Psykiatrin f�rlorar kontrollen

Avdelningen vimlar av patienter och bes�kare:
Patientantalet �r maximalt. Personal skakar p� huvudena vid �gonkontakt och tycker p� axlarna (vad skall man g�ra). Flera st�ndiga s�llskap.

Patienten Ricky (fingerat namn) far ut i ord mot en bes�kare. Bes�karen blir f�rbannad och t�nker nita (sl�, misshandla) Ricky. Jag g�r emellan och informerar omedelbart tj�nstg�rande syrra, I. (I var den dagen ensam syrra).

Jag f�r besked att bes�karen skall avhysas. Denne v�grar. Jag ber en storv�xt kollega om f�rst�rkning och upprepar att bes�karen m�ste l�mna avdelningen. Denne v�grar. Jag informerar I men f�r inga direktiv.

Kollegan och jag beslutar att s�tta st�ndig tillsyn p� bes�karen. Under kv�llen "tappar" vi bes�karen. Denne p�tr�ffas morgonen d�rp�. Bes�karen vistades allts� kv�ll och natt p� avdelningen utan att uppt�ckas av personalen.

Min kommentar:
Personalen f�rlorade fullst�ndigt kontrollen �ver hela avdelningen denna dag. Naturligtvis borde polis- eller annan f�rst�rkning beg�rts f�r avhysning av bes�karen. Detta gjordes aldrig.

Den situation som d� r�dde p� avdelningen f�r aldrig h�nda p� en psykiatrisk avdelning eftersom: "Sjukv�rden skall s�rskilt vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i v�rden och behandlingen."

Extern kommentar:
Patienten Ricky �r �ven han djupt att beklaga, detta helt oavsett om han provocerat bes�karen eller inte. Blir jag hotad i mitt hem har jag r�tt till laglig assistans f�r att avl�gsna den som hotar.

"Har denne man mindre r�tt p� ett sjukhus?" Oavsett om sk�terskan var ensam i tj�nst tar det mindre �n 10 sekunder att beordra sin personal att kontakta polisen. Rimligen borde rutiner finnas f�r denna typ av h�ndelse - en sjukhusavdelning, speciellt en psykiatrisk avdelning, b�r vara en milj� d�r den sjuke �r s�ker till liv och lem!

Slutord:
"Under den tid jag arbetat p� psykiatrin har personalv�rden varit obefintlig. Av alla de arbetsplatser jag tj�nstgjort p� har avsaknaden av st�d i form av samsyn, handledning och mentorskap aldrig tidigare k�nts s� tung som p� denna arbetsplats.Att inte ha ett naturligt forum d�r ens enkla fr�gor kunnat f� svar, har �tminstone hos mig skapat alienation och stress.

Tv�rtemot vad som kan anses vara rimligt, har jag vid ett flertal tillf�llen under se senaste m�naderna varit den som f�tt ge nya kollegor st�d n�r os�kert l�ge r�tt, trots att jag ocks� varit alldeles ny.

Otal har de g�nger varit n�r jag k�nt total os�kerhet om vart vi varit p� v�g. Och d� blir det som ordst�vet s�ger: Om man inte vet �t vilket h�ll man skall, �r det l�tt att hamna n�gon annanstans."