Skinnskallarmas nyårsnatt 1995-1996
Minnesanteckningar

Klockan 22:15
Efter att ha jobbat kväll på Frälsningsarméns härbärge anländer jag till skinnskallelokalen vid Fryshuset. Lilla skinnfröken Linda tar hand om mig och övervakar mig och tar ansvar för min säkerhet. En god värdinna som skall ha heder av sin insats. Linda och jag flyter omkring lite i lokalen samtidigt som hon presenterar mig för sina vänner. Som en utbildad säkerhetsvakt ser hon till att jag inte hamnar i prekära situationer under vår "visitation" av lokalens alla skrymslen.

Klockan 23:00
Ölet flödar och käftarna glappar som på vilket nyårsparty som helst. En del gapar och skriker. I mörka hörn ser man förälskade par som kramas i öm passion. Allt är normalt. Sämre fester har jag sett och upplevt.

Klockan 24:00
Den barmhärtige samariten i mig får rycka in ett par gånger vid tolvslaget. Unga herrar med rakat huvud har stundtals svårt med balansen, åtminstone efter några öl. Med gemensamma ansträngningar tillsammans med andra herrar som inte har akuta balansproblem får vi upp en fallen herre mot en vägg. En annan bär och släpar vi upp för trappan och placerar på en stol just vid entrén för att han inte skall gå miste om nyårsnattens ljusspektakel. När kyrkorna slår tolv börjar några "siegheila". Men alla de andra skriker Gott Nytt År och börjar krama varandra. En del är så berusade att de bara orkar säga Gott Nytt till sin närmaste granne. Raketer far till himlen och smäller av i färgsprakande effekter. En känd kvällstidnings förhoppningar om spektakulära nyheter kommer på skam. Polisen kör bort murvlarna på skinnskallarnas begäran.

Klockan 1:00
Fem marschaller i ring och 150 skinnskallar med böjda huvuden i flera tysta minuter. En kamrat mördades och stympades här förra nyårsnatten. Högtidligt och andaktfullt. Hasse och Pike ledde andakten med stor värdighet. Max tackade alla deltagare för att han fick vara med dem denna afton. Alla var tagna av stundens allvar. Många torkar sina blanka ögon och stirrade generat ner i snön. Trots kylan skakade några av gråt och behövde tröst.

Klockan 2:00
Den ende nyktre i sällskapet, Stefan Andersson, börjar packa in folk i sin röda buss. Tryggare kan ingen vara (trygga rekan ingen vara) sjungs i bussen. Nu körs passagerarna hem, var och en till sitt. Ingen skall ut på stan och snurra. Den väldige skinnskallen Bulten avstyrde bråk mellan fulla skinnskallar i och utanför Stefans buss vid Gullmarsplan. Två unga invandrargrabbar kommer fram till bussen och frågade om vi hade en efterfest på gång. Några av oss bad dem faan i våld att försvinna. Tillfället att diskutera efterfest var inte lämpligt just som Bulten agerade fredsmäklare. "Svartskallar" på en eventuell efterfest med Stockholms skinnskallar på själva nyårsnatten..."Herre Gud, man tar sig för pannan! Vad skulle Expressen och Lasse Linderoth säga?"

Klockan 3:15
Alla busspassagerare har välbehållna lämnats av vid sina respektive hem. Färden går på motorväg mot Stockholm.

Klockan 3:30
Stefan, Rickard och jag beslutar att gå på nattklubb. Vi åker in till stadens centrum och parkerar bilen och betalar parkeringsavgiften.

Klockan 3:40
Till dånande diskodunk flyter vi omkring i nattklubbens ljusblinkande skrymslen. Rickard med ett champagneglas i handen, kvällen till ära iklädd frack och elegant som en Lagerlöfsk kavaljer, blir omedelbart uppvaktad av galanta damer. Stefan dricker Coca Cola med citron och berättar gamla minnen. Jag beställer en Guiness och studerar folk.

Klockan 4:00
Jag tänker: "På skinnskallelokalen var folk glada eller förbannade. Med de var levande. Här på nattklubben ser jag bara ensamma varelser som med jagad blick söker en själ att luta sig mot. Vill man möta trasiga själar behöver man inte söka. De vimlar omkring mig när klockan närmar sig 5:00 på morgonen".

Klockan 5:15
Stefan släpper av mig vid Slussen. Jag skall ta tunnelbanan hem till min väntande hustru. Kavaljeren Rickard skall bussas till sitt och Stefan skall återvända till skinnskallelokalen för att göra nattens sista tur. Resten av partygästerna skall hem, de också.

Klockan 6:45
Jag håller på att somna under mitt flanelltäcke. Den sista tanken jag minns innan jag domnar bort är: "Detta har varit en förunderlig natt. Jag var där och ingen annan var med mig. Jag var ensam där med alla skinnskallar, en nyårsnatt."

Max Hobstig