-"vad gör vi här flera timmar före dom andra?" frågade Sailor Rocket
-"Är...Är vi inte lite tidiga?" sa Sailoor Rocket. 
-"Vi har lite att.. förbereda..!" sa Jeddite. 
-"va-va? vad? inte.. inte nåt.. fusk.. vva?"
-"Allt är tillåtet i krig och kärlek.."  sa Jedyte.
-"...och pokémon..." fortsatte Sailor Roocket på Jedytes mening. 
Även fast det inte fanns några pokémon i den här världen, så tyckte hon att det stämde.
-"pokémon?" sa Jedyte frågande.
-"Öhm, Jo, inget." sa Sailor Rocket. Hurr förklarar man Pokémon? 
-"vi ska fixa några fina fällor.."
sa Jedite listigt, och Sailor Rocket bara såg på honom. Han var så vacker.. Och ond.. 
Sailor Rocket började tänka ut en massa gropar, det var vad 'fälla' betydde för en Rocket. 
Fast det fanns ju nät också...?
-"Vadå? Vill du gräva en grop för dom?"  Frågade Sailor Rocket. 
-"Nej, det var inte vad jag menade..." SSvarade Jedite
-"Var ska vi gräva då?" sa hon. 
-"Gräva?! Är du magisk eller inte, SAILOOR ROCKET?" sa Jedite.
Sailor Rocket rodnade häftigt och tittade ner. 
-"men vad ska vi göra, då?... förlåt förr att jag är så dum" sa hon lågt. 
-"Du är inte dum, Sailor Rocket." sa Jeddite och gick fram till henne. Han puttade upp hennes haka så hon tittade rakt upp i hans vackra ögon. 
-"Du är intelligent, ond och vacker" forrtsatte han. 
-"Smickare!" sa Sailor Rocket högt.
-"Du vet att jag menar det.." sa han ochh böjde sig ner och pussade henne på munnen. Så fortsatte han: 
-"Men nu måste vi arbeta." 
"Tyvärr" tänkte Sailor Rocket. 
-"Du svarade aldrig på vad för sorts fälllor vi skulle göra?" sa Rocket.  
Jedite visslade högt. 
Plötsligt kom tre mörka figurer smygande mot dom. 
Det var en kille i åttan i DiStra som Sailor Rocket bara kände igen vagt och som hon inte 
visste namnet på, en okänd man och.. och.. Peter, rektorn för DiStra!
"Jed?! Hur har du lyckats få Peter på vår sida?!" skrek Rocket och kastade sig om Jedites hals. 
Jedite log. 
-"Dom var enkla att kontrollera med svarrt energi efter att du hade förgiftat maten." sa Jedite
-"Uhh..??" sa Peter dumt. 
-"Ja, dom blir lite dumma när man kontroollerar dom." Sa Jedite.
-"Hahaha.. Nu behöver vi bara besegra dee andra, så har vi i alla fall DiStra i vår makt.. " Sa Sailor Rocket. 
-"Ja, det är underbart." Sa Jedite. 
-"vem är den tredje killen?" sa Rocket.  
Han var en riktig biff, och Sailor Rocket misstänkte att det inte var helt naturligt.
Efter ett tag kom dom andra. Ebba var som tur inte med, hon var förkrossad över att träffen 
blivit inställd poch var hemma vid sin trasiga dator. 
Sailor Rocket och Jedite var beredda. De tre "fällorna", Peter, Åttan och Muskelknutten, 
stod bakom varsitt träd, beredda att komma fram vid Jedites vissling. 
-"Så, nu kommer ni.." sa Jedite med ett  ondt leende. 
-"OK, Inga falska trick, bara en normal  fight.. " sa Sailor Abdullah. 
-"Vad slåss vi om?" Frågade Sailor Solarr. -"Vad händer om vi förlorar..?" sa Sailor Lover.  
-"När ni förlorar, så tar vi över er skoola, från er skola, tar vi över världen." sa Jedite.
-"Men så kan ni ju inte bara göra! Polissen kommer att stoppa er!" Skrek Sailor Lover 
-"Kommer dom?" frågade Sailor Rocket irooniskt.
-"Lover, din dummer." sa Sailor Abdullahh. "Man kan inte stoppa magiska värld-övertagningar 
med ickemagiska medel.." fortsatte hon. 
-"För att de har ingen makt över oss. vii kan enkelt ta över deras hjärnor.. Moahahaha!" sa 
Sailor Rocket och fick äntligen använda sitt onda skratt som hon övat på länge. 
-"Då har vi väl inget annat val än att sslå lite vett i skallarna på er..." Sa Sailor Solar farligt.
 Hon var rikigt sur nu.
Jedite visslade. Dom tre "fällorna" kom fram och såg sådär hotfullt dumma ut som förhäxade
 personer brukar göra.
-"Peter!" skrek Sailor Solar.
-"Hjälp, det är han i åttan!"  viskade SSailor Lover till Sailor Abdullah och rodnade lätt.
 -"Men.. vem är det där!? Och vad gör dom här?!" sa Sailor Abdullah. 
-"Dom ska.. Hjälpa oss!" sa Jedite. 
-"Du sa, din jävla subba..!" sa Sailor AAbdullah och kollade argt på Sailor Rocket.
 -"Du sa att inga falska trick!!" fortsatte hon. 
-"I krig och kärlek är alla medel tillåttna!"
"Dessutom sa jag bara att ni inte skulle använda några trick, jag sa inget om oss..." tillade hon och log elakt.
Sailor Abdullah kokade av ilska.
-"Falska.. Subba!" mumlade hon och stirrrade på stint på Jedite. 
-"SLIPSSNARA!!!!!!!!" fortsatte hon. Saiilor Rocket sprang och ställde sig framför, 
den vassa slipsen. Den träffade henne istället för Jedite.
-"Aaj!" skrek hon när den snurrade sig rrunt henne. 
-"Sailor Rocket!" skrek Jedite. 
-"Åååh, va gulligt!" sa Sailor Lover ochh slog ihop händerna. 
Jedite la händerna ihop och en stark svart stråle skickades runt Sailor Lover och hon 
ramlade ihop, helt stel i kroppen. det såg ut som om hon hade frusit till is.. 
-"Vad hände!!! Svara Lover!!!!" Skrek Saailor Solar.
En maskros dök upp från nånstans. Alla stirrade på den gula blomman.
-"Maskerade Rosen...??" sa Sailor Solar  tveksamt. 
-"Oh no. MASKROSEN!" sa en mörkhårig, maaskerad man. 
-"Men du ser ju ut som Maskerade Rosen ssom räddade oss lite grann härom dagen?" 
-"Jag gillar att klä ut mig till honom.  Man kan väl säga att han är min ... idol?"
-"Hahahahahahahahaa. Du är ingenting jämmfört med Maskerade Rosen. Dig besegrar jag lätt!" skrek Jedite. 
-"Sailor Solar, tina genast upp Lover" sskrek Maskrosen. 
-"Abdullah, använd din Jawsattack på Jeddite" fortsatte han. 
-"Sol-läkning!" skrek Sailor Solar. 
Hennes tänder växte och hon såg hotfullt omkring sig. 
Sailor Rocket kunde inte ställa sig ivägen nu, hon var så pass skadad. 
Jedite såg med avsmak på Sailor Abdullahs långa vampyrtänder.
-"Jawsattack!" skrek Sailor Abdullah. 
Sailor Abdullah hoppade på honom och högg honom flera gånger. 
-"Nej, vad gör du!?" skrek Sailor Rockett. Jedyte ställde sig upp långsamt. 
Maskrosen såg med avsky på hela scenen.
Sailor Lover, som faktiskt tyckte att Jedyte var vansinnigt snygg, stod i trångmål. 
Hon ville gå dit och hjälpa honom, men hon ville ju inte att han och  Rocket skulle ta över världen. 
Till sist beslöt hon att strunta i hans blåa ögon och ljusa lockar
-"Awww.." sa Jedite trögt. 
-"Hjärt-rosor!" skrek Sailor Lover som rrest sig upp, upptinad av Solars Sol-läkning. 
 Ett antal rosa rosor och hjärtan fladdrade runt Sailor Rocket. 
Ett antal rosa rosor och hjärtan fladdrade runt Sailor Rocket. 
Sailor Rocket rodnade och blev aldelles fnittrig. Jedite stirrade på henne. 
-"hihih...Hejsan Jed..." sa hon och fölll ner på marken helt utmattad av överskottet å kärleksenergi.
Jedite lyfte upp handen och en ström av svart energi åkte mot hjältinnorna.
-"Hjääälp!" skrek sailor Lover och duckaade. den svarta energin träffade 
Sailor Abdullah och omströmmade henne. 
-"Arghh!" skrek hon. 
Sailor Solar stod bredvid, någorlunda oskadd och kokade av raseri. 
-"Solstjärna...Attack!" skrek hon samtiddigt som hon lyfte upp armarna som hn seda riktade mot Jedite.
En klump av ljus skulle ha träffat honom, om det inte vore för att han flyttat på sig i 
sekunden.
-"Solstjärna-attack!" upprepade Sailor SSolar aggresivt och skickade 
en ny klump solljus mot honom. 
Den här gången hann han inte flytta på sig och den träffade honom i magen och han lyftes 
10 centimeter över marken i ett orangegult sken. 
Men då hörde hon Sailor Rocket ropa
-"Mörkerexplosion!" En svart bomb träffaade henne och hennes vänner. 
Sailor Rocket hade rest sig upp på ostadiga ben och såg på hjältinnorna, 
som var vid medvetande, men för svaga för att resa sig upp.
Jedite sjönk ner till marken och landade lätt. 
Han höjde armarna och Sailorhjältinnorna som låg på marken kände att de inte kunde röra sig.
 Han höjde armarna igen och deras tiaror far långsamt mot honom. 
Sailor Abdullah var panikslagen, ville skrika högt men kunde inte öppna munnen. 
Dom kände hur dom långsamt förvandlades tillbaka, och deras sailor-kläder blev ersatta av dera vardagliga kläder. 
-"Nämn en orsak varför jag inte borde dööda er..." morrade Sailor Rocket.
-"Vi...är dina...vänner?" sa Sailor Adbddullah.
-"Ha! Visst, ni skadade oss, och specielllt du stog inte ut att titta mig i ögonen efter att
 du fick reda på vem jag var. Men jag dödar er inte, eftersom ni för tillfället är ofarliga."
Skratta Rocket.
-"Du.. Du är hemskt ond! Du är hemsk!" ttjöt Emma. 
-"jaha..kanske det..." Sa Sailor Rocket  lugnt, sedan vände hon sig mot Maskrosen.
-"Nå, vad tänker du göra när du sett hjäätlinnornas äkta ansikten, och hotar att bli tillfångatagen?"
-"jag tänker visa vem jag är, eftersom jjag faktiskt känner hjältinnorna. 
Det överaskade att det var just dom, men det finns mycket att göra." 
Han drog av sig masken och alla andades hastigt av chocken, det var Fredrik! 
-"Spring Fredrik!" Skrek Sailor Lover. MMaskrosen flydde.
-"vad händer nu, enligt eran geniala plaan?" sa Matilda och stirrade stint på Jedite som log elakt. 
-"Vi kontrollerar er skola, med hjälp avv lilla Peter här" sa Jedite och rektorn tittade upp
 mot honom med en dum, kontrollerad blick. 
-"Vi tar över jorden, steg för steg, ochh efter jorden.. Galaxen.. Universum!" fortsatte han.
Muskelknutten, Åttan och Rektorn tog tag i varsin Sailor  och släpade dom i riktning mot skolan.
 Emma L, som blev buren av Muskelknutten, log, på nåt sätt tyckte hon att han var snygg med den där dimmiga, dumma blicken.
Mattlo i sin tur försökte förgäves bite rektorn. 
Flickorna lämnades nere i Södermalms Allén och de låg kvar där en stund, på rygg, och stirrade rakt upp i den mörka, stjärnklara natten. 
-"Är det här slutet?" frågade Mattlo eftter en stund. 
-"Kanske.." sa Amanda. 
-"Å... Åh, Matilda, Åh, Amanda! Jag.. Jaag fattar ingenting! hur kunde han ta våra tiaror, och vad betyder det?" sa Emma gällt. 
-"Stark svart magi.. Han tog våra krafteer." sa Mattlo.
-"Han är visst starkare än vi trodde..."" mumlade Amanda. Matilda nickade sakta.
-"Vi.. vi ses imorgon. vi går till skolaan och ser.. vad som händer... vad dom gör..." sa hon. 
Emma kände tårarna som rann ner för hennes kind frysa till is, det var kallt nu, snart jullov. 
Snön låg vit nere i allén men på gatorna var det brunt slask. 
Jedyte bstämde sig för att gå direkt till skolan med Rektorn, trots att klockan var 9 på 
kvällen. Emma H gick hem.
-"Nå hände det nåt kul på den där träffeen?" frågade hennes mamma.
-"Ja, det var jättekul, vi hade  en tävlling och mitt lag vann..." svarade Emma.
-"Åh, va bra...Hur mår dina vänner? De hhar inte varit här på länge, väl..?" sa modern lite oroligt. 
-"Ååh, dom mår så bra så.. De har bara vvarit lite upptagna." svarade Emma snabbt.
Nästa dag kom Emma H till skolan redan klockan 7 förvandlad till Sailor, hon hade fått sin 
mor att tro att det var friluftsdag, och att man därför behövde vara tidigt i skolan. 
Inte ens dom tidigaste eleverna hade kommit än. 
-"Jed, jag är här nu!" ropade hon in i mmörkret. 
Han klev fram bakom henne, hon snurrade runt och han tog upp henne i hans famn. Han kramade henne och hon njöt. Gud, det här var värt varje vän i hela världen! Vem behöver vänner när man har en underbar, ond demon som kramar en? tänkte hon. 
-"Rocket.. Vi har klarat det första stegget i vår kamp! När vi väl har kommit in, så är resten lätt. Vi kommer ta över världen." sa Jedite.