtäkter utan också ifrån att offret ska agera i enlighet med vissa stereotyper". Kommentar: han vet alltså hur stor andel av våldtäktsanmälningarna som är falska? Han skriver ju att de är "relativt sällsynta". Hur sällsynta? Jag vill veta! Han skriver att man utgår från att de allra flesta anmälda våldtäkter inte är våldtäkter... Ok, han är professor och jag är det inte. Han borde veta bättre än jag, men han har i alla fall ännu inte lyckats övertyga mig om att det är så som han påstår.

Diesen sammanfattar vad han tror är rättsväsendets fördomar: "Var kvinnan sexuellt utmanande får hon skylla sig själv eftersom mannen inte förstod att hon inte ville gå så långt som till samlag, var hon berusad har hon ångrat samlaget i efterhand, har hon inga trasiga kläder förekom inget våld, är hon inte "helt förstörd" de efterföljande dygnen måste resurserna läggas på andra ärenden etcetera". Kommentar: det där första om att om kvinnan varit sexuellt utmanande är ju en komplikation av att lagen ser ut som den gör och att vi fokuserar på vad kvinnan egentligen ville och om det fanns någon möjlighet för mannen att uppfatta vad hon ville. Med det upplägg som lagen har idag så får vi leva med det. Det där sista han säger om att om kvinnan inte är "helt förstörd" efter våldtäkten så ses det som något slags tecken på att det inte förekommit någon våldtäkt tycker jag är intressant. Jag tror nämligen han har rätt i det. Ni hör säkert då och då folk som kommenterar att en kvinna blivit våldtagen med "stackarn! Hela hennes liv har ju blivit förstört". Att det är värre att bli våldtagen än att bli mördad är en åsikt som många också har. En kvinna som efter en våldtäkt inte uppvisar tecken på att uppleva att livet är förstört får knappast kommentaren "men va' bra att du verkar må så bra! Va' skönt att du inte mår så dåligt!". Istället möts hon av misstänksamhet... varför mår hon inte dåligt? Varför mår hon bra? Har hon verkligen blivit våldtagen? Man "ska" må dåligt efter en våldtäkt. Jag tror att det är vanligt att kvinnor som blivit våldtagna och som sedan inte mår pissdåligt resten av livet kan känna skuldkänslor. Varför mår jag inte sämre än jag gör? Det är säkert lätt hänt att dessa kvinnor då intalar sig att de mår sämre än de faktiskt skulle göra annars. Är de inte offer så gör de sig till offer. Det är egentligen ingen bra taktik, tycker jag. Det vore ju bättre om de kunde gå omkring och koncentrera sig på att må så bra som möjligt, istället för att försöka leva upp till sin offerroll.

Och nej, till er som tänker skicka hatbrev till mig nu för att ni tror att jag tar lätt på våldtäkt och att ni tror att jag tycker att alla våldtäktsoffer gör sig själva till offer: lägg ner. Självfallet fattar jag att en våldtäkt är ett stort övergrepp och att det finns vissa som knappt överlever psykiskt. Det jag vill ha bort är stereotypen av ett våldtäktsoffer som en kvinna med ett "förstört liv". Det tror jag psykiskt skulle hjälpa många som blivit våldtagna och dessutom, precis som farbror Diesen säger, göra att kvinnor som inte lever upp till den stereotypa offerrollen som finns idag har lättare att bli trodda.

Summa summarum har jag svårt att tro att det klena resultatet av våldtäktsanmälningarna skulle bero på könsmaktstrukturer eller på att polis och åklagare automatiskt tror att kvinnor ljuger. Det vore väldigt intressant att veta hur många poliser som utgår från att kvinnor ljuger när de anmäler våldtäkt. Får jag komma med rena gissningar så tror jag snarare att poliser utgår från att kvinnor talar sanning. Min personliga övertygelse är också att det är sällan kvinnor ljuger om våldtäkt. Av de våldtäktsanmälningar som görs tror jag en klar majoritet (vågar inte gissa exakt) är "äkta" anmälningar. Självklart finns det också kvinnor som ljuger om våldtäkt, och därför ska polisen sålla bort vissa anmälningar. Om 100% av anmälningarna lett till åtal hade det varit mycket oroande för då hade jag varit övertygad om att oskyldiga döms. Jag tycker Rapports sätt att berätta om den här undersökningen av Diesen var lite märkligt: "av 100 våldtäkter så går bara 5 till åtal". Bättre vore att säga "av 100 anmälningar om våldtäkt går bara 5 till åtal". (håll med om att det är en väldigt stor betydelseskillnad att säga att "av 100 våldtäkter leder bara 5 till åtal", och "av 100 anmälningar om våldtäkt leder bara 5 till åtal". Undrar om det var en slump att Rapport sa som dom gjorde. Dagen efter (040311) har Rapport ändrat sig och säger "endast 5 av 100 våldtäktsanmälningar utreds". Också förvillande, eftersom alla fall utreds av polisen, men sedan är det bara 5 fall av hundra som leder till åtal och rättegång.)

Såg för några veckor sedan på ett tv-program som heter Döm själv! Jag har för mig att det går på TV3. Hursomhelst så är det ett rättegångsprogram, där man visar rättegångar som bygger på autentiska fall (rättegångarna är alltså filmade i efterhand med skådespelare och jurister). Under programmets gång får människor ringa in och rösta på om den misstänkte ska frias eller fällas. Det program jag såg visade ett våldtäktsfall. Det började med en kort genomgång av fallet, och det var ett ganska klassiskt våldtäktsmål. En man och en kvinna hade haft sex. Hon hävdade att det varit våldtäkt och han hävdade att hon frivilligt varit med på sexet. Under genomgången så fick folk börja ringa in på "fria" eller "fälla". Genomgången var neutral och talade bara om att "det här hävdar kvinnan" och "det här hävdar mannen". Efter genomgången så började själva programmet med rättegången. Det intressanta tycker jag var att efter den neutrala genomgången så var röstsiffrorna 87% för att mannen skulle fällas, och 13% för att han skulle frias. Så tyckte folk alltså spontant efter bara ha fått höra två versioner och inte hade några som helst andra fakta. Fascinerande.

Poliser är ju inte gjorda av trä utan är, tro't om ni vill, vanliga människor. Om det nu är så att 87% av människorna spontant tycker att kvinnor som anmäler våldtäkt är trovärdiga så kan man ju anta att 87% av poliserna också tycker det. Jag vill dock lägga in en fet brasklapp om att man inte ska dra för stora växlar på en sådan här undersökning i TV3, men man kanske kan se det som något indicium på att människor faktiskt inte utgår från att kvinnor ljuger om våldtäkt.

Hur reagerade då polisen på att få den här råsopen från Diesen? Beskyllningar om att agera medeltidsaktigt och att ha nedlåtande attityder mot kvinnor osv. borde ju svida rejält. Polisen väljer att huka. De säger att de ska se över sina rutiner. Egentligen hade polisen inget annat val än att backa. De hamnar i den situation som så ofta inträffar i jämställdhetsdebatten; ifrågasätter man statistik eller försvarar sig mot beskyllningar om att behandla kvinnor illa så blir man betraktad som en skurk som skyller ifrån sig. Som någon som inte tar problemen på allvar. Någon som inte tycker att förtryck mot kvinnor är viktigt att bekämpa.

Jag vill avsluta med en kommentar om själva statistiken, dvs. att endast 5 av 100 anmälningar leder till åtal. Jag håller med om att det är en oroväckande låg siffra, även om jag inte håller med om orsaken till den. Som jag skrivit så tror jag de flesta anmälningar är äkta, och med den övertygelsen så innebär det ju att väldigt få våldtäktsfall slutar med att en gärningsman döms. Det är väldigt illa.
---
Mer om våldtäkt: ni har säkert hört att det finns ett förslag från regeringen om att skärpa lagstiftningen när det gäller sexbrott. Enligt justitieminister Thomas Bodström så ska den nya lagen ännu mer gå på kvinnans (brottsoffrets) upplevelse av händelsen. I princip kan man säga att om en kvinna känner sig våldtagen så har hon blivit det. Ok, det var att hårddra det, men det är i alla fall så att större vikt ska läggas på kvinnans upplevelse istället för vad som konkret har hänt. Det här förslaget har fått kritik för att göra våldtäktsgränsen luddig. Ingen vet vad som kan bedömas som våldtäkt. Exempelvis kan det, precis som ROKS sa (se kommentar 040228), räknas som våldtäkt om någon stoppar en pfefferoni i någons troskant vid midjan.

Jag tror dessutom att det är en stor risk att vi kommer att få våldtäktsrättegångar som fokuserar väldigt mycket på kvinnans upplevelse. Det blir domstolens uppgift att avgöra om det är troligt att kvinnan upplevt det som hon säger att hon upplevde. För att ta pfefferonifallet igen så skulle man fråga om hon tidigare fått pfefferoni i troskanten, man skulle fråga om hon ändå kanske inte gillade det hela, man skulle fråga om hennes berusning, man skulle fråga om hennes klädsel, ja, man skulle fråga allt för att få reda på om det är troligt att hon kände sig våldtagen av att få en pfefferoni i troskanten. Själva faktiska händelsen skulle man inte bry sig så mycket om eftersom den inte är så relevant.

Vill vi ha bort dom kränkande frågorna från rättegångarna borde vi göra tvärtom, dvs. bry oss mindre om kvinnans upplevelse. Fanns det några klara och tydliga saker som måste ha hänt för att det ska räknas som våldtäkt så skulle domstolen bara behöva konstatera om dessa saker hänt eller inte och sedan spelar det inte någon roll hur hon varit klädd, vad hon tidigare har pysslat med sexuellt, om hon varit berusad eller inte eller något annat sådant. Med en mer mekanisk lagstiftning så blir kvinnans person irrelevant och ingen behöver då fråga henne personliga frågor.
---
I en insändare i Arbetarbladet erkänner en manlig feminist sin skuld. Feministerna vill ju att män ska erkänna sin skuld, så då tycker jag att det är bra att manliga feminister visar att de menar vad de säger. Måste först bara kommentera inledningen av insändaren: "Har det verkligen blivit mer jämlikt 8 mars, den internationella kvinnodagen äger rum just nu i skrivande stund. För ett kort ögonblick sätts fokus på ojämlikheten mellan könen för att nästa dag åter vara bortglömd och allt återgår till det (o)föränderliga där jämlikhetsfrågan återfår sin plats längst ned på agendan". Kommentar: ja, visst är det så att det bara är på internationella kvinnodagen som jämställdhetsfrågan diskuteras... *satir*. Insändaren igen: "Vi har visserligen någorlunda jämvikt könsmässigt i riksdagsrepresentationen i dag, men enligt vad man kan ta del av i pressen känner sig sex av tio riksdagskvinnor mobbade eller diskriminerade av männen. Inte särskilt hedrande för manssläktet precis. Som fyrtiotalist är det kanske lite förmätet att kalla sig feminist även om man tror sig själv vara jämlik i sin tanke. I handling hoppas jag att jag är det, fast förmodligen varken bättre eller sämre än alla andra mansgrisar som vill stoltsera med att de är feminister. Jag är den karslok jag är och har ingen tanke på att byta kön, jag accepterar mitt kön som man. Fast jag är alltför sällan stolt och hedrad över mäns beteende gentemot kvinnor". Kommentar: det är hela manssläktet som det är fel på. Och att kalla sig feminist tycker han känns förmätet; är han verkligen värdig att få kalla sig feminist trots att han är en karlslok och varken bättre eller sämre än andra mansgrisar som stoltserar med att de är feminister? Han försöker ju i alla fall vara "jämlik" i tanke och handling, så trots att han motvilligt accepterar sitt manliga kön kanske han ska få kalla sig feminist? Vad tycker ni, feminister, ska han godkännas? Är hans erkännande av skuld och uppvisande av ånger över könstillhörighet tillräckligt patetisk för att han ska accepteras som feminist? Han avslutar insändaren med: "Bättra 'oss' män!". Kommentar: ja, jag tycker han ska bättra sig lite till. Precis som han skrev så känner 6 av 10 kvinnliga riksdagsledamöter sig könsdiskriminerade. Han borde verkligen ta och skärpa sig lite.

Volvo har anmälts till JämO för att de inte anställer personer som är kortare än 163 cm i sina fabriker. Eftersom kvinnor är kortare än män så anses det som en könsdiskriminerande regel. Volvo skyller ifrån sig med att om man är kortare har man svårt att klara jobbet.

Det finns många jobb med krav på längd och styrka. Brandman, polis, flygvärdinna osv. Exempelvis när det gäller flygvärdinna så får man inte vara allt för kort och inte allt för lång. Jag kan inte exakta gränserna för längd, men det finns en undre och en övre gräns. Det vore coolt att se vad som händer om en man som är 195 cm lång och söker ett flygvärdinnejobb och anses för lång anmäler flygbolaget för könsdiskriminering.
---
I tv-programmet Carin 21:30 på SVT så pratar man om lobbying. De pratar om att det är vanligt att företag och organisationer ger nyheter till media som sedan presenterar det som... nyheter. Dessa nyheter är självklart något som får företagets produkter eller organisationens ideer att framstå i bättre dager. Carin bläddrar igenom dagens Expressen och tillsammans med sina gäster försöker de hitta nyheter som de misstänker kan vara planterade av lobbygrupper. De hittar en spalt som berättar att kaffe kan vara bra mot diabetes. Kaffeföretagen misstänks ligga bakom. En notis berättar att det förväntas bli en svår pollensäsong i år. Läkemedelsbolag som säljer allergimedicin misstänks ligga bakom. Jag tycker att de missade en artikel i dagens Expressen. Det är en artikel på tre helsidor i artikelserien Stoppa våldet mot kvinnorna. Den berättar om en 14-årig flicka i Kongo som blivit bortgift till en 55-årig man i utbyte mot en hemgift på två kor till flickans familj. Sist i artikeln finns en kupong som man kan klippa ut och skicka till Amnesty för att få reda på mer information om deras arbete mot våld mot kvinnor. Porto är betalt och allting. Som jag skrivit tidigare så är Amnesty nu en feministisk organisation som ser som sin största uppgift att bekämpa våldet mot kvinnorna. Vet ni vad jag tror? Jo, att Amnesty haft ett litet finger med i spelet när det gäller tillkomsten av den här artikeln. (något som de i Carin 21:30 inte tänkte på)

Linda Skugge skriver krönikor i Expressen för en miljonpublik. Av den anledningen förtjänar hennes åsikter att uppmärksammas. I dagens Expressen kommenterar hon en artikel i Aftonbladet 040309 som skrevs av en enmansföretagare. Han kommenterade LO:s förslag om att kvotera föräldraförsäkringen så att mammor och pappor inte ska kunna överlåta sina föräldradagar hur som helst. Om den ena föräldern faktiskt inte kan ta ut sin ledighet så fryser dagarna inne. Den här enmansföretagaren, Steve Sandström, berättar att för hans del är det omöjligt att vara ledig en längre tid eftersom hans företag inte kan fungera utan honom. Steve skriver: "Förslaget är dåligt för min hustru som gärna vill vara hemma med sina barn, det är dåligt för mig som inte kommer loss från mitt företag, och det är dåligt för våra barn som får se mindre av sina föräldrar". Steve avslutar: "Vi ensamföretagare eller småföretagare med få anställda kommer att uppleva detta som en kraftfull försämring. Som gör företagandet i Sverige ännu lite svårare. Och som ger oss och våra barn ännu mindre tid tillsammans i stället för mer". Kommentar: en av de yrkeskategorier som kommer att ha svårt att utnyttja föräldraförsäkringen är ensamföretagarna. Det går ofta inte att sätta in en vikarie eftersom företaget och företagaren är en och samma person.

Nu ska ni få se hur Linda Skugge kommenterade Steves artikel. I Expressen 040313 skriver hon: "I veckan kunde man  i Aftonbladet läsa om enmansföretagaren och mustaschprydde Steve från Skellefteå som hävdar att han skulle bli av med jobbet om han tvingas ta hand om sina barn. Hörru Steve med snorbroms, det finns kvinnor med egna företag också. Varför är det bara män som absolut inte kan vara pappalediga för att de har eget företag? Att kvinnor måste stänga igen verksamheten när de får barn är alltså mer okej?". Kommentar: hur kan Linda tolka Steves artikel, som handlar om enmansföretagare i allmänhet och om sig själv i synnerhet, som att han skulle påstå att det är ok om kvinnliga enmansföretagare stannar hemma istället? Han skriver ingenstans om just manliga enmansföretagare eller kvinnliga enmansföretagare, utan om enmansföretagare. Jag förstår inte hur hon kunde få det här till en könsfråga...

Johanne Hildebrandt skriver i en krönika i Aftonbladet om våldet mot kvinnor. "Enligt BRÅ är det bara 20-25 procent av våld mot kvinnor som polisanmäls. Av dessa leder drygt 25 procent till åtal. Bara en del av dem fälls. Enligt Amnesty International så beror detta på att kvinnorna systematiskt förminskas och blir inte trodda av rättsväsendet. Deras ord är inte lika mycket värd som mannens. Välkommen till Saudiarabien". Kommentar: säkerligen anmäls bara en liten del av våldet mot kvinnor, och bara en liten del av anmälningarna leder till åtal. Självklart fälls inte alla som åtalats (det är ju därför vi har rättegångar), men åtal brukar normalt leda till fällande domar eftersom åklagare inte får åtala om han/hon inte är övertygad om att det kommer att sluta med en fällande dom. Nåväl. Till sakfrågan: beror det magra resultatet på att rättsväsendet systematiskt förminskar kvinnor och att kvinnor inte blir trodda? Att en kvinnas ord inte är lika mycket värda som en mans? För är det på samma sätt i Sverige som i Saudiarabien, så är det mycket allvarligt. Då är det en skandal utan like. Jag får nog ta och läsa den där rapporten från Amnesty och se om den verkligen slår fast att en kvinnas ord är mindre värt än en mans, alltså en rå och ren kvinnodiskriminering (och att det inte bara handlar om det gamla vanliga om "ord mot ord", "hellre fria än fälla", "bevis saknas" osv.). Tyvärr vet jag inte hur mycket jag kan lita på Amnesty längre. De har ju blivit en feministisk organisation, och har alltså grundinställningen att kvinnorna systematiskt är underordnade männen, så det är stor risk att deras åsikter färgat deras rapport. De kan därför komma till slutsatsen att kvinnor är underordnade, helt enkelt eftersom de "vet" att kvinnor är underordnade.

Om rättsystemet rent generellt tror mer på män än på kvinnor så skulle det också innebära att kvinnliga vittnen har mindre trovärdighet, att män har högre trovärdighet i alla typer av mål, som t.ex. vårdnadstvister och incestmål... är det så?

En notis i Gefle Dagblad berättar om en man som fått ovälkommet besök av sin förra flickvän. Enligt notisen hade det hänt flera gånger sedan de gjort slut. Den här gången hade hon försökt bryta sig in i hans lägenhet med en kniv. Han hade lyckats ta ifrån henne kniven. Hon gick därifrån men kom sedan tillbaka med en ny kniv. Också den gången lyckades mannen ta av henne kniven. Kvinnan är nu misstänkt för hemfridsbrott och skadegörelse. Lagen om kvinnofrid är till för att stoppa exakt den här typen av brott om de utförs av män. Istället för att man ska behöva använda mildare brottsrubriceringar som t.ex. hemfridsbrott, skadegörelse, olaga hot osv. så kan man använda en och samma, nämligen grov kvinnofridskränkning. Lagen är inte till för att skydda män, så därför kommer den inte att användas för att skydda män, även om den formellt går att använda på det sättet.

TCO kommer med en ny rapport idag som handlar om att jämställdhet är lönsamt. De presenterar sin rapport i en artikel i Aftonbladet. De lägger väldigt stor vikt på att jämställdhet och barnafödande hör ihop. Brist på jämställdhet leder till låga födslotal, medan hög grad av jämställdhet leder till höga födslotal, hävdar de. (Ni kan gärna läsa min kommentar 040129, som handlar om jämställdhet och födslotal; då var det en forskare som hävdade att dagens jämställdhetsideal som säger att kvinnor först ska utbilda sig och göra karriär och sedan skaffa barn leder till lägre födslotal).

Från TCO:s artikel: "En unik analys som TCO har gjort visar att det finns ett starkt samband mellan jämställdhet, barnafödandet och kvinnors sysselsättning". Kommentar: skulle vara intressant att se vad de har för samband mellan kvinnors sysselsättning och barnafödande. Jag antar att de menar att hög sysselsättningsgrad för kvinnor innebär höga födslotal, men därom kan man tvista (återigen, se min kommentar 040129). TCO: "Länder med ålderdomliga uppfattningar om jämställdhet kommer att bli århundradets stora ekonomiska förlorare. Bristande jämställdhet leder till att antalet arbetsföra minskar drastiskt". "Vår studie visar tydligt att jämställda samhällen leder till högre barnafödande". "Det kan inte vara en slump att just de länder som har lägst födelsetal och lägst kvinnlig förvärvsfrekvens parat med den sämsta förväntade långsiktiga utvecklingen samtidigt är just de länder som domineras av en ålderdomlig inställningen till jämställdhet. Bevis för våra teser får vi genom att jämföra internationella data över värderingen av jämställdhet i olika länder med födelsetalen". "Priset för gammaldags uppfattningar om att män ska försörja familjen och kvinnor ta hand om barn och familj blir långsiktig ekonomisk stagnation. Resultaten är tydliga. Ojämställda länder kommer i hög grad att fastna i en befolkningsfälla, med lågt barnafödande, litet arbetsutbud, låg tillväxt och växande spänningar mellan generationerna". Kommentar: sammanfattning av TCO:s teori: ju fler kvinnor som arbetar, desto fler barn föds det. Ju fler kvinnor som är hemma med barn & familj, desto färre barn föds det. Länder med höga födslotal har hög tillväxt och länder med låga födslotal har låg tillväxt. Länder med låga födslotal präglas av ålderdomliga jämställdhetsvärderingar.

Sverige, som ibland kallas världens mest jämställda land, har väldigt låga födslotal. Hela västvärlden har låga födslotal. Det föds många fler barn i u-länderna. Får vi tro TCO är det alltså i u-länderna som jämställdheten och tillväxten är som störst, och Sverige hamnar i bottenskiktet när det gäller jämställdhet. Vill vi att fler barn ska födas så får vi se till att kvinnorna arbetar mer och är hemma med barn mindre. Vi får väl titta lite på länder i Latinamerika eller t.ex. Sudan om vi vill lära oss något om jämställdhet och tillväxt. (*ok, det här var ett märkligt resonemang*)

I Sveriges radio P1 program Konflikt så berättar några feminister hur de brukar använda våld mot sexköpare. De säger att de gärna använder oprovocerat våld, de säger att de brukar misshandla, trakassera och förfölja sexköpare. Det var ett j-vligt obehagligt reportage; otäckt att höra ett sådant enormt hat, och att de faktiskt är stolta över hatet. Lite märkligt att Sveriges radio sänder det också, för jag tror inte de skulle sända ett reportage om rasister som berättar hur stolta de är över att de brukar gå omkring och "knacka bög" eller misshandla invandrare med järnrör. Jag tycker det skulle vara skönt att höra andra feminister ta avstånd från extrema feminister. Om en feminist säger eller gör något dåligt i feminismens namn så brukar inte andra feminister ta avstånd från det, eftersom "varje feminist är en enskild individ och har inget ansvar för vad andra feminister säger". Denna regel gäller självklart inte om en annan feminist sagt eller gjort något som anses bra. Fiffigt.

En känd filmregissör (jag vet vem det är men media har ännu inte skrivit hennes namn så jag är såpass feg att jag ännu inte avslöjar vem det är) har blivit polisanmäld för människorov. Bakgrunden är att hon under förra sommaren deltog på ett feministiskt sommarläger som annordnades för flickor som utsatts för sexuella övergrepp. Enligt anmälan sa kvinnan och lägerledaren till en av flickorna att lägret var hotat och att de måste fly. Sedan tog de med flickan och under flera veckor så åkte de från kvinnojour till kvinnojour i både Sverige och Norge. Flickan tvingades, enligt anmälan, följa med på den här resan mot sin vilja. I Norge kontaktade en kvinnojour svensk polis och flickan kunde tillslut åka hem. Märklig historia... (läste om det här i Aftonbladet)

Tillägg skrivet 040407: polisutredningen har lagts ned, men flickan har sagt att hon ska överklaga det beslutet eftersom hon inte ens har blivit hörd. Vi får se vad som händer.

Såg nyss en reklamfilm på Kanal5. 23.08 är tiden. Natusan har en reklamfilm för en babytvål som gör huden mjuk på både bebisen och mamman (säger de i reklamfilmen)... Pappans hud blir alltså inte så mjuk... Äsch. Det här är en typisk film som skulle bli fälld hos ERK (Etiska Rådet mot Könsdiskriminerande reklam). Men ingen bryr sig om ERK och ingen bryr sig om den här reklamfilmen. Finns det någon som orkar anmäla det här och tycker det är intressant, så varsågod... själv tycker jag att det inte spelar någon roll.
---
SVT-text berättar att fackförbundet Kommunal har anmält brandkåren i Malmö till JämO. Eftersom brandkåren i Malmö vill ha fler kvinnor som anställda så har de helt enkelt sänkt de fysiska kraven för kvinnor som söker anställning. För er som bor i Malmö är det väl bara att hoppas att det inte är några kvinnliga brandmän som rycker ut ifall ni behöver hjälp. Kvinnliga brandmän i Malmö är helt enkelt inte lika bra som de manliga brandmännen. Undrar om det avspeglar sig i lönen också?

Jag tycker att JämO också borde snegla lite på reglerna för intagning till polishögskolan. De fysiska kraven är lägre för kvinnor. Resultatet blir att kvinnliga poliser inte kan betraktas som lika duktiga som manliga poliser. Jag tycker det här är förödande för synen på kvinnliga poliser ("B-poliser").

Idag ska det s.k. Tumbamålet tas upp i Högsta domstolen. För den som inte kommer ihåg det: det är fallet där ett gäng killar i 20-årsåldern åtalats för sexuellt utnyttjande av en 35-årig kvinna. De friades i tingsrätt och hovrätt. Jag har skrivit om detta fall flera gånger tidigare på den här sidan. Det känns som att det inte finns så mycket mer att tillägga, men en liten extra fundering vill jag bjuda på: det gäller de inblandades ålder. Det här är min känsla: när ett gäng 20-åriga killar följer med en 35-årig kvinna hem efter krogen så utgår man från att de bara är ute efter sex. Man utgår från att de är de aktiva och drivande, det är de som "lyckats" med sina raggningsförsök. Hade det varit en 35-årig man som fått med sig ett gäng 20-åriga tjejer från krogen så hade man tyckt precis tvärtom; man hade utgått från att det var den äldre mannen som bara var ute efter sex, som varit drivande och som "lyckats" med raggningen. Tjejerna hade nästan utomatiskt setts som lurade offer som utnyttjats sexuellt... (det här var ren spekulation från min sida, och handlade bara om hur man kan tänka om det handlar om sex mellan ett gäng 20-åringar och en 35-åring).
---
Det här fallet (se ovan) togs upp av en person i radioprogrammet Ring P1. I samtalet benämndes 35-åringen "flickan". Om man tänker på fallet som ett gäng 20-åriga "män" som haft sex med en 35-årig "flicka" så tror jag man mentalt har tagit ställning i skuldfrågan.
---
I ett annat samtal i Ring P1 så säger en man att han tycker det är orättvist att en kvinna som har underlivsproblem får betala 120 kronor för läkarbesöket, medan en man med underlivsproblem får betala 240 kronor för läkarbesöket. Jag har ingen aning om det verkligen är så här, men om det stämmer så måste jag hålla med om att det är konstigt (antar att reglerna för sådant här varierar från landsting till landsting; mannen som ringde kom från Uppsala).

Igår såg jag en TV-intervju med Sara Kadefors (tror det var i Kulturnyheterna i SVT). Sara har skrivit en teaterpjäs som handlar om hur det är att växa upp för unga tjejer. Det har hon gjort eftersom hon tycker att teater och litteratur annars alltid handlar om hur det är att vara kille. Är det bara jag som missar allt detta om killarna? (senast sedda biofilm: Hip, hip, hora (om hur det är att vara ung tjej). Senast sedda teater: Kvinnor på en bro (om hur det är att vara medelålders kvinna). Lyssnar just nu på på radio: ett program i P1 om hur det är att vara kvinna och konstnär). När och var visas allt om hur det är att vara kille/man?
---
Min arbetsgivare har nu kommit med sitt årliga erbjudande om att låta oss vara med i löpartävlingen Vårruset. Tävlingen är dock bara för tjejer, så det här erbjudandet gäller inte mig. Min arbetsgivare brukar också låta "oss" få besöka badhuset i Gävle, då de hyr den kvinnliga delen av relaxavdelningen... kul för dom. Jag jobbar på en extremt kvinnodominerad arbetsplats (av ca 200 personer är ca 10 män). Jag förstår dock inte att de kan komma med sådana här personalvårdande insatser där män inte får vara med. Tänker de inte på att också män jobbar för dem? Ärligt talat... jag tror inte de tänker på det. När cheferna (kvinnor) skickar fax till de anställda så brukar rubriken vara "Hej tjejer!" (ett tag tänkte jag att dessa fax kanske inte gäller mig...).

När det gäller de personalvårdande insatserna som bara riktar sig till kvinnor så är det ett brott mot jämställdhetslagen. Skulle jag anmäla det här till JämO skulle min arbetsgivare åka dit. Men jag tänker inte anmäla, av den enkla anledningen att jag inte tycker att det känns så himla viktigt för mig. Jag vill inte delta i Vårruset även om jag hade haft rätt kön, men jag tycker däremot att det är fascinerande klantigt av min arbetsgivare att ha könsspecifika (kvinnospecifika) personalvårdande insatser. De försätter sig i en situation där de bryter mot lagen, och om de inte inser det är det allvarligt, och om de inser det är det också allvarligt.
---
På Nyheterna i TV4 så visas ett inslag om ett Unicef-projekt i Liberia. Projektet är för att hjälpa fd barnsoldater. Eftersom jag skriver om det här så fattar ni såklart genast: projektet är endast för flickor.
---
Barnombudsmannen, BO, har utrett sexualundervisningen i skolorna. De föreslår bland annat att ungdomsmottagningarna ska bli mer könsneutrala. I dag, säger de, är ungdomsmottagningarna i allmänhet mest inriktade på att hjälpa flickorna.
---
Jämställdhetsminister Mona Sahlin är ju på G med en kvoteringslag för att kvotera in kvinnor i företagsstyrelser. Idag i Aktuellt i SVT får det tilltänkta lagförslaget kritik av en professor i straffrätt som säger att en sådan lag kan bryta mot EU:s regler om att alla individer ska behandlas lika.

 
 

Överst på sidan

Huvudsidan