3/5 2000
Idag s�ger jag bara ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja och nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej.
Ja ja jaet f�r att jag klarade provet. Min lycka var gjord.
Var v�ldigt nerv�s underprovet men jag klarade det.
Allt k�ndes bra. Sen skulle jag till p�grund av det d�r j�drans projektet vi h�ller p�.
N�r jag kom dit blev det precis som jag befarat. Hanna var hur snygg som helst.
Hur sexig som helst. Luktade hur gott som helst.
En av de f� g�nger som jag f�tt tanken "t�nk att f� s�tta p� henne" om Hanna.
N�r jag satt ner p� en stol kom hon och slog sina armar om min hals och
tyckte jag var duktig som klarat provet.
Jag h�ll l�st fast hennes armar om mig med h�nder bara f�r att hon skulle h�lla kvar dem l�ngre.
Under en underbar minut i lyckorus h�ll hon sina armar om mig.
Det verkligen verkar som hon bryr sig n�r hon ber�mmer en f�r n�got.
Eller hon verkar ha �kta medlidande n�r n�gonting har drabbat en.
Kanske inget hon g�r omkring och t�nker p� sen men inte som
andra "GRATTIS" f�rs�ker dem s�ga �vertygande och sedan forts�tter dem "Jo du Malin vet du�.".
Sen kommer nej nej nejet. Hanna fr�gade om mig om det var Ok om hon gick
lite tidigare f�r hon skulle till Petter. Hela mitt liv rasade samman.
All min energi, min gl�dje, mitt hopp. H�ll n�stan p� att svimma ett tag.
S� klart att jag sa "visst till henne". Tycker ju om henne och vill att hon ska ha det bra.
Men egentligen skulle vilja sagt att hon skulle stanna hos mig.
Min lilla Hanna. Borta ur mitt liv.
Visst hon kan g�ra slut med den d�r snart och bli k�r i mig. Men s�dan optimist �r jag inte.
Se bara p� hur det gick med Nina n�r jag f�rs�kte t�nka s�.
Tillbaka