Teater om ensom oppvekst i Velfjord

Et intervju med Bjørn Skjefstad

Barndom og oppvekst i Hommelstø er utgangspunktet for Bjørn Skjefstads teaterstykke "Liten og redd".

Akkurat nå (februar-mars 2006) turnerer velfjording og skuespiller Bjørn Skjefstad i Sverige med en monolog han har skrevet sjøl, "Liten og redd".

– Stykket er tvers gjennom sjølbiografisk.

Det er ei enkel fortelling om hvordan det er å vokse opp for en gutt uten voksne forbilder, sier Bjørn Skjefstad.

Med på forestillinga har han en serie på 14 svart-kvitt fotografier fra Hommelstø, fra den tida han vokste opp. De fleste av disse bildene er tatt av Bjørns onkel, Finn Rugaas.

 

Kanskje på Gimle?

Den utflytta velfjordingen håper at han skal få anledning til å sette opp stykket sitt på heimebane. Han sier han gjerne vil framføre historia si på Gimle, men foreløpig veit han ikke om han får tid og anledning til det.

Mens han veksler mellom lun humor og djupt alvor forteller Bjørn om den vesle gutten som hadde ei mor som ble borte i 10 år. Bjørn Skjefstad ble født ev ei enslig mor på Rugåsen i Velfjord i 1944. Mesteparten av oppveksten tilbrakte han på garden hos besteforeldrene Helga og Kristian Rugaas.

– Morfar, som arbeidet i vegvesenet på Blodvegen over Korgfjellet under krigen, hjalp jugoslaviske krigsfanger å rømme. For det fikk han medalje hos sjølveste Tito i Jugoslavia, forteller Bjørn Skjefstad.

Bjørn utdanna seg etter hvert til skuespiller. Han har sia 1976 stort sett bodd og jobba i Sverige. I to korte økter var han ansatt ved Nordland Teater i Mo i Rana, den siste perioden der som teatersjef, før han igjen vendte tilbake til Sverige.

 

Å klare seg sjøl

I 1996-97 jobba Bjørn med sørsamisk teater. Sia den tid har han vært ved Folkteatern i Gävleborg som amatørteaterkonsulent og skuespiller. Det er der han nå setter opp sin sjølbiografiske enakter "Liten og redd", for ungdom.

– Stykket blir godt mottatt både i ungdomsskolen og på videregående. Jeg har også spilt det for politifolk og for ansatte i utekontakten, forteller Bjørn.

– Fortellinga mi handler om å klare seg sjøl, på godt og vondt. Voksenverdenen har et veldig stort ansvar overfor barna.

Noe av det jeg ønsker å formidle til ungdommen, er at de sjøl må ta tak i livet sitt, og ikke rekne med de voksne. For "fra himmelen kommer det bare regn og snø", tilføyer han, med et sitat fra Bertolt Brecht.

 

På en kulle...

Slik er innledninga til Bjørn Skjefstads monolog:

"Jag är född 5 juli 1944 på en bondgård uppe på en kulle Hommelstö i Nord-Norge. En liten skogsbygd med hundra människor. Huset där jag föddes heter Rugaas och ligger en tre hundra meter brant upp från havet.

Vinden är så stark så att huset har fästs vid berget med vajrar.

Mitt landskap heter Helgeland? Det heliga landet.

Jag hade inga bra uppväxtförhållanden på denna bondgård. Jag skulle vilja säga att det var hemskt och spöklikt.

Mitt första starka minne som barn var:

– Här är en väckarklocka, sa min far. – Den får du skruva sönder.

Då var jag fem år och sedan såg jag honom aldrig mera. Dagen före slog pappa mamma..

Jag minns jag smög in och tittade på att han trängde henne upp i ett hörn och slog henne".

 

Ikke bitter

– Tonen er sørgmodig?

– Ja, men jeg er ikke bitter for at jeg måtte vokse opp hos besteforeldrene mine, understreker Skjefstad.

Og under vegs i historia si forteller han både om forelskelse og om den nye rockemusikken som kom fra Amerika og heilt til Hommelstø.

– Mange, som min morfar, var kommunister og drømte om at det skulle bli kollektivbruk i Velfjord. I stedet kom Elvis Presley og andre idealer. Og da den første traktoren ankom med hurtigruta, var det ingen som ville deles om den.

Seinere i monologen forteller han den dramatiske historia om hvordan traktoren, en gråtass, havna utfor et stup på Rugåsen og ble fullstendig knust:

"Det som nu hände nu blev vändpunkten för hela vår familj.

Detta var startsignalen till att alla flyttade från gården. Vår familj splittrades och reste därifrån, några till Mo i Rana och jag, och mamma och hennes bröder till Oslo.

Bara mormor och morfar blev kvar på sin bondgård.

Det var slut".

 

Brønnøysunds Avis 17.3.2006

 

Bjørn Skjefstad døde 6. Mars 2007.

 

Heim