S dag androg för rätten cronones befallningsman vählb:de Johan Ytter huru som Erich Mattsson ifrån Mången, hvilken för fiärde resan begångit lägersmåhl har blifvit detta häradet förvijst, men ändå sedermehra för begånget tijdelag härsammastädes fasttagen vorden och under påstående ting förleden vintras då der öfver ransakat blev, kommit på flychten, har Olofsmässetiden förledit åhr af dess svåger Lars Ohlsson i Mången, hvilken honom för tijdelaget angifva månde, der i han honom skall anträffat blifvit ihiählskuten. Hemstälte altderföre till rätten att häröfver närmare ransaka, hälst han och inkalla låtit de vittnen som här om någon kundskap hafva kunna.
Lars Ohlsson berättade här med så vara tillgångit att sedan han angaf Erich Mattsson för tijdelag der uthi han honom befunnit, har han nu sagt honom, att om han intet rymde till Noriget och derigenom toge saken på sig att han har liuget, skulle han taga lifvet af honom och var han så alldrig säker för honom, hälst han och tillförende, skall sökt att giöra honom och hans hustru skada, nu hände det sig denne gången att då Lars Ohlsson stod och skar fräken i sin ekeståck, och kom i elfvekroken att han intet kunde skönia honom förr än han var in på honom och emillan landet och honom och ville drifva honom uth på diupet och löfte i det samma op åhran och ville slå honom der med i hufvudet, så bockade gien Lars Ohlsson sig undan och sprang i vattnet och vände i det samma på ekan som med lijeärfvet och tänckte att springa åth landet men dyen var så diup, att han fastnade.
Slaget hinte så honom i vänstra sijdan, så att ett sijdbeen gick af och i det samma Lars Ohlsson sprang uhr ekeståcken tog han sin bössa med sig och vid Erich Mattsson slog till honom gaf hans eka sig tillbaka så båckade sig Erich Mattsson och fattade i sin bössa och hölt på att drage henne uthur hölstret och i det samma skiöth Lars Ohlsson som intet annat än döden såg för sig i häpenheten till och råkade den andre mitt igenom lifvet, hvilket skått så hårdt grep honom att ehuruväl Erich Mattsson sökte att draga bössan uth förmådde han det doch icke, så ropade Erich på sin broder Gustaf Mattsson som gick på landet och slog, hvilken tillika med pigan Maria Larsdotter fölgde honom op till byen Mången och hölle honom under armarna och så har han lefvat till andra mårgonen moth sohlgången, då han afsomnade, berättade och att sedan skåttet tagit Erich Mattsson har Lars Ohlsson bedit honom om förlåtelse, men han intet svarat der till.
Pigorne Maria Larsdåtter och Ingrid Larsdåtter som förmentes varit tillstädes då detta händt afhördes efter aflagd edh i detta måhl och berättade
Här på inkallades Gustaf Mattsson i Mången, hvilken är Erich Mattssons broder och Lars Ohlssons hustrus broder och som han endast uthom Lars Ohlssons hustru berättades varit tillstädes när detta skiedt och det altsammans sedt, blef rätten föranlåten honom efter aflagd ed häruthinnan att afhöra, hvilken derefter berättade att han gick denna samma gång tillika med Lars Ohlssons hustru och slog uth vid elfven och Lars Ohlsson var i sin ekeståck och hölt uppå att skiära fräken, så kom Erich roendes in till Lars Ohlsson emillan landet och honom, hvilket Lars Ohlsson intet märkte förrän han var in på honom, efter elfven der krökte och så fattade Erich i åhren att slå der medh Lars Ohlsson i hufvudet, då Giösta ropade: Erich achta Eder i Jesu nampn, hvad I giören, så råkade han Lars Ohlsson, som i det samma vek sig undan och sprang i elfven och tog sin bössa med sig, i sijdan, så att han derefter såg Lars Ohlsson vara svullen. Straxt båckade sig Erich Mattsson efter sin bössa, den han icke veth för häpenhet skull om han fick uthur hölstret.
Lars Ohlsson då han sprang uhr ekeståcken, sanck ned i vattnet och dyen till byxelinien och vände i det han kom i vattnet på sig att see hvad Erich Mattsson ville taga sig före och då han grep till bössan skiöth Lars Ohlsson uhr vattnet åth skogen, men Erich Mattsson ropade då på Giösta och bad honom hielpa sig, men Giösta fruchtade för honom att han skulle giöra honom något ondt, som han och sade åth honom, men han sagdt han fådt nog, och giör han honom intet illa mehr, så förde han tillika med pigan Maria Erich öfver siön till andra landet och hulpe så honom op till Mången, då och efter hans begiäran skickades efter hans moder, hvilken han bad för Jesu nampn skull ville gifva honom till det han brutit henne emoth, berättade och det huru Erich Mattsson månge gånger unsagt Lars Ohlsson att han skulle taga lifvet af honom och äfven sagdt att om det intet vore för Giöstas skull, skulle han bränna op hehle gården, när han äntel blef död var Gustaf intet qvar uthan midnattstid gick bort, såsom och Olof Andersson i Mången sampt änkian Elisabeth Andersdåtter varit tillstädes när Erich Mattsson aflidit och äfven någon underrättelse i denne sak förmentes hafva och altderföre till vittne inkallade blifvit, så blefvo och de häruthinnan edeligen afhörde och berättade
Nembdemannen Mattes Nilsson i Stora Thomsiön berättade här vid att han besiktigat det rummet derest dett skiedt och att elfven så kröker att der ifrån Erich Mattsson kommit har ingen kunnat sedt honom föruth, förr än han varit straxt in vid der Lars Ohlsson hållit på att skiära fräken, har och synt Lars Ohlsson dagen efter, att han var blå och svullen i sidan af det slaget han fådt af Erich Mattsson.
Rätten efterfrågade härvidh, hvar Erich Matssons döda kropp är afgiorder, svarade att vandringsfolk som gådt omkring hafva efter hans moders Anna Olofsdåtters anhållan sedan de slagit ihop en kista åht honom, satt honom uth på en holme och lagdt näfver, måsse och sten uppå honom, hvilket moderen och närvarande tillstod och att hon derföre gifvit ull och smör åth vandringsfolket, men veth intet hvad det var för folk, klagade och modren svårl, doch med tårar, öfver dennes i lifstidden förde ogudachtige lefverne och sade huru han ofta unsagt henne, att han skulle skiuta henne ihiähl.
Denne ransakning blef nu ord ifrån ord opläsen, den vederbörande ärkiände så fattad vara som deras tahl och mening varit. Häradsrätten tog denne sak i behörigt öfvervägande och stadnade i fölliande domb som d 7 februarij publicerades och afsades.
Dessa protokollsutdrag anknyter till Per Jonssons artikel Matts Jakobsson och hans barn.
