De Stora Besluten
Artikel om EU-valet fr�n 94-11-09

N�r jag var ung och vildsint kr�vde man av mig att jag skulle s�tta mig in i kvantfysiken och atomens m�rkliga beteende. Folkomr�stningen inf�r k�rnkraftens vara eller icke vara, var den tidens stora fr�ga. Att de tv� som visste mest i �mnet, herrarna Tor Ragnar Gerholm och Hannes Alv�n, (atomfysiker b�da tv� och dessutom professorer i sagda �mne) inte kunde komma �verens gjorde inte "saken" l�ttare.

Vid valdagen gav jag min r�st till Nej-sidan, inte f�r att jag begrep sj�lva �mnet (det gjorde inte Ni heller) utan f�r att Hannes Alv�n verkade s� sympatisk och Tor Ragnar Gerholm s� v�ldigt otrevlig. Idag tusen �r senare, �r jag inte lika s�ker p� att jag gjorde r�tt. Jag har sedan folkomr�stningen l�st en del av och om professor Gerholm. Mitt intryck av honom har med tiden nyanserats en hel del. Men tiden d�, var militant; "antingen f�r eller emot".

Historien f�r�ndras, men m�nstren g�r igen. Idag har vi en ny folkomr�stning framf�r oss, n�mligen den om EU. Min f�rsta reaktion inf�r den nya omr�stningen �r: Kramp i magen!

Redan 1923 framf�rdes de f�rsta tankarna om en paneuropeisk union (pan = hel, samlande). Efter 2:a v�rldskriget �terupptogs tanken p� ett f�renat Europa av den s.k. Europar�relsen som aktiverats av Winston Churchills tal i Z�rich 1946, d�r han f�reslog en Europeisk union, och att nyckeln till framtiden f�r det krigsh�rjade Europa l�g i en f�rsoning mellan de historiska fienderna Tyskland och Frankrike.

Id�n om hur en f�rsoning skulle ske gavs av Robert Schuman (fransk politiker). Han presenterade under f�rsommaren 1950 den s.k. Schumanplanen som blev upphov till Kol- och st�lunionen, CECA. Planen utarbetades fr�msta av av Jean Monnet och innebar mycket f�renklat ett "gifterm�l" mellan fransk j�rnmalm och tyskt kol. Shumanplanen lade grunden till det moderna EU.

Redan fr�n b�rjan handlade det allts� inte om n�t j�vla snus eller n�gra flaskor br�nnvin hit eller dit, utan om ett verktyg (handel utan gr�nser) som skulle kunna bevara freden!

F�r vem kan idag vara s� naiv att han eller hon tror, att krig aldrig mer skall kunna bryta ut i Europa. Det "brinner" ju �verallt. Titos forna Jugoslavien st�r i full brand. Nordirland brinner sedan generationer tillbaka. Moskvas "Vita Hus" sv�rtades av eld h�rf�rleden. Georgien, Somalia, Ruanda. �verallt brinner det! Konflikten mellan Israel och dess grannar verkar aldrig ta slut. M�nniskor lider och f�rg�s i eld �verallt, vid och omkring oss.

Det vore f�rm�tet av mig att p�st� att alla de som kommer att r�st NEJ till EU vid folkomr�stningen inte f�rst�r sitt eget b�sta. S� �r det naturligtvis inte. Alla m�ste r�sta utifr�n sin egen kunskap och f�rm�ga och efter sina egna v�rderingar om vad som �r viktigt f�r dem. Det �r m�jligt att mitt st�llningstagande �r grundat p� en om�jligt naiv f�rhoppning om fred och f�rsoning mellan folken. Men det �r de sk�l jag kan �beropa, n�gra andra har jag inte. Naturligtvis kommer ett medlemskap att kosta; men kan priset f�r fred kosta f�r mycket?

Alldeles s�kert kommer sm� "orosungar" d� och d� att bryta ut i ett framtida Europa. Men jag �r helt s�ker p� att "orosungarna" aldrig kommer att utvecklas till ofredstider om Europas l�nder v�vs samman i en v�v av m�jligheter utan gr�nser!

Max Hobstig
Till min starsida