HUR KUNDE DU?
N�r jag var valp, underh�ll jag dig med mina egenheter och fick dig at skratta. Du kallade mig "ditt barn", och oavsett antalet skor jag tuggade s�nder, och n�gra totalt f�rst�rda kuddar, blev jag din allra b�sta v�n.
N�r �n jag var "dum hund", pekande du ditt finger mot mig och fr�gade"Hur kunde du?" - men sen mjuknade du och la mig p� rygg och gosade med mig.
Det tog lite l�ngre tid f�r mig att bli rumsren �n v�ntat, f�r du hade v�ldigt mycket att g�ra, men vi fixade det tillsammans.
jag kommer ih�g n�tterna n�r jag l�g t�tt intill dig och lyssnade p� ditt snarkande, lyssnade p� ditt stadiga andetag och hemliga dr�mmar, och jag t�nkte att livet kan inte bli mer perfekt �n s� h�r.
Vi gick l�nga rundor i parkerna, �kte l�nga bilturer och stannade f�r att �ta glass.
(jag fick v�fflor, f�r "glass �r inte bra f�r hundar" sa du)
Jag tog l�nga tupplurar i solen d� jag v�ntade p� att du skulle komma hem vid slutet av dagarna. Stegvis b�rjade du spendera mer tid p� arbetet och du satsade p� din karri�r, och du lade mycket tid p� att leta efter en "m�nnisko"v�n. Jag v�ntade t�lmodigt, tr�stade ditt brustna hj�rta och f�rstod dina besvikelser, klagade aldrig p� d�liga beslut, jag viftade svansen och visade gl�dje d� du kom hem och n�r du blev k�r blev jag lycklig f�r din skull. Hon, numera din fru, �r inte en "hund-m�nniska" - men trots det v�lkomnade jag henne till v�rt hem, och visade tillit och lydde henne.
Jag var lycklig d�rf�r du var lycklig.
Sen kom m�nniskobarnen, och jag delade din gl�dje och lycka. Jag var fascinerad �ver deras sm� fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem, jag ocks�. Det var bara det att du och Hon var oroliga att jag skulle skada dem, och jag fick spendera mesta delen av min tid bannlyst till ett annat rum eller en hundbur. �H vad jag ville �lska dem, men jag blev "f�nge i k�rleken". N�r dom blev �ldre blev jag deras v�n. Dom h�ngde i min p�ls d� de f�rs�kte st� p� sina egna ben, petade fingrar i mina �gon, unders�kte mina �ron, och kysste mig p� nosen. Jag �lskade allt som hade med dem att g�ra och deras ber�ringar - ditt kel med mig var nu s� s�llsynt - och jag skulle f�rsvara dem med mitt liv om det s� beh�vdes.
Jag sm�g ner i deras s�ngar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga dr�mmar, och tillsammans v�ntade vi ljudet av din bil p� uppfarten.
det var tider d� andra fr�gade om du hade hund, och du visade stolt dem ett foto av mig som du bevarade i din pl�nbok och ber�ttade historier om mig. Dom senaste �ren svarade du bara "ja" och bytte snabbt sen samtals�mne.
Jag hade g�tt fr�n att vara "din hund" till "bara en hund", och du undvek alla kostnader som hade med mig att g�ra.
Nu har du en ny karri�rm�jlighet i en annan stad, och du och De ska flytta till en l�genhet d�r husdjur inte �r v�lkomna. Du har tagit det r�tta beslutet f�r din "familj", men d�r var tider d� JAG var din enda familj. Jag var j�tteglad �ver bilturen (som i b�rjan av v�rt "f�rh�llande") tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, r�dsla, och hoppl�shet. Du skrev under lite papper och sa "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne". Dom skakade p� huvudet och gav dig en anstr�ngd blick. Dom f�rst�r verkligen f�r en medel�lders hund, �ven med "papper". Du var tvungen att anstr�ngt rycka din sons h�nder fr�n min p�ls under tiden han skrek "Nej pappa!!! L�t dom inte ta min hund!" och du var orolig f�r honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom ang�ende lojalitet, v�nskap och respekt f�r liv! Du gav mig en "hejd�"klapp p� huvudet, undvek mina �gon, och artigt v�grade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en ocks�. Efter att du g�tt sa de sn�lla flickorna att Du s�kert visste om att du skulle beh�va l�mna bort mig f�r flera m�nader sen men att du inte gjort n�gra f�rs�k att hitta ett bra och mysigt hem.
dom skakade sina huvuden och sa "Hur kunde Du?" Dom �r s� sn�lla mot oss som deras anstr�ngda scheman till�ter.
Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten f�r flera dagar sen.
I b�rjan d� n�gon passrade min bur, bubblade det i magen och jag t�nkte och hoppades att allt detta bara var en ond dr�m och att du kommit tillbaka f�r att h�mta mig, eller s� hoppades jag att det var N�GON som brydde sig, N�GON som kunde r�dda mig.
n�r jag f�rstod att jag inte kunde konkurrera med den gl�dje de s�ta valparna visade gav jag upp och satte mig i ett h�rn och v�ntade.
Jag h�rde fotsteg fr�n korridoren n�r hon kom till mig i slutet av dagen, och jag f�ljde henne sn�llt i korridoren in i ett separat rum.
forts. n�sta sida.