Frejskvädet: en sista sang

Frejskvädet:

en sista sång

Svithjods gudar och seder värma
mig bättre om hjärtat än Judalandets.
Jag bryter mig aldrig från odaljorden,
från grunden som skapats av Gaut i forntid.

Om landet ändå i lågor förgås,
när min vän stupar på Vigrids fält,
så dör jag tillsammans med svearnas minne.
Ej lever jag gärna och lider av glömskan!

Jag granskade noga din Guds forna ord,
innan jag vigdes åt vanernas hövding:
ej var dess lära om landets öde
det enda som fick mig att ändra min tro.

Ändå skall jag följa Frej intill döden:
jag ber dig ej glömma den Gud som du valt,
ej hånar jag honom, ej heller din tro.
Vänner förbliva vi, om vägarna än skiljas!