28/12 1999
Lider av extrem tristess just nu. Vet inte vad jag ska g�ra. 
Hade hoppats p� att n�gon av dem skivor jag best�llt skulle komma idag men det gjorde dem inte. 
Det �r s� tr�kigt att spela gamla skivor n�r man vet att det snart kommer nya.
Ingen ny film att se p�. 
Ig�r kv�ll b�rjade min panik �ngest inf�r ny�r. 
N�r jag fick reda p� att g�nget kanske skulle till den d�r stora och troligen tr�kiga 
festen utanf�r stan. 
Men jag f�rs�kte lugna mig med att dem troligen kommer att �ngra sig n�r den uppt�cker 
att det blir sv�rt att ta sig dit.
Hoppas att dem g�r det. Vad g�r jag annars? Vet inte alls.
Dem mystiska tankarna om Hanna forts�tter. Vad har Nina tagit i v�gen egentligen?
Har jag slutat bry mig om henne nu n�r jag sa till henne att jag tycker om henne? 
Kan kanske p� n�got vis sl�ppa henne. Nu vet jag att jag inte kan g�ra s� mycket mer, 
s� vill hon s� �r det hon som f�r ta initiativ.
Eller kanske har jag bara slutat tycka om henne?
Gillar jag Hanna nu? Eller vad �r det med mig?
Orkar inte bry mig. 
Snart nytt �r. Jag bryr mig inte ett skit. 
Inte ett skit bryr jag mig "nytt millennium" eller "�r 2000" eller "�rhundrades ny�rsafton". 
Det �r en av anledningarna till att jag inte vill �ka ut till den d�r festen. 
Slippa st� ut med dem d�r "idag �r det ny�r, och jag ska dricka satan". 
Vad jag hade velat g�ra �r att vara med det vanliga g�nget, och bara det vanliga g�nget. Men jag �r inte n�jd med mitt g�ng. Alla av dem, nja alla utom jag och Daniel, vill egentligen k�nna s� m�nga som m�jligt, men det blir liksom aldrig av att dem hamnar p� fester med nytt folk eller bjuder hem fr�mlingar till v�ra fester.
Dem vill liksom vara d�r det h�nder. Inte k�nna sig utanf�r. Jag skiter i s�dant.
Det s�gs att alla m�nniskor vill ha uppm�rksamhet. Bli erk�nda. Jag k�nner inte n�got som helst behov av det. Inte nu. I nian gjorde jag det. D� var jag en av dem som sa p� m�ndag morgonarna "� vad full jag var i helgen".
Men sen p� n�got vis b�rjade jag t�nka efter och ins�g att det var fel.
Gillar inte heller folk som springer runt och h�nglar med en massa olika. Jag har ocks� gjort det. Eller massa olika. H�nglat med tv�. Varav den sista var kanske en av stan absolut fulaste tjejer. 
Levde stor �ngest av den h�ndelsen i en m�nad, att det skulle bli allm�nt k�nt i stan.
Tv� av mina kompisar visste om att. Den ena �r Martin, som jag haft bra kontakt med i �ver 10 �r. 
Jag sa som det var till honom "s�ger du n�t till n�gon s� d�dar jag dig". 
Litar n�st intill 100 p� honom.
Men hotet kom ifr�n Olle. 
M�ndagen efter h�ndelsen gick han runt och ber�ttade f�r v�r v�nskaps krets p� skolan. 
Som tur var han han inte ber�tta f�r s� m�nga innan jag sa till honom p� skarpen.
Ins�g �ven i det �gonblicket att jag var tvungen att g�ra slut p� v�nskapen. 
En s�dan kompis ville jag inte ha.
Jag �r p� n�got vis v�ldigt tacksam �ver den h�ndelsen. Det gjorde att jag b�rjade t�nka klart.
Respektera tjejer lite mer.
Men det gjorde mig ocks� lite f�rbannad. 
Om vi s�ger att tjejen hade varit snygg s� hade jag inte haft n�got i mot att folk visste.
Det l�rde mig �ven att vara f�r full kan vara farligt.
Egentligen en bra h�ndelse. Bara den inte kommer ut.

Usch. Vad ska jag g�ra p� ny�r. B�rjar f� in k�nslan att jag ska bli ensam. 
Maria ville visserligen inte heller till den d�r festen, 
men hennes kille ska dit s� troligen �ker hon dit �nd�.
Hade jag haft en tjej nu s� hade jag varit helt tacksam att fira ny�rsafton helt ensam med henne.
Tyv�rr finns inte den m�jligheten.
T�nkte p� det d�r med tjejer. Vissa tjejer n�r man ser dem tex. Ulrika, 
f�rsta tanken man f�r n�r man ser dem �r "t�nk om man fick s�tta p� henne". 
Likadant med min granne, eller n�stan granne. Hon bor n�gra hus ifr�n mig.
Men med Hanna och Nina t�nker man mer "t�nk om jag fick krama henne" eller 
"t�nk att f� sova j�mte henne".
G�ller att passa sig f�r "s�tta p�" tanken. Det h�ller inte. Vill inte ha en s�dan tjej heller.
Jag �r ocks� barnslig av mig och t�nker, om man skulle uppvakta en tjej som man tycker om. 
Ringa till henne hela tiden fast hon s�ger att hon hatar en. H�lla p� s� tills tjejen t�nker, 
"efter som han verkar gilla mig s�, s� kan jag v�l bli ihop med honom". 
Man blir ihop trots att hon egentligen inte �r k�r i honom utan bara inbillat sig det.
S� vill jag inte heller ha det. Hur ska man veta om hon verkligen �lskar en?

Ju mer jag t�nker p� mitt g�ng, mina s� kallade v�nner ju mer irriterad blir jag. 
Fattar egentligen inte hur jag hamnade ibland dem? Det �r precis som om jag inte klarar av att 
k�nna n�gra personer mer �n 1-2 �r numera.
Blir bara irriterad p� dem.