ihimlen

Sista numret av POP har kommit nu, satte mig f�r att l�sa den, blev s� deprimerad, trots att jag inte varit den mest trogna av deras l�sare s� har jag i alla fall uppskattat den tidningen och jag tycker att den �r bland de b�sta i sin sort. Det kommer k�nnas tomt, kommer k�nnas som om det nu inte finns n�got mer �n bibel att l�sa n�r man vill ha bra musikrecensioner om vettig musik. Det �r trist att allt nu handlar om pengar, alla �r s� p�verkade av pengar, det �r man ju, men att man s�tter sig sj�lv och sina egna �sikter p� spel f�r det. Alla musikprogram har f�rvandlats till konsumtionspropaganda d�r de allra senaste stj�rnskotten p� pophimlen presenteras och uttjatas s� att vi tvingas gilla musiken till slut. I radio h�r man st�ndigt samma musik, spelar ingen roll om det �r enerj eller vinyl f�r det �r �nd� samma l�tar som spelas ( �ven om de p� vinyl spelar �ldre musik �n p� enerj) trots att det finns s� mycket musik att v�lja mellan, f�r mycket f�r att jag ensam ska hinna och orka g� igenom och se efter vad jag gillar av allt.
P3 �r d�remot en kanal som spelar mer annorlunda musik, h�r kan jag f� uppt�cka nya musikgenrer och l�ra mig mer, h�r kan man ocks� �nska sig lite mer annorlunda musik, P3 tycker jag om, �ven om jag st�nger av ibland av ren protest, som n�r de s�nder "den heliga stenen" p� s�ndagar. Man kommer inte ifr�n det, �verallt blir man tvingad att lyssna p� kommersiell musik, se kommersiell tv och l�sa kommersiella tidningar, bara f�r att f� ut lite av det man vill ha; kvalitet musik, kvalitet tv och kvalitattiv l�sning. De tidningar som inte sysslar med kommersiella syften d�r snabbt ut, de f�r inget st�d, ingen v�gar ge dem st�d ingen v�gar visa att de tidningarna egentligen �r de b�sta. Precis vad som nu h�nt med POP.

Jag blir s� tr�tt p� att aldrig f� det jag vill ha, att hela tiden g� till specialaff�rer specialhyllor och specialkassor f�r att f� det jag vill ha, att aldrig hitta det jag letar efter p� en g�ng utan att jag alltid m�ste springa och leta, att jag ibland f�r ge upp mitt letande och vara utan. �r tr�tt p� att alltid k�nna mig ensam om att jag tycker att alla lever i en l�tsasv�rld, jag vet ju att det finns folk som �r lika irriterade som jag, men var �r ni d�? Varf�r h�r jag bara min egen klagan? Varf�r ger alla upp till slut? Varf�r kan inte vi f� leva i den v�rlden d�r vi vet att det vi tror p� det vi tycker �r bra det vi vill ha �r ok och accepterat och finns f�r alla att ta del av? Varf�r.