dikt av Elizabeth Johansson
R�dslan och jag har nu blivit ett par.
V�lkomnar honom som en gammal v�n
Med honom kan jag prata om allt
Tillsammans kan vi sitta stilla och gr�ta
�ngesten �r r�dslans b�sta v�n.
Han h�ller mig s�llskap under nattens vakna, svarta timmar.
Vi pratar om livets allvar och skeenden.
Han smeker sakta och l�nge mitt br�st.
Ensamheten �r en ny v�n jag f�tt.
Vi kurar sakta och stilla ihop oss under t�cket.
Tysta, sitter vi d�r och f�rs�ker f�rst�.
Torkar varandras t�rar med kyssar.
Livets alla or�ttvisor g�r oss ocks� s�llskap.
D�r i nattens m�rker vi sitter.
Tillsammans med varandra.
Vi f�rs�ker f�rst� och se in i framtiden.
Ibland s� f�r vi s�llskap.
Gl�djen och skratten tittar in i det m�rka rummet.
Kom ut till oss, de lockar med kvittrande skratt.
Vi vill s� g�rna svara, men vet inte hur.
Sv�rmodet g�r allt f�r att h�lla oss kvar.
Till sin hj�lp har han fasan och skr�cken
De tre h�ller oss som i ett j�rnband
Kramar h�rt v�rt br�st, vill inte sl�ppa.
Vi beh�ver �nnu en v�n, f�r att ta oss ut i solen.
V�ntar p� honom , inneslutna i v�rt m�rker.
N�r kommer han? Fr�gar vi oss
K�rleken!! �kom till oss� Vi ropar och klagar
�V�nta� s�ger r�dslan, �nu h�r jag n�got�
�ngesten tystnar och lyssnar noga.
Ensamheten ler lite grann till sv�rmodets f�rskr�ckelse.
�NU� ropar alla livets or�ttvisor. �Nu ser jag k�rleken�
K�rleken ler med sin milda varma blick.
Kysser oss p� pannan och smeker oss �mt
K�rleken s�nder iv�g fasan och skr�cken
Han utpl�nar sv�rmodet med fast, men k�rleksfull hand
R�dslan gr�ter av gl�dje,
Med �ngesten leende invid sitt br�st
Livets alla or�ttvisor utpl�nar de sorgliga minnena.
� Mitt hj�rta �r ditt, ditt hj�rta �r mitt� nynnar k�rleken sakta
� N�r jag f�rst l�ste dikten i min mammas hall fick jag en slags tom k�nsla av �ngest.
Dikten �r v�ldigt m�rk och �ngestlysten, speciellt i b�rjan.
Hon beskriver sina k�nslor som sina v�nner och det st�rker hela upplevelsen av �ngest.
Hon verkar ha varit djupt deprimerad och inte haft s� mycket livsgnista kvar, men n�r k�rleken visar sig f�r henne, verkar det som om hon f�r hopp om det goda livet igen.
I dikten st�r det att hon vill komma ifr�n sv�rmodet, men det g�r allt f�r att h�lla henne kvar. Hon sj�lv vill m� bra igen och hoppas att det finns hopp.
Dikten f�r mig betyder att det alltid finns en liten gnutta av hopp, bara man l�ter den tr�da fram. Elizabeth har f�tt fram sina k�nslor s� bra att man kan k�nna dem sj�lv.
Hon f�rklarar precis hur �ngesten l�ngsamt smeker hennes br�st och att ensamheten kurar ner sig hos henne under t�cket och kysser hennes t�rar. Jag f�rst�r precis hur hon menar och det �r som om det var jag sj�lv som var den som blev kysst under t�cket�
Citat Hanna
Fakta om Elizabeth Johansson
Hon har �lskat att skriva sedan barnsben, men g�r det bara p� sin fritid.
�det f�r inte bli svammel utan inneh�ll� s�ger hon.
Hon har haft ett hektiskt liv med m�nga f�r�ndringar, men det �r ett liv hon gillar.
Hon �r uppv�xt i Kvarnbo tillsammans med sina f�r�ldrar, morf�r�ldrar, morbror samt tv� br�der.
Redan som arton�ring gifte hon sig o flyttade ihop med sin ungdomsk�rlek.
�ktenskapet h�ll bara ett �r.
Hon sl�ngde ut karln och bodde sj�lv i ett hus med getter, f�glar, h�ns, katter, hund och mycket mera djur.
Hon intresserade sig mycket f�r djur och dess h�lsa. Var aktiv i m�nga f�reningar s�som Djurens R�tt i Samh�llet samt Nej till K�rnkraft.
Hon tog emot skadade och illa behandlade djur i sitt hem och s�g till att de m�dde bra.
Under tiden allt detta h�nde s� studerade hon f�rst till tandsk�terska och vidare till sjuksk�terska.
Hon specialiserade sig p� utvecklingsst�rda samt psykiskt sjuka m�nniskor.
N�r Elizabeth var 24 �r tr�ffade hon en ny man som hon skaffade tre barn och ett stort hus tillsammans med.
De hade stor tomt och det utnyttjade Elizabeth till sitt stora n�je att skaffa djur.
Tyv�rr s� uppskattade inte hennes man djur p� samma s�tt, eller �verhuvudtaget.
Elizabeth har en vilja av st�l och fick som hon ville. Hon skaffade h�ns, p�f�glar,h�st, hund och katter.
Det enda hennes man uppskattade var hunden.
Inte heller detta �ktenskap klarade sig. De var f�r olika s�ger hon.
Hon tog med sig sina barn och flyttade in till stan.
Nu ville hon ocks� byta jobb. Hon blev n�tverkstekniker.
N�r hon pluggat klart fick hon en skada i armen som gjorde att hon aldrig skulle kunna jobba p� heltid med datorer.
Hon valde d� v�rden igen.
Blev anst�lld p� ett �lderdomshem d�r hon blev chef �ver en avdelning.
Elizabeth beh�ver f�r�ndringar i sitt liv och nu hade det inte h�nt n�got p� l�nge. Hon best�mde sig f�r att flytta till Sala, en grannstad till Enk�ping.
Blev m�nga flyttningar f�r hennes del, men d� hade hennes barn redan flyttat hemifr�n. Hennes yngsta bodde hos sin pappa, mellan dottern pluggade i Stockholm och den �ldsta hade flyttat till sin pojkv�n.
Elizabeth flyttade till en grannstad till G�teborg, d�r hennes �ldsta dotter bodde.
Nu bor hon d�r i en etta tillsammans med sin hund Nieve och min katt Helga.
Hon �lskar att �jka upp till Jokkmokk och sitta vid vattenfallen, vandra p� fj�llet och bara finnas till.
Hon �r mycket konstn�rlig och g�r konstverk som hon s�ljer eller ger bort till vanligt folk.
Hon har �terupptagit sitt arbete med utvecklingsst�rda.