�TER STARTSIDAN

lördag den 14 september 2002

När jag nu kortfattat kommer att tala om knark, så skall ni tro mig. Betänk ändå att Beroende Centrum Nord betalar mig ett par tusen kronor ett par gånger om åren för detta.

Om opiater (morfin, heroin m.fl.) kan nog sägas att dessa droger är en av Guds största gåvor till mänskligheten. Ingen drog kan lindra smärta som opiaterna och ingen drog kan bättre trösta den döendes ångest än opiaterna. Ja, så stor är drogen att Gud skapade den i vårt innersta, närmare bestämt det vi kallar endorfin. Nu är det så med opiaterna att de skall brukas med stor måtta eftersom de annars är farliga såsom en väldig skogsbrand.

Om missbruk och slaveri under opiaterna kan bara sägas: Opiet dödar! Någon annan biverkan finns inte eftersom beroende inte är en biverkan utan en verkan!

Om amphetaminerna är det annorlunda eftersom det skapats av människan för att orka mer. Inte sällan har amphetaminer använts av krigsherrar för att soldaterna inte skall somna på sin vakt. Om amphetamin kan sägas att dess medicinska betydelse är ringa. Men viktigt att påpeka är att dess biverkan är att slå ut kroppens naturliga varningssystem såsom trötthet, hunger, törst m.m.

Om missbruk och slaveri under amphetaminerna kan bara sägas: Amphetaminerna dödar inte! Å andra sidan förstör det kroppsviktiga funktioner. Inte sällan ser man gamla amphetaminmissbrukare, hålögda, tandlösa och stundtals synnerligen förvirrade eftersom deras varningssystem sedan länge varit utslaget.

---

Nu kära vänner skall jag komma till saken: På den tiden jag satt som ledamot i stadsdelsnämnden var min arbetsinsats bedövande. Så stor var den att jag gick rakt in i en vägg. Som tur var, för mig, tog du Ewa över och det skall du ha tack för. Du har gjort ett sanslöst gott arbete.

Det är ofta brukligt att man talar om att människor bränner ut sig. Jag tycker att ordvalet har sina brister och väljer därför hellre en vägg som illustration av förloppet, frisk mot ohälsa i detta fall.

Under hösten förra året när jag jobbade på psykiatrin där de flesta av MINA patienter var dubbeldiagnoser var min arbetsinsats åter bedövande. Kollegor, patienter och i de fall det fanns anhöriga, var dessa mycket tillfredsställda över mitt engagemang. Dock, i brist på stöd från arbetsledning och total avsaknad av handledning gick jag åter rakt in väggen. Sedan dess har jag antingen varit sjukskriven eller arbetslös. Möjligheten att återkomma till förvärvsarbete ser jag som utomordentligt ringa.

---

Nu syr vi samman det här: Att gå i väggen (bränna ut sig) är i princip samma sak som resultatet av ett amphetaminmissbruk. Symptomena är de samma. Kroppens varningssystem har under lång tid negligerats och skapat ett antal obestämda symptom som var och en kan verka obetydliga men tillhopa skapar en förlamande livssituation.

Att gå i väggen två gånger under fyra år har underminerat mina krafter både vad avser mina rent kroppsliga funktioner och som de själsliga. Nu har därför tiden kommit för bot och bättring.

Jag kommer i och med detta jag nu skrivit, att efter valdagen 15 september 2002, avsluta mina politiska aktiviteter. En enda uppgift jag en tid kommer att ägna mig åt är att stödja Liza Migueles eftersom vi där har en ovanlig resurs. Liza har en enastående pedagogiska förmåga och är född ledare. Se henne som en oslipad diamant och min slutgåva till partiet.

När sedan Liza börjat bli självgående kommer jag att acceptera min hustrus vädjan om flytt till skogen långt från Stockholm men närmare Alf, faktiskt bara ett par mil.