Emma L = Sailor Lover, Emma H = Sailor Rocket, Matilda = Sailor Abdullah, Amanda = Sailor Solar Slutet : Sailor Rocket och Jedite tar över världen. Ebba är vår hovnarr , Emma L och Rosen svär på att hämnas och Sailor Abdullah hånglar med sin drömpojk. Början : Dom ser vanliga ut, men det är dom inte-stil emellan : Ebba blir kidnappad. Det var en gång ett gäng tjejer i en liten skola vid namn DiStra. Dom hette Emma H, Matilda, Emma L, Ebba och Amanda. Det var lätt att tro att dom var vanliga, men dom bar på krafter som världen inte sett sedan sailor moon rockade världen. visseligen var det bara 10 år sedan, men mycket har hänt. Dom var svenska sailor-hjältinnor för att skydda också Norden från att förstöras. Eller, ja, Hjältinnor och hjältinnor... Emma H, Sailor Rocket, är 0ndskan själv och hennes uniform går i svart, grått, vitt och rött. Hon har attacker som "Rocketexplosion", "Mörkerexplosion" och "Kyla"! Emma L, Sailor Lover, har en rosa och röd väldigt puttinuttig uniform. Hennes attacker går i "Hjärt-rosor" "Kärleksanfall" deras vänner Amanda och Matilda var ju också hjältinnor som du säkert redan räknat ut, Amanda var "Sailor Solar" med orange dräkt. Hon har attacker som "Solattack" "Solsken" och "Solstjärna". Matilda, Sailor Abdullah, var en kaxig svartrockare som betedde sig helt annorlunda än dom andra. För det första var hon osäker på om hon var god eller ond. Hon är vegetarian och kämpade för djurens väl, men har ordentliga huggtänder som hon gärna använder på idioter. För det andra hade hon helt andra kläder. Hon hade svarta, pösiga men väldigt tunna byxor, judo-typ, och ett svart tunt tight linne och en svart-genomskinlig långärmad tröja och på det en slips. Hennes attacker heter saker som "Huggtandsmasaker", "Slipssnara", "Jawsattack". Ebba är en vanlig tjej, en klasskompis till de övernaturliga. Ebba är duktig på gymnastik, att skryta och det bästa hon vet är Legolas och Sagan om ringen, det var det som drog in henne i det här farliga äventyret som började den 19 augusti 2002 då en nervös ny klass 7 samlades i klassrummet i DiStra skola. De övernaturliga tjejerna hade ingen aning om de andras magi, då Emmorna, Ebba och Amanda satte sig vid samma bord. Matilda satte sig längst bak brevid en kille vid namn Leo. Han mumlade lite föraktfullt men det struntade hon i. På andra sidan klassrummet satt Emma och Emma bredvid varann. Bakom dom satt Ebba och Amanda. Klassen fick presentera sig för varann. Efter det fick alla gå hem igen. Den första dagen var ju alltid den kortaste. Så började det som skulle bli ett äventur som dom skulle minnas hela livet. Den trettonde november 2002 : En mystisk sjukdom hade härjat i klassen, liknande en vanbligförskylning, men mycket mer smittsam. Speciellt läraren Christer hade blivit drabbad, men envis som han var vägrade han sjukskriva sig. Flera i klassen blev sjuka, så ingen blev förvånad när Ebbas mamma ringde och sa att hon var sjuk, men en vecka senare började dom undra. När två veckor gått sedan Ebba blev sjuk, och lärarna på skolan ringt hem till henne utan svar, gick Emma Amanda och Matilda hem till henne.När vännerna kom fram till Ebbas hem öppnade hennes mor för dom. Dom gick in i Ebbas rum där hon låg på sin säng och sov djupt. Emma H i sin tur satt bredvid en blond "man" med gråa kläder och vita handskar. -"Jedite, hur fungerar den här planen eggentligen?" sa hon. -"Du och jag, Sailor Rocket, ska erövra världen." sa han. -"Hur gör vi det när vi bara får min skoola sjuk?" -"Dom blir inte bara sjuka, dom blir possitiva till det vi håller på med. " -"åå, Jedite, du är så smart. " -"Jag vet. Men planen skulle inte vara mmöjlig att genomföra utan dig, Min kära Sailor Rocket" Han böjde sig långsamt fram och kysste henne lätt på munnen. -"Nu måste du fortsätta. Här har du litee nytt pulver. Du minns att du strör lite i maten i köket varje dag?" -"Jadå, Jedite. Jag vet." Hemma hos Ebba satt Matilda, Emma L och Amanda vid hennes säng. Alla tre tänkte på exakt samma sak utan att veta att deras vänner också tänkte på det. Dom tänkte att detta inte var en vanlig sjukdom. -"En demon..." sa Amanda för sig själv. -"Ja.. eller, VA?" Sa Emma -"öh... inget... " sa Amanda snabbt. -"säkert?" sa Emma misstänksamt. "ja.. alltså.. Demoner finns ju inte.. haha." sa Amanda. -"Säkert?" Sa Matilda. Flickorna såg på varandra. Då kom Ebbas mamma in i rummet. "Hon har varit såhär i två veckor nu. Doktorerna säger att hon bara ska sova.. det är nog bara en förskylning" -"Hoppas det", sa Matilda. Efter att ha suttit vid Ebba så började flickorna gå hemmåt. Amanda sprang ikapp med Emma L och frågade, -"Tror du på demoner och spöken och såntt?" -"Kanske..." sa Emma och studerade Amanddas ansikte. "Vad då då? gör du det?" -"kanske..." sa Amanda -"okej...jaja" Sa Emma -"Joo...Du har väl sett den där serien? Sailor moon?" sa amanda -"Jaa! den är så bra." Sa Emma och log. Tänk om amanda skulle få veta att hon var Sailor Lover! -"Vad skulle du göra om du fick reda på att du var en sailor-hjältinna?" Frågade Amanda -"Jag skulle bli jätteglad" sa Emma tvekksamt. -"Jag blev det också" Sa Amanda, men inssåg sitt misstag lite försent. -"Följ med!" halvskrek Emma. "Vi bara mååste reda ut det här!" -"Du får inte säga det till någon!" -"Nej, vad tror du? Jag är ju också som du!" -"vad?" Nästa dag i skolan satte sig Emma och Amanda i ett grupprum. De ville prata igenom det som hände igår. -"vilken tur... tänk att vi hamnade i saamma skola, i samma klass!" sa Emma. -"jaa, jag har aldrig träffat en annan ssailorhjältinna!" sa Amanda. Matilda gick förbi rummet, hörde orden som sades och ställde sig lutad mot dörren och lyssnade. -"jag undrar om det finns fler sailors ii DiStra?" sa Emma. -"Och tänk om det finns demoner!" sa Amaanda. -"säkert, några av killarna i åttan!" saa Emma och båda började skratta. Matilda fattade ingenting. var Emma och Amanda Sailorhjältinnor, de också? Eller lekte dom någon dum, töntig lek?! Hon rusade in i rummet och sa -"Är ni också Sailors?!" Emma och Amanda flämtade. -"vadårå..?" sa Amanda och tittade bort.. -"Jag hörde er...! det kunde varit vem ssom helst...! ni måste vara försiktiga!!!" Emma och Amanda tittade osäkert på Matilda. Var hon en demon? Var hon ond? De visste inte att den som verkligen var ond, höll till i restaurangköket. hon spridde ut lite magiskt pulver i skolmaten. Emma H tittade på klockan, det var dags att träffa Jedite. Hon var tvungen att förvandla sig, annars skulle han inte känna igen henne. -"Pokémonkraft! Förvandla mig!" skrek hoon senare på toaletten. En grå dimma spreds runt henne, hon började snurra runt och när dimman lade sig såg hon helt annorlunda ut. Nu var hon inte bara den lilla flickan Emma, utan också Sailor Rocket, som var så ond att hon var redo att göra sina vänner sjuka.. allt för Jedyte. Hon sprang hem genom Stockholms bakgator. Men hon visste inte att någon tittade på henne, och undrade vem hon var... Sailor Lover, Emma L, stod i en av bakgatorna. Hon undrade vem det var som såg ut som en sailor, var det ännu en hjältinna? Sailor Rocket kollade att ingen annan var hemma, det var mörkt. Hon låste upp dörren och gick in. Emma L var frustrerad, hon hade tappat bort den mystiska sailorhjältinnan, förbannat. Hon förvandlades tillbaka och gick hem, kanske skulle hon dricka lite varm choklad. Hon gick in och satte på varm choklad Hon tänkte på den mystiska Sailorn, med helt annorlunda, mörka kläder. Hon hade hört talas om Sailors som stod på den mörka sidan, men hade inte rikigt trott på det. Hemma hos sig talade Sailor Rocket med Jedite. -"Jag förstår inte varför vissa i min klass aldrig verkar bli sjuka", sa Sailor Rocket. -"vilka?" sa han misstänksamt. -"Är det sådana som inget äter?" "Nej, jag lägger på deras mat speciellt, de äter vegetariskt och bröd.." Sa Sailor Rocket. "kan det vara så att vissa kan stå emot pulvret'?" fortsatte hon -"bara magiska personer, sailors och demmoner!" -"men... inte verkar dom ha speciella krrafter... eller?" -"Sailor Rocket, du MÅSTE ta reda på dett!" sa Jedyte -"Om det finns några Sailors kan dom förstöra hela attacken, vi har inte en tillräckligt stor armé ännu!" sa Jedyte hetsigt. -"Du har rätt, jag ska..." sa Sailor Roccket lugnt. "Men hur?" sa hon sedan för sig själv. senare beslöt hon för att ta hjälp av en ond Clown, och låta den attackera klassen under en lektion. Då skulle de eventuellt magiska förvandla sig, och om det inte var nån som gjorde det... så... Ännu en dag i skolan kom, Emma H gick till skolan med ett leende på läpparna. Hon hade bett Clownen att komma klockan ett, under en mattelektion. den kunde gott piggas upp lite, och Christer var dessutomhelt rätt lärare för att sköta ett monster som kom och stal tid av lektionen. Klockan blev halv 1 och lektionen började. En helt vanlig matte-lektion med multiplikationer och annat "skoj". Klockan tickade på oerhört sakta men så blev klockan ett och ett oväsen hördes i korridoren, dom flesta i klasen trodde att det var åttorna som bråkade. Men plötsligt slets dörren bort och en clown på 2 meter steg in. Matilda, Emma L och Amanda såg på clownen och på varandra. Dom sprang ut för att förvandla sig. Men såklart spg Emma H allt detta. -"Dom?" sa hon tyst för sig själv. "det är inte möjligt" Klassen vrålade och skrek. -"VAD... VAD... VEM.... VAD TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?!" skrek Christer Clownen gick hotfullt mot Christer, som var illröd i ansiktet och faktiskt såg mer arg än rädd ut. Plötslig steg tre tjejer i sjömanskläder in, okej, en av dom hade inte sjömanskläder, men man såg att det dom var sailorhjältinnor, med betämd min steg den som Emma trodde var Amanda fram, Sailor Solar. -"Här kommer du och förstör mattelektionnen, och många behöver faktiskt arbeta!" skrek hon argt till Clownen -"och jag i kärlekens namn!" sa Sailor LLover, den tredje, kom till sist fram, och skrek argt på Clownen -"Och jag, Sailor Abdullah, tänker strafffa dig, i Abdullahs namn!" Sailor Abdullah tog tag i sin slips och gjorde invecklade mönster i luften med den. -"Slipssnara...Attack!" sa hon högt och kastade den nu självlysande slipsen på Clownen. När Emma H sedan såg Sailor Solar använda den vackra attacken "Solstjärna" på clownen, visste hon att för första gången i sitt liv var hon tvungen att skolka. Hon satt bara kvar för att se.. lite till...Hon var tvungen att bedömma hur duktiga dom var. Emma H sprang iväg, förvandlade sig snabbt och när hon kom hem skrek hon -"Jed! Du måste hjälpa! Dom klarade Clowwnen som ingenting!!" -"Då måste väl jag gripa in" , suckade JJedite. -"Men du vet att jag inte vill slåss närr jag inte har alla mina krafter! jag är inte så stark nu! men några småflickor klarar jag jättelätt..!" tillade han. Efter att Sailorhjältinnorna hade besegrat den onda clownen(som hade pulveriserats av Sailor Solars "Solsken") så gick dom ut från klassrummet igen. När de kommit ut i korridoren kom en lång, gråklädd man och brevid honom den mystiska sailorn som Emma L sett för några dagar sedan. "Ni besegrade Clownen men vi är nog...lite tuffare" sa den mystiska Sailorn. -"Ni kanske har hört talas om mig,"sa maannen "jag är Jedite, en av dom få kvarvarande från det Mörka kungariket, och detta är Sailor Rocket, som befriade mig från den eviga sömnens straff" fortsatte han. -"Ååååh, Kysste hon dig?! såå roomantiisskt!" sa Sailor Lover som fortfarande hade lite efterverkningar från Kärleksros-attacken som även gör henne förälskat lycklig. -"öhm...nej" sa Sailor Rocket, och rodnaade häftigt. Man såg att Sailor Lover var besviken... -"men varför skickade ni clownen?" undraade Sailor Abdullah, och det var nåt väldigt bekant ut när hon tittade på Sailor Rocket.' -"För att ta reda på hur duktiga ni var!!" sa Sailor Rocket. -"Hur var vi då?" sa Sailor Solar och sååg misstänksamt på dom. -"Mycket bättre än jag trodde men ingen match mot mig, ni vet." sa Jedyte. -"Du ska nog få se. Du har förstört vår lektion och utsatt många icke-magiska för skada. Jag ska straffa dig, i Abdullahs namn!"Skrek Sailor Abdullah. -"Jawsattack!" skrek Sailor Abdullah, heennes tänder växte och såg hotfulla ut. -"Mörker explosion!" sa Sailor Rocket occh en svart bomb, med ett R på dök upp i hennes händer. Runt omkring bomben var det som en skugga. -"Om du biter mig, får du den här på dig." sa Sailor Rocket -"OKEJ!" sa Sailor Abdullah och hoppade på Jedyte. -"aargh! Din jäävla vamp!" Skrek han närr Abdullah steg upp med grönt demon-blod rinnande från munnen. I blint raseri kastade Sailor Rocket den mörka bomben på hjältinnorna. Sedan stog hon, nästan beskyddande framför Jedyte. Sailor Lover var helt avsvimmad,och dom andra två var mycket skadade. Men just då kom en ros , som från ingenstans och träffade Sailor Rocket i ansiktet, hindrade henne från att attackera igen. -"Bakabakashii Baka..." mumlade Sailor RRocket samtidigt som hon kastade bort rosen. Hon visste vem det var som kastade rosen. En ung man med hög hatt och en till ros i handen. -"Svär inte, Sailor Rocket. Och försök iinte skada flickorna, ni vet att jag skyddar dom." sa han, Maskerade Rosen. -"ååååh, Maskerade Rooosen!!" sa Sailor Lover och stirrade på honom med öppen mun. -"Inte du!" sa Jedyte och pekade på Roseen," jag trodde jag hade blivit av med dig!!!" -"Kära Jedyte, jag trodde det samma om ddig." sa Maskerade Rosen med iskall rös. Sailorhjältinnorna var helt förvirrade, speciellt Sailor Lover som inte var särskilt van att se snygga killar förutom på internet. -"KÄNNER ni varandra?!" Sa Sailor Solar.. -"ja, vi har träffats förr." -"Åh, Maskerade Rosen, Skyddar du mig?!"" sa Sailor Lover lyckligt. -"haha.. Jag behöver dig och du behöver mig, vi vill samma saker", Maskerada rosen. -"jag vet vad jag vill, Snygging!" sa Loover. -"öhm...! fick hon till svar och en rodnnande Maskerad Ros. Men just när folk var så oförberedda började Sailor Rocket mumla "Blommor ska visst vara glada, men vi bara förstör..." Sen skrek hon -"ondskans blommor!!" och en massa blåa och röda rosor och ett antal svarta tulpaner flög mot Maskerade Rosen. -"Hjäälp! Aakta dig, Rosen!" skrek Loverr. -"Sköld!" skrek Rosen, men Sailor Lover hade redan kastat sig på honom så han föll omkull med henne ovanpå sig. Jedyte och Sailor Rocket skrattade, men Sailor Solar och Sailor Abdullah planerade på att förena sina båda krafter i en attack. -"slips..." sa Abdullah och tog tag i siin slips. -"Sol..." viskade Solar och lyfte upp siina händer i luften... sedan sa hon -"...stjärna!" prcis samtidigt som Sailoor abdullah utbrast -"Snara!!" slipsen började brinna och fllög mot Sailor Rocket. den virades runt sailor rockets hals, blev längre och längre och snurrades runt hennes mage och ben så hon ramlade omkull. -"aaaah!" skrek hon när hennes kjol börjjade brinna. -"Vatten!" skrek Jedyte och kastade en stor kula vatten som kom upp mellan hans händer på Sailor Rocket. Hon blev alldelles genomblöt och fräste ' -"Var det där nödvändigt!?!?!". Sailor Rocket tittade sorgset på hennes försötörda kjol. Men antagligen hade klassen äntligen vågat sig ut från klassrummet, för Andres stog och stirrade dumt på personerna "i fåniga kläder". -"Stick, Andres! Akta dig!" skrek Emma LL. -"Öööh...." sa Andres. -"GÅ!" skrek Emma H. Andres såg helt förvirrad ut, sen började han glo på Sailor Rockets redan korta kjol, som pga av elden var nu ännu kortare. -"Höhöhöhö" sa han och kollade på Maskerrade Rosen. -"vad skrattar du åt, köttskalle? gå ochh göm dig, det här är farliga saker!!" skrek Sailor Abdullah argt. -"Öööh!! Mutherfucka!!" sa Andres. -"Sailor Abdullah, du har väldigt rätt, det här är Farliga saker. Mörkerexplosion!!!" skrek Sailor Rocket. En stor explosion kastade Andres bakåt. -"Han är nog avsvimmad ett bra tag nu", sa Sailor Rocket lugnt.' -"Hihihihihi!" fnissade Sailor Lover. -"Sailor Lover, bli lite seriös..." sa MMaskerade Rosen. -"vad menar du Rosen?" Sailor Lover forttsatte att fnissa. -"Fnissa inte åt att vi slåss mot onskann inför en massa icke-magiska! Fattar du inte att din vän, Ebba, kan dö, eller något ännu värre?!" halvt skrek Maskerade Rosen. -"Eller ännu värre..." sa Sailor Rocket hemlighetsfullt. Ingen förstod vad hon menade riktigt, knappt hon själv heller, men det hon hade sagt lät bra. Så hon var nöjd. -"Kan inte den här striden vara där det finns mindre vanliga människor?" frågade Sailor Abdullah. -"Vi får göra upp någon annan gång, Abduullah. Någon annan gång." sa Jedyte. Han tog Sailor Rockets hand och med en liten smäll var de borta. -"vart tog dom vägen!!??" skrek Abdullahh, hon var irriterad, dels för att hon inte visste vem Sailor Rocket var, dels för att dom hade försvunnit så plötsligt. Maskerade Rosen sa -"jag måste gå nu, men jag hoppas att näästa strid inte blir så här överraskande och plötslig..." Sailor Lover ville verkligen att Rosen skulle stanna lite längre, men vågade inte säga nåt. När flickorna förvandlat sig tillbaka beslöt dom att inte gå tillbaka till klassrummet och avslöja sig, utan att skippa dagen och nästa dag säga att de sprungit hem. Alla gick hem, trötta av striden. Nästa dag i skolan skulledom ha gympa, dom behövde vila sig. Nästa morgon vaknade alla med tunga huvuden och trötta ögon, som en påminnelse om gårdagen. De satte sig som vanligt brevid varandra. Emma H kom 10 minuter för sent, första gången i DiStra. Matilda kom ihåg att hon inte sett Emma igår, och frågade. -"Jag... Jag var på toa och när jag kom ut igen var hela korridoren konstig.. och Petra sa att jag genast skulle gå hem..jag vet inte vad som hände!?" sa Emma H. Men när Matilda kom ihåg hur den mysiska Sailorn som stog på den onda sidan hade sett ut, var hon säker på det, det måste ha varit Emma H!!! Speciellt eftersm hon hade en så svag ursäkt som "toa". När Emma H frågade om gänget skulle sitta i ett grupprum, avstod Matilda, och med en av sina "allvarliga" blickar fick hon också dom andra att tacka nej. Så alla satt där i klassrummet, tysta för en gångs skull. Emma H märkte att dom säkert misstänkte att hon var Sailor Rocket. Men vad skulle hon göra? -"vad hände egentligen igår?" sa hon. -"allvarligt, emma.." började Matilda meen tystnade när hon tänkte på att de andra säkert inte fattat ännu. -"allvarligt, det är så konstigt att jagg inte fattar.." tillade hon. Amanda och Emma L förstog nästan bara, medans Ebba, som hade kommit tillbaka till skolan först idag, fattade ingenting. -"Varför är dörren sönder?" frågade Ebbaa för att bryta tystnaden. -"fråga Emma.." sa Matilda kallt. Hon käände sig illamående av tanken att låtsas vara kompis med en på de ondas sida. Ebba stirrade på Emma, vänatde på ett svar. Amanda och Emma L försog nu ännu mindre, varför betedde sig Matilda så kontigt, och Emma hade väl varit på toa under Clown-incidenten? Till sist svarade Emma -"jooo, jag hörde att det var nån som öpppnade dörren, men av nån konstig andledning gick sönder, fast jag vet inte rikigt, jag var inte där just då." Ebba vände sig mot Matilda. -"Men, varför..? varför skulle jag fråga Emma om hon inte var där?!" Amanda och Emma L kollade också på Matilda, de förstod ingenting. -"Matilda, vad ÄR det!?" sa Emma H. -"Du... Du..! Argh.." sa Matilda argt. ""Du är så falsk!" -"Jag förstår inte vad du menar, Matildaa.." Sa Emma. -"Matilda, KOM NU HÄR!" sa Emma L. "Vi mmåste prata, ensamma." -"Neeej!!"skrek Emma H. allas blickar vändes mot henne igen. Emma H blev blek, hade hon avslöjat sig för alla nu? För att förklara sig lite i alla fall, så sa hon -"Varför måste ni ha hemligheter?? Ellerr hur Ebba? Du och Emma är typ bästa vänner, och hon har hemligheter för oss!" Om någon av dom var rikigt dum, kanske hon skulle klara sig. Ebba gick såklart på Emmas prat. -"ja juste! Du kan väl endå säga till MIIG?" Amanda satt tyst, visste inte vilket parti hon skulle ta. Matilda betedde sig konstigt, och hon ville också höra varför, hon hade blivit lite sårad när bara Emma L och Matilda skulle prata, utan henne. men hon var å andra sidan säker på att dom själva kunde bedömma läget och... Äh, hon brydde sig inte om att ta ställning. Matilda drog med Emma L till det lilla grupprummet, under högljudda protester från både Emma H och Ebba. Emma L frågade också hela tiden vad det var Matilda pratade om, när hon mumlade något om "Ondskan" och "Varför HON?" När Mattlo och Ems kom till grupprummet, och hade låst, började Matilda förklara. -"Jedyte är Drottning Morgas första agennt på Jorden. Han har i uppgift att samla energi för att återuppväcka deras stora slumrande härskare. Hans uppgift är dock svår, eftersom Sailor Moon alltid bruka sätta stopp för hans planer. Dessa misslyckanden har lett till att han dömts av Drottning Morga till den eviga sömnen. " "Men när Sailor Moon besegrrade Drottning Morga och det Mörka Kungariket, så var den enda som blev kvar den bortglömda Jedyte." fortsatte hon. "OCH?!" sa Emma L. "Du vet att Emma H gillar typ, onda saker, Scar och dom?!" sa Matilda. "Mm...?" sa Emma tveksamt. "HON ÄR OND! HON HJÄLPER JEDYTE!" sa matilda. Emma såg både rädd och förvånad ut samtidigt. -"Så du menar att Emma är Sailor Rocket,, som vi stötte på igår?" -"Tyvärr..." sa Matilda lågt. -"Men varför? Hur? Och vad ska vi göra?"" sa Emma Matilda tänkte, hon visst faktiskt inte hur dom skulle göra. Men till sist sa hon -"vi låtsas som ingenting så länge... Deet kommer en till strid, och vi måste vila upp oss inför dess..." -"vad ska vi låtsas att vi pratade om?" sa Emma. Matilda tänkte en bra stund, men sa, då när Emma började bli otålig : -"Att jag var orolig för dig, för att duu är så beroende av killar." Emma gick lite motvilligt med på det. Men ingen frågade om vad dom hade pratat om. Emma H hade plötlsigt börjat bli väldigt flitig i matten... Emma kände på sig att Matilda visste... Men vad skulle hon göra? Hon kunde inte döda dom, det var ju trots allt hennes vänner. Det var första gången hon kände såhär, det var förvirrande och oerhört frustrerande. skit också, varför hade hon fäst sig vid dom? Men hon kanske kunde få dom att tappa minnet, att få dom glömma vilka dom var? Men hur? Hon hade inga sådana krafter... Men kanske Jedyte? Hon kände sig förvirrad. Emma L stirrade på Emma H. Hon såg så ledsen ut. Men varför? Emma H tänkte att striden var tvungen att vara ikväll. Hur skulle hon vara säker på att dom kom dit hon ville? Allt var så komplicerat... -"Du, Ebba, det är en IRL-träff från Hogggy ikväll. ni vet, dom där snygga killarna kommer, Emma.." sa hon. -"Var, Var?!" Skrek Ebba och Emma L i muun på varandra. Emma H tänkte var den lämpligaste platsen skulle vara... -"Vi träffas i Skåneparken, sen går vi rrunt på stan, typ." sa hon sedan. -"När?! Åååh, kommer Gelordion Frickblå??!" halvskrek Emma L. -"Klockan... Klockan 7." sa Emma H. -"Koommer du, Mattlo?" sa Amanda. -"Jaa, och det gör du med." sa Matilda bbestämt. Matilda anade att det inte var en hoggy-träff, det var en plan att få alla komma till samma plats. -"Försök att vara lite tystare!" sa Chriister i samband att han gick förbi. Ebba och Emma L diskuterade ivrigt vad dom skulle ha på sig. Nästa lektion skulle vara gympa, klassen drog sig mot gympa-salarna. Till deras stora förvåning var det inte Peter eller Petra som kom och öppnade dörren. Det var den nya läraren från Göteborg, Tobias. -"Hej Flickor! Peter är på ett möte och Petras dotter blev sjuk så jag är eran gympalärare idag" sa han och log. Emma H kände igen det där leendet, det var samma leende hon hade haft den dagen clownen kom. "Ett ont leende" tänkte hon. "det kan aldrig vara bra. även om båda är onda kan vi inte vilja samma saker..." Tobias släppte in alla, som sedan bytte om inom en kort tid. När dom kom in märkte dom att bandymålen stod framme. Carro var såklart glad över detta. -"hurrah! Bandy!" Alla andra stönade. Ingen gillade bandy. -"Måste man vara med?" sa Matilda argt. -"Ja, speciellt du. vi kör killarna mot tjejerna. " sa Tobias med ett till leende som gav Matilda kalla kårar. -"Jag gillar inte det här. var beredd påå att förvandla dig." viskade hon till Emma L. Emma L sa skrattande till svar: -"Men han är bara en lärare, han är nog inte sååå ond." -"Fan, jag tror verkligen det är nåt skuumt med det här, det stämmer inte.... " sa Matilda, Gympa lektionen började, men alla var tröttare än vanligt, men det verkade som nån kraft tvingade dom att fortsätta. Efter att bandyn var slut så frågade alla -"kan vi få vila nu?" -"ja...Länge..." Sa Tobias. Kontiga vårttor började dyka upp på hans armar. Steffi skrek. -"Mammamammammamma HJÄÄÄLP!!" Tobias hade mer och mer förvandlats, förvanskats till det onda, fula monstret Wartbite. -"Era fuula stockholmare... Ni tror att ni är nåt.. Göteborg är Sveriges riktiga huvudstad... Ni ska dööö!" skrek han. Matilda, Emmorna och Amanda sprang till omkläningsrummet. -"Abdullah, Förvandla mig! "¨Skrek Matillda "Kärlek, Förvandla mig!" skrek Emma L -"Solar, Förvandla mig!" skrek Amanda. -"Så nu har jag sett er förvandla er... jag visste redan vilka ni var, men nu måste vi förena oss inför hotet från göteborgaren!" sa Emma H -"Team Rocket, förvandla mig!" skrek honn och lyfte upp sin högra hand i luften. En dimma spred sig, och när den försvann, var hon Sailor Rocket! Sailor Solar såg väldigt överraskad ut, Lover och Abdullah såg mer nervösa ut. -"Usch. i den här frågan, ville jag intee ha rätt. Jag gillar inte att se mina vänner bli onda..." sa Sailor Abdullah tyst. -"Kom nu. vi måste rädda klassen.. tillss Rocket försöker slakta den igen." sa Sailor Solar. Sailor-soldaterna sprang ut för att rädda klassen. -"Du förstör vår skola. Du har lurat våran rektor och nu vill du döda våran klass. Det tillåter vi inte. Jag ska straffa dig, i Abdullahs namn!" Skrek Sailor Abdullah. Wartbite såg oerhört korkad ut och började kasta bollar omkring sig. -"Jag tål ingen konkurens. du hindrar miina försök att ta över världen...! Du ska straffas, I Team Rockets namn." sa Sailor Rocket Wartbite såg på dom 4 sailorsoldaterna och undrate vilka det var, men nåt djupt i hans defekta hjärna visste han att dom var emot honom. Han började jaga dom runt gympasalen. -"Abdullah, Ataack! skrek Sailor Abdullaah. och ett stort röd-orange klot for mot monstret. Han trodde väl att det var en fotboll, för han hoppade upp och fångade den och kollade på den sekunderna innan den sprängdes och kastade honom mot väggen med en stor smäll. -"era jävla stockholmare!" skrek han ochh kastade en fotboll rakt mot sailor solars ansikte. "Solstjärna...Ataaack!" skrek Sailor-hjältinnan i den oranga dräkten och en stor lysande stjärna for mot fotbollen och delade den på mitten. Sailor Rocket använde sin favoritattack, MörkerExplosion. Wartbite föll ihop och blev till den misslyckade engelska-läraren från Göteborgstrakten efter några sekunder. -"Uuh..." mumlade han och reste sig upp.. Steffi var vid det här laget helt nedbruten, hon och Carro grät så dom skakade. Resten av klassen såg också rejält skakade ut. Sailorhjältinnorna tittade på Sailor Rocket: -"Så du gillade inte honom för att han vvar en rival?!?" Sailor Rocket nickade tveksamt, alla onda var emot dom andra onda, såvida dom inte sammarbetade. -"Jag..var ju tvungen att få bort honom, förstår ni inte det?" fortsatte hon. -"vi kanske skulle få bort dig nu när vii är förvandlade!" sa Sailor Abdullah hotfullt och gick mot Rocket. De andra höll henne tillbaka. Sailor Rocket skrattade, fastän hon hade hjälpt dom var Sailor Abdullah fortfarande sur på henne. -"Jag tror att vi måste skynda oss till handledningen nu." sa hon till sist och gick till omkläningsrummet där hon förvandlades tillbaka. Dom andra stannade kvar för att trösta offren. -"såja, ingen fara..." sa Sailor Solar mmed Steffi hängande om halsen. -"UuuHhuuhhuu, Mammaaa... Lääskigt.. Sågg du vårtorna?!" skrek Steffi gällt Emma H hade förvandlat sig tillbaka och skyndade sig mot klassrummet. Det skulle vara trevligt om hon kunde vara den som berättande den första trovärdiga versionen av händelsen. Efter att ha övertygat Steffi att allt bara var en mardröm så gick Sailor Solar, hon förstog sig inte på Rocket, vad ville hon, egentligen? Emma H förklarade för Christer : -"joo, det var liksom en förrymd krokodiil, men som tur var kom cirkuspersonalen som ägde den. Så nu borde den inte besvära oss längre" -"Jahaja.. Ja.. var är Tobias då?" sa Chhrister frånvarande. Han satt och rättade mattediagnoser. -"Joo, han stannade kvar och pratade medd krokodil-skötarna" Just då kom Steffi inrusande. -"Christer! Christer! Tobias är ett vårttmonster!"skrek hon. -"TYST!!!!" vrålade christer till Emma HH's stora glädje. -"SER DU INTE ATT JAG JOBBAR?! DU STÖR JJU ÅTTORNA!! DU FÅR INTE KOMMA IN HÄR OCH SKRIKA!!!!!" Emma H satte sig ner på sin plats i klassrummet. Efter någon minut kom Emma L, Amanda och Matilda. Dom glodde surt på henne. -"umm.. vad tror de andra lärarna hände??" frågade Emma L till Amanda. -"Att det kom en förrymd krokodil" sa Emmma H tyst. -"En krokodil???" sa Matilda förvånat, ""jag som trodde att du skulle berätta nåt trovärdigt!" -"Hur ska man förklara ett monster? Han såg faktiskt ut som en krokodil... eller.. ja.. lite.." sa Emma H. Sedan, hur otroligt det än verkar, så började alla plugga till provet. -"Jag antar att ni redan vet om 'Hoggi-tträffen'?" frågade Emma H skrattande. -"vad!? är den inställd!?" halvskrek Ebbba. -"Idiot.." mumlade Matilda. "Det var inggen Hoggyträff... Ni ville slåss mot oss..?" Fortsatte Matilda, nu vänd mot Emma H. -"ja, skånegläntan, klockan 19.30. Se tiill att vara där, och inga fula tricks..." -"Inga fula tricks!" upprepade Matilda. Ebba bröt sig in igen: -"Vadå? vad pratar ni om?" -"Skit i det du!!" sa Matilda som var heeligt förbannad på den tanklösa jävla bimbon. Ebba blev sur. -"Men VADÅrå?!" Skrek hon, men då blev PPetra sur och sa till henne för att hon pratade för mycket. -"Om ni inte slutar tjattra så får vi säära på er...!" sa Petra. Matilda skulle gärna vilja sitta långt ifrån Emma H, men sa inget pga dom andra. När skolan slutade sprang alla hem för att förbereda sig. Matilda beslutade att ta med sig vitlöksspray från hennes styvmamma och Emma L tog med sig sin handväska och la i några stenar på vägen. Amanda tog med sig tre par solglasögon, åt hjältinnorna på hennes sida. Om hon skulle använda Solarbeam, den ljusaste och effektivaste attacken hon hade. Emma H satt hemma, tittade pp gamla inspelade avsnitt av Sailor Moon och Pokémon. Emma märkte att klockan blev 5, Jedyte skulle komma då. Hon fövandlade sig snabbt och efter en stund stod Jedyte där bredvid henne. Det måtte ha varit praktiskt att teleportera sig! -"ska vi gå?" sa Jedyte. -"Vad ska vi göra med dom?" sa Sailor Roocket tveksamt. -"Vi ska göra dom så svaga så att dom innte kan göra nåt motstånd, när vi först tar över er skola, er huvudstad, ert land, och sen: Världen...!" sa Jedite glatt. Jedite höll Sailor Rockets hand och med en puff var dom i skånegläntan. Dom var där redan klockan tio över sex, och det syntes inte till många andra.