8. Patrik
H�sten kom s� snabbt och Patrik kom allt oftare till mig. Jag hade lite planer p� att fr�ga om han ville bli min f�r alltid och f�rlova oss. Jag v�gade knappt fr�ga s� jag drog p� det in i det l�ngsta. Fast jag ville och visste till 99 % att han ville ocks�, s� l�t jag det vara. Det fanns all tid i v�rlden att g�ra det, s� jag best�mde mig att v�nta.
P� morgonen vaknade vi sent men vi hade ingen br�dska. Vi l�g kvar l�nge, kr�p t�tt intill varandra. V�ra nakna kroppar var utvilade och tv� kroppsdelar gjorde sig genast g�llande att dom minsann hade sovit klart. Jag kr�p ner under t�cket och i m�rkret gapade jag stort n�r Patriks kuk gled in mellan mina morgontorra l�ppar. Patriks kuk var �drig och rej�lt h�rd och jag s�g honom under en l�ng stund. Morgonst�ndet och satsen som lagrats fanns d�r n�r till hands och ju l�ngre jag s�g honom desto st�rre chans att f� smak p� hans underbara v�tska. Hans kuk ryckte till en aning innan den kom och jag k�nde hur den spr�tte till mot gommen. D�refter fl�dade sperman ut ur Patriks kuk och rann nerf�r min strupe och av trycket orsakades ett �verfl�d av sats som rann nerf�r min haka, och n�r jag kollade fram ur t�cket drog Patrik fingret genom satsen p� min orakade hakspets och stack det till mig.
- Du missade, sa han och log�
- Var det frukosten f�r dig eller, sa han vidare och jag nickade och f�rsvann ut p� toaletten.
Under eftermiddagen best�mde vi oss ganska snabbt f�r en bio. Patrik hade l�st en recension p� en stor Hollywoodfilm och vi k�nde f�r den b�da tv�. B�st att inte h�ra med �Herr filmregiss�r� i l�genheten j�mte skrattade Patrik. Filmen var l�ng �ver 2,5 timmar och n�r bion var slut s�g jag Robin l�ngre fram. Han stod och pratade med en kille och tv� tjejer. Vi visste att han troligen skulle g� ut efter bion. Han hade b�rjat festa rej�lt med ett par fr�n hans klass. Vi skulle i alla fall inte ut utan f�rs�ka komma hem�t. Det var sv�rt att komma n�ra Robin d� hela salongen var helt full med folk som skulle �t olika h�ll.
Regnet hade tilltagit och det strilade rej�lt mycket. Jag s�g p� Patrik som liksom jag �nskade att vi hade ett paraply �tminstone. Vi fick klara oss �nd�. Det var ju inte s� l�ngt till h�llplatsen. Vi tog l�nga steg och genade genom den smala gr�nden. Jag k�nde mig iakttagen men kunde inte se n�gon i n�rheten. F�rst n�r vi n�stan kom ut genom gr�nden s�g jag ett g�ng killar. Fyra � fem stycken var dom och runt 15-16 �r. Dom var i Christians �lder. F�rst verkade det som om de skulle ge upp om vi inte hade n�gra v�rdesaker eller pengar. D�refter syntes tydligt att dom var p�verkade av n�got.
- Har ni r�ka, sa den som var mest talf�rd av killarna�
- Nej vi r�kar inte, dessutom g�r det v�l knappast att r�ka i regnet, sa Patrik och jag drog honom i armen.
- �r ni b�gar?
- Hurs�, fortsatte Patrik med sina motfr�gor�
- Killen �r ganska kaxig f�r att vara en bajspackare.
- Urs�kta mig, sa jag och k�nde ilskan komma och fortsatte
- Nu f�r ni v�l f�r fan ge er!
- S�ger vem, sa den kaxige killen och drog bort regndroppar fr�n sitt smala och finniga ansikte.
- Jag till exempel, fortsatte jag, och nu var det Patrik som fick hindra mig.
Jag var v�t, f�rbannad och hade minst av allt lust att st� och k�fta med sm�glin i en regnig gr�nd. Jag f�rs�kte dra med mig Patrik f�rbi killarna.
- Vem har sagt att ni f�r passera h�r, sa en annan l�ngre kille som var sv�r att skymta ansiktet p� d� han hade en gr� huva �ver huvudet.
- Ge oss r�ka eller pengar s� f�r ni komma f�rbi, fortsatte den kaxigaste av killarna
- Aldrig, sa jag och k�nde ilskan komma mot kokpunkten.
Nu �ste regnet ner och vi kunde inte ta oss f�rbi mot h�llplatsen. Killarna bildade en mur och vi var s� dyngsura som man bara kan bli av att g� ute i fullkomligt skyfall. Det var ingen id� att f�rs�ka forcera killarna, dom hade tydligt visat vad dom var ute efter och det var f�rutom att knacka b�g s�:
- Har ni inte n�gra pengar eller mobiler?
- Nej har vi ju sagt, sa Patrik och jag fick h�lla tillbaka honom.
- Fan vilka kaxiga j�vla b�gfittor, sa en av killarna och dom andra h�ngde p�
- Vi nitar dom.
- B�ttre upp vi sticker ner dom!
Jag h�r r�ster som ekar i gr�nden men som f�rsvinner. Jag t�nkte bara att dom kunde v�l komma �t v�rt h�ll, s� kanske killarna ger sig av. Vattnet rann kring f�tterna p� oss i de smala g�ngarna mellan kullerstenarna. Jag s�g mot Patrik och pl�tsligt k�nner jag en sm�rta fr�n magen. N�got blankt f�rem�l blixtrar till i regnet och jag k�nner mig s� svag innan benen viker sig och jag faller ihop. Jag h�r Patrik skrika till
- Jerker NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
D�refter blir allt m�rkt och tyst. Jag faller fram�t p� magen och d�refter k�nner jag bara pulsen som sl�r, hj�rtat har �kat sina slag och jag anstr�nger mig f�r att �ppna �gonen. Jag k�nner dom kalla och bl�ta kullerstenarna mot min kind. Blicken �r suddig men jag kan urskilja Patrik som ligger en bit bort. Med all kraft f�rs�ker jag hasa mig till honom. Jag har inget minne av tiden och orden fastnar bakom dom torra l�pparna. Jag f�rblir stum. Jag h�r r�ster men ser inga m�nniskor, ett par steg n�rmar sig och jag k�nde igen r�sten som om den vore min egen. Robins h�ga r�st h�rdes tydligt och jag k�nde hans varma hand mot min panna.
- Patrik, kved jag mot Robin�
- Lugn, jag ordnar det, sa han n�got lugnare�
D�refter blev allt ett enormt st�hej. Bl�ljus med tillh�rande poliser d�r n�gra tog upp jakten p� killg�nget. �vriga poliser s�g till att lotsa ambulansen genom folkm�ngden. Jag f�rs�kte anstr�nga mig f�r att se Patrik men hans kropp var redan p� b�ren och inlindad i en filt. Det kom en ambulans till som skulle ta med mig. Allt gick snabbt och smidigt men sj�lvklart har jag luckor och av all anstr�ngning dom senaste minuterna f�ll jag sakta bort. Jag minns inget f�rr�n jag h�r Robins r�st i sjukhuskorridoren. Hans varma och v�nliga ansikte stack in genom d�rren.
- Hej, hur m�r du, fr�gade han och jag mumlade n�got klart tagen av all medicin.
- OK, sa jag och innan jag hann fr�ga hade Robin f�rsvunnit igen och d�rren glidit igen.
Jag h�rde r�ster utifr�n korridoren och d�refter kom ett l�karteam in. Jag s�g Robin st� bakom dom och alla s�g p� mig. Var n�gonstans var Patrik, varf�r var han inte h�r. Blicken fladdrade mot l�karen som b�rjade prata.
- Du har haft en enorm tur, kniven eller det vassa f�rem�let punkterade en lunga p� dig men vi lyckades ordna det.
- Fast du f�r r�kna med att bli kvar f�r observation, fortsatte han och en sk�terska s�g till att droppet satt fast ordentligt i min v�sterhand
Jag var helt tagen och n�r alla f�rsvunnit ut och Robin satt sig p� s�ngen s�g jag en t�r rinna nerf�r hans kind. Jag f�rstod vad t�ren betydde och jag svalde och blundade. Kunde det vara s�, nej det fick inte vara s�. Aldrig att n�gon skulle f� orsaka mig s�dan sm�rta. Jag s�g Patriks glada ansikte framf�r mig och jag kunde k�nna hans varma andedr�kt fr�n morgonen. Robin h�ll min hand n�r han viskade;
- Det �r bara du och jag nu�
Jag hade varit sjukskriven och v�ldigt osocial mot hela min omgivning sedan jag f�rlorade Patrik. Livet var inte alls det samma trots ett enormt st�d av alla runt omkring. Robin sov till och med inne hos mig f�rsta ensamma n�tterna. Han skippade skolan och vi satt tysta och s�g p� varandra om vi inte pratade om den person som hastigt ryckts ifr�n oss. S� meningsl�st v�ld som vi utsattes f�r och en s�n stor saknad av en underbar person. Fotot i kylsk�psmagneten p� en leende Patrik i shorts p� en sommarresa innan vi tr�ffades blev f�r mycket. Jag gr�t i m�ngder och l�nga stunder satt jag med gr�ten i halsen med tunga t�rar som sakta rann nerf�r kinderna och bildade ett bl�tt m�nster bakom sig. Ibland satt jag med handen p� telefonen och �nskade att Patrik skulle ringa och bara s�ga god natt eller bara s�ga hej. Fast naturligtvis var telefonen tyst i alla fall fr�n honom.
Jag tog det oerh�rt h�rt n�r Patrik dog, men det gjorde mest ont i mig n�r jag s�g Christian som f�rlorat sin �idol� och storebror. Jag satt j�mte honom i kyrkan medan t�rarna rann nerf�r hans kinder och han h�ll h�rt min hand och sl�ppte inte taget p� en l�ng stund. Jag h�ll om honom n�r vi gick fram till kistan och hans f�r�ldrar gick arm i arm och jag s�g att Patriks mamma var n�ra att bryta ihop totalt. Vi stod d�rframme och jag h�rde Christians r�st som viskade att han ville att Patrik skulle komma tillbaka d�refter tog han min hand igen. Robin satt precis bakom i m�rk kostym och s�g oerh�rt sammanbiten ut n�r mina �gon m�tte hans. N�r kistan bars ut h�rdes en ensam saxofon som spelade en av Patriks favorits�nger. Jag k�nde igen den men kunde inte placera den d�. L�ngt senare visste jag vad jag nynnade p�. S�ngen fr�n den ensamma saxofonen var Eva Dahlgrens ��ngel i rummet� som jag sett bland Patriks skivor och som jag visste att den betydde s� mycket f�r honom. Nu var han v�r �ngel i rummet, men jag kunde inte k�nna honom, inte se honom. Jag visste bara att han fanns d�r.
Jag hade s� mycket mer kvar av mitt liv att leva men en del av mig dog den h�r eftermiddagen vid Patriks kista. �Livet g�r vidare� Ja visst g�r det men till vilket pris? Ett par mynt som ramlade ur Patriks jeansfickor p� kullerstenen den d�r regniga kv�llen i stan. Hans mobil ramlade ur jackan och den var inget �hett� byte efter att delarna fl�g itu n�r den tr�ffade den h�rda marken.
Jag h�ll en v�ldigt bra kontakt med Patriks f�r�ldrar. Hans mamma kunde ringa och fr�ga hur det var med mig och det kom ofta �Vi saknar dig h�r uppe� och Christian saknar dig har han sagt.
Novemberlovet n�rmade sig och jag k�pte en biljett till Christian och skickade i ett brev. Lade med en lapp
�Kom och h�lsa p� mig
H�lsn.
Jerker�
Han kom en vecka senare. Vi satt l�nge f�rsta kv�llen och k�kade pizza som Robin sl�ngt in till oss. Sj�lv hade han en tenta som var tvungen att g�s igenom och kunde inte sitta med oss just d�. Det k�ndes kanske b�st just d�. Bara jag och Christian sj�lva och nu kunde vi sitta tills klockan blev alldeles f�r mycket. Jag b�ddade �t Christian i soffan och det var han n�jd med. Jag h�rde hur oroligt han sov och fram�t morgonkulan satte han sig p� s�ngkanten j�mte mig. Jag s�g upp p� honom.
- Kan du inte sova, fr�gade jag
- Nej, jag t�nker bara p� Patrik och dig
- Vill du l�gga dig h�r, sa jag och makade p� mig
Christian kr�p ner och lade sig n�ra mig.
- Jag gillar dig, sa Christian och fortsatte
- Fast inte p� samma s�tt som Patrik gjorde
- Jag f�rst�r det, sa jag och k�nde hans ben under t�cket
- Christian
- Ja, det �r inte r�tt s�tt att visa att du gillar mig, sa jag och drog bort mitt ben
- Nej, nej missf�rst� mig inte, jag �r inte lagd �t det h�llet men vill g�rna k�nna dig n�ra mig. Precis som jag kunde f� g�ra med Patrik
- OK, sorry jag missuppfattade, sa jag och sk�mdes en aning men det var m�rkt i rummet s� mina r�da kinder syntes inte.
Christian och jag hade en kanonvecka och det k�ndes som om vi b�da kunde g� vidare med v�ra liv utan Patrik. Han fanns i v�ra minnen men dessa kunde man inte leva p� och nu hade vi varandra.
Jag kunde inte l�ta bli att smyga lite p� Christian. Jag f�rstod att han runkade en morgon i duschen. Fast jag inte vet fortfarande vad som fl�g i mig s� vr�kte jag undan duschdraperiet och d�r stod han med kuken i n�ven. Hans kuk var inte lika stor som Patriks men likheten var sl�ende. Inte lika b�jd men pungen var lika tungt h�ngande och det var inget snack om att han var Patriks lillebror.