Hattspecial!!!
Av: Den osannolika hattkännaren M.Lugerroth
Hej go´ vänner!
Nu skall jag berätta, och kåsera, om några av världens mest kända hattar. Hattar är, och kommer alltid att förbli, min stora passion här i livet. Jag bjuder alltså på en oförglömlig resa i hattarnas förlovade land, och jag hoppas att ni efter att ha läst mina fina artikel kommer att dela min passion för huvudbonader. Njut och lär!
Den första hatten ut är
en "cowboyhatt" i trä. Förutom att ha ett oerhört värde som ren konstartefakt
har den även en spännande historia. Den bars nämligen av Åsa-Nisse i filmen
Åsa-Nisse och Eulalias juveler. Alla cineaster kommer givetvis ihåg
nyckelscenen där Åsa-Nisse, tjuvfiskandes som vanligt, ingår ett avtal med
djävulen, som förvandlar hans vanliga småländska stråhatt till den praktfulle
träcowboyhatten som vi ser ovan i utbyte mot hans odödliga själ. Som vi alla vet
vinner han ju tillbaka sin själ i luffarschack, men får ändå behålla den
praktfulla huvudbonaden.
Vår nästa hatt bär på en minst lika spännande
historia. Denna slitna cylinderhatt bars nämligen av konung Leopold själv! Kung
Leopold bar denna under en resa i Belgiska Kongo, men tappade tyvärr bort den
efter ett besök i ett av Brazzavilles bättre horhus. Hatten hamnade sedermera
ute på den kongolesiska landsbygden, och bars av många olika ägare. I samband
med en smärre tågolycka konfiskerades hatten av den belgiske journalisten
Tintin, som återförde den till Bryssel. Numera finns den på sjöhistoriska salen
på Moulainsarts slott.
Denna praktfulla pjäs har en speciell plats i
mitt hjärta. Det är faktiskt en klenod från mina egna samlingar, men vi kommer
till det senare. Den tillverkades i Bern år 1628 av den kände hattmakaren
Andreas Wollenweider. Han skänkte hatten till Sveriges kung Gustav II Adolf, som
också bar den vid ett fåtal sociala tillställningar. Sedermera föll hatten dock
i glömska. Man vet inte något om dess öde förrän den dyker upp på en turkisk
basar 1977. Den som gjorde upptäckten var ingen mindre en den kände hattofilen
Tage Erlander! Detta var en stor sensation inom hattvärlden. Mindre bekant är
dock att jag lyckades försnilla den från hans dödsbo, och ofta bär den vid
högtidliga tillfällen såsom bröllop och derbyn på Jägersro.
Jag skulle vilja avsluta denna hattspecial med en country&western-sång som jag egenhändigt har komponerat.
Vi möttes på en landsväg faderittan
och ännu minns jag fogsvansen hon bar
Hon var svankryggig och hjulbent ta mej tusan
och jag visste att hon stulit kaviar
Hon hotade att spela schack för alltid
Hon sa till mig att grisar har en själ
Men hon ville grilla trots sitt träben
Hon bet mig hårt och vrålade farväl