| Ack, h�r ni, unga flickor, som �n ogifta g�r, Som litet k�nner v�rlden och mindre den f�rst�r: Sk�nk aldrig bort ditt hj�rta till n�gon falsker v�n. Sk�nk hellre det f�r evigt till gud i himmelen! N�r som jag mig besinnar, hur allt har �ndrat sig, D� b�rjar mina t�rar i sorg f�r�ndra sig. B�st gl�djen st�r i blomstring i v�ra unga br�st, Sen flyttas all v�r gl�dje i sorgens kulna h�st. Jag l�ngtade som andra att v�lja mig en v�n, Den som jag t�nkte �lska n�st gud i himmelen; Men f�r att jag var trogen blev falskheten min l�n, Den skall en g�ng bel�nas, s� sant gud h�r min b�n. Den v�nnen, som jag �lskade, den haver jag nu mist Och f�r nu sitta ensam som f�gelen p� kvist. Jag t�nker, att mitt hj�rta skall brista i mitt br�st, Ty nu har fr�n mig flyttat all gl�dje, hopp och tr�st. L�t m�nniskorna d�ma och g�ra g�ck av mig, N�r dem s� litet roar, s� l�t dem roa sig! Jag �r en fattig flicka och lever ensam h�r, Ja, ensam och f�rskjuten av den, jag hade k�r. Ja, det �r riktigt fasligt, vad du beljugit mig, Fast�n jag aldrig talat ett elakt ord om dig. Men du har nog kamrater, som visst kan hj�lpa dig Att sammandikta l�gner och skylla upp� mig. Nu vill jag avsked taga och bjuda dig farv�l, Jag kan ej annat g�ra, det bjuder ock min sj�l. N�r jag ej h�r i tiden fick lov att bli din v�n, Farv�l, vi tr�ffas �ter hos gud i himmelen! Visst var det en olycklig stund, jag satte tro till dig, Ty sen har all min gl�dje i sorg f�rvandlat sig. Dock dig jag aldrig gl�mmer, s� l�nge hj�rtat sl�r Och ej s� l�nge jag h�r p� jorden leva f�r. Nu slutar jag min visa och �ndar h�r min s�ng. Adj�, min k�ra barndomsv�n, adj� f�r denna g�ng! Men kom ih�g de orden, med mig du talat har, D� du och jag tillsammans som k�ra v�nner var! |
 |
| Ack, h�r ni, unga flickor |
| av Emilie Flygare-Carl�n |
 |
|
|
|
 |
 |
| Les mer om Emilie Flygare-Carl�n og hennes store kj�rlighet |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|