� Linus (2003)
Ingen �t speciellt mycket och snart lade Robin gaffeln �t sidan. En stund senare l�mnade han huset och gick med tunga steg mot Martins l�genhet. (S� slutade del 1 som heter "Varf�r kan inte DU vara som alla andra") Nu kommer forts�ttningen om Robins �den. Denna g�r in i andra av mina noveller s� om du l�st "Utan dina andetag" s� kommer du att k�nna igen en del personer.
Martin var inte hemma och d�rrklockans ivriga signal lj�d flera g�nger.
"Varf�r? �r det s� j�vla viktigt att jag ska vara som alla andra." orden ekade i Robins skalle n�r han satte sig p� det kalla trappsteget utanf�r Martins d�rr. Han kliade sig i pannan och t�nkte p� Martin. Han beh�vde honom mer �n n�gonsin nu. Tillslut kunde han inte v�nta. Han hade redan sett en granne till Martin som s�g lite avvaktande p� honom d�r han satt i trappan. Han kunde ju inte sitta h�r hela kv�llen. Han provade mobilen. Inget svar och p� mobilsvaret kunde han h�ra Martins r�st. Han l�mnade inget meddelande, utan kn�ppte bara av telefonen och stoppade ner den i jackans innerficka.
F�r�ldrarna satt vid k�ksbordet n�r Robin kom in i hallen och s�g ut i k�ket. Han sm�llde igen sin sovrumsd�rr bakom sig. Han st�llde sig mitt p� golvet. Det k�ndes som om hj�rnan h�ll p� att spr�ngas av ilska. Han drog handen genom det nyklippta och stubbiga h�ret. Det hade varit detta eviga snack sedan en tid tillbaka. Hans mamma hade till och med tr�ffat Martin och tyckte att han verkade trevlig. �nd� tyckte hon att Robin skulle f�rs�ka umg�s lite mer med flickor. Han t�nkte p� kv�llen middag.
- Vad �r det f�r fel att vara lycklig i detta j�vla land.
- M�ste du sv�ra i varje mening hade hans pappa svarat och bitit i en k�ttbulle.
- Ja, det m�ste jag. �ven om ni inte �r lyckliga kan jag v�l f� vara det.
�rfilen hade s�n�r suttit p� Robins h�gra kind om han inte reagerat s� snabbt och lutat sig bak�t.
- Du tar dig inte ton, unge man!
- Varf�r ska JAG vara som alla andra, och �r alla andra som alla andra ska vara?
Robins mamma hade f�tt ett par t�rar som sakta rann ner utmed kinden. Hon var den senaste tiden br�ckligare �n Robin f�rst trott. Allt av denna orsak att han �lskade Martin ist�llet f�r n�gon tjej. Skulle v�rlden rasa samman p� grund av detta. Ja d� fick det g�ra det i s� fall.
Robin sv�ngde runt p� golvet. Han s�g tr�ningsv�skan sticka fram under s�ngen och han drog fram den. Han visste att fly inte var r�tta s�ttet men just nu kunde han inte vara kvar. Han rev ut ett par tr�jor, kalsonger och strumpor och sl�ngde ner det i v�skan. Han for ut genom d�rren och ut i hallen. Han s�g ut i k�ket och m�tte fyra �gon. Det var tyst, ingen sa n�got under de sekunder som det tog Robin att dra p� sig skorna och ge sig av. Han halade upp mobilen ur fickan. Matilda svarade direkt. Robin f�rklarade l�get och dom best�mde sig f�r att m�tas. Hon syntes p� l�ngt h�ll och Robin blev glad n�r hon kom fram och omfamnade honom.
- Vad �r det som h�nder Robin? Hon h�ll armarna h�rt runt Robin.
- Ja s�g det� Svaret var kort och han k�nde en klump i magen.
Matilda och Robin satte sig p� ett kaf� och satt d�r i flera timmar. Till slut visste dom b�da att fly inte var r�tt. Han bodde d�r han bodde. Det skulle s� f�rbli och dom skildes �t innan Robin vek av in p� gatan som ledde honom hem. Han k�nde hj�rtat b�rjade klappa och precis n�r han kom upp p� trappan kom ett sms.
"Hej snygging hoppas du m�r bra och l�ngtar du lika mycket efter n�sta tr�ff som jag. sov gott/Martin"
Robin k�nde sig b�de stark och oerh�rt glad �ver meddelandet och �ppnade d�rren. Det var tyst. Han s�g Tv-n som flimrade och volymen var knappt h�rbar. Han s�g in i vardagsrummet och i en f�t�lj satt hans pappa och sov. Mamman syntes inte till. Robin visste att hon b�rjade jobba tidigt och att hon redan sov var han helt p� det klara med. Han gick tyst in p� toaletten och gjorde sig redo f�r natten. D�refter st�ngde han in sig p� sitt rum. Han sl�ngde v�skan p� s�ngen och packade upp den. Han drog av sig kl�derna, och kr�p naken ner under t�cket. Han drog upp benen och s�g ut i det m�rka rummet. Han funderade p� Martin och allt som h�nt den senaste tiden. Allt hade varit s� turbulent och jobbigt att han k�nde att skolan blivit lidande. Han sov d�ligt och hade sv�rt att koncentrera sig p� att plugga. K�rleken till Martin var v�l en orsak, det var ju f�rsta g�ngen han var riktigt k�r. Han drog ner benen och k�nde kuken v�xa i sin h�gra hand. Han blev k�t och en minnesbild p� Martin passerade f�rbi i hj�rnan. Han kunde k�nna Martins kropp i sina h�nder, hans v�ltr�nade kropp som inte hade en tillstymmelse av fett. S� lade han ner mycket tid p� sin tr�ning ocks�. Det gjorde att killarna bara kunde tr�ffas n�r Martin inte tr�nade. Nu hade Robin vant sig men i b�rjan k�ndes det som om han kom i andra hand. S� var det naturligtvis inte men det k�ndes lite olustigt i b�rjan. Han ville tr�ffa Martin s� fort han hade lite ledig tid, men Martin bromsade det hela. Var det tr�ningen? Eller var det n�got annat? Nu visste Robin. Han f�rde ner handen och fingrarna str�k l�ngs kukskaftet och fortsatte ner �ver den h�riga s�cken. Robin drog tillbaka f�rhuden och med pekfingret k�nde han p� ollonets k�nsliga yta. Han b�rjade dra lite l�tt och genast k�ndes det oerh�rt sk�nt. T�cket sparkades av och han l�g nu helt naken p� s�ngen. Robin str�k med handen ner �ver br�stet. N�p i br�stv�rtorna s� det n�stan sm�rtade lite, handen gled ner �ver magen som av andningen h�jde och s�nkte i ett allt h�gre tempo. Han l�tsades att det var Martin som runkade hans kuk och han bara beh�vde ligga d�r p� rygg. H�gerhanden �kade takten och den v�nstra fortsatte att stryka �ver hans mer k�ta kropp. Han lyfte b�ckenet mot taket och kuken var p� v�g att l�mna sina varma vitglansiga sp�r �ver hans kropp. Han runkade nu ett par drag och sl�ppte kuken som genast lade sig platt mot hans mage och han k�nde hur utl�sningen drog sig tillbaka och efter ytterligare ett par sekunder s� greppade han skaftet och runkade ett par drag. K�nslan n�rmade sig en explosion n�stan omg�ende och Robin sl�ppte p� nytt kuken som fick vila innan han f�r tredje g�ngen greppade kuken. Han �kade takten p� dragen och n�r han blundade kom s�den med ett h�gt tryck �ver nedre delen av br�stet och magen. Han drog �t sig kalsongerna som han sl�ngt p� golvet. Han torkade av sig och drog t�cket �ver sin nakna kropp. Robin l�g och s�g in i v�ggen och �ter kom tankarna p� Martin, som antagligen l�g och sov i sin s�ng. Han blundade och snart somnade han in djupt.
Klockan vid sidan av s�ngen visade 06.45 n�r Robin f�rst s�g upp p� den. Han lade sig p� rygg och sakta f�rs�kte han �vervinna tr�ttheten, men slumrade till och med ett ryck vaknade han av den starka ringande signalen. Han hade f�tt klockan ett par �r tidigare och att missa v�ckningen fr�n den klockan var helt om�jligt. Det visste han och s� fort han h�rde kn�ppet i klockan visste han, en br�kdels sekund senare skulle "flyglarmet" g� i hans rum. Han satte sig p� s�ngkanten, s�g sina nedsprutade kalsonger och reste sig. Kuken gungade f�r varje steg och f�rst n�r han drog p� sig sina kalsonger, drog p� sig tr�jan k�nde han st�ndet dala. Han gick ut i k�ket och det var tomt. Hans f�r�ldrar var redan p� sina arbeten. Han tog en varm och inte allt f�r l�ng dusch, kl�dde sig och drog p� sig ryggs�cken med b�cker. V�dret var fortfarande varmt fast man kunde k�nna lite sensommar i vindarna som bl�ste. Matilda stod och v�ntade i skolgrinden och dom skyndade sig in. Lektionerna gick l�ngsamt och tur att det var fredag. Robin skulle tr�ffa Martin den kommande helgen och tanken p� det gjorde att han "�verlevde" lektion efter lektion.
Han l�mnade Matilda och skolan bakom sig. Raka v�gen hem�t tog ungef�r 10 minuter och d�r packade han en v�ska. P� trappan utanf�r m�tte han sin pappa p� v�g hem fr�n jobbet.
B�da stannade upp. S�g p� varandra.
- S� du ska iv�g till den d�r.
- Han har f�r helvete ett namn. Han heter Martin
- Ja ja!
Hans pappa tog i ytterd�rren och v�nde sig om mot Robin.
- Du kommer inte hem f�rr�n du slutat tr�ffa honom.
- Va?
- Du kan lika g�rna bo d�r hos honom eller hur. Du beh�ver v�l inte ha en s�ng och ett rum h�r. Du �r ju inte ofta h�r �nd�.
- Menar du vad du s�ger. Robin stannade upp i r�relsen.
Det var tyst ett par sekunder som k�ndes som minuter.
- Jag har precis blivit utkastad hemifr�n. �r det s� du vill ha det?
- Du vet min linje. Robins pappa gick mot honom och fortsatte:
- Trots att du �r min son, s� vill jag inte ha dig under samma tak.
- Vet mamma om det, sa Robin med gr�ten i halsen
Han pappa �ppnade ytterd�rren och v�nde sig i den.
- Hon st�r bakom mig. Tro mig. Hon st�r bakom mig.
D�rren slog tungt igen bakom hans pappa. Robin k�nde �gonen b�rja vattna sig. Klumpen i magen b�rjade v�xa och vad skulle han g�ra. Flytta in hos Martin skulle aldrig g�. Matilda d�? Nej han visste ingenting l�ngre. Han tog ett par tunga steg, v�nde sig om s�g ytterd�rren, mot k�ksf�nstret. D�refter gick han iv�g l�ngs gatan. Han plockade upp mobilen fr�n innerfickan av jackan och slog Martins nummer. Bara mobilsvar h�rdes.
- Fan!
Han knappade in Matildas nummer men precis i samma �gonblick kom han ih�g att hennes mobil g�tt s�nder i skolan. Han kn�ppte av mobilen. Robin gick mot den del av staden d�r Martin bodde. N�r han n�rmade sig s�g han en skymt av en bekant person. Han ropade men hon h�rde inte. Hon gick iv�g och han ropade inte fler g�nger. Hade hon inte kommit fr�n Martins ytterd�rr.
- Vad gjorde Matilda h�r, fr�gade han medan han h�ngde av sig och s�g Martin i k�ket.
- Hej plutten, svarade Martin och kom emot honom
- Va?
- Vad�?
- Vad gjorde Matilda h�r? Robin l�t best�md p� r�sten
- Pratade bara, pratade sa Martin och ryckte p� axlarna.
- Visste inte att ni umgicks, sa Robin och l�t sig serveras av Martins gourmetmat
- Det g�r vi inte heller. Inte l�ngre, svarade Martin
- Vad� inte l�ngre?
- Vi har varit tillsammans, Martin s�g ner i k�ksbordet
- Varf�r har du inte sagt det?
- Spelar det n�gon roll Robin, g�r det?
- Ja f�r mig spelar det roll. F�resten �r inte du b�g?
- Jo, men du �r inte den enda h�r i v�rlden som har haft en jobbig uppv�xt med kr�vande f�r�ldrar som vill b�de det ena och det andra. Det var en kort period. Martin s�g p� Robin med en klar blick
- S� ni tr�ffas fortfarande d�?
- Ja men inte som du tror
- Vad tror jag d�?
- Att vi har sex eller hur?
- Har ni det?
- Dummer jag har ju dig, Martins ord v�rmde och slutligen lade han sin hand p� Robins.
- Nu k�kar vi va?
- F�resten varf�r svarar du inte p� mobilen?
- Jag �r ju hemma s� ring p� det vanliga numret, f�resten �r den v�l laddning eller avst�ngd bara.
Ljusen i hallen h�ll n�stan p� att brinna ner och tv� v�rmeljus p� diskb�nken slocknade innan dom br�t upp.
- Vad vill du g�ra?
- Hmmm! Video kanske eller �r det n�got bra p� Tv?
- Tror jag inte, det �r v�l aldrig n�got bra p� Tv.
Dom satte sig med varsin kaffe i soffan. Martin h�ll om Robin och drog honom till sig.
- Vad tittar du p�? Robin k�nde hur iakttagen han varit under en stund
- Dig s�klart
- Varf�r?
- Robin vi m�ste prata, Martin sl�ppte taget om Robin och lutade sig tillbaka i soffan
- Om vad? Robins puls �kade och han k�nde att n�got skulle h�nda
- Om vad Martin! Han bad igen
- Oss, jag gillar dig och vi har det v�l bra ihop men jag �r nog k�r i dig.
Robin satt med en glansig blick och s�g p� Martins mun som r�rde sig. Han h�rde ett mummel men uppfattade inte vad Martin sa. Robin var helt nollst�lld och tankarna fl�g runt i skallen och sakta rann en t�r ner f�r v�nstra kinden.
- �lskar du mig inte l�ngre, snyftade Robin
- Jo som en v�n men Robin, allvarligt talat trodde du detta skulle funka mellan oss.
- Ja, kom det kort fr�n Robin
Tystnaden ekade och Tv:n flimrade f�rbi framf�r dom. Robin reste sig och p� spaka ben gick han ut p� toaletten. Han s�g sitt ansikte med dom r�dgr�tna �gonen. Det iskalla vattnet fick honom att rycka till och n�stan sl� huvudet i badrumssk�pet.
- Robin kom ut �r du sn�ll, vi m�ste v�l kunna snacka om det h�r
Robin l�ste upp d�rren. Martin stod i hallen.
- Jag tror jag ska g�, sa Robin och ville att Martin skulle s�ga att han skulle stanna
- Stanna h�r i helgen �nd�. Jag vill inte sl�ppa iv�g dig n�r du �r ledsen, sa Martin och lade handen p� Robins axel
- OK, sa Robin och k�nde en viss hoppfullhet att Martin kanske trots allt skulle �ngra sig. Han ville att det skulle bli dom igen. Fast var det slut p� riktigt?
Dom satt tysta l�nge och n�r klockan blev mycket och Martin som jobbat hela dagen b�rjade nicka till i soffan, s� f�reslog Martin att dom skulle l�gga sig.
- Ska jag ligga p� soffan
- Vi kan v�l �nd� ligga j�mte varandra, inget beh�ver ju h�nda.
Ett par minuter senare l�g dom i varandra armar och kysstes vilt. Martin visste att han s�rat Robin och att det som nu h�nde var det absolut v�rsta som kunde h�nda. �nd� l�t han det h�nda. Skuldk�nslan �ver vad han gjort mot Robin var tung att b�ra. Fast han var redan upphetsad och k�nde hur Robin gled ner under t�cket och tog hans h�rda kuk i munnen. Han lade armen bakom huvudet och s� snart t�cket kanat av dom b�da s�g han hur hans feta kuk slickades och s�gs i raskt tempo. Robin skulle visa att han var v�rd en andra chans och gjorde nu allt han kunde t�nka. Han visste att Martin g�rna blev p�satt och efter en stund s� gled han ner mellan Martins ben och lyfte i det ena och fingrade p� h�let.
- Robin du beh�ver inte bevisa n�got. Jag vet att det som nu h�nder �r fel
- Men om vi b�da vill d�?
Martin slog ut med handen. Han ville inte avbryta igen. Han var redan k�t och ville g�rna ha kuk, men kanske inte Robins kuk. Det fanns en annan i hans tankar n�r Robin gled in i honom. Han var ett svin, han visste det och inget kunde f�rl�ta honom f�r det han gjort och orsakat Robin. Det hade Matilda skrikit ut i ren ilska �t honom.
Han blev p�satt en l�ng stund och Robin s�g med sina oskyldiga �gon ner p� honom medan han pumpade sin kuk i honom. N�r Martin slutligen b�rjade runka sin kuk och k�nde hur han h�ll p� att komma h�rde han sm� st�nande l�ten fr�n Robin som drog ut sin kuk och k�rde upp den mellan l�ren p� Martin. Hans s�d fl�g vilt omkring och flera stora klickar hamnade upp p� Martins br�st och n�r s�den blandades med n�sta en stund senare ramlade Robin ner j�mte Martin p� rygg i s�ngen. B�das andningar var allt som h�rdes i sovrummet. Ett rasslande ljud fr�n elementet vid f�nstret kom d� och d�.
- B�st att duscha av sig, sa Martin och reste sig och hans nakna rumpa f�ljdes av Robins blick d� den f�rsvann ut i hallen.
Robins tankar malde hela natten och s� l�nge han k�nde Martins andetag j�mte sig var han �nd� sansad. Fast hur skulle han g� vidare utan sitt fotf�ste. Skulle han ramla fr�n stupet som Martin hj�lpt honom upp p�? Skulle han f� st� d�r ensam igen. Han k�nde ju ingen annan b�g. Robin kr�p upp t�tt och naken mot Martins lika nakna kropp.
Vid frukosten kom allt �ver Robin igen.
- Kan vi inte f�rs�ka igen?
- Det g�r inte Robin, svarade Martin och r�knade upp kaffeskoporna innan han kn�ppte p� bryggaren.
- Det g�r inte Robin! sa han och gick fram och satte sig p� huk framf�r Robin
- T�nkte bara� orden f�rsvann ut i intet n�r det ringde p� d�rren.
Martin gick och �ppnade och Robin h�rde bara viskningar i hallen innan Martin kom tillbaka
- Vem var det?
- �h! En kompis bara, sa att jag var upptagen
Martin dukade fram br�d, ost, skinka och juice innan tv� varma kaffemuggar ocks� kom fram p� bordet. Robin duschade och kl�dde p� sig. Han var beredd att l�mna Martin och dennes l�genhet. Det fanns inget mer som han kunde g�ra f�r att f� beh�lla sin pojkv�n.
- Jag g�r nu, sa Robin och Martin stod i sina kalsonger i k�ksd�rren
- OK, ta v�l hand om dig, sa Martin
- Du ocks� svarade Robin och k�nde klumpen i halsen som han nu var tvungen att sv�lja.
F�r varje trappsteg han tog bort fr�n Martin kom gr�ten n�rmare och n�rmare och n�r han kom ut i luften rann t�rarna nerf�r kinderna. Han f�ngade upp mobilen och ringde Matilda.
- Hej var �r du? H�rde han
- Kan vi ses?
- Jag kommer direkt eller ska vi ses p� stan.
- Elsas om en kvart
Elsas Kaf� var stadens b�sta kaf�. H�r hade dom kvar servitriserna som kom och tog upp ordern. Robin kom in och s�g sig omkring. Det var l�ngl�rdag i stan och fiket var n�stan fullt. Han hittade ett bord som tur var i h�rnet l�ngst in. Det var h�r han helst ville sitta. Han ville sitta d�r ingen kunde se honom.
Matilda kom in och han vinkade till sig henne. Dom best�llde fika och fick det tio minuter senare.
Matilda lade sin hand p� Robins
- Vad �r det som h�nt?
- Det �r slut mellan mig och Martin
- Fan, den j�vla idioten, sa hon och lutade sig barskt tillbaka
- Jag s�g dig d�r ig�r, men du h�rde inte mig n�r jag ropade p� dig.
- S�g du mig?
- Ja
Matilda f�rklarade att hon varit hos Martin och f�rklarat att han helst skulle ta det lite lugnt med Robins k�nslor och bara vara ett s� stort st�d han bara kunde vara, n�r nu Robin hade det jobbigt hemma. Hon ber�ttade inte att hennes storebror som var Martins b�ste kompis hade sagt att Martin tr�ffat en kille fr�n Stockholm, som han var d�dligt k�r i.
- Varf�r tror du han gjorde slut, fr�gade hon
- Han sa att det inte st�mde och han att han tycker om mig � s�. Fast han var inte k�r i mig l�ngre. Robin skruvade p� tumringen han hade v�nsterhanden.
- Fast jag vet inte, det �r n�got annat. Han har ju skickat sms d�r han varit precis som vanligt. Det kunde han ju l�tit bli.
- Han var kanske r�dd att f�rlora dig innan han sj�lv best�mde sig. Han tar d� ju beslutet och f�r p� s� s�tt �vertag i sina egna k�nslor
- Fan! vad du kan, �r du psykolog eller? Robin log mot Matilda
- Har l�st om liknande fall i n�gon fr�gespalt p� n�tet och s� svarade n�gon p� fr�gan.
- Fan! Matilda vad ska jag g�ra? Utan Martin och bara att bo hemma �r ju en tillr�ckligt p�frestande. Tanken kom pl�tsligt att han inte kunde �ka hem. Fast nu var ju Martin borta ur bilden, men skulle han ge sin pappa den tillfredst�llelsen. Dom best�mde sig �ver den tredje p�t�ren med kaffe att han skulle sova hos Matilda ett par dagar och t�nka �ver situationen.
Skolan veckan d�rp� var ett helvete. Tankarna p� Martin gjorde honom olycklig och okoncentrerad till max. Han blev tillsagd flera g�nger av l�rarna n�r dom m�rkte att han inte h�ngde med p� lektionerna.
P� v�g fr�n skolan k�nde han sig ensammast i v�rlden. Han gick bort mot omr�det d�r Martin bodde men visste att det var helt fel. Han gick f�rbi porten och s�g upp mot f�nstret som lyste. Han stannade upp, t�nkte tanken men slog bort den. Han skulle inte g� upp. Sekunden senare st�r han utanf�r Martins d�rr. Han h�r r�ster och skratt innanf�r. Han h�r tv� killr�ster och fantasin skenare snabbt iv�g. Han k�nde p� sig att Martin redan tr�ffat n�gon ny men att ringa p� d�rren och st�lla till en scen t�nkte han inte g�ra. Han gick efter ett par minuter i trappan. Med v�skan p� axeln gick han hem�t. Hade han ett hem nu n�r Martin inte l�ngre var hans �lskade.
Robin gick in och tog en hamburgare och satte sig med den r�da plastbrickan vid f�nstret. Utanf�r s�g han en kille som intresserade honom. Han visste att han gick i klassen under honom. Det s�g ut som om han stod och v�ntade p� n�gon som inte kommer. Tillslut ser Robin att han kommer in. Det �r ganska folktomt och varf�r killen v�ljer bordet j�mte Robin begriper han inte. Fast han blir �nd� glad och m�ter killen med ett leende.
- Tja!
- Hej, svarar Robin och suger i sig av den iskalla colan. Han skakar lite och isen rasslar mot burkens insidor.
- S�g ut som om du v�ntade p� n�gon
- Ja skulle tr�ffa en person h�r utanf�r, sa killen
- Som inte kom eller?
- Typ ja!
Killen �t pommes och tog ett stort bet i hamburgaren.
- Du f�r snart vika undan pappret annars f�r du det i munnen
- Fan, s� j�kla hungrig, sa killen med munnen full av mat
- Ja, jag ser det, sa Robin och s�g i sig det sista av colan
- F�resten Gabriel heter jag
- Ja, jag k�nner igen dig fr�n plugget
- Robin!
- Ja jag vet.
Pl�tsligt ser Robin tv� killar komma fr�n parkeringen. Han ser Martins jacka och f�rs�ker krypa ner p� stolen f�r att inte synas. Han f�ljer killarna n�r dom g�r fram till disken och best�ller. Gabriel ser lite undrande p� Robin och f�ljer hans blick bort mot Martin med s�llskap.
- G�mmer du dig eller h�ller du p� att kana av stolen.
- Vill inte synas bara
Gabriel ser hur killarna f�r sina p�sar och f�rsvinner ut med skratt och ett och annat nyp i rumpan. Han ser p� Robin men s�ger inget.
- S� det var s�, muttrade Robin f�r sig sj�lv
- Vad sa du?
- �h det var inget.
Robin reste sig och tog den r�da brickan och h�llde av "sina" sopor i beh�llarna. Han ser att Gabriel kommer efter honom med sin bricka och han skyndar sig efter Robin.
- Tror du dom killarna var ihop eller n�tt, fr�gade Gabriel n�r dom kommit ut
- S�kert, sa Robin kort och s�g bort mot parkeringen d�r han sett sin f�re detta pojkv�n g�tt iv�g med sin nye.
- Ja, jag vet att det �r s�, sa han vidare mot Gabriel som stod och bl�ste varmluft p� sina h�nder.
- Fryser du?
- En aning!
- K�nner du f�r en fika p� Elsas? Gabriel slogs av sin egen framfusighet men det var n�got med Robin som han k�nde sig bekv�m med.
- Visst! Varf�r inte
Dom gick bort mot gatan d�r Elsas kaf� l�g. Det satt fullt med ungdomar och i r�kdelen av lokalen l�g det tjock r�k som n�stan bildade ett dimmoln. Ett par bord var lediga och Robin gled ner p� stolen, s�g ett par fr�n klassen sitta lite l�ngre bort s� han morsade kort p� dom. Gabriel hamnade n�rmare �n n�r dom k�kade f�rut och Robin kunde se hans fina ansiktsdrag. Han var helt sl�t och en antydan till polisonger p� sidorna. Fast dessa var mer som sm�fjun som var lite mer �n det som fanns p� �verl�ppen. Gabriel drog med fingrarna genom h�ret och s�g p� Robin. Det var n�got med den killen som han nyss l�rt k�nna ordentligt, som han trivdes med. Dom satt och snackade l�nge och blev n�stan utk�rda. N�r dom skildes p� v�gen v�nde sig Robin om.
- Du Gabriel vad har du f�r mobilnummer?
Gabriel ropade tillbaka numret och Robin lade in det direkt i sin mobil. Han stod och s�g p� namnet i displayen "Gabriel"
Slut
Forts�ttningen l�ser du i kommande novell som heter "Gabriel"
� Linus2003