Det kan ibland vara lätt men ibland åter svårt att starta linuxsystemet. Många användare installerar Slackware på sin dator, och så är den saken klar. De bara sätter igång maskinen, och så är den färdig för användning. Somliga måste emellertid använda något annat operativsystem för vissa uppgifter, så att de behöver ha bägge operativsystemen tillgängliga i maskinen.
Linux Loader -- eller LILO -- är den omtycktaste systemladdaren
(bootladdaren)
på linuxsystem. Den är i hög grad
konfigurerbar och kan lätt användas till att starta även andra
operativsystem.
Med Slackware Linux följer liloconfig, som är ett menystyrt inställningstillbehör för LILO. Detta program köres först under setup i samband med att man installerar Slackware, men man kan även starta det senare genom att skriva liloconfig på kommandoraden.
LILO läser sina inställningar ifrån filen /etc/lilo.conf(5). Denna fil läses inte var gång, man startar systemet, utan endast var gång, man installerar LILO. LILO måste återinstalleras till hårddiskens bootsektor var gång, man har ändrat någon av dess inställningar, t.ex. när man har kompilerat en ny linuxkärna och vill kunna starta på den nya kärnan. Programmet liloconfig hjälper en att skapa inställningsfilen, så att man kan installera LILO i systemet. Den som föredrar att redigera /etc/lilo.conf för hand får även själv ominstallera LILO genom att kommendera /sbin/lilo, sedan inställningsfilen redigerats.
När man först startar liloconfig, ser det ut så här:
: Välja sätt att konfigurera LILO.
Är detta första gången, man skall rigga upp LILO, så bör man välja »simple«. Annars kan man välja »expert«, vilket går fortare, om man känner väl till LILO och Linux. När man väljer »simple«, börjar LILO-konfigureringen.
Är linuxkärnan kompilerad med framebuffer-stöd, så frågar liloconfig vilken skärmupplösning, man vill ha. Detta är samma upplösning, som skall användas av framebuffer-servern för XFree86. Vill man inte ha något särskilt grafikläge i textkonsollen (utanför X), så väljer man normal och får behålla det vanliga textläget 80x25.
: Välja skärmupplösning för textläge.
I LILO-konfigureringens följande avsnitt gäller det var, man vill installera LILO. Detta är kanske det allra viktigaste steget. Nedanstående lista förklarar, var LILO installeras:
Detta val installerar LILO i början av Linux' rotpartition. Detta är det säkraste valet, om man har ytterligare ett operativsystem i datorn. Det säkerställer, att andra bootladdare inte blir överskrivna. Nackdelen är, att LILO endast kan laddas på detta vis, om den skivenhet, Linux är installerat på, är systemets första skivenhet.
Detta tillvägagångssätt är t.o.m. säkrare än föregående. Det skapar en startdiskett, varmed man kan starta linuxsystemet. Detta håller bootladdaren helt och hållet borta ifrån hårddisken, så att man endast bootar på denna diskett, när man vill starta Slackware.
Detta tillvägagångssätt använder man helst, om Slackware är ensamt operativsystem i datorn, eller om man skall använda LILO till att välja mellan flera olika operativsystem.
VARNING!
Väljer man att lägga LILO i MBR, kommer vilken som helst annan bootladdare, som redan ligger i MBR, att skrivas över!
När man har valt, var LILO skall installeras, kommer liloconfig att skriva inställningsfilen lilo.conf i katalogen /etc och installera LILO.
Om man väljer »expert«, får man i stället en särskild meny. Denna meny medger, att man mer i detalj kan påverka innehållet i /etc/lilo.conf, lägga till ytterligare operativsystem till startmenyn och ge direktiv till LILO om att ladda linuxkärnan med särskilda parametrar vid start. Expertmenyn ser ut på följande vis:
: Expertens sätt att konfigurera LILO.
Vilken systemkonfiguration man än har, så är det lätt att rigga upp en fungerande bootladdare. Med liloconfig är det en bagatell att rigga upp den. Emellertid finns särskilda fall, när LILO inte är ett gott val för ett visst system. Lyckligtvis finns då andra möjligheter.
Med Slackware Linux följer även ett annat sätt att starta systemet, nämligen LOADLIN. LOADLIN är ett DOS-program, som gör det möjligt att starta Linux ifrån ett DOS-system. Det fordrar, att linuxkärnan är kopierad till DOS-partitionen, så att LOADLIN kan ladda den och starta systemet i vederbörlig ordning.
Under slackwareinstallationen kopieras LOADLIN till roots hemkatalog såsom .ZIP-fil. Det finns ingen självverkande uppriggningsprocedur för LOADLIN. Man måste kopiera linuxkärnan (/vmlinuz) och LOADLIN-filen från roots hemkatalog /root till DOS-partitionen.
LOADLIN är bra att ha, om man skulle vilja göra en startmeny på DOS-partitionen. En sådan meny kan man lägga till i sin AUTOEXEC.BAT, så att man får välja mellan Linux och DOS, när man startar DOS. Vid val av Linux skulle då LOADLIN köras och starta slackwaresystemet. En sådan AUTOEXEC.BAT under Windows 95 skulle kunna se ut på följande vis:
@ECHO OFF SET PROMPT=$P$G SET PATH=C:\WINDOWS;C:\WINDOWS\COMMAND;C:\ CLS ECHO Please Select Your Operating System: ECHO. ECHO [1] Slackware Linux ECHO [2] Windows 95 ECHO. CHOICE /C:12 "Selection? -> " IF ERRORLEVEL 2 GOTO WIN IF ERRORLEVEL 1 GOTO LINUX :WIN CLS ECHO Starting Windows 95... WIN GOTO END :LINUX ECHO Starting Slackware Linux... CD \LINUX LOADLIN C:\LINUX\VMLINUZ ROOT=<root partition device> RO GOTO END :END
I kommandot för att köra LOADLIN anger man rotpartition för Linux på samma sätt, som man anger partitioner i Linux, t.ex. /dev/hda2. LOADLIN kan även användas på kommandoraden, när DOS redan är igång. Kommandot köres på samma sätt, som det visas i exemplet ovan. Dokumentationen till LOADLIN visar flera exempel på, hur detta kan utföras.
Många användare riggar upp sina datorer för att kunna starta endera Slackware Linux eller något annat operativsystem. Vi skildrar här nedan några typiska scenarier för sådan »tvestart« (dual boot) av två olika operativsystem, i fall någon skulle ha svårigheter med att rigga upp systemet för detta.
Att rigga datorn för att starta endera Windows 9x eller Linux är förmodligen det vanligaste scenariet för tvestart (dual boot). Det finns ett antal olika sätt att rigga sådan systemstart; detta avsnitt skildrar två.
Ofta lyckas den, som skall rigga upp start av två olika system, snida till en fulländad plan för slutresultatet, men trasslar sedan likväl till det ifråga om åtgärdernas ordningsföljd. Det är mycket betydelsefullt att fatta vikten av, att operativsystem måste installeras i en viss ordning, för att en sådan tvestart skall fungera. Linux erbjuder alltid användaren fulla styrmöjligheter beträffande vad, som skall skrivas till MBR (Master Boot Record). Därför är det tillrådligt att installera Linux till sist. Windows bör i förekommande fall installeras först, eftersom det vid installation alltid skriver över MBR med sin egen bootladdare.
De flesta vill förmodligen använda LILO vid val emellan Linux och Windows. Såsom ovan sagts, så bör man först installera Windows och därefter Linux.
Låt oss anta, att vi har en IDE-disk på 47 GB såsom enda hårddisk i systemet. Låt oss vidare anta, att vi vill använda hälften av utrymmet till Windows och hälften till Linux. Detta ställer till med ett bekymmer, när man skall starta Linux. Vi känner inte så nog till hårddiskens särskilda geometri, men det kan mycket väl vara så, att vi någonstans förbi 23,5 GB på disken passerar den 1024:e cylindern. En bättre uppdelning av denna hårddisk vore då:
Man vill nog också lägga undan lämpligt utrymme till en swappartition för Linux. En oskriven lag är, att man skall ha dubbelt så mycket swap (för virtuellt minne) som man har RAM. Ett system med 64 MB RAM ger man i så fall 128 MB swap o.s.v.
När partitionerna skapats, så kan man fortsätta med att installera
Windows. När detta är installerat och fungerar, så kan man installera
Linux. Installation av LILO fordrar särskild uppmärksamhet. Man
skall i ett fall som detta välja »expert« i
liloconfig, när man riggar upp LILO.
Så vidtar skapandet av en ny LILO-konfiguration. Vi vill installera systemladdaren LILO till MBR (Master Boot Record), så att den kan användas till att välja mellan två operativsystem. Från menyn väljer man först att lägga till en linuxpartition och sedan att lägga till en windowspartition (eller DOS-partition). När det är färdigt, väljer man att installera LILO.
Därefter startar man om datorn. LILO bör nu laddas och väntar på användarens inmatning. Man kan trycka på Alt för att få fram prompten boot:. Där skriver man in namnet på det system, man vill ladda (namnen kan vara olika beroende på vad, man valt, då man riggade upp LILO). Om man har glömt namnen, så trycker man på Tab och får därmed en lista över operativsystem, som kan startas.
Man kan ställa in LILO genom att redigera filen /etc/lilo.conf på linuxpartitionen. Vi vill t.ex. att LILO skall visa följande:
System Boot Menu ================ 1 - Linux 2 - Windows LILO boot:
Då skulle vår /etc/lilo.conf se ut så här:
# LILO configuration file
boot = /dev/hda
vga = normal
message = /boot/message
image = /vmlinuz
root = /dev/hda2
label = 1
read-only
other = /dev/hda1
label = 2
table = /dev/hda
Och vår /boot/message skulle se ut så här:
System Boot Menu ================ 1 - Linux 2 - Windows
LILO är en högst konfigurerbar systemladdare. Den är inte enbart begränsad till att kunna ladda Linux eller DOS. Den kan ladda nästan vad som helst. Manualsidorna för lilo(8) och lilo.conf(5) innehåller närmare upplysningar om detta.
Om nu LILO inte skulle fungera? Det finns fall, när LILO inte fungerar på en viss maskin. Lyckligtvis finns ett annat sätt att starta datorn med växelvis Linux och Windows.
Detta tillvägagångssätt kan tillgripas i fall LILO inte fungerar i systemet, eller om man inte vill rigga upp LILO. Denna metod är således lämplig för användare, som ofta installerar om Windows. Var gång, man ominstallerar Windows, skriver det över MBR (Master Boot Record) och ödelägger därigenom LILO-installationen. Med LOADLIN är man inte utsatt för detta bekymmer. Den främsta nackdelen är den, att LOADLIN endast kan användas till att starta Linux.
När man använder LOADLIN, kan operativsystemen installeras i vilken ordning som helst. Var dock försiktig, så att ingenting installeras till MBR (Master Boot Record). LOADLIN är beroende av, att windowspartitionen är startbar. Därför måste man hoppa över LILO-konfigureringen under installation av Slackware.
Sedan operativsystemen installerats, kopierar man filen lodlinX.zip (där »X« är ett versionsnummer, såsom »16a«) från roots hemkatalog till windowspartitionen. Man skall även kopiera linuxkärnan till windowspartitionen. Man måste befinna sig i Linux för att detta skall gå att utförbara. Följande exempel visar, hur detta kan gå till:
# mkdir /win # mount -t vfat /dev/hda1 /win # mkdir /win/linux # cd /root # cp loadlin* /win/linux # cp /vmlinuz /win/linux # cd /win/linuz # unzip loadlin16a.zip
Detta skapar en katalog vid namn C:\LINUX på windowspartitionen (vi förmodar, att den är /dev/hda) och kopierar det, som LOADLIN behöver. När detta är gjort, måste man starta om datorn till Windows och rigga upp en startmeny.
När man väl har Windows igång, så skall man se till att få en DOS-prompt. Först måste man se till, så att systemet inte startar med det grafiska gränssnittet.
C:\>cd \ C:\>attrib -r -a -s -h MSDOS.SYS C:\>edit MSDOS.SYS
I filen MSDOS.SYS lägger man till följande
rad:
BootGUI=0
Filen sparas och vi stänger editorn. Sedan redigeras C:\AUTOEXEC.BAT så att den förses med en startmeny. Följande är ett exempel på, hur ett startmenyblock i AUTOEXEC.BAT skulle kunna ta sig ut:
cls echo System Boot Menu echo. echo 1 - Linux echo 2 - Windows echo. choice /c:12 "Val? -> " if errorlevel 2 goto WIN if errorlevel 1 goto LINUX :LINUX cls echo "Startar Linux..." cd \linux loadlin c:\linux\vmlinuz root=/dev/hda2 ro goto END :WIN cls echo "Startar Windows..." win goto END :END
Den viktigaste raden är den, som kör LOADLIN. Vi talar om för LOADLIN vilken kärna, det skall ladda, vilken partition som är rotpartition för Linux, samt att vi till en början vill montera denna partition såsom endast läsbar (read-only).
Verktygen för dessa två tillvägagångssätt ingår i Slackware Linux. Det finns åtskilliga andra bootladdare på marknaden, men dessa två torde duga i flertalet situationer, när man vill kunna välja mellan två operativsystem.
Detta är det näst vanligaste fallet med val av två operativsystem vid start. Windows NT erbjuder många fler svårigheter än fallet med Windows 9x och Linux. Det största problemet är, att NT inte lyckas starta, om MBR (Master Boot Record) blir överskriven av LILO. Därför måste vi använda den OS Loader, som medföljer Windows NT. Följande steg visar, hur man kan rigga upp ett system med val emellan Windows NT och Linux.
Att installera Windows NT bör vara tämligen enkelt, liksom att installera Linux. Därefter blir det en smula knepigare. Att ta ut de första 512 byten från linuxpartitionen är enklare än det låter. Man måste vara i Linux för att lyckas med detta. Om vi antar, att det är /dev/hda2, som är Linux' rotpartition, så kommenderar man följande:
# dd if=/dev/hda2 of=/tmp/bootsect.lnx bs=1 count=512
Så är det gjort. Nu skall man kopiera bootsect.lnx till
windowspartitionen. Då står vi inför nästa svårighet. Linux har inte
stabilt understöd för skrivning till filsystemet NTFS. Om man har
installerat Windows NT och formaterat partitionen som NTFS, så måste
man kopiera filen till en FAT-diskett och sedan läsa den därifrån i Windows NT. Om man har formaterat
windowsenheten såsom FAT, så kan man helt enkelt montera den i Linux
och kopiera filen dit. Vilketdera man än gör, så vill man få över
filen /tmp/bootsect.lnx från linuxpartitionen till
C:\BOOTSECT.LNX på partitionen för Windows NT.
Sista steget är att lägga till ett menyval i startmenyn för Windows NT. I Windows NT öppnar man en kommandoprompt.
C:\WINNT>cd \ C:\>attrib -r -a -s -h boot.ini C:\>edit boot.ini
Denna rad lägges till i filens slut:
C:\bootsect.lnx="Slackware Linux"
Ja, folk gör faktiskt det. Detta är det allra enklaste scenariet
för att starta flera operativsystem. Man lägger helt enkelt till fler
val i filen /etc/lilo.conf. Svårare än så är det
inte.
Detta kapitel har behandlat start av systemet genom endera LILO eller Loadlin. Det har även behandlat möjligheterna att välja mellan Linux och andra operativsystem vid start. Man bör nu vara i stånd att konfigurera startmetoden på riktigt sätt och starta valfritt operativsystem, när så önskas.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).