N�r jag av sj�lslig sm�rta gr�ter, torkar en hand full av medk�nsla bort mina t�rar.
N�r jag slagit mig s�tter en van hand p� ett pl�ster.
Alltid detta varma, f�rst�ende kring henne� Hur g�r hon?
Alltid denna villkorsl�sa k�rlek.
N�r jag var mindre var hon j�mt s� stolt �ver mig, vad jag �n tog mig f�r.
Jag spelade fotboll och var egentligen riktigt usel.Fick smeknamnet �benkn�ckaren�
Eftersom jag alltid missade bollen och la in saftiga sparkar p� motst�ndaren ist�llet. Men hon var stolt. Jag red. Jag fick en egen h�st. Jag b�rjade st�lla upp i hoppt�vlingar, d�r jag allt som oftast dalade �ver hindren.
Men, det gjorde inte h�sten, hon stod p� andra sidan hindret sm�leende p� h�stars vis.
Men hon var stolt.
Jag v�xte upp lite grann, va ingen l�tt ton�ring. F�r�ndrade familjef�rh�llanden var nog bara en av faktorerna, men en viktig s�dan. Blev labil, r�dd och s�kande. Antar det �r en fas m�nga ton�ringar m�ste g� igenom. Men jag hade tur. Jag hade n�gon som f�ljde min v�g. N�gon som rensade min stig fr�n ot�cka kottar och stickande barr. N�gon som baddade mina f�tter d� jag trampat snett. T�lmodigt, om och om igen.
N�r jag blundar f�r jag en bild av henne p� n�thinnan. Hon �r s� vacker, kanske inte helt bildsk�n. Men hennes �gon lyser av godhet som fyrar i m�rkret. I hennes �gon d�ljer sig ett hav av k�nslor. Hon �r tr�tt, hennes �gon erfarna.
Jag undrar hur mycket man ska l�ta en m�nniska se egentligen. Hur mycket man ska f� k�nna. Ibland vill jag vara den som f�r tr�sta, f� s�ga att allt blir bra.
�Gr�t ut hos mig, jag torkar dina t�rar.Skrik ut din sorg ho9s mig, jag skall lyssna. Jag vill att du ska ligga mot mitt kn� och k�nna samma trygghet i mig som jag i dig. Idag beh�ver du inte vara stark, du beh�ver inte vara stolt �ver mig och du beh�ver inte vara f�rnuftig�
Jag vill s�ga s� mycket, s� mycket ord ej kan beskriva. Vill f� henne att f�rst� hur mycket hon betyder f�r mig.Jag vet att hon �r s�rbar, och utan brister �r hon inte. Jobbigt vore annars. Det h�nder att jag blir riktigt f�rbannad p� henne, s� d�r f�rbannad att jag bara vill skrika p� henne. Men hur l�nge kan man vara arg p� en Cocker Spaniel valp egentligen?!
Hon ger och ger. Omtanke och v�rme till sin omgivning. Vart f�r hon all sin energi ifr�n?! Jag tror nog m�nga utnyttjar hennes godhet, men det kan inte jag. F�r jag vet att hon �r sk�r, innerst inne. Innerst inne har hon hemligheter jag ej f�r dela. Men jag vet att hon beh�ver ha dem f�r sig sj�lv, f�r hon ger s� mycket av hela sig sj�lv annars.
Hon har gjort mig till den jag �r idag, l�rt mig r�tt och fel. L�rt mig inre styrka, se livet verkligt. Hon har l�rt mig koppla av utan att koppla bort. Hon har l�rt mig mycket�. Och f�r det �r jag stolt. Stolt f�r hennes uth�llighet, f�r hennes v�rme och humor.
Vi kan ha enormt kul, vissa dagar mer �n andra. Hon skrattar och leker, spelar teater som ett barn. Hon �lskar att sk�mma ut mig inf�r killar och tjejer jag tr�ffar, kommer speciellt ih�g en dag d� min nya pojkv�n ringde. D� st�llde hon sig p� k�ksstolen och hojtade, lekte att hon stod p� en klippa i Visby. Hon sj�ng och vinglade d�r hon stod och spejade ut l�ngs kusten. Och s� jag skrattade!
I det �gonblicket k�nde jag en s�dan obegr�nsad k�rlek till henne. Jag hoppas att hon k�nner det, att det m�rks.
M�nga s�ger att jag �r lik henne. Det �r nog den vackraste komplimangen man kan f�.
F�r hon �r inte bara min b�sta v�n, hon �r min mamma.