Om man går på de högre strandkanterna runt sjön, framfrallt den sydöstra delen, Nolmyra, kan man finna avtryck från människan sen långt tillbaka i tiden. Man kan finna nedgrävda boplatser, dessa boplatser ligger alltid i söder eller i sydväst läge och i torr morän. Troligtvis levde dessa människor på jakt och fiske. Man kan finna av sten uppmurade dammar där för en gång i tiden funnits ett litet sågverk. En liten pyramid av sten intill strandkanten finns också, troligtsvis har en drunknad människa blivit funnen där och pyramiden är hans grav. En nedlagd malmgruva. År 1725 upptäcktes ett malmstreck vid Gråmuren. Sannolikt började man bryta malm där i början av 1730-talet. Malmen var rikhaltig och lättsmält. Någon gång i mitten av 1700-talet upphörde brytningen men återupptogs år 1797. 204 ton järnmalm och 160 ton kalksten bröts vid den senare perioden. Brytningen avslutades år 1800. Troligen av det höga vattenståndet i sjön. Stora mängder timmer har flottats på Tämnaren nerströms genom Tämnarån mot havet där stora sågverk väntade.
Skälen sjösänkningarna var att vid nederbördsrika år skedde svåra översvämningar. En av orsakerna till översvämningarna var de uppdämningar som gjorts vid bruk och kvarnar utmed Tämnarån, något som de drabbade bönderna redan då på 1600-talet beklagade sig över. En plan och ett förslag till sänkning av sjön Tämnaren i syfte att erhålla ny åkermark gjordes. Ett sänkningsföretag bildades år 1878 och som skulle ge totalt 6.585 ha ny mark. Kostnaderna för hela företaget uppgick till 685.000 kronor och betalades av markägarna själva. På grund av att Tämnarån inte släppte igenom tillräcklig mängd vatten för att förhindra översvämningar gjordes en ny sjösänkning åren 1950 - 1953 varvid Tämnaren sänktes 44 cm. En ny maktfaktor, Uppsala kommun, kom in i bilden början av 1970-talet, och istället för att förbättra villkoren för människorna på orten har kommunen försämrat villkoren genom att höja vattenståndet med 24 cm under de två viktigaste månadern, maj och juni, under sådden och skördetiden. Den ersättning som betalades ut för denna 24 cm höjning av nivån till de drabbade markägarna, var ungefär ett års skörd i kronor för varje ha. Markägarna inom Uppsala kommun fick inte sina skyddsvallar emedan andra kommuner fick sina vallar och skyddsdammar. Mycket viktigt är därför att Uppsala kommun ser till att vattendomen efterlevs och därmed lever upp till sina åtagande.
Det förekommer en landhöjning på 50 till 60 cm varje sekel och vad innebär detta för sjön och markerna runt omkring? Det innebär att berggrunden med medföljande morän och lera höjs i förhållande till havsytan medan porösare jordarterna sjunker och packas samman. Stor del av Sverige har varit ett innanhav men på grund av landhöjningen kan vi se vad som hänt och fortfarande händer.