Lärobok i Fransyska språket
efter
Prof. H.G. Ollendorff's
nya Method



Utarbetad af
J.U. Grönlund.
Stockholm
Zacharias Hæggströms Förlag
1861



Sjunde Lektionen.	Septième Leçon.

Hvem?				Qui?

Hvem har?			Qui a?
Hvem har blyertspennan?		Qui a le crayon?
Mannen har blyertspennan.	L'homme a le crayon.
Mannen har icke blyertspennan.	L'homme n'a pas le crayon.
Hvem har den?			Qui l'a?

> Frågande (interrogativa) pronominer, stående såsom subjekt eller
  objekt, börja satsen. Endast que, hvad, gör stundom undantag från
  denna regel. (Se nedanför Anm. A.)

Gossen har den.			Le garçon l'a.
Gossen har den icke.		Le garçon ne l'a pas.

Höns, kycklingen.		Le poulet.
Kistan, kappsäcken, kofferten.	Le coffre.
Säcken, pungen.			Le sac.
Västen.				Le gilet.
Skeppet.			Le vaisseau, le bâtiment.
Den unge mannen.		Le jeune homme.
Ynglingen.			L'adolescent.

Han.				Il.

Han har.			Il a.
Han har kistan.			Il a le coffre.
Han har icke kistan.		Il n'a pas le coffre. 
Han har den.			Il l'a.
Han har den icke.		Il ne l'a pas.

Har han?			A-t-il?
Har han knifven?		A-t-il le couteau?
Har mannen?			L'homme a-t-il?
Har vännen?			L'ami a-t-il?

Anm. A.  Frågsatser börja, om Subjektet är ett personligt pronomen, i
Fransyskan liksom i Svenskan, med verbet; men om subjektet är ett
annat pronomen (med undantag af frågande) eller nomen, så står detta
före verbet, och ett personligt pronomen, i genus och numerus dermed
öfverensstämmande, sättes omedelbart efter verbet, såsom de
ofvanstående två satserna utvisa. Om frågan börjar med hvad, que, så
är likväl ofta ordföljden i Fransyskan densamma som i Svenskan.

Har bagaren?			Le boulanger a-t-il?
Har den unge mannen?		Le jeune homme a-t-il?

Anm. B.  För välljuds skull och att undvika hårdhet i uttalet,
inskjutes ett t emellan a och il, med hvilka det genom bindstreck
förbindes.

Är mannen hungrig?			L'homme a-t-il faim?
Han är hungrig.				Il a faim.
Han är hvarken hungrig eller törstig.	Il n'a ni faim ni soif.
Fryser eder broder eller är han varm?	Votre frère a-t-il chaud ou froid?
Fruktar mannen eller blyges han?	L'homme a-t-il peur ou honte?
Har mannen rätt eller orätt?		L'homme a-t-il raison ou tort?
Har gossen timmermannens hammare?	Le garçon a-t-il le marteau
					du charpentier?
Han har honom.				Il l'a.
Har bagaren honom?			Le boulanger l'a-t-il?
Hvad har min vän?			Qu'a mon ami? Mon ami qu'a-t-il?

Ris (risgryn).				Le riz.
Bonden.					Le paysan.
Betjenten, tjenaren.			Le domestique.

Hans eller hennes sko.			Son soulier.
Hans eller hennes hund.			Son chien.
Qvasten.				Le balai.
Fågeln.					L'oiseau.
Hans, hennes fot.			Son pied.
Hans, hennes öga.			Son oeil.
Hans, hennes penningar.			Son argent.

Anm. C.  Om Hans, Hennes hafva afseende på subjektet i samma sats, så
blifva de i Svenskan reflexiva pronominer: Sin, Sitt.

Hans, hennes, Sitt öga.			Son oeil.
Hans, hennes, Sin fot.			Son pied.
Hans, hennes, Sin fågel.		Son oiseau.

> Det tillegnande pronomen rättar sitt genus i Fransyskan efter det
  egda och icke efter egaren.

Anm. D.  Om saken, som han, hon eger, står efter det tillegnande
pronomen, så uttryckes Hans, Hennes (Sin, Sitt) i Fransyskan med Son;
men om saken står nämnd förut, så brukas le sien.

Har jag?			 Ai-je?
Hans, hennes. Sin.		 Le sien.

Har betjenten sin koffert eller min?	Le domestique a-t-il son
					   coffre ou le mien?
					   (icke: Son ou mien coffre).
Han har sin.			 Il a le sien.

Anm. E.  Emedan pronominerna Hans, Hennes (Sin, Sitt) äro till formen
fullkomligt lika, så väl då de stå i förening med ett substantiv som
då de äro ensamma och hafva afseende på ett förut nämndt, så tillägges
i sednare händelsen i Svenskan ofta ordet egen (eget), utan att
behöfva öfversättas i Fransyskan, der särskilda former finnas för de
ofvannämnda båda fallen.

Någon (substantivt).		 Quelqu'un. (Obestämdt pronomen).

Har någon min bok?		 Quelqu'un a-t-il mon livre?
Någon har den.			 Quelqu'un l'a.
Hvem har min käpp?		 Qui a mon bâton?

Ingen (substantivt).		 Personne - ne (obestämdt pronomen).

Ingen har eder käpp.		 Personne n'a votre bâton.
Ingen har honom.		 Personne ne l'a.

Skriföfningar.

10.

Hvem har min koffert? Gossen har den. Är han törstig eller hungrig?
Han är hvarken törstig eller hungrig. Har mannen kycklingen? Han har
den. Hvem har min väst? Den unge mannen har den. Har den unge mannen
min hatt? Den unge mannen har den icke. Hvem har den? Kaptenen har
den. Hvad har ynglingen? Han har den sköna kycklingen. Har han
knifven? Han har den icke. Är han rädd? Han är icke rädd. Är han rädd
eller blyges han? Han hvarken är rädd eller blyges. Har mannen rätt
eller orätt? Han har hvarken rätt eller orätt. Är han varm eller
fryser han? Han hvarken fryser eller är varm. Hvem har bondens ris?
Min betjent har det. Har eder betjent min qvast eller sin egen? Han
har hvarken eder eller sin. Hvilken qvast har han? Han har sin
grannes. Hvem har min gamla sko? Eder skomakare har den. Hvad har eder
vän? Han har sina goda penningar. Har han mitt guld? Han har det
icke. Hvem har det? Bagaren har det. Har eder bagare min fågel eller
sin egen? Han har sin egen. Hvem har min? Timmermannen har den. Hvem
fryser? Ingen fryser. Är någon varm? Ingen är varm. Har någon min
kyckling? Ingen har den. Har eder betjent eder väst eller min? Han har
hvarken eder eller min. Hvilken har han? Han har sin egen.

11.

Har någon min bössa? Ingen har den. Har ynglingen min bok? Han har den
icke. Hvad har han? Han har intet. Har han hammaren eller spiken? Han
har hvarken hammaren eller spiken. Har han mitt paraply eller min
käpp? Han har hvarken edert paraply eller eder käpp. Har han mitt
kaffe eller mitt socker? Han har hvarken edert kaffe eller edert
socker, han har eder honing. Har gossen min broders skorpa eller
Fransmannens? Han har hvarken eder broders eller Fransmannens, han har
sin egen. Har jag eder säck eller eder väns? Ni har hvarken min eller
min väns; Ni har eder egen. Hvem har bondens säck? Den gode bagaren
har den. Hvem är rädd? Skräddarens gosse är rädd. Är han sömnnig? Han
är icke sömnig. Fryser han eller är han hungrig? Han hvarken fryser
eller är hungrig. Hvad går åt honom? Intet. Har bonden mina penningar?
Han har dem icke. Hvem har dem? Ingen har dem. Har eder granne något
godt? Han har intet godt. Hvad har han för fult? Han har intet
fult. Har han något? Han har intet.

12.

Har handelsmannen mitt kläde eller sitt? Han har hvarken edert eller
sitt. Hvilket kläde har han? Han har min broders. Hvilken fingerborg
har skräddaren? Han har sin egen. Har eder broder sitt vin eller
grannens? Han har hvarken sitt eget eller grannens. Hvilket vin har
han? Han har sitt eget. Har någon mitt guldband? Ingen har det. Hvem
har min silfversnodd? Eder gode gosse har den. Har han min pappershäst
eller min trädhäst? Han har hvarken eder pappershäst eller eder
trädhäst; han har sin väns läderhäst. Har någon orätt? Ingen har
orätt. Hvem har Fransmannens goda chokolad? Handelsmannen har det. Har
han det? Ja, min herre, han har det. Är Ni rädd eller blyges Ni? Jag
hvarken är rädd eller blyges. Har eder kock sitt fårkött? Han har
det. Har Ni mitt bröd eller min ost? Jag har hvarken edert bröd eller
eder ost. Har jag edert salt eller edert smör? Ni har hvarken mitt
salt eller mitt smör. Hvad har jag? Ni har edert fårkött. Har någon
min guldknapp? Ingen har den.

Innehållsförteckning


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll: