Jag m�ter dem,
lika v�ntande som en fullsatt kyrka:
Musiken i fingrarna,
toner i h�nder och �gon.
Och orden, som s�ger mer
�n en l�ng predikan.
H�r kan ord ligga tysta,
outtalat spr�k.
Kroppens l�tta andning
b�r den spontana v�rmens lungor.
Att v�ga n�rhet.
Att avs�ga sig gr�nser.
Att vilja ett budskap.
Att l�gga teologin p� s�ker plats.
Att v�ga ett budskapet, som blir hand och �mhet.
Att vilja handen, armen, famnen, v�rmen.
Att v�ga m�tet, som du och jag och alla andra.
Talande �gon lyssnar.
Trumpetklangens tonljus
letar sig in i stilla tankar.
Och v�r musik
blir �ng och blommor
i bj�rkdungens v�rdoftande vind.
Vi mognar nu
i morgonljus
och k�nner dagen
famna v�ra hus.
En lampa t�nts
med orden himmeelsbl�
d�r s�dess�rlan lyfter
med fj�der l�tt t�.
En sj�lvklar l�ga
brinner klar och sk�n,
ljuset skruvas upp,
som Herrens varma b�n.
Det ivriga havet
mot stranden sl�r,
frihetens f�gel
�ver vattnet g�r.
De ljusa orden
vill stanna h�r,
morgonens h�nder,
som Gud, mig b�r.