Prolog. Sommaren hade varit varm i stockholm, och alla hade haft ett ganska bra lov. Även om vissa tyckte andra saker var ”bra” än dom flesta. Matilda hade haft ett icke-magiskt lov, med hästar, hundar, katter och föräldrar. Emma L hade varit på sitt landställe och njutit av ett normalt liv med sin familj. Amanda hade varit lite där och här, och haft väldigt kul. Emma H hade haft det mest händelserika lovet.. Hon hade lyckats ta sig tillbaka till våran värld, men Jedite blev kvar i pokémon-dimensionen.... Magin från hennes amulett hade inte räckt till, och hon sörjde över detta och svor över att nån dag hämta Jedite därifrån. Terminen började den nittonde augusti, och nu var allting som innan Jedite och Sailor Rockets övertag. Rektorn Peter var tillbaka, varken lärarna eller eleverna var zombies och göteborgaren Tobias hade nästan till och med fått en normal dialekt. Vissa hade längtat till skolan, andra inte. Konstigt nog kändes sommarlovet varken långt eller kort. Lärarna hade börjat jobba mycket tidigare än eleverna började, så att allt skulle vara klart. Vad har hänt med dom här månaderna? Och vem är Johannes Ditling? undrade Peter när han tittade genom gamla scheman. De andra lärarna, som självklart inte mindes någonting, bara skakade på huvudet och sa att de alla blivit gamla och senila. Christer klagade speciellt över sin huvudvärk. Sjuorna började skolan en dag innan, den 18:e augusti. De var lika rädda, och lika små, som Sailor-soldaterna varit förra året. Inte kunde dom veta att det här med att byta skola kunde vara mer riskfyllt än dom någonsin förut tänkte sig... Den första dagen var kort. Men den var fortfarande viktig. Först hade några nya börjat i klassen, och så var det massa nya lärare. Emmorna och Ebba satte sig vid ett hörn. Emma L och Mattlo stirrade på Emma H. - Hur vågar du sätta dig med oss? väste mattlo aggresivt när de var på väg ut. - Vadå? sa Ebba. - Äh, vi har bråkat lite per msn i sommaar.. är det inte dags att stryka ett streck över det nu, matilda? sa Emma H. - Ääähhhh... Sa matilda argt. - Okej, vi stryker ett streck över det. Bara du inte börjar igen, Emma, sa Emma L långsamt. Amanda kunde inte stirra. Andledningen var att hon inte satt i deras klassrum. Hon hade bestämt sig gå om sjuan. Emma H mumlade något, men såg sedan på lärarna som pratade om vad som var nytt. Dom fick ordningsregler, som motogs ganska lugnt med tanke på hur vild klassen var. Sen var det bara att gå hem. Mattlo, Emmorna och Ebba gick omrking lite planlöst. De satte sig slutligen ner i en sluttning. Det var bara Ebba som pratade, Matilda stirrade aggresivt på Emma H och Emma L såg mest oroad ut. Emma H skrattade nervöst och undrade vad dom skulle göra. Emma L och Mattlo låtsades som dom inte hört nåt, Ebba hade inte hört nåt och fortsatte prata om Tugger, Orlando Bloom och katten Admetus. - Emma, sa mattlo till slut medans Ebba pratade på. - Ja? - Har du lagt av med dina planer än? Emma tvekade, men nickade sedan. - Ja, för tillfället så har jag det.. Jaag har hört rykten om en ny ondska... En ny ondska i vår omedelbara närhet. Vi kanske måste kämpa tillsammans, som mot vårtmonstret. Kan ni acceptera det? Mattlo tänkte. Ebba pratade för mycket. - Håll käften slyna! skrek Mattlo för attt kunna tänka. Ebba var tyst. I 20 sekunder. Emma L tyckte att det var helt okej att sammarbeta med Emma H. Mattlo bestämde sig för att tänka ett par dar, och sen bestämma sig. Redan samma kväll hade Mattlo bestämt sig att sammarbeta med Emma, inte minst för att hålla bra koll på henne. Hon berättade det nästa dag, som bara var tre timmars skoltid. Hon började också förhöra Emma om hennes kunskap om den "nya ondskan". Emma sa att det var nån som tittat på Sailor Moon och blivit galen. Emma mumlade nåt om mörkrets krafter, sen sa hon högt: - Fast hon verkar ganska korkad. Vad jagg har hört så ska hon använda sig av andras planer som redan har misslyckats. Dumt va? - Vem? sa Mattlo. - Det går rykten i det mörka kungariketss salar, om en ny drottning. Den nya ondskan... Jag vet inte var hon finns, vem hon är, men jag har en kall känsla av att vi kommer få reda på det.. - Kanske vi borde kalla till stormöte? uundrade Mattlo stilla. Emma nickade långsamt: - Ja. Efter skolan beslöt flickorna, Matilda, Emma, Emma och Amanda att sticka hem till Emma L och ha mötet där. Maskrosen, Alex, var också med. På vägen berättade Emma L om sin kusin, som numera bodde hemma hos henne. - Hon är jättesöt! Hon kom hem till oss i somras.Det är lite konstigt egentligen, jag har aldrig hört talas om en liten kusin... Men hon är våran lilla Ems... Hon är så söt. - Heter hon också Emma? frågade Emma H. - Javisst! Visst är det roligt? skrattadde Emma L. Dom kom fram till Emmas lilla lägenhet med nån katt som sprang omkring, och så fort alla vännerna satte sig ner i soffan dök Emmas kusin Emma upp. Den lilla flickan var klädd i en vid, rosa kjol med hjärtan nertill. Den var ytterst puttinuttig. . Hon hade tjockt, brunt hår i page, och en rosa rosett mitt på huvudet. Hon såg verkligen designad ut, och till råga på allt hade hon ett sött, blommigt paraply. - Hm, jag ser att du redan designat hennne, sa Matilda åt Emma L. - Nej, det har jag faktiskt inte. Hon koom såhär, strålade Emma. - Heeej, jag heter Emma! sa Emma-kusinenn. Alla vinkade lite och log ansträngt. - Hmm.... Jag kommer att tänka på ett viisst avsnitt av Sailor Moon ... mumlade Mattlo. - Jag med, sa Emma H tveksamt. - Lover... Sa inte du att du inte vetat något om en kusin? Den lilla flickan fick ett spänt ansiktutryck och spände upp sitt paraply. Så utbrast hon - Jag.. är.. eran... Lilla... EMS!! paraplyet virvlade runt, och Mattlo skyndade sig att vrida bort blicken. De andra blev hypnotiserade, och hon var tvungen att agera snabbt. Hon bet Emma L i armen, liksom Luna bitit Usagi. - Såklart, du är Emmas kusin, sa Amanda.. - Att vi inte mindes det, sa Emma H. Alexander skrattade lite. Mattlo rös, och Emma L stirrade på lill-Ems. - Du är motsvarigheten till Chibi-Usa.. - Lover.. Möt din dotter, sa Mattlo långgsamt. - Åhhhhh, sa Emma L och tittade stolt påå lill-Ems. Hon tittade sedan på Alexander, och rodnade häftigt. - Möt din dotter, Alexander, sa Mattlo. - Pappa heter inte Alexander!!! skrek Chhibi-Ems och slängde sig i soffan. Det blev olidligt pinsamt tyst. Efter dom där tysta sekunderna som varade en evighet skrek Emma L och Alex samtidigt: - VA??! - Dessutom så ser inte den där gubben innte ut som Pappa när han var ung. Han har visat foton! sa Lill-Ems och skrattade. - Men, du är ju Maskrosen, skrek Emma annklagande mot Alex. - SÅ DU SÄGER ATT DET ÄR MITT FEL?! skrrek han tillbaka. - DU ÄR INTE MASKROSEN, ELLER HUR?! - KLART JAG ÄR! MEN VEM ÄR DU?! - SAILOR LOVER! JAG ÄR HENNES MAMMA... DDET VET VI. idiot.. - Din otrogna blondin!! Emma slog till Alexander, och han stormade ut ur lägenheten. Emma L snyftade till och damp ner i soffan. - Hur är det? Frågade Amanda henne, men fick inget ordentligt svar. Lill-Ems satte sig ner på soffan och tog en karamell från skålen på bordet. - Vem var det där egentligen? frågade hoon. - Min stora kärlek... Buhuhuhuu.. - Emma, ryck upp dig, sa mattlo och klapppade henne på axeln. - Är du säker på att du inte bara troddee att du älskade honom för att ni trodde att ni var ämnade för varandra? Emma snörvlade. - Hmm .. Men vem är då hennes pappa? sa Emma H och stirrade på Lill-Ems. Amanda skakade på huvudet, lite förvirrat. - Men tänk om ... tänk om det inte är nåån maskros som är hennes pappa? mumlade Mattlo. - Men jag vill ju ha evig käääärleeek.. snyftade Emma. - Det kan du säkert få. Finns det flera maskrosor? sa Mattlo. - buhuhuu.. - Ryck upp dig, sa Emma H kallt. - Men ... sa Emma L sorgset. - Äh, du förtjänar bättre än honom! Han är ju bara ett ogräs! Dom växer upp och förstör folks rabatter! sa Emma lite halvskämtsamt, men ingen skrattade. Mattlo gav Emma H en lite förebrående men samtidigt road blick, och klappade lite mer på Emma L. - Du kommer över honom, och vi vet ju attt du hittar en ny, bättre kille! Du ser vad söta avkommor ni kommer få, sa Matilda med en blick på den lilla rosa chibi-Ems. Emma L sken upp och mötet fortsatte medans Emma L förhörde chibi-Ems om hennes pappa... - Men vi måste skydda henne... Sa Emma HH allvarligt. Alla tittade på henne och undrade vad hon pratade om. - Vi kom hit för att prata om att en ny ondska är på väg, fortsatte hon. - Ja.. berätta allt nytt du vet, sa Matttlo. - Jag vet inte så mycket, egentligen, baara det som hörs ryktas i skuggorna. Om en ny drottning Metallia och nya generaler... - Hm, sa Amanda allvarligt, det är väl iinte precis vad vi behöver.. Det räckte gott med din återuppväckta general förra terminen. - Klarade Sailor Moon dem, så gör vi, saa Mattlo. - Sailor Moon var så stark, sa Emma L. - Jag tror att vi måste alla jobba hårt för att rädda skolan, sa Emma H. Emma L hade gått iväg för att hämta kakor i köket, hon tyckte att det gott kunde piggas upp lite. - Öhm... sa Amanda och tog en kaka. - Emma, rädda skolan? .. jag tror att deet handlar mer om... världen, sa Mattlo. - Och Emma L... Sailor Moon var en .. enn riktig crybaby, precis som du. Du är motsvarigheten till Sailor Moon, Prinsessan, sa Amanda vördnadsfullt. Mattlo log. Emma H verkade strunta i att Emma L var i stort sett kunglig. - Men jag tycker att vi försöker hålla ööronen och ögonen öppna ... mumlade Ems H. Alla nickade lite, i den där stilen som vill säga "jaja, vi kan våra självklarheter". Emma H kom inte på mer att säga. - Oh.. Jag önskar vi kunde gå tillbaka ii tiden och se våra förra liv. Men var bodde vi? Inte direkt på månen, och vi är ju inga månhjältinnor.. Liksom.. Jag kämpar för solguden, Abdullah, men det betyder ju inte att jag bodde på solen förut... Samma sak för dig, Amanda, sa Mattlo. - Mattlo, du babblade förut om nån slagss ... sak... som du hade mött? Vad pratade du om då? Undrade Amanda. Emma H (som älskade underliga saker) lutade sig närmre för att höra, Emma L lyfte ansiktet från soffkudden. - BLOB! halvskrek Mattlo förtjust. de andra tittade på henne med undertryckt intresse. - Blob.. Kom till mig.. en grön figur dök upp mitt i luften. - Lady Abdullah... Åh! Lady Lover, Lady Solaris, sa den gröna halvmåneformade bloben. - Vad? Vem? sa Emma H. - Det här är Blob, min handledare. Han äär en blob, och beskyddare av DiStra Sailors.. Det vill säga oss. Blob, berätta om våra förra liv! Emma H var fortfarande förvirrad och stirrade på den gröna figuren som verkade sväva i luften. - Jag tror jag redan vet mitt förflutna,, sa hon. Blobben nickade lite (även om ingen fattade hur en figur utan nacke kan nicka). - Emma H, vill du berätta själv om ditt förflutna? Emma, Lover, du var prinsessa av en planet långt borta, i en nu förintad galax. Mattlo, du var hennes vän, Lady Abdullah, en Prästinna åtsvuren åt Abdullah, solguden. Solen i vår förra galax.. var annorlunda än den här. Det var den solen du bodde på, Amanda... En mycket svalare sol, vackert röd.. En levande planet. - Vad menar du med förra galax? frågade Emma L. - Det finns mycket som ni inte vet än .... svarade Blobben och tittade sedan på Emma H. Emma tog ett stort andetag: - Jag var borta ungefär halva sommaren ii en annan dimension, hemmet för mitt förra liv. På sätt och vis vet alla om den platsen .. .Det är en värld där Pokémon är verkligt ... Ingen sa nåt, alla var tysta och undrade om Ems hade blivit galen eller om det var sant. Mattlo vände sig mot Blob som nickade. Det var alltså sant.. - Ni kommer att förstå så småningom, sa Blob. Emma L suckade och lutade sig tillbaka i soffan. Chibi-Ems satt inne i egna tankar och lös plötsligt upp. - Blob, vad kommer jag vara för Sailor? frågade hon glatt. Blob suckade lite men log förstående. - Sailor Chibi Love, men det är ett tag tills dess. - Orättvist, jag vill ju kunna göra allaa dom där häftiga sakerna nu! gnällde hon. Emma H log lite, Emma L suckade istället. Mattlo började prata med Blob igen: - Men vet du vad vi ska göra nu? Ondskann verkar ju vara i rörelse igen... - Ni kommer få veta det, snart. Det vänttar en svår tid för er. Det här är faktiskt det första året med betyg också, så sköt era studier, log Blob. Mattlo slog till honom skämtsamt. - studier! du låter som min morsa! - Blob, borde inte du ha en fru? Luna haade ju Artemis... Sa Emma L. Blob såg plötsligt gammal och ledsen ut. - vi tar det någon annan gång.. Jag måstte gå. Blob flöt iväg och försvann i tomma luften. Chibi-Ems satte sig ner i soffan och var tyst. Efter ett tag gick alla hem. På flera dagar hände inget nämnvärt, men alla kände på sig att nåt skulle hända... Ungefär som när tecknade figurer hänger i luften innan dom faller ner. Till slut hade flera veckor gått utan några monster. Matilda blev mer och mer misstänksam medans Emma L och Amanda slappnade av, det var alltför mycket lugnet före stormen, och stormen kunde bli enorm. Till slut fick hon som befarat; det började en tråkig fysiklektion med den nya läraren, Sofie. -Nu vet jag inte hur mycket ni har läst förra året, men vi börjar med elektricitet. Klassen suckade. - Slå upp sidan 75 i boken och läs till sidan 83, gör frågorna sen. Sen kan vi ha genomgång. Lektionen kändes som en evighet, och alla blev tröttare och tröttare, förutom vissa: Hampus arbetade med rasande fart. - Urk.. Jag är så trött... Jag orkar intte.. måste gå och dricka, sa Matilda och stapplade ut ur klassrummet. Emma H följde efter. Så fort de kom ut ur klassrummet kände de sig mycket starkare... Men då kom Sofie. - Tillbaka till klassrummet! Nu! - Men vi tar ju bara lite luft ... Gnälllde Emma. - Tillbaka med er! När Emma och Matilda vägrade dök klassens blondaste kille upp bredvid läraren: Hampus. - Kom igen nu, kom tillbaka. Ni måste juu plugga! Ems och Mattlo var lite förundrade. Visst tyckte Hampus att skolan var viktig, men ...? - Vadårå? Hampus, du bryr dig väl inte oom oss? Mattlo såg genomträngande på honom men han ignorerade dem och gick och satte sig. Mattlo och Emma nickade mot varandra och gick och satte sig, men Matilda satte sig och tänkte istället för att jobba. Energin drogs från henne sakta men säkert, hon orkade inte... Energi!! Energitjuvar! Åh nej. Matilda suckade tungt. Historien upprepar sig igen.. Efter ännu en evighet slutade lektionen, dom flesta försökte skynda sig ut. Inte ens Ebba var på sitt vanliga pratglada humör. När Mattlo till sist kom hem somnade hon innan hon hann tänka tanken att berätta vad hon trodde till dom andra. Och när hon väcktes av hennes pappa så mindes hon det inte alls. Nästa dag i skolan så var klassen betydligt mindre... En stark majoritet var sjuk. De hade handledning med Christer, som såg tröttare och sjukare ut än någonsin. DiStra Sailors, som de börjat kalla sig, och Ebba satt i ett grupprum med två killar ur klassen, Leo och Dennis, som Matilda blivit vän med. - Visst blir man trött av fysik? gnälldee Ebba. - ja... suckade alla. Dom märkte att dom jobbade mycket bättre i grupprum än i klassrum. Det som hade tagit en timme att gå igenom med Sofie tog 20 min utan henne. Sidorna bara flög. Ebba gick ut för att spana på PÄÄ. Då gick Leo ut för att hämta nåt i skåpet. Så fort dörren stängdes började Dennis bete sig konstigt. Hotfullt... - Vad är det? Dennis? frågade Mattlo. - DÖDA!!! Dennis genomgick en förändring. Hans finnar växte till stora röda bölder, och till slut såg han ut som Vårtmonstret, fast mer som Finnmonstret. - Ehm ... Måste vi förvandla oss? frågadde Emma L. Mattlo nickade. - Solkraft! - Abdullah! - Kärlekskraft! - Pokémonkraft! skrek dom alla var för ssig. - Förvandla mig! Skrek alla samtidigt i bästa senshi-stil. Finnmonstrets galna blick stirrade på dom. - DÖDA!! - Mörkerexplosion! skrek Rocket, och en bomb med ett R på träffade Finnmonstret. - Solljus... Brinn! Skrek Solar och en ssolstråle brände Finnmontret illa. - Slipssnara... Attack! skrek Abdullah ooch hennes slips flög mot honom och piskade honom. - Kärleksattack!!! skrek Lover och Finnmmonstret stod handfallen. Han fick en mjuk glimt i ögonen, och ett litet snällt leende på läpparna. - Krama.... Emma insåg först då vad hon hade gjort. - Åh nej! Finnmonstret sprang fram och kramade henne hårt. - Gilla. ... Emma försökte slippa undan hans stora armar, men dom höll ffast henne. - Min ..! Och så höll han på sådär. Sa en massa puttinuttiga saker, samtidigt som han desperat höll henne i sin famn. - Släpp mig! skrek Emma L. Han förändrades sakta tillbaka till Dennis, och höll Lover kvar i famnen. Abdullah såg roat på. - Hahaha, du får skylla dig själv Emma. Men jag tror att du lyckades.. Vi kan nog förvandla oss tillbaka nu.. Du får fråga din dotter om hennes pappa heter Dennis sedan, sa Mattlo glatt. Då kom Alexander T in i rummet..... - Hörru, bort från min tjej! skrek maskrros-pojken. Och innan någon visste ordet av slog Dennis till Alex, och Alex sparkade Dennis. Egentligen ganska pinsam situation. Emma L såg mycket plågad ut, medans killarna slogs och slogs och slog. Mattlo och Emma H såg ganska skadeglada ut. - Sluuuta! Jag är ju inte intresserad avv någon av er!!!! skrek Emma L. - Va? sa Alex. - Du är en svartsjuk idiot! Tänk om jag skulle vara kär i Dennis! Du ska låta mig vara! Jag vill aldrig mer se dig! Och du Dennis!! Jag vill aldrig mer se dig heller! Låt mig vara! - Det kanske bli svårt att undvika varanndra ... Ni går i samma klass? sa Mattlo lite skadeglatt. Emma L puttade ut dom kåta killarna som fortsatte att bråka. - Vem kan ha skickat Finnmonstret? frågaade Mattlo Emma H. - Jag vet inte.... Den nya ondskan, for sure. - Time will tell, sa Amanda. Dagarna gick, och eleverna på DiStra blev tröttare och tröttare. En dag så kom inte christer. Christer, som alltid var i skolan, var inte där. Hela DiStra-Sailors-gänget blev mycket oroliga. - Tänk om ondskan har rövat bort honom! skrek Emma L. Dom andra trodde att han bara blivit för trött. - Något påverkar oss här i skolan,jag ärr säker på det! sa Emma H Alla nickade och mumlade lite om mycket läxor. - Emma.... Rocket. Du är väl säker på attt Jedite är kvar i Pokémon-landet? sa Matilda allvarligt. - Helt säker... Han skulle komma till miig. Han skulle .. Han måste... Han.. Det är klart han skulle! Sa Emma, men med en liten gnutta panik i rösten. - Jaja, lugna ner dig, sa Emma L, Du hitttar nån bättre. Nån snällare! - Men jag ville ju ha nån oooond! skrek Emma H och väckte lite uppmärksamhet i korridoren. Fast folk var för trötta för att bry sig. - Det ordnar sig Ems, sa Mattlo. Fast hoon menade det inte så fullhjärtat. BOOOOM! en stor smäll. Kaos. Det tog en lång stund innan Mattlo förstod vad som hänt. Det var skrik, springande elever, flygande väggar och välta stolar. Allt var kaos. - Ondskan! In i labbet, vi måste förvanddla oss! väste Emma H, och de de gjorde alla som hon sa. Förvandlade och klara steg de ut ur labbet, och tittade rakt på ett monster med gröna ögon och en rund kropp med åtta håriga ben. - Bered dig på hämnd! sa Sailor Rocket. Resten suckade lite. - I solens namn! - Och abdullahs! sa Mattlo. Emma L snyftade lite för att en massa killar som hon inte gillade verkade förfölja henne. Mattlo slog till henne lite vänligt och Emma stammade ur sig: - Jag skyddar kärleken ...? Spindel-monstret gnällde lite. - Jawsattack! skrek Abdullah. Hennes hörrntänder växte, och hon hoppade på och började tugga på spindelmonstrets ena ben. - Onskans blommor... Attack! skrek Rockeet, och en mörk växt snurrade runt det chanslösa monstret och ströp det. Det låg utslaget på golvet... Då klev en blond, snygg kille i grå dräkt fram. En general... - J-jedite? frågade Sailor Solar. - Det är inte Jedite! fräste Rocket. Hon kände igen sin Jedite, och den här killen hade inte samma blåa ögon. Dessutom var förrädaren sliskig. - Njaa... Han ser väl lite annorluna ut?? sa Solar. Jedite-Wannabeen gick iväg, lite sorgset. - Så, dom trodde inte du var Jedite, Yääädite? frågade kvinnan som satt i tronen. - Nej, jag tror dom sa att mina ögon varr olika. Och ... sa "Yäädite". - Då får vi ändra lite på ditt utseende ... - Den ena verkade riktigt kunnig om Jediite, sa Yäädite desperat. - Du trivs med ditt utseende, hör jag? - Ja, drottning, jag är snygg!! - Yäädite...! Du är alltför lik Jedite. Med din fåfänga och dina hittills misslyckade demoner så kommer du bli nerfrusen mycket snart... Ryck upp dig. - Ja, drottning Tennia, jag ska ändra miig. Bara jag slipper förändra mitt utseende. Jag är snygg! Tennia tänkte, hon borde kanske titta på dom första avsnitten igen? Hon hade hört från en av sina många spioner att en av Sailor-hjältinnorna hade förra året försökt ta över skolan, med hjälp av generalen från det riktiga Mörka Kungriket. Om hon kunde lura henne, var iaf en av dom ur spelet. - Hahaha ... skrattade Tennia. Sailor-hjältinnorna förvandlade sig tillbaka i labbet igen. - Okej, och vad eller vem FAN var det däär!? sa Amanda. - En sliskig, blond general, sa Emma H. - Sådana gillar väl du? sa Mattlo sarkasstiskt. - Lägg av, han var inte ett dugg lik Jedd, fräste Emma, tydligt skakad. - Det var han ju visst! Sa Emma L. - Det var han faktiskt... Han var säkertt den nya ondskans motsvarighet till Jedite... sa Mattlo. - Men ,det kan inte vara han ... mumladee Emma H, och satte sig ner på en av sofforna i korridoren, lätt chockad. Emma L började såklart trösta henne, men det gjorde det hela värre. Men, en lektion började och dom skulle ha engelska med den lätt förvirrade Tobias. - Ses! Sa Amanda när hon gick in till siitt klassrum. Lektionen gick långsamt. Matilda blev mycket förvirrad när Hampus kom försent - UTAN steffi. Lektionen fortsatte, ännu långsammare när hampus var med. Konstigt. BOOM - åhnej. Matilda förstod på en gång. Ännu ett av dessa monster. Med en snabb blick på de andra så sprang hon ut till labbet, med de andra hack i häl. När de förvandlat sig och gått ut i korridoren mötte de Jedite-wannaben. Resten av skolan var inne deras klassrum, i korridoren fanns fyra tjejer iklädda sjömanskläder och en blond kille. - Jag vet äntligen vem du är ... sa Matttlo. Yäädite tittade upp, och då såg Sailor Rocket: Blåa ögon. - Vänta, sa hon, det kanske ÄR Jedite. Yäädite flinade lite. - Säg mig, vem är du? Och kommer du ihågg...? Yäädite som hade läst på sa: - Jag är Jedite, en av mörka kungariketss största... - ... En av mörka kungarikets största miisslyckanden, sa Abdullah. - M-Abdullah! halvskrek Rocket sårat. - Ingen tid för söta kärleksmöten nu. Veems sida är du på, Sailor Rocket? frågade Abdullah och stirrade stinnt på henne. - jag... jag .. Sailor Rocket tvivlade. Om det här var den riktiga Jedite skulle hon gärna följa med honom. Men ... Och hennes nyfunna sammarbete med dom andra var ju också bra... - Jag är skapad till att bli ond, sa honn. - Välj, Sailor Rocket, sa Abdullah igen.. - Och tänk väldigt noga... Vi kommer attt krossa dig och din kära blondin om du väljer honom... Sa Solar. - Sailor Rocket, vi är väl vänner?! Du mmåste välja dina vänner, Rocket!! sa Lover förtvivlat då Rocket tog ett steg mot "Jedite". - Rocket... Vem behöver vänner när man hhar en underbar, ond demon som kramar en? sa Jedite-wannaben. Sailor Rocket sjönk ihop på marken. Svimmade antagligen. Jedite-wannabeen plockade upp henne och försvann. - Ännu mer bråk ... mumlade Sailor Abdulllah. - Varför? frågade Sailor Solar, men gickk inget svar. Emma vaknade upp i sin normala form i en stor säng. Hon stirrade rakt upp i ett vitt tak och försökte förstå var hon var. - Emma... sa en mjuk röst. Jedites? - Jed..! Emma vände sig om i sängen och såg rakt in i ... Hampus ögon. - Yäädite, inte Jedite. - Yäädite?!? HAMPUS!?? åååh nej! - Ja, nu är det försent för dig, sa Hamppus och gick närmre. - Kom inte hit! fräste Emma. Hon visste inte var hon befann sig, men det var ganska prydligt och ljust, även om det inte fanns några fönster. Emma insåg att Hampus hade rätt. Hon kunde inte gå tillbaka till hennes vänner... De skulle inte lita på henne. Men hon måste försöka, hon måste försöka nu! - Pokémon-kraft, förvandla mig! Som Sailor Rocket teleporterade hon lätt tillbaka till skolan. Hon förvandlade sig tillbaka, ifall hon skulle stöta på nån. Hon rusade in i klassrummet, men det var tomt. De hade redan slutat. - Hur länge har jag sovit egentligen? täänkte Sailor Rocket. Hon tittade på klockan, den visade 17.15. Hon gick igenom skolan och letade efter någon som var kvar. Hon hörde ett suckande från lärarrummet. Christer. - Hej Christer, sa Emma långsamt. - Emma? vad gör du här? - Vet du var mina vänner är? - Ebba och compani? - Ja... Vet du var de gick efter skolan?? - Nä... Ingen aning. Nu måste jag jobba.... Har så mycket att göra... Är så trött... - Jag går nu... Hejdå Christer, vi ses iimorgon. Hon fick inget svar, så hon vände och gick. Hon gick hem till Matilda och plingade på. De tog en lång stund innan hon hörde nåt. Plötligt öppnades dörren av Mattlo. - Vad gör du här?! väste Matilda argt. - Jag är ledsen ... Jag tog fel.. sa Emmma H. Mattlo slog igen dörren och gick upp till sitt rum. Snart hördes det högljudd musik därifrån. Hon gick till Emma L. - Emma? - Förlåt mig... - Jag kan inte göra det. Jag kan inte allltid vara god.... Jag är inte så naiv som du tror. Också Emma L smällde igen dörren, och Emma H visste att det inte var någon ide att gå till Amanda. Också där skulle hon bli avvisad. Hon gick hem till sig, och satte sig i sin säng och grät för första gången på länge. Varför gjorde hon alltid fel? Kvällen levde hon som en normal flicka. Satt framför datorn, åt och tittade på tv med sin mamma. Under kvällen när hon skulle precis somna kom hon på lösningen. Hon skulle vara tvungen att stå på samma onda sida dom Yäädite, hon skulle få sin hämnd mot sina vänner som inte litade på henne längre. Mattlo tänkte mycket, och länge, på Emma. Hur hon drogs till det onda, hur hon svek gång på gång... Hur Mattlo hatade det. Hon hatade att bli sviken. Gång på gång sårades hon, av den ena eller den andra. Jävla Emma, fan vad hon ska få spö! Någon gång ska hon sänka ner Emma i den eviga sömnen. Förr eller senare, Emma och Jedite, tillsammans i en evig sömn. Romantiskt, och en lättnad. Så skönt.... Nästa dag i skolan så satte sig Emma långt bort från de andra i gänget. Till klassens förvåning satte sig Hampus brevid henne och lutade sig tätt intill henne och viskade med henne. Det såg riktigt romantiskt ut; då insåg Mattlo att det inte varit Jedite igår. Det hade ju varit Hampus...! Om Hampus imiterade Jedite, så skulle det säkert komma nya general-wannabes.... Fast så såg hon hur Emma viskade nåt i stil med: "Sluta, bara för att jag ..." sen hörde hon inte mer. Matte-lektionen med Fredrik började. Matte verkade faktiskt enkelt i jämförelse med Kemi nyförtiden. Hampus och Emma satt och jobbade intensivt bredvid varandra, fast Matilda såg att Emma bara låtsades skriva. I själva verket satt Emma bara och tänkte, hon var mycket förvirrad. Hon hade inga vänner nu, hennes ända chans var att förena sig med Hampus, Yäädite.. - Jag måste prata med dig, sa Emma till sist till Hampus. Han nickade. Mattlo började bli mer och mer orolig. Tänk om det var en nyuppbyggd Mörkt kungarike, här i skolan? Hon puttade till Emma Ls axel för att hn skulle se Yää och Emma som satt där. - Vaf- Hampus och Emma?? sa Emma L. - Yää... Yäädite, sa Mattlo lågt. - Du menar.. Oj, sa Emma L. - Tänk om det kommer fler generaler! - Hjälp. - Jobba nu, flickor, sa Fredrik som gickk förbi. Han hade väl inte hört något? Eftersom han bara fortsatte gå, så troligen inte. Emma och Yää gick ut ur klassrummet. - Fredrik, vi tar en bensträckare, sa Maattlo och drog med sig Emma L. Där ute på gatan väntade Sailor Rocket och Yäädite. - Jag är ledsen att behöva göra det här,, men helt sysslolös kan man inte vara. sa Sailor Rocket först till Mattlo och Emma. Sen vände hon sig till Yäädite och sa: - Det är dom som är Hjältinnorna i vår kklass! Jag tycker vi ska hålla ögonen på dom! Emma L bara gapade, Mattlo svor. Tur för dom var klassen alla inne, det började trots allt bli kallt ute. - Kärlekskraft! ... - Abdullah!... - FÖRVANDLA MIG! När Mattlo och Ems snurrat runt i vackert mönster, och hade sina sailor-dräkter på sig, så vände de sig återigen mot Yäädite och Rocket. - Emma, synd för dig att du faller för mmisslyckanden, sa Abdullah. - Kärleks.. Rosor!! skrek Emma L tveksammt, osäker på sina kärleksattacker sedan hon fått en kram av Dennis. Dom rosa blommorna träffade Yäädite som började lee mot omgivningen. - Hum... sa han och fick syn på Sailor RRocket. Lover och Abdullah såg hur Sailor Rocket blev alldelles blek. - Hej, Rocket..., sa Yäädite flirtigt. - Yäädite, nej!!!! skrek Rocket. Abdullah skrattade åt situationen. - Jag trodde du gillade honom? frågade hhon lite vitsigt. - Jag trodde ju att han var Jedite... Dåå! Men jag vill ju bara ta reda på vad dom håller på med på hans sida! Yäädite gick allt närmre Sailor Rocket. När Yäädite försökte tränga sig på Rocket och till slut kyssa henne så slog hon till honom. Det fick honom att vakna till, och han vände sig aggresivt mot Lover. Han sände en stråle av rött ljus mot henne, det omsvärmade henne och lyfte upp henne i luften. Det blev till en bur, hon skrek högt och såg panikslagen ut. - Din tur, Abdullah, sa Yäädite och gjorrde samma sak med henne. Just då kom Alex T ut, han var väl på väg till kiosken för att köpa läsk. - Hjälp mig!! skrek Sailor Lover paniksllaget. Men Alex bara skakade på huvudet och mumlade nåt om oäkta kärlek. Yäädite skrattade högt. - HAHAHAHA! VAD SKA NI GÖRA NU DÅ!?! eraan beskyddare vägrar hjälpa er, ni är värdelösa utan en stor stark man som kan hjälpa er... HAHAHA! Fruntimmer! Mattlo kände ilskan växa upp i henne. Hon blev helt röd i ansiktet, ögonen brann med en ilska som hon aldrig känt förut. - Våga inte snacka om mig, om kvinnor, ppå det sättet! Vi klarar oss minst lika bra utan den där.....! Man såg hur Alex, som nu var ganska långt borta skakade till lite. Sailor Rocket blev också lite förbannad på Yäädite, men hon tänkte att hon borde skärpa till sig. - Nä nu! Rättvisans svärd! sa hon och ettt svärd som säkert inte fanns, utan var bara energi lyste i henne händer. Hon högg till Yäädite som blev medvetslös. - Bra, bra, sa Sailor Abdullah uppskattaande och bröt sig ut ur sitt fängelse med ilskeenergin. Lover satt dock kvar i sitt, och Abdullah fick hjälpa henne ut. De vände sig mot Rocket, men hon var borta. Hon satt redan, i sin normala form, i klassrummet. - Vad ska vi göra med honom? Skrek Sailoor Lover lite halvhysteirskt. - Söva ner honom ... mumlade Abdullah. - HUR? - Jag vet inte.... - HUR? - Jag vet inte!! Man kanske kan söva nerr bara den onda delen? - HUR?! - Tyst!!! Jag tänker! Lover tystnade, och Abdullah tänkte bara i ett par sekunder. - Blob? Den lilla gröna figuren dök upp. - Ja, Lady Abdullah? - Hur kan man söva en ond själ? Och låtaa kroppen fortsätta? - Oh ja! ... Det är inte så svårt.